• Bluffen

    Bluffen är en av de ljudböcker som är nominerade till Iris ljudbokspris i år och visst är det en otroligt bra uppläsning hon gör, Katarina Ewerlöf. Så bra det blir när duktiga skådespelare tar sig an en inläsning! Jag tror faktiskt att Ewerlöf är min nya favorituppläsare.

    Själva boken har jag mer blandade känslor inför. Drougge är frispråkig och orädd inför att skriva om porr, prostitution, sex… Jag är lite för pryd för sådant. Jag tyckte att Boven i mitt drama kallas kärlek var alldeles för ”privat” och obekväm att ta del av och Bluffen, som i och för sig inte på något sätt är självbiografisk, känns också lite ”för mycket”, inte minst språkligt.

    Bluffen är hur som helst en deckare – den första i en rad, får man förmoda, deckare om Berit Hård. Berit Hård är journalist på den inte särskilt creddiga tidningen Veckans OJ. När hon är på Bokmässan för att spana på kändisar blir hon vittne till hur Jan Guillou segnar ned i något som visar sig vara ett mordförsök. Händelsen sätter fart på en rad händelser för Berits del. Hon får unika bilder som hon kan sälja dyrt till TV4, hon lämnar Veckans OJ, träffar Leif GW Persson och får av honom i uppdrag att snoka i Unni Drougges liv. Genom Drougge dras hon in i en porr/knark-härva och börjar rota i något som skulle kunna vara ett mord av en prostituerad kvinna, men som har avfärdats som en ”naturlig” död av en överdos. Det blir lite spretigt! Samtidigt är det såklart spännande, och också lite extra kul att Drougge har låtit använt riktiga kändisars (en del av dem är ju också personer som hon har haft sina duster med i pressen!) namn i boken.

    Berit är förresten en skön karaktär. Hon är en kvinnlig huvudperson i en deckare, men är tack och lov inte en spinkig Lisbeth Salander-typ, utan en stor kvinna som vet hur man tar för sig av pengar, män och annat hon vill ha. Hon är hård och framställs inte som någon som hyser varma känslor för sina medmänniskor, men hon känns ändå som en sympatisk och kul person.

    Jag både gillar och ogillar boken, om vartannat. Drougge har humor och jag tycker att det är otroligt roligt av henne att göra en roman där hon blandar in både Guillou, sig själv och GW. Tyvärr tycker jag att boken är något ojämn. Trots det tror jag faktiskt att jag kommer att läsa mer om Berit Hård om jag får chansen.


  • Quatorze juillet

    Quatorze juillet

    Idag är det Frankrikes nationaldag! Jag önskade verkligen att jag kunde langa fram en massa nya, bra boktips på temat Frankrike, men det kan jag inte. Jag har några högskolepoäng franska i bagaget och har länge haft ambitionen att försöka hålla igång kunskaperna genom att då och då läsa franska böcker på originalspråk. Dessvärre blir det alltför sällan av att jag faktiskt läser de där böckerna…

    Nu tar jag istället chansen att efterlysa boktips! Har du något tips på böcker skrivna av franska författare? I översättning eller på originalspråk!

    De franska böcker som jag trots allt har läst de senaste åren finns samlade under Frankrike-etiketten för den som själv vill ha ett tips! 🙂

    (foto: Jan Willem Stad/stock.xchng)


  • Allt slutar här

    Nu blir det mer filmatiseringar än faktiska böcker i min blogg… Men jag läser faktiskt ganska mycket just nu! Det är bara det att jag har så många böcker på gång att det tar tid att läsa ut något. Hehe.

    Igår var det i alla fall dags för att gå på premiärvisningen av den sista delen av Harry Potter och dödsrelikerna. Jag älskade del 1 och blev inte besviken på del 2 heller! Egentligen tycker jag bättre om del 1 som film, men det beror på att Harry Potter och dödsrelikerna lider lite av att det är den bok där allt ska knytas ihop. Det blir helt enkelt lite väl många strider som ska utkämpas, problem som ska lösas och relationer som ska ordnas till. Detta blir särskilt tydligt i del 2 av filmatiseringen. Jag tycker ändå att filmen var kanon och jag kan verkligen rekommendera den! Jag kan även rekommendera boken, såklart! Men den har du säkert redan läst…


  • Den där Mr Darcy

    Igår såg jag den senaste filmatiseringen av Jane Austens roman Stolhet och fördom. Det är en bok som jag har velat läsa länge och sedan nyöversättningen kom ut, tidigare i år, har jag varit extra sugen. Trots det har jag alltså varken läst boken eller sett någon filmatisering. Det närmsta jag har kommit en kärlekshistoria med Mr Darcy är Bridget Jones dagbok, där en nutida Mr Darcy har en stor roll. Jag kan väl inte riktigt påstå att jag gillade Bridget Jones-boken, men jag såg faktiskt om filmen för inte alls länge sedan och blev positivt överraskad över att den är så bra! Jag brukar inte gilla romantiska komedier, men Bridget Jones dagbok är riktigt rolig.

    Stolthet och fördom är dock i en helt annan liga och jag tyckte riktigt bra om filmen. Berättelsen är, såklart, fantastisk och inte alls så platt och menlös som mycket annat är i romantikgenren. Filmen säger ju faktiskt något om samhället och klassfrågan. Sedan är filmen otroligt fint filmad också. Se den om du inte har gjort det redan!

    Nu är jag ännu mer sugen på att läsa boken… 🙂


  • Bokblomma i mobilen

    Jag mobilsurfar en hel del och tycker ofta att det är lite bökigt att besöka ”vanliga” bloggar eftersom de i regel innehåller stor grafik som tar tid att ladda ned och har för bred sidbredd. Nu har jag installerat en mobilanpassad version av bloggen. Det är alltså exakt samma innehåll, men med en layout som är enklare och mer anpassad för mobiler. Det är måhända bara jag som besöker/kommer att besöka bloggen via mobilen, men nu vet du att det finns en mobilversion i alla fall. 🙂 Man kommer till den automatiskt när man surfar från mobiltelefon och om man inte gör det eller om man vill byta till den vanliga versionen så gör man det enkelt i menyn.

    Har du en mobilversion av din blogg? Tipsa gärna i sådant fall! Det kan vara kul att veta vilka bloggar som är lättillgängliga från mobilen.


  • Shamanens sång: om en oundviklig människa

    Shamanens sång: om en oundviklig människa

    Det har gått lite trögt med mitt läsande den senaste tiden, men när jag påbörjade Shamanens sång lockades jag att ta mig tid till läsning. Boken är en välskriven satir som på samma gång är underhållande och allvarlig, men det som verkligen fångade mig var egentligen bokens ämne: den svenska sjukvården. Frågan är angelägen, aktuell och även om jag själv är frisk tycker jag att frågan berör.

    Bokens huvudperson heter Martin Lehman och är läkare, bosatt i Burundi. I Sverige blir hans dotter påkörd och får en nackskada. Dottern försöker att leva sitt vanliga liv, men på grund av smärtan klarar hon inte ens av att hålla i en dammsugarslang, än mindre utföra sitt jobb på sjukhuset, där hon i normala fall arbetar som sjuksköterska på intensiven. Hon orkar inte umgås med sina vänner, smärtan är fruktansvärd och hon har känselbortfall i händerna. Livskvalitén är med andra ord riktigt dålig och hon sjukskrivs. Ett tag. Sedan vill Försäkringskassan med sina egna läkares och sina egna inhyrda bedömningsklinikers utlåtande i ryggen skjutsa ut henne i arbetslivet igen. Hennes smärta diagnostiseras som ”somatiseringssymdrom” och man kan inte se att det finns något hinder för att hon ska kunna återgå till sitt jobb. Hon träffar tre olika läkare, som alla beter sig förödmjukande och som alla på sina sätt bidrar till att Försäkringskassan bestämmer sig för att hon inte har rätt till fler utbetalningar. De läkare som vill hjälpa henne har ingenting att säga till om och till smärtkliniken är det över ett halvårs väntetid – något som samhället inte har råd att låta henne vänta på.

    Martin, å sin sida, blir också sjuk, i leukemi. Sjukdomen gör att han inte är tillgänglig när dottern försöker nå honom. När han äntligen läser hennes mejl är det för sent. Det som återstår är att återvända till Sverige, ett land som han inte längre betraktar som humant, för att utkräva sin dotters hämnd.

    När hämndaktionen sätter igång blir det kanske lite väl skruvat, men jag ser gärna förbi det. Satirer behöver vara överdrivna och det blir också extra intressant när de läkare, som felbehandlat dottern, själva får känna på hur livet som sjuk och utförsäkrad kan te sig.

    Boken blandar humor med filosofiska resonemang och är inte ”bara” en del i debatten om svensk sjukvård, Försäkringskassans roll och de påstådda ”fuskarna” med sina ”modediagnoser” (fibromyalgi, whiplashskada…). Den här boken är läsvärd av många anledningar och alla politiker som på något sätt har något att säga till om när det gäller sjukvård och sjukersättning borde läsa det här och ta till sig. Lidbeck är själv smärtläkare, överläkare och forskare. Han vet helt enkelt vad han skriver om när han berättar om smärtproblematik och vad drabbade kan få utstå för förnedring. På www.shamanenssang.se finns mer information om och av författaren, bland annat finns där generöst med extramaterial till boken!


  • Köper du böcker?

    Köper du böcker?

    Det går tydligen inte så bra för bokhandeln i landet. Ämnet har diskuterats i både diverse morgontidningar och på bloggar, t.ex. hos Enligt O och ämnet är intressant! Jag skulle kunna förstå att försäljningen minskar om det enbart gällde de specialiserade bokhandlarna, men det förvånar mig att försäljningen av böcker generellt går så knackigt när det finns böcker i varenda matbutik och kiosk och den som gillar e-böcker har tusentals titlar bara ett klick bort. Försäljningen av just e-böcker (och barnböcker)  är det enda som har ökat, i övrigt visar de senaste siffrorna från bokbranschen att 2010 var ett dåligt försäljningsår. Både försäljning av böcker och utgivning har minskat för tredje året i rad.

    Och ändå är Sverige ett land där de allra flesta (80 %!) läser minst en bok per år. Det är faktiskt en ganska hög siffra; högst i Europa!

    (foto: Junior Gomes/stock.xchng)

    Själv bidrar jag inte precis till ökade siffror, då jag helst lånar böcker på bibblan och dessutom får en hel del recensionsexemplar. Jag har ingen plan på att köpa mer böcker framöver, men lite funderar jag såklart på vad den här minskade försäljningen och utgivningen kommer att leda till på sikt. Kommer det bara ges ut Stieg Larsson-deckare, självhjälpsböcker, kokböcker och några kioskvältare framöver? Kommer förlagen våga satsa på mer okända kort eller kommer utgivningen allt mer begränsas till några få, välkända författare? Vad tänker du kring det här? Och köper du böcker?

    Jag köper nog ca 6 pocketböcker per år och kanske 1-2 kokböcker/fackböcker per år.


  • Gratis e-bok!

    Gratis e-bok!

    Pupill förlag, som är ett förlag specialiserat på e-böcker, har gett ut en gratis e-bok, fri att spridas. Den Heter Hetta och är tänkt att vara dynamisk, d.v.s. den ska fyllas på allt eftersom med fler texter av olika författare. Den innehåller redan nu både dikter, noveller och bilder från flera författare. Vill du bidra kan du mejla förlaget.

    Epub-fil (för t.ex. läsplatta, iPad…) finns att ladda ned här.

    Och PDF-version finns här.

    En del är på temat sommar. En hel del klickar sig till min blogg genom att googla på just sommardikter, som också är namnet på en antologi som jag läste för några år sedan. Några sommardikter finns ju inte på min blogg, så dessa besökare blir kanske besvikna när de söker sig hit. Hehe. Hetta är i alla fall ett tips för dig som vill läsa dikter i sommar! 🙂


  • Vem vinner ljudbokspris?

    Vem vinner ljudbokspris?

    Åh vad jag gillar ljudböcker! Det dröjde länge innan jag testade, men nu är jag fast sedan länge och min konsumtion av ljudböcker kan absolut mäta sig med mitt läsande av pappersböcker. Jag kanske till och med lyssnar mer än läser… åtminstone i perioder. Ljudböcker är ett trevligt sällskap på promenaden till mataffären, på löpturen och, när det passar, på jobbet. Eller på stranden!

    Så nu ska det bli kul att följa upp vem som vinner Iris ljudbokspris i år. Nomineringarna presenterades för någon vecka sedan och priset kommer sedan att delas ut på Bokmässan i september.

    Bland de nominerade känner jag främst igen Unni Drougges Bluffen, uppläst av Katarina Ewerlöf, Morgan Allings biografi och författaruppläsning, Kriget är slut, och Spill – en damroman av Sigrid Combüchen, uppläst av Irene Lindh. De två sistnämnda har jag planerat att läsa/lyssna på. Bluffen har jag till och med här hemma! Jag fick den av Massolit, som är ett himla generöst förlag när det gäller recensionsexemplar. 🙂 Här kan du läsa om och lyssna på ett utdrag från alla nominerade.

    Jag har svårt att uttala mig om favoriter till utmärkelsen eftersom jag inte har lyssnat klart på någon av dem. Bluffen är dock än så länge rolig och Katarina Ewerlöf är verkligen min nya favorituppläsare. Utöver Bluffen tror jag mycket på Alling. Han är ju en uppläsare jag gärna rosar i den här bloggen, särskilt för uppläsningen i Snabba cash.

    Tidigare vinnare av priset är Per Olov Enquists Ett annat liv (2009) och Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson, uppläst av Björn Granath. Priset är Sveriges första ljudbokspris, som alltså delas ut av Irisgruppen, som förutom ljudböcker jobbar med hjälpmedel, utbildning och tillgänglighet och ägs av Synskadades Stiftelse.