Kategorier
Khemiri, Jonas Hassen

Invasion!: pjäser, noveller, texter

Oj, vad jag gillar Jonas Hassen Khemiri! Han är helt fenomenal på att använda språket, att leka med språket, att kanske inte alltid hålla sig till språkliga regler, men ändå ha ett flyt i det. En del kanske bara känner till Khemiri som författaren som skrev en roman på “rinkebysvenska” (Ett öga rött), men Khemiri är mycket mer än så, även om hans texter inte sällan innehåller karaktärer som talar förortsslang. Hur som helst; oavsett vilken dialekt han använder i sina berättelser gillar jag verkligen allt han skriver.

I Invasion! har han samlat ihop ett par pjäser och ett antal noveller och kåserier. Själv fastnade jag nog mest för novellerna. Det är sällan noveller blir riktigt bra, för de riskerar att bli förkrympta längre berättelser och där saknas alltid något. Novellformatet är faktiskt ett alldeles eget format och Khemiri är av de som behärskar att förmedla något i det.

Men inte bara novellerna är läsvärda. Jag slukar allt och längtar efter nästa roman!

Kategorier
Khemiri, Jonas Hassen

Montecore: en unik tiger

Bokens huvudperson heter Jonas Hassen Khemiri och har precis gett ut sin debutroman, som han anser har blivit missförstådd, när han får ett mejl från en barndomskamrat till hans sedan länge försvunna far. Barndomskamraten heter Kadir och han har fått en idé om att tillsammans med Jonas ge ut en roman om den fantastiska fadern, Abbas kallad. I Kadirs ögon är Abbas en fantastisk man, men Jonas sanning är en annan och innehåller svek och känslor av att inte räcka till och att ha valt fel liv att leva.

Boken består av Kadirs mejl med förslag på hur den kommande boken ska vara uppbyggd och vad den ska innehålla. Känslan är att boken är ett utkast: som om man som läsare får kika in i något nästan lite hemligt och icke fullbordat. Kadir lägger in texter med förmodat välkryddade sanningar om Abbas liv och leverne och ibland flikas det också in minnen från Jonas uppväxt.

Det är en spännande uppbyggd bok med sanning som centralt tema. Det är ett smart grepp att författaren har lånat sin eget namn till bokens huvudperson och boken väcker också nyfikenhet kring vem Kadir egentligen är och varför han så gärna vill berätta allt detta. Vem är vem och vad är sant?

Andra ämnen tas också upp i boken. Genom 80- och 90-talens Sverige belyses frågor om integration och invandring på ett bra sätt. Komplexa frågor om hur vi grupperar varandra blir skrivna från vinklar som det sällan skrivs från annars.

Det är en mycket välskriven och bra bok som lockar till sträckläsning. Någonting som jag verkligen fascineras av är språket, som från Kadir låter extremt högtravande genom att han försvenskar engelska och franska ord istället för att använda svenska. Det är inte den så kallade “Rinkebysvenskan” från Ett öga rött, men även den här gången använder Khemiri språket till mer än att bara föra berättelsen framåt. Det är en del av berättelsen. Mycket imponerande och bra!

Kategorier
Khemiri, Jonas Hassen

Ett öga rött

När jag tidigare i somras tänkte köpa några pocketböcker blev det på ett förvånande sätt självklart att köpa Ett öga rött. Det var förvånande eftersom man redan på baksidan får reda på att boken passar i samma hylla som Räddaren i nöden och Skit i traditionerna. Räddaren i nöden är en bok som jag inte gillar alls. Kanske var det den vackra framsidan som gjorde det eller också kanske det var den fina kritiken som den här annorlunda boken har fått. Vad det än var som lockade så valde jag att köpa just Ett öga rött och det är jag glad för.

Helt fel är det inte att jämföra den här boken med de två böckerna som jag nämnde ovan. Liksom Panduros Skit i traditionerna behandlar den här boken ämnen som att smälta in i samhället och att ha ett tufft liv. Även Räddaren i nöden kan kanske sägas handla om lite samma saker, med den stora skillnaden är att Ett öga rött är mycket lättare att ta till sig och att språket är mycket intressantare och bättre.

Boken handlar om “problembarnet” Halim som vägrar att “svennefieras” och som aldrig tänker ge upp kampen eller glömma bort sitt ursprung. Det är himla skönt att läsa om Halim och att för en gångs skull läsa en trovärdig bok om svårigheterna man kan ställas inför om man flyttar till ett nytt land. Härligt med en bok som vågar ta upp det sorgliga med att man som invandrare kanske tvingas till arbetslöshet och hur dumt det är att folk tror att alla problem kommer att lösa sig bara alla blir mer “svenska”!

Ja, jag gillar verkligen den här boken. Visserligen känns det på ett sätt som om det finns lite för många saker i boken som bara lämnas ouppklarade och ibland förvirras jag av att boken ibland berättas i jag-form och ibland berättas i tredje person. Det är dock lätt att överse med de sakerna eftersom boken är så härlig och innehåller så mycket värme och äkthet.

Det allra bästa med boken är språket som jag också nämnde lite längre upp i den här texten. Boken är lite som en dagbok där Halim skriver om sitt liv och om kampen. Perfekt svenska är det definitivt inte och det är det som gör berättelsen så trovärdig och skön. När man läser Ett öga rött kan man verkligen se en vilsen andra generationens invandrare framför sig. Boken hade inte alls varit i närheten lika bra om den hade varit skriven på grammatiskt korrekt svenska. Dock kan jag mycket väl tänka mig att språket är något som man antingen älskar eller hatar. Jag älskar bokens språk!

Det här är alltså en riktigt bra bok om du frågar mig, men den gör sig allra bäst just nu eftersom den innehåller en mängd aktuella företeelser som minskar bokens livslängd, men samtidigt gör den ännu mer lätt att sätta sig in i och le åt idag.