Val 2018. Vad händer med kulturen efter valet?

Det är snart val! De som känner mig privat eller är flitiga läsare av min blogg vet nog ungefär var jag står politiskt… Trots att det här inte är en politisk blogg på något sätt. 🙂 Jag tänkte i alla fall passa på att göra ett politiskt inlägg just idag, när valet är så nära och så mycket står på spel. Kulturfrågor må vara totalt marginaliserade i årets riksdagsval (ärligt talat är det knappast en av mina viktigaste frågor heller, inte i dessa tider). Jag har ändå roat mig med att sammanställa vad riksdagspartierna har för avsikt att göra inom kulturområdet efter valet. Ett partis kultursatsningar kan faktiskt avslöja ganska mycket om ett parti… Sammanställningen är baserad på respektive partis valmanifest/valplattform och punkterna är tagna rakt av från dem. Jag har sökt efter nyckelordet ”kultur” och tagit alla punkter som känts någorlunda relevanta.

Centerpartiet

Ordet ”kultur” finns inte någonstans i Centerpartiets valplattform. För att skriva något om vad Centerpartiet tycker i kulturfrågor fick jag klicka runt på deras webbplats tills jag kom till ett avsnitt om kultur. Där finns inga konkreta punkter, men två fetade rubriker ger en ledtråd till vad de tycker är viktigast: Ge barn mer kultur och Kulturen ska vara fri från politiker som vill styra vad den ska handla om. Den förstnämnda punkten preciseras såhär: ”[…] tycker vi att det måste finnas kulturskolor i alla kommuner. Vi vill också att personer som arbetar med kultur ska komma till skolan för att visa hur de jobbar och tillsammans med elever skapa kultur.”

Kristdemokraterna

Ordet ”kultur” finns inte någonstans i Kristdemokraternas valmanifest. För att vara lite schyst i den här sammanställningen letade jag mig långt in i deras webbplats och fann ett avsnitt om deras politik inom kultur och media. Där fanns en punkt som rör kultur: ”Entreprenörskap i kulturen […] entreprenörskap är inte alltid en integrerad del i konstnärliga och kreativa utbildningar. Vi vill ändra på det så att fler får grundläggande kunskap i entreprenörskap.”.

Liberalerna

  • Bildningsresan börjar i skolan. Alla barn och unga ska få möta professionella kulturutövare i skolan och se och höra, men också själva få utöva, t.ex. teater, film och musik. Skapande Skola ska omfatta även gymnasiet. Tillgången till skolbibliotek ska stärkas och utbildade bibliotekarier ska sköta dem. Läsning av kvalitetslitteratur och klassiker ska särskilt främjas.
  • Försvara kulturens frihet. Alla tendenser till politiserad styrning av kulturlivet och kulturarvssektorn ska motverkas. Offentlig finansiering ska ske i former som garanterar kulturlivets oberoende gentemot politisk styrning. Principen om armslängds avstånd ska upprätthållas och skärpas. Statens styrning genom kultursamverkansmodellen bör minskas genom att det ges större frihet för de regionala kulturplanerna.
  • Fler vägar för finansiering av en fri kultur. Fortsatt ambitiösa offentliga anslag ska kompletteras med fler finansieringskällor. Därför ska avdragsrätt för inköp av konst i olika former införas, fler stiftelser för kulturfinansiering skapas och villkoren för privat kultursponsring förbättras. Donationer till kulturella ändamål ska vara avdragsgilla.
  • Säkra oberoendet för public service. Vi vill grundlagsskydda Sveriges Televisions, Utbildningsradions och Sveriges Radios oberoende från politiken. Utan att försämra förutsättningar för lokaltidningars nyhetsjournalistik ska public services lokala journalistik byggas ut för att bidra till granskande journalistik i hela landet.
  • En kultur för alla. Kulturen ska vara tillgänglig för alla. Uppsökande verksamhet, digitala distributionsformer och den fysiska tillgängligheten till kultur behöver utvecklas.

Miljöpartiet

  • Stimulera lusten att läsa redan i förskolan och satsa på skolbibliotek med utbildad personal.
  • Öka möjligheterna för människor i alla åldrar att ta del av konst och kultur. Det ekonomiska stödet till föreningsliv och studieförbund ska öka.
  • Stärka den ekonomiska tryggheten för konstnärer och kulturskapare. Stipendier och ersättningar ska vara pensionsgrundande och berättiga till socialförsäkringar.
  • Ge estetiska kunskaper större plats i utbildningen, från förskola till folkbildning. Alla barn och unga ska kunna få plats i en kulturskola och estetiska ämnen ska återinföras på samtliga nationella gymnasieprogram. Värna och vårda kulturarvet samtidigt som vi välkomnar nya kulturyttringar, som exempelvis spelkultur.

Moderaterna

  • Skydda kulturen från politisk klåfingrighet.
  • Bygg ut Skapande skola till att också omfatta gymnasieskolan.
  • Stärk upphovsrätten.
  • Verka för att digitalisera kulturarvet. Bejaka ny teknik för att nå nya grupper – i hela landet.
  • Satsa på barns och ungas läsande. Biblioteken ska nå fler barn och unga från utsatta områden.
  • Satsa på nyskapande kultur. Stärk Kulturbryggan.
  • Ökad legitimitet för public service genom tydligare uppföljning och former för granskning av saklighet och opartiskhet.

Socialdemokraterna

Socialdemokraterna har inget valmanifest/valplattform (eller, de hade åtminstone inte lanserat något när jag gjorde den här sammanställningen den 24/8). När jag klickade runt på deras webbplats på jakt efter deras kulturpolitik hittade jag dock deras kulturpolitiska program, som är 28 sidor långt, och där det finns en mängd punkter som beskriver vad Socialdemokraterna vill föra för kulturpolitik. Det blir inte rättvist att punkta dem i den här jämförelsen (eftersom ett kulturpolitiskt program rimligen är mer omfattande än vad kulturavsnittet i ett valmanifest/en valplattform brukar vara). På hemsidan har Socialdemokraterna i alla fall även sammanfattat några korta punkter som lyder: utveckla kulturlivet i hela landet, utveckla kultursamverkansmodellen, utöka fri entré till regionala museer, utveckla konstnärernas villkor, utveckla kultur- och musikskolan.

Sverigedemokraterna

  • Stärka den kulturella sammanhållningen genom lokala kulturlotsar med uppgift att samla in, marknadsföra och integrera det lokala kulturarvet i välfärdens verksamheter och etablera Sverigecenter i landets mest utsatta områden.
  • Stödja kulturell planering så att bostadsområden utformas i traditionell byggnadsstil på ett hemtrevligt, barnvänligt och tryggt sätt.
  • Säkra det svenska kulturarvet genom generella anslagshöjningar för vård och  utveckling av vårt kulturella arv, införa kulturarvs-ROT och stärka den statliga kulturarvsfonden.
  • Införa en svensk kulturkanon i skolundervisningen och verka för en nordisk kulturkanon i de nordiska skolorna.
  • Stärka datorspelsindustrin och nyttja den som ett steg i att främja svensk kultur.
  • Intensifiera insatserna för att värna, vårda och visa nordisk kultur i nordiska skolor och fördjupa och förstärka den nordiska språkförståelsen.

Vänsterpartiet

Vänsterpartiet har en valplattform med enbart löpande text (de övriga partierna har i allmänhet också formulerat sina åsikter i konkreta, kortare punkter). Jag har därför själv försökt koka ner Vänsterpartiets åsikter i några punkter. Från Vänsterpartiets valplattform, Kultur för alla – inte bara några få:

  • ”Det ska vara lätt att utöva och uppleva kultur. Riksteatern och turnerande utställningar ska nå ut i alla hörn av landet. Stora sportevenemang ska sändas i  analer som alla har tillgång till. De ickekommersiella mötesplatser där vem som helst kan utöva och möta kultur måste bli fler.”
  • ”Vårt mål är att Kulturskolan för barn ska göras kostnadsfri före år 2022.”
  • ”Offentliga stöd ska inte styras av efterfrågan. Kulturpolitiken ska utgå från en  elt annan logik.”
  • ”Vänsterpartiet vill se en lag mot att lägga ut driften av folkbibliotek på entreprenad. Vi vill också se en utbyggnad av folkbiblioteken. Varje skola ska  även ha tillgång till ett skolbibliotek bemannat med en skolbibliotekarie.”
  • ”Kulturen ska vara fri och frispråkig. […] Vänsterpartiet är konsekventa försvarare av konstnärlig frihet och yttrandefrihet.”
  • ”Professionellt verksamma kulturskapare måste ha möjlighet att leva på sitt kulturskapande under rimliga förhållanden. För det krävs bland annat att kulturskaparna får en bättre ersättning för sitt arbete, att fler får fast anställning på kulturinstitutionerna och att socialförsäkringarna anpassas efter den verklighet som de frilansande kulturskaparna lever i.”
Röstkort
Röstkort

Det var det! Jag känner spontant att det är några partier som står ut och skulle kunna kommenteras… Men jag väljer att inte göra det. Punkterna från valmanifesten talar för sig själva, tror jag.

Trots att jag är medlem i ett politiskt parti och känner mig säker på och trygg med vad jag röstar på så tycker jag samtidigt att det är viktigt att visa respekt för de andra partierna och kolla igenom deras partiprogram. Det är alltså detta jag har gjort och det är därför det inte var någon big deal för mig att skriva det här inlägget. Jag rekommenderar alla att kika in riksdagspartiernas hemsidor och kolla vad de faktiskt tycker (i alla frågor, inte bara kultur!). Och har du rösträtt, gå och rösta!

Anna Svärd

Anna Svärd av Selma Lagerlöf är den avslutande delen  i trilogin Löwensköldska ringen. Här vävs alla trådar ihop och det ges en förklaring till varför en förbannelse tycks ha lagt sin skugga över Charlotte Löwensköld och hennes älskade Karl-Arthur. Betyg: 3+ dalkullor av 5.

Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld, Anna Svärd av Selma Lagerlöf
Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld, Anna Svärd av Selma Lagerlöf

Anna Svärd av Selma Lagerlöf är den tredje och avslutande delen i Löwensköldska ringen, som är en berättelse om greve Löwenskölds ring och hur den börjar sprida en förbannelse när den blir plundrad från grevens grav. Trilogin började med den bok som har samma namn som hela serien (Löwensköldska ringen), där själva gravplundringen sker och förbannelsen börjar drabba de som kommer i ringens väg. I del två i serien, Charlotte Löwensköld, drabbar förbannelsen Charlotte, som i egenskap av Löwensköldare plötsligt är föremål för ringens förbannelse. Hennes förlovning med pastorsadjunkten Karl-Arthur slås upp när Karl-Arthur, påverkad av organistfrun Thea Sundler, övertygas om att Charlotte inte är ämnad för honom. Han bestämmer sig istället för att fria till den första kvinna han möter längs vägen, vilket blir Anna Svärd, en kvinna från enkla omständigheter. Boken slutade med att Charlotte gifter sig med brukspatron Schagerström, en man hon inte älskar, medan Karl-Arthur, trogen sin Anna, bryter med sin familj, som inte kan acceptera Anna Svärd i familjen.

Del tre i serien, Anna Svärd, tar vid precis där del två slutade. Charlottes liv med Schagerström tar dock inte upp någon stor del i boken, däremot ges Anna Svärd och hennes trubbel med Karl-Arthur stort utrymme. Allt blir olyckligt och fel. Slag i slag förlorar Karl-Arthur allt han erövrat tidigare: Thea Sundler får honom att tappa fattningen så att han inte längre kan predika, alla de tio barn, som han så godhjärtat tog hand om på en barnauktion i den tidigare boken, lämnas bort till elände och äktenskapet med Anna Svärd får allt annat än en bra start. Hela bygden hyllar Anna och hennes stora lycka, hon som ska få komma upp sig och bli prästfru, men Karl-Arthur har skaffat sig en riktigt eländig gård och låtit Thea Sundler inreda den så att Anna Svärd har fått den sämsta av sängar och den uslaste inredningen.

Att Thea Sundler på något sätt bär på förbannelsen är ingen överraskning. I Anna Svärd ser Lagerlöf till att plocka upp alla lösa trådar, väva ihop allting och förklara vem Thea Sundler är och vilka som är dömda att drabbas av förbannelsen. Det är mycket att försöka få ihop. Mot slutet har Lagerlöf dessutom valt att slänga in en del där flera nya personer presenteras och berättelsen förflyttas tillbaka till Löwensköldarnas gamla släktgård, som inte har haft någon större roll i berättelsen sedan del 1 i trilogin. Jag tycker både att det blir rörigt och att det samtidigt, lite paradoxalt kanske, blir ett bra avslut.

När jag hade läst Charlotte Löwensköld konstaterade jag att jag tyckte att boken var lite av en transportsträcka och jag önskade mig en spännande upplösning. Såhär i backspegeln tror jag att mycket av min besvikelse kring Charlotte Löwensköld handlade om att handlingen tagit ett så stort hopp. Från att väldigt konkret kretsa kring ringen och utspela sig på Löwensköldarnas gård så var plötsligt en helt ny person, Charlotte Löwensköld, utan någon direkt koppling till vare sig ringen eller släktgården, inslängd i berättelsen. Ärligt talat skulle boken Charlotte Löwensköld kunna läsas fristående, för den handlar verkligen om helt andra personer och utspelar sig i en helt annan tid än Löwensköldska ringen. Jag hade inte väntat mig det. Anna Svärd fortsätter att berätta Charlotte Löwenskölds öde, men återknyter också till Löwensköldska ringen, vilket är fint.

Det finns delar i Anna Svärd som är fängslande och berörande på olika sätt. Jag fastnade särskilt för de hjärtskärande scenerna när Anna Svärd tror att hon ”gifter upp sig”, men får uppleva drömmen gå i kras. Annat i boken hade jag svårare att ta till mig av. Jag kände samma sak när jag läste Charlotte Löwensköld: som läsare ska man förstå att människor verkar under en förbannelse, men man kan också komma av sig och känna att alla helt enkelt agerar väldigt konstigt och irrationellt.  Det blir helt enkelt inte så berörande för mig när allt är så skruvat och folk beter sig så omständligt och märkligt.

Anna Svärd är helt klart en bra avslutning på trilogin och en roman med många intressanta och välkomponerade scener, men jag kan ändå erkänna att jag faktiskt har läst bättre texter av Selma Lagerlöf. Jag är glad att jag har läst den här klassiska trilogin, men jag håller fortfarande mästerverk som Kejsarn av Portugallien och Jerusalem högre.

Anna Svärd

Uppläsare: Gisela Spak.
Utgivningsår: 1928 (första utgåvan, ), 2014 (den här ljudboksversionen, Svenska ljud classica), 2017 (pocketutgåvan på bilden, Bonnier Pocket).
Läs även övriga delar i trilogin Löwensköldska ringen: Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld.
Antal sidor: 325 (ca 11 h lyssning).
ISBN: 9789186023430.

Selma Lagerlöf

Selma Lagerlöf (1858 – 1940) var en svensk författare. Under sin tid hann hon både belönas med Nobelpriset i litteratur (som första kvinna) och själv bli invald i Svenska Akademien (även där som första kvinna). Hon debuterade vid 33 års ålder med boken Gösta Berlings saga och skrev sedan både romaner och noveller. Selma Lagerlöfs hem, Mårbacka, är öppet för besökare. Mer information om Selma Lagerlöf och hennes verk kan t.ex. hittas hos Selma Lagerlöf-sällskapet.

Förlagets beskrivning

”Anna Svärd är en roman av Selma Lagerlöf från 1928. Den är den tredje och sista delen av romansviten Löwensköldska ringen. Huvudfigurerna är den unge prästen Karl Artur Ekenstedt och hans maka, dalkullan Anna Svärd, som han anser sig ha fått Guds befallning att ta till maka, sedan hans förbindelse med Charlotte Löwensköld blivit bruten. Selma Lagerlöf är en av Sveriges mest framgångsrika och uppskattade författare. Selma Lagerlöf var 33 år när hennes debutroman Gösta Berlings saga utgavs 1891. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 1909. Lagerlöf var den första kvinnan i Svenska Akademien.”

Nya böcker hösten 2018 (del II)

Det kommer många spännande böcker i höst. Här kommer del 2 i min serie med böcker som jag ser fram emot lite extra i höst (del 1 hittar du här).

Det enda jag har läst tidigare av Fredrik Sjöberg är hans essäsamling Varför håller man på? (en fantastisk titel!), men jag kan inte påstå att jag vet så mycket om hans författarskap. Jag drogs ändå till boken Mamma är galen och pappa är full (titeln!!) när jag såg den i katalogen. Det var något med framsidan tror jag; Målningen som pryder framsidan är verkligen speciell. När jag läser om boken så inser jag att det verkligen är något speciellt med den här målningen. ”En försvunnen målning dyker upp efter nästan hundra år. Den föreställer två deprimerade 15-åringar på Franska rivieran, kusinerna Hanna Gottowt och Lillan Arosenius, båda födda 1906. När Fredrik Sjöberg ser tavlan anar han genast att den döljer en berättelse.”. Det är förmodligen en oväntad biografi att kasta sig över, men… Ja, jag är verkligen lockad att läsa! Boken kommer i september.

Mamma är galen och pappa är full av Fredrik Sjöberg
Mamma är galen och pappa är full av Fredrik Sjöberg

Gunilla Linn Persson har skrivit barnboksklassikern Allis med is, som väl ”alla” i min generation har läst. Jag älskade den! Persson har också varit del i duon bakom Skärgårdsdoktorn, denna underbara TV-serie från slutet av 90-talet (nej, jag ironiserar inte nu!). Jag inser att jag har missat det mesta i Perssons bibliografi, men med tanke på vilka ikoniska böcker och TV-serier hon har bakom sig så måste det ju finnas många bra romaner att läsa också… I september kommer en rykande färsk: Jakten efter vind. Förlaget börjar sin beskrivning med orden ”Året är 1910. Från skärgårdsön Hustrun längst ut i havsbandet via det akademiska Uppsala hamnar den föräldralösa Colombine och den lilla harmynta Ursula på klippern Arkansas of Copenhagen…” Skärgården. <3 (PS: den andra halva i Skärgårdsdoktor-duon, Lars Bill Lundholm var aktuell med en deckare redan i våras: Skärgårdsmorden 😀 ).

Jakten efter vind av Gunilla Linn Persson
Jakten efter vind av Gunilla Linn Persson
Skärgårdsmorden av Lars Bill Lundholm
Skärgårdsmorden av Lars Bill Lundholm

Björn Ranelid är en författare som jag är extremt sugen på att läsa. Efter hans medverkan i Melodifestivalen och diverse andra TV-produktioner tror jag att han för många helt enkelt har blivit en ”kändis”, till på köpet en kändis som många verkar irritera sig på?! Jag tycker att det skrivs och sägs alldeles för mycket skit om Ranelid, för när jag lyssnar på honom så tycker jag att han framstår som både klok och ödmjuk. Sedan är han ju inte ”bara” en kändis, utan en seriös författare, en författare som även har belönats med ett av de tjusigaste priser som delas ut i det här landet (Augustpriset 🙂 ). Så självklart vill jag läsa honom! I september har jag chansen att läsa hans nya roman Fantastiska kvinnor i vattentornet med berättelser från Malmö.

Fantastiska kvinnor i vattentornet av Björn Ranelid
Fantastiska kvinnor i vattentornet av Björn Ranelid

I september kommer en nyutgåva av kortromanen/novellen Gräns av John Ajvide Lindqvist. Berättelsen finns sedan tidigare utgiven i samlingen Pappersväggar, men det passar såklart bra att ge ut den på nytt nu när filmatiseringen av Gräns går på biograferna. Jag kommer kanske inte att skaffa boken, men jag vill definitivt se filmen, som vann pris i Cannes tidigare i år (Un certain regard). Nu är jag i och för sig på tok för mörkrädd för skräckfilmer, men jag ska försöka göra ett undantag… Ajvide Lindqvist är ju lite av en favoritförfattare, trots allt. Och apropå Ajvide Lindqvist… I september kommer dessutom Misslyckas igen, misslyckas bättre, där Ajvide Lindqvist berättar om arbetet med sina romaner. Spännande!

Gräns av John Ajvide Lindqvist
Gräns av John Ajvide Lindqvist
Misslyckas igen, misslyckas bättre av John Ajvide Lindqvist
Misslyckas igen, misslyckas bättre av John Ajvide Lindqvist

Har du några höstnyheter som du ser fram emot lite extra?

Harm: en samtidsroman

Harm av James David Garrabant är en bok om några studenter som längtar iväg till något större än den småstad där de bor, men mest känns det som att de försöker spela akademiker och verkligen kämpar för framstå som för stora & upplysta för småstadsliv. Betyg: 2 pizzor av 5.

Harm av James David Garrabrant
Harm av James David Garrabrant

Harm av James David Garrabrant är en bok som jag fick skickad till mig när den var ny, det vill säga 2011. Jag brukar normalt sett inte ta emot recensionsexemplar, men det här var alltså ett obeställt sådant och att det har dröjt 7 år innan jag kom mig för att läsa den talar kanske för sig självt; Det finns en anledning till att jag inte tar på mig att läsa och skriva om böcker på beställning.

I alla fall, Harm har underrubriken ”en samtidsroman” och kanske har inte världen förändrats mycket de senaste 7 åren? Faktum är att flera av bokens teman känns tidlösa. Framför allt handlar den om ett gäng studenter som längtar bort från det Skövde där de bor. De lever bohemiskt och slår emellanåt nästan knut på sig själva för att vara alternativa och framstå som för stora och ha för stora tankar & insikter för att bo i småstaden.

Det är ett intressant och tacksamt ämne att behandla, särskilt eftersom vi säkerligen är många som har bott i mindre städer och funderat på om vi hör hemma där. Att skriva om studentliv känns också kul. Det är ett tema som jag särskilt har bloggat om som ett ämne som jag önskar att flera böcker tog sig an.

Problemet med Harm är att jag inte blir engagerad av berättelsen eller känner särskilt stor sympati med karaktärerna. Det är svårt att riktigt förstå varför de avskyr Skövde så mycket som de gör eller vad som egentligen rör sig i deras inre. En del av dem framstår mest som korkade och pretentiösa homofober, svåra att vare sig orka lyssna på, än mindre sympatisera med. Boken är främst driven av pladdrig dialog och det bygger inte riktigt upp huvudpersonerna på ett bra sätt, tycker jag. De pratar och pratar och pratar och den tanke som hela tiden slår en är att de försöker att framstå som ”lärda” människor, men egentligen inte har bottnat i någonting. De känns bara pretentiösa. Flera av dem är för övrigt utbytesstudenter och stora delar av boken är därför skriven på engelska. Det känns udda att mixa olika språk och jag vet om jag gillade det greppet, även om språket i och för sig är en av många komponenter som visar hur bokens huvudpersoner sätter sig lite utanför och ovanför ”resten av stan”. Nja, nej, jag fastnade inte för den här boken, även om jag anar författarens ambitioner. Jag tror den hade vunnit på att koncentrera sig på ett mindre antal huvudpersoner och att inte vara så dialogdriven.

Citerat ur Harm

”Gustav, som inte stod ut med tystnaden när alla andra verkade somna vid bordet, sa ”jag tror verkligen att vädret påverkar folk. Sydeuropéerna är ett utåtriktat folk på grund av medelhavets sol och värme medan nordborna utgör ett inåtriktat folk för det är kallt, regnigt och allmänt jävligt här uppe.”

”Som om det skulle vara någon ursäkt” mumlade Jacob. Som om det är en iakttagelse som det tagit det svenska folket tusen år att komma fram till och är värt den kälktrevliga deklaration det får vid så många vardagliga tillfällen. Jacob tittade upp från sin öl, ”känner ni till Henry Miller? En amerikansk författare.”

De tittade på honom.

”Henry Miller, the writer… Efter flera år i gråa Nordeuropa skriver han om vädret. Han förkastar sin nordiska härkomst, anklagar sina förfäder för världens alla dumma påhitt och skuldbelägger Nordeuropas väder. Han frågar why do people live in such outlandish climates in temperate zones, as they are miscalled? Han säger, it’s because people are naturally idiots, naturally sluggards, naturally cowards. Until I was ten years old I never realized that there were ‘warm’ countries, places where you didn’t have to sweat for a living, nor shiver and pretend that it was tonic and exhilarating. Wherever there is cold there are people who work themselves to the bone and when they produce young they preach to the young the gospel of work – which is nothing, at bottom, but the doctrine of inertia.”

”Lärde du dig allt det där utantill?” undrade Gustav.

”Nej, jag improviserar.””

Harm

Utgivningsår: 2011 (första utgåvan, Urtext förlag).
Antal sidor: 237.
ISBN: 9789174373967.

Förlagets beskrivning

”En ung bohem och hans vänner irrar runt på Skövdes gator och våndas över samtiden. De vill ta sig ifrån den västgötska slätten, men Skövdeondskan binder dem till småstan och vanställer deras radikala drömmar.

Harm är historien om en bortskämd generation, om den globala folkvandringen och vanmakten den framkallar, och om varför räven alltid säger surt om rönnbären.”

Nya böcker hösten 2018 (del I)

Sommaren har varit otroligt varm och vi är nog många som mer eller mindre har glömt bort att det finns andra årstider, andra väder. Men snart är hösten här och då kommer en massa nya böcker! Här kommer ett inlägg om de jag suktar efter lite extra! Min tanke var att dela upp det i ett inlägg för böcker som kommer ut i september och oktober och ett inlägg för böcker som kommer ut i november och december, men det har överraskande visade sig finnas några riktiga pärlor som kommer redan i augusti. Jag har liksom läst alla de större förlagens sommarkataloger utan att ha sett röken av de augusti-böcker som jag tänkte ha med i det här inlägget, men jag klagar inte. Dessutom visade det sig att det knappt kommer ut några böcker i november och december (för tätt inpå jul, gissar jag?). Så det blir en lite mer slumpartad uppdelning. En uppdelning blir det i alla fall, för det kommer så himla mycket bra att det inte ryms i ett inlägg. 🙂

Redan utkommen i augusti är samlingsvolymen Einsteins nya fru, med samlade serier av Liv Strömquist. Jag har redan läst Strömquists serier (ja, jag har nog läst alla album i alla fall?), men det här känns såklart som en kul utgivning ändå och för dig som har missat Liv Strömquists vassa satir så tycker jag absolut att det kan vara värt att gå till bibblan och låna den här boken!

Einsteins nya fru av Liv Strömquist
Einsteins nya fru av Liv Strömquist

Redan i slutet på augusti kommer en ny roman av min favorit bland favoriterna: Jonas Hassen Khemiri. <3 Vilken underbar nyhet!! Det finns ingen författare som skriver så lekfullt och precis som Khemiri. Han är också en mästare på att skildra vår samtid och blotta den rasism och främlingsfientlighet och finns nästan överallt när man tittar närmare. I den kommande romanen, Pappaklausulen, återvänder en pappa för att hälsa på den familj han en gång övergav. Det låter som en typisk Khemiriroman; Jag tror vi kan känna igen den Khemiri vi trogna läsare har lärt känna och jag kan knappt bärga mig tills jag kan kasta mig över den här romanen!

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

Alldeles snart, nu i augusti, är Jonas Gardells senaste roman, Till minne av en villkorslös kärlek ute i butik. Jag hade en period när jag lånade och läste ungefär allt av Jonas Gardell; Jag kunde inte sluta läsa hans finurliga, roliga, sorgliga och underbara romaner, där han gav plats åt udda, ensamma och fina människor. Nu är han aktuell med en stor, episk roman (som förlaget beskriver den som). Jag vet inte om den är självbiografisk eller om det är en autofiktiv roman, men den handlar i alla fall om Jonas Gardells mamma.

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell
Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell

I september kommer en ny roman av Bengt Ohlsson. Jag har inte läst så mycket av Bengt Ohlsson, men brukar alltid känna mig lite upprymd när jag hittar nya titlar av honom i katalogerna. Hehe. Han har ju faktiskt författat en av mina favoritböcker: Gregorius, så jag känner mig alltid peppad på hans nya (även om jag är usel på att komma mig för att läsa dem). Nåja. I september kommer alltså De dubbelt så bra, där två ynglingars öden vävs samman. Boken lär handla om hårt slit i skogen och det finska inbördeskriget – och slutet ska vara förlagt till Ådalen.

De dubbelt så bra av Bengt Ohlsson
De dubbelt så bra av Bengt Ohlsson

Cilla Naumann fick mycket uppmärksamhet här om året för den personliga moderskapsberättelse Bära barnet hem. Därför känns det spännande att hon är aktuell med en ny roman alldeles snart. I september kommer Den oändliga familjen, som handlar om en familjekris.

Den oändliga familjen av Cilla Naumann
Den oändliga familjen av Cilla Naumann

Om jag någon gång får för mig att läsa en krönika så läser jag troligast någon av Fredrik Strages krönikor i DN. Hans referenser är ibland helt obetalbara och jag tycker även att hans podd Hemma hos Strage är sjukt underhållande, främst för att den till skillnad mot väldigt många andra intervjupoddar handlar förvånansvärt mycket om… Strage själv? Vilket är positivt, för han kan verkligen mycket om musik och populärkultur och han verkar ha en aldrig sinande källa med knäppa anekdoter att ösa ur. För Strage-fantaster där ute är det säkert glädjande att några av hans bästa krönikor kommer i en samlingsvolym i september. Strage 242 är titeln.

Strage 242 av Fredrik Strage
Strage 242 av Fredrik Strage

Har du någon höstbok som du ser fram emot lite extra? 🙂

Krokas

Krokas av Elin Olofsson, en fin bok om kvinnoliv, vänskap och mod i efterkrigstidens Sverige. Betyg: 3 av 5.

Krokas av Elin Olofsson
Krokas av Elin Olofsson

Krokas av Elin Olofsson är en bok som utspelar sig i efterkrigstidens Krokom, där Elsa arbetar i lanthandeln. Hon kommer bra överens med sin chef, som lyssnar på henne och litar på hennes omdöme när det gäller det mesta kring butiken. Kanske kan hon spela en ännu större roll för butiken i framtiden, men Elsa vecklar aldrig riktigt ut sig och hon släpper heller inte riktigt andra inpå livet. Hon bär nämligen på en stor hemlighet – hon hjälper en tysk, Hansi, att hålla sig gömd i en stuga i skogen. Plötsligt dyker tyskan Uli upp i Krokom och letar efter Elsa. Uli och mannen i stugan har haft en relation och nu försöker hon att söka upp honom. Spåren leder till Elsa eftersom Uli vet att hennes Hansi har brevväxlat med Elsa.

De båda kvinnorna, som egentligen är väldigt olika som personer, förs på så sätt samman och tvingas samarbeta för att försöka få Hansi och Uli att kunna lämna Krokom och starta ett nytt liv tillsammans. Det är inte ett projekt utan moraliska dilemman och det är också en situation som ställer stora krav på tillit. Går det verkligen att lita på Hansi – och är det rätt och riktigt att hjälpa honom, en tysk soldat?

Det jag bär med mig mest från den här boken är egentligen inte de moraliska grubblerierna, däremot sögs jag verkligen in i berättelsen och tyckte om att få läsa om vardagsliv och vuxenblivande vid den här tiden. Olofsson är duktig på att skildra tiden och platsen och karaktärerna i boken är också lätta att lära känna. Jag tyckte om att läsa om Elsa och hur hon försöker att hantera att bli uppvaktad av killar hon inte är intresserad av – en situation som säkert de flesta har varit i någon gång och som säkert var lika knepig då som nu. Jag tyckte också om att läsa om arbetet i lanthandeln, den lite påtvingade vänskapen mellan Elsa och Uli och mycket annat. Jag hade nästan velat ha mer av detta och mindre av det som är bokens kanske viktigaste komponent: berättelsen om tysken i skogen. Mycket kring just den delen kändes faktikt något tillrättalagt och lite osannolikt. Det går i och för sig att bortse från. Krokas är en fin roman om mod, vänskap och och kärlek i efterkrigstidens Sverige. Den väckte en lust hos mig att läsa fler böcker som utspelar sig vid den här tiden.

Krokas av Elin Olofsson
Krokas av Elin Olofsson

Krokas

Uppläsare: Angela Kovacs.
Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Wahlström & Widstrand), 2017 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier Audio).
Antal sidor: 239 (ca 8 h lyssning).
ISBN: 9789146234036, 978-91-7647-162-3.
Andras röster: Fiktiviteter, Johannas deckarhörna.

Elin Olofsson

Elin Olofsson (född 1979) är en svensk författare som har skrivit ett antal böcker som utspelar sig på den jämtländska landsbygden. Debuten, Då tänker jag på Sigrid, kom 2013. Elin Olofsson instagrammar under @elinolofssonwriter och twittrar under @elinsmulan. Hon har också en hemsida och en Facebooksida.

Förlagets beskrivning

”I september 1949 kommer den unga tyska kvinnan Uli Hartmann till Krokoms tågstation. På sig har hon en kappa som hon stulit av sin tidigare arbetsgivare Fru Cederstam och med sig har hon en bunt brev. Alla breven är skrivna av en Elsa Pettersson, som enligt adressen ska finnas någonstans i Krokom. Uli tänker leta reda på Elsa för att få veta vad som egentligen hände mellan henne och Ulis älskare Hansi, som deserterade och dog i Norge under kriget.

Samtidigt står Elsa Pettersson i lanthandeln där hon arbetar och packar varor åt kunderna. Hon grubblar över hur hon ska göra sig av med den stora hemlighet som hotar hela hennes tillvaro.

När de två kvinnorna möts förändras livet för alltid.

Krokas är en roman om kärlek och ensamhet, om hemligheter och oväntad vänskap i efterkrigstidens Sverige.”

Divergent

Divergent av Veronica Roth är en spännande SciFi och dystopi som utspelar sig i ett samhälle där människor hålls under kontroll genom att de delas in i olika falanger. Betyg: 4 muffins av 5.

Divergent av Veronica Roth
Divergent av Veronica Roth

Divergent av Veronica Roth är den första delen i en SciFi-trilogi och dystopi som utspelar sig i en framtid där fred upprätthålls och människor hålls under kontroll genom att de är indelade i olika falanger: de ärliga, de välvilliga, de lärda, de tappra eller de osjälviska. Falang går före blod, vilket innebär att alla 16-åringar måste välja falang och de som väljer en annan falang än den deras föräldrar tillhör måste således lämna sin familj, kanske för gott. Alla kan fritt välja falang, men till sin hjälp går alla igenom ett test, som ska peka ut vilken falang de är mest lämpade för. För Tris sker det totalt oväntade: det visar sig att hon är divergent – testet ger inga tydliga utslag och kan inte tala om vilken falang hon är ämnad att tillhöra. Den kvinna som håller i hennes test gör klart att det är någonting oerhört att få inkonsekventa testresultat och att det också är farligt – Tris blir rekommenderad att inte avslöja sin belägenhet för någon.

När det är dags för Tris att välja faller valet på de tappra och hon tvingas därför skiljas från sina föräldrar, som tillhör de osjälviska. Hon är också den enda från de osjälviska som byter falang. Nu väntar en tuff initieringsfas där alla som valt de tappra får kämpa och utstå olika tester för att visa att de verkligen platsar i sin nya falang. De som misslyckas kommer inte att bli upptagna i de tappra och kommer istället att bli falanglösa – och hamna helt utanför samhället, dömda till fattigdom och utanförskap. För Tris blir det extra svårt. Till skillnad från de som har vuxit upp i de tappra så har hon ingen aning om hur man gör saker i stil med att slåss, hoppa från höga höjder eller att kasta sig på ett tåg i farten. Hon får hela tiden pusha sina gränser och kämpa för att hålla sig kvar. Samtidigt blir hon mer och mer varse vad hennes divergens egentligen innebär och att hela samhället med sitt styre är på väg att skakas i grunden i det fördolda.

Jag brukar ha lite svårt för SciFi och fantasy, men jag sögs verkligen in i den här berättelsen och lockades till sträckläsning. Boken är väldigt lättläst och rakt på sak samtidigt som den är spännande. Det finns delar i Divergent som känns lite fåniga och tramsiga, inte minst den kärlekshistoria som är insprängd i berättelsen, och det finns också delar av falangindelningen och initieringen som känns närmast klyschigt för att det är så draget till sin spets och svart-vitt, men medan jag läste hade jag lätt för att se förbi detta och sugas in i den här världen. Jag ville hela tiden veta mer om divergens och vad som är på gång. Bokens tempo är högt och så blev också lästempot. Det som kanske fått stryka på foten för att hålla uppe tempot är personbeskrivningar och beskrivningar av vänskap och relationer. Det finns mycket i boken som faktiskt saknar djup, men det är okej för mig. Jag tyckte att Divergent var väldigt underhållande och fängslande och jag vill absolut läsa fortsättningen.

Citerat ur Divergent

”Jag tar ett djupt andetag. Jag är barnet som stannar. Jag måste göra det här för mina föräldrar. Jag måste.

Marcus sträcker fram kniven. Jag möter hans blick – hans ögon har en underlig mörkblå nyans – och tar emot den. Han nickar och jag vänder mig mot urnorna. Urnorna med De tappras eld och De osjälviskas stenar står båda till vänster om mig. Jag håller kniven i höger hand och lägger bladet mot min handflata. Sedan biter jag ihop och gör ett snabbt snitt med kniven. Det svider till men jag märker det knappt. Jag pressar båda händerna mot bröstet och andas skälvande.

Jag öppnar ögonen och sträcker fram armen. Mitt blod droppar ner på golvet mellan de två urnorna. Sedan, med en ljudlig flämtning som är omöjlig att hålla tillbaka, vinklar jag handen och mitt blod droppar fräsande ner på de glödande kolen.

Jag är självisk. Jag är modig”

Divergent av Veronica Roth
Divergent av Veronica Roth

Divergent

Originalets titel: Divergent (amerikanska).
Översättare: Katarina Falk.
Utgivningsår: 2012 (första svenska utgåvan, Modernista), 2012 (den här e-boksutgåvan, Modernista).
Läs även övriga delar i trilogin: Insurgent, Allegiant.
Antal sidor: 362.
ISBN: 9789174992311, 978-91-7499-246-5.

Veronica Roth

Veronica Roth (född 1988) är en amerikansk författare, främst känd för Divergent-trilogin, som gavs ut mellan åren 2011 och 2012 och som också har filmatiserats. Veronica Roth har en Facebooksida och en hemsida och instagrammar under @vrothbooks.

Förlagets beskrivning

”I Beatrice Pryors dystopiska hemstad Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice står valet mellan att stanna kvar med sin familj hos De osjälviska eller att vara den hon innerst inne är.

Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under den hårda initieringsfas som följer, döper Beatrice om sig till Tris och tvingas utkämpa strider mot sina medkandidater för att upptas av De tappra. Bara de tio bästa släpps in, de övriga tvingas leva utanför samhället som falanglösa. Under extrema fysiska och psykiska prövningar måste Tris avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vad hon egentligen känner för sin mystiske instruktör, Four.

Tris bär också på en farlig hemlighet. När samhället hotas av våldsamma konflikter inser hon att den skulle kunna rädda de människor hon älskar. Om den inte förgör henne först.”

Yarden: En berättelse

Yarden av Kristian Lundberg är en poetisk och smärtsam betraktelse över vad det vill säga att ha ett låglönejobb, att vara fattig och att vara längst ned i hierarkin. Betyg: 5 repade lyxbilar av 5.

Yarden av Kristian Lundberg
Yarden av Kristian Lundberg

Yarden av Kristian Lundberg är en berättelse om en viss Kristian Lundberg, som efter en trasslig uppväxt och författarförsök som inte riktigt har tagit fart, nu hankar sig fram som timanställd hos de arbetsgivare som ingen jobbar för om de har något alternativ. I alla väder jobbar han i Malmö hamn, på Yarden, där fabriksnya bilar lastas om och behöver flyttas, tvättas eller fixas på andra sätt av sådana som han själv, sådana som accepterar att arbeta hårt med kroppen, att vara övervakade, att vara utbytbara, att ha det obekvämt, att frysa, att sakna skyddsutrustning, att tvingas promenera i timmar för att ta sig till jobbet, eftersom lönen och timanställningens osäkerhet inte gör det möjligt att avvara pengar till busskort. Kristian är den enda som är född i Sverige. Runt omkring honom finns människor med allt möjligt tungt i bagaget, människor vars ekonomi är ännu sämre och vars anställningstrygghet ännu värre. En del har flera jobb och kommer direkt från tidningsutdelning till sitt dagjobb.

Kristian reflekterar över sin uppväxt, med en ensamstående, schizofren moder, och en pappa som gjort en klassresa och lämnat sina barn bakom sig. I några smärtsamma scener korsas hans och faderns vägar och det ges en brutal påminnelse om vilka barriärer som kan uppstå mellan människor från olika klass. Under uppväxten flackar familjen omkring. Mamman får förr eller senare paranoida episoder och rycker upp sin familj. De bor här och där, bland annat i Rosengård. Skolan fungerar inget vidare och Kristians kompisar har oftast liknande livssituationer som han själv. Framtiden tycks utstakad: droger, psykisk ohälsa, kriminalitet.

Lundberg låter läsaren förstå att droger och kriminalitet har funnits i Kristians liv, men också att han har valt en annan bana. Är det frihet? Kanske. Det går att konstatera att det finns de som står långt under Kristian själv. Lundberg skriver om papperslösa, som blir utnyttjade och lurade, och om rasism som verkar vara ett självklart inslag i vardagen på ställen som Yarden. Han reflekterar också kring barndomsvänner som inte tog sig ur den utstakade banan med droger och kriminalitet. Han skildrar också den ständigt hägrande lusten att skriva. Skriva. Skriva, är det frihet?

I Yarden lyckas Lundberg väcka många tankar kring frihet och frihetens pris, samtidigt som han skriver brännande om klass och om fattigdom. Den som har läst exempelvis Susanna Alakoski kommer att känna igen känslan. Lundberg skriver fram perspektiv och erfarenheter som sällan hörs, vittnesmål om att vara fattig och hur fattigdom leder till mer fattigdom eftersom den fattige sällan har råd att fatta ekonomiskt smarta beslut. Att vara fattig är att leva utanför, att inte höra till. Ibland blir det nästan övertydligt, som när Kristian och de andra timanställda tvingas äta sin mat utomhus eftersom de inte är välkomna in i lunchrestaurangen där kontorsfolket äter. De timanställda är ting bland ting. Samtidigt skriver han om den gemenskap som i någon mening uppstår bland dessa människor som har de sämst betalda och mest otrygga jobb som finns. De jobbar och sliter tillsammans, väl medvetna om att alla drabbas om arbetet inte blir utfört tillräckligt snabbt. Deras osäkra situation, där jobbet nyckfullt kan ryckas ifrån dem för minsta lilla, gör också att de har en slags outtalad överenskommelse om att hålla varandra om ryggen och ställa upp för varandra när det behövs. Så bildas en slags gemenskap, mellan de som delar erfarenheter av att vara fattig.

Yarden är ingen lång bok, men den är effektiv och smärtsam. Lundberg skriver poetiskt och precist och lämnade mig med många nya tankar och insikter. Det var också en bok som jag hade svårt att släppa medan jag läste den, och nu när jag har läst ut den är jag säker på att den kommer att leva kvar länge i tankarna.

Citerat ur Yarden

”Det är förbjudet att ha mobiltelefon med sig på arbetsplatsen. Det är också förbjudet att röka, snusa, tugga tuggummi. Vi får inte heller ha höger vindruta nerdragen. Vi är transportörer. Vi förflyttar fordon. Vi är också experter på överlevnad och mygel. Att mygla: parkera bussen på en plats dit övervakningskamerorna inte når och sova en knapp timme. Jerry är alltid tröttast. Han har ett tidningsdistrikt i Eslöv som han brukar vara färdig med till kvart över sex – sedan direkt till Yarden för ett dagspass. Ibland sätter vi honom i en bil och låter honom sova. Det märkliga med Jerry är att han är fullblodsrasist. Han kan säga saker som: ”Det är svartingarnas fel! Alla dessa jävla somalier som kommer hit, tuggar kat och slår sina barn.” Han säger det till Ahmed som nickar instämmande. ”Så är det.””

Yarden

Utgivningsår: 2009 (första utgåvan, Brutus Östlings bokförlag Symposium), 2010 (den här pocketutgåvan, Brutus Östlings bokförlag Symposium).
Antal sidor: 140.
ISBN: 978-91-7139-838-3, 978-91-7139-855-0.

Kristian Lundberg

Kristian Lundberg (född 1966) är en svensk författare och litteraturkritiker. Han har sedan debuten 1991 skrivit såväl poesi som kriminalromaner och romaner, men det stora genombrottet kom med den självbiografiska romanen Yarden, som också har blivit både film och teater.

Förlagets beskrivning

”Yarden handlar om utsatthet och överlevnad, om arbetets villkor och om pengar – tillgång till men framför allt avsaknad av pengar. Det är också en berättelse om författarens uppväxt på samhällets skuggsida.

Fångad i en snara av växande skulder söker Kristian arbete på de mest skiftande platser. Till slut får han jobb i Malmö hamn på Yarden, bland uthyrningsföretagets timanställda med sämst arbetsvillkor. Han flyttar bilar under sträng bevakning och i alla väder. Sakta blir återgången till det kroppsarbete som inledde hans yrkesverksamma liv en resa tillbaka till barndomen, men också en uppgörelse med det moderna arbetslivets villkor.

Kristian Lundberg företar en omvänd klassresa, där åren med författandet som huvudsysselsättning plötsligt framstår som ett mellanspel. Han återvänder till den värld han en gång kom ifrån. Men inte av nostalgiska skäl, utan för att det inte finns någon annan utväg.”

Böcker i augusti

Vilken sommar! Jag måste erkänna att jag tycker att det är kämpigt med hetta och jag måste också erkänna att det känns skrämmande med torkan och dess konsekvenser, men, ja, det har såklart också varit superhärligt att det har bjudits på många chanser att ta svalkande dopp och att det har gått att hänga av sig jackan och lägga undan strumpbyxorna. Det är inte alla somrar som erbjuder sådant väder! Juli månad har spenderats i Öregrund, Göteborg, Varberg och Köpenhamn (och Umeå med omnejd; det är ju här jag bor). Jag har badat på alla ställen! Dessutom har vi varit på ett magiskt fint bröllop, besökt en lång rad museum och utställningar och haft semester i största allmänhet. Augusti kommer att bli lugnare. Jag är tillbaka i Umeå och tillbaka på jobbet och snart är vardagen här på riktigt, när hösten kommer. Det tycker jag är ganska skönt, faktiskt. Mycket av det som har haft sommaruppehåll, t.ex. bokcirkeln och mina danslektioner, börjar på nytt. Något att se fram emot!

Juli i Köpenhamn
Juli i Köpenhamn

När hösten närmar sig brukar det också hända lite mer i bokvärlden. Biblioteken och andra bjuder in författare och tids nog börjar det komma bokmässor och andra happenings, för att inte tala om alla prisutdelningar som närmar sig (även om Nobelpriset vilar i år). Årets kanske mest intressanta titlar brukar också ges ut på höstkanten. I augusti känns det fortfarande som att sommaren dröjer sig kvar, men visst finns det en del spännande som kommer ut redan nu. Själv är jag mest nyfiken på Håkan Nessers senaste, De vänsterhäntas förening, där karaktärerna van Veteeren och Barbarotti lär mötas för första gången.

De vänsterhäntas förening av Håkan Nesser
De vänsterhäntas förening av Håkan Nesser

Vad tänkte jag läsa i augusti då? Jag läste faktiskt förvånansvärt mycket under semestern, så jag känner att jag är i ett bra flow. En bok som jag trots allt inte hann med i juli är Glöm mig av Alex Schulman, så den ska jag försöka komma igång med nu i augusti istället.

Glöm mig av Alex Schulman
Glöm mig av Alex Schulman

Vad läser du i augusti?

Charlotte Löwensköld

Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf är den andra delen i trilogin Löwensköldska ringen. Här fortsätter förbannelsen från generalens gamla ring att lägga sin skugga över människors liv. Ska Charlotte Löwensköld få sin pastorsadjunkt Karl-Arthur? Betyg: 3 bröllopsfester av 5.

Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf
Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf

Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf är den andra delen i trilogin Löwensköldska ringen, som började med boken med samma namn som trilogin. I den första boken introduceras den ring, som plundrats från general Löwenskölds grav, och som nu bär på en förbannelse. I Charlotte Löwensköld fortsätter ringens förbannelse att verka.

I centrum för berättelsen står karaktären som har gett namn åt boken, Charlotte Löwensköld. Hon är föräldralös och lever i prästgården, där också pastorsadjunkten Karl-Arthur bor. De två är förlovade och förhoppningen från Charlottes sida är att Karl-Arthur ska bli något stort, men trots att Karl-Arthur är uppvuxen som sin rika moders ögonsten och har fått fin utbildning, så är han helt ointresserad av karriär och pengar och önskar hellre leva i enkelhet och tjäna högre syften. Samtidigt har den rika brukspatronen Schagerström fått upp ögonen för Charlotte och är beredd att fria till henne, medan Charlotte trots allt trofast håller sig till sin Karl-Arthur.

Här kommer förbannelsen in i bilden. Organistfrun Thea Sundler bär på förbannelsen, som hon ärvt av sin mor, Melvina Spaak, som spelar en stor roll i den första boken i trilogin. Thea Sundler bär också på en olycklig kärlek till Karl-Arthur och hennes kärlek kommer att leda till att förbannelsen börjar dra isär Charlotte och Karl-Arthur.

Det blir många turer fram och tillbaka, där Charlotte och Karl-Arthur på olika sätt försöker att stå fast vid sina ideal och vara trogna – Karl-Arthur trogen sina ideal och sin tro och Charlotte sin trolovade.

Jag är väldigt förtjust i Selma Lagerlöf och flera av hennes romaner är också några av mina stora favoritromaner. Charlotte Löwensköld tycker jag dock är lite i längsta laget. Som läsare ska man förstå att bokens huvudpersoner är drabbade av en förbannelse, men jag hade svårt att riktigt komma in i det och kom på mig själv att irritera mig över att alla beter sig så irrationellt. Jag kommer säkerligen att läsa den avslutande delen i trilogin och hoppas att det blir en spännande upplösning där läsaren får följa med på vad som sedan händer med ringen och förbannelsen. Charlotte Löwensköld kändes dock tyvärr lite som en transportsträcka för mig.

Citerat ur Charlotte Löwensköld

”Se, Charlotte Löwensköld, hon var av den sortens människor, som alltid säger vad som faller dem in. Och en gång, när det var bjudning i prostgården och många främmande var församlade där, föll det sig så, att Schagerström for förbi i sin stora öppna landå med präktigt svart fyrspann och galonerad betjänt på bocken bredvid kusken. Och naturligtvis rusade alla fram till fönsterna och följde Schagerström med ögonen, så länge man kunde se en skymd av honom. Men när han hade försvunnit ur sikte, då vände sig Charlotte Löwensköld till sin fästman, som stod längre inåt rummet, och ropade så högt, att alla människor hörde det:

– Det säger jag dig, Karl-Artur, att nog tycker jag om dig, men friar Schagerström, så tar jag honom.”

Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld, Anna Svärd av Selma Lagerlöf
Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld, Anna Svärd av Selma Lagerlöf

Charlotte Löwensköld

Utgivningsår: 1925 (första utgåvan, Bonnier), 2014 (den här e-boksutgåvan, Svenska ljud classica), 2017 (pocketutgåvan på bilden, Bonnier Pocket).
Läs även övriga delar i trilogin Löwensköldska ringen: Löwensköldska ringen, Anna Svärd.
Antal sidor: 381.
ISBN: 9789176390368.

Selma Lagerlöf

Selma Lagerlöf (1858 – 1940) var en svensk författare. Under sin tid hann hon både belönas med Nobelpriset i litteratur (som första kvinna) och själv bli invald i Svenska Akademien (även där som första kvinna). Hon debuterade vid 33 års ålder med boken Gösta Berlings saga och skrev sedan både romaner och noveller. Selma Lagerlöfs hem, Mårbacka, är öppet för besökare. Mer information om Selma Lagerlöf och hennes verk kan t.ex. hittas hos Selma Lagerlöf-sällskapet.

Förlagets beskrivning

”Löwensköldska ringen är en bitter och spöklik ödessaga om de dödas liv och om växande ofärd. Historien om familjen Löwenskölds ring får konsekvenser för de båda följande romandelarna: Charlotte Löwensköld och Anna Svärd. Här sås fröet till den förbannelse som vilar över den gemensamma huvudpersonen – Charlotte.”