Tre julböcker: Julklappsboken, Jul i Bullerbyn och Petters och Lottas jul

Den kommersiella julen är nu över, men det bästa med julen är att man kan välja att fortsätta att njuta av julpynt och julens smaker länge till om man vill (t.ex. till tjugondedagen). Och det vill jag! I november gjorde jag en efterlysning på Twitter efter juliga/vintriga dikter, men fick inget napp. Det var lite närmare inpå jul som jag hittade JulklappsbokenLitteraturbanken och den har jag sedan bläddrat lite i varje dag, även efter själva julafton. Så idag tänkte jag skriva några rader om den och om två juliga bilderböcker som jag också har passat på att återuppleva i mellandagarna.

Julklappsboken: Julklappsboken och andra noveller, dikter och bilder ur Litteraturbankens samlingar (i urval av Paulina Helgeson)

Julklappsboken är en antologi med noveller, dikter och bilder från Litteraturbankens stora skatt. Man har sett över texterna och moderniserat där det behövs, så det är inte speciellt tungläst, trots att verken som texterna är hämtade från i allmänhet är minst 70 år gamla. Här finns klassiska och välkända bilder av Carl Larsson och texter av Selma Lagerlöf, Victoria Benedictsson och Anna Maria Lenngren, för att nämna några. Jag tänker ganska ofta att jag borde läsa fler klassiker, men då äldre böcker sällan är de som marknadsförs hårt i alla kanaler, så glöms de lätt bort när det väl gäller. Att läsa Julklappsboken var dock en hit. Den kändes som en riktig karamellpåse faktiskt – en hel bok med ”alla” de där klassiska författarna som jag har tänkt att jag borde läsa någon dag.

Dessutom kretsar alla berättelserna kring julen och ja, jag vet att väldigt många har julen som värsta tid på året och att många inte ens firar, men för mig finns det i alla fall någon slags magi fortfarande. Ibland har jag faktiskt lite svårt att själv förstå varför jag tycker att julen är så speciell, men den här boken ger i någon mening några ledtrådar.  I många av bokens texter berättas om en tid där julen verkligen behövdes som ett avbrott i årets mörkaste tid, när människor behövde vila och att få skämma bort sig själva med det godaste och lyxigaste de kunde finna på. I en tillvaro, som för många bestod av hårt slit och ett liv i enkelhet så verkar julen och julens förberedelser bli extra viktiga. Julen kan också vara den tid då människor är extra välkomnande och månar om varandra.

Jag tyckte det var jättehärligt att få läsa om julförberedelser ”förr i tiden” och att få läsa berättelser som utspelar sig i jultid. Ofta är det precis sådär som man tänker sig att klassiska jular beskrivs: det julstädas och tänds ljus, det julbakas och lagas en massa mat, enkla människor firar glatt i gemenskap över ett fat gröt (medan rikemansjulen mer är en rämnande fasad), barn kan knappt bärga sig för att slita upp julklapparna (och drömmarnas julklapp kan vara en bok), människor öppnar sitt hem för de som ingenstans har att gå. En del texter är lite mer överraskande, som t.ex. en av mina favoriter, Anna Wahlenbergs Om julen blir världen så god, där den ensamme och arme mannen inte alls gläds åt att plötsligt bli inbjuden till julfirande till höger och vänster, eller Anna Maria Lenngrens snärtiga, bitska och roliga julklappsrim i dikten Julklappar.

Missa inte den här lilla pärlan! Den kan läsas direkt på Litteraturbankens hemsida eller laddas ned gratis i läsplattevänligt format. Texterna i boken finns dessutom inlästa för den som föredrar ljudböcker. Här hittar du Julklappsboken.

Julklappsboken
Julklappsboken

Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland

Ur Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland
Ur Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland

I Astrid Lindgrens böcker (och filmatiseringar av hennes berättelser) är jularna alldeles särskilt magiska. Visst har hon många berättelser där det också gläntas på fattigdom och elände (ni har kanske läst Kajsa Kavat?), men i slutändan landar det oftast i fridfulla och glada jular med gemenskap och värme. I bilderboken Jul i Bullerbyn är julen rakt igenom fröjdefull. Snön ligger tjock, barnen åker kälke och blir rosiga om kinderna, det bakas pepparkakor, dansas runt julgranen, öppnas julklappar (som alla blir nöjda och glada över) och sedan skuttar alla upp tidigt på juldagen och åker släde till julottan. Jag kan tycka att Lindgrens bästa berättelser är de som tar upp situationen för de barn som inte har det såhär enkelt och tryggt som Bullerbybarnen, men Jul i Bullerbyn är ändå en väldigt härlig bok att bläddra i. Hela boken är lite som ett förljuget Instagramflöde, men det gör inget. Ibland vill man helt enkelt drömma om den där magiska julen, som kanske inte finns i verkligheten, och Jul i Bullerbyn, med Ilon Wiklands välkända och ljuvliga illustrationer, skildrar helt klart drömjulen så som den kunde se ut vid slutet på 20-talet. Den som vill komma i julstämning bör helt klart läsa den här boken. Här finns precis allt man önskar att julen var.

Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland
Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland

Jul i Bullerbyn gavs ut första gången av Rabén & Sjögren 1963, men finns också i flera nyutgåvor, t.ex.  den från 1997 (ISBN: 978-91-29-63961-2). Den finns att köpa hos t.ex. Adlibris eller CDON (annonslänkar).

Petters och Lottas jul av Elsa Beskow

Petters och Lottas jul är den sista boken om Tant Brun, tant Grön, tant Gredelin och farbror Blå. Petter och Lotta bor hos tanterna och farbrorn och deras första jul står för dörren. De har lite svårt att förstå vad allt julstök ska tjäna till, men när granen efter många mödor är på plats och efter det att julbocken har varit på besök, och magiskt nog lämnat paket med precis det de önskat, så blir Petter och Lotta helt överväldigade. Tant Gredelin toppar upplevelsen genom att berätta en saga som förklarar att Julbocken egentligen är en förtrollad prins, som bor i skogen. Barnen fantiserar och letar så småningom efter denna prins, bland annat för att de vill be honom att lämna presenter även till tanterna och farbrorn nästa gång. En dag hittar de honom! Det här är en gullig liten berättelse, där Elsa Beskows bilder som vanligt är en ren njutning att betrakta.

Ur Petters och Lottas jul av Elsa Beskow
Ur Petters och Lottas jul av Elsa Beskow

Petters och Lottas jul gavs ut första gången av Bonniers 1947 och finns i flera nyutgåvor, t.ex. Bonnier Carlsens nyutgåva från 1995, som finns att köpa hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).

De bästa böckerna 2017

I min serie inlägg om 2017 är det nu dags att lista årets bästa böcker. Det är en svårare uppgift än vad det kanske låter som. Ett år är långt. Böcker jag läste i januari finns inte lika tydligt i minnet som de jag läste ut helt nyss och sådana här bästa-listor har därför lätt för att bli lite skeva. Dessutom: vilken är ens årets bästa bok? Den som berörde djupast? Den med de mest uppfriskande formuleringarna? Den roligaste? Mest spännande? Så svårt! Men jag går på magkänslan och gör ett försök: här är min topp 10!

10: Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky

Atlas över avlägsna öar måste in någonstans på min 10-i-topp. Det är en alldeles egen och poetisk atlas, faktiskt olik allt annat jag har läst. Mer än att vara en kartbok eller en faktabok så är den en betraktelse över hur oerhört stor och rik vår planet är och om drömmen om nya, oupptäckta platser att få sätta sin fot på. Man blir helt tagen!

Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky
Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky

9: Fyra Selma Lagerlöf-noveller från Novellix: Tjänsteanden, Frid på jorden, Vägen mellan himmel och jord, Dödskallen

Många av Lagerlöfs noveller är lite moraliserande och om man, liksom jag, inte är kristen så kanske man inte helt kan relatera till alla lager som kopplar till den kristna tron. Ändå är det väldigt njutbart att läsa just de här novellerna. Lagerlöf skriver om skräck, men framför allt om tro och tröst. Att läsa Lagerlöf är lugnande, trots att hennes noveller är rena spökhistorierna.

Fyra Selma Lagerlöf-noveller från Novellix
Fyra Selma Lagerlöf-noveller

8: Hemmet av Mats Strandberg

2017 verkar vara skräckromanens år. Utöver Lagerlöf blev jag verkligen förtjust i Hemmet av Mats Strandberg. Här har det ondskefulla flyttat in på ett äldreboende och till en början kan den kanske sammanblandas med den vanliga oron och synerna som flera av de dementa upplever. Hemmet är läskig och nervig, men är också en riktigt fin bok om att vara anhörig till någon som drabbats av demens.

Hemmet av Mats Strandberg
Hemmet av Mats Strandberg

7: Om det var krig i Norden av Janne Teller

Den lilla ungdomsboken Om det var krig i Norden är formgiven som ett pass och det är verkligen ingen lång berättelse. Trots detta lyckas den oerhört effektivt väcka tankar kring krig, flykt och invandring. Genom att vända på förhållandena och förlägga kriget till vår del av världen så blir det svårt att skaka av sig frågan: vad skulle du göra om det blev krig här, i Norden? Den här boken borde alla läsa!

Om det var krig i Norden av Janne Teller
Om det var krig i Norden av Janne Teller

6: Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Stora delar av Kiruna är på väg att rivas för att ge plats åt framtida brytning i gruvan. I sin säng ligger tonåringen Maja vaken långt in på natten och är livrädd för att staden ska rasa samman medan de spränger under jord. I det här landet tenderar nyhetsrapporteringen att snurra runt Stockholm och då känns det fantastiskt fint och välkommet att någon vill berätta om den här extrema stadsomvandlingen, som sker i detta nu(!), och hur den påverkar enskilda. I Tio över ett berättas det om att förlora sin barndoms kvarter, att som ung och maktlös tvingas bort från sitt hem, att uppleva att sina vänner och klasskompisar plötsligt skingras. En mycket intressant och berörande ungdomsbok!

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius
Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

5: Värddjuret av Marie Hermanson

En kvinna kommer tillbaka från en semester i ett exotiskt land och blir varse att hon har blivit värddjur för fjärilslarver, som nu väntar på att kläckas. En excentrisk läkare övertygar henne om att tillfälligt flytta in i hans fjärilshus för att låta de utrotningshotade fjärilarna kläckas. Det blir en inre resa för henne, samtidigt som hennes liv krymper allt mer, ju mer tid hon spenderar i fjärilshuset. Värddjuret är en både skrämmande och märklig bok. Paradoxalt nog blev det för mig en berättelse om något helt annat: om att vara en helt fri och obunden kvinna. Och jag älskade det! Värddjuret är en väldigt speciell bok. Jag vet knappt hur jag ska beskriva den.

Värddjuret av Marie Hermansson
Värddjuret av Marie Hermansson

4: Neapelkvartetten av Elena Ferrante

I år läste jag de tre avslutande delarna i Elena Ferrantes Neapelkvartett: Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går, Det förlorade barnet. Jag blev egentligen inte tagen med storm när jag började läsa de här böckerna, men berättelsen växte verkligen! Till slut var det med en verklig tomhet jag lyssnade klart på kvartetten och lämnade böckernas huvudpersoner, Lila och Elena. Fantastiska böcker! Som ni säkert redan vet, ty dessa böcker har varit sååå omskrivna, så handlar de om väninnorna Lila och Elena, som växer upp i ruffiga Neapelkvarter och vars liv sedan tar helt olika riktningar.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante
Den som stannar, den som går av Elena Ferrante

3: Araben av Pooneh Rohi

Araben är en bok som berättar vad det kan innebära att fly sitt hemland: skulden och sorgen över allt som har behövt lämnats bakom och otillräckligheten den känner som hamnar mellan två kulturer och måste uppleva att den ena av dem bleknar allt mer. Araben är en av de mest berörande böcker jag har läst, och en oerhört vemodig och sorgtung berättelse om vårt samhälle så som det är precis idag, där människor springer runt, runt på bostadsvisningar och drömmer om något slags liv som ska börja, medan andra sitter i kollektivtrafiken och fördriver sin tid i ett samhälle där ingen har plats för en och där man har förlorat allt.

Araben av Pooneh Rohi
Araben av Pooneh Rohi

2: Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj

Kan en reportagebok av en vitrysk, nobelprisbelönad författare vara något att ens våga sig på att läsa? Svar: ja! Bön för Tjernobyl här är både lättillgängligt och läsvärd. Framför allt är det en helt krossande bra bok. Aleksijevitj har intervjuat ett imponerande stort antal människor som på olika sätt har drabbats av kärnkraftshaveriet i Tjernobyl och med sin fantastiska tonkänsla har hon vävt ihop berättelserna till något som går rakt in i hjärtat. Det dessa människor har utsatts för är så fruktansvärt att det är smärtsamt att läsa om det. Boken innehåller många lager och skildrar det sovjetiska samhället på ett intressant sätt. En helt otrolig bok!

Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj
Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj

1: Glaskupan av Sylvia Plath

Glaskupan är en modern klassiker om en ung kvinna som upplever hur en ”glaskupa” träs över hennes liv. Från att ha varit en tjej på väg ut i livet, med bjudningar, fester, flärd, så tappar hon allt och virvlar rakt ner i en djup depression, som vid den här tiden inte kunde botas eller lindras med några antidepressiva tabletter direkt. Språket i boken är fantastiskt. Jag älskar de snärtiga formuleringarna och hur berättelsen är uppbyggd. Och i en värld där de flesta sjukskrivna är sjukskrivna för psykiska problem, och där det trots detta är absolut tabu att prata om det, så är det fantastiskt med berättelser som insiktsfullt och berörande berättar om depression. Poeten Sylvia Plath led själv av psykisk sjukdom, som sedermera tog hennes liv. Det blev bara en vuxenroman från henne. Vilken oerhörd förlust!

Glaskupan av Sylvia Plath
Glaskupan av Sylvia Plath

Vilken är din bästa läsning från 2017?

Vad som hände på bloggen 2017

Min serie inlägg med summeringar fortsätter! Idag tänkte jag summera vad som hände på bloggen under 2017.

En dag i slutet av april hittade över 500 unika besökare till bloggen. Jag vet fortfarande inte varför! Men det var ju en rolig liten besökstopp, för en vanlig dag har jag runt 200 unika sidvisningar (och det tycker jag är fint det med!). Helst letar sig folk hit på tisdagar klockan 21 och det är genom mobilen som de surfar sig hit.

Många har under året var sugna på att läsa mer om ljudboksappar, inte minst Bookbeat, som är ett av de mest använda sökorden för att hitta hit (även ”vad är storytel”, ”nextory”, ”bookbeat vs. storytel” är vanliga sökord). Men det är ju fint ändå! Jag har till och med haft ett samarbete med just Bookbeat i år. 🙂 Bland de mest lästa inläggen hittar vi alltså min serie inlägg (rätt inaktuella nu!) som handlar om Bookbeat, Nextory, Storytel och Mofibo. Två böcker finns också i sökordstoppen. Den ena är gissningsvis kopplad till folks skolarbeten… Den andra vet jag inte riktigt varför den fått sådan spridning, men kanske för att många tyckte att min sågning var rolig? Böckerna är i alla fall Anna, Hanna och Johanna och Den lilla bokhandeln i Paris. Gissa vilken som är vilken… 🙂 Tusentals människor har också läst mitt gamla inlägg om Grabben i graven bredvid. Är det också en typisk ”skolbok”?

Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George
Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George

Några andra inlägg i min topp-10 över antal besökare:

Det sistnämnda inlägget är roligt, för det märks att ämnet engagerar. Det är inte så många av mina besökare som är flitiga i kommentarsfälten. Inte ens nya inlägg brukar få speciellt många, om ens några, kommentarer, men den här gamla godingen får fortfarande nya kommentarer lite nu och då. Katarina Ewerlöf verkar vara en vattendelare…

Vegetariska kokböcker
Vegetariska kokböcker

Besöksantalet säger inte allt om vilka som är årets mest populära inlägg. Om man sneglar på antalet kommentarer så är årets mest populära inlägg snarare:

Bokmärke med gravyr
Ett av mina finaste bokmärken!

Det är kul att se vilka inlägg som mina besökare uppskattar mest och vilka inlägg som folk är mest benägna att hitta till när de googlar efter saker. Det är inte alltid de stämmer överens med mina egna favoriter. Nu menar jag såklart inte att jag sitter och skriver trista inlägg bara för att! Men en del inlägg tar lite längre tid att sätta ihop och själva processen kan vara extra kul. Eller också är det bara extra kul för att jag gillar ämnet extra mycket.

Det här börjar spåra ur till ett väldigt list-tungt inlägg, men om jag får fortsätta att lista lite till så kommer här några av mina egna favoriter från året:

Den femte sanningen av Doris Lessing
Den femte sanningen av Doris Lessing – en i stort sett helt obegriplig roman.

Puh. Det blev en hel del inlägg 2017. Och en av många anledningar till att det är så trevligt att blogga är att inläggen inte försvinner för gott i något flöde… 🙂

Vad jag gjorde 2017

Åh, tänk att 2017 snart är över! Som traditionen bjuder tänkte jag göra lite återblickar och sammanfatta året som varit. Nu är inte det här en personlig blogg, utan en bokblogg, men jag tänkte ändå börja med att sammanfatta vad jag gjorde 2017. 🙂

Januari började med nyårsdag, då vi säkert städande undan glitter & disk från dagen innan. Minns inte riktigt! Nyårsdagen följdes av dagar då vi lade ett fyrdimensionellt pussel (fundera på den!) och sedan fyllde jag 30. Detta firades ordentligt med tårtkalas, middagar och fest i dagarna fyra. Kände mig väldigt uppvaktad! Jag hann både bli firad av familj & släkt i Uppland, av vänner, av sambons släkt & familj och under en staycation med min sambo. Jag fick även blommor med bud och var tvungen att sluta tidigare från jobbet för att kunna ta emot dem. De visade sig vara från jobbet. 🙂

Januari 2017 - fyller år
Extremt glad 30-åring på födelsedagsmiddag.

I februari drog Melodifestivalen igång igen och månaden gick i Mellons tecken. Nästan varje helg satt vi bänkade i någon konstellation och hjärtröstade för glatta livet. Jag älskar Mello! För att väga upp med något finkulturellt så kan jag nämna att jag också gick och såg årets bästa och finaste film: Moonlight. <3

Februari - semlor
I februari bakades det glutenfria semlor också. 🙂

Om jag ska fortsätta på kulturspåret så kan det nämnas att mars var månaden då vi såg musikalen Passion. Flera av oss i sällskapet blev så irriterade på huvudpersonen att vi fortfarande blir starkt uppretade om någon nämner namnet Fosca! 😉 I mars hände också flera litterära grejer: jag var på Ordcafé och lyssnade på fantastiske Ann-Helén Laestadius (som har skrivit underbara Tio över ett) och så var jag på Littfest en liten sväng.

Mars - brädspel
I mars plockade vi fram Jägersrospelet också. 🙂

I april blev det äntligen påsk! Jag åkte till Uppland och hälsade på. Jag var också på mitt livs första kattutställning (som besökare alltså; jag har ju ingen katt). Månaden bjöd på en hel del aprilväder. Om jag minns rätt så var det pangfint dagen innan valborgsmässoafton och sedan kom en massa snö?! Typiskt april.

April - den soliga dagen
Den soliga aprildagen.

I maj kollades det på Eurovision song contest och åts en massa snittar. Det var min arbetsgrupp som hade till uppgift att anordna jobbets vårfest och jag tror att det blev lyckat faktiskt. Temat var after ski. Och jo, det var faktiskt snöfritt en stor del av månaden.. Och det var ju bra, för jag ägnade en hel tid åt att cykla kors & tvärs och cykelorientera. Jag sprang också Blodomloppet på en tid jag inte direkt var nöjd med, men jag tog igen det sedan.

Maj - cykelutflykt
Ute med cyklarna och kisar i majsolen.

För i juni tog jag nytt personbästa på 5 km! Jippi! I maj åkte vi ner till Sundsvall med pioner m.m. i famnen, för då var det en väns tur att fylla 30! Resan fortsatte sedan söderut till en långhelg i Uppland och tjuvstart på semestern. I mitten av juni provade jag på orientering. Jag tänkte att mitt intresse för löpning och cykelorientering kunde gifta sig liksom. Tyvärr upptäckte jag 1) mygg, 2) myrar + att jag kom vilse. Buhuu. Håkan Hellström gjorde ett stopp i Umeå med sin turné Rullande åska. Åskan rullade, Hellström gick upp 2 h sent, men jag var glad ändå!

Juni - På konsert med Håkan Hellström
Såhär piffig kan man vara en junidag när man står i kö till Håkan.

I juli var det äntligen dags för semester! Vi hann med att resa kors och tvärs och träffa på vänner både här och där. Uppland, Stockholm, Värmland. Vi åkte även till Vasa. Vi var typ inte hemma på närmare en månad. KUL. Kul för mig var att jag missade det pissiga Ume-vädret. Faktum är att jag badade fler gånger i somras än vad jag har gjort på många år. Bad, minigolf, löpning, uteserveringar, nära & kära. Jag tycker att sommaren hade allt!

Juli - Är i Vasa och äter tacos
Äter tacos i Vasa.

Sedan kom augusti. Vi grillade & rökte fisk om helgerna och jobbade hela veckorna. Det är så jag minns det i alla fall. Jag inledde också terminen med att mjukstarta med en kort danskurs. Av någon obegriplig anledning var vi ytterst få som tog chansen att gå den här kortkursen. Sådan lyx! Så kul! Månaden avrundades med att vi plockade bär och svamp. Hela frysen fylldes med hallon och blåbär och min sambo gjorde flera liter hjortronsylt. Vi lärde oss också vad odon är för något… 🙁

Augusti - hallon
Rensar hallon.

I september besökte jag Höga kusten för första gången (jag har såklart åkt igenom tidigare, men…). Så vackert och sagolikt!! Under en helt galen varm dag sprang jag Umemilen och slipade mitt personbästa med några sekunder. Månaden avrundades med en fin liten kryssning för att fira min svärfar, som fyllde jämnt. Vi frossade i skaldjur och jag och min sambo sprang runt, runt, runt på en löparbana som fanns högst upp på båten. Fräsch utsikt!! Jag reste också ner till Uppland igen. Och blåste en glaskula. Så kul!

September - Kryssar och springer
Är på kryssning och springer runt, runt, runt.

I oktober blev jag helt golvad av operan Faust. Allt med Faust var perfektion och den lyckades överraska och förbluffa hela tiden. I oktober gjorde jag också lite av en nostalgitripp genom att gå på konsert med Mando Diao, som jag har lyssnat väldigt sparsamt på de senaste typ 10 åren. Gud så bra de var! I övrigt kämpade jag på med cykelorienteringen. Jag tog nästan alla kontroller i år!

Oktober - cykelorienterar
Cykelorienterar och möter feministisk pepp.

I november blev det allhelgonahelg och jag reste återigen ned till Uppland. Så jävla förkyld var jag under den helgen. Buhuu. Min cykel var trasig typ halva månaden vilket gjorde mig på dåååligt humör. Humöret blev inte bättre av att jag blev förkyld igen efter bara några veckor. Det blev en månad med alldeles för lite träning och dans för att jag ska vara glad och trots att jag gjorde megamycket roliga grejer – gick på en oförglömlig konsert med Henrik Berggren (Shoreline <3), lyssnade på när Stina Ekblad hade poesiuppläsning, fick besök från barndomskompis, lyssnade på Nötknäpparen, hade en rolig julfest, julpyntade, bakade pepparkakor, var på standup, firade bokcirkelns 6-årsjubileum – så minns jag det ändå mest som att jag var rätt trött. Hm.

November - besöker Öregrund
Att hälsa på i Uppland är ofta som att resa tillbaka i tiden. Man kommer från vintern och besöker hösten.

Så kom december och vi reste till Skellefteå för att fira en 30-åring och hälsa på hennes lilla 1,5-månaders pojke. <3 Jobbet hade julfest och jag vann sensationellt i det extremt svåra musikquiz som en kollega hade satt ihop. Jag kommer leva länge på denna skrällseger!! 😉 I december drack vi också en massa glögg, shoppade julklappar (mest till oss själva 😮 😉 ) och spelade tv-spel. Musikhjälpen kom till stan och när Norrlandsoperan sålde ut kostymer till välgörenhet var jag på plats! Jag lyckades knipa en barnklänning till mig själv. Hahaha. Älskar den!

December - poserar i julhårspänne
Är på julig middag och poserar i tomteluvaspänne.

Ja, det var 2017, som jag minns det och som min kalender & mina blandade bilder påstår att det var. Ett fint år ändå! Så mycket kul som hanns med! Hoppas 2018 fortsätter såhär!

Saker som bloggen har gett mig

Jag har bloggat länge (hur det gick till när jag började blogga kan du läsa i det här inlägget t.ex.), Bloggen är ingenting jag håller på med på något megauppstyrt sätt, men jag har haft den så länge att det går på automatik att hålla den uppdaterad. När jag läser en bok så ingår det liksom att jag också skriver ett inlägg om den. Många, eller kanske till och med de flesta, skulle nog tycka att det vore väldigt jobbigt att blogga om böcker, men jag tycker att det är så bra. Tänk bara:

  • Jag har ett stort arkiv där i princip allt jag läst i mitt vuxna liv finns inlagt. Jag behöver aldrig glömma en bok eller en författare eller vilka böcker som hänger ihop, handlar om liknande saker eller kommer från samma land.
  • Jag ”måste” alltid fundera några varv kring det jag läser. Även om jag skulle tycka att en bok är småtråkig så måste jag vrida och vända lite mer och komma fram till varför jag tycker som jag gör. Jag är kanske inte megaskicklig på att sätta ord på mina läsupplevelser, men jag har i alla fall blivit bättre, som det känns. Mitt enda omdöme om en bok kan liksom inte vara ”den var bra” eller ”den var tråkig”. Bloggen utmanar mig att se mer. Jag tycker att jag har blivit mycket bättre med åren på att se fler lager i berättelser. Kanske hade jag blivit det även utan bloggen, men jag tror inte det.
Böcker på mitt nattduksbord
Böcker på mitt nattduksbord – snart i en blogg nära dig. 😉

De punkterna, ensamma, tycker jag är motiverande! Om jag inte hade en blogg så hoppas jag att jag hade haft någon form av läsdagbok istället, för det skulle kännas så tomt att bara lämna en bok utan någon vidare reflektion och det skulle kännas så rörigt att inte ha någon slags ”kom ihåg”-anteckning kring mina böcker. Men det finns fler grejer som är roligt med bloggen, t.ex:

  • Jag har svinbra koll på vilka böcker som är på gång, vilka böcker folk snackar om, vilka författare som skriver på något nytt och en massa andra bokrelaterade nyheter som skulle vara svåra att få en överblick över om det inte vore för att bloggen fått mig att prenumerera på nyhetsbrev, ta emot pressutskick,  läsa en massa kataloger och följa en massa förlag, författare och bokkonton på sociala medier.
  • Kanske som en konsekvens av ovanstående så läser jag sällan några bottennapp eller råkar ramla över böcker som är mindre bra. Genom att ha koll så tycker jag mig också ha fått riktigt bra känsla för vilka böcker som är ”min grej” och vilka böcker som ens är värda att läsa.
  • Bloggen (eller snarare sociala medier) gör det mer socialt att läsa. Själva läsningen är ju allt som oftast en ensamsyssla (om man inte högläser). Och jodå, jag har en del vänner som är bokslukare, inte minst i min bokcirkel, men bloggen och sociala medier håller ändå igång boksamtalet tycker jag. Dessutom hade jag faktiskt inte ens träffat min bokcirkel utan bloggen. 🙂
  • Författarna kommer närmare. Det är inte jätteofta (förlagsutgivna) författare hör av sig till mig, men några gånger har jag fått mejl eller en tweet eller så. Det hände faktiskt senast här om veckan, då jag fick ett mejl från en författare som hade hittat till min blogg när han sökte efter något helt annat och så hade han sett att jag skrivit om en bok han medförfattat för ca 15 år sedan. Det var överraskande för honom och det var såklart överraskande och kul för mig att han skrev några rader till mig. Jag fick då lite bakom kulisserna-info om arbetet med boken, vilket såklart var intressant. Sådana här grejer händer inte utan en blogg eller sociala medier. Det är så lätt att glömma bort att författare finns på riktigt. 😉 Och då känns det ju lite speciellt att inse att det finns en och annan författare som kanske sitter hemma och liksom bryr sig om vad jag och andra läsare tycker om deras verk.
  • Det är kreativt att blogga! Jag är inte speciellt händig med handarbeten och liknande och jag är heller inte speciellt musikalisk eller har någon som helst förmåga att måla & teckna. I och för sig sysslar jag med dans, men jag dansar inte på den nivån att jag skapar eget material. Det är egentligen främst genom bloggen som jag får vara kreativ och, så att säga, skapa något för nöjes skull. Det är kul! Jag tror att de flesta kan behöva någon slags kanal för kravlöst skapande av något slag. Jag vet inte vad jag hade riktat in mig på om jag inte bloggade. Jag hade förmodligen inte skrivit i alla fall, för det känns så kämpigt på olika sätt. Jag skriver mycket i mitt jobb (inte skönlitterärt såklart) och det tar tokigt mycket tid allting. Jag har inte ro med sådant. Bloggen är någon slags mild variant av att skriva och det passar mig väldigt bra.

Det var det! Kommer inte på en enda till sak som gör att det känns roligt och meningsfullt att blogga. 😉 Det blev ett långt inlägg, ser jag nu. Många pratar om bloggens död och bla, bla, bla (det har jag också bloggat om förut, t.ex. här). Så tråkigt om det vore så! Tråkigare hobbies kan man ha!

Maten bakom resultaten

Maten bakom resultaten av Linda Bakkman är en bok som grundligt går igenom vad, när och hur mycket en idrottare behöver äta för att prestera på topp. Betyg: 4 maratonlopp av 5.

Maten bakom resultaten av Linda Bakkman
Maten bakom resultaten av Linda Bakkman

Jag är absolut inte den som har något intresse för olika dieter eller trendkost. Var och en får göra som de vill, men själv tycker jag att det alldeles för ofta blir polariserat och att det alldeles för ofta saknas trovärdiga argument och förklaringsmodeller för den ena eller andra ”läran”. Jag tycker någonstans att det känns rimligast att följa Livsmedelsverkets rekommendationer och att det i övrigt är vettigt att äta varierat. Eftersom jag är drabbad av celiaki måste jag också välja bort gluten i min kost. Gluten är förresten ett kapitel för sig. När jag läser om kändisar, som helt utan att ha celiaki ändå gör en stor poäng av att de äter glutenfritt, så kan jag inte annat än skaka på huvudet. De kan inte ha förstått någonting. Det är verkligen en djungel av kostråd och dieter där ute och det är uppenbart att många har svårt att förstå hur kost och hälsa hänger ihop. Inte heller jag är såklart någon expert.

Det här blev en lång inledning som inte direkt har så mycket med boken Maten bakom resultaten att göra, men det jag ville få fram är att det också finns goda exempel på personer som försöker att nyansera bilden och att underbygga med forskningsbaserade fakta. Linda Bakkman är en sådan person. När jag instagrammande den här boken så råkade jag kalla henne för dietist, men Linda Bakkman är egentligen näringsfysiolog och doktor i medicinsk vetenskap. Dessutom har hon i mer än ett decennium arbetat som kostrådgivare på Sveriges Olympiska Kommitté. Hon har alltså en stor kunskap om mat och (elit)träning och i Maten bakom resultaten delar hon med sig av den.

Boken riktar sig främst till den som tränar på en skapligt seriös nivå, men den kan säkert också vara intressant för den som helt enkelt vill lära sig mer om kost och hälsa. Det är dock skillnad mellan att äta för att träna och att träna för att äta och det är också något som Bakkman tar upp. Till skillnad från befolkningen i stort, som behöver äta och träna för att undvika en ohälsosam viktuppgång, så behöver idrottaren äta för att kunna prestera maximalt på tävling och för att bygga upp kroppen. För en hel del idrottare kan det därför ligga en utmaning i att äta tillräckligt mycket. Lite i samband med detta tar Bakkman också upp att det inte finns livsmedel som är nyttiga eller onyttiga i alla givna situationer. En morot, som så ofta betraktas som väldigt nyttigt, räcker t.ex. inte långt som bränsle för den som ska springa (eller för den som växer).

I Maten bakom resultaten går Bakkman noggrant igenom vilka kostutmaningar som idrottaren kan stå inför och hon aktar sig för att strössla onyanserade åsikter omkring sig. Tvärt om känns boken faktabaserad och trovärdig. Boken har fyra faktakapitel som handlar om att äta och dricka tillräckligt, att välja rätt sorts bränsle och näring, att anpassa måltiderna över tiden och optimering. I boken förklaras det ingående när och hur det är viktigt att fylla på med kolhydrater eller proteiner och när det kan finnas utrymme att äta mer fett. Hon förklarar när och varför kroppen använder kolhydrater eller fett som bränsle och i snygga bilder illustreras exempel på vilka mängder av olika livsmedel som behövs för att fylla på med olika energikällor. Fokus ligger på grunderna, d.v.s. att förstå hur träning och kost hänger ihop, men hon avslutar också med en liten del där hon tar upp tillskott som t.ex. kreatin eller koffein.

Jag är en vanlig motionär och då kan man fråga sig vad jag har att hämta i den här boken. Jag skulle vilja säga att jag har lärt mig en hel del. Även om man inte tränar på professionell nivå, eller kanske just därför, kan det kännas kul att prestera så bra som möjligt under varje träningspass. Har man inte tid eller lust att träna flera gånger om dagen så finns det väl många anledningar att försöka få ut så mycket som möjligt av de pass man ändå ser till att fullfölja.

Det var tydligen länge sedan jag gick i skolan och lärde mig saker på hemkunskapen, så jag kan också erkänna att det var en hel del baskunskaper som jag inte (längre) kände till. Jag äter oftast vegetarisk kost och får ganska ofta kommentarer om det. Något som ofta kommer upp är att folk tänker att det är jättesvårt att få i sig protein om man inte äter kött. Jag har alltid vetat att det är fel, men nu vet jag hur fel det här påståendet är. Ska man tro Bakkman innehåller jordnötter mer protein än kött och 25 % av svenskarnas proteinintag kommer från bröd. Det är inte svårt för vegetarianer att få i sig protein (däremot kan det såklart finnas andra utmaningar i en vegetarisk kost!). Detta och mycket annat har jag blivit upplyst om.

Men kanske framför allt är jag glad åt en bok som inte handlar om att äta ”kalorisnålt”. Trots att jag inte brukar läsa de där andra böckerna med kostråd, så tycker jag ändå att man ofta prackas på idéer om vad som är nyttigt och onyttigt. Det kan räcka att man bläddrar lite i en recepttidning man fått från sin lokala matbutik så kanske det finns noterat vilka av recepten som är till ”nyttig” mat och det kan räcka att gå ut och äta på vissa typer av (lunch)restauranger så kan man också få förslag på ”hälsosamma” alternativ. Det är fint såklart. Men jag tränar 5-7 gånger i veckan och cyklar över en mil om dagen. Jag har fattat hur länge som helst att jag inte kan äta en liten sallad till lunch och nöja mig med typ ett äpple till mellanmål. Det är inte nyttigt för mig. Den här boken är skön eftersom den fokuserar på hur viktigt det är att fylla på med bra bränsle och här handlar det helt klart mer om att fylla på än om att undvika. Jag känner mig väldigt inspirerad faktiskt, inspirerad till att äta en massa bra saker.  Hittills har jag läst den del av boken som innehåller fakta. Den andra halvan innehåller en massa recept med tydliga förklaringar vad maten innehåller och hur lång tid det tar att svänga ihop måltiden. Receptdelen ska jag utforska härnäst!

Maten bakom resultaten av Linda Bakkman
Maten bakom resultaten av Linda Bakkman

Maten bakom resultaten

Foto och rekvisitastyling: Bianca Brandon-Cox.
Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 218.
ISBN: 978-91-1-308062-8.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Linda Bakkman

Linda Bakkman är näringsfysiolog, doktor i medicinsk vetenskap och kostrådgivare på Sveriges Olympiska kommitté. Hennes bok Maten bakom resultaten har också en blogg, en Facebooksida och ett Instagramkonto.

Förlagets beskrivning

”Sverige idrottar som aldrig förr. Det vardagliga motionerandet ökar och startplatserna till Vasaloppet och Vätternrundan säljer slut på nolltid. De flesta idrottare inser kostens betydelse för en snabbare, starkare och mer explosiv kropp, men många saknar verktyg för vad, när och hur mycket de bör äta. Linda Bakkman, kostrådgivare på Sveriges Olympiska Kommitté, presenterar här den senaste forskningen om hur vi ska äta för att få ut maximal effekt av vår träning. Pedagogiskt och lättillgängligt beskriver hon idrottarens näringsmässiga utmaningar. Teorin varvas med inspirerande recept och tips på vad du kan ta med i träningsväskan. Här finns de viktiga uppladdnings- och återhämtningsmålen, näringsberäknade luncher och kreativa tips.

Det här är kokboken för en aktiv livsstil, ett liv i spåret, i hallen, på gymmet eller planen. Oavsett om du siktar på världstopp, just anmält dig till ditt första Maraton eller behöver få din hårt tränande tonåring att äta mer – här är maten bakom resultaten.”

Julklappsboken!

Här kommer ett litet boktips såhär i jultider. Fantastiska Litteraturbanken arbetar med att digitalisera och tillgängliggöra skönlitteratur från vårt kulturarv. Hos dem kan du söka och hitta inskannade faksimilutgåvor av verkliga klassiker, men också ladda ned en hel del e-böcker. Nu har de  satt ihop Julklappsboken – en antologi med noveller, dikter och bilder i urval av Paulina Helgeson. Ladda ned den här!

Tidigare i år efterlyste jag vinter- och juldikter på Twitter. Jag fick inte ett enda svar. Haha. Men nu får jag alltså mitt sug efter jultidens poesi stillat. 🙂 Dessutom kan jag titta på tjusiga bilder av t.ex. Carl Larsson och läsa noveller av t.ex. Selma Lagerlöf. Bra grej!

Julklappsboken
Julklappsboken

Himmelstrand

Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist är en skräckroman som utspelar sig på en camping och en bok där det mest skrämmande egentligen är den oro som de igenkännbara karaktärerna bär på. Betyg: 4 Star Wars-figurer av 5.

Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist
Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist

Något som brukar återkomma när jag skriver om John Ajvide Lindqvists böcker är att jag tycker att Ajvide Lindqvist är alldeles särskilt skicklig på att hitta rädslan hos människor. Han har en förmåga att hitta igenkännbara karaktärer, platser och situationer och att beskriva en skräck som känns väldigt nära. I hans skräckromaner kan det förekomma vampyrer och zombies, men den största skräcken handlar egentligen om den som pågår inuti människorna och det är också den rädslan som träffar läsaren starkast.

Det här greppet är helt klart något som Ajvide Lindqvist också använder i Himmelstrand, som tar sin början en morgon när några personer vaknar och inser att de inte längre är kvar på den camping där deras husvagnar stod dagen innan. På den nya platsen går det inte att kommunicera med omvärlden och de verkar inte kunna ta sig därifrån. Till en början är det ändå relativt bekvämt. En kvinna med hypertyreos känner ett kraftigt behov av att få i sig godis och sötsaker för att stilla den vrålande suget som kommer, men i övrigt kan de alla leva i den bekvämlighet som de lyxiga husvagnarna erbjuder.  Snart börjar det dock skava allt mer. Att vara på en campingplats betyder också att man lever tätt inpå andra människor, men nu måste var och en också hantera att de andra människorna upplever situationen på olika sätt och kanske också ser olika behov för hur de ska kunna ta sig vidare som grupp. En man blir rent våldsam. En annan gör vad han kan för att försöka få mobiltäckning. Och en slags ondska drar sig allt närmare dem samtidigt som det mer och mer framkommer att ett av barnen, en till synes oskyldig liten flicka, också bär på något riktigt mörkt och skrämmande.

Ajvide Lindqvist är inte den första eller enda som gör skräck av vardagsrealism och som korsar övernaturligt med helt vanliga svennebanankaraktärer.  Men han gör det sällsynt bra! Spänning och skräck gör sig bra tillsammans med berättelser om ensamhet, hot och förtryck i nära relationer, karriärsmässiga grubbel, komplex över utseendet och diverse allmänmänskliga grubblerier.

Vad jag förstår så betraktas inte Himmelstrand som någon av John Ajvide Lindqvists bästa romaner och många har faktiskt beskrivit den som helt obegriplig. Och ja, jag erkänner att jag inte förstår slutet. Samtidigt har jag inga problem med att se förbi detta. John Ajvide Lindqvist skriver så elegant och har ett sådant öga för detaljer att jag inte kan annat än ryckas med i hans berättelser och jag gillar verkligen att han har flyttat ut en av sina skräckberättelser till en campingplats, som ju är en sådan otippad miljö som ändå väldigt många medelklassiga människor, liksom jag själv, kan relatera till. Himmelstrand är den första delen i en trilogi som kallas Platserna och jag ser fram emot att läsa fortsättningen.

Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist
Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist

Himmelstrand

Uppläsare: Thomas Oredsson.
Utgivningsår: 2014 (första svenska utgåvan, Ordfront), 2014 (den här ljudboksutgåvan, Ordfront ljud).
Antal sidor: 410 (ca 17 h lyssning).
Läs även de övriga delarna i trilogin Platserna: Rörelsen: den andra platsen, X: den sista platsen.
ISBN: 9789170378522, 978-91-7037-800-3, 978-91-87377-90-7.
Andras röster: Carolina läser, Fiktiviteter.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

John Ajvide Lindqvist

John Ajvide Lindqvist (född 1968) är en svensk författare, som framför allt skriver böcker i skräckgenren. Hans böcker brukar utspela sig i miljöer dit Ajvide Lindqvist själv har en koppling, t.ex. Blackeberg, där han själv växte upp och där genombrottsromanen Låt den rätte komma in utspelar sig. John Ajvide Lindqvist har en hemsida.

Förlagets beskrivning

”Det ser ut att bli en fin dag på Saluddens camping. Himlen är djupblå och gräset underbart grönt. Ändå är någonting helt fel. Igår var allt som vanligt; glada röster, osande grillar, mygg och vin i plastglas. Men nu är allt försvunnet. Campingen, sjön, till och med solen är borta. Det enda som finns är det oändliga gräsfältet, fyra bilar med husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Alla inser de att något ofattbart hänt under natten. Hur ska de kunna ta sig bort från denna orimliga plats? För den gamla världen finns någonstans, ett mobilsamtal går plötsligt fram och radion spelar gamla schlagrar. Snart börjar också märkliga, skrämmande figurer dyka upp. Monstruösa varelser som fötts ur de åtta vuxnas mest traumatiska upplevelser. Och så mörknar himlen. Regnet är på väg, som en befrielse. Men det är ett regn som ingen ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig. Det är nu den verkliga mardrömmen börjar.

Himmelstrand är en häpnadsväckande originell historia om tio människor som är så tragiska, absurda och modiga som väldigt vanliga människor ofta är. Och som alla tvingas välja mellan ont och gott, mellan splittring och gemenskap. John Ajvide Lindqvist är tillbaka med en berättelse som tar skräckromanen till en plats där den aldrig varit förr.”

Mordet på Orientexpressen – filmen

Här om veckan ville jag och min sambo gå på bio och se Solsidan, men det var tydligen ganska många som hade lust att se samma film, så det fanns inga biljetter kvar. Jag har en förkärlek för smalare dramafilmer och har i perioder gått på en hel del matinéer som har visat just den typen av filmer. Någon gång har vi endast vara ett par tre personer i hela salongen. En gång var jag själv. Av den anledningen har jag inte riktigt förstått att man ibland måste förboka sina biobiljetter… 😉

Men! Vi gick alltså och såg Mordet på Orientexpressen istället. Det är också den enda bok jag har läst av Agatha Christie, så det var ju lite kul att få se den här klassiska deckaren på vita duken också. Det var några år sedan jag läste boken och jag hade faktiskt glömt precis allting, så det var fortfarande en pusslig och spännande berättelse. För den som varken har läst eller sett den här berättelsen så går den alltså ut på att detektiven Hercule Poirot reser med Orientexpressen och plötsligt blir satt att utreda ett mord som skett på tåget. Mördaren finns någonstans bland passagerarna, men det är ett minst sagt klurigt fall eftersom alla har alibin och eftersom spåren leder till alla och ingen…

Det blir ofrivilligt komiskt när Poirot kan se precis alla samband och dra de mest fantastiska slutsatser utifrån små detaljer, men det är ju sådan Christie har skrivit karaktären, så jag tycker ändå att de har lyckats skildra Poirot på film och gjort något kul av hans fåfänga. Så länge man är med på hur karaktären är och vad det här är för typ av berättelse så tycker jag att filmen är klart sevärd. Inte minst så är den otroligt snyggt filmad och man har fått till riktigt drömmiga miljöer med den 30-talslyx man kan föreställa sig på den legendariska Orientexpressen. I diverse större eller mindre roller finns förresten stjärnor som Judi Dench, Penélope Cruz och Johnny Depp. Kul!

Böcker i december

Så blev det december. Även om jag ser i kalendern att november bjöd på väldigt många roliga grejer så går den här månaden ändå inte till historien som den bästa under 2017. Jag har under månaden hälsat på mina föräldrar i Uppland, haft besök från vänner från olika hörn i landet, haft julfest, gått på konsert med Henrik Berggren, sett en del andra föreställningar och utställningar, haft traditionsenligt pepparkaksbak och säkert gjort en massa annat kul. Men november har också varit månaden då jag har varit förkyld i två omgångar och då cykeln har varit på verkstad i flera veckor (uppdelat på två tillfällen). Sedan hände det en annan grej som tog extremt mycket energi. Men, men. Nu vänder vi blad! 😉 Min cykel är hemma, jag är inte längre däckad i förkylning och idag far jag norrut och hälsar på en kompis, som alldeles snart fyller 30, och hennes lilla son, som inte ens är 2 månader gammal och som jag inte har hunnit träffa ännu. Så kul! Sedan kommer december att rulla på med dans, julfester och så småningom jul. Det här blir bra! Kanske ska jag läsa ut någon bok också? I november lyssnade jag på två ljudböcker, men slutförde inte en endaste pappers- eller e-bok. Det hanns inte med, helt enkelt.

Bild från när isen lagt sig, men innan snötäcket la sig
Bild från när isen lagt sig, men innan snötäcket la sig

Bokmässigt är ju november en spännande månad, då årets Augustpristagare avslöjas. Som alla säkert redan har snappat upp så vann Johannes Anyuru skönlitteraturklassen med sin dystopiska roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. December, däremot, är ingen månad då det sker prisregn över böcker. Det är i och för sig utdelning av Nobelpriset, men i övrigt är väl största fokus, för både förlag och bokhandlare, att sälja böcker inför julen. En del förlag har lyckats smyga in potentiella bestsellers i utgivningen. Trots att jag dammsugit kataloger för att ta reda på vilka spännande böcker som kommer ut under vintern så hade jag lyckats missa att Martina Haags nya, Livet går så fort. Och så långsamt., har släppts lagom till jul. Den är alltså redan ute i handeln. Detsamma gäller Fredrik Backmans senaste, Ditt livs affär, som av allt att döma aspirerar till att bli en modern Sagan om Karl Bertil Jonssons julafton (det gillar jag!). En bok som faktiskt kom redan i oktober, men som jag också tycker kan nämnas i det här inlägget är bilderboken Räven och tomten, illustrerad av Eva Eriksson. Det är en Astrid Lindgren-berättelse som inte har varit utgiven på svenska förut. Kul överraskning!

Räven och tomten av Astrid Lindgren och Eva Eriksson
Räven och tomten av Astrid Lindgren och Eva Eriksson

Tänkte jag läsa något i december då? Jo, det kan ni lita på! I december ska jag plöja biblioteksböcker som har samlats på hög. Däribland Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen och diktsamlingen Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar. Ja, och sedan ska jag väl läsa ut alla böcker som jag påbörjat i november också…

Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen och Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar
Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen och Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar

Vad läser du i december?