Ämnesarkiv: Sorg

Konsten att tala med en änkling

Lämna ett svar

Det var inte så länge jag sedan jag läste en annan av Troppers böcker: Sju jävligt långa dagar. Eftersom jag läser dem så tätt inpå, så har jag även den tidigare romanen färskt i minnet och jag kommer till och med på mig själv med att blanda ihop karaktärerna och händelserna i böckerna. För de är verkligen lika!

Nu gillade jag ju Sju jävligt långa dagar, så det blir ju logiskt att jag också gillar Konsten att tala med en änkling. För det gör jag faktiskt! Tropper skriver fortfarande roligt, träffande och med förbluffande liknelser som ringar in precis hur tragikomiskt, sorgligt och ensamt bokens huvudperson har det. I den här boken heter huvudpersonen Doug och han har, knappt 30 år gammal, blivit änkling och på sätt och vis har han också blivit ensamstående pappa till sin styvson, som är en strulig tonåring, som sörjer genom att röka på och trassla i skolan. Sorgen är fortfarande som ett öppet sår hos Doug, men hans tvillingsyster, som för övrigt är mitt uppe i en skilsmässa och väntar sitt första barn, tycker att det är hög tid att han ger sig ut på singelmarknaden igen.

Det är ingen tvekan om att Tropper kan skildra Dougs ensamhet, men han gör det inte som en alltigenom mörk berättelse, utan han skruvar till det ordentligt och får ihop en varm och rolig berättelse som kretsar kring ett helt gäng excentriska karaktärer.

Ja, jag gillar det! Liksom tidigare så blir det kanske lite för mycket ibland och, framför allt, lite onödigt många sexreferenser, men det är väl en smakfråga om man roas av det… Sammantaget är det här en väldigt bra och mycket välskriven bok.

Jag läste boken i bokcirkeln Picket & pocket. Hundöra, som också är med i bokcirkeln, tyckte också att boken var riktigt bra. Några andra som har skrivit om boken är En bok om dagen, Calliope books och Bokcirkus. Bokcirkus skriver bland annat om det som som hon tänkvärt kallar för ”dicklit”. Byt ut chick mot dick i chicklit så har du den här boken. Det ligger mycket i det och säger något om hur tråkigt låg status chick lit har. För den här boken är då inte inpackad i en rosa förpackning och står och skäms i ett pocketställ.

Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris.

Sju jävligt långa dagar

10 svar

Judd har precis separerat med sin fru, som han har hittat i säng med sin egen chef. Så går hans pappa bort efter en lång tids sjukdom och hans sista önskan har varit att familjen ska träffas för att sitta shiva, d.v.s att under sju dagar leva tillsammans under samma tak och ta emot besökare som vill beklaga sorgen. Familjen är en brokig skara och det är upplagt för konflikter och jobbiga konfrontationer. Det blir helt enkelt sju jävligt långa dagar.

Tropper skriver rappt och roligt. Trots att bokens teman kretsar kring sorg, ensamhet och rädsla för att leva ensam, så är den underhållande mer än något annat. Jag gillar hur den är skriven, för språket flyter verkligen och formuleringarna och liknelserna träffar alltid mitt i prick. Jag läste boken i jobbets bokcirkel och vi kommer att läsa en annan av Troppers böcker, Konsten att tala med en änkling, i Picket & pocket. Jag ser fram emot att läsa mer av samma författare.

Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus. Några andra som har skrivit om boken: Boktanken, Onekligen, hyllan och Bokgalleriet.

Jag minns att jag sprang

14 svar

Jag minns att jag sprang är en internationell bestseller som var nära att inte bli utgiven. Efter flera refuseringar slutade det med att boken bara blev utgiven i en ljudboksutgåva. Boken nådde skräckromanförfattaren Stephen King, som pushade för den och gjorde att förlag fick upp ögonen för den och sedan var McLarty i en helt annan position att förhandla sig till en bokutgivning. Det är en skön historia om hur det kan gå till att få sin bok utgiven och verkligen inte det första eller sista exemplet på en topplistetitel som blir refuserad till en början. Man får aldrig ge upp!

Jag är glad att boken har getts ut, för den är en skön bok som gör en glad, trots att den behandlar många tunga ämnen.

Handlingen kretsar kring Smithy Ide, som är drygt 40 år och mest sitter ensam hemma och dricker öl och äter diverse skräpmat och onyttigheter. Redan i bokens inledande kapitel förlorar han båda sina föräldrar i en bilolycka och dessutom nås han av ännu ett tungt besked när han städar ur föräldrarnas hem. Han hittar nämligen ett brev, som avslöjar att man har hittat den döda kroppen efter hans sedan länge försvunna syster, Bethany. Kroppen finns nu på andra sidan USA och Smithy bestämmer sig för att resa dit. Lite av en slump kommer resan att ske på hans gamla cykel.

Det blir en resa full av möten och händelser, men kanske mest en inre resa, där Smithy ser tillbaka på uppväxten och minns Bethany, den älskade systern, som redan tidigt började ”höra röster” och en dag bara försvann från dem.

Det är en känslofylld bok och som tur är så är det inte bara elände och sorg. Boken balanseras också upp av en kärlekshistoria och en känsla av att allt går att vända och att allt kan ordna sig, trots allt. Jag gillade det! Det behövs böcker som på ett ärligt och trovärdigt sätt vågar prata om livets svåra stunder och som samtidigt slutar lyckligt.

Boken finns t.ex. hos Bokus och Adlibris. Några andra som har skrivit om boken: SvD, dagensbok.com, Sandras läslogg och bookplanet.

Syster

Lämna ett svar

När Marjories syster försvinner splittras familjen. Föräldrarna hamnar i stor sorg och ägnar all sin tid åt att söka efter den försvunna dottern och under tiden bor Marjorie hos sin faster, Ilse. Marjorie känner sig inte riktigt hemma hos Ilse och hon funderar mycket över sin familj och bearbetar sorgen på sitt sätt.

Med den här boken har Bengt Ohlsson verkligen tagit sig in i ett barns värld och lyckats förmedla hur tankarna kan gå när man är i den åldern. Det känns autentiskt och äkta och väldigt insiktsfullt. Familjens trygghet och den kärlek och avundsjuka som man kan känna till ett syskon finns här förmedlat på ett fint sätt. Marjorie är dock inte bara ett vanligt barn, utan ett barn i en mycket speciell situation, eftersom hon har förlorat sin syster. Jag vet inte om jag tycker att Ohlsson låter systerns försvinnande få tillräckligt mycket plats i boken. Jag tycker ändå att det var en fin och välskriven bok. Och inte för att man ska döma boken efter framsidan, men visst är framsidan otroligt snygg?

Att rosta bröd

Lämna ett svar

När Roger Rosenblatts vuxna dotter hastigt gick bort valde han och hans fru att flytta in till svärsonen och barnbarnen. I den här boken berättar Rosenblatt om hur han bearbetade sorgen tillsammans med sina nära och kära, samtidigt som han åter fann sig vara ”småbarnsförälder”, med allt vad det innebär. De tre barnen är mellan ett och sju år gamla och kräver, som alla barn, otroligt mycket tid. Dessutom är situationen naturligtvis ovanlig och svår. Hur kan man förklara för ett litet barn att mamma aldrig mer kommer tillbaka?

Det är en tunn liten bok, som närmast känns som en dagbok med lite spridda betraktelser och reflektioner. Sorgen och saknaden är mest något som anas mellan raderna. Mest är den faktiskt en rolig bok om att ha barn och att få vardagen att gå ihop. Jag tycker väldigt bra om boken, som är enkel och lätt, trots att den behandlar något så oerhört tungt.

Sorgesång

Lämna ett svar

I Sorgesång blandar Hustvedt fiktion med verklighet genom att hon har låtit gamla brev och berättelser från sin egen far, vara en del i den här moderna berättelsen om livet i USA. Huvudpersonen är en privatpraktiserande psykoanalytiker, Erik, som efter faderns död börjar läsa pappans gamla dagböcker för att försöka förstå vem han var och hur hans liv var under den depressionen på 30-talet.

Det förflutna kommer också ikapp Eriks syster, vars man, en känd författare, nyligt har gått bort. Efter hans död uppdagas att han eventuellt har haft ett förhållande med en annan kvinna och Eriks syster dras in i en härva där en journalist börjar rota i det som varit.

Viktig i handlingen är också Eriks nyinflyttade hyresgäster, en mor och dotter, och den man som förföljer dem och likt en paparazzi tar bilder av dem och också av Erik.

Det är en fin bok. Jag har svårt att berätta om den. Handlingen flyter på i sakta mak och med många parallella spår och det finns egentligen inga svulstiga scener och faktiskt inte ett särskilt sammanfattande slut heller. Det rullar liksom bara på och när jag la boken ifrån mig så kände jag mig lite besviken över det. Hustvedt lämnar så mycket åt läsaren, men själv levde jag mig in i boken och ville veta vad som händer sedan. Fortfarande var det dock en mycket positiv upplevelse. Jag gillar språket, karaktärerna, miljöerna, allt! Efter att nyligen ha läst Lördag, som handlar om en neurokirurg, tycker jag också att det var väldigt spännande att få följa Erik i hans arbete som inte är helt obesläktat. Hustvedt berättar skickligt genom Erik om de patienter han träffar och förmedlar hur komplex och komplicerad själen och livet är och hur man aldrig kan ta sig ifrån det förflutna.

Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg

4 svar

Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg är den första ungdomsboken som jag läser av Joyce Carol Oates. Mycket från hennes skrivande och berättande känns här igen från vuxenromanerna, men det känns också att det är en bok som inte i första hand riktar sig till vuxna. Det är inte bara det att boken rör sig kring en ung tjej, utan det känns också i språket att det är lite enkelt för att vara Oates. Jag tycker ändå att det är en fin bok, som fortfarande känns ytterst viktig och ytterst bra.

Huvudpersonen heter Jenna och har nyss flyttat hem till sin moster med familj. Hon har nyligt varit med om en svår bilolycka, där mamman omkom, och hela livet är uppochner. Saknaden efter mamman och skuldkänslor efter den olycka hon varit med i, får henne att söka tröst i receptbelagda mediciner, och snart har hon hittat en ny vän, som också tar narkotika. Hon slits mellan rätt och fel, mellan att känna skuldkänslor för vad hon utsätter sin moster och morbror för och att känna att det inte spelar någon roll, för hon är ändå inte värd att vara älskad. Jag tror att vilken ung person som helst kan känna igen sig i alla inre konflikter som Jenna drabbas av, även om man inte har upplevt så dramatiska saker som Jenna.

Vad jag också gillar med den här boken är att den, precis som titeln antyder, slutar hoppfullt och bra. Jag respekterar verkligen Oates för att hon gärna skriver böcker på det sättet. Det är så vanligt att författare väljer att grotta ned sig i dystra och svåra ämnen och glömmer bort att det kan finnas en ljusning också. Oates gör inte så. Hon lyckas gång på gång skriva viktiga böcker, som slutar lyckligt utan att vara alltför Hollywoodaktiga.

Fin bok! Jag är glad att ni tipsade mig om den! :) Härnäst kommer jag dock inte läsa någon av de andra böckerna ni röstade på, för jag har precis börjat läsa Vi i villa, som är en bokcirkelbok. Sedan ska jag nog läsa Timmarna! Det är faktiskt hög tid att jag börjar beta av min bokhög… (det inlägget är från december och jag har plockat på mig ännu fler biblioteksböcker sedan dess :P).

Maskarna på Carmine Street

Lämna ett svar

Av Nesser har jag tidigare läst Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla: två romaner som berättar något om den tid och det land som de utspelar sig i. Jag tycker att de är väldigt ”svenska” faktiskt, och jag gillade dem! Maskarna på Carmine Street är något helt annat. Visste jag inte att det var Nesser som låg bakom det här verket hade jag trott att den är skriven av någon stor författare från andra sidan Atlanten. Det har inte bara att göra med att den faktiskt utspelar sig till stora delar i New York, utan det är något annat också, något i själva berättandet, betraktandet, sättet berättelsen tar sig fram på.

Jag gillar berättandet. Vi får följa en författare, som har förlorat sin dotter för 1,5 år sedan. Dottern blev bortrövad och sågs aldrig igen. Nu består tillvaron till stora delar av att sitta på ett bibliotek i New York och där försöka att skriva en ny roman. Hans koncentration störs dock ständigt av grubblerier: han tycker att hans fru beter sig märkligt, att någonting är fel, och han minns episoder ur livet, händelser som inte tycks ha så mycket med dotterns försvinnande att göra, men som kanske har det ändå.

Jag gillar hur berättelsen växer fram och det fina språket, men jag fastnade inte så mycket för själva intrigen, som känns lite för otrolig för mig. Jag kan liksom inte lura mig till att tro att det har hänt och då kan jag heller inte engagera mig fullt ut i berättelsen. Jag tycker också att flera av karaktärerna känns lite överdrivna och overkliga. De passar förmodligen i en Hollywood-film, men om man, som jag, hade väntat sig en ”svensk” bok kan man kanske bli lite besviken.

Är det någon där?

Lämna ett svar

Är det någon där? är en historia om en kvinna som har förlorat sin man i en bilolycka. Ämnet skulle kunna vara engagerande och viktigt, men det är det inte. Det blir mest klichéartat och fånigt om jag ska vara ärlig. Jag tål inte riktigt tillbakablickarna, när vi får se hur huvudpersonens och hennes make träffades, eftersom de är alltför puttinuttiga och löjliga. De sidospår som boken är kryddad med; bl.a. en orealistisk och konstig historia om huvudpersonens privatdetektiv till syster, känns inte som det tillför något heller. Det här var inte min typ av bok helt enkelt

Ska jag säga något positivt var den i alla fall rolig, åtminstone bitvis. Huvudpersonen jobbar med att marknadsföra make up och jag drog faktiskt ofta på läpparna när jag fick följa med i den ytliga världen, där allt kretsar kring att passa upp på skribenterna på olika modemagasin och att sitta uppe till midnatt för att klistra ihop fina kuvert med prover till desamma.

Vill man ha lite tidsfördriv är det inte en helt dum bok egentligen, men den gick inte hem riktigt hos mig. Det blir för platt och förutsägbart.

Älskad, saknad

1 svar

Sista gången Nikki ser sin mamma är på morsdagsfirandet. När hon ett par dagar senare tittar förbi hittar hon sin mor knivskuren, mördad, i garaget.

Efter följer en tid av sorg. När det är dags att städa ur moderns hus väller minnen fram och det dyker också upp frågor om vem mamman egentligen var och vilka hemligheter hon kanske hade.

Det är en väldigt varm berättelse om en omtänksam mamma och hennes dotters sorgearbete. Det är fint berättat och berör djupt utan att bli sentimentalt. I bakgrunden berättas även en annan berättelse: berättelsen om hur Nikki blir utnyttjad av en gift man som aldrig riktigt tycks kunna avsluta äktenskapet med sin fru för att helt och fullt engagera sig med Nikki. Oates skriver ofta om dessa kvinnor, hur de hoppas och väntar och anpassar sig, men alltid blir svikna. Oates är verkligen mästare på att skildra dessa kvinnoöden. Jag tycker verkligen om den här boken! Den är så angelägen. Så fin!

Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Lämna ett svar

Nu vill jag sjunga dig milda sånger - Linda OlssonJag var nog inte på humör för att läsa den här boken. Den borde vara gripande. Huvudpersonerna är två ensamma och på var sitt sätt sörjande människor som finner varandra i en by i Dalarna. Deras möte vänder upp och ner på dem och leder in på djupet i deras sorg och andra känslor. För mig blev det dock inte så gripande. Jag tyckte den var lite ointressant, förutsägbar och överdriven.

Nej, tyvärr, ingen bok helt i min smak den här gången.

Tätt intill dagarna: berättelsen om min mor

Lämna ett svar

Tätt intill dagarna kretsar runt den oerhörda sorgen kring en mors döende. Mustafa Can berättar själutlämnande och öppet om de sista månaderna tillsammans med sin mor och om tiden efter. Det är svårt att inte beröras av något som verkligen är skrivet från hjärtat. Det här är innerlig kärlek och innerlig sorg.

Beskedet att modern inte har många månader kvar att leva väcker också tankar hos författaren. Vem var hans mor? Han vet vad hon var: en kärleksfull och nästan till självutplåning uppoffrande moder, men inte vem hon var. Sökandet går via skuldkänslor från uppväxten och via andras berättelser om mamman.

Faktumet att modern vårdas i Sverige istället för kring hennes väninnor väcker också andra tankar, tankar kring utvandring och om att återvända till hemlandet.

Det är en djupt berörande bok om styrka och moderskap. Jag har normalt sett svårt för dokumentära romaner, som gärna tenderar att bli sentimentala och göra avkall på den språkliga nivån. Det här är ett undantag. Det är ärligt, välberättat och vackert.

Kejsarn av Portugallien

Lämna ett svar

Det krävs att Jan i Skrolycka får en dotter för att hans hjärta ska börja slå. Från den dagen hans dotter Klara Fina Gulleborg, uppkallad efter den självaste solen, kommer till världen blir han en man med känslor och med omtanke om andra. Klara Gulla blir hans största stolthet, hans livs ljus och hon är den han håller mest kär av alla.

När Klara Gulla, 18 år gammal, åker till stan för att jobba, följer en svår tid för Jan. När Klara Gulla efter ett tag inte låter höra av sig något mer drivs han till vansinne. Istället för att se den bistra verkligheten, det vill säga att hans dotter inte lever ett särskilt ”fint” liv längre, inbillar han sig att hon har blivit till en kejsarinna och att hon ska komma tillbaka till honom och göra alla stolta igen.

Berättelsen om Jans oerhörda längtan efter sin dotter är en smärtsamt vackert historia och boken är mästerligt berättad. Trots att Jan faktiskt blir sjuk av sorg framställs han aldrig som konstig eller avvikande utan som den varmt omtänksamma person han faktiskt är. Det är en omöjlighet att inte känna med Jan i allt svårt som händer honom och att leva sig in i boken med alla dess underbart beskrivna karaktärer.

Det här är en bok som lever kvar länge i minnet. En mycket läsvärd klassiker!

Mitt i livet: En roman om kärlek

Lämna ett svar

Den medelålders mannen Adam Berendt dör i en båtolycka och lämnar många människor i sorg. Han tycks inte ha några släktingar och över huvud taget är hans förflutna okänt. De senaste åren har han bott i en New York-förort, där det i stort sett bara bor förmögna människor. Fem av invånarna i den här förorten har anledning att sörja Adam extra mycket och det är dessa personers öden som vi får följa i den här boken.

Det är fem medelålders människor i sorg som har huvudrollerna i boken och deras sorg ger de utlopp för på olika sätt. Sorgen kommer inte enbart från förlusten av en nära vän utan den kommer också från ångest över allt som förlorats under livet – barn som vänder ryggen, äkta makar som hittar yngre förmågor och drömmar som har gått i kras.

Det låter som en dyster handling, men boken är faktiskt mer en bok om styrka än en bok om ångest. Det här är en bok om personer som klarar av att vända livet och att hitta kraft och lycka. Jag blir glad av att läsa den här boken och det känns trevligt och tryggt med en bok med ett lyckligt slut.

I taket lyser stjärnorna

Lämna ett svar

Det är inte så vanligt att ungdomsböcker är trovärdiga och riktigt bra, men I taket lyser stjärnorna är ett exempel på en bok som jag tror att vilken tonårstjej som helst kan känna igen sig i. Det här känns inte som en bok som en vuxen har skrivit genom att försöka minnas hur det var eller genom att försöka studera hur ungdomar talar och beter sig. Det här är istället en bok som jag tror speglar en tonårings liv väldigt mycket bättre än sådana böcker och det märks att författaren själv är ung.

Boken handlar om en vanling trettonåring som heter Jenna. Precis som för de flesta i den åldern har Jenna en ganska svår period i livet. Hon har hamnat i en situation då mycket händer både i kroppen och i livet. Det är t.ex. inte längre självklart att hon ska hänga med den bästa kompisen och hon har också blivit förälskad i en äldre kille, som hon inte vet hur hon ska våga närma sig.

Även om Jenna är ungefär som vilken tjej i sjuan som helst finns det någonting som skiljer henne från klasskompisarna. När hon kommer hem möts hon inte av en alldeles vanlig familj utan av en cancersjuk mamma som stapplar fram på kryckor och bär peruk. Sorg och skuldkänslor blandar sig med faktumet att hennes mamma inte är som andra mammor och att mamman kanske inte kommer att leva så länge till.

Det här är en väldigt fin ungdomsbok som med ett modernt språk berättar om livet som tonåring idag och samtidigt berättar om en av de värsta saker man kan råka ut för. Det bästa med boken är att det finns så mycket att känna igen sig i. Framför allt är det lätt att känna igen sig i att alla elever i klassen har olika status: vissa är kungar & drottningar och andra är osynliga. På så sätt har den lite samma tema som Sandor slash Ida, men skillnaden är att I taket lyser stjärnorna är mycket mer trovärdig. Bra med boken är också att den är väldigt hoppingivande – man kan faktiskt byta status och man kan faktiskt överleva det svåra i livet.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...