Like a horse av Sophie Mörner och Lisen Bratt Fredricson

Katt people, Like a horse och djur i mitt liv

Jag har alltid älskat (päls)djur. Den största lyckan i livet var när en kattunge välkomnades till familjen när jag var 7 år.

Katt <3 <3 <3 <3 <3
Katt <3 <3 <3 <3 <3

Katter var livet för mig, men egentligen fick alla djur, vilda som tama, mitt hjärta att banka (och gör det fortfarande). Så småningom blev hästar allt. När jag har rensat bland gamla skolböcker och teckningar så har jag själv blivit förvånad över att hästarna tydligen upptog mycket av min värld. En del kids ritar hjärtan runt namn på den de är (avstånds)förälskad i. Själv präntade jag ner namnen på ridskolans hästar varhelst det gick att skriva ner eller rista in något.  Under mina år som tweenie på 90-talet var jag egentligen mycket ointresserad av Nick i Backstreet boys eller tjejerna i Spice girls. Jag brydde mig bara, bara om ponnyer!

Ponnyer!
Ponnyer!

Ironiskt nog utvecklade jag med tiden pälsdjursallergi. Nu är det i och för sig inte en speciellt jobbig allergi för min del. Jag blir inte snuvig och det kliar inte i ögonen, så det är egentligen inget som helst problem att gosa med katter eller ponnyer. Däremot förstår jag innerst inne att det vore en dum idé att skaffa husdjur och behöva leva i en miljö med en massa allergener överallt. Det finns med andra ord inga husdjur i mitt hem.

Däremot är det ett helt vanligt scenario att jag oavsett löppass stannar och klappar på friluftsmuseets hästar, som går och betar precis vid elljusspåret där jag bor. Jag kan helt skamlöst lyfta upp grannens katt om den går omkring på gården och verkar okej med att bli upplyft. Min garderob innehåller så mycket kläder med djurprints att jag har kollegor som kallar mig för crazy cat lady (det kanske också spelar in att jag svarade ”JA, JAG VILL HA ALLA!!!” när en kollega frågade om jag var intresserad av att köpa någon av hans kattungar (jag var också tvungen att förtydliga att jag omöjligen kan ha katt. snyft.)). Jag älskar djur. <3

Det här börjar bli ett långt inlägg om just ingenting som har med böcker att göra, men det jag skulle komma fram till är att jag kommer att ha vägarna förbi Stockholm vid något tillfälle i sommar och då är jag verkligen sugen på att gå på Fotografiska och se utställningen Like a horse , vilket alltså är en fotoutställning som skildrar relationen mellan människor och hästar. Bokanknytningen 😉 är att det i samband med utställningen också har getts ut en bok med samma namn. Om det inte vore för att kvoten av coffeetableböcker verkar vara uppfylld här hemma så skulle jag vilja ha ett exemplar. Finns det något mäktigare och vackrare djur än hästar?! <3 De är verkligen tacksamma fotomodeller. Titta bara!

Like a horse av Sophie Mörner och Lisen Bratt Fredricson
Like a horse av Sophie Mörner och Lisen Bratt Fredricson

Katter då? Jo, det finns naturligtvis ett närmast oändligt antal böcker om katter! En relativt nyutkommen (nåja, den kom i januari) är Katt people, som är en fotobok om ett antal kattmänniskor och deras relation till katter. Den ska jag definitivt låna på bibblan snart! Jag känner på mig att den kommer att framkalla igenkänning, sorgsenhet och en massa andra känslor.

Katt people av Julia Lindemalm och Annina Rabe
Katt people av Julia Lindemalm och Annina Rabe

Kommentarer

6 svar till ”Katt people, Like a horse och djur i mitt liv”

  1. Jag och min pojkvän har en sibirisk katt som är en ras som funkar för vissa allergiker. Googla på det! Finns testhem över hela Sverige dit man kan åka och hälsa på familjer med katt under en stund för att se om man är allergisk.
    Katter <3

    1. Åh, vad härligt att det funkar för er! Jag har förstått det som att det är lite lotto vilka Sibiriska katter som framkallar allergi och vilka som inte gör det. Ska kolla upp det där mer! Vore ju fantastiskt om man kunde prova.. Verkar vara en så himla härlig katt. <3

  2. Profilbild för Lisa. J
    Lisa. J

    Gullig bild på Tiger.

    1. Ja, han var så söt! <3

  3. På ett sånt där pricktest man gjorde i skolan för att se vad man var allergisk mot fick jag reaktion på både katt och hund. Något jag bestämt ignorerat hela livet efter det och levt med både och. Oftast är det så att jag får lite problem med nya djur, men när jag umgås mer med dem släpper det. Enda gången det var riktigt jobbigt var med en sankt bernhardsvovve som jag skulle vara hundvakt åt, det funkade tyvärr inte för jag fick knappt ner luft i halsen. Då var jag i stort sett otröstlig den gången! Men som tur är annars har det gått bra och jag har ju mitt lilla monster här hemma <3

    1. Skönt att det funkar bra för dig och att du till och med kan ha djur trots allergi. 🙂 Jag gör som du och ignorerar, gosar alltid med djur när jag får chansen. 🙂 Är dock lite orolig för att utveckla svårare allergi och vill inte utmana mig med något eget husdjur.

Kommentera & diskutera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.