Fina framsidor: Cigarett, Pool, Volt, Det var vi, Hjärtat är bara en muskel, Nix och Det fria ordet

Nu var det ett tag sedan jag postade ett inlägg med snygga framsidor! Men snygga framsidor finns det verkligen många av därute, så här kommer ett inlägg med ett gäng riktigt fina böcker. Eftersom jag inte har några av de här böckerna i min ägo (även om de är väldigt lockande!!) och eftersom pressbilder ofta är rätt torftiga, så följer här lite delningar från Instagram, där det känns som att böckerna kommer lite mer till sin rätt.

Först ut är Bonniers fina pocketsamlingsutgåva av Per Hagmans 90-talsromaner Cigarett, Pool och Volt. Jag är oerhört förtjust i Hagmans poetiska språk och personliga nutidsskildringar. Cigarett har jag redan läst, men när jag ser den här härligt gröna, glimrande utgåvan så blir jag såklart superlockad att läsa mer!

Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde beskrivs i recensioner som en slags ”dagbok inför döden”. 30 år efter det att Nahid har lämnat Iran till förmån för Sverige så får hon besked om att hon har ett halvår kvar att leva. Det verkar vara en både smärtsam och fin bok. Här har @alskaromaner skrivit fint om den här boken. Jag älskar framsidan, som har den perfekta blå färgen och ett silvrigt grenverk, som blodådror, i bakgrunden. En oerhört vacker framsida!

Hjärtat är bara en muskel av Kristofer Ahlström har en framsida som är på lite samma tema som Det var vi. Här är det guldiga EKG-kurvor som utgör en diskret bakgrund. Boken handlar om en kärlekshistoria och om ett par som hamnar i en trafikolycka, som bara den ena av dem kommer att överleva. Det verkar verkar vara en väldigt fin och sorglig bok. Framsidan skvallrar verkligen om innehållet och speglar titel och handling.

En bok i en helt annan stil är Nathan Hills Nix, som har en retrodoftande framsida som för tankarna till gamla tidningsreportage. Boken handlar också om en kille vars försvunna mor plötsligt finns på alla löpsedlar eftersom hon har genomfört en politisk aktion. Här kan ni se den tjusiga framsidan hos @mrsjunphers_reading.

Natur & kultur låter en vovve posera med den tjusiga boken Det fria ordet av Johannes Klenell på sin instagramsida. Boken beskrivs med orden ””Det fria ordet” är en satirroman om människor som vill väl men står handfallna inför samhällets förändring. Det är en situationskomedi med drag av tv-serien ”The Office”, som utöver att vara hejdlöst rolig bjuder på skarpa analyser av den politiska utvecklingen under de senaste tio åren.”. Framsidan tycks verkligen spegla handlingen på ett bra sätt. Jag älskar alla detaljer, som den gamla windowsloggan som skymtar till höger och som personerna i den gråtråkiga byggnaden.

Så mycket fina recensioner som skrivits om Johannes Klenells Det fria ordet, vi håller såklart med om allt – fantastiskt rolig och intressant läsning ??/ Ami ??? ”Alla, verkligen alla, kommer skratta åt Det fria ordet.” – Arbetarbladet ”det är ypperlig socialrealism.” – DN ”En intelligent illustration över de senaste tio årens kraftiga förändringar av den politiska kartan i Sverige.” – Aftonbladet ”Det här är en ovanlig debut. En skruvad, smart, satirisk samtidsskildring om ett medielandskap i förändring, om ett debattklimat som styrs av drev, tweets och tryckande för tryckandets skull, och om att låtsasjobba på kontoret.”- Värmlands Folkblad ??? #johannesklenell #detfriaordet #hundnokbok

Ett inlägg delat av Natur & Kultur (@naturochkultur)

Böcker i oktober

Oktober är här! Finns det någon gråare och tråkigare månad än oktober? Det här brukar vara månaden då man plötsligt överraskas av att det är påfruset och halt, men den där snön, som brukar lysa upp, lyser endast med sin frånvaro… 😉 Fast det finns ingen anledning att deppa ihop. Själv tänker jag t.ex. liva upp mig med att gå på konsert med Mando Diao och jag hoppas på fler kulturella grejer – hösten brukar bjuda på en hel del!

September var en fin månad förresten. Vi inledde månaden med att skramla ihop det sista i form av bär och svamp (nu är hela frysen full och vi har flera liter med sylt 🙂 ) och att springa ett varsitt lopp (och nä, jag sprang inte under 48 minuter, vilket jag hade hoppats på, men jag fick en ny bästa miltid med 48:22 och det är jag glad över 🙂 ). Resorna har avlöst varandra: Höga kusten, Stockholm, Ålandskryssning och besök hos mina föräldrar i Uppland, där jag förresten blåste glas för första gången i mitt liv! Ja, jag har hunnit med en hel del.

Glad svampplockare!

Men det här är ju en bokblogg, så jag tänkte inte orda så mycket mer om septembers resor. Dessutom var det ju meningen att inlägget skulle handla om oktober.

Vilka litterära händelser finns det att se fram emot i oktober?

Jo, för min del kan jag ju lugnt säga att oktober inleder den mest spännande tiden på året när det kommer till böcker! Den 23/10 tillkännages det nämligen vilka böcker som är nominerade till Augustpriset. Av alla litteraturpris är det egentligen bara Augustpriset som engagerar mig på riktigt. Jag tycker t.ex. att Nobelpriset känns som en angelägenhet för en liten kulturelit och att många av de mer folkliga priserna, som Bonniers bokklubbars Årets bok eller Stora ljudbokspriset, mest känns som något som delas ut till förutsägbara topplistetitlar. Augustpriset är något annat! Där finns det lite tyngd, utan att det för den sakens skull är ett pris som delas ut till författare som ”ingen” har läst. Jag älskar att spekulera i vilka som ska nomineras och vem som ska vinna. Jag blir upprymt lycklig när mina önskningar slår in och priset går till en favorit (och jag blir oerhört besviken när priset går till någon helt annan… jag har fortfarande inte lyckats smälta att Aftonland inte fick något pris förra året! 😉 ). Så ja, Augustpriset ser jag fram emot!

Sedan älskar jag såklart nobelpristillkännagivandena också och de är också i oktober. Jag brukar kolla på webbsändningarna varje dag det är något nytt tillkännagivande. Som kemist/fysiker med ett visst intresse åt medicinhållet så finns det mycket att inspireras av den veckan. Tillkännagivandet från Börssalen är också megaspännande såklart. Jag sitter alltid där framför datorskärmen och stirrar på DÖRREN. 🙂 Och som vanligt: jag har ingen aning om vem som får nobelpriset i litteratur i år, men det blir säkert någon respektabel person med en gedigen bibliografi, någon som väger upp för förra årets folkpopartistchock.

Kommer det ut någon spännande bok i oktober då? Ja, nytt från Haruki Murakami t.ex. Hans memoarer (essä? biografi?) Författare till yrket kommer ut nu i oktober. Sara Bergmark Elfgrens nya, Norra latin, är väl annars den jag ser fram emot mest. Jag hoppas på något som är lite i samma stil som den fantastiska Engelsforstrilogin, som jag tycket så mycket om. 🙂

Norra latin av Sara Bergmark Elfgren

Som vanligt brukar jag vara sist på bollen… Så jag läser säkert något helt annat i oktober. Men vad läser jag den här månaden egentligen?

Jag frågade förra månaden och fick ett svar: jag bör helt klart läsa Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit. Jag är säker på att den kommer att bjuda på igenkänning och väcka en massa tankar. 🙂 Jag tänkte också läsa mina Astrid Lindgren-noveller som jag fick i julklapp (!). Jag är inte så bra på att läsa böcker direkt när jag får dem, men det betyder verkligen ingenting annat än att jag fortfarande ser megamycket fram emot läsningen, men att annat har kommit emellan. Nu känns det i alla fall som hög tid. 🙂 Jag hade tänkt läsa dem i somras, men då semestrade jag i Värmland, fick inspiration och kastade mig över ett gäng Selma Lagerlöf-noveller istället.

Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit
Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit

Vad läser du i oktober?

Böcker från hembygden

Min sambo jobbar på stadsbiblioteket och när han ställer upp böcker händer det att han hittar roliga titlar. Ibland hittar han knasiga böcker skrivna av författare som råkar dela samma namn som någon av våra kompisar, ibland hittar han (egenutgivna…) böcker med lågbudgetframsidor som är lite sådär allmänt hjärtskärande och skrattretande på samma gång. Ibland (en gång) hittar han en bok som utspelar sig i mina hemtrakter. Nu har jag faktiskt redan läst den här boken när jag var liten, men det var ändå väldigt roligt att han lånade hem Katterna i Öregrund till mig. Det är så mysigt med en bok som handlar om två saker jag tycker väldigt mycket om: Öregrund (där jag har vuxit upp) och katter. Även om boken lika gärna hade kunnat utspela sig i Umeå eller Nordmaling eller var som helst så är det så fint att känna igen sig, att verkligen gå på samma gator och veta precis hur det ser ut.

Katterna i Öregrund av Margareta Ekström
Katterna i Öregrund av Margareta Ekström

Lite såhär kan det nämligen se ut:

Öregrund
Klockstapeln i Öregrund (där katterna i boken bor, minsann).
Öregrund
Öregrund
Öregrund
Öregrund

En av de saker som jag brukar lyfta fram som härligt med att läsa är att man kan resa genom läsningen. Genom böcker blir det möjligt att ta del av andras livssituationer och erfarenheter och även att göra sig en bild av andra platser, men i sådana här fall kan man också resa hem, så att säga. Jag är väldigt mycket av en nostalgiker och jag tycker verkligen om att få vandra omkring i Öregrund genom läsningen, särskilt eftersom jag inte bor där längre. Det blir som att få komma på besök ett tag och det gör mig alldeles, alldeles glad.

Jag önskar att det fanns fler böcker om min hembygd, men det finns kanske inte så jättemånga fler böcker än just den här. Öregrund är ett samhälle med cirka 1500 invånare, så vad kan man vänta sig? Jag vet i alla fall att det finns en deckarförfattare, Catrin Ormestad (som inte alls är bosatt i Öregrundsområdet utan i Tel Aviv!), som skriver deckare som utspelar sig på Gräsö, vilket alltså är ön precis utanför Öregrund. Det känns också lite som hemma. Den vill jag läsa! Vet du några fler böcker som utspelar sig i norra Roslagen?

Jag skulle gärna lite fler Umeåromaner också, även om jag inte tror att de ger samma effekt. Jag bor i Umeå och kan ju själv gå runt här när som helst, så där finns det ingen nostalgi på samma sätt, men det är såklart alltid roligt att känna igen sig i miljöerna. Det kan få böcker att kännas lite mer levande och nära. När jag googlade på böcker som utspelar sig i Umeå så såg jag att Bibblan svarar har svart på just en sådan fråga och att det också finns en lång rad boktips på minabibliotek (hemsidan för Umeåregionens bibliotek, två artiklar: Berättarnas Umeå och Först att skildra länet). Många av titlarna och författarna är totalt okända för mig, men några som lockar lite extra är i alla fall Snö kan brinna av Katarina Mazetti, böckerna om Folke och Frida av Frida Åslund (de har lite klassikerstatus faktiskt!), En liten chock av Johanna Lindbäck och Nyår av Stig Larsson.

Böcker i september

September är här! Hösten är här! 🙂 Min semester avrundades i slutet av juli med en tripp till Vasa, vilket var väldigt trevligt, bland annat för att jag aldrig har varit där förut, trots att det är Umeås närmsta stad, eller vad man ska säga (jag bor i Umeå alltså). I början av augusti blev det sedan dags att återvända till jobbet och därefter har veckorna bara flugit iväg! 😮 Semestern känns så avlägsen att det inte känns som att den har hänt?! Eller nej, nu överdriver jag såklart, men tiden rinner verkligen iväg när man plötsligt är upplåst på jobbet 40 h i veckan och sedan måste hem och ta tag i någon slags vardag med matlagning och städning och grejs. Nåja. Jag har i alla fall dansat en hel del, för i augusti har det hållits en kortkurs sådär inför den riktiga dansterminen, som börjar i september, och så har jag sprungit massor och hunnit med att träffa en massa vänner som har varit på annat håll en stor del av semestern. Jag har fångat en hel del legendariska pokémons också. Jepp, det är många vuxna spelare som roar sig med Pokémon go. Det märker man inte minst när man jagar de där legendarerna och faktiskt måste gå ut och samarbeta med andra spelare för att få tag i dem!

Vad händer i september då? Ja, det är lite av en födelsedagsmånad kan man väl säga. Min sambo, min pappa och min sambos pappa fyller år. Den sistnämnda fyller jämnt och vi ska fira med att åka på Ålandskryssning. Det blir någonting nytt! Jag har aldrig varit på kryssning förr. 🙂 Jag ska också hälsa på mina föräldrar en sväng och åka till Stockholm med jobbet, så det blir en del resor de kommande veckorna. Men allra närmast på tur står det som jag håller för det roligaste loppet på året – första söndagen i september är det Umemilen! Då har man goda chanser att ta nytt personbästa eftersom banan är helt flack (den går runt Nydalasjön). Jag har dock i två års tid försökt springa under 48 minuter (= nytt personbästa) utan att lyckas. Blir det min tur i år?! Kanske, kanske inte. 🙂

På väg till Vasa
På väg till Vasa!

Böckerna då?! Händer det något kul med bokanknytning i september?

Ja! Årets stora litteraturhändelse börjar ju faktiskt i slutet av september. Den 28/9 startar nämligen Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Jag har sällan vägarna förbi Göteborg 😉 och jag kommer inte att besöka denna mässa i år (heller). Jag är ändå fullt trygg med att bli uppdaterad om precis allt. 😉 Det är ju ett event som brukar vara välbesökt och väldokumenterat på sociala medier, åtminstone om man, liksom jag, följer en massa bokbloggare i olika kanaler… 🙂

Det finns såklart många andra evenemang som går av stapeln i september – när hösten närmar sig brukar det också poppa upp författaruppläsningar och författarsamtal här och där. I Umeå kan du t.ex. lyssna på Kjell Westö i samtal med Annika Norlin den 13/9 på Väven.

Kommer det ut några spännande böcker då? Ja, säkert massor! En av de som jag suktar efter mest är Dagar av ensamhet av Elena Ferrante. Efter att ha lyssnat klart på Neapelkvartetten finns ett visst tomrum och nu kan det behövas något nytt av Ferrante. 🙂 Jag ser också fram emot ett nytt seriealbum av briljanta Nanna Johansson: Naturlig skönhet. Jag känner på mig att den kommer att bjuda på både igenkänning och skratt och säkert lite ilska… 🙂

Naturlig skönhet av Nanna Johansson
Naturlig skönhet av Nanna Johansson

Vad läser jag i september?

Bra fråga! Jag tror det börjar bli dags att fråga er om råd. Vilken av dessa hyllvärmare skulle du rekommendera? 🙂

Vad ska jag läsa härnäst?


Se resultatet

Okänt offer, Män förklarar saker för mig och Matrosen & stjärnan
Okänt offer, Män förklarar saker för mig och Matrosen & stjärnan

Fina framsidor: Miraklet och Farofylld överfart

Nu var det ett tag sedan jag postade ett inlägg med snygga framsidor, så här kommer två, rakt upp och ner:

Miraklet av Emma Donoghue
Miraklet av Emma Donoghue

Miraklet av Emma Donoghue tycker jag om för att jag i princip alltid gillar omslag med stiliserade fåglar eller andra djur. 😉 Det råkar finnas rätt många framsidor som pryds av djur i olika former, så det är inte lätt för den här typen av omslag att sticka ut i mängden. Jag tycker ändå att Miraklet lyckas ganska bra, kanske för att färgsättningen är så fin och att det vita bryter av på ett snyggt sätt. Jag gillar i alla fall framsidan! Boken beskrivs i en blurb som ”en mästerlig gotisk bladvändare” och den ska tydligen handla om en liten flicka som slutar äta, men som ändå fortsätter att vara vid god hälsa. Därmed tror hennes föräldrar att hon är utvald av gud. Jag vet inte om det är min typ av bok, men ändå.

Farofylld överfart av Rachel Rhys
Farofylld överfart av Rachel Rhys

Framsidan till Farofylld överfart av Rachel Rhys är en härligt art deco-osande sak. Dramatisk och snygg! Boken lär vara en spänningsroman som utspelar sig vid tiden för Andra världskrigets utbrott och Rachel Rhys är tydligen pseudonym för ”en mycket framgångsrik författare som skriver psykologisk spänningslitteratur”. Beskrivningen ”mycket framgångsrik” får mig att ana att det är en författare med blygsam framgång som ligger bakom boken. 😉 Men jag är ändå sugen på att läsa! 🙂

Böcker alla snackar om: Ett litet liv, Störst av allt

Om man, liksom jag, följer skapligt många bokbloggar och bokkonton på Instagram, Twitter och Facebook och dessutom lyssnar på en hel del bokpoddar så händer det då och då att man får en överdos av vissa böcker. Det är helt enkelt lite för många som läser och skriver/pratar om samma bok.

Sommarens största snackis måste nog vara Ett litet liv av den amerikanske författaren Hanya Yanagihara. Boken beskrivs som en stor berättelse om fyra vänner och deras liv i New York och om hur gruppen hålls samman av den framgångsrike advokaten Jude, som har ett traumatiskt förflutet. På instagram finns den omnämnd i cirka 500 bilder, t.ex. av ciccisbokblogg, som finns i inläggstoppen med den här tjusiga bilden:

Redo för att läsa de sista hundra sidorna!! ? #ettlitetliv #hanyayanagihara

Ett inlägg delat av Ciccis Bokblogg (@ciccisbokblogg)

Ett litet liv kom egentligen ut för närmare ett år sedan , men det är först nu som intresset tycks ha exploderat. Det kanske krävdes lite extra tid innan hypen skulle bli ett faktum – boken är nämligen på dryga 700 sidor, så det tar säkert sin lilla tid att läsa ut den. En annan faktor som säkert har bidragit till att boken har blivit en sådan snackis just nu är att boken är en av de nominerade titlarna till Bonniers bokklubbars litteraturpris Årets bok. Bonniers bokklubbar har varit skickliga på att marknadsföra priset och de nominerade böckerna i olika sociala medier och hos en mängd bloggare och det verkar som att Ett litet liv har utkristalliserat sig till alla ambassadörers älskling, för det är onekligen den som syns mest.

Självklart är jag nyfiken på den här boken! Men det är såklart också en viss risk att läsa en bok som har höjts till skyarna av så många – böcker kan sällan leva upp till högt ställda förväntningar. Ge mig lite argument för och mot att läsa den här boken! Jag skulle vilja skaffa mig lite sansade förväntningar innan jag ger mig i kast med den. 🙂

En annan snackis, även om det har ebbat ut lite, är Störst av allt av Malin Persson Giolito. Även den här boken är något år gammal och även den är faktiskt nominerad till priset Årets bok. Jag förstår mycket väl att intresset för denna deckare är fortsatt högt. Allt talar för dess fördel: det är en deckare (och vem älskar inte deckare?), den har fått priser, däribland Svenska Deckarakademiens pris för bästa svenska kriminalroman, den har nominerats till ännu fler priser, däribland Augustpriset, Malin Persson Giolito har hörts i Sommar i P1 och hennes bok har dessutom rekommenderats i TV av pappa Leif GW Persson, som ju så många ser upp till. Den här boken har jag faktiskt läst! Med andra ord kan jag själv ge lite argument för och emot att läsa den.

Jag tycker absolut att Störst av allt är en läsvärd bok, men jag tror att många deckarentusiaster kommer att tycka att den är långsam och seg. Till skillnad från mycket annat i genren är inte det här en hetsig, actionfylld berättelse om poliser som jagar brottslingar, utan en ”rättegångsroman”, där läsaren får följa tonåringen Maja under en rättegång, där hon står anklagad för delaktighet i en skolskjutning. Den spänning som det bjuds på handlar om att sakta men säkert redovisa Majas inblandning. Å andra sidan hör inte jag till deckarentusiasterna och kanske just därför gillade jag det här! Rättegångar känns alldeles för byråkratiskt och stelt för att funka på film, men här får man faktiskt en liten känsla för hur det kan kännas för den som står anklagad för ett grovt brott att vara där.

Störst av allt av Malin Persson Giolito
Störst av allt av Malin Persson Giolito

Höstens böcker del II

Här kommer del 2 av höstens böcker (del 1 här). Intressanta böcker som kommer ut i höst alltså. 🙂

Den som har missat att läsa Isabel Allendes underbara släktkrönika, och skildring av Chiles blodiga, moderna historia, kan passa på att läsa Andarnas hus när den kommer i nyutgåva i höst. Det är en fantastisk roman!

Andarnas hus av Isabel Allende
Andarnas hus av Isabel Allende

Två andra klassiker, men en helt annan typ av böcker, som kommer i nya utgåvor i höst är de älskade kokböckerna Vår kokbok och Sju sorters kakor. Kul att de här böckerna håller år efter år! Inför varje ny upplaga brukar det tillkomma nya recept samtidigt som äldre recept får sig små uppdateringar. På så sätt fortsätter böckerna att vara både aktuella och innehålla mathistoria. Hur snygg är inte den nya formgivningen förresten?

Sju sorters kakor Vår kokbok av Sara Begner

Efter succén med Min fantastiska väninna och de andra böckerna om Lila och Elena så kommer nu fler av Elena Ferrantes böcker på svenska. I höst kommer Dagar av ensamhet, som verkar dela en del teman från Neapelkvartetten. Boken är första delen i en löst sammanhållen trilogi om obesvarad kärlek.

Dagar av ensamhet av Elena Ferrante
Dagar av ensamhet av Elena Ferrante

Haruki Murakami har skrivit en lång rad romaner med inslag av ”magisk realism”, men han har också skrivit en bok med sina memoarer, Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. I höst kommer en bok som kan misstänkas gå i lite samma stil för då kommer boken Författare till yrket, där Murakami försöker närma sig frågan vad som krävs för att bli författare, något han även nosar lite på sina tidigare memoarer. Jag ser fram emot att få läsa en bok där han utvecklar ämnet mer!

Författare till yrket av Haruki Murakami
Författare till yrket av Haruki Murakami

Nanna Johansson, som tidigare har levererat klockrena seriealbum som Fulheten och Mig blir du snart kär i, är snart aktuell med en ”självhjälpsbok” med titeln Naturlig skönhet. Jag tror ingen kommer att få några användbara råd om något, men vilken självhjälpsbok gör det..? 😉 Jag är säker på att den är underhållande i alla fall! 🙂

Naturlig skönhet av Nanna Johansson
Naturlig skönhet av Nanna Johansson

Höstens böcker del I

Augusti känns helt klart som en sommarmånad, men rätt vad det är så är hösten här och det är faktiskt något att se fram emot för en läsare – det är ju då förlagen brukar ge ut årets kanske mest intressanta titlar. Höstens böcker alltså – vad finns att se fram emot?

Jo, i höst kommer äntligen en till bok i Fredrik Backmans nya serie om hockeystaden Björnstad. Jag gillar inte ens hockey, men mitt hjärta smälte verkligen när jag läste boken som heter just Björnstad. Den innehåller ju så fina människor! Vi mot er heter del två, som kommer redan i slutet av augusti.

Vi mot er av Fredrik Backman
Vi mot er av Fredrik Backman

En annan bok som jag verkligen ser fram emot är Sara Bergmark Elfgrens nya spänningsroman Norra latin – en gotisk spänningsroman i modern miljö, som förlaget beskriver den. Jag hoppas på att den är minst lika bra som böckerna i Engelsforstrilogin! 🙂

Norra latin av Sara Bergmark Elfgren
Norra latin av Sara Bergmark Elfgren

Jag är mycket förtjust i John Ajvide Lindqvists romaner (och då gillar jag inte ens skräck..!), men jag har faktiskt inte påbörjat vare sig Himmelstrand eller Rörelsen… I höst kommer i alla fall den sista delen i den här trilogin: X: Den sista platsen.

X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist
X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist

Torbjörn Flygt är en författare som jag inte har läst på länge, men i höst är jag sugen på att läsa hans nya roman, Flyktväg, en bok som utspelar sig i ett Europa med stängda gränser och flyktingkatastrof.

Flyktväg av Torbjörn Flygt
Flyktväg av Torbjörn Flygt

Fler höstböcker kommer i ett annat inlägg! 🙂

Böcker i augusti

Juli är över! Det har varit en fin månad, då jag har hunnit med en hel del vistelse i den lilla uppländska kuststaden där jag växte upp och även har hunnit med besök  i Stockholm och Värmland. Jag har varit på Drottningholm, besökt Lars Lerins konsthall Sandgrund, badat i havet, ätit glass i stora lass, sprungit långt och länge och njutit av utställningen Like a horse på Fotografiska. Jag har sett den fantastiska föreställningen Charlotte Löwensköld (blev megasugen på att läsa Selma Lagerlöf!) med Västanå teater och träffat vänner som annars är utspridda här och där i det här avlånga landet.

Men nu är augusti här! Jag älskar augusti, trots att jag samtidigt tycker att det är en vemodig tid. När jag flyttade till Umeå en gång i tiden så var det många som direkt påpekade hur mörkt det är i ”Norrland”, men för mig har det, år efter år, både fascinerat och överraskat mig hur ljust det är i maj och juni. Juni är en magisk tid, när man kan vara uppe sent och fortfarande njuta av dagsljus. Det känns som att man har oändligt med tid och att sommaren aldrig kan ta slut. Det vemodiga är alltså att det snabbt vänder och i augusti går det inte längre att låtsas som att sommaren varar för evigt, för då är det verkligen mörkt på kvällarna igen och den där magin är borta. Jag är dessutom uppvuxen i en liten sommarstad där allt bommar igen i augusti och alla sommargäster packar in sig i sina lyxbilar och drar hemåt. Augusti har alltid varit ett definitivt slut på den livliga sommaren.

Men det bästa med augusti är också just precis detta. Augusti har alltid känts som en nystart på ett helt annat sätt än vad nyåret är. Det är då man kan komma tillbaka till sitt arbete med nya tankar och infallsvinklar och det där då kvällskurserna börjar, gymmet drar igång med sitt ordinarie gruppträningsschema och operan, museerna och scenerna visar sitt höstprogram. På hösten kan man nyfiket fundera på vilka konserter man vill gå på och vilka biofilmer som snart är aktuella. Ens vänner, som förmodligen har varit svåra att samla ihop under sommaren, är på plats i stan igen och man kan gå ut och äta, spela brädspel, umgås i största allmänhet. Jag tycker att augusti är en väldigt fin tid. För min del väntar jobb, danskurs och egentligen inte så mycket mer som jag känner till just nu, men jag är säker på att det händer mycket skoj!

En dag på Tossebergsklätten, med utsikt över Fryken. Jag hade uppenbarligen inte orkat borsta håret. Och frisyren blev inte bättre av att det fläktade lite… 😉

Vilka litteraturhändelser har vi att se fram emot i augusti då?

Jo, jag gissar att en och annan kommer att besöka Crimetime Gotland, som går av stapeln 3-5 augusti. För mig är Gotland alldeles för långt bort och jag är förresten inte så intresserad av just deckare, men med namn som Camilla Läckberg, Malin Persson Giolito och många andra så förstår jag att det kommer att bli ett välbesökt event. Det känns också som ett i nuläget långt mer trevligt arrangemang än typ Bokmässan, som mest verkar handla om att diverse folk ur kultureliten (eller de som önskar att de tillhörde kultureliten) gapar på kultursidorna om vilka som ska dit och vilka som ska bojkotta (på goda grunder, i min mening).

Ett gäng nya böcker kommer ut nu i augusti och själv ser jag mest fram emot del två i Fredrik Backmans serie Björnstad hockey. Den senaste delen heter Vi mot er. Nu i augusti kommer också den tredje och avslutande delen i John Ajvide Lindqvists serie Platserna, X: Den sista platsen. Jag har dock missat att läsa de två första delarna, så jag bör ju rimligen läsa dem först. Ytterligare en augustibok är Torbjörn Flygts Flyktväg, vilket verkar vara en dystopisk berättelse om en flyktingkatastrof. Det var länge sedan jag läste något av Torbjörn Flygt, så den boken är jag sugen på att läsa så småningom.

Vi mot er av Fredrik Backman
Vi mot er av Fredrik Backman

Vad tänker jag läsa i augusti?

Jag tänkte först och främst låna något kul på biblioteket, för jag behöver hur som helst gå dit och lämna tillbaka mina sommarlån. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska låna hem, men det lutar åt Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky, för det är en bok som knappast går att läsa som e-bok, så den vill jag nog ha som pappersbok framför mig… 🙂 Det är alltså en bok där Schalansky presenterar ”femtio öar som jag aldrig besökt eller någonsin kommer besöka”. Jag har förstått att den ska vara poetisk och fin att läsa, om man nu, precis som jag, tycker att det är intressant med kartor. En annan bok som jag måste läsa ut i augusti är Maja Ekelöfs 70-talsroman Rapport från en skurhink, som vi ska bokcirkla senare i månaden. Jag tror att den kommer att väcka en hel del tankar och ge en hel del stoff att diskutera sen.

Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf
Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf

Vad läser du i augusti?

Katt people, Like a horse och djur i mitt liv

Jag har alltid älskat (päls)djur. Den största lyckan i livet var när en kattunge välkomnades till familjen när jag var 7 år.

Katt <3 <3 <3 <3 <3
Katt <3 <3 <3 <3 <3

Katter var livet för mig, men egentligen fick alla djur, vilda som tama, mitt hjärta att banka (och gör det fortfarande). Så småningom blev hästar allt. När jag har rensat bland gamla skolböcker och teckningar så har jag själv blivit förvånad över att hästarna tydligen upptog mycket av min värld. En del kids ritar hjärtan runt namn på den de är (avstånds)förälskad i. Själv präntade jag ner namnen på ridskolans hästar varhelst det gick att skriva ner eller rista in något.  Under mina år som tweenie på 90-talet var jag egentligen mycket ointresserad av Nick i Backstreet boys eller tjejerna i Spice girls. Jag brydde mig bara, bara om ponnyer!

Ponnyer!
Ponnyer!

Ironiskt nog utvecklade jag med tiden pälsdjursallergi. Nu är det i och för sig inte en speciellt jobbig allergi för min del. Jag blir inte snuvig och det kliar inte i ögonen, så det är egentligen inget som helst problem att gosa med katter eller ponnyer. Däremot förstår jag innerst inne att det vore en dum idé att skaffa husdjur och behöva leva i en miljö med en massa allergener överallt. Det finns med andra ord inga husdjur i mitt hem.

Däremot är det ett helt vanligt scenario att jag oavsett löppass stannar och klappar på friluftsmuseets hästar, som går och betar precis vid elljusspåret där jag bor. Jag kan helt skamlöst lyfta upp grannens katt om den går omkring på gården och verkar okej med att bli upplyft. Min garderob innehåller så mycket kläder med djurprints att jag har kollegor som kallar mig för crazy cat lady (det kanske också spelar in att jag svarade ”JA, JAG VILL HA ALLA!!!” när en kollega frågade om jag var intresserad av att köpa någon av hans kattungar (jag var också tvungen att förtydliga att jag omöjligen kan ha katt. snyft.)). Jag älskar djur. <3

Det här börjar bli ett långt inlägg om just ingenting som har med böcker att göra, men det jag skulle komma fram till är att jag kommer att ha vägarna förbi Stockholm vid något tillfälle i sommar och då är jag verkligen sugen på att gå på Fotografiska och se utställningen Like a horse , vilket alltså är en fotoutställning som skildrar relationen mellan människor och hästar. Bokanknytningen 😉 är att det i samband med utställningen också har getts ut en bok med samma namn. Om det inte vore för att kvoten av coffeetableböcker verkar vara uppfylld här hemma så skulle jag vilja ha ett exemplar. Finns det något mäktigare och vackrare djur än hästar?! <3 De är verkligen tacksamma fotomodeller. Titta bara!

Like a horse av Sophie Mörner och Lisen Bratt Fredricson
Like a horse av Sophie Mörner och Lisen Bratt Fredricson

Katter då? Jo, det finns naturligtvis ett närmast oändligt antal böcker om katter! En relativt nyutkommen (nåja, den kom i januari) är Katt people, som är en fotobok om ett antal kattmänniskor och deras relation till katter. Den ska jag definitivt låna på bibblan snart! Jag känner på mig att den kommer att framkalla igenkänning, sorgsenhet och en massa andra känslor.

Katt people av Julia Lindemalm och Annina Rabe
Katt people av Julia Lindemalm och Annina Rabe