När Elner går ut på morgonen för att plocka lite fikon från sitt fikonträd blir det en ödesdiger morgon. När hon står högst upp på stegen blir hon stucken av en bisvärm och faller ned. Hon är en äldre dam och har visserligen klarat liknande fall tidigare, men chocken efter bisticken blir för mycket och när hon kommer till sjukhuset blir hon genast dödförklarad. Sorgeprocessen i samhället startar omedelbart och det visar sig att det är en stor skara människor som sörjer. Elner har med sitt nyfikna sätt, öppna sinne och vänlighet charmat alla från en lastbilschaufför med ett kriminellt förflutet till en begåvningshandikappad kvinna.
Elner själv åker iväg i en hiss och hamnar i det som hon efter ett tag förstår är himlen. Det liknar hennes vanliga gata där hemma, men som den såg ut för 50 år sedan, och den är kryddad med märkliga djur som prickiga ekorrar och ett regnbågsfärgat ljus. Hon får träffa gamla vänner, människor hon har beundrat och faktiskt skaparna själva. Hon ställer en massa frågor och får svar, men helt plötsligt blir det dags att gå igen och hon hamnar åter på sjukhuset – återuppstånden.
Nu blir det full kalabalik hos de anhöriga. Dödförklaringen måste dementeras, blommorna till begravningen avbeställas och allt därtill. Framför allt rörs en massa känslor upp hos alla dessa människor som trott att de förlorat sin kära vän.
Det är en gullig liten berättelse om en skara människor som är svåra att tycka illa om. Boken jämförs lite med böckerna om böckerna Ya-Ya flickorna och delvis kan jag väl hålla med om att de rör sig i ungefär samma genre. Det här är en riktig feel good bok! Vad den kan sakna, och vad som faktiskt finns i Ya Ya-böckerna, är lite svärta, något som bryter av mot allt det lyckliga, fina och obefläckade. Personerna i den här boken tenderar att kännas lite overkliga för att de är så perfekta. Det gör dock inte så mycket. Det är en söt liten bok!
Kommentera & diskutera gärna!