Stallkompisar och Follyfoot

En nostalgitripp

Här om dagen kom hästböcker på tapeten på ett internetforum där jag brukar hänga. Vilken nostalgi! Hästböcker är böcker som jag verkligen minns från när jag var liten, förmodligen för att jag i den åldern läste så mycket och snabbt att alla mina böcker lästes ut 2-3 gånger var (minst!) och för att de oftast sträckte sig över långa serier.

Själv minns jag naturligtvis, och självklart, Stallkompisar bäst! Jag älskade att läsa om den spralliga Susan, den allvarliga plugghästen Lisa och hästexperten Carole. Det är så genomgulliga böcker, skyddade från allt vad allvarliga problem heter. Jag drömde alldeles säkert om att vara med i deras Sadelklubben! Vad som är lite irriterande med Stallkompisar är att jag faktiskt äger alla böcker i serien utom två, som av någon magisk anledning måste ha dragits in, för de gick aldrig att köpa från bokklubben, som sålde alla andra böcker, och de gick inte att hitta i bokhandlar heller! Irriterande, eller hur?

Så vet ni vad? Jag letade upp dem i biblioteksarkivet idag. Hahaha. Här ska läsas! Men jag önskar fortfarande att de vore mina! Jag som inte ens brukar handla böcker..!

Jag lånade också en annan kär gammal hästbok: en av Monica Dickens böcker om Follyfoot, stallet med omhändertagna hästar. Jag minns även den här väl, kanske för att den kändes så trovärdig och opolerad att den var lätt att ta till sig. Detsamma gäller även för Drömmen om ponny, som också är en favorit i genren.

Det var faktiskt väldigt kul att åka ner till arkivet för att leta upp Stallkompisar-böckerna. Jag är där rätt ofta och lånar skönlitteratur, men barnböckerna står i ett speciellt barnarkiv, där jag aldrig tidigare har haft anledning att vara. När jag rullade isär hyllorna för mina fina böcker 106122 och 106123 var det som att gå in i en röd skattkammare, full av B. Wahlströms ungdomsböcker: Kitty, Wendy, Stallkompisar… ALLT! Och massor av Polluxböcker. Sådana böcker som varken mina skolbibliotek eller stadsbibliotek har haft inne; någonsin! Tänk om jag hade varit där när jag var 10-11 år! Vilken lycka!

Andra hästböcker att minnas och älska:
Amanda-böckerna (Kort galopp Amanda! med flera). Det var nog de som fick mig att börja på ridskola! Haha.
Wendyböckerna (även om serietidningen var bättre!)
Böckerna om Svalan (Drömmen om Svalan m.fl.)
Black Beauty!

Har jag glömt någon? Vilka hästböcker läste du?


Kommentarer

2 svar till ”En nostalgitripp”

  1. Amanda-böckerna! Vad bra de var! Vill lägga till Britta-och-Silver-serien, och den lite senare Sandra och Vildros. Läste om alla Britta och Silver för ett tag sen, och jag märkte ju nu hur gamla de är (finns massor av tidsmarkörer i texten) men det håller liksom ändå. Fina, är vad de är!

    1. Ja, visst är Amandaböckerna fantastiska. De är ju inte bara hästböcker, utan också faktaböcker i någon mening. Den serien behövs som motvikt till allt övergulligt och romantiserat i hästboksgenren.

      Jag hade bara några få Britta och Silver-böcker, så jag kom nog aldrig riktigt in i den serien. Sandra och Vildros har jag nog inte läst alls.. 😮

Kommentera & diskutera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.