I baby-sitter blues får vi träffa Émilien, 14 år, som i jakt på lite extra pengar börjar sitta barnvakt. Han har ingen tidigare vana vid barn eftersom han saknar syskon själv, men han ger sig ändå in i det och blir riktigt fascinerad. Särskilt fastnar han för den sex månader gamla Anthony. För att lära sig mer om barn letar han kunskap i böcker på biblioteket och hos människor som han frågar ut. I jakten på ny kunskap och i sin iver att övertala föräldrar om vilken fantastisk barnvakt han skulle kunna vara åt deras barn, hinner han snärja in sig ganska mycket i olika lögner, innan hans mamma plötsligt sätter stopp för hans extraknäck. Hans nya idé blir att ge extraundervisning till en dyslektiker, som har hamnat lite efter i skolan.
Det är en smårolig och gullig liten bok som säkert kan uppskattas av många läsare som är ungefär i Émiliens ålder eller lite yngre. Själv uppskattade jag den mest för att den är skriven på en lättläst franska som det inte är några problem att följa, även för den som inte har studerat franska särskilt länge. Själva berättelsen kändes förvisso rolig, som sagt, och söt, men den grep inte tag på djupet hos mig.
Författare: Marie-Aude Murail.
Förlag: L'école des loisirs.
År: 2006.
Läs även: Le trésor de mon père, Le clocher d'Abgall, Au bonheur des larmes, Un séducteur-né, Sans sucre, merci, Nos amours ne vont pas si mal.
Betyg: 
Läst: 2009-10-02.
Navigera: Bakåt - Uppåt - Blogg/startsida
Text copyright © Linnea 1999-2010. Bakgrundsbild: Squidfingers och Loreine Barbosa/stock.xchng.