Det jag gillar med Liv Strömquist är bland annat att hon så totalt saknar spärrar för vem hon trycker till. Folkkära snubbar som Cornelis Vreeswijk går absolut inte säkra bara för att de är folkkära. Samtidigt försvarar hon mer än gärna de har för låg status för att försvaras i andra forum och de som inte själva snackar för sig (t.ex. tycker hon mer synd om prostituerade än de som kallas ”hora” utan anledning..). Hon tar liksom inte de lätta bollarna. Vem applåderar inte ett projekt för att göra ”unga tjejer” mer självsäkra? Liv Strömquist ger hela projektet en fet spark och menar att pojkar kanske borde lära sig att ta mindre plats istället. Vem tycker inte att homosexuella djur är lite av ett gulligt bevis för att homosexualitet är naturligt? Strömquist problematiserar genom att fråga sig varför just homosexualitet, och inte alla mänskliga beteenden, måste jämföras mot djur för att anses vara normalt. Vad jag också gillar med Strömquist är att hon tecknar prydligt och snyggt och att varje formulering är pricksäker. Allt stämmer. Det är roligt, tänkvärt, snyggt och ibland provocerande. Som det ska vara. Strömquist behöver ingen flicka-kurs. Det är ett som är säkert.

Du hittar boken hos t.ex. Adlibris och Bokus. Några andra som skrivit om Einsteins fru är ielinashylla, Sydsvenskan och ordochingavisor.

En annan bra kod är ju annars Martina-koden. När kommer nästa Martina Haag?! Behöver läsa i sommar. Det finns ingen bättre feel good.

Vad som har hänt med de andra grejerna jag frågade mig i mitt tidigare inlägg vet jag icket. Jag önskar mig till exempel en fortsättning på Matens pris. Gärna som podcast till sommaren. ;)

Det som fascinerar mig med Dan Brown är att ungefär alla som läst honom hävdar att han är tjatig och att böckerna inte går att hålla isär eftersom de är så till förvillelse lika. Och ungefär alla, vare sig de läst honom eller inte, anser inte hans böcker vara några som man stolt ska snacka om att man läst.

Och ändå. I princip inga andra böcker, förutom, möjligen, böcker av Paulo Coelho samt EL James porrtrilogi, har samma spridning! Och andra böcker översätts knappast under samma press. Som jag har förstått det är det så bråttom, bråttom, bråttom att man delar upp boken i olika delar och slänger iväg till ett gäng olika översättare som ska dra igenom sin del så fort som möjligt. Bara en sådan sak känns ju inte helt.. kvalitetssäkrat.

Jag fattar att man inte kan tjäna en massa pengar ifall man istället travar upp högvis med Mo Yan i varenda kiosk, för jag, som ju trots allt läser mer än snittet, har då inte lätt att ta mig igenom hans böcker. Men finns det ingenting mittemellan? Kan man inte sälja en massa fantastisk och ändå lättläst litteratur i stil med Människor helt utan betydelse (åh, vad den är bra!) eller Doktor Glas?

Det är ju lite infekterat det där med ”bra” och ”dåliga” böcker, men att marknadsföringen är intensiv och spridningen enorm innebär sannerligen inte nödvändigtvis att böckerna är bra. För en del (tydligen ganska många…) verkar det vara enklast att rycka den där boken som man tänker att ”alla snackar om” och som syns överallt. Som svårt boknördig blir jag förstås lite ledsen å deras vägnar eftersom de garanterat missar guldkorn som man kanske måste leta efter aktivt på ett bibliotek för att få tag på. Och nej, jag har fortfarande inte hämtat mig från insikten att pallvis med porr finns i varenda affär (jag har hört dem benämnas ”erotika” i några poddar jag lyssnat på den senaste tiden! Lägg av, kalla de för vad de är!). Jag kan tycka att det vore nice om det inte bara vore direkt förutsägbara böcker som får denna uppmärksamhet. Vem bestämmer egentligen vilken bok som ska hypas och tryckas upp i upplagor så att de finns tillgängliga i exakt alla affärer i hela landet?

Vad gäller Inferno så kommer jag nog inte läsa den och jag tänker inte döma ut den när jag inte har läst den. Tycker bara att fenomenet är fascinerande. Kommer du läsa?

I Glada hälsningar från Missångerträsk måste Nadja gifta sig för att kunna adoptera. Längtan efter ett barn är så stark att hon till och med offrar sig och åker till avlägsna Missångerträsk för att hjälpa sin syster. Där ska också hennes blivande man vänta på henne; mannen som enbart gifter sig med henne för att hjälpa henne med adoptionen. Men i Missångerträsk blir ingenting som det var tänkt. Det finns en bröllopsscen, men jag tänker inte spoila och skriva mer än så.

Ett tragikomiskt bröllop utspelar sig i Tjuven av Göran Tunström. Oromantiskt, futtigt och sorgligt! Resten av boken handlar t.ex. om Silverbibeln, men det är de inledande kapitlen som har etsat sig fast i minnet.

Kerstin Thorvall skriver i en av mina favoritböcker, När man skjuter arbetare…, om Hilma, som gifter sig med en man som är psykiskt sjuk. Sjukdomen kommer dock som en överraskning på självaste bröllopsnatten. Djupt berörande berättelse om klassfrågan!

Ledsen att jag inte kan bjuda på någon trio om tre klockrena, lyckliga bröllop. Jag tror ärligt talat inte att de är så vanliga i litteraturen?

* Hitta de fem tjockaste böcker i din bokhylla som du läst.
* Hitta de två tjockaste böckerna i din TBR-hög (Böcker som skall läsas)

Jag vet inte hur poppis det är, egentligen, men jag brukar lämna mina utlästa böcker hos mina föräldrar. :P Själv bor jag på 27 kvadrat och har inte så mycket till bibliotek, om jag säger så… Med andra ord så har jag en del tegelstenar som faktiskt inte står i min hylla (däribland Shantaram, som hade mått bra av en redaktör som krävt att 2/3 skurits bort, En halv gul sol och Blonde, som är så tjock att den knappt går att hålla i).

Några tjocka utlästa böcker, som faktiskt finns hemma, av någon anledning:
Eld av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg (635 sidor)
Ximen Nao och hans sju liv av Mo Yan (634 sidor)
Oskuldens museum av Orhan Pamuk (560 sidor)
Oksa Pollock: Det sista hoppet av Anne Plichota och Cendrine Wolf (543 sidor)
Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg (517 sidor)

Några tjocka böcker som jag inte läst ännu:
Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami (741 sidor)
Middlesex av Jeffrey Eugenides (636 sidor)
Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles (633 sidor)
Strändernas svall av Eyvind Johnson (599 sidor); lånades faktiskt från bibblan 2010, så den har varit oläst ett tag…
Den felande länken av Stefan Tegenfalk (455 sidor)

(hoppsan, jag råkade lista fler än två :p)

Kul att sammanställa listan! :) Men vilken tur att ingen utmanande mig i att läsa de olästa tegelstenarna… Herregud. Så mycket böcker, så lite tid!!

Lite påmind blir man ju dock om hur dyrt det är med e-böcker för alla oss andra. I Artikeln i DN finns också en kort intervju med Sveriges författarförbunds ordförande, som bl.a. säger: ”Men när de tekniska lösningarna förändras är det viktigt att inkomsterna för författarna och avtalen är rimliga, att det blir en bra modell. Jämför man med tidnings- och musikbranschen så har ju betalningsviljan sjunkit när man gått från fysiska till digitala produkter.” Det kan hända att förfsttarförbundet helt enkelt vill ha mer ersättning. Men att likna e-boksbranschen med musikbranschen gör att man blir lite… avskräckt. Innan Spotify lyckades musikbranschen verkligen gräva sin egen grav genom att börja sälja skitdyra, svåranvända och begränsade musikfiler – som, surprise, ingen ville ha!

Ja, det är klart att folk är ovilliga att betala flera hundra spänn för en e-bok! Det är ju precis sådant som gör att folk gärna går omvägar för att få tillgång till böckerna. Själv lånar jag t.ex. från biblioteken istället. På sikt kanske andra lockas att ladda ned illegalt (i dagsläget har jag svårt att se att några större mängder e-böcker fildelas, men…). Priset måste verkligen bli rimligt, för annars kommer e-boksförsäljningen aldrig komma igång och då missar författarna hela den inkomsten som hade kunnat rullat in…

Jag hoppas också att det kommer att vara enkelt och smidigt att ladda ned e-böcker även i framtiden. Mardrömmen vore om det blev sådan hets kring fildelning att filerna börjar skyddas så att de inte kan användas, typ som musikfiler är spärrade om man handlar från iTunes Store. Jag hatar verkligen iTunes Store. Hehe. Okej att man kan köpa appar och att det går att lyssna på (gratis) podcasts, men att köpa film eller musik är som att köpa… inget. Köper man en musikfil får man ha den på typ 3 diskar, vilket innebär att jag, som gärna byter musik på min mp3-spelare lite nu och då, skulle kunna byta låtar 3 gånger och sedan måste jag köpa om samma låt igen. Vad har man då köpt egentligen? Just det: inget. Här om dagen skulle jag se film på Apple-TV, men råkade hyra filmen på min iPad. Man kan skärmdubblera allt till Apple-TV (och t.ex. se vad som helst på SVT Play och liknande), men med den här filmen, hyrd från iTunes Store så gick det åt skogen. Hyr man på paddan får man bara titta på paddan. Den här typen av idiotiska begränsningar är det som på sikt får folk att överge de legala alternativen. Så jag hoppas att e-böckerna inte går den vägen att det blir krångligt, svåranvänt och begränsat när man köper en bok.

Vad som är billigt, upptäckte jag när jag började lyssna på Bokmärkt, podden som jag fick tips om i mitt podcastinlägg som jag postade nyligt, är den aktuella bokcirkelboken som diskuteras i programmet. Just nu är det Väldigt sällan fin av Sami Said, som kostar 29 kr. Kul idé med podcasten, för övrigt. I det första avsnittet, som är det enda som utkommit hittills, diskuterades en bok som jag inte själv har läst, men jag tror att det kan vara fördjupande och kul att lyssna på Bokmärkt om man också har läst boken. Personligen är jag dock lite skeptisk till Väldigt sällan fin, för den har inte fått så bra kritik. Får se vad som kommer upp i kommande program!

En rolig nyhet som poppade upp här om dagen är också framsidan till Nyckeln. Härligt!! Den ser ganska mörk ut… ;)

Jag ska vara helt ärlig med att jag hatar den här typen av kärleksberättelser. Visst kan man bli blixtförälskad, men det är ganska irrationellt att snacka barn på andra dejten (i alla fall i min värld). Thomas och Petra känner inte varandra över huvud taget när de flyttar ihop och när de kommer till den punkten att de vill gifta sig och flytta till USA så är de fortfarande bara i början av att förstå vem den andre är. Jag tycker det är trams från början till slut med den här typen av berättelser där man som läsare ska tycka att det är gulligt och rart att huvudpersonerna blir så förälskade att de släpper allt annat (och sedan ägnar resten av livet(!!) åt att vara bittra över en förälskelse som inte blev något). I praktiken är det sorgligt att lägga så mycket energi och tappa allt för något så flyktigt som en hastigt uppblossad förälskelse och det är direkt sjukligt att inte kunna gå vidare. Ingen kan för övrigt veta hur en förälskelse utvecklas; det är något tiden får tala om.

Med det sagt så kan jag ju också säga att det finns mycket annat att fascineras av i boken än den ointressanta och fåniga kärleksberättelsen. Och tur är väl det! Douglas Kennedy har ärligt talat skrivit en fantastisk bok om DDR, Stasi och ett samhälle där ingen kan lita på någon. Väldigt insiktsfullt (tror jag; vad kan jag veta om Stasi?) berättar han om människor som trillar dit och spionerar, inte för att de är onda och vill sina medmänniskor illa, utan för att omständigheterna tvingar dem. Jag vet inte vad Kennedy har för koppling till Tyskland; han är ju själv amerikan, men att läsa den här boken är som att vandra omkring i Berlin och jag tror att hans skildring av förhållandena i DDR speglar hur det kunde vara.

Jag tycker också hemskt mycket om Douglas Kennedys språk. Språket bara flyter fram över sidorna och varenda formulering sitter rätt, trots att han skriver allt annat än avskalat, utan snarare i detalj beskriver varje miljö och karaktär. Jag har den senaste tiden läst böcker som varit oerhört fattiga på intressanta karaktärer och miljöer (läs: Paradisträdgården), så kanske har jag haft en extra stor törst efter detta. Jag gillade det massor, hur som helst. Man känner med bokens huvudpersoner, ser dem framför sig och tror att man känner dem. Ja, oj, vad han kan skriva. Men oj, vad han också borde ha redigerat mer och kapat bort 200 sidor. Hela de sista delarna är en tjatig upprepning som med fördel hade kunnat strykas. Sista halvan av boken känns ärligt talat oredigerad.

Ändå gillade jag det! Jättemycket! Och det säger ju ett och annat om hur bra de bra delarna är.

Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus. Några andra som skrivit om boken är Gefle dagblad och Bokmamas.

Min fråga till mig själv är dock varför jag tycker allt är så mellanbra (eller dåligt) nu för tiden. Blir man petigare med tiden, eller? Är det så att ju mer bra grejer man läser/ser, desto svårare blir för nyare grejer att stå sig i jämförelse? Jag borde läsa om något jag hyllade för 5-10 år sedan och känna efter hur det funkar idag.

Tur att jag inte är litteraturkritiker. Jag hade skrivit saker i stil med ”Ja, men det här var ju en ganska bra bok, men för 5 år sedan läste jag en liknande bok och den var fan så mycket bättre. Och förresten gillade jag inte formuleringen i tredje meningen på sid 7″.

Nästa gång diskuterar vi En storm kom från paradiset. Mycket paradis nu! Jag har en bestämt känsla av att jag kommer att gilla denna bok. Den har ju fått mycket uppmärksamhet och nominerats till priser som Augustpriset. Det är ett gott tecken (enligt mig, men Nobelprisprojektet är av annan åsikt och hon bör ju veta.. ;)).

När det gäller läsare så tror jag mig veta att det finns två kategorier:
1) De som ser böckerna som en samling och aldrig skulle få för sig att byta bort något.
2) De som kastar böcker vartefter de läser.
De flesta bokmalar jag känner skulle inte vilja byta bok, misstänker jag.

Byter du böcker?

Jag tycker om Marianne Fredrikssons fina berättelser om kvinnor, men i just Evas bok blev jag inte berörd. När jag lyssnade så kom jag på mig med att undra om jag missat ett avsnitt i mitten (lätt hänt om man lyssnar medan man springer i motvind…). Jag har lyssnat, lyssnat om och lyssnat om och lyssnat om, men berättelsen fångade aldrig mitt intresse och gick in. Idén är bra; det är ett intressant uppslag att skriva om Eva. Jag vet inte varför jag inte rycks med. Kanske är det för att jag inte kan relatera över huvud taget till grottmänniskolivet… Kanske gör sig boken bättre som pappersbok? Jag vet inte. Boken är lite av en modern klassiker och det finns många som hyllar den. Några som läst och skrivit om den är t.ex. Snowflakes in rain och Mikaelas läs- och skrivblogg. Själv läser jag nog inte klart trilogin.

Du hittar ljudboken hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Jag tycker det är kanonbra med sådana här grejer. Med läsning får man väldigt mycket gratis, för egentligen finns det knappast något annat sätt att faktiskt lära sig att tolka (text) och att själv uttrycka sig. I varje ämne i skolan är det centralt att kunna läsa och skriva. Men med filmer, serier och spel så finns det kanske inte alltid någon tid och intresse att läsa. Jag känner faktiskt folk som påstår att de tycker att läsning är slöseri med tid (och det är ju; själv använder jag samma argument mot TV-serier ;)).

Jag missar säkert mycket som inte ser serier, men oj, vad jag tycker att andra missar mycket när de inte läser!!

Bokpodden är en podcast av och med Bokhora i samarbete med Bokus. Den är lite mer så som jag tänker mig poddar: avslappnade samtal. Lundströms bokradio är ju en större produktion med inslag och reportage, vilket är bra på sitt sätt.

Nu är enda frågan: när ska jag ha tid att lyssna på ljudböcker? Just nu fördelar jag det så att jag lyssnar på ljudböcker när jag springer (d.v.s. aldrig just nu, för jag har ont i halsen sedan en vecka tillbaka!) och tvättar (inträffar max 2 ggr i månaden). Podcast har jag på hemma medan jag gör annat, t.ex. stökar i köket. Mycket lyssnande blir det. Det hinner inte komma ut nya podcasts i takt med att jag vill lyssna mer, så jag får fylla på med arkiverade grejer i stil med Sommar från 2011..

Vilket är ditt bästa poddtips?