Ædnan

Ædnan av Linnea Axelsson är ett mäktigt diktverk som skildrar modern samisk historia och berättar om två samiska familjers livsöden. Betyg: 4+ älvar av 5.

Ædnan av Linnea Axelsson
Ædnan av Linnea Axelsson

Ædnan av Linnea Axelsson tar sin början 1913. Bér-Jona driver sina renar över den gräns som snart kommer att vara stängd för dem. Det här blir också en ödesdiger förflyttning: den ena sonen skadar sig allvarligt. Längre bak, längs flyttleden har Ristin slagit läger med familjens andra son, den som själv behöver så mycket omvårdnad och omtanke att han inte kommer att kunna bli renskötare. De kommande åren kommer svenskar med förnedrande skallmätningar och undersökningar och Bér-Jona och Risten drivs bort, bort från sina marker och välkända vägar. Nu ska Vattenfall exploatera älvarna och samerna har ingen plats i planerna. I Ædnan skildras den svenska kolonialismen och de sår den skapat hos de människor som drivits bort från sina marker och som har förlorat sitt språk och fråntagits sin kultur. Verkningarna fortsätter in i kommande generationer, vilket Axelsson brännande skildrar genom att fortsätta berätta samiska erfarenheter genom Lises och hennes dotter Sandras ögon. Den sistnämnda är samisk aktivist, den förstnämnda kan inte lära dottern det språk dottern vill lära sig eftersom det är en av de saker som Lise förlorat medan hon tvingats gå till Nomadskola, där samiska barn förbjöds tala samiska och tvingades att lägga bort sin kultur.

Jag har en förkärlek för de koncentrerade och samlade berättelserna där det inte strösslas med ord i onödan. När författare in i minsta detalj beskriver och förklarar allt så blir läsaren bara någon som lyssnar. De författare som vågar låta läsaren fylla i på egen hand bjuder däremot sina läsare på något som kan bli en mäktigare läsupplevelse. Här har det nästan dragits till sin spets: berättelsen är nedkokad till minsta möjliga ord, en dikt. Det är fantastiskt, för berättelsen är verkligen mäktig och berörande. Det suger till i magen ibland när Axelsson skildrar det förtryck som bokens huvudpersoner utsätts för och den respektlöshet med vilken de blir behandlade. Det är en bok med mycket känslor, inte minst väcker den en slags vrede och skam över hur Sverige har behandlat och än idag behandlar samer. Här går berättelsen ända in i nutid och skildrar rättegången mellan Girjas sameby och svenska staten. Jag får ont i magen när jag påminns om hur svenska statens ombud valde att använda ordet ”lappar” under rättegången. Länge än så har vi inte kommit i det här samhället, tydligen. Ædnan är brännande.

Jag älskar också att boken tar plats, rent fysiskt, med sina närmare 800 sidor – det är en rejäl koloss till bok och man ligger inte direkt i sängen och slöläser ur den. Det är hög tid att samiska erfarenheter och samisk historia får ta plats i kulturen. Det är också en skön paradox att något så luftigt som poesi ryms i något så rejält.

Citerat ur Ædnan

”Det var så mycket
jag ville berätta
för henne

Hur jag hade trott att
renskötarbarnen redan
visste hur man gör

när man inte bor
med sina föräldrar

Men de hade också
gråtit i början

Som jag hade
gråtit den första
kvällen

då nattvakten
lurade mig

Hon hade sagt
att jag fick
ringa hem

Bara för att
sen kunna skratta
åt mig

då jag med
luren i handen
kom på

Att vi inte hade
någon telefon
hemma

Mamma satt lugn
vid min smala säng

Hon lyssnade så
tålmodigt

till varje ord som
jag inte sa”

Ædnan av Linnea Axelsson
Ædnan av Linnea Axelsson

Ædnan

Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 766.
ISBN: 9789100173647.
Andras röster: Fiktiviteter, Martin Ackerfors.

Linnea Axelsson

Linnea Axelsson (född 1980) är en svensk författare och konsthistoriker. Hon debuterade 2010 med Tvillingsmycket. Hennes senaste bok är det kritikerrosade diktverket Ædnan, som bland annat har nominerats till Augustpriset.

Förlagets beskrivning

”En mor och hennes yngste son vilar med några andra kvinnor, gamla och barn i en kåta. Framför dem längs flyttleden driver hennes make och deras äldre son renhjorden. De är på väg mot en ö i nordligaste Norge och sommarens betesmarker. Ingen anar att gränsen till Norge inom ett par år kommer att vara stängd för dem, att de ska tvingas lämna sitt hem, och att kommande generationer ska möta helt andra svårigheter.

Ædnan är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. Eposet Ædnan berättar om två samiska familjer, vars öden speglar samernas moderna historia från 1900-talets början till vår tid. Skärva för skärva växer ett känslomässigt landskap fram, samtidigt som familjernas liv flätas samman med Sveriges koloniala politik.”

Fina framsidor: diktsamlingar i pocket och en bok om när Sverige blev modernt

Nu var det ett tag sedan jag postade ett inlägg med fina framsidor, så nu känns det som att det är dags igen! Bonnier Pocket brukar packa om välkända klassiker i nya, snygga förpackningar, och de lyckas nästan alltid! Jag gillar färg och spännande mönster, men den här gången är det fyra minimalistiska varianter: svart-vita porträtt av författarna bakom böckerna. Känner ni igen dem?

Ja, Karin Boye känner ni säkert igen! De övriga författarna är alltså (som ni kan läsa er till om inte annat…) Edith Södergran, Erik Axel Karlfeldt och Werner Aspenström. Fyra diktsamlingar i pocket alltså! På sätt och vis känns det lite ”fel” att läsa dikter i pocketutgåvor, för jag tycker att pocket har en tendens att ”falla ihop” när man läser och det känns lite opraktiskt att läsa just dikter i det formatet. Skönlitterära texter är en annan sak, för de vill man förmodligen bläddra sig igenom förhållandevis snabbt. Dikter, däremot, skulle jag hellre vilja läsa i en bok som faktiskt går att öppna och hålla öppen. Om ni förstår vad jag menar. Gud, vad snobbig jag låter! Det jag skulle komma fram till är att jag trots detta känner mig råsugen på de här utgåvorna! Det är Jan Landqvist som har gjort porträtten och det är också samma porträtt som några kanske känner igen från de populära bokstöd som gått att köpa här och där de senaste åren. Nina Ulmaja har gjort en grafiska formgivningen.

En annan tjusig framsida som jag har spanat in på sistone är framsidan till Per I. Gedins bok När Sverige blev modernt, som handlar om konsthistorikern Gregor Paulsson. Jag känner inte till någonting om Paulsson, men när jag läser om boken så förstår jag att han introducerade funktionalismen i Sverige. Jag gillar verkligen funkis och bokens framsida tycker jag såklart är kanonfin. Det är Nina Lyth som står för formgivningen, men vem som är konstnären bakom bilden på framsidan vet jag faktiskt inte (upplys mig gärna om vem det är!).

Nybörjarpoesi: bra dikter att börja med för den som vill läsa mer poesi

Poesi är speciellt för mig. Å ena sidan älskar jag korta, koncentrerade texter och då är poesin verkligen det yttersta på skalan, men å andra sidan flyger det mesta flera meter över huvudet på mig. Idag tänkte jag i alla fall tipsa om den sortens poesi som faktiskt fungerar för mig och som jag också tror kan vara en bra ingång för andra till att läsa mer i det här korta och lite mer krävande formatet.

Diktsamlingar
Diktsamlingar

Vardagsnära poesi

Vad jag har svårt för är när poesi blir för svårgreppbar och komplicerad. Om det är meningen att man som läsare och tolka symbolik så har jag svårt att fastna. Om dikterna däremot rör sig kring igenkännbara teman och känslor så tycker jag att texterna blir lättare att ta till sig. Det allra bästa är poesi som är lättillgänglig och berörande utan att för den sakens skull vara banal.

Min favorit i den här kategorin är Bodil Malmsten. Hon skriver fint och vardagsnära och med en alldeles egen stil där varje ord känns exakt utvalt och där det strösslas generöst med samtidsreferenser som ger dikterna liv. Malmsten hann författa 8 diktsamlingar och många fristående dikter innan hon tragiskt gick bort 2016. Vill man njuta av allihop så finns de samlade i en underbar samlingsutgåva. Vill man prova på någon enstaka diktsamling så rekommenderar jag särskilt den som kom att bli hennes sista: Det här är hjärtat, där Malmsten skriver innerligt och berörande om att förlora en närstående. Vill man gå lite längre bak i Malmstens bibliografi så tycker jag att Paddan och branden är en fin ingång. Den utgår från Malmstens egen uppväxt och behandlar bland annat erfarenheten av att växa upp i fosterhem och att känna utanförskap.

Ur Det här är hjärtat av Bodil Malmsten
Ur Det här är hjärtat av Bodil Malmsten

Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen är en dikt som rör sig mot romanformatet. Visst är Århundradets kärlekssaga poesi, men det finns ett flöde som är enkelt att hänga med i och som gör att man ibland nästan glömmer bort att man läser en diktsamling. I boken skriver Tikkanen om äktenskapet med konstnären och författaren Henrik Tikkanen och hur svårt det är att leva jämställt och att själv få tid till att skapa. Jag tror att många kan relatera (trots att boken har några år på nacken). Det märks också att boken är skriven precis där och då – känslorna spränger fram mellan raderna.

Ur Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen
Ur Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen

Till den här gruppen av poesi slänger jag gärna in Stop pretending av Sonya Sones. Jag tror inte att den finns utgiven på svenska och författaren är inget stort namn här i Sverige heller, men det är en bok som jag köpte av en slump när jag var i tonåren och som jag verkligen blev berörd av. Jag köpte boken när jag var i London och tanken var att köpa en ungdomsbok för att öva på att läsa engelska böcker. Först när jag kom hem så insåg jag att jag hade köpt poesi. Det kändes minns sagt som att jag hade tagit mig vatten över huvudet, men vad fel jag hade! Boken handlar om en vad som händer när en storasyster blir psykiskt sjuk. Det passade väldigt bra att boken är skriven i det här formatet för det är väldigt lätt att känna allt som finns mellan raderna i den här fina berättelsen.

Ur Stop pretending av Sonya Sones
Ur Stop pretending av Sonya Sones

Smaka på formen

Poesi är inte bara text – ibland kan formen spela väldigt stor roll. Det kan vara lekfulla indrag, som ger texten lite extra liv, eller illustrationer som sätter stämningen. Eller så är det effektiva överstrykningar, som i Athena Farrokhzads Vitsvit. Diktsamlingen kretsar kring migration och allt som måste överges av den som flyr. Hela dikten består av citat från familjemedlemmar till berättarjaget och texten, som spränger fram genom de mörka maskningarna förstärker känslan av att överhöra något privat. Jag tycker helt klart att en genomtänkt formgivning kan förhöja poesi och göra den mer tillgänglig.

Ur Vitsvit av Athena Farrokhzad
Ur Vitsvit av Athena Farrokhzad

Ut i naturen

Poesi som ”utspelar sig” i naturen är tacksamt. Vare sig vi är friluftsmänniskor eller ej så tror jag att de flesta på ett eller annat sätt kan relatera till naturen. Naturen är som en kraft vi alla kan gå tillbaka till och det gör också att poesin om naturen blir mer tillgänglig och att kraften i den kommer fram.

Helt nyligen läste jag Eva-Stina Byggmästars Naturbarn, som verkligen fick mig att längta ut i naturen. Sedan har vi naturligtvis vår stolthet, nobelpristagaren Tomas Tranströmer, vars dikter ofta ligger när naturen och landskapet. Flera av hans diktsamlingar innehåller dessutom prosadikter, där poesin närmar sig prosan, vilket också kan göra texterna mer lättillgängliga (läs t.ex. Sanningsbarriären eller Det vilda torget).

Ur 17 dikter av Tomas Tranströmer
Ur 17 dikter av Tomas Tranströmer

Läs en antologi

Antologier är ett bekvämt sätt att konsumera poesi. Någon annan har förhoppningsvis gjort ett intressant och bra urval och det är bara att läsa & njuta. Många med mig läste säkert Kärlek och uppror i tonåren – en klassisk samling med hundratals dikter om kärlek. Fint! Det borde ges ut fler antologier på olika teman. Har du något tips så tar jag tacksamt emot faktiskt! 🙂

Kärlek och uppror en antologi sammanställd av Siv Widerberg och Anna Artén
Kärlek och uppror en antologi sammanställd av Siv Widerberg och Anna Artén

Läs med öronen och plocka upp rytmen

I poesi finns det ofta en rytm eller ”melodi” som är en del av berättelsen. Jag tycker själv att det kan vara förvirrande med poesi eftersom det liksom inte är meningen att man ska plöja igenom dikter som vilken text som helst. Läsningen behöver inte bara ske med eftertanke utan det förhöjer också om man lägger betoningen på ”rätt” ställen. Just därför passar poesi alldeles särskilt bra i ljudboksformat! Då kan man bara svepas med och låta uppläsaren göra jobbet. Jag brukar lyssna på Dagens dikt i P1 (finns som podd!) och allra helst med Stina Ekblad som uppläsare. Dikter jag aldrig hade ”förstått” själv har jag njutit av i uppläsning.

Århundradets kärlekssaga

Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen är en brännande och berörande skildring av ett ojämställt äktenskap och hur svårt det kan vara att som kvinna få utrymme att skriva och skapa. Betyg: 5 skrivmaskiner i knät av 5.

Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen
Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen

Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen är en dikt och en berättelse där det inte finns något filter mellan författaren och känslorna. Det är det mest innerliga, frustrerade och rasande jag har läst. Allt känns äkta och på riktigt, vilket det säkerligen också är. Tikkanen har i intervjuer sagt att hon skrev den här boken för att överleva – och det märks. Det är svårt att värja sig från här berättelsen och man blir verkligen berörd.

I boken skildrar Märta Tikkanen äktenskapet med konstnären och författaren Henrik Tikkanen. Man förstår att det finns en passion i botten, men äktenskapet kantas också av ojämlikhet och stora problem. Henrik Tikkanen tar för sig av livet med en kulturmans stora självförtroende (samtidigt som han kan vara ytterst skör hemma). Han är otrogen, alkoholiserad och ser det som självklart att ha utrymme att få skapa och skriva. Märta ska ta ansvar för hem och barn, arbeta, förlåta och ta hand om Henrik i hans svåra stunder. Emellanåt blir Märta kompenserad med blommor och romantiska ord om att det de har är ”århundradets kärlekssaga”. Sorgligt nog förstår han inte att det enda som Märta längtar efter är en jämlik relation och att få ”stå i bredd”.

Det finns mycket att säga om den här boken. Jag har för vana att fota av citat som jag tycker om i böcker, men den här läsningen var det bara att ge upp. Varenda rad är brännande och mycket är igenkännbart och/eller rent sorgligt – har vi inte kommit längre än såhär? Tikkanen sätter ord på och ger röst åt kvinnor i den kvinnoroll som så många har hamnat i, och alltjämt hamnar i, och vad som är så orättvist och svårt med detta. En del av boken handlar om Märtas små möjligheter att få leva ut sin egna lust att skriva och skapa. Att hon ändå lyckades få ihop den här boken gör mig alldeles glad, även om boken i sig mestadels är sorglig.

Det här är en fantastisk bok. Jag har ingen aning om varför jag har väntat så länge med att läsa den, men jag är i alla fall säker på att jag kommer att återvända till den om och om igen.

Citerat ur Århundradets kärlekssaga

”För sådär tio år sen
när jag förtvivlad
och med småbarnsmammans
otroliga kraftreserver
nästan uttömda
försökte tala med dej
om att du måste ta din del
och ditt ansvar
för det som är
bådas
då hörde du aldrig på mej
utan sa
att jag var småaktig
som bråkade
när du hade så fullt upp med
att skapa dej
ett namn

Vad jag aldrig förstod
var varför du envisades med
att säja
att du älskade mej
när du inte ens märkte
att det snart inte
skulle finnas
nånting kvar av mej att älska

Sen skapade du dej
ett namn
medan jag stod där
med verklighet långt upp
över öronen

Idag
när du har ditt namn
får du också kritik
för din brist på inlevelse
och din okunskap om
hur verkligheten ser ut

Och nu kommer du till mej
och vill
att jag ska tala om för dej
vad det är för en verklighet
de pratar om
de här nya mänskorna”

Århundradets kärlekssaga

Utgivningsår: 1978 (första utgåvan, Söderströms), 1978 (den här utgåvan, Trevi)
Antal sidor: 184.
ISBN: 951-52-0478-X, 9171603883.
Andras röster: Bokhora, Bokmania, Den var braFeministbiblioteket,

Märta Tikkanen

Märta Tikkanen (född 1935) är en finlandssvensk författare och debattör, som också har jobbat som journalist och lärare. På 70-talet skrev hennes författande make, Henrik Tikkanen (1924–1984) flera självbiografiska och utlämnande böcker som gjorde paret Tikkanens äktenskap offentligt. 1978 kom Märta Tikkanens äktenskapsskildring i form av prosadikten Århundradets kärlekssaga, som också kom att bli Märta Tikkanens stora genombrott.

Förlagets beskrivning

”Jag älskar dej så oerhört
sa du
ingen har nånsin kunnat älska som jag
Jag har byggt en pyramid av min kärlek
sa du
jag har placerat dej på en piedestal
högt ovanför molnen
Det här är århundradets kärlekssaga
sa du
den kommer alltid att bestå
i evighet ska den beundras
sa du

För mig var det svårt att sova
de sjuhundratrettio första nätterna
sen jag insett
hur oerhört du älskar
din kärlek”

Naturbarn: dikter i urval 1986–2016

Naturbarn är en fin introduktion till Eva-Stina Byggmästars författarskap. Här ryms dikter från hennes första 30 år som poet. Att läsa dem får en att längta till skogen. Betyg: 4 mesar av 5.

Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar (och Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen)
Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar (och Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen)

Eva-Stina Byggmästar var bara 19 år när hon debuterade som poet. Året var 1986 och efter en 30 års diktande (och många fler blir det, antar jag!) passade det såklart att samla en del av hennes poesi i en tjusig antologi. Naturbarn är just den antologin. Jag är inte bekant med Byggmästar sedan tidigare, men jag har förstått från efterordet (skrivet av Peter Björkman) att urvalet delvis har skjutits mot texter som varit svårare att få tag på tidigare, t.ex. poesi som inte har getts ut i någon diktsamling, utan har publicerats i tidskrifter. På så sätt tror jag att den som följt Byggmästar kan få en del riktiga godbitar genom den här boken, samtidigt som nya läsare, sådana som jag, ändå har fått en fin introduktion till Byggmästars poesi.

Att många av dikterna handlar om naturen är kanske ingen hemlighet när man har läst titeln, men det är alltså just naturen som är en av Byggmästars viktigaste teman i sin poesi. Jag vet inte om ni kan relatera, men jag ibland känner jag att det är lätt att bara ta naturen för given, att man t.ex. kan ta en löptur eller promenad i skogen och ändå inte riktigt se. Och sedan kan man råka slå på TV:n någon dag eller bläddra upp en tidning med ett vackert fotoreportage och plötsligt ser man skönhet och fascinerande ting i de mest obetydliga saker. Med rätt vinkel, ljus och berättande kan insekter eller fiskar plötsligt bli så spännande att man häpnar. Att läsa den här antologin är lite i samma stil. Byggmästar tar en med på en resa där naturen liksom visar upp sig och där det finns en energi, en brusande glädje, som smittar. Jag tycker att man blir glad och inspirerad till skogspromenad av den här boken.

Boken har också dikter på andra teman och de jag tycker bäst om är kanske  i någon mening kärleksdikterna. Just kärlek känns lite uttjatat och poesi på temat kan lätt bli lite kliché, men Byggmästar överraskar mig verkligen. Med små, effektiva ord hittar hon fina sätt att beskriva förälskelse och åtrå. Jag gillade det verkligen!

Jag har ett kluvet förhållande till poesi. Lättillgängliga och vardagsnära dikter är den bästa litteraturen jag vet, men så fort det börjar bli för abstrakt och svårbegripligt så tappar de mig totalt. Det här är nog det mest obegripliga jag har läst och ändå har gillat. Det är stundvis större fokus på språk och stil än något annat, men tack vare att så mycket kretsar kring naturen, som vi alla kan relatera till på ett sätt eller ett annat, så finns det ändå en röd tråd att följa. Det här är en fin och läsvärd diktsamling tycker jag!

Citerat ur Naturbarn

”Man matar in också ordböcker, lösryckta
rader eller bara versaler, ibland hela
floror, alltså lite av varje går in på ett
band i maskinen, sen drar man en vev,
varv efter varv och lägger in en högre
växel, när allt är klart radas diktsamlingar
i rad efter rad efter rad efter rad, det är
särskilt vackert.”

(Ur Diktfabriken nr 153 i Men hur små poeter finns det egentligen)

Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar
Naturbarn av Eva-Stina Byggmästar

Naturbarn

Utgivningsår: 2017 (första (finlands)svenska utgåvan, Schildts & Söderströms).
Antal sidor: 286.
ISBN: 978-951-52-4133-7.

Eva-Stina Byggmästar

Eva-Stina Byggmästar (född 1967) är en finlandssvensk poet, som debuterade redan som 19-åring med I glasskärvornas rike. Hon räknas som en av Nordens främsta poeter och har fått många priser och nomineringar för sina dikter. 2008 nominerades hon t.ex. till Augustpriset för Men hur små poeter finns det egentligen.

Förlagets beskrivning

”Kärleksbudskapet är kärnan i mitt författarskap. Jag vill trösta och vårda de söndriga själarna.

I 30 år har Eva-Stina Byggmästar varit en orädd och originell uttolkare av naturen och kärleken. Hennes mångkunniga författarskap rymmer allt från renodlad naturlyrik till språklekar, mystik och metadikt. Ett författarskap fullt av språklig förnyelse, blixtsnabba associationer och glädje!

Peter Björkman har skrivit förordet till jubileumsvolymen.”

Tre julböcker: Julklappsboken, Jul i Bullerbyn och Petters och Lottas jul

Den kommersiella julen är nu över, men det bästa med julen är att man kan välja att fortsätta att njuta av julpynt och julens smaker länge till om man vill (t.ex. till tjugondedagen). Och det vill jag! I november gjorde jag en efterlysning på Twitter efter juliga/vintriga dikter, men fick inget napp. Det var lite närmare inpå jul som jag hittade JulklappsbokenLitteraturbanken och den har jag sedan bläddrat lite i varje dag, även efter själva julafton. Så idag tänkte jag skriva några rader om den och om två juliga bilderböcker som jag också har passat på att återuppleva i mellandagarna.

Julklappsboken: Julklappsboken och andra noveller, dikter och bilder ur Litteraturbankens samlingar (i urval av Paulina Helgeson)

Julklappsboken är en antologi med noveller, dikter och bilder från Litteraturbankens stora skatt. Man har sett över texterna och moderniserat där det behövs, så det är inte speciellt tungläst, trots att verken som texterna är hämtade från i allmänhet är minst 70 år gamla. Här finns klassiska och välkända bilder av Carl Larsson och texter av Selma Lagerlöf, Victoria Benedictsson och Anna Maria Lenngren, för att nämna några. Jag tänker ganska ofta att jag borde läsa fler klassiker, men då äldre böcker sällan är de som marknadsförs hårt i alla kanaler, så glöms de lätt bort när det väl gäller. Att läsa Julklappsboken var dock en hit. Den kändes som en riktig karamellpåse faktiskt – en hel bok med ”alla” de där klassiska författarna som jag har tänkt att jag borde läsa någon dag.

Dessutom kretsar alla berättelserna kring julen och ja, jag vet att väldigt många har julen som värsta tid på året och att många inte ens firar, men för mig finns det i alla fall någon slags magi fortfarande. Ibland har jag faktiskt lite svårt att själv förstå varför jag tycker att julen är så speciell, men den här boken ger i någon mening några ledtrådar.  I många av bokens texter berättas om en tid där julen verkligen behövdes som ett avbrott i årets mörkaste tid, när människor behövde vila och att få skämma bort sig själva med det godaste och lyxigaste de kunde finna på. I en tillvaro, som för många bestod av hårt slit och ett liv i enkelhet så verkar julen och julens förberedelser bli extra viktiga. Julen kan också vara den tid då människor är extra välkomnande och månar om varandra.

Jag tyckte det var jättehärligt att få läsa om julförberedelser ”förr i tiden” och att få läsa berättelser som utspelar sig i jultid. Ofta är det precis sådär som man tänker sig att klassiska jular beskrivs: det julstädas och tänds ljus, det julbakas och lagas en massa mat, enkla människor firar glatt i gemenskap över ett fat gröt (medan rikemansjulen mer är en rämnande fasad), barn kan knappt bärga sig för att slita upp julklapparna (och drömmarnas julklapp kan vara en bok), människor öppnar sitt hem för de som ingenstans har att gå. En del texter är lite mer överraskande, som t.ex. en av mina favoriter, Anna Wahlenbergs Om julen blir världen så god, där den ensamme och arme mannen inte alls gläds åt att plötsligt bli inbjuden till julfirande till höger och vänster, eller Anna Maria Lenngrens snärtiga, bitska och roliga julklappsrim i dikten Julklappar.

Missa inte den här lilla pärlan! Den kan läsas direkt på Litteraturbankens hemsida eller laddas ned gratis i läsplattevänligt format. Texterna i boken finns dessutom inlästa för den som föredrar ljudböcker. Här hittar du Julklappsboken.

Julklappsboken
Julklappsboken

Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland

Ur Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland
Ur Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland

I Astrid Lindgrens böcker (och filmatiseringar av hennes berättelser) är jularna alldeles särskilt magiska. Visst har hon många berättelser där det också gläntas på fattigdom och elände (ni har kanske läst Kajsa Kavat?), men i slutändan landar det oftast i fridfulla och glada jular med gemenskap och värme. I bilderboken Jul i Bullerbyn är julen rakt igenom fröjdefull. Snön ligger tjock, barnen åker kälke och blir rosiga om kinderna, det bakas pepparkakor, dansas runt julgranen, öppnas julklappar (som alla blir nöjda och glada över) och sedan skuttar alla upp tidigt på juldagen och åker släde till julottan. Jag kan tycka att Lindgrens bästa berättelser är de som tar upp situationen för de barn som inte har det såhär enkelt och tryggt som Bullerbybarnen, men Jul i Bullerbyn är ändå en väldigt härlig bok att bläddra i. Hela boken är lite som ett förljuget Instagramflöde, men det gör inget. Ibland vill man helt enkelt drömma om den där magiska julen, som kanske inte finns i verkligheten, och Jul i Bullerbyn, med Ilon Wiklands välkända och ljuvliga illustrationer, skildrar helt klart drömjulen så som den kunde se ut vid slutet på 20-talet. Den som vill komma i julstämning bör helt klart läsa den här boken. Här finns precis allt man önskar att julen var.

Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland
Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland

Jul i Bullerbyn gavs ut första gången av Rabén & Sjögren 1963, men finns också i flera nyutgåvor, t.ex.  den från 1997 (ISBN: 978-91-29-63961-2). Den finns att köpa hos t.ex. Adlibris eller CDON (annonslänkar).

Petters och Lottas jul av Elsa Beskow

Petters och Lottas jul är den sista boken om Tant Brun, tant Grön, tant Gredelin och farbror Blå. Petter och Lotta bor hos tanterna och farbrorn och deras första jul står för dörren. De har lite svårt att förstå vad allt julstök ska tjäna till, men när granen efter många mödor är på plats och efter det att julbocken har varit på besök, och magiskt nog lämnat paket med precis det de önskat, så blir Petter och Lotta helt överväldigade. Tant Gredelin toppar upplevelsen genom att berätta en saga som förklarar att Julbocken egentligen är en förtrollad prins, som bor i skogen. Barnen fantiserar och letar så småningom efter denna prins, bland annat för att de vill be honom att lämna presenter även till tanterna och farbrorn nästa gång. En dag hittar de honom! Det här är en gullig liten berättelse, där Elsa Beskows bilder som vanligt är en ren njutning att betrakta.

Ur Petters och Lottas jul av Elsa Beskow
Ur Petters och Lottas jul av Elsa Beskow

Petters och Lottas jul gavs ut första gången av Bonniers 1947 och finns i flera nyutgåvor, t.ex. Bonnier Carlsens nyutgåva från 1995, som finns att köpa hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).

Vitsvit

Vitsvit av Athena Farrokhzad är en diktsamling om att tvingas migrera, att tvingas överge den välbekanta jorden, men också orden, språket. Det är en bok där alla detaljer, från de exakt formulerade raderna till formgivningen, känns genomtänkta. Betyg: 4 mjölkkannor av 5.

Vitsvit av Athena Farrokhzad
Vitsvit av Athena Farrokhzad

När jag lyfter upp diktsamlingen Vitsvit tittar jag rakt på mig själv – omslaget är silverglänsande och speglande. Det är knappast en slump att mötas av sig själv, i mitt fall ett vitt ansikte som betraktar den här boken. Jag vill i alla fall tro att det är högst medvetet, även om man i och för sig kan tänka att det silvriga, ljusa helt enkelt ska anspela på det vita i bokens titel. Oavsett är det genialt och den intressanta formen fortsätter sedan in i boken. Här har all text fått en svart bakgrund och vit text spränger alltså fram ur mörka maskningar. Jag tycker att det är väldigt fint. Det är en lek med vitt och svart, men ger också en viss känsla av att överhöra något privat.

Dikten består också av något privat. Hela dikten består av citat från familjemedlemmar som talar till den enda röst som egentligen inte hörs i boken, annat än mellan raderna. Det är uppmaningar och anklagelser sprungna ur de erfarenhet som familjemedlemmarna delar av att tvingas migrera, att tvingas överge den välbekanta jorden, men också orden, språket. Genom citaten berättar de om vad de har varit med om, det våld de har tvingats uppleva eller bevittna, och de kastar ur sig sina tankar kring att starta om på en ny plats.

Citaten är många gånger som små ordspråk och det kan ibland kännas som att jag redan har hört dem förut, men det beror inte på att de är plagierade utan på att de helt enkelt sätter fingret på något, att de är brännande och att de i sina precisa formuleringar är väldigt tänkvärda. Det är också fint att det är en bok som har en väldigt tydlig linje och ett väldigt starkt tema, men där det egentligen går att slå upp boken på vilken sida som helst och läsa. Jag tycker verkligen att Vitsvit är en stark läsning. Det är också en bok där varje detalj känns rätt, från det speglande omslaget till varje litet ord och formulering.

Citerat ur Vitsvit

”Min familj anlände hit i en marxistisk idétradition

Min mor fyllde genast huset med prydnadstomtar
Vägde plastgranens för- och nackdelar mot varandra
som om problemet vore hennes

På dagarna skiljde hon mellan långa och korta vokaler
som om ljuden som kom ur hennes mun
kunde tvätta olivoljan ur huden”

Vitsvit av Athena Farrokhzad
Vitsvit av Athena Farrokhzad

Om Athena Farrokhzad och om Vitsvit

Athena Farrokhzad (född 1983) är en svensk författare, översättare och litteraturkritiker. Hon är även kursansvarig och handledare på Författarskolan vid Nordens Folkhögskola Biskops-Arnö. Farrokhzad är född i Teheran i Iran, men är uppvuxen i Göteborg. Hon debuterade som författare 2013 med Vitsvit, som sedan nominerades till både Augustpriset och Borås tidnings debutantpris och som belönades med Karin Boye-priset. Sommaren 2014 var hon värd för Sommar i P1 och valde då att ägna programmet åt att tala om feminism, klass och rasism. Programmet rörde upp mycket känslor och ledde bland annat till 70 anmälningar till granskningsnämnden.

Utgivningsår: 2013 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2016 (den här pocketutgåvan, Bonnier pocket).
Antal sidor: 70.
ISBN: 978-91-0-013114-2, 99-0307595-2.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”I Athena Farrokhzads diktsamling Vitsvit turneras utsagor om våld och vithet, i en dialog mellan familjemedlemmar som är bundna till varandra genom revolutionens och migrationens erfarenhet. Diktjaget kommer endast till tals genom de citat som hon placerat i familjens munnar, citat där hon omväxlande anklagas och tas i försvar. Vitsvit är ett körverk som aldrig låter frågan om ursprung och ansvar stelna till ett svar, som gång på gång skriver fram repressionens förödande grundvillkor: ”Min bror sa: Det enda språk du kan fördöma förgripelsen på är förgriparens språk / och förgriparens språk är ett språk som uppfanns för att rättfärdiga förgripelsen”.”

Nobelpriset till Bob Dylan. Jag vet inte vad jag ska göra.

Man kanske skulle skriva något om Nobelpriset? Som alla vet så tilldelades årets Nobelpris Bob Dylan ”som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”. Jag hör till de som blev besvikna. På ett sätt tycker jag att det är kul att Svenska Akademien vågar tänka lite utanför lådan och faktiskt belöna extremt populistiska och oväntade personer. I teorin öppnar det upp för fler folkliga pristagare. Kanske skulle Joyce Carol Oates därmed kunna få ett pris. Det skulle få mig att jubla! Men, vad är oddsen för det egentligen? I år belönas den första amerikanen på 23 år. Jag tror inte att vi kan hoppas på att en till amerikan belönas redan 2017… Och tiden börjar rinna ut för exempelvis JCO. Damen är 78 år, ni vet…

I alla fall. Jag brukar ju faktiskt läsa nobelpristagare. Den största besvikelsen för mig handlar kanske inte så mycket om Oates och andra amerikanska författares uteblivna nobelpris, utan det handlar om just detta: i år får jag inte chansen att upptäcka en ny författare som faktiskt skriver texter.

Men jag antar att jag istället får spränga in lite Dylan bland mina vanliga spellistor…

För övrigt är det här första gången någonsin som jag har ”läst” en författare innan hen belönats med Nobelpriset. Så ironiskt!

Ljus

Ljus av Inger Christensen
Ljus av Inger Christensen

Jag har under en tid plöjt Bodil Malmstens Samlade dikter med god behållning. Normalt sett ser jag mig inte direkt som någon som läser poesi, men inspirerad av Malmstens jordnära och snärtiga dikter så vågade jag mig nu på att läsa Inger Christensens diktsamling Ljus. Jag har sett den hyllas på många håll och jag vet också att Christensen ofta har varit på folks läppar när det har spekulerats i kommande nobelpristagare. Tyvärr lämnade Ljus mig med känslan av att vara lite dum.

Jag önskar att boken kom med en introduktion eller förord av något slag så att det hade varit lättare att komma in i den. Nu flög det mesta över huvudet. Jag tycker om melodin i dikterna, men innebörden av dem är inte direkt glasklar för mig.

Nej, det här har jag inte bildning nog för att förstå mig på eller uttala mig seriöst om. Jag tror säkert att Christensen förtjänar alla hyllningar, men själv får jag nog backa några steg och läsa fler poeter som skriver mer om vardag och sådant som jag enkelt kan relatera till. I Ljus utspelar sig i och för sig många dikter i naturen, som vi ju alla säkert kan leva oss in i, men för mig blir det ändå för vagt för att gripa tag i mig.

Kan någon förklara Ljus för mig?!

I korthet

Rekommenderas för: Den vane poesiläsaren som vill läsa ett av de mest hyllade verken av den danske poeten Inger Christensen, som så många trodde skulle belönas med nobelpriset i litteratur.

Betyg: 3 frusna sjöar av 5.

Citerat ur Ljus

”Vattenytan
skär sig själv
med is.

Vinterbåten
skräms upp
på land

Under huden
värjer
ett hjärta sig

(Vattenytan ur Ljus)

Om Inger Christensen och om Ljus

Inger Christensen (1935 – 2009) var en dansk poet. Utöver poesi har hon också skrivit romaner, essäer och pjäser för både scenen och radio. Hon debuterade 1962 med diktsamlingen Lys (Ljus).

Originalets titel: Lys (danska).
Översättare: Marie Silkeberg.
Utgivningsår: 1962 (första danska utgåvan), 2013 (den här svenska utgåvan, Modernista). Ljus har också getts ut år 1993 i en samlingsutgåva med diktsamlingen Gräs, då i översättning och urval av Jan Östergren och utgiven av Symposion).
ISBN: 9789186629571.
Andras röster: bernurdagensbok.com.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON.

Förlagets beskrivning

”Som ingen annan poet i Norden är Inger Christensen både i främsta stridslinjen för det nya och så klassisk som litteratur någonsin blir. Ännu efter sin död känns hon ung, modern och revolutionär, den mest självklara danska referensen för de sista decenniernas språkkritiska poesi. Samtidigt låter sig hennes dikter mätas med vad som helst sedan litteraturens gryning.

Såsom de riktigt stora oftast gör, så växer Inger Christensens författarskap organiskt fram från och med debuten: Redan i Ljus [1962] är hon en färdigutvecklad diktare. När hon långt senare gör sin mest legendariska, sjungande diktinläsning, är det från debuten hon läser. En diktbok om världsskapelsen som natur, som mänskligt jag och som språk; allt i magisk spänning och samklang.”

Samlade dikter

Samlade dikter av Bodil Malmsten
Samlade dikter av Bodil Malmsten

I en oerhört vacker utgåva med något så oväntat snyggt som ett skyddsomslag i plast, döljer sig samtliga tidigare utgivna dikter och diktsamlingar från Bodil Malmstens författarskap. Här finns även ett antal fristående dikter, bland annat en väldigt fin och känslofylld dikt om tsunamin som drog in från Indiska oceanen 2004.

Det var ingenting planerat, men Samlade dikter av Bodil Malmsten har blivit ett projekt som jag har avnjutit i små doser under hela sommaren, som ett projekt. Det har varit en fantastisk upplevelse att få leva i Bodil Malmstens lekfulla och stilsäkra språk under en så lång tid. Det bör inte vara en hemlighet för mina trogna läsare att jag håller Bodil Malmsten för en av de största författarna i Sverige. Hennes poesi har dock fram till nu varit relativt outforskad av mig. Jag är glad att jag fick den här pärlan i present av mina föräldrar. Bodil Malmsten må ha lämnat oss, men jag är säker på att hennes ord kommer att leva kvar. Om man, liksom jag, har imponerats över hennes förmåga att hitta perfekta formuleringar i romanerna och loggböckerna så blir man än mer imponerad av hennes poesi. Det är koncentrerat. Känslofyllt. Personligt. Perfekt.

Jag har redan bloggat om alla titlar i samlingen var och en för sig och har inte så mycket mer att säga än att jag tycker att alla, även den som är ovan, eller kanske just den som är ovan, att våga sig på att läsa Bodil Malmstens poesi om man inte har gjort det tidigare. Det här är lättillgänglig poesi när den är som bäst.

I boken ingår: Dvärgen Gustaf, Damen det brinner!, Paddan & branden, Nåd & onåd, Nefertiti i Berlin, Landet utan lov, Inte med den eld jag har nu, Det här är hjärtat.

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill läsa lättillgänglig och stilsäker poesi som berör och roar om vartannat och där varje liten finurlig formulering sitter där den ska.

Betyg: 5 saknade poeter av 5.

Citerat ur Samlade dikter

”Vi som lever
Är bara de döda på semester
Nån sorts sommargäster

Ta ett bloss för moster Lillie
Ett halsbloss & ett glas rött
Ett bloss för moster Lillie för moster Lillie har dött
Hon gick bort i strumpor med sömmar
& odödliga rock’n’rolldrömmar
Hon gick bort till någonstans –
Somewhere för att det fanns
En korsning med inbromsningsspår i
Ifrån West Side Story”

(Ur Ett bloss för moster Lillie)

Samlade dikter av Bodil Malmsten
Samlade dikter av Bodil Malmsten

Om Bodil Malmsten och Samlade dikter

Bodil Malmsten (1944-2016) var en svensk författare och dramatiker. Hon debuterade 1970 med barnboken Ludvig åker, som hon skrev tillsammans med Peter Csihas. Hennes stora genombrott kom dock 14 år senare med diktsamlingen Damen, det brinner!. Den första romanen, Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, kom 1994. Malmsten har sedan dess etablerat sig som en av vår tids mest älskade författare. Inte minst har hon uppmärksammats föra sina böcker om franska Finistère, där hon bodde mellan åren 1999 och 2008. Malmstens blogg finns fortfarande på www.finistere.seoch hennes twitterkonto hittas på på @BodilMalmsten.

Utgivningsår: 2016 (Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 493.
ISBN: 9789100158187.
Köp boken hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

Baksidestext

”Det finns ett sug efter Bodil Malmstens dikter. Det märktes inte minst i mars 2015 när hon kom ut med Det här är hjärtat, som var hennes första diktbok på 22 år. ”Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den”, sa Bodil Malmsten då. Det var ”en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt om den orimliga förlust som kallas döden”.

Och nu ges den ut igen, i en vacker volym tillsammans med Bodil Malmstens alla tidigare diktsamlingar, från Dvärgen Gustaf från 1977 till Inte med den eld jag har nu från 1993. Åtta diktsamlingar och några rasande fina uddadikter inom ett par pärmar, allt formgivet av Bodils dotter Stefania Malmsten.
En volym med samlade dikter är som gjord att bläddra i och fastna än här, än där. Kanske vid den gripande sorgedikten om Bodils första förläggare, Gerard Bonnier, eller vid ungdomsminnen om mormor och kusin Stig, eller i hela diktsamlingen Nefertiti i Berlin, som skildrar en relation mellan en mamma och hennes flygfärdiga dotter.

Bodil Malmstens poesi ligger nära hennes eget liv, nära allas våra liv. Hon sträcker sig brett och hon når långt. Hennes samlade dikter är en prydnad och en värmekälla i varje boksamling.”