Hästböcker på 90-talet

På 90-talet hade jag min mest intensiva hästperiod och också en period när jag läste mycket hästböcker. I påskas gjorde jag en rensning bland mina gamla prylar på vinden och det var verkligen slående hur mycket mitt liv kretsade kring hästar: almanackor, affischer, teckningar, berättelser, utklipp från tidningar… Jag hittade hur mycket som helst med anknytningar till hästar. Böcker saknades såklart inte heller. Hästböckerna upptar flera hyllplan hemma hos mina föräldrar (med dubbla rader dessutom!). Hehe.

Känner ni igen de här?

Amandaböckerna var pedagogiska böcker, faktiskt lite som faktaböcker, men med Amanda i huvudrollen. Det här är den första boken, där hon börjar på ridskolan. I senare böcker lär hon sig mer och mer och därmed får läsaren också lära sig mer och mer.

Kort galopp, Amanda! av Ulla Ståhlberg
Kort galopp, Amanda! av Ulla Ståhlberg

Hästbokgenren rymmer också en del klassiker, vill jag påstå. Black beauty är kanske den främsta. Det är en tidig bok som debatterar djurrätt. I den får läsaren följa Black beauty, som börjar på topp som en fin häst, men blir utsliten, plågad och hamnar hos allt sämre ägare.

Black beauty av Anna Sewell
Black beauty av Anna Sewell

Lite mer moderna klassiker är Britta och Silver-böckerna av Lisbeth Pahnke. De kom nog i nyutgåva på 90-talet, för jag köpte på mig flera titlar och också en hel del andra äldre hästböcker.

Britta och Silver av Lisbeth Pahnke
Britta och Silver av Lisbeth Pahnke

En stor favorit i samma serie är Drömmen om en ponny av Nan Inger Östman. Hon har rätt många hästböcker i sin bibliografi. Andra kanske har läst Önskas köpa: Litet sto?

Drömmen om en ponny av Nan Inger Östman
Drömmen om en ponny av Nan Inger Östman

Jag älskade även K.M. Peytons hästböcker. Hon har skrivit massor, men Svalanböckerna tyckte jag nog bäst om!

Svalanböckerna av K.M. Peyton
Svalanböckerna av K.M. Peyton

Windy är en annan hästbokklassiker som jag testade, men den var nog lite daterad redan då. Jag tyckte mest att den var seg?

Windy av Elyne Mitchell
Windy av Elyne Mitchell

Jag läste även en hel del äldre hästböcker som jag hittade på biblioteket. Follyfoot var en favorit. På Follyfoot tar man om hand om övergivna och vanvårdade hästar. En viktig källa till hästböcker var annars bokklubbar. Mina absoluta favoriter i genren var böckerna om Stallkompisarna Susan, Carole och Lisa och deras Sadelklubben. Jag ville nog bra gärna vara en medlem i den klubben… 🙂

Stallkompisar av Bonnie Bryant
Stallkompisar av Bonnie Bryant

Jag har alla böcker i serien utom 2 (som drogs tillbaka och inte gick att köpa från bokklubben?!).

Stallkompisar
Stallkompisar av Bonnie Bryant

De lånade jag istället på biblioteket för några år sedan. 😉

Stallkompisar och Follyfoot
Stallkompisar (Sadelklubben ställer upp och Till häst i New York) av Bonnie Bryant och Follyfoot av Monica Hughes

Men självklart var det Pollux hästbokklubb som försåg med mig med hästböcker i en strid ström. Jag har hur många som helst. Av varierande kvalitet. 🙂 Men mestadels bra, såklart. Mest eftertraktade på min tid var böckerna i Fullblod-serien, som alltså handlar om ett galoppstall och följer några jockeys och deras champions (jag tror till och med att en av hästarna hette just Champion?). Ah. Pollux!

Fullblod
Fullblod av Joanna Campbell

Vad läste du för hästböcker?

Nostalgitorsdag: En fin hästbok

I dagens nostalgitorsdag tittar jag tillbaka till en bok som jag recenserade för typ 15 år sedan, nämligen Drömmen om en ponny. Det var dock inte första gången jag läste boken, för liksom som så ofta i den åldern så lästes varje bok om och om igen. Det fina med just Drömmen om en ponny är och var att den inte handlar om någon direkt drömponny, utan en ganska besvärlig och envis rackare. Boken är en skön motvikt till mycket annat i genren, som handlar om diverse topphästar och hittehästar och annat som förmodligen står långt ifrån verklighetens upplevelser för medelhästtjejen…

Här hittar du inlägget från 2000.

Nostalgitorsdag - Drömmen om en ponny

Follyfoot

Nu har jag läst om Follyfoot, som jag rotade upp ur biblioteksarkivet för ett tag sedan i ett anfall av nostalgi. Jag blev faktiskt inte särskilt besviken, utan tycker att det är en mysig och trovärdig hästbok, trots att den har närmare 40 år på nacken.

Follyfoot är en av böckerna i en bokserie som jag tyckte väldigt mycket om när jag var i den åldern då jag läste hästböcker. Vad jag fastnade för på den tiden var att hästarna i den här boken inte är överdrivna sagohästar, utan ganska vanliga hästar, ofta sådana med en hel del skavanker. Den känns liksom trovärdig. Det tycker jag fortfarande.

Boken handlar om ett stall, Follyfoot, där några eldsjälar tar hand om gamla och sjuka hästar, som behöver omvårdnad och vila. En del hästar räddar de från vanvård, andra hästar lämnar ägarna in för att de inte kan ta hand om dem för stunden.

Det är en mysig och smårolig bok, som också blev TV-serie på 70-talet. Den har jag inte sett, men när jag läser boken kan jag föreställa mig att den nog skulle vinna på att vara TV-serie istället för bok. Det känns nämligen som att den inte riktigt har en röd tråd, utan innehåller lite väl många korta episoder, som står lite för sig själva. Det hade varit roligare om författaren hade trängt lite djupare i karaktärerna istället.

Till häst i New York

Ännu en hästbok utläst! Jag har nu faktiskt läst alla böcker om de tre stallkompisarna Lisa, Carole och Susan och jag kan nog konstatera att böcker inte är så hemskt bra som jag tyckte att de var när jag var liten.

I Till häst i New York lämnar de tre kompisarna sin lilla idyll till småstad och åker till New York för att titta på en stor tävling, där en vän till dem ska ställa upp. Väl i New York kastas de rätt in i ett typiskt fall för deras klubb, Sadelklubben. De råkar av en slump på en stor flickidol: skådespelaren Skye Ransom och han måste lära sig att rida inför en roll i en film.

Boken varken stör eller berör särskilt mycket, men är ändå hemskt söt och trevlig. Stallkompisar var min barndoms favorithästböcker och jag kan verkligen förstå hur de blev det. Ridlektionerna och ridturerna är beskrivna på ett närmast pedagogiskt sätt och på så sätt att man känner igen sig om man själv är en hästtjej som går på ridskola och lär sig grunderna. Samtidigt är böckerna konstruerade så att vem som helst kan känna igen sig även i de episoder som inte direkt berör hästarna och ridningen. Lisa, Susan och Carole är verkligen olika som personer och alltid finns det någon av dem man som liten tjej kan känna igen sig i och tycka om.

Jag tycker ändå att det har varit skojigt att dyka ner lite i genren igen! Och jag undrar vad jag skulle tycka om t.ex. Peter Pohls böcker eller böckerna om Steffie och Nellie (av Annika Thor) eller om Mirandaböckerna (av Kerstin Sundh) om jag läste om dem. De var favoriter på sin tid, så att säga, men vad skulle jag tycka idag? Skulle jag våga? Eller är risken för stor att jag inte längre hittar något bra i dem? Usch, vad hemskt det vore!

Böckerna om Rut-Emma älskade jag i alla fall som liten och när jag läste om dem i somras tyckte jag fortfarande att de var kanon. En annan som som riktar sig till en yngre publik är Le petit prince och den är ju helt underbar! Detsamma får nog sägas gälla för Astrid Lindgrens böcker, som kan tilltala små som stora, inte sällan på helt olika sätt.

Vilka barnböcker tycker du är ”odödliga” favoriter? Har du vågat läsa om det du gillade när du var liten?

Sadelklubben ställer upp

Stallkompisar hörde till mina favoritböcker när jag var 10-12 år och Sadelklubben ställer upp är en av två böcker i serien som jag inte har läst förut. Det var med stora nostalgikänslor jag öppnade den här boken, men också med lite besvikelse som jag la den ifrån mig. Det är tyvärr en ganska platt bok, med enkla intriger och ingen direkt djupdykning i känslor och relationer. Det spelar dock ingen större roll. Hästtokiga tjejer kan nog fortfarande älska böckerna om de tre kompisarna Lisa, Susan och Carole och deras upptåg. I den här boken handlar det om en kadriljuppvisning, som de planerar som en överraskning för att locka fler elever till sin ridskola.

Ett plus i kanten för att skildringarna av hästarna och ridningen faktiskt känns som om de kommer från någon som själv har varit där och vet vad det handlar om. Det är inte överdrivna och löjliga berättelser om tjejer som tävlar i världsmästerskap med vildhästar, utan autentiskt berättat om ridlektioner för några tjejer som har lärt sig grunderna.

En nostalgitripp

Här om dagen kom hästböcker på tapeten på ett internetforum där jag brukar hänga. Vilken nostalgi! Hästböcker är böcker som jag verkligen minns från när jag var liten, förmodligen för att jag i den åldern läste så mycket och snabbt att alla mina böcker lästes ut 2-3 gånger var (minst!) och för att de oftast sträckte sig över långa serier.

Själv minns jag naturligtvis, och självklart, Stallkompisar bäst! Jag älskade att läsa om den spralliga Susan, den allvarliga plugghästen Lisa och hästexperten Carole. Det är så genomgulliga böcker, skyddade från allt vad allvarliga problem heter. Jag drömde alldeles säkert om att vara med i deras Sadelklubben! Vad som är lite irriterande med Stallkompisar är att jag faktiskt äger alla böcker i serien utom två, som av någon magisk anledning måste ha dragits in, för de gick aldrig att köpa från bokklubben, som sålde alla andra böcker, och de gick inte att hitta i bokhandlar heller! Irriterande, eller hur?

Så vet ni vad? Jag letade upp dem i biblioteksarkivet idag. Hahaha. Här ska läsas! Men jag önskar fortfarande att de vore mina! Jag som inte ens brukar handla böcker..!

Jag lånade också en annan kär gammal hästbok: en av Monica Dickens böcker om Follyfoot, stallet med omhändertagna hästar. Jag minns även den här väl, kanske för att den kändes så trovärdig och opolerad att den var lätt att ta till sig. Detsamma gäller även för Drömmen om ponny, som också är en favorit i genren.

Det var faktiskt väldigt kul att åka ner till arkivet för att leta upp Stallkompisar-böckerna. Jag är där rätt ofta och lånar skönlitteratur, men barnböckerna står i ett speciellt barnarkiv, där jag aldrig tidigare har haft anledning att vara. När jag rullade isär hyllorna för mina fina böcker 106122 och 106123 var det som att gå in i en röd skattkammare, full av B. Wahlströms ungdomsböcker: Kitty, Wendy, Stallkompisar… ALLT! Och massor av Polluxböcker. Sådana böcker som varken mina skolbibliotek eller stadsbibliotek har haft inne; någonsin! Tänk om jag hade varit där när jag var 10-11 år! Vilken lycka!

Andra hästböcker att minnas och älska:
Amanda-böckerna (Kort galopp Amanda! med flera). Det var nog de som fick mig att börja på ridskola! Haha.
Wendyböckerna (även om serietidningen var bättre!)
Böckerna om Svalan (Drömmen om Svalan m.fl.)
Black Beauty!

Har jag glömt någon? Vilka hästböcker läste du?

Häst upphittad

Häst upphittad - Jenny HughesKate och hennes bästis Natalie är båda mycket ridintresserade och Natalies mamma har en ridskola, så de tillbringar nästan all sin tid där.

En natt, då Kate sover över hos sin bästis, ringer polisen och berättar att en av ridskolans hästar springer omkring lös. De ger sig ut för att leta reda på hästen och de lyckas snabbt fånga in den. Problemet är att det inte alls är en av ridskolans hästar.

Kate faller för den vackra hästen direkt och hon kallar den för Kola eftersom dess päls har en färg, som påminner om just kola.

I väntan på att Kolas riktiga ägare ska höra av sig har de honom på ridskolan och Kate, som har livlig fantasi, är övertygad om att hästen är stulen.

Så kommer de i kontakt med Jason, som berättar att han såg några män leda ut ett antal hästar från en transport den natt då de fann Kola. Han är säker på att en av hästarna slet sig och sprang iväg. Plötsligt låter det inte alls otroligt att Kola verkligen kan ha blivit stulen, men hur ska Kate, som verkligen älskar den underbara hästen, kunna skiljas från honom om ägaren hittas?

Det här är förvisso en ganska förutsägbar och overklig hästbok, men den är ändå rätt bra och rolig på sina ställen.

Strawberry betyder smultron

Jenny är den tysta människan i klassen och alla tycker att hon ser konstig ut och luktar stall. Hon bor med sin mamma och lillebror eftersom föräldrarna är skilda och det blir ofta Jenny som får ta hand om lillebrodern, vilket är jobbigt för henne eftersom hon också har en häst att tänka på.

Hästen är en unghäst som heter Strawberry och som Jenny har fått av sin pappa. Egentligen borde hon få hjälp med att rida in sin häst och att ta hand om honom. Som det är nu får han mest stå i stallet alldeles ensam medan Jenny är hemma och passar sin lillebror.

I samma klass som Jenny går Nikos, som är populär och snygg och bor med sin grekiske pappa, som är bilmekaniker. Hans mamma är död. Nikos har aldrig tänkt så mycket på Jenny förut, men vissa saker bestämmer man inte över själv och plötsligt har han en helt ny relation till Jenny.

Det här är en härlig bok om trassliga relationer och kärleken till en häst.

Den sönderslitna sadeln

Eric bor med sin mamma i en liten stad i Australien. De är fattiga och hans pappa är aldrig hemma eftersom han bara bryr sig om sina hästar och reser runt och säljer kreatur. Så en dag kommer Erics pappa hem och ger sin son en ponny.

Ponnyn är vild och oinriden och Eric är liten och har aldrig ridit förut. Sedan den dagen blir Eric förändrad och råkar också ut för problem när det gäller en sadel.

Det här är en  bra bok om en pojke och hans kärlek till sin häst. Jag tyckte att den stundvis var ganska seg, men samtidigt är det en rörande historia.

Samanthas resa

Samanthas resa - Joanna CampbellNär Samantha McLean får se sin adoptivsyster rida in i galoppbanans räcke, på precis samma sätt som hennes mamma gjorde när hon dog, får hon en chock och börjar att tänka tillbaka på den svåra tiden efter sin mammas död.

Innan mammans olycka brukade Sammy och mamman bo kvar i husvagnen i Miami medan pappa Ian reste runt på galoppbanorna och tränade hästar. Nu, efter olyckan, tvingas Samantha att följa med sin pappa när han flyttar runt. Det innebär att Sammy måste flytta ifrån sin bästa vän och alla sina favorithästar. På en del ställen trivs hon ganska bra, men ofta känner hon sig ensam och vantrivs.

Ian blir väldigt chockad efter sin frus död. Han bestämmer att Sammy inte ens får klappa hästar utan att han är med. Detta gör Sammy alldeles förtvivlad eftersom hästarna är Sammys liv, men hon vågar inte att bråka om saken eftersom hon är rädd för att hennes pappa ska tvinga henne att flytta till morföräldrarna i Vermont.

Det här en ganska sorglig och amerikanskt sentimental hästbok. Jag gillade aldrig Polluxklubbens populära ”Fullblods”-serie, men den här boken är faktiskt bättre än de andra böckerna i samma serie.