Är Pixiböcker för vuxna min räddning?

Det här med att blogga som hobby… Ibland kommer inspirationen och inläggen forsar fram, men sedan kommer perioder när man i och för sig kanske har inspiration, men när man eventuellt inte har någon tid att författa några inlägg. En sådan tid har jag haft i januari, som mest har ägnats åt födelsedagsfirande faktiskt (jag har fyllt 30 och har firat det tre helger i rad 😉 ). Därför har mitt lilla förråd med tidsinställda inlägg försvunnit! Det gör ju inte så mycket, såklart. Men min sambo tyckte ärligt talat att det var lite tråkigt för mig. Och vad mer: han hade en lösning. Han föreslog att jag skulle börja läsa Pixiböcker. 😉 De går ju fort att läsa ut, menade han, och då skulle jag ha mycket att blogga om.

Det roliga är att det inte alls är konstigt för en vuxen att läsa Pixi i dessa dagar. Kartago förlag är nämligen precis nu aktuella med Pixi för vuxna. Det finns både en box med Nina Hemmingsson-böcker och en box med böcker av Martin Kellerman. Så… jag kanske får kasta mig över dem, helt enkelt! 😉

Pixiböcker för vuxna av Martin Kellerman och Nina Hemmingsson
Pixiböcker för vuxna av Martin Kellerman och Nina Hemmingsson

Bloggens 2016

Jag fortsätter att summera 2016! Nu har turen kommit till bloggens 2016. 🙂

I år har jag just inte förändrat någonting på bloggen, men bloggat har jag gjort! Och det roligaste som har hänt på bloggen tycker jag själv i någon mening är att min blogg också har hittats av journalister. Jag har både intervjuats om mig själv och bloggandet av Folkbladet och av Göteborgs-Posten angående ljudböcker. Kul tycker jag! Det är så lätt att glömma att folk faktiskt läser det jag skriver..! Men att bli intervjuad angående ljudböcker får mig att inse att en och annan faktiskt har viss nytta av min blogg. 🙂 Under året har jag också fått fler besökare. Det beror på att många har googlat sig till somliga av mina inlägg och det har gjort att jag har dubblerat mitt besökarantal. Det känns också kul!

Vad har folk läst och kommenterat i år då?

Inlägg om ljudboksappar har varit populära! Många har velat läsa mina inlägg om BookBeat, Storytel & Mofibo och Nextory. Det är också några av årets mest kommenterade inlägg.

Mitt gamla inlägg om vegetariska kokböcker har också haft många läsare. Folk hittar till det här inlägget år efter år. Och det är ju skoj! Vegetarisk mat är bra för hälsan, ekonomin och klimatet, så fler borde helt klart äta vegetariskt oftare än vad de gör idag.

Lite oväntat har en hel del också sökt sig till ämneskategorin för böcker som handlar om åldrande. Jag har själv ingen aning om varför just den här sidan har haft så många besökare i år? Den 6:e februari hade den i alla fall över 800 besökare! Någon som har en aning om varför?

Det är inte så många som tar sig tid att kommentera på bloggar ”nu för tiden”. Boksamtal pågår mer på sociala medier, tycker jag. En bok från året som en hel del ville kommentera var i alla fall vattendelaren 😉 Min kamp. Antingen älskar man Karl Ove Knausgårds lååånga böcker om sig själv eller så gör man det inte, tror jag, och det gör nog också att många har något att säga om just den här boken…

Ett annat inlägg som fick en del kommentarer var mitt inlägg om att bokblogga – vad bloggar man om och vem läser? Det är en diskussion som också fick lite liv hos andra bloggare, såg jag, och det är ju skoj.

Jag fick också en del kommentarer om planerna för sommarens läsning. Fler än jag brukar planera sådant… 🙂

Imorgon kommer det sista summeringsinlägget. 😉 Då kommer ett inlägg om mina favoritböcker från 2016! 🙂

Bokbloggar – vem bloggar, vem läser?

Ibland undrar jag vem som läser bokbloggar. Det är inte självklart för mig. Jag gör ju det, men jag är ju också bokbloggare själv. Det känns många gånger som att bokbloggare är en egen liten grupp som sysslar med något internt, typ twittrar bara med varandra på Twitter, kommenterar på varandras bloggar och gillar varandras bilder på Instagram.

Ibland känns den där världen väldigt liten, t.ex. när många små bloggare erbjuds att läsa samma bok och recensera den ett visst datum (även tidningar har recensionsdatum). Jag vet inte om läsare som själva inte har en bokblogg märker av det, men jag som bokbloggare noterar ju när en sådan bok har skickats ut. Plötsligt står det om en och samma bok överallt. För mig, som följer många bokbloggare och i många olika kanaler så blir det lätt lite tjatigt.

Jag menar inte det här som kritik mot någon eller något särskilt. Jag konstaterar bara att det är så. Att plötsligt skriver alla om Stoner, om Odinsbarn, om Djupa ro, om någon annan bok som har åkt iväg i något utskick.

Fast egentligen kunde man som läsare lika gärna läsa om just de där böckerna i en tidning, t.ex. en morgontidning eller ett livsstilsmagasin. Det är samma böcker som roterar överallt – i tidningar, i poddar, på tv och i bloggar. Grejen med bloggar skulle kunna vara något helt annat än att skriva om de vanliga och aktuella böckerna som det tjatas om på alla håll och kanter. Vi är ju cirka ingen som faktiskt tjänar pengar på det vi gör och med det kommer också friheten att göra precis som man vill, skriva om precis vad man vill. Det tycker jag personligen är skönt.

Sådant man älskar som bokbloggare :)
Sådant man älskar som bokbloggare 🙂

Nu menar jag inte det här som något slags fånigt skrytinlägg eller något. Jag kände bara för att blogga om detta. I en tid när det ofta pratas om ”bloggens död” och liknande så borde en bloggare också fundera någon gång på vad en blogg egentligen är och varför, vilken nisch en bokblogg faktiskt kan utgöra. Personligen har jag bloggen som en plats där jag kan skriva helt kravlöst om sådant som faller mig in. Det är en kul hobby och jag har lärt känna många genom den. Jag varken undviker eller kastar mig över böckerna som det bloggas om överallt, men jag brukar i alla fall vara väldigt restriktiv med att ta emot recensionsexemplar. Om jag hela tiden läste och skrev om de böcker som förlag och PR-firmor föreslår för mig så skulle jag aldrig ha tid att läsa de gamla guldkornen som jag går till bibblan och lånar idag. Tänk vad mycket böcker det finns! Och hur många det är som faktiskt inte kom ut precis nyss.

Bokbloggar du? Varför och om vad? 🙂

Att hitta böcker (då och nu)

Det som har slagit mig lite när jag har skrivit om mina favoritböcker från när jag var barn och tonåring är att datorernas och de smarta mobilernas intåg verkligen har påverkat hur jag hittar böcker. Att hitta böcker är något helt annat nu jämfört med då.

När jag var liten spelade biblioteken en mycket större roll än idag. Idag går jag till biblioteket om jag vill läsa någon specifik bok som jag inte har hemma och som inte går att få tag på som e-bok på något enkelt/billigt sätt (t.ex. i min app för ljudböcker eller från biblioteket). gick jag till biblioteket och botaniserade bland hyllorna. Eftersom jag bodde i ett mindre samhälle med ett ganska litet bibliotek så var utbudet lite ”sådär”. Jag läste många random böcker kan man väl säga: 70-taliga ungdomsböcker, ännu äldre djurböcker och diverse böcker som jag aldrig har hört talas om vare sig förr eller senare.

Bokklubbar spelade också en stor roll när jag var liten. Jag prenumererade på En bok för allas utgivning och var med i bokklubben Läslusen, Pollux hästbokklubb och någon mer bokklubb som jag inte ens kommer ihåg namnet på. Från de kunde man köpa ”månadens bok” eller ”månadens bokpaket” eller så kunde man beställa böcker från sortimentet. Vilket jag gjorde. Det blev alltså någon slags redaktion som fick inspirera mig till läsning.

Böcker med röda ryggar
Böcker med röda ryggar

Jag köpte också böcker på ett helt annat sätt än idag. När det var bokrea så köpte jag på mig högvis med böcker som verkade intressanta baserat på framsida eller baksidestext eller baserat på att jag läst något från samma författare förut.

Över huvud taget så läste jag ”författare” snarare än böcker på den tiden. Gillade jag en Peter Pohl-bok så gick jag till biblioteket och lånade fler av hans böcker. Tills alla Peter Pohl var utlästa och jag fick hitta någon ny författare att beta av.

Böcker av Peter Pohl
Böcker av Peter Pohl

Så gör jag inte idag. Som bokbloggare översköljs jag av läsinspiration. Dels läser jag en del andra bokbloggare (och instagrammare, för den delen) och dels blir jag försedd med rätt mycket nyhetsbrev och pressmeddelanden från förlagen. Jag brukar också bläddra igenom de stora förlagens kataloger inför både sommaren, hösten och våren. Vidare lyssnar jag på en drös podcasts med boktema och kollar emellanåt på bokprogram på TV (Babel, alltså) samt läser kultursidorna i morgontidningen (i mitt fall: DN). Det slår mig ofta hur oooootroligt uttjatade specifika böcker kan bli i perioder. Det märks verkligen när ett recensionsdatum har passerat och en viss bok, som marknadsförs massivt, plötsligt poppar upp på alla bloggar, instagramkonton och poddar samtidigt. Och samma författare intervjuas samma vecka både i SVT, Sveriges radio och i tidningen. Vare sig man vill det eller inte så ligger väl de där böckerna och författarna och pockar lite i medvetandet någonstans. Och förr eller senare så läser jag de där böckerna som det surras om. Min fantastiska väninna är en sådan bok. Det känns som att jag till stor del kommer över mina böcker genom marknadsföring snarare än något annat. Det skrämmer mig lite!

Och jag har inte tid att läsa igenom hela författarskap. Jag har bara tid att läsa de där ”guldkornen” som ”alla” snackar om. Faktum är att jag är ganska avigt inställd till att läsa saker ”på vinst och förlust”. Jag vill inte läsa böcker som jag inte ”tror på” och sållar därför bort böcker som jag misstänker är lite medelmåttiga. Jag brukar använda appen Boktipset för detta. Boktipset gissar betyg på olästa böcker. Jag brukar sällan ta mig tid att läsa böcker som har ett uppskattat betyg lägre än 4. Hehe. Debutanter och egenutgivare riskerar helt klart att filtreras bort av mig.

Men vad ska man göra? Jag tycker ändå att jag får till en bra blandning av böcker. Även om jag faktiskt saknar det där med att gå omkring och botanisera på ett bibliotek (fast jag har nog en romantiserad bild av det där – det är nog inte hälften så roligt som jag tror och jag har verkligen ingen lust att läsa mossiga 70-taliga böcker och annat som man kan råka springa över på ett bibliotek). Och även om jag själv tycker att det känns lite trist att läsa samma sak som ”alla andra” hela tiden.

Att vara med i två bokcirklar är väl det som rubbar mönstret lite, i och för sig. Där kommer jag emellanåt i kontakt med böcker som inte har omnämnts i någon av alla ”kanaler” som jag följer för att få boktips. Tur det!

Hur väljer du böcker?

Är bloggen död? Blogg vs. Instagram

Nu har jag haft Instagram i cirkus 1,5 år och har bloggat sedan långt innan ordet blogg uppfanns. Jag har redan skrivit lite om hur jag började blogga. Men idag tänkte jag skriva lite om blogg vs. sociala medier. I våras blev jag intervjuad av lokaltidningen Folkbladet och en fråga som jag fick var om jag upplever att bloggen ”är död” och att alla håller på med Instagram istället.

Bokblomma på Instagram
Bokblomma på Instagram

Svaret på den frågan är nog både ja och nej, tänker jag. Det finns en viss kategori människor som har testat det här med bloggande och som inte har fastnat, kanske för att det visade sig ta mer tid än vad hen hade trott, kanske för att ämnena att blogga om började ta slut, kanske att hen tappade lusten. De människorna hänger säkert på Instagram idag och många av dem har säkert väldigt många följare. På Instagram är det möjligt att snabbt posta inlägg och man behöver inte planera eller fundera så mycket (många driver förstås sina Instagramkonton på ett väldigt seriöst sätt och lägger ner oerhört mycket tid på att arrangera och fotografera, men alla gör ju inte det). Instagram (och till viss del Facebook) är på många sätt ett bättre ställe att hänga på om man vill dela med sig lite av sin vardag. Jag vet inte om någon har räknat på det, men jag tror absolut att antalet personliga bloggar har minskat i takt med att Instagram har växt.

Men att bokblogga är faktiskt något annat. Visst lägger jag upp boktips och instagrammar om det jag läser, men det är inte samma sak som att blogga. På bloggen fokuserar jag på texten. Inte för att mina inlägg är skrivna med någon större konstnärlig ambition. Hehe. Men jag finner det svårt att sammanfatta en hel bok och vad jag tyckte om den i några meningar, som man kanske behöver göra på Instagram. Då skriver jag hellre ett helt inlägg. Mycket av det jag delar med mig av på bloggen har heller inget speciellt ”bäst före”-datum. Det finns många som hittar till gamla inlägg i arkivet och uppenbarligen får ut någonting av dem. Inlägg om gamla klassiker och mina inlägg där jag jämför olika appar för ljudböcker är exempel på inlägg som många läser trots att jag skrev dem för år eller månader sedan. På Instagram hade de försvunnit ”för evigt” i flödet. Bloggen ger möjlighet att bygga upp en annan struktur och det tycker jag kan vara en fördel när jag skriver om böcker.

Så nä, jag tycker inte att bokbloggen är död. Som besökare skulle jag inte i första hand gå in på Instagram för att hitta boktips eller läsa om böcker eller författare. Då går jag hellre in på bloggar. Instagram fyller en annan funktion för mig. Instagramkonton med tema böcker ger mig mer slumpartad inspiration. Jag scrollar förbi bilder, men ska jag vara ärlig så ägnar jag ingen jättelång stund åt att läsa. Jag skulle aldrig läsa en hel ”bokrecension” på Instagram. Faktiskt.

En grej existerar dock inte längre på bloggar. Och det är kommentarsfältet. Visst har jag en del besökare som kommenterar, men det rör sig inte om många personer per vecka. Det är på Instagram, Facebook och Twitter som jag verkligen märker att det finns folk som läser det jag skriver. Det är där samtalet pågår. Och jag kan förstå det. Orka gå in på en blogg, ange sitt namn och e-post etc. och sedan komma ihåg att gå tillbaka och kolla om någon kanske har svarat! Det funkar inte så längre. Det är nog också en ytterligare aspekt till att många har gett upp sina (personliga) bloggar. Det är ju roligare att skriva om man märker att någon läser (fakiskt). Och bloggar kommer ju sällan med ett vettigt kommentarsfält eller en gillaknapp.

Det är främst för samtalet som min blogg också finns på Instagram, Facebook och Twitter. Nu finns det väl just inget material på någon av de kanalerna som inte också finns på bloggen, för jag är så lat att jag mest länkar till bloggen på sociala medier. 😮 Men i alla fall.

Jag ser i alla fall inte det som att bloggen är död, men jag ser att det är ett forum som är något annat än vad det var för några år sedan.

Vad tycker du? Är bloggen död?

Min dator är tillbaka!

Min dator är tillbaka! Ingen har hunnit märka att jag varit borta. Hehe. Jag förinställer i allmänhet alla inlägg och i stunder när jag har inspiration och tid så kan jag författa en hel drös. Under några regniga dagar och under några tågresor under semestern så tillkom rätt många inlägg faktiskt. Så här har det inte ekat tomt.

Jag har inte blivit direkt stressad över att vara utan dator. Jag trodde att jag skulle bli det, men datorhaveriet sammanföll med högtryck och extremvärme. Jag har därför spenderat tid med att cykla omkring, bada och hänga på uteservering. Även om jag hade haft en dator så hade jag inte spenderat någon större tid vid den den senaste tiden.

Vy från min cykeltur här om dagen
Vy från min cykeltur här om dagen

En grej som jag inte har gjort under mina datorfria veckor är att läsa mycket. Hehe. Jag är SÅ dålig på att läsa regelbundet och längre stunder. Det kanske man inte kan tro, men så är det! Jag sitter i princip aldrig ner och läser under dagen. I bästa fall läser jag någon kvart innan jag släcker läslampan för kvällen och försöker att somna.

Men jag är glad att min dator är tillbaka nu. 🙂 För man kan nog inte räkna med att badvädret håller i sig för evigt liksom. Och inom en snar framtid kommer jag nog vilja sitta och blogga igen.

Hejdå dator, vi ses snart igen, hoppas jag

Vet ni vad det här är?

Trasig dator

Jo, det är en tejpbit som provisoriskt håller ihop min dator eftersom en plastbit som håller ihop gångjärnet har gått av på ena sidan. Hela datorn håller nu på att falla isär i två delar. Jodu. Jag ville inte tro att det var sant först. Datorn är inte ens 2 år, så det är garanti kvar och jag hoppas därför på att få den lagad eftersom det är ett uppenbart fabrikationsfel. Datorn har mestadels stått uppställd på mitt skrivbord. Att en dator för typ 11-12 tkr kan hållas ihop med en dålig plastbit känns närmast otroligt. Det är en mycket bra dator i övrigt. Hög prestanda. Men i två delar gör den inte mycket nytta.

Nu vet ni. Jag är inte beroende av datorer liksom, men det är klart att det känns ovant att vara utan min fina lilla laptop, särskilt eftersom jag använder min dator så mycket (till att hålla kontakt med nära & kära, blogga, greja med foton, spela musik, spela…). Det är min bästa pryl, som jag helst vill pyssla lite med varje dag. Nu får jag vackert invänta strul med en eventuell reparation etc. Mitt bloggande lär ju inte hålla samma tempo som vanligt. Jag känner mig redan superuttråkad. Att blogga är typ det roligaste man kan greja med när man vill göra något kreativt och pyssligt. I alla fall om ni frågar mig, som är helt oduglig när det gäller hantverk, slöjd, DIY… Tondöv är jag också (min sambo, som är musiklärare, hävdar att jag inte alls är tondöv, men omusikalisk är jag tyvärr, trots att jag älskar musik!).

Men vem vet. Kanske hinner jag läsa en och annan bok istället? Kanske är min dator tillbaka innan jag hinner blinka. Who knows?

Håll en tumme för att jag i alla fall får den lagad inom rimlig tid. Jag är så förbannat osugen på att köpa en ny redan.

Bloggen har flyttat och alla kommentarer kom inte med

Jag tänkte bara säga att bloggen har flyttat till en ny server, vilket säkert är bra eftersom den nya servern är snabbare och bättre o.s.v. Men helt smärtfritt gick tyvärr inte flytten – det har försvunnit en del kommentarer. 🙁 Om din kommentar är borta så beror det alltså inte på att jag har tagit bort den eller någonting sådant, utan på att det är en säkerhetskopia från i fredags eller lördags som har flyttats till den nya servern och därmed är allt som uppdaterats efter detta borta. Jag tror tyvärr inte att jag kan trolla fram kommentarerna på något sätt.

Så vet ni! Skriv igen! 😉

Sånt som förvånar folk när jag berättar att jag läser och bloggar om böcker

Att berätta att man läser böcker och/eller att man är bokbloggare kan trissa upp förväntningarna hos folk, har jag märkt. Det finns några saker som förmodligen förvånar en och annan vad gäller mitt bokintresse och mitt bloggande. Här är några typiska kommentarer – och sanningen bakom.

1. Vad få böcker du har! Det här är en vanlig kommentar när folk är hemma hos mig. Jag har en extra smal Billy-bokhylla med böcker och några rader i en Expedit-bokhylla. That’s it! Jag har problem med konsumtion. Jag menar att jag av ideologiska skäl inte tycker att det är så bekvämt att handla och samla på mig grejer. Det är alltså inte av snålhet som jag avstår från att shoppa kopiösa mängder böcker. Sedan har jag såklart böcker i min ägo, trots allt… Och jag älskar dem!! Men var är de? Såhär ligger det till med mina böcker: 1) jag har under många år haft ovanan att dumpa mina böcker hos mina föräldrar (fast nu har jag som projekt att plocka tillbaka en del av dem, hehe) + att i princip alla mina böcker som jag läste när jag var barn och tonåring fortfarande finns kvar där borta. Jag har troligen hundratals (?) böcker hos mina föräldrar. 2) Jag konsumerar en inte direkt obetydlig mängd böcker i min telefon, surfplatta och läsplatta och de tar ju väldigt lite fysisk plats dårå. 3) Bibliotek!

Min bokhylla. På riktigt.
Min bokhylla. På riktigt.

2. Oj, vad mycket du läser! Det är en vanlig tanke hos folk jag känner som har besökt min blogg. Jag förstår vad det kommer ifrån. Jag uppdaterar ju bloggen oftare än vad jag läser ut en bok liksom och jag kan omnämna en och samma bok i typ 10 inlägg på olika teman. Men läser jag ofta? Nej, men gud, vad jag önskar att det vore så. I bästa fall läser jag 15 min per dag innan jag stänger boken, släcker läslampan och försöker att somna. Troligen är klockan så mycket när jag går och lägger mig att jag släcker lampan direkt. Ljudböckerna krigar med podcastavsnitten om att få bli lyssnade på medan jag springer eller lagar mat. E-böckerna i mobilen blir lästa några minuter om dagen när jag typ mikrar min mat på jobbet eller väntar i någon kö. Kanske. Fast eventuellt småpratar jag med en kollega i mikrokön istället. Jag tänker ofta, ofta att jag skulle vilja prioritera upp läsning i mitt liv, ägna mer tid åt det och mindre tid åt annat, men… Hurdå? Tiden finns inte! Jag vill ju fortfarande ha tid till att jobba, umgås med nära och kära, träna, dansa, blogga, se film, gå på utställningar, kolla på föreställningar, spela brädspel, spela tv-spel, kolla på tv, läsa tidningar, hålla hemmet någorlunda prydligt, fylla matlådor till veckans jobbluncher, baka bröd etc. etc. etc. etc. etc. Men det är lugnt! Jag läser rätt lagom, antar jag, även om jag läser ett blygsamt antal titlar med bokbloggares mått mätt.

3. Du läser väl knappast romance/deckare/sci fi/kioskvältare. När böcker kommer på tal är det inte helt ovanligt att folk slänger in någon kommentar om att jag såklart inte kan så mycket om just den populära boken eller ytliga/nördiga/inte så creddiga genren. Nja, nej, jag ser väl ut som en kulturkärring och är på många sätt en kulturkärring modell 1A. Jag läser t.ex. Jonas Hassen Khemiri och Kerstin Ekman och kryddar med ”otippade” namn som Mats Strandberg eller Liv Strömquist. Jag förstår om folk tänker att jag läser pretto grejer. Fast jag tycker verkligen att jag är en allätare. Splittar man upp min läsning i olika genres så brukar deckarna dominera. Fast sedan tycker jag ju iofs sällan att deckare är bra… 😮 Den här typen av kommentarer kan det faktiskt ligga något i ibland. 😮 Och jag skäms över det!! Jag tycker inte om att vara pretto. Jag hatar när jag framstår som den medelklassiga, privilegierade kulturkonsument jag är. What to do? Ingen aning! När man har läst typ 1000 böcker så är det kanske inte så konstigt att man utvecklas och ens smak förfinas lite. Jag tror faktiskt inte att jag skulle få ut något av att läsa t.ex. 50 shades of Grey (eftersom många brukar framhålla att den är taffligt skriven – och jag hatar taffligt skrivna berättelser). Så, jag är väl inte så fruktansvärt duktig på typ deckare och bestsellers. Men OBS: jag läser inte bara klassiker eller nobelpristagare heller!

Vilka fördomar brukar du stöta på?

En bloggrelaterad grej som jag fortfarande inte förstår #tbt

Det är torsdag och jag tänkte dyka ner i arkivet! 🙂 #throwbackthursday

Vad har jag gjort den 19/5 genom åren egentligen? På bloggen alltså. Jag hittade faktiskt många inlägg, inte minst om böcker som jag läst. Men det inlägg som jag tänkte lyfta fram är ett inlägg om att blogga. Det är från 2011, men känns fortfarande aktuellt ur mitt perspektiv. Haha.

Ur inlägget:

”Jag surfar runt rätt mycket på bloggar, både bok- och kulturbloggar och andra, och det finns en sak som irriterar mig ibland: en del har sina kommentarsfält mer eller mindre låsta. Jag undrar faktiskt lite över vad det är för poäng med att stänga ute besökarna eller försvåra för dem att interagera.

[…]

Det som gör bloggar spännande tycker jag är interaktionen med besökarna. Särskilt intressant är det sedan det blivit enkelt att koppla ihop bloggar med sociala nätverk som t.ex. Facebook eller Twitter. Det gör det enkelt att dela med sig av information kopplat till inlägget och folk kan ge tips, hålla med, argumentera emot eller bara höra av sig. Det är kul! Men så plötsligt händer det: man skriver ett inlägg och när man ska posta inser man att bloggaren kräver medlemskap i t.ex. Blogger (Googles bloggverktyg) eller att man anger ett annat OpenID för att få kommentera. Själv kan jag inte kommentera på de här bloggarna, för jag vill inte använda mitt Google-konto eller något annat OpenID till kommentarer, helt enkelt för att de inte är kopplade till min bokblogg utan är privata.”

Ja, vet ni, jag undrar fortfarande! Jag förstår i och för sig att man gör vad man kan för att bli av med skräppost, men ändå. Vem orkar logga in för att kommentera? Inte jag!! Haha. Det är kanske ingen bokbloggare som sörjer över det, men ändå. 🙂

Här är mitt inlägg från 2011.