Bokblomma 

Ormens väg på hälleberget

Jag känner mig lite modig som vågar läsa något mer av Torgny Lindgren, efter att ha blivit så grymt äcklad och besviken över Hummelhonung. Dock kan man ju inte annat än konstatera att Lindgren kan skriva, för det kan han verkligen. Helt lättlist blir det dock inte, eftersom boken är skriven väldigt dialektalt och gammaldags. Det är en stil som passar berättelsen, men som tog en stund för mig att komma in i.

Läs mer här om vad jag tyckte om boken.


Kategorier: Läst,

2010-06-13 16:02 - Linnea A

Kommentera

  1. Jag blir också förvånad och imponerad att du ger dig på en Lindgren till så snart efter det förra fiaskot :-)

    Det här är ju en av mina absoluta favoritböcker, och jag gillar verkligen verkligen det dialektala. Jag gillar också det där naiva och troskyldiga i Janis berättarröst. Allt det som finns mellan raderna, det han själv kanske inte alltid begriper, men som läsaren förstår.

    Jag tycker också mycket om Bo Widerbergs film, har du sett den?

    — Vixxtoria · 2010-06-14 23:45 · #

  2. Jag var också hemskt äcklad av Hummelhonung och det tog länge innan jag vågade mig på att läsa en bok till av honom.

    — Boktokig · 2010-06-15 17:17 · #

  3. Läste sedan Bat Seba, men det var fortfarande vissa evsnitt som gjorde mig illamående. Till sist (tack vare en kompis) så läste jag Norrlands akvavit. Tredje gången gillt kan man säga! För den tyckte jag var bra och inte alls äcklig.

    — Boktokig · 2010-06-15 17:20 · #

  4. Jag har inte sett filmatiseringen. Borde kanske göra det! :)
    Håller med om att det dialektala passar här. Det passar i berättelsen, även om det känns lite tungläst ibland.

    Tack för tipset (och varningen! ;) Boktokig! Undviker nog Bat Seba, men ska nog ge Norrlands akvavit en chans så småningom. :)

    — Linnea · 2010-06-15 19:47 · #

 

(Du måste förhandsvisa först)