Det är förmodligen ingen hemlighet att jag är intresserad av miljöfrågor, hållbar utveckling och klimatfrågan (några boktips på temat: Mat & klimat, Makten över klimatet, Klimatsmart, Köp inte den här boken). Nyheten har nått mig att det planeras miljövänliga pocketböcker. Månpocket och Bonnier Pocket kommer under året att ge ut ett antal titlar i en klimatsmart upplaga: klimatkompenserad, FSC-certifierad och med ett bidrag till WWF.
Jag gillar idén och kan inte annat än tycka att det är ett trevligt initiativ. Samtidigt genomskådar jag också det här marknadsföringsknepet, som i och för sig är helt rätt i dessa tider då ”klimatsmart” och ”eko” är modeord. Man kan tyvärr inte konsumera sig ur en klimatkris. Det enda man möjligen kan göra är att undvika att köpa böcker, även om jag inte precis tror att böcker bidrar särskilts stort till det totala koldioxidutsläppet… Som ett statement måste dock ”köpstopp” anses vara bättre än att köpa ”ekoböcker”, eller hur?
Jag blir ibland lite förvånad när jag läser bokbloggar där bloggare berättar om sina imponerande bokhyllor med, ibland, hundratals outlästa titlar. När bokbloggare pratar om ”köpstopp” innebär begreppet att man vill försöka minska antalet inköp för att ”outläst”-hyllan helt enkelt har blivit för välfylld, inte att man vill ”köpstoppa” för att försöka minska konsumtionen i klimatsyfte. Naturligtvis har jag ingen åsikt om andras bokinköp, men när jag läser om det så inser jag att jag nog helt saknar den där ”samlar”-genen som andra litteraturälskare tycks bära på. Och glad för det blir nog miljön. Och biblioteken. 😉
Kommentera & diskutera gärna!