Bortbytingen

Bortbytingen är det första jag läser av Ruth Rendell och det är inte en särskilt ny bok faktiskt. Jag hittade den i min mammas bokhylla och förmodligen köpte hon den på 80-talet någon gång. Boken handlar om Benet, en bästsäljande författare, som förlorar sin son i ett obehagligt kruppanfall. Hon är ensamstående med pojken, men när olyckan händer så har hon sin mor boende hos sig. Modern har länge lidit av psykisk ohälsa och Benet får hela tiden upprepa för sig själv att hon inte får hata sin mamma. Plötsligt en dag har modern tagit med sig en pojke, i samma ålder som den förlorade sonen, hem till Benet och påstår att hon har lovat att passa honom för en väns räkning. Sanningen går dock upp för Benet ganska snart. Pojken är kidnappad.

Benet vill lämna tillbaka pojken, men kan inte riktigt göra det eftersom det skulle vara ett svek mot modern, som i så fall skulle kunna spärras in på en psykiatrisk avdelning igen. Hon bestämmer sig för att göra det när mamman har åkt hem till sig igen. Vid det laget har hon dock fäst sig så mycket vid pojken att hon inte vill lämna honom ifrån sig.

Det känns som att mycket i den här boken är helt orimligt och fånigt. Inte snor man väl någon annans unge? Boken innehåller också en del andra sidospår. Bland annat handlar den om pojkens riktiga mamma och hennes sambo, som beskrivs på ett klyschigt sätt som något slags white trash.

Boken var ganska spännande. Jag ville ju veta om pojken skulle få komma hem igen. Mot slutet ökades dock tempot och det blev nästan svårt att hänga med. Vet inte precis om jag blev så nöjd över slutet över huvud taget faktiskt.

Egentligen är det väl inte en usel bok, men man får kanske konstatera att den vid det här laget är daterad. Såhär skriver man nog inte deckare idag. Jag blev åtminstone ganska besviken.

Lämna gärna en kommentar! :)