Tiden det tar

Det är snart jul och Signe och hennes man och lilla dotter ska fira jul tillsammans. Så kommer Signes föräldrar och bror på besök och mammans krav väcker liv i minnet av en annan jul. I stort sett hela boken handlar om den julen då Signe var tretton år och sprickorna i familjen började bli för stora för att vara hanterbara.

Det här är en berättelse som går så långsamt fram att man hinner bli lite lätt uttråkad. Hela boken igenom är det en obehaglig stämning, men det händer väldigt lite. Den obehagliga stämningen när pappan styr och ställer i familjen tycker jag rent av är äcklig och ändå förekommer det ingenting rått i klartext. Berättelsen bara rullar vidare och berättas från lilla Signes ögon. Det är stilsäkert berättat och stundvis rörande, men det når inte ända fram.

Det största irritationsmomentet i boken tycker jag dock är att den delen som handlar om 13-åriga Signe sitter så dåligt ihop med de två kortare delarna, som handlar om den vuxna Signe. Jag fattar inte riktigt vad den sista delen gör där och kanske är jag för dum för att förstå, men jag gillade inte riktigt den här boken. Jag har dessutom svårt att få ihop att Signes föräldrar är samma personer boken igenom. Pappan, som tycks vara den enda stabila människan i delarna om vuxna Signe framstår som en hysterisk idiot i delen om Signes som 13-åring. Boken får dock plus i kanten för att den är så fint berättad.