Dyker djupt i poddarkiv och får reda på mer om Finistère

Jag är fortfarande mycket förtjust i poddsändningar! Här om dagen lyssnade jag på en Värvetintervju med Bodil Malmsten från februari i år. Jag har hört Malmsten i t.ex. Vinter i P1, men känner henne annars mest genom böckerna där hon skriver om den fiktiva karaktären Bodil Malmsten. Hon är noga med att poängtera att böckernas Finistère inte finns och att karaktärerna i hennes böcker inte heller går att hitta i verkligheten. Kanske just därför har jag fått intrycket att Bodil Malmsten är hemlig av sig och inte vill berätta något om sig själv och hennes tid i Frankrike (jag har till och med tvivlat på att hon ens bott i Frankrike ;)). Men i intervjun i Värvet så pratar hon utan vidare om både huset i Finistère och varför hon inte ville bo kvar i lägenheten hon bodde i senare. Så det var väl inte så hemligt! Det var kul att lyssna faktiskt. Malmsten är så klok och smart och välformulerad – i text och i tal. 😉

Priset på vatten i Finistère - Bodil MalmstenSista boken från Finistère - Bodil MalmstenOch en månad går fortare nu än ett hjärtslag - Bodil Malmsten

De från norr kommande leoparderna: www.finistere.se maj 2007 – april 2009

Bodil Malmsten fortsätter att producera vackra små loggböcker där hon varvar poesi med foton, vardagsbetraktelser med politik. De från norr kommande leoparderna är den senaste och täcker upp maj 2007 till april 2009. Berättarjaget, Bodil Malmsten, bor nu i en lägenhet i en stad vid Atlanten, med ett grannpar som hon någonstans faktiskt inte riktigt kan med, men som ändå har en väldigt stor plats i hennes liv och ställer upp i alla lägen. Det kan behövas när man råkar ut för helvetet, l’enfer, med internetleverantören Orange, eller väntar förgäves på en hantverkare.

Vackert, roligt och tänkvärt! Som alltid när det gäller Malmsten!

Kom och hälsa på mig om tusen år

Årets första utlästa bok blev Bodil Malmstens fantastiskt fina lilla karamell till bok: Kom och hälsa på mig om tusen år. Malmsten har ett sådant vackert språk och ett så fint sätt att uttrycka sig på. Boken är vad hon själv kallar loggbok:

”Kom och hälsa på mig om tusen år är en fristående fortsättning på Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, min loggbok, dagslägesberättelse, journal. Fristående för att ingenting som har hänt förut har hänt igen, fortsättning för att ett nytt år har följt på det förra.”

Låter det tråkigt? Nej! Det är riktigt, riktigt bra. Här blandas vardagsbetraktelser och (då) aktuella nyheter med boktips och texter hon skrivit till olika tillfällen (en novell, en dikt), allting med Malmstens fantastiska, ibland lite poetiska, språk. Jättefin liten bok, vackert illustrerad med passande foton och illustrationer.

Och titeln! Varför har Malmsten snott alla vackra titlar man kan komma på till en bok? Kom och hälsa på om tusen år, Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, Priset på vatten i Finistère… Någon av de titlarna skulle jag också vilja ha haft om jag hade skrivit en bok, men det krävs förmodligen en Bodil Malmsten för att kunna använda språket på det sättet, att hitta så uttrycksfulla titlar och skriva böcker med ett så enkelt, kärnfullt och vackert språk.

Titeln är tydligen vad Majakovskij svarade när någon sa att hans dikter var tillfälliga och snart bortglömda: Kom och hälsa på mig om tusen år, så får vi se. Om Malmstens lilla bok, Kom och hälsa på om tusen år, fortfarande lever om tusen år, är väl kanske inte så troligt. Men jag läser den hemskt gärna och njuter av språket, bilderna och betraktelserna. Det räcker för mig.

Sista boken från Finistère

I sju år har Bodil Malmsten bott i Finistère och därifrån har hon berättat om den ständiga kampen mot mullvadarna, om sin eleganta granne Madame C och om vardagen i denna franska, pittoreska stad, där man kan köpa flera sorters ostron nere vid hamnen. Hon avslöjar att det är fiktion, att platsen inte finns på riktigt, lika lite som Madame C gör det. Och nu är det dags att lämna detta. Anledningen berättar hon inte, bara att hon måste. Det här är alltså den sista boken från Finistère, precis som titeln avslöjar. Det är dags för Bodil Malmsten att packa, ta avsked från sitt hem och bege sig till en stad nära Nantes, där hon har köpt en fuskrenoverad lägenhet av tre personer som hon kallar för ”De tre onda männen i staden nära Nantes”.

Det fina språket och det härliga berättandet känns igen från tidigare böcker. Det är ingen humorbok, men boken är fylld av fyndiga formuleringar och bjuder inte sällan på leenden. Men någon humorbok är det som sagt var inte. Det var faktiskt länge sedan jag läste en sådan bitter berättelse som detta och jag vet inte hur många gånger bokens huvudperson beklagar sig över att behöva lämna allt hon älskar i Finistère till förmån för ”staden nära Nantes”. Det är djup ånger och ett oändligt antal avsked, men som tur är blir det inte allt för deprimerande och det slutar till och med ganska ljust. Det tackar jag för! Jag valde att lyssna på boken och ska jag vara ärlig hade jag nog hellre läst den själv. Jag fastnar inte riktigt för Bodil Malmstens uppläsning och det är ju lite dumt med tanke på att hon, om någon, borde kunna läsa upp sin egen bok. För mig stämmer hur som helst inte rösten med det lätta språket och även om jag gillade ljudboken tror jag att jag hade gillat pappersformatet mer.

Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig: www.finistere.se juni 2005 – feb 2006

Man kanske inte ska döma en bok efter omslaget, men när det gäller Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig är just framsidan, eller egentligen hela utformningen, verkligen härlig. Själva boken innehåller texter och anteckningar som baserar sig på Malmstens blogg, så det är som en liten anteckningsbok, vilket också avspeglar sig i designen: en fin liten bok med tjocka sidor, komplett med ett band att använda som bokmärke och rikligt illustrerad med vackra bilder.

Att boken är baserad på just en blogg är något som hade kunnat vara förödande eftersom jälva bloggformatet ger utrymme för länkar, nyheter, bilder och kortare texter; något som kanske inte alltid fungerar lika bra i en bok, men det här är bra! Jag gillar verkligen att få titta in i Bodil Malmstens värld i Finistère och läsa om hur hon åker på författaruppläsningar, ojar sig över mullvadarna i trädgården och funderar kring upploppen i Paris förorter. Dessutom är språket helt fantastiskt och varje ord känns perfekt avvägt för att passa in.

Priset på vatten i Finistère

Finistère är platsen där jorden tar slut – fin des terres och det är dit Bodil Malmsten flyttar efter att ha tappat tron på systemet i det land hon flyttar från. Med knappa franskkunskaper och intentioner att anlägga en trädgård i sitt nya paradis kommer hon så till Finistère.

Språket är underbart och berättandet är ömsom roligt och ömsom lite bittert. Jag gillade den här boken, men känner inte att den gav mig så mycket. Kanske är det fel att börja läsa just den här boken om man vill börja läsa något av Bodil Malmsten. Kanske är jag i fel situation i livet för att riktigt kunna gilla den här boken. Kanske är det något annat. Språket och berättandet är i alla fall så trevligt att jag blir sugen på att läsa fler av Malmstens böcker.