Östersjöar är en diktsamling av  nobelpristagaren Tomas Tranströmer. Den kom ut första gången 1974 och består av sex dikter som kretsar kring Östersjön. Själv har jag vuxit upp i en stad vid kusten till Östersjön och jag kan därför se miljöerna framför mig, men framför allt tycker jag om hur Tranströmer berättar sin morfars och mormors historia: livet som lots och en barndom som tar slut i förtid, när föräldrarna dör unga och dottern får slita som piga hos fosterföräldrar. Det är en riktigt fin liten bok. Kanske märkligast är den dikt som handlar om en kompositör som lider av afasi; tillståndet som Tranströmer själv kom att drabbas av många år senare efter en stroke.

Då kommer hjärnblödningen: högersidig förlamning med afasi, kan bara uppfatta korta fraser, säger fel ord.

Kan alltså inte nås av upphöjelses eller fördömanden.

Men musiken finns kvar, han komponerar fortfarande i sin egen stil, han blir en medicinsk sensation den tid han har kvar att leva.

Han skrev musik till texter han inte längre förstod -
på samma sätt
uttrycker vi något med våra liv
i den nynnande kören av felsägningar.

Boken finns i samlingsvolymen Dikter och prosa 1954-2004, som bland annat finns att köpa hos Bokus och Adlibris.

Bland Tranströmers samlade verk, som finns i fin nyutgåva med namnet Dikter och prosa 1954-2004, har turen kommit till Mörkerseende, som är en liten samling som gavs ut 1970. Här skildrar Tranströmer många olika scener: allt från timmerflottning till livet i staden, och många olika känslor: allt från att panikfylld vakna upp, och inte veta var man är, till att längtansfullt titta upp mot en trädkrona. Jag tycker om att det är en sådan fin blandning. Boken innehåller bara 11 dikter, men är ändå stor.

Du kan köpa boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Klanger och spår är nobelpristagaren Tomas Tranströmers diktsamling från 1966. Här ryms dikter från flera resor och en betraktelse över Berlinmuren, den antipoetiska muren, som Tranströmer uttrycker det. Själv fastnade jag dock mest för dikten Ensamhet, där Tranströmer skriver om en bilolycka som hade kunnat sluta illa – några korta sekunder när hela livet flimrar förbi.

Mitt namn, mina flickor, mitt jobb
lösgjorde sig och blev kvar tyst bakom,
allt längre bort. Jag var anonym
som en pojke på en skolgård omgiven av fiender.

Jag gillar Klanger och spår, som nu finns nyutgiven i samlingen Dikter och prosa 1954-2004, som kan köpas på t.ex. Adlibris eller Bokus.

Hemligheter på vägen är nobelpristagaren Tomas Tranströmers andra diktsamling, som gavs ut första gången 1958, och den är också den andra samling som jag läser av honom. Hans liknelser, som ständigt återkommer till naturen, känns igen sedan tidigare och jag uppskattar dem. Han målar upp bilder av Sverige som går att känna igen, men gör också utflykter till bland annat spanska Huelva och Izmir i Turkiet. Det finns en hel del allvar och mörker i poesin, som i Kyrie:

Ibland slog mitt liv upp ögonen i mörker.
En känsla som om folkmassor drog genom gatorna
i blindhet och oro på väg till ett mirakel,
medan jag osynligt förblir stående.

Faktiskt är det ingen ljus och glad samling, men det är starkt och orden ligger alldeles rätt. Jag gillar det!

Jag är ovan vid att läsa poesi, men nu har jag gett mig i kast med Tomas Tranströmersamlingen Dikter och prosa 1954-2004. Efter att ha läst en dikt om dagen har jag först och främst läst ut Tranströmers debutbok, 17 dikter. Jag kan inget om versmått och lägger ingen större möda i att tolka metaforerna, men jag har behållning av boken ändå. Det är faktiskt lätt att läsa Tranströmer rätt upp och ner, eftersom han så ofta använder naturen i sina liknelser och dessa scener är lätta att se framför sig. Ja, jag gillar det faktiskt!

Jag har alltid tyckt att språket är oerhört viktigt i böcker och i otroligt många av mina favoritböcker är det språket som jag har fastnat för: jag älskar lekfullt språk, exakt avvägda ord, enkelt språk, så det är egentligen förvånande att jag inte har läst särskilt mycket poesi. Min favorit bland de 17 dikterna är faktiskt den första, preludium. Jag gillar den från första meningen:

Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen.

Skönt att vara på banan! Det här är exakt avvägt, enkelt och uttrycksfullt.