Processen

Processen av Franz Kafka
Processen av Franz Kafka

Processen… Även den som inte läser så mycket böcker har förmodligen hört talas om Franz Kafkas Processen. Många vet också vad den handlar om utan att för den sakens skull ha läst den. Det är lite speciellt och också ganska tillfredsställande att faktiskt ha läst den här boken på riktigt. Nu kan jag lägga den till handlingarna. Om jag gillade den? Nej, det gjorde jag nog faktiskt inte.

Jag är inte speciellt förtjust i böcker där innehållet är dolt bakom komplicerad symbolik. Man kan läsa Processen rätt upp och ner. Den handlar alltså om en viss Josef K, som godtyckligt hamnar i en ”process”. Det är fullt möjligt att läsa den precis så och förfasas över den absurda situationen att stå anklagad för ”något” utan att ha någon aning om vad och hur det ska gå att komma ur situationen. Fast boken betyder naturligtvis något mer och scenerna kan naturligtvis läsas på ett annat sätt också. Och jag orkar faktiskt inte ta reda på vad. Förlåt, men jag gör bara inte det. Jag läser på Wikipedia (sad, but true) att ”Den kan läsas som en symbolisk beskrivning av individens rättslöshet, en projicering av Kafkas skuldkänslor inför den juridiska patriarkalism han fostrats in i eller en allegori över hur obegripligt livet är”. Jo, så är det nog.

Personligen tycker jag att boken var rätt seg. Och obegriplig på ett dåligt sätt. Den är uppbyggd som en mardröm och då syftar jag på en verklig dröm: oklara och lösa scener och tankar som inte riktigt hör ihop. Det kan ju t.ex. hända i en dröm att man plötsligt befinner sig på en helt oväntad plats med helt oväntade personer. I boken sker t.ex. ”processen” i något som verkar vara ett vanligt hyreshus där det också bor människor under dagarna. Absurda händelser och personer flimrar förbi i scen efter scen och det är som att ”K” inte bryr sig, bara låter det passera som att han är en passiv betraktare, som om han drömde och det inte spelade någon roll vad som händer.

Jag har svårt att gripas av det här och jag har svårt att få ihop det till något begripligt och att förstå K:s agerande. För mig är det bara knasiga scener staplade på varandra. Som ni säkert vet är folks drömmar bland det absolut mest ointressanta att lyssna på. Det här är som att läsa en sådan redogörelse. Jo, det är faktiskt det.

Boken är egentligen lättläst och det finns ingenting direkt svårt över språket, men ändå finner jag boken lite för tung för min smak. Det här berörde inte mig så mycket som jag hade hoppats på. Visst är slutet otroligt välskrivet och dramatiskt (och berör även mig, mycket!), men transportsträckan dit blev för lång för mig.

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill läsa en sann klassiker och följa huvudpersonen, K, i en verklig mardröm: plötsligt står han anklagad för ett brott som han inte ens vet om att han har begått.

Betyg: 2+ portvaktare av 5.

Citerat ur Processen

”K. fick per telefon besked om att en mindre rannsakning med honom skulle äga rum nästa söndag. Man gjorde honom uppmärksam på att dessa rannsakningar skulle återkomma regelbundet, kanske inte varenda vecka, men dock tämligen ofta. Å ena sidan låg det i allas intresse att processen raskt slutfördes, men å andra sidan måste rannsakningarna i varje avseende vara grundliga, fastän de på grund av den därmed sammanhängande ansträngningen ändå aldrig fick dra alltför långt ut på tiden. Beslutet om söndagarna som rannsakningsdag hade man fattat för att K. inte skulle bli störd i sin yrkesutövning. Man utgick från att han var med på det, men ville han ha en annan inställelsedag så skulle man gå honom till mötes så gott det gick. Rannsakningarna skulle till exempel också kunna äga rum på natten, men då var väl K. inte pigg nog. Så länge som K. inte hade något att invända mot det, skulle man emellertid låta det bero vid söndagarna. Det var självklart att han måste inställa sig, det behövde man väl inte påpeka för honom. Han fick veta numret på det hus som han skulle infinna sig i, det var ett hus på en avlägsen förortsgata, där K. aldrig hade varit förut.”

Om Franz Kafka och Processen

Franz Kafka (1883 – 1924) var en författare från Österrike-Ungern (nuvarande Tjeckien). Han har skrivit ett stort antal noveller samt tre romaner. De flesta av hans verk gavs ut efter hans död och mot hans vilja av kollegan och vännen Max Brod. Processen skrevs i tio olika anteckningsböcker och pappren ordnade Kafka i olika mappar. Det är därför inte helt klart i vilken ordning avsnitten i boken ska läsas.

Originalets titel: Der prozess (tyska).
Översättare: Ingegärd Martinell.
Utgivningsår: 1925 (första tyska utgåvan, Verlag Die Schmiede), 1945 (första svenska utgåvan i översättning av Karl Vennberg, Wahlström & Widstrand), 2015 (den här utgåvan, Modernista).
Antal sidor: 208.
ISBN: 9789174996203, 9789174996197.
Kan köpas hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

Baksidestext

Någon måste ha baktalat Josef K., ty en morgon blev han häktad utan att han hade gjort något ont.

På sin trettioårsdag vaknar K. till den olustiga nyheten att han är häktad. Någon information om vilket brottet skulle vara får han inte. I stället tillåts han att som vanligt gå till sitt jobb på banken, i väntan på ett första förhör. Undan för undan finner K. sitt liv invaderat av antydanden om skuld och straff. I de förtvivlade försöken att kommunicera med myndigheterna får Processen sin oundvikliga gång.

Som ingen annan, varken före eller efter honom, gestaltar Franz Kafka den moderna människans sprattlande inför Lagen som ren idé, Lagen som begär. Påbörjad samma år som första världskrigets utbrott 1914, och postumt utgiven 1925, räknas Processen till 1900-talets allra största klassiker.”

7 svar på “Processen”

  1. Jag har väldigt svårt för drömscener i böcker överlag. De känns ofta som billiga knep för att få fram något undermedvetet. Det är som att jag slutar läsa när jag inser att det inte är på riktigt. I Processen tyckte jag det funkade bättre eftersom hela boken är lika förvirrad.

    Jag läste just Svarthuset av Peter May där han tryckt in två drömscener för att läsaren ska kunna ha haft någon chans att förutse den oväntade twisten i slutet. Jag såg den inte komma i alla fall, även om jag tänkte att drömscenerna måste ju finnas där av en anledning. Allt i bra deckare finns av en anledning. Jag kände mig lite lurad. Men jag lärde mig att jag ska lägga mer energi i drömscenerna om jag vill ”lista ut” deckare i framtiden. Väldigt bra bok i övrigt!

    1. Jag håller med dig om att drömmar i böcker inte är speciellt intressanta att läsa, men som tur är så är sådana drömscener ovanliga, tack och lov. 😉 Jag har i alla fall inte läst speciellt många böcker där drömmar har varit med. 🙂 Visst är Processen förvirrad. På mig flög den därför långt över huvudet, inser jag.. 😮

      Svarthuset har jag tänkt läsa. Har hört många prata gott om den. 🙂 Jag gillar när det kommer oväntade vändningar (som i Gone girl, Patient 67/Shutter island etc). 🙂

      1. Svarthuset är en mycket fin bok, speciellt om man gillar skotska öar (och vem gör inte det egentligen?). Uppföljaren Lewismannen är faktiskt snäppet vassare. Nu väntar jag med spänning på sista delen i trilogin.

        1. Ja, vem gör inte det? 🙂 Ska definitivt lägga till Svarthuset till min ”att läsa”-lista. Eventuellt finns den redan där. Hehe.

  2. Har en gammal utgåva av denna här hemma och varje gång jag funderar på vad jag ska läsa härnäst säger sambon ”läs processen” och jag dör inombords. Den känns så tuuuunggggg och då har jag inte ens läst den??? Blir inte jättemycket mer sugen på att läsa den utifrån det du skriver, samtidigt som jag bara vill få det gjort. Som att dra av ett plåster eller något.

    1. Haha. Jag kan förstå känslan!
      Klart du ska ge Processen en chans! Det är ju inte en klassiker för inte. 😉 Hehe.

      Jag tycker inte att den är så svår att den är plågsam. Det är mer det att den inte ger så mycket när man, som jag, inte orkar lägga ner jordens engagemang på att tolka och läsa in saker.
      Det är en väldigt märklig bok. Som en knäpp dröm. Att den är skriven i ett komplicerat lösbladssystem och utgiven efter Kafkas död har nog inte bidragit till att göra berättelsen klarare och mer begriplig. 😮

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.