Bokblomma 

Mitt första liv

Undertiteln till Bodil Malmstens självbiografi är inte precis utan allvar. Den gudarna älskar dör inte. Hade någon annan än Malmsten skrivit boken hade den personen nog inte nöjt sig med att lämna det svåra med så korta ord, faktiskt mest med ett kapitel med titeln “Jag har varit där och kommit tillbaks för att berätta om det”. Där står bland annat att läsa:

Kunde jag göra något för att övertyga en ung desperat människa om hur överflödigt det är att ta livet av sig skulle jag göra det. […]

Jag bara säger till varenda ung människa som befinner sig i en olidlig situation – tänk inte tanken, tänk inte ens på det. Lid så länge du måste, så länge det varar, det går över, jag vet att det går över, stå ut.

Gör vad som helst utom det.

Jag har varit där och kommit tillbaka för att berätta om det, det var ingenting jämfört med livet, det var ingenting, ingenting alls.

Det är kanske bara Malmsten som har förmågan att kunna hitta precis rätt ord och att uttrycka allt så perfekt. Jag vet inte när en text grep mig så mycket som detta, hela det kapitlet, och ändå är det endast ett kapitel i en bok som faktiskt inte alls är den snyftiga tonårsångestberättelse som många andra författare skulle ha kunnat skriva istället. Malmsten skriver inte för att skriva av sig om sitt självmordsförsök i tonåren. Hon nöjer sig helt lugnt med att berätta att det inte var värt det. Det imponerar stort på mig faktiskt.

Läs mer här om vad jag tyckte om boken


Kategorier: Läst, Biografi & verklighetsbaserat

2010-06-05 19:39 - Linnea A

Kommentera

  1. Jag är alltid fascinerad av Bodils språk och tankar och oväntade kopplingar mellan saker och ting, oavsett vilken av hennes böcker jag läser. Hon är så mitt i prick i sitt sätt att utrycka sig…. och hon krånglar inte till det.

    — Bokmania · 2010-06-06 08:59 · #

  2. Jag kan inte annat än att hålla med! Hon är en fantastisk författare.

    — Linnea A · 2010-06-06 13:33 · #

 

(Du måste förhandsvisa först)