För ett tag sedan hade Svensk Bokhandel fokus ”Kritikerkris”, där de bland annat tog upp att recensioner får allt mindre utrymme i pressen och att de frilansande litteraturkritikerna får allt mindre i betalt. Jag har faktiskt tänkt på det ibland, att det nog inte är så glassigt att vara litteraturkritiker. Vad är väl nöjet med att läsa en bok om man gör det under tidspress och vad är sedan nöjet att analysera den och sätta den i ett sammanhang, med allt det research som ligger bakom, för att sedan bara få någon eller några tusenlappar för besväret? Vilken timlön!

Ibland undrar man ju vad man själv håller på med, som bokbloggare. För jag får ju ingenting betalt. ;) Men skillnaden är naturligtvis att det här är min hobby och att mina bokinlägg normalt sett inte är mer omfattande än att de består av några korta stycken med kortkort summering av handlingen och ett extremt subjektivt omdöme. Det kanske tar 10 min att skriva ett inlägg och jag gör det för nöjes skull. Det är skönt att ha den friheten som riktiga journalister liksom inte har. Jag väljer ju också vad jag läser och det kan lika gärna vara ett seriealbum med några år på nacken, som den nyaste boken av Bodil Malmsten.

Men det ger ju också insikten att det här andra, själva litteraturkritiken, har en viktig funktion. Den analys som finns i journalistiska texter om litteratur hittar man inte på bokbloggar och man söker den heller inte där. Om jag är ute efter boktips så litar jag hellre på bokbloggares snabba omdömen än kultursidornas urval av mer eller mindre smal litteratur. Däremot läser jag mycket gärna kulturdelen i DN och vidgar vyerna. För mig är det att läsa om litteratur, inte att hitta till litteratur jag själv vill läsa (och skriva om själv!).

Det vore synd om litteraturkritiken försvann i ännu fler tidningar.. Men utvecklingen går onekligen mot en sakta avveckling.. Så har ju t.ex. SvD bestämt sig för att skrota sin kulturdel(!) och låta kulturdelen få utrymme i huvuddelen istället, vilket ju knappast innebär att det kommer att finnas utrymme för några mer omfattande analyser av samtidslitteraturen…

Jag hoppas att litteraturkritiken hittar sin plats och fortsätter att utvecklas. I tidens anda är det troligare att folk som vill få en överblick över aktuella böcker sneglar på en topplista eller läser några meningar på en blogg än faktiskt läser en ”riktig” bokrecension. Men visst är vi väl fler än jag som längtar efter DN:s ”Boklördag”? ;)

Foto: Piotr Bizior/stock.xchng

Det är roligt att bokblogga, ska ni veta. Läsning är i sig inte särskilt socialt, utan något som man verkligen gör när man är själv, så bokbloggande adderar verkligen något till läsningen. Bokcirkel går ju också bra för att stilla behovet av att inte bara läsa böcker, utan också att prata om dem och dela läsupplevelser, men en bokblogg kan på ett sätt ta det ännu längre. Det är så roligt att författare och läsare kan mötas, t.ex. via en blogg. Jag har flera gånger fått direkt svar från författare när jag har uppmärksammat deras bok/böcker och det är verkligen kul. Som bloggare är man absolut inte litteraturkritiker eller journalist, men som bokälskare och bokläsare har man ändå något att säga och precis som boktips via vänner kan en bokblogg inspirera andra till att läsa en viss bok. Via bokbloggar kan på så sätt äldre böcker och böcker från mindre förlag och mindre kända författare ges utrymme. Det tycker jag är väldigt bra!

Bokbloggare generellt har få besökare jämfört med ”storbloggare”, men när jag ibland tänker på att det är hundratals personer varje vecka som läser det jag skriver, ja, då blir man ju faktiskt lite paff! För att inte tala om när författare hör av sig. En gång i tiden ägnade jag aldrig författare en tanke. Nu förstår jag att en del av mina läsare är författare. Jag tar inte mig själv eller bloggen på så stort allvar, men visst är det en kul insikt.