Kategorier
Oates, Joyce Carol

Blonde

Trots att den här boken handlar om Marilyn Monroe ska den inte läsas som en biografi utan som den skönlitterära bok den är. Jag är kluven till detta. Marilyn Monroe är en närmast mytomspunnen person som med sitt utseende och sin hårfärg snarast har blivit ett begrepp. Att låta henne vara huvudperson i en skönlitterär bok är ett enkelt sätt att fånga intresset och att pocka på läsarens nyfikenhet utan att ge svar på hur Monroes liv egentligen var. Hennes liv och leverne gör dessutom att boken ofta andas lite tantsnusk. Det var inte riktigt vad jag hade förväntat mig av den här boken. Å andra sidan är det en gripande bok om ett människoöde, oavsett hur mycket av det som är sant eller inte.

I boken får vi följa Monroes liv från början till slutet och genom hennes karriär. Det är en mycket ensam och utnyttjad människa det handlar om. Innerst inne vill hon använda sin skådespelartalang åt seriöst skådespeleri, men i Hollywood vill folk bara suga ut pengar med hjälp av hennes fantastiska kropp. Vad Monroe också drömmer om är att ha den familj hon själv aldrig har haft och att få ett barn, men även här misslyckas hon.

Det är svårt att inte beröras av Monroes öde och det är lätt att känna med henne i hennes motgångar. Joyce Carol Oates gör här ett mycket trovärdigt och vackert porträtt av en kvinnas liv. Om det handlar om Monroe eller inte spelar egentligen inte så stor roll. Joyce Carol Oates har återigen lyckats skriva en mycket bra roman om en kvinnas liv i USA.

Kategorier
Oates, Joyce Carol

Mitt i livet: En roman om kärlek

Den medelålders mannen Adam Berendt dör i en båtolycka och lämnar många människor i sorg. Han tycks inte ha några släktingar och över huvud taget är hans förflutna okänt. De senaste åren har han bott i en New York-förort, där det i stort sett bara bor förmögna människor. Fem av invånarna i den här förorten har anledning att sörja Adam extra mycket och det är dessa personers öden som vi får följa i den här boken.

Det är fem medelålders människor i sorg som har huvudrollerna i boken och deras sorg ger de utlopp för på olika sätt. Sorgen kommer inte enbart från förlusten av en nära vän utan den kommer också från ångest över allt som förlorats under livet – barn som vänder ryggen, äkta makar som hittar yngre förmågor och drömmar som har gått i kras.

Det låter som en dyster handling, men boken är faktiskt mer en bok om styrka än en bok om ångest. Det här är en bok om personer som klarar av att vända livet och att hitta kraft och lycka. Jag blir glad av att läsa den här boken och det känns trevligt och tryggt med en bok med ett lyckligt slut.

Kategorier
Oates, Joyce Carol

Jag ska ta dig dit

Något namn nämns aldrig på huvudpersonen i den här boken, men ett kort tag kallar hon Anellia. Det är bara ett av hennes försök att skaffa sig en identitet och ett sammanhang att passa in i.

Efter en barndom, då hon har blivit anklagad för att genom sin födelse ha orsakat sin mors död och då hon aldrig har blivit sedd av varken sin far eller sina syskon, söker hon sig till ett systerskap vid universalitet. Hennes förhoppning är att hon hos de andra flickorna i systerskapet ska få den familj som hon aldrig har haft. Förhoppningarna grusas dock och det blir en mörkhyad älskare som blir den nästa hon söker sig till. Hon låter sig utnyttjas av honom för att känna sig älskad, men inte heller det är såklart problemfritt.

Man skulle kunna tro att en person som har haft en sådan kärlekslös barndom växer upp och blir svag och får svårt att ta sig fram i livet, men beundransvärt nog förlorar huvudpersonen aldrig sin stolthet och hon bär på en enorm styrka. Jag tycker att det är fascinerande att läsa om huvudpersonen och hennes försök att skaffa sig ett eget liv, men bokens sista mening tycker jag är helt kryptisk och när jag la boken ifrån mig förstod jag ingenting. På grund av den sista meningen tycker jag att boken blir helskum och boken förvandlades till en sådan där bok som man borde diskutera med andra. Det här är inte en speciellt lättsmält bok! Språket och berättandet i boken är suveränt. Synd att slutet får mig att känna mig helt korkad som tydligen har gjort en ordentlig missuppfattning av den här boken.