Bokblomma 

Ut och stjäla hästar

Ut och stjäla hästar är en berättelse om en sommar för ungefär 50 år sedan. Det är Trond som sitter i sitt nya hem, där han hade tänkt dra sig undan och få vara för sig själv, som plötsligt får alla dessa minnen tillbaka. Minnena handlar om hans vän, Jon, som bara försvann, och Tronds egen pappa, som också försvann ur hans liv efter den sommaren. Berättelsen varvas med nutiden, där Trond fixar och donar med sitt nyköpta hus, känner att åldern tar ut sin rätt och grubblar över det ena och det andra.

Det är fint berättat och med rikt beskrivna miljöer, som känns alldeles nära. Ändå når det tyvärr inte hela vägen fram till mig. Jag känner att det saknas information för att det verkligen ska gripa tag. Det är som att det hela tiden byggs upp en spänning, men det kulminerar i ingenting. Vad som egentligen hände och hur det kändes för den 15-årige Trond får man mest ana genom sakliga redogörelser för vad som skedde.

Helt och fullt grep det alltså inte tag hos mig, men jag måste också erkänna att det tog mig en hiskelig tid att lyssna klart på den och när det blir lång avbrott mellan lyssningarna så tappar man såklart också fokus. Jag tror att jag hade gett boken ett högre betyg om jag hade läst den och om jag hade läst ut den lite snabbare än vad jag hann med att lyssna på den den här gången. Är det något jag inte vill klaga på så är det annars språket och uppläsningen, som är liksom enkelt, men ändå väldigt träffande och fint. Jag vill gärna läsa mer av Petterson, men även om jag gillade uppläsningen av Rolf Lassgård får det nog bli i bokform nästa gång.