Men jag då?

Fjortonåriga Catherines föräldrar är skilda och hennes pappa är numera tillsammans med den betydligt yngre Vicky medan hennes mamma bor ihop med Bob. Catherine bor hos mamman och träffar bara pappan ibland.

Catherine hatar Bob eftersom han har våldtagit henne och dessutom är äcklig och hemsk. Catherine upplever det som om han tar hennes mamma ifrån henne och hon känner att hon och hennes mamma börjar glida ifrån varandra, men det värsta är att hennes mamma inte tycks förstå vilken idiot Bob är och vad han har gjort mot henne.

Catherine är fylld av skuldkänslor efter våldtäkten och kan inte berätta någonting om den för hennes mamma eftersom Bob har tvingat henne att hålla tyst. Hon har en massa frågor som hon ställer sig själv hela tiden. Var det hennes fel att det blev som det blev? Betedde hon sig som att hon skulle vilja ha sex med honom? Gjorde hon inte tillräckligt motstånd? Catherine är osäker och rädd.

Det här är en gripande och vacker bok om ett svårt ämne. Den är skriven på ett sätt som gör att Catherines alla funderingar känns alldeles äkta. Ändå tycker jag att det är svårt att verkligen bli berörd när jag läser boken. Synd! Ämnet är viktigt.

Lämna gärna en kommentar! :)