I veckan damp det ner en liten bok från Modernista i mitt brevinkast. Med betoning på liten, för den är bara 132 sidor lång. Jag, som ju har en förkärlek för korta, tighta berättelser är såklart förväntansfull. Boken blir min första bekantskap med den amerikanske författaren William Maxwell. På tiden, kanske? Hej då, vi ses i morron beskrivs som en modern amerikansk klassiker. Om den är ens i närheten så bra som moderna amerikanska klassiker i stil med Revolutionary road av Richard Yates så har jag förmodligen årets bästa läsning framför mig.
Baksidestext:
I staden där William Maxwell växte upp inträffade en tragedi på tjugotalet: ett mord begicks i en familj i samband med en skilsmässa. Författaren minns sig själv som liten och frågar sig varför han inte kunde sträcka en hjälpande hand åt den stackars skolkamrat som var mördarens son.
Hej då, vi ses i morron är en metafiktiv självbiografi, en konfrontation med förlust, ensamhet och rädsla, som kort efter att den kom ut 1980 belönades med The National Book Award, ett av USA:s mest prestigefyllda litterära priser.
Kommentera & diskutera gärna!