Fyra Selma Lagerlöf-noveller från Novellix: Tjänsteanden, Frid på jorden, Vägen mellan himmel och jord, Dödskallen

Selma Lagerlöf har skrivit en lång rad älskade klassiker. Missa inte hennes noveller! Här är fyra underbara små berättelser om tro och tröst. Betyg: 5 vålnader av 5.

Fyra Selma Lagerlöf-noveller från Novellix
Fyra Selma Lagerlöf-noveller från Novellix

Den här sommarens semester har jag bland annat varit på besök i Värmland, där vi också lyckades pricka in Västanå teaters fantastiska föreställning Charlotte Löwensköld, som är baserad på Selma Lagerlöfs bok med samma namn. Den väckte en svår lust att läsa mer Selma Lagerlöf och som tur var så hade jag faktiskt fyra små noveller med mig i packningen. Det har varit riktigt härligt att läsa dem, särskilt efter att precis ha varit i Lagerlöfs trakter och upplevt landskapet.

Jag har en blandad erfarenhet av Selma Lagerlöf: dels står hon bakom några av mina alla tiders favoritböcker (Kejsarn av Portugallien, Jerusalem), men samtidigt har jag läst andra böcker (jag tänker främst på Gösta Berlings saga) och inte förstått ett dugg. Jag börjar inse att det kanske hänger ihop med mognad. Jag tycker verkligen att de här novellerna bjuder på mycket mellan raderna och jag är inte så säker på att jag kunde uppfatta speciella många lager i t.ex. Gösta Berlings saga, som jag läste när jag var i tonåren.

Ett lager som är väldigt tydligt i novellerna som presenteras i den novellask som jag har läst (innehållandes Tjänsteanden, Frid på jorden, Vägen mellan himmel och jord och Dödskallen), är tron och Guds kraft. I flera av novellerna hamnar huvudpersonerna rejält snett – en man som dödshotar sin egen fru, ett sällskap som vill hämnas fruktansvärda gärningar som drabbat en familjemedlem, en ung man som tar en obehaglig genväg för att ta sig framåt i livet – men i slutändan sker alltid något som leder in huvudpersonerna på banan igen och påminner dem om deras litenhet inför Gud. Jag är inte själv kristen, men finner ändå någonting väldigt fint och trösterikt i att någon vakar över de här människorna.

Den allra finaste novellen är dock den som inte riktigt är på samma tema. I Vägen mellan himmel och jord är det ingen på moraliska villovägar som behöver ledas rätt. Däremot handlar den om en av de ”kavaljerer” som figurerar i Gösta Berlings saga. Nu är han på ålderns höst och har blivit en fattig man. En natt får han besök av döden själv, som meddelar att hans stund är kommen och att han bara har en dag kvar i livet. I novellen får läsaren följa mannen under hans sista dygn och genom hans val hur han ska spendera denna dag. Det är en verkligt rörande och fin historia där ett helt liv får fladdra förbi utan att fastna i resonemang om vad som är ”viktigt på riktigt” här i livet. Istället är det något mycket enkelt och mänskligt som får sätta punkt för den här mannen, som omöjligen kan leva om sitt liv eller ta adjö av allt som har betytt något under hela långa livet. Även den här novellen berättar någonting trösterikt och fint, vilket verkligen berörde mig.

Jag tyckte om de här novellerna oerhört mycket och jag gillar hur de är kryddade med övernaturligt och folktro och hur de rör sig och utspelar sig i de värmländska bygderna. Just nu är jag faktiskt uppriktigt sugen på att läsa om Gösta Berlings saga.

Citerat ur Vägen mellan himmel och jord

”Han hade velat vika in på en väg, som inte stannade vid något mål, som han redan kände till. Han skulle vilja komma till något obekant. Han skulle vilja följa en väg, som förde honom bort i det oändliga. Det var en orimlig önskan av översten, men den gjorde ändå så mycket, att han vände sig från vägen mot Karlstad till en av de andra.”

Dödskallen av Selma Lagerlöf Frid på jorden av Selma Lagerlöf Tjänsteanden av Selma Lagerlöf Vägen mellan himmel och jord av Selma Lagerlöf

Om Selma Lagerlöf och om novellerna

Selma Lagerlöf (1858-1940) var en svensk författare. Under sin tid hann hon både belönas med Nobelpriset i litteratur (som första kvinna) och själv bli invald i Svenska Akademien (även där som första kvinna). Hon debuterade vid 33 års ålder med boken Gösta Berlings saga och skrev sedan en lång rad romaner och noveller. Selma Lagerlöfs hem, Mårbacka, är öppet för besökare. Mer information om Selma Lagerlöf och hennes verk kan t.ex. hittas hos Selma Lagerlöf-sällskapet.

Novellen Dödskallen publicerades första gången 1914 under titeln En underlig julgäst i tidningen Julstämning och finns också publicerad i samlingen Troll och människor II, utgiven av Bonniers 1921.

Novellen Frid på jorden publicerades första gången 1917 i tidningen Julrosor och finns också publicerad i samlingen Höst, utgiven av Bonniers 1933.

Novellen Tjänsteanden publicerades första gången 1911 under titeln Spirrtus i tidningen Julrosor och finns också publicerad i samlingen Troll och människor I, utgiven av Bonniers 1915.

Novellen Vägen mellan himmel och jord publicerades första gången 1914 i tidningen Julrosor och finns också publicerad i samlingen Troll och människor I, utgiven av Bonniers 1915.

De utgåvor jag har läst är utgivna av Novellix  2013.

ISBN: 978-91-87451-83-6, 978-91-87451-82-9, 978-91-87451-83-6, 9789175890067.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”Frid på jorden, Tjänsteanden, Dödskallen och Vägen mellan himmel och jord är de fyra noveller som ingår i denna presentask med melodramens drottning, Selma Lagerlöf. Följ med in i berättelsernas kusliga värld när vintermörkret tätnar där Selmas moraliskt ockulta universum följer sagans alla mönster och former. Kan man undkomma sina handlingars konsekvenser?”

Den gamle och havet (omläsning)

Den gamle och havet av Ernest Hemingway är en kortroman om en fiskare som efter 84 dagars utebliven fångst plötsligt får en enorm fisk på kroken. Det är en på sätt och vis påfrestande bok om en plågsam kamp mellan en man och en fisk. Betyg: 3 baseballmatcher av 5.

Den gamle och havet av Ernest Hemingway
Den gamle och havet av Ernest Hemingway

För 12 år sedan läste jag Ernest Hemingways klassiker Den gamle och havet. Jag minns den som ”en bok om en man som sitter i en båt och försöker få iland en fisk”. Även om jag även minns den som läsvärd så känns det inte som en självklar bok att läsa om, men när den nu så lägligt har gått som radioföljetong i Sveriges radio och dessutom har bokcirklats i Lundströms bokradio så har jag faktiskt inspirerats till att göra just detta.

Boken handlar om fiskaren Santiago, som i 84 dagar förgäves har försökt få fisk. Nu har hans medhjälpare, en ung pojke, motvilligt övergett honom för att försöka få mer tur hos någon annan fiskare. Det börjar bli ytterst eländigt med de uteblivna fångsterna och därmed de uteblivna inkomsterna, men plötsligt, när han är ensam långt ute till havs, så får han faktiskt napp – och fisken är helt enorm. Mannen och fisken kämpar båda för sina liv.

Jag måste erkänna: för mig är det här fortfarande ”bara” en bok om en man som sitter i en båt och drar iland en fisk. Jag brukar gilla långsamma berättelser som fokuserar mer på form och stil än berättelsen, men när det gäller t.ex. den här boken så blir det för tunt för mig. En bok om en snubbe som fiskar?! Varför skulle det vara intressant för mig? Ja, naturligtvis kan man hitta symbolik och analysera berättelsen sönder och samman, men jag orkar inte det. De djupare lagren i berättelsen flyger över huvudet på mig och kvar står jag med en ganska påfrestande bok om en plågsam kamp.

Det är definitivt en bok som väcker känslor och den gör det med små medel dessutom – och det är ju imponerande. Men det här är ändå ingen bok som berör just mig på djupet. Den är helt enkelt lite för kort och rymmer lite för lite berättelse.

Om Ernest Hemingway och om Den gamle och havet

Ernest Hemingway (1899 – 1961) var en amerikansk författare och journalist. Han är bland annat känd för sina böcker och rapporteringar från kriget. Hemingway hade själv erfarenhet från Första kriget, där han tjänstgjorde som ambulansförare och som journalist bevakade han bland annat det spanska inbördeskriget och Andra världskriget. Bland hans mest kända verk kan nämnas Farväl till vapnen (A farewell to arms, 1929), som baseras på erfarenheterna från Första världskriget, och Klockan klämtar för dig (For whom the bell tolls, 1940), som bland annat handlar om det spanska inbördeskriget. 1954 överlevde Hemingway två flygolyckor men han kom att skada både lever och njurar. De mediciner som han tvingades ta efter detta gjorde honom deprimerad vilket tog ifrån honom skrivandet och gjorde honom alkoholiserad. 1961 begick han självmord.

Originalets titel: The old man and the sea (amerikanska).
Översättare: Christian Ekvall.
Uppläsare: Lars Väringer.
Utgivningsår: 1952 (första amerikanska utgåvan), 1952 (fösta svenska utgåvan, i översättning av Mårten Edlund, 1952, Bonniers), 2011 (första utgåvan av nyöversättningen av Christian Ekvall, Bakhåll), 2017 (den här ljudboksversionen av Ekvalls översättning, Sveriges radio).
Antal sidor: 128 (ca 3 h lyssning).
ISBN: 978-91-7742-337-9.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”Ernest Hemingways roman Den gamle och havet i nyöversättning och med efterord av Christian Ekvall.

Detta Hemingways kanske mest beundrade mästerverk handlar om den ärrade gamle fiskaren Santiago som åker ut på havet i sin lilla båt 84 dagar i rad utan fiskelycka.

I hamnen kastar byborna medlidsamma blickar efter honom när han kommer in tomhänt kväll efter kväll och med möda börjar bära sin tunga mast uppför backen till den lilla stugan. Han är nog slut nu, tänker de, slut som fiskare, slut som man.

Men Santiago är förvissad om att han har mer att ge, han ska minsann visa dem!

Den 85:e dagen åker han mycket längre ut på havet än någonsin tidigare – och nu är fiskelyckan äntligen med honom! På kroken har han en 700 kilo tung marlinfisk, mycket större och tyngre än hans båt.

Det blir en kamp på liv och död. Santiago måste inte bara strida mot den väldiga fisken, som är så kolossalt tung och har så enorma kroppskrafter, han ska också styra, hantera, tvinga sin lilla spröda båt i envig med det majestätiska havets skoningslösa makt. I detta utsatta tillstånd har han enbart sig själv, sin samlade klokhet, sin envisa ihärdighet att förlita sig på.

Boken är Hemingways sista stora berättelse, hans sista mästerverk – och den bok som blev avgörande för att han tilldelades Nobelpriset i litteratur.

Berättarmässigt är detta ett perfekt exempel på vad Hemingway brukade kalla sin isbergsprosa. Hans ideal var att en berättelse skulle vara stram och återhållen i språket men beroende på att författaren så väl vet vad han talar om finns det väldiga mängder av erfarenheter och livsinsikter dolda under ytan av de knappa formuleringarna, på samma vis som ett isberg bara visar sin topp över vattenytan.

Att så många skilda tolkningar finns av denna mästerverksroman tyder på att den trots sin skenbara enkelhet rymmer väldiga djup. De religiösa tolkningarna pekar på alltifrån att Hemingway arbetar med talen tre, sju och fyrtio (t ex tre dygn, sju hajar, i fyrtio dagar har Santiago pojken med sig på båten innan han måste fortsätta ensam osv) till att Santiago bär sin mast uppför backen som Jesus bär sitt kors till Golgata och när han faller ihop i stugan är det med handflatorna uppåt, som om han väntar på att spikar ska slås in.

De författarbiografiska tolkningarna betonar att Hemingway skrev boken när hans självförtroende var på väg att sjunka ner mot absoluta botten, hans senaste böcker hade hånats av kritikerna som påstod att han var slut som författare – vilket gjorde honom bitter och revanschlysten. Han skulle minsann visa dem – precis som Santiago i berättelsen. Han åtog sig det svåraste man kan åta sig som författare, att skriva ett odiskutabelt mästerverk – och han lyckades! Med detta sitt sista storverk fick han slutgiltigt bevisa att han dög. Nobelpriset blev insigniet på hans definitiva seger över belackarna.”

Gruppen

Gruppen av Mary McCarthy är en bok som följer unga kvinnor som precis tagit examen från Vassar College i 30-talets New York. Det är en bok som verkligen ger detaljer kring vilka frågor som sysselsatte den tidens societetskvinnor. Betyg: 3 shoppingrundor på Macys av 5.

Gruppen av Mary McCarthy
Gruppen av Mary McCarthy

Det är 30-talets New York när kvinnorna i ”Gruppen” tar examen från Vassar College. De är åtta kvinnor med liknande överklassbakgrunder och med liknande öden som väntar. Trots den fina utbildningen så ska de i första hand, med få undantag, bli fruar och mödrar. Kay är först ut. Redan innan examen står bröllopet. De kommande åren kommer de alla att träffa män, ha sin sexdebut och ta de krångliga vägar som krävdes för att skaffa preventivmedel. Flera av kvinnorna i ”Gruppen” skaffar barn, som de försöker att ta hand om enligt den tidens rön, d.v.s.  genom att helt enkelt lämna bebisarna och låta dem ”vädra lungorna” för fullt mellan de schemalagda matningarna.

Det här är en väldigt detaljerad bok. Jag lyssnade på ljudboken och vet därför inte riktigt hur boken är uppdelad i kapitel eller liknande, men det är i alla fall långa, långa, långa lyssningar som avhandlar ett tema i taget. I vad som känns som timmar kan McCarthy berätta om konsten att passa ut och förvara ett pessar eller berätta om ett bråk som skickar en av kvinnorna till ett mentalsjukhus. Jag kan uppskatta att boken är så ingående. Det här är verkligen en bok som berättar detaljerat om frågor som sysselsatte kvinnor i den här positionen och vid den här tiden. Visst, jag tycker kanske att det blir lite väl långt ibland, men på något sätt är jag ändå glad över att ha fått den här inblicken i ett stycke kvinnohistoria som faktiskt har varit okänd för mig fram till nu.

När jag läser recensioner av den här boken så inser jag att Gruppen är skriven med ett visst mått ironi; att den driver med huvudpersonerna och gör sig lustig över deras instängda lilla värld, som liksom existerar parallellt med omvälvande händelser som depressionen och krigsutbrottet. Jag kan dock säga att jag inte upplevde Gruppen som en speciellt humoristisk berättelse på det sättet. Kanske spelar det in hur boken är uppläst. Det är Lo Kauppi som har läst in ljudboken och hon är naturligtvis fantastiskt på många sätt, men jag vet inte om jag riktigt överens med hennes uppläsning eller tycker att den träffar helt rätt i tonen i det här fallet. Hon har ett litet jagat och nästan upprört tonfall genom boken och det klipper faktiskt av humorn som jag antar hade kunnat anas enklare om man hade läst boken på egen hand. Jag önskar faktiskt att jag hade läst pappersboken istället för att lyssna på ljudboken. Om jag hade läst pappersboken hade jag dessutom kunnat ta del av förordet av Sara Danius, vilket alltså är något som har fallit bort i ljudboksutgåvan.

Gruppen av Mary McCarty
Gruppen av Mary McCarty

Om Mary McCarthy och om Gruppen

Mary McCarthy (1912 – 1989) var en amerikansk författare som själv tog examen från Vassar college, precis som huvudpersonerna i romanen Gruppen (The group) från 1963. Gruppen blev en oerhörd succé när den kom ut första gången och den låg på bestsellerlistan i flera år. McCarthy debuterade dock som författare redan 1942 och skrev sedan en lång rad böcker. Hon var också en politisk aktivist.

Originalets titel: The group (amerikanska).
Översättare: Amanda Svensson.
Uppläsare: Lo Kauppi.
Utgivningsår: 1963 (första amerikanska utgåvan, Harcourt, Brace & World), 1964 (första svenska utgåvan, i översättning av Harriet Alfons och Jadwiga P. Westrup, Bonnier), 2017 (den här nyutgåvan och nyöversättningen, Albert Bonniers förlag), 2017 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier Audio).
Antal sidor: 443 (ca 18 h lyssning).
ISBN: 9789100169442, 9789176514863.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”1963 ansågs den chockerande frispråkig och såldes i miljonupplagor. Idag räknas Mary McCarthys klassiker Gruppen, om åtta nyexaminerade studiekamrater som möter ett hårdare liv i 1930-talets New York, som en milstolpe i den moderna litteraturen. En skamlöst underhållande och bitsk kollektivroman om det moderna livets villkor, konstant relevant.”

Böcker jag dömer efter framsidan III: Avancerade böcker

För er som inte har snappat upp det så kör jag en liten miniserie om tråkiga framsidor just nu. 😉 Hittills har jag bloggat om dussindeckare och dammiga historiska romaner, men det finns fler framsidor som inte lockar mig ett dugg. Idag bloggar jag om den avancerade romanen.

Avancerade böcker och odödliga klassiker förväntas ofta stå för sig själva på ett sätt som gör att de tydligen inte behöver förpackas så ”säljande” – eller snarare så formges de väl för att tilltala en annan läsekrets än den jag själv tillhör. Det finns sjukt många snygga pocketutgåvor av klassiker (där framsidorna många gånger är lite bättre än själva boken 😉 ), men sedan finns också de här inbundna varianterna som ska stå och se lyxiga ut i någon akademikers platsbyggda bokhylla – och de ser inte så himla roliga ut har jag märkt.

”Klassuppsättningen” eller böcker för det seriösa biblioteket

Hos klassiker och andra avancerade böcker brukar det inte slösas med färg eller tjusiga bilder av något slag. Många förlag har genom åren gett ut klassiker från vitt skilda författare och sett till att förpacka dem med en liknande form – kanske av kostnadsbesparande skäl, kanske för att man har avgjort att det är snyggt att bygga sig ett helt bibliotek med böcker med samma form. I min värld känns det här tråkigt och för tankarna till klassuppsättningar och dåliga läsupplevelser från skolan…  Som de här böckerna t.ex:

Madame Bovary och Mor gifter sig

De har fina färger och allt sådant, men har ändå någonting lite tråkigt över sig.

Inte sällan är framsidorna till klassiker och annat ”avancerat” oerhört minimalistiska. Det är väl innehållet som ska tala och inget annat. De här utgåvorna av Hjalmar Söderbergs samlade verk är ett exempel:

Några väldigt beige böcker av Hjalmar Söderberg

Även om just de här utgåvorna har en rätt så peppig röd färg på insidan av pärmarna så är det verkligen inga böcker som drar ögonen till sig. Tanken är väl att man ska skaffa hela serien och låta dem skapa en stor, respektingivande rad i bokhyllan, men när man plockar ut böckerna en och en så ser de lite sorgliga ut, visst?

Några klassiska böcker som trots allt är väldigt färggranna och snygga är de här tjusiga:

Kristin Lavransdotter och Candide

Fast visst förstår man omedelbart att det gömmer sig någonting väldigt seriöst och svårt bakom såhär seriösa framsidor? När jag var liten så gick jag ofta till biblioteket och på min lilla folkbibbla fanns det massor av äldre böcker i tjusiga läderinbundna utgåvor. De var fina, såklart, men alla hade bruna ryggar och ”stänkmönstrade” framsidor som kändes smutsiga på något sätt och – framför allt – så kändes de här böckerna avskräckande allihop. Böckerna ovan känns bara som lätt upphottade varianter av den riktigt gamla boken.

Penguin – älska eller hata

Ett förlag som verkligen har dragit det till sin spets att pressa ner alla möjliga och omöjliga klassiker i precis samma form är Penguin. Deras klassikerserie Penguin popular classics går i dassigt gult och de bilder som trots allt pryder framsidorna försvinner i allt det där gula. Så tråkigt, tycker jag!

Penguin popular classics

Penguin också sin mer poppiga klassikerserie med ikoniska färgblock. Gissningsvis gör sig förlaget mer pengar på alla pryttlar med samma fräger ( det finns muggar, magneter, bagagetaggar, paraplyer, t-shirts etc. etc. etc. etc. etc.) än vad det gör på böckerna själva. Jag tycker hur som helst att de här böckerna är rätt så snygga, så som man tycker efter att i åratal ha utsatts för reklam för och ha behövt passera drivor av souvenirer och diverse prylar med det här mönstret på sig.

Penguins books

Det räcker med ett känt ansikte…

Klassiker och ”avancerade” böcker pryds ofta av ett känt ansikte. Jag tycker överlag att porträtt bör undvikas på framsidorna  – man har alla skäl att bli misstänksam när det trycks mycket på att en bok är skriven av en viss, populär författare (t.ex. ”av författaren till Gone girl!”). Att gömma bokens titel bakom ett stort porträtt är lite samma sak, tycker jag. Innehåller boken en angelägen berättelse eller är den bara en produkt som kan säljas tack vare ett författarnamn? Nu dömer jag lite orättvist, såklart. Författare bakom klassiker är ju inte kändisar på så sätt att alla känner igen deras ansikte, men ändå! Jag tycker att den här typen av framsidor är oerhört intetsägande. Klassikerserien Delfinserien (utgiven av Bonniers) har kört hårt på porträtten genom åren. Det tycker jag är en ”enkel utväg” faktiskt.

Delfinböcker

Bonniers har sedan kört vidare på porträtt, t.ex. i nyare ljudutgåvor av diverse klassiker. Det som är extra trist med dessa är att porträtt och allt har tonats in så att absolut ingenting sticker ut. Man får fokusera länge innan man orkar snappa upp vad boken heter och vem författaren är. Sjukt fula framsidor, om du frågar mig!

Flugornas herre och Älskaren

Och apropå ljudböcker… Avancerade böcker och klassiker pryds som sagt ofta av bilder på författaren själv, men det finns fler än en bok där uppläsaren tydligen är det stora dragplåstret. Nog för att det finns riktigt bra uppläsare och att det alltid är extra behagligt att få lyssna på just dem, men det känns inte rimligt att välja bok endast efter uppläsaren, eller?

Jane Eyre och Det går an

… eller ett namn!

Ibland behövs inte ens ett foto. Skriv ut namnet bara!

Räddaren i nöden, Mannen utan öde, Dorian Grays porträtt

5 intressanta nyutgåvor som kommer ut i vår

De senaste veckorna har jag bloggat om några av de böcker från vårens utgivning som jag är extra nyfiken på (I, II). Men allt som kommer ut är såklart inga nyheter på svenska. Det finns också en hel del nyutgåvor på gång. Idag bloggar jag om 5 kommande nyutgåvor som känns extra läsvärda.

I vår kommer en nyöversättning av novellsamlingen Balladen om det sorgsna caféet av Carson McCullers. Jag har tänkt så länge att jag ska läsa McCullers Hjärtat jagar allena, som så många har talat gott om. Jag ligger alltså lite efter! Kanske får jag ändan ur vagnen och läser McCullers till sist i alla fall. 🙂

Balladen om det sorgsna caféet av Carson McCullers
Balladen om det sorgsna caféet av Carson McCullers

Brott och straff av Fjodor Dostojevskij känns som en klassiker som man borde ha läst någon gång! Jag kommer nog att sikta på e-boken i sådant fall, för det rör sig alltså om en rätt tjock bok. Nu i vår kommer den dock också i fin nyutgåva i två volymer för den som är sugen på att ha en pappersutgåva hemma.

Brott och straff 1 av Fjodor Dostojevskij
Brott och straff 1 av Fjodor Dostojevskij
Brott och straff 2 av Fjodor Dostojevskij
Brott och straff 2 av Fjodor Dostojevskij

Douglas Coupland är en författare som jag inte har läst sedan tonåren. Flera av hans böcker har verkligen fått kultstatus och när hans roman Generation X kommer i nyutgåva i vår så kanske det är dags att läsa något av honom igen!

Generation X av Douglas Coupland
Generation X av Douglas Coupland

Marguerite Duras har skrivit flera moderna klassiker. Själv har jag t.ex. läst Älskaren. Nu kommer en nyutgåva av Moderato Cantabile, som blev Duras stora genombrott när den kom ut första gången -58.

Moderato cantabile av Marguerite Duras
Moderato cantabile av Marguerite Duras

Slutligen; jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att jag vill läsa Mrs Dalloway. Boken är närmast en av birollerna i boken/filmen Timmarna. Bara en sådan sak. Och i vår kommer den i en sådan här tjusig nyutgåva:

Mrs Dalloway av Virginia Woolf
Mrs Dalloway av Virginia Woolf

Jane Eyre

Jane Eyre av Charlotte Brontë
Jane Eyre av Charlotte Brontë

Charlotte Brontës klassiska roman Jane Eyre kom ut första gången 1847 och generation efter generation har sedan dess upptäckt den – och älskat den. Det är förmodligen överflödigt att jag summerar vad den handlar om, men helt kort så handlar den alltså om den föräldralösa flickan Jane Eyre, som växer upp och börjar arbeta som guvernant åt en flicka som bor hos en viss Mr Rochester. Trots deras olika ställning (och ålder) så blir Jane Eyre och Mr Rochester häftigt förälskade i varandra. Men precis när det ser ut som att de ska få leva lyckliga i alla sina dagar så blir Jane varse att Mr Rochester har hållit hemligt att han redan är gift. Hans fru är psykiskt sjuk och hålls i princip inlåst. Till Mr Rochesters sorg blir Jane så förkrossad att hon rymmer när sanningen uppdagas.

Boken är kanske på sätt och vis att beakta som vilken kärleksroman som helst; en ovanligt (och onödigt?) lång sådan dessutom! Men det är svårt att inte fängslas av berättelsen och att tycka om Jane Eyre med sitt stora mod, sina höga ideal och sin förbluffande låga ålder (typ 19?). Trots att jag kan ha svårt för såväl kärleksromaner som klassiker så måste jag verkligen säga att jag tyckte om Jane Eyre. Det är fin berättelse och en berättelse som på allra bästa sätt ger någon slags tröst och säger att allting blir bra i slutändan ändå, bara man står upp för det man tror på och är sann mot sig själv.

Vad som överraskade mig något var att boken också var förvånansvärt rolig. Mr Rochester är så komiskt bitter och skönt ironisk! Jag vet inte om det är ljudboksuppläsningen som förstärker detta ytterligare, men i sådant fall så måste jag särskilt berömma uppläsaren, för jag gillade den här humoristiska kryddan. Det är för övrigt Katarina Ewerlöf som har läst in den här utgåvan och hon är ju överlag en riktigt skicklig uppläsare!

Jag kan verkligen rekommendera den här boken. Det enda som avskräcker lite är kanske sidantalet, men det är såklart en smaksak om man tycker om tegelstenar eller inte och det är verkligen inte en detalj som borde avskräcka någon från att läsa!

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill läsa en riktigt klassisk kärlekshistoria om en modig och självständig tjej och hennes komplicerade förhållande till en man.

Betyg: 4 elaka fostermödrar av 5.

Jane Eyre av Charlote Brontë
Jane Eyre av Charlote Brontë

Om Charlotte Brontë och om Jane Eyre

Charlotte Brontë (1816-1855) var en brittisk författare som under sin korta levnadstid hann ge ut tre romaner under pseudonymen Currer Bell: Jane Eyre, Shirley och Villette (samt en fjärde roman: Professoren, som kom ut efter hennes död). Charlotte Brontë var storasyster åt författarna Emily Brontë och Anne Brontë.

Översättare: Gun-Britt Sundström.
Uppläsare: Katarina Ewerlöf.
Utgivningsår: 1847 (första svenska utgåvan), 1850 (första svenska utgåvan), 2011 (den här ljudboksutgåvan, Svenska ljud classica).
Antal sidor: 545 (ca 22 h lyssning).
ISBN: 978-91-86023-22-5, 99-0307595-2.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON.

Förlagets beskrivning

”Jane Eyre, är Charlotte Brontës mest älskade och lästa roman. Skildringen av den unga flickan Janes svåra uppväxt, hennes tid på välgörenhetsskola, hennes ankomst till Thornfield Hall och mötet med den gåtfulle mr Rochester och hans dunkla hemlighet är sedan länge en klassiker. Det har skrivits spaltmeter om romanen, och utifrån vitt skilda motiv: feminism, religion, symbolism, kärlek, passion, natur, barn, sociala frågor och så vidare. Generation efter generation har levt med, gråtit med, skrattat med den unga flickan Jane Eyre och hennes långa och krokiga väg fram till ett självständigt liv.

Redan när Jane Eyre utkom 1847 blev den en storartad framgång. Genom sin passionerade och uppriktiga skildring av en älskande kvinnas strävan efter självständighet och likaberättigande utgör romanen en milstolpe i kvinnoskildringarnas historia och har under åren kommit ut i flera utgåvor, samt filmatiserats. Jane Eyre är en både skarpsinnig och romantisk berättelse om kärlek men den är också ett försvar för kvinnans rätt till lika värde.”

5 bra böcker som jag läste i skolan

Det är kanske inte alltid som böckerna som vi läste i skolan faktiskt blev några stora läsupplevelser. Jag tror att en nyckel till detta är att det faktiskt tar tid att skaffa sig den erfarenhet som behövs för att förstå flera lager i berättelser och att känna hur berättelse och språk hänger ihop. Det är klart att man ska nosa på ”svårare” litteratur så fort som möjligt, men en del böcker behöver man nog återvända till senare i livet också.

Nåja. Många böcker kan man faktiskt läsa även som läsovan. En del böcker är till och med kanonbra även om man mest läser de ”rakt upp och ner” och utan att ha 100-tals läsupplevelser bakom sig. Idag bloggar jag om mina favoritböcker bland de böcker som jag fick läsa i skolan.

I toppen finns absolut Vilhelm Mobergs böcker om Utvandrarna. Vi läste den första boken i serien när jag gick på högstadiet och den gav verkligen läslust. Jag plöjde mig snabbt igenom alla fyra böckerna om människorna som lämnar fattigdom och elände bakom sig för att skaffa sig ett nytt liv i Amerika. Jag fick en känsla av att hela klassen faktiskt uppskattade de här böckerna. Det är väl lite häftigt ändå? Trots dialekt och äldre språk så går den att läsa med god behållning även som ung, uppenbarligen.

Utvandrarna av Vilhelm Moberg
Utvandrarna av Vilhelm Moberg

På högstadiet (eller gymnasiet?) läste vi även Candide av Voltaire. Det blev också en glad överraskning för mig. Jag minns verkligen hur rolig jag tyckte att den här boken var – och det hade jag liksom inte väntat mig av en bok med flera hundra år på nacken. Vi hade en utgåva med många fotnoter som var till hjälp och det var nog bra. Jag är glad att vi läste den här boken i skolan. Jag hade aldrig vågat mig på den annars och då hade jag gått miste om en riktigt tänkvärd och skojig klassiker.

Candide av Voltaire
Candide av Voltaire

Jag minns inte riktigt om jag läste Den allvarsamma leken i skolan, men jag tror det..? Och vilken bok!! Hjalmars Söderbergs språk är fantastisk och det är verkligen en kärlekshistoria som väcker mycket tankar och känslor. Jag vill verkligen läsa om den, men jag tyckte som sagt att den var riktigt bra redan när jag läste den i tonåren.

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg

På engelskan läste vi också flera böcker som jag verkligen uppskattade. En av de är Orwells satir Djurfarmen/Animal farm. Vi fick naturligtvis diskutera den och vad djuren egentligen symboliserar. Boken är ju faktiskt en bok om Stalintiden. Jag hade nog inte snappat upp det på egen hand, så det var en riktigt bra och lärorik bok att få läsa i skolan.

Animal farm av George Orwell
Animal farm av George Orwell

Jag tyckte också hemskt mycket om Möss och människor av John Steinbeck. Boken kretsar kring George och Lennie som drar runt och arbetar på gårdar. Lennie är utvecklingsstörd. Han är stor och stark och han råkar också älska djur. Det är bara det att han lätt kan råka klämma ihjäl de stackars djur han vill klappa på. Det leder såklart till en katastrof till slut… En fin och sorglig berättelse!

Möss och människor av John Steinbeck
Möss och människor av John Steinbeck

Läste du några riktigt bra böcker i skolan?

Böcker jag vill läsa: lite nytt i hyllan

Det brukar förvåna en och annan att jag har förhållandevis få böcker och att jag inte köper böcker oftare än vad jag gör. Men jo, ibland skaffar jag mig nytt. Här är några som har hittat hem på sistone:

Glaskupan av Sylvia Plath
Glaskupan av Sylvia Plath

Glaskupan: Sylvia Plaths första och enda roman, en klassiker med självbiografiska drag. Jag hoppas att den är lika läsvärd som jag tror… 🙂

Ja, och en hel drös e-böcker som jag laddade ned i somras genom min DN-prenumeration. Jag är tveksam till om jag kommer att läsa Anna Karenina (närmare 900 sidor?!), men flera av de andra böckerna ser jag fram emot att läsa, kanske särskilt Allt jag inte vet om djur. Jag har varit nyfiken på Jenny Diski länge. 🙂

Allt jag inte vet om djur av Jenny Diski
Allt jag inte vet om djur av Jenny Diski
Anna Karenina av Lev Tolstoj
Anna Karenina av Lev Tolstoj
Bränd himmel av Gilly Mcmillan
Bränd himmel av Gilly Mcmillan
En biodlares död av Lars Gustafsson
En biodlares död av Lars Gustafsson
H som i hök av Helen Macdonal
H som i hök av Helen Macdonal
Ingenting är sant och allting är möjligt av Peter Pomerantsev
Ingenting är sant och allting är möjligt av Peter Pomerantsev
Fiskarmännen av Chigozie Obioma
Fiskarmännen av Chigozie Obioma
När skruven dras åt av Henry James
När skruven dras åt av Henry James

Förvillelser: berättelse

Förvillelser av Hjalmar Söderberg
Förvillelser av Hjalmar Söderberg

Tomas Weber är på väg ut i vuxenlivet. Han har precis slutfört sin kandidatexamen och ett eget liv, ett eget hem, är inte långt borta. Han har också börjat träffa en tjej som han är förälskad i. De träffas i hemlighet och båda är fyllda av lust och längtan. Att hålla på sig är inget som varken han själv eller flickan, Märta, tar hårt på. Samtidigt träffar Tomas en flicka från en helt annan samhällsklass; i en handskbutik träffar han Ellen. Och han blir handlöst förälskad även i henne.

Genom en sommar i Stockholm får läsaren följa Tomas och hur han, ung och dum, kastas mellan starka känslor, likt en pubertal tonåring faktiskt. Det är också sommaren då han frekventerar stadens uteliv och betalar med pengar som han inte har – och till slut inte kan låna sig till heller. Och låna av sin pappa vill han inte, han som är på väg att bli vuxen.

Förvillelser är Hjalmar Söderbergs debutroman från 1895. Den fick ett blandat mottagande. En kritiker var särskilt avigt inställd och skrev ner boken totalt och tyckte att den var omoralisk. Såhär 2016 är det lite svårt att förstå vad med den här boken som skulle vara så himla vågat. Det finns inte direkt en massa explicita sexscener eller något åt det hållet. Däremot är det såklart lite moraliskt förfall över både kärleksaffärerna och pengabesvären.

För mig är det ingen upprörande bok. Däremot är det alltid fint att få ta del av Hjalmar Söderbergs avskalade och precisa språk och att få följa med i Tomas trevande och klumpiga steg in i vuxenlivet. Det är mycket känslor och Söderberg är som vanligt mycket skickligt på att fånga dem. I den här boken uppskattar jag också särskilt mycket skildringen av livet i Stockholm. Det är nästan som att Stockholm är en av huvudpersonerna i boken. Söderberg har lyckats fånga hela stadens själ och puls på ett imponerande sätt och såhär dryga 100 år senare är det extra spännande att få smaka på lite historiskt Stockholmsliv.

För den som är intresserad av Hjalmar Söderberg och hans författarskap kan jag särskilt rekommendera den nyutgåva från Lind & Co som jag själv har läst. Jag köpte den på bokrean för ett antal år sedan och nu ångrar jag faktiskt att jag inte köpte alla titlar i serien. Det här är nämligen en mycket trevlig utgåva med rikligt med fotnoter och kommentarer som sätter boken i ett sammanhang, förklarar personer och miljöer och verkligen adderar mycket till berättelsen. Tack vare kommentarerna och fotnoterna kan jag t.ex. lära mig att många av bokens karaktärer också återfinns i andra berättelser som Söderberg har författat och nu blir jag såklart lockad att läsa. Det är otroligt roligt med författare som plockar upp och återanvänder karaktärer och utvecklar dem i flera berättelser.

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill smaka på hur Stockholm såg ut för dryga 100 år sedan och följa en vilsen man på väg ut i vuxenlivet.

Betyg: 4+ handskar av 5.

Förvillelser av Hjalmar Söderberg
Förvillelser av Hjalmar Söderberg

Citerat ur Förvillelser

”Tomas drev omkring.

Solen var redan borta, och det började skymma.

Gustav Adolfs torg låg folktomt och ödsligt. Över slottet mörknade den östra horisonten till ett allt tätare och djupare gråviolett. Det var en av dessa underligt tysta och förstämda stockholmska vårkvällar, då kaférnas alla orkestrar förstummas på ett ögonblick, som på en vink av någon dold taktpinne, och flanörernas ström med ens runnit ut och blivit borta i sidogator och portiker. Och mitt i stadens centrum kan man en lång minut stå ensam och förvånad och lyssna till ljudet av en vagn, som rullar någonstädes på flera gators avstånd, eller man kan undrande se ut över torget och låta ögonen följa de människoskuggor, vilka tyst och rätlinjigt glida fram genom skymningen som på ett osynligt snöre.”

Om Hjalmar Söderberg och Förvillelser

Hjalmar Söderberg (1869-1941) var en svensk författare, skribent och översättare. Han har skrivit flera av vår tids mest omtyckta klassiker, däribland Doktor Glas och Den allvarsamma leken. Debuten, Förvillelser, kom ut 1895. Söderberg växte upp och levde under många år i Stockholm och han är också mycket uppskattad för just sina skildringar av Stockholm. Senare i livet kom han också att bo tidvis i Köpenhamn. Mellan 1899 och 1917 var han gift med Märta Söderberg. Äktenskapet var mycket olyckligt och finns skildrat i boken Märta och Hjalmar Söderberg – En äktenskapskatastrof, skriven av Johan Cullberg och Jan Sahlin 2014. Från 1917 och fram tills hans död levde Söderberg med sin andra fru, Emelie Voss.

Utgivningsår: 1895 (första utgåvan, Bonniers), 2012 (den här utgåvan, Lind & Co).
Redaktion: Bure Holmbäck, Björn Sahlin.
Antal sidor: 285.
ISBN: 978-91-85801-35.
Ingår i: Samlade skrifter.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus.

Baksidestext

”En solig aprildag kliver Tomas Weber ut från en affär i Stockholm med ett par nyinköpta handskar. Hans tankar dröjer sig kvar kring det vackra butiksbiträdet och möjligheten till förälskelse tycks ligga som ett löfte i det strålande vårvädret. Men allt eftersom försommaren övergår till senhöst står det klart att löftet är brutet.

Tomas tillvaro saknar mening och mål. Han driver omkring i staden och stannar allt oftare till på Rydbergs bar. Med ett vapen i handen försvinner hans sista ungdomliga drömmar.

Förvillelser var Hjalmar Söderbergs debutroman och när den för första gången utkom 1895 möttes den av flera kritiska röster som bland annat ifrågasatte den bristande moralen i texten. Boken innehåller en erotiskt laddad skildring men utgör samtidigt ett livsåskådningsdokument och en livfull och underhållande berättelse om den tidens Stockholmsmiljöer. Med sin eleganta stil och sin säkra berättarteknik har Söderbergs debut förblivit oändligt mer levande än de flesta andra romaner från 1890-talet.

Med de två volymerna Den allvarsamma leken och Förvillelser inleder Lind & Co vintern 2012 en ambitiös utgivning av Hjalmar Söderbergs samlade verk. För första gången kommer nu hela hans författarskap att presenteras, vederhäftigt kommenterat och med generösa noter. Det är ett drömprojekt både för förlaget och för de många läsare som här inte bara kan återfinna alla de välbekanta mästerverken utan också får möjlighet att upptäcka texter som aldrig inkluderats i tidigare samlingsutgåvor. För serien ansvarar Söderbergs levnadstecknare Bure Holmbäck och förlagsredaktör Björn Sahlin.”

Strändernas svall: en roman om det närvarande

Strändernas svall av Eyvind Johnson
Strändernas svall av Eyvind Johnson

Eyvind Johnson är en författare som har lyckades med konststycket att både få en stol i Svenska akademien och att belönas med nobelpriset i litteratur (Harry Martinson lyckades i och för sig med samma prestation). En sådan författare måste det ju vara något speciellt med, eller hur? Med stor förväntan har jag nu läst hans roman Strändernas svall, som återberättar myten om den grekiske hjälten Odysseus hemresa från det trojanska kriget. Medan Odysseus råkar ut för det ena efter det andra, och bland annat fastnar hos Kalypso i sju hela år, så väntar Odysseus fru, Penelope, tålmodigt där hemma på Ithaka. Det saknas inte friare, som hoppas på att Penelope ska ge upp sin väntan och välja någon av dem. Friarna äter dem nästan ur huset och Penelope gör sitt bästa för att hålla friarna ifrån sig och hålla ekonomin i styr. Även Odysseus och Penelopes son, Telemachos väntar. Och väntar. Och Odysseus försöker att planera sin återkomst och att ta sig hem.

Strändernas svall är en förvånansvärt lättläst roman. Språket känns helt piggt och modernt och går att läsa med fint flyt. Tyvärr har jag inte grekisk mytologi i färskt minne och det saknade jag faktiskt under läsningens gång. Det var inte helt lätt för mig att hänga med eller förstå vilka alla personer är. Jag vet inte om det är en förutsättning att ha en massa bakgrundskunskaper i och för sig. Det går att läsa boken rakt upp och ner och höra berättelsen för första gången också, men det är nog inte så det är tänkt.

Jag tyckte att det var en fin liten berättelse, men samtidigt blev det bara en saga för mig. Boken grep inte tag. Det var heller inte så lätt för mig att se de kopplingar som tydligen ska finnas till Andra världskriget. Över huvud taget känns det som att boken inte har så många lager. Inte när jag läser den.

Strändernas svall var säkerligen speciell när den kom, men mig lämnade den inte riktigt så berörd som jag hade hoppats. Det är en lättläst klassiker, men för att få ut allt behövs uppenbarligen förkunskaper och insikter som jag inte har. Tyvärr.

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill läsa en lättläst klassiker om en lång hemresa och en lång väntan: Odysseus hemfärd från det trojanska kriget.

Betyg: 3 svinaherdar av 5

Citerat ur Strändernas svall

”De gick (alltför hastigt, tyckte gumman) igenom räkenskaperna. Får- och svinstammarna på ön minskade fortfarande betydligt, även på getter var det åtgång: de försvann. Kreatursbeståndet på Levkas och fastlandet – lantbruken på akarnaniska kusten – beskattade också kraftigt.

– Att folk kan stoppa i sig så otroligt mycket, Evrykleia!”

Strändernas svall av Eyvind Johnson
Strändernas svall av Eyvind Johnson

Om Eyvind Johnson och Strändernas svall

Eyvind Johnson (1900 – 1976) var en svensk författare som bland annat skrev arbetarlitteratur. Johnson debuterade 1924 med novellsamlingen De fyra främlingarna, men är kanske mest känd för den självbiografiska romansviten Romanen om Olof, som bland annat skildrar arbetet inom träindustrin. Johnson blev ledamot av Svenska akademien 1957 och belönades med Nobelpriset i litteratur tillsammans med akademikollegan Harry Martinson 1974.

Utgivningsår: 1946 (första svenska utgåvan, Bonniers), 1992 (den här utgåvan, Bonniers), 2000 (utgåvan på bilden, Bonniers).
Antal sidor: 598.
ISBN: 91-0-055403-0, 9789100575465.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.