Kategorier
Boye, Karin

Omläsning: Kallocain: Roman från 2000-talet

Kallocain av Karin Boye är en skrämmande dystopisk roman om ett samhälle där staten betyder allt och där till och med invånarnas tankar kan övervakas. Betyg: 4 injektioner av 5.

Kallocain av Karin Boye är en klassiker som säkert många med mig har läst i skolan. Jag minns att jag blev berörd av läsningen redan då, men när den nu blev vald som månadens bokcirkelbok kändes det verkligen som en bok värd en omläsning. Med lite mer livserfarenhet och läserfarenhet i bagaget blir det såklart en annan läsning.

Boken handlar om Leo Kall, medarbetare i Kemistaden, i en underjordisk, totalitärt styrd stat. Här har ingen människa något särskilt värde: alla är blott och bart kuggar i det stora maskineri som utgör staten. De är alla skyldiga att tjänstgöra och tjäna staten. Barnen tillhör också staten och lämnas bort vid en viss ålder. Alla lever sina liv under övervakning av “polisöron” och av hembiträden som övervakar dem i deras hem.

I sitt arbete har Leo Kall uppfunnit det som ytterligare kan bli ett sätt att för staten att utöva sin kontroll över invånarna: han har uppfunnit “kallocain”, en substans som får den som tar det att tala sanning och avslöja sina innersta tankar. Leo Kall ser att hans uppfinning kommer att leda till snabbare rättegångar och skapa bättre ordning. Han är stolt över sin uppfinning, samtidigt som han i slutändan inte kan avhålla sig från att använda den själv, mot sin fru. Det hans fru berättar läggs till berättelser från de försökspersoner som tvingats ta kallocain under utvecklingsprocessen och Leo Kall blir plötslig ångerfull.

Kallocain är en verkligt tankeväckande roman. När jag läste den i tonåren tror jag att jag främst tänkte på den som en kommentar till nazismen och kommunismen i Sovjetunionen. När jag läser den idag känns den på en del plan skrämmande nära. Demokrati och frihet är ingenting att ta för givet. Bokens undertitel är “en roman från 2000-talet”. Det är nu. De “polisöron” och angiveri som beskrivs i boken finns på sätt och vis idag. Kallocain är verkligt berörande och skrämmande och en mycket läsvärd klassiker.

Utgivningsår: 1940 (första utgåvan, Bonnier), 2020 (den här e-boken, Litteraturbanken).
Antal sidor: 285.

Karin Boye

Karin Boye (1900–1941) var en svensk författare, känd för sin odödliga poesi och för sina romaner, där Kallocain förmodligen är hennes mest kända. Du kan läsa mer om Karin Boye hos Karin Boye Sällskapet.

Kategorier
Thomas, Angie

The Hate U Give

The Hate U Give av Angie Thomas är en oroväckande aktuell ungdomsbok om polisvåld och rasism. Betyg: 4 basketskor av 5.

The Hate U Give av Angie Thomas är en ungdomsroman om rasism och polisvåld i USA. Läsaren får följa 16-åriga Starr, som blir vittne till hur en barndomskompis blir mördad av en polis. De två tonåringarna är på väg hem från en fest och blir stoppade utan någon särskild orsak. De gör ingenting fel, men blir misstänkta ändå. En hårborste blir misstagen för ett skjutvapen och plötsligt tar polisen fram sitt vapen och dödar Starrs vän framför hennes ögon. Det är inte första gången hon ser en vän bli skjuten. Efter skjutningen utbryter stora protester i området. Människor kräver rättvisa och vill att polisen åtalas. Starr försöker hålla ihop och skaffa modet att vittna, att ge vännen upprättelse.

Samtidigt lever hon ett liv splittrat mellan det Garden Heights där hon bor, och den “vitare” del av stan där hon går i skolan och där hennes pojkvän bor. I Garden Heights bor många som lever i utanförskap och flera gäng har stort inflytande. Många unga personer trillar dit och säljer droger, har inte så många andra alternativ. Hennes skolkamrater lever i en helt annan skyddad tillvaro, helt ovetande om villkoren på andra sidan staden. Efter skjutningen vill även många på skolan protestera – men enbart för att slippa skolan. Det blir inte lätt för Starr att hålla masken. Hon bryter till och med med en av sina tidigare vänner.

Boken kom ut första gången 2017, men känns tyvärr lika aktuell nu som då. Kanske upplevs den ännu mer brännande nu, efter vårens protester. Jag läste så sent som för någon vecka sedan att amerikansk polis de senaste fem åren har skjutit ihjäl tre gånger så många svarta obeväpnade personer jämfört med vita obeväpnade personer. Om någon någonsin tvekar över att rasism finns brett i hela samhället så räcker det att titta på siffror och fakta. Det är helt sjukt.

The Hate U Give känns som en otroligt viktig bok, inte bara genom sitt tema utan också genom att, helt enkelt, vara en riktigt bra ungdomsbok, och genom att vara en av förvånansvärt få böcker med en huvudperson som Starr i huvudrollen.

The Hate U Give av Angie Thomas

Sextonåriga Starr Carter lever i två världar: den fattiga förorten där hon bor och den fina privatskolan inne i stan. Hennes tillvaro krossas när hon blir ensamt vittne till hur polisen skjuter ihjäl hennes barndomsvän Khalil. Trycket på Starr är hårt, både från polisen och från orten – som kräver rättvisa och upprättelse för Khalil. Men även från de som inte vill att Starr ska vittna – och de är tydliga med vad hennes vittnesmål skulle innebära. Vad Starr än väljer kommer det att få enorma konsekvenser för såväl hennes eget liv som människorna hon vuxit upp med.

Med en stark berättarröst gestaltas Starrs värld, som är full av konflikter men också full av kärlek. Träffsäkert beskrivs rasismen i skolan, Starrs alltmer ansträngda förhållande till sin vita pojkvän och sin kärleksfulla familj, vars liv inte värderas högt av samhället i stort.

Förlagets beskrivning

Originalets titel: The Hate U Give (amerikanska).
Översättare: Amanda Svensson.
Utgivningsår: 2017 (första amerikanska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Natur & Kultur).
Antal sidor: 446.
ISBN: 9789127150287.

Angie Thomas

Angie Thomas (född 1988) är en amerikansk författare. The Hate U Give är hennes debutroman. Angie Thomas har en hemsida och finns på Facebook, Twitter, Instagram och Goodreads.

Kategorier
-

Hon ville inte släppa mina händer

Hon ville inte släppa mina händer är en fin poesiantologi med dikter skrivna av personer med erfarenhet av migration. Betyg: 4 skolor av 5.

Hon ville inte släppa mina händer är en poesiantologi där poeterna är personer som deltagit på poesiworkshops på Rosengårds Folkets Hus. Boken innehåller bidrag från många olika författare och en del har även bidragit utan att lämna sina namn, så som det kan bli när man relativt nyss har kommit till Sverige och lever i en väldigt oviss tillvaro där man plötsligt kan behöva lämna innan man har hunnit avsluta sådant som påbörjats. Alla deltagare har erfarenheter av migration och många av dikterna rör sig kring just kontrasterna mellan den miljö de kommer ifrån och det Sverige de upplever: de flesta med tacksamhet och tillförsikt, en del med besvikelse. Många av dikterna rör sig också kring glappet mellan vad andra ser hos dem och vilka de själva känner att de är. En del poeter har en bakgrund med prestigefyllda jobb och hög utbildning men hamnar i Sverige i något helt annat. En del håller inne med sin personlighet och blir kanske sedda som blyga eller tålmodiga, men har ett inre som känns som något annat.

Det är en fin läsning för mig, som inte alls bär på erfarenheten av att flytta till ett nytt land, med allt vad det kan innebär. I författarnas fall kan migrationen innebära livsfarliga färder över havet, stora förluster och/eller att behöva leva långt från delar av familjen. Det är fint att så många röster delar med sig i den här antologin.

I efterordet berättar redaktörerna Henrik Johansson och Anna-Maria Olsson samt Pia Jörgensen, som är pedagog och verksamhetsledare för Rosengårds Folkets Hus språkskola, om bokens tillkomst. De berättar mer om den språkskola som de arrangerar och som kan ha uppemot 70 besökare åt gången och de sätter ord på hur viktigt det är att behärska språket. När jag läser dikterna i den här antologin upplever jag ofta språkförbistring, men ärligt talat gör det ingenting. Poesi är fritt i sin form och ger stor möjligheter till känsla och uttryck utan att för den skull kräva att allt är språkligt korrekt. Det är inspirerande. Vem som helst äger möjligheten att uttrycka sig genom poesi. Den här antologin visar vad som kan komma ut om man vågar prova, till och med på ett språk som inte är ens modersmål.

Jag gillade den här boken! Är du sugen på att läsa den finns den att ladda ned hos Föreningen Arbetarskrivare, som tillsammans med Rosengårds Folkets Hus har gett ut boken.

Hon ville inte släppa mina händer.

Författare:

Mahdi Awes, Sabah, Layla, Maysoun, Fatimah, Royda Mahmoud Salih, Hawa Muhamed, Zahraa Mohammed, Prince Gnadou, Kamel Kasem, Asmaa Abu Daya, Mohamad Abo Hashem, Abbas Sahid Mohammad, Denisa Tota.
Redaktörer/medarbetare: Henrik Johansson, Anna-Maria Olsson, Åse Andreasson, Pia Jörgensen.
Utgivningsår: 2020 (Raya förlag).
ISBN: 9789151900810.

Kategorier
Sandgren, Lydia

Samlade verk

Samlade verk av Lydia Sandgren är en underbar roman om vänskap, skapande och familjehemligheter. Årets favoritbok? Betyg: 5 löparskor av 5.

Samlade verk är det lite förvirrande namnet på Lydia Sandgrens hyllade debutroman som så otaktiskt kom ut mitt under coronapandemins mest hysteriska veckor i Sverige (hittills). Jag ser framför mig att Sandgren i annat fall hade rest runt, runt på författarsamtal och varit frekvent gäst på litteraturfestivaler. Nu blev det knappast så, men jag hoppas att jag får lyssna på henne i något sammanhang framöver, för det här är verkligen en av årets favoritböcker för min del.

Under nära 700 sidor får läsaren följa Martin, en förläggare i övre medelåldern, och hans närmaste. Berättelsen rör sig i tid och rum, från uppväxten till idag. Det blir en resa genom vuxenblivande, författardrömmar, karriärkris, småbarnsår och – som ett oläkligt sår – separationen. Utan förvarning tog Cecilia sina saker en dag och lämnade Martin och de två barnen utan att någonsin höra av sig igen. Några tafatta försök att dejta och gå vidare leder ingen vart. På ringen sitter vigselringen fortfarande kvar och Cecilia finns kvar som en skugga. Varför lämnade hon? Var tog hon vägen? Frågan ställs också av dottern Rakel, som var tillräckligt stor för att minnas sin mamma. Nu blir hon också ofta påmind om henne. Trots Cecilia korta tid innan försvinnandet hann hon göra ett avtryck i akademien, miljöer där även Rakel rör sig.

När Rakel åtar sig uppdraget att läsa ett manus åt sin pappa blir det ännu en påminnelse. Manuskriptet, skrivet av en inte relativt okänd, tysk författare, verkar ha kopplingar till Rakels mamma. Bakom Martins rygg börjar Rakel översätta och tränga djupare. Vad hände med Cecilia? Varför lämnade hon? Var tog hon vägen? Lillebror Elis, numera en ung vuxen i jakt på sig själv, blir också indragen, men pappan hålls utanför. Pappa Martin som jobbar, dejtar oengagerat och hela tiden försöker ringa Gustav utan att någonsin få ett svar.

Gustav är en viktig pusselbit i berättelsen. Som Martins barndomsvän har han alltid funnits med i bilden. Det var Martin och Gustav som umgicks så intensivt under gymnasietiden att ingen annan riktigt fick plats i deras liv och det var de som nästan bodde ihop och som sedan åkte till Paris tillsammans: Martin för att skriva på sin roman och Gustav för att måla. Det är dock Gustav som sitter på talangen. Vid det här laget är han en framgångsrik konstnär som kan leva på sitt måleri, medan Martins roman fortfarande är en massa lösa papper som aldrig kommer att bli något. Nu stundar en stor utställning, en retrospektiv, där Gustavs samlade verk ska visas upp i Göteborg, och han väntas komma på besök till stan där han inte längre bor. Svarar i telefonen gör han dock inte, men Martin tänker att Gustav är som han alltid har varit. Alla i den här romanen går lite om varann, pratar förbi varann, döljer saker för varann. Utan att på något sätt vara en spänningsroman finns det verkligen en intressant spänning i berättelsen. Det är fängslande och lockande. Huvudpersonerna är dessutom underbart ofullkomliga, mänskliga och härliga. Det finns någonting befriande att läsa om författaren som blev förläggare. Gustav har också sina fläckar, som kanske inte är lika lättsamma, men som adderar ett intressant lager. Mitt i allt finns Cecilia, en huvudperson som aldrig själv kommer till tals, men som genom alla andra ändå blir högst levande, högst obegriplig och ändå helt begriplig.

Det här är en underbar bok. Jag älskar den lågmälda spänningen, de fina personporträtten, den kärleksfulla skildringen av det omöjliga/nödvändiga skapandet, berättelsen om svårigheterna att hålla ihop en familj och gå åt samma håll, skildringen av hur ett liv liksom bara blir medan åren går. Och vilken bok det är om vänskap! Martin och Gustavs symbiotiska förhållande gör mig avundsjuk och lite klaustrofobisk på samma gång. Framför allt är det nog den bästa och varmaste skildring jag läst om vänskap. Har du tid och lust att läsa en tegelsten så kan jag varmt rekommendera den här boken. Det är en underbar berättelse att vara i. Dessutom får man vara i Göteborg och det är faktiskt härligt som kontrast till alla Stockholmsskildringar. Det finns många små och stora anledningar att gilla den här boken. Jag saknar den redan.

Medan resten av klasslistan lästes upp steg besvikelsen i honom. De personer han skulle tillbringa de följande tre åren med uppvisade samtliga välfönat hår och strukna skjortkragar vikta över v-ringade jumprar. Vid bänken bredvid satt visserligen en ganska snygg tjej, med skidbacksnäsa och tunga ögonlock som förlänade henne ett drömskt, dåsigt utseende. Så vitt Martin kunde avgöra var hon den av hans framtida klasskamrater som bäst motsvarade hans vaga bild av en flicka som mötte honom utanför skolan, kanske en kylig septembermorgon, en sådan när det fortfarande var varmt mitt på dagen, och träden sprakade i rött och gult – i alla fall, där kom hon gående med böcker (i skinnband?) varsamt tryckta mot sitt bröst, hon vinkade…

Hon märkte att han tittade på honom och log snabbt; han log tillbaka. Han hade för sig att hon svarat med namnet Christine.

Sedan sa fröken Gullberg “von Becker, Gustav?” och en kille på raden näst längst fram vägde på stolen och sa: “det är bara Becker.”

Ur Samlade verk av Lydia Sandgren
Samlade verk av Lydia Sandgren

Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 689.
ISBN: 9789100180409, 9789100180416, 9789100186487.

I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.

“Samlade verk” är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.

Förlagets beskrivning

Lydia Sandgren

Lydia Sandgren (född 1987) är en svensk författare och psykolog. Samlade verk är hennes debutroman.

Kategorier
Pettersson, Thomas

Den osannolika mördaren: Skandiamannen och mordet på Olof Palme

Den osannolika mördaren av Thomas Pettersson är ett spännande reportage om Skandiamannen och mordet på Olof Palme. Boken är en riktig bladvändare, men när jag har läst ut den sitter jag med fler frågor än svar. Betyg: 4 handlovsväskor av 5.

Den osannolika mördaren av Thomas Pettersson är en reportagebok som kom ut flera år innan den omtalade presskonferensen då åklagare Krister Petersson lade ned Palmeutredningen och samtidigt pekade ut Stig Engström, den så kallade Skandiamannen, som misstänkt för mordet på statsminister Olof Palme. Hatten av till Thomas Pettersson, som var tidigt ute med att ifrågasätta varför Engström avfördes så tidigt i utredningen! Det kan i och för sig tilläggas att han inte var först med att peka ut Skandiamannen, eller ens den första att lansera sina teorier i en bok, men han var åtminstone den som nådde ut till den breda massan tack vare ett omtalat reportage i magasinet Filter och därefter den här boken. Olof Palmes son, Mårten Palme, som alltid har trott på sin mors vittnesmål om att Christer Pettersson är den skyldige, lär ha ändrat åsikt tack vare Thomas Petterssons artikel och reportagebok. Det säger något om hur övertygande teorin om Skandiamannen faktiskt är.

Stig Engström arbetade som grafiker på Skandia, alldeles vid mordplatsen, och jobbade över samma natt som Olof Palme blev skjuten. Vittnesmål och stämpelklocka säger att han lämnade byggnaden 23.19, två minuter innan mordet skedde. Efter mordet försvann gärningsmannen uppför trapporna på Tunnelgatan och vidare längs David Bagares gata, där flera vittnen såg honom och har gett ett signalement som övervägande stämmer in på Engström: längd, rörelsemönster, kroppstyp, jacka, keps, handväskan som han alltid bar. 20 minuter senare återvände Engström till Skandia i chock. I senare förhör hävdar han att han var ett vittne på mordplatsen, att han pratade med Lisbet Palme och att han försökte rädda Olof Palmes liv genom att lägga honom i framstupa sidoläge – rena lögner eftersom inget vittne kan styrka detta. Inget vittne från mordplatsen känner ens igen att Stig Engström var där. Engström själv kunde bara peka ut de vittnen som även gärningsmannen måste ha sett. Tiden efter mordet fortsatte Engström att upprepa sin version och genom sina lögner skapa osäkerhet kring vad som egentligen hände på mordplatsen. Allt detta får verkligen varningsklockorna att ringa.

Och visst förekom Stig Engström i utredningen, men man siktade snart in sig på helt andra spår. Pettersson pekar på otaliga brister i utredningen; Det verkar ha börjat från första stund med att man gjorde en för snäv avspärrning. När man läser den här boken blir man inte förvånad över att mordet faktiskt aldrig har fått sin lösning och kanske är det det som jag verkligen tar med mig från läsningen.

För hur genomarbetad den här boken är och hur många källor som än redovisas så skaver det verkligen att motivbilden är så tunn och att så lite övertygar om att Engström hade ett skjutvapen. Hur visste han att paret Palme skulle passera just där och då? Var det planerat, eller skedde det på slump? Brukade han i sådant fall gå omkring med ett skjutvapen? Frågorna är många.

Jag hade hoppats på att presskonferensen skulle räta ut en del av dem, men så blev det inte. Presskonferensen, det jag snappade upp av den, kändes nästan som en sammanfattning av den här boken. Vi får alltså nöja oss med att Palmeutredningen aldrig kom längre än till att peka ut Stig Engström som misstänkt. Hade vi kunnat vrida tillbaka tiden sisådär 34 år så hade vi kanske fått veta mer, men nu går det såklart inte att komma vidare. Konspirationsteorierna har säkerligen fått mer bränsle, privatspanarna har säkert blivit fler, mer övertygande än så är det inte när det kommer till kritan.

Men vill du läsa en riktigt gedigen bok som samlar all relevant och tillgänglig information som finns kring Engström så är det här definitivt rätt bok. Den osannolika mördaren är imponerande eftersom det märks att det ligger enormt mycket researcharbete bakom. Dessutom är den lättläst och spännande. Det enda man kunde önska sig vore ju just en lite bättre slutkläm, men det kan man ju inte lasta författaren för. Det är ju ingen deckare vi talar om, utan ett reportage och då är det såhär långt man kommer.

Den osannolika mördaren av Thomas Pettersson

Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Offside press), 2019 (den här e-boken, Offside press).
Antal sidor: 255.
ISBN: 9789185279593, 9789185279586.

I maj 2018 avslöjade journalisten Thomas Pettersson sanningen om »Skandiamannen« Stig Engström i magasinet Filter. Det var också Pettersson som gav tipsen som ledde till att dagens Palmeutredare har Engström som huvudspår. Stig Engström var på plats när Olof Palme mördades och fanns med i mordutredningen från dag ett – men utreddes sedan aldrig som gärningsman. Thomas Pettersson har nu hittat det som alla andra tidigare gått bet på: Engströms motiv, och att han hade skjutvana samt tillgång till samma slags vapen som Palme sköts med.

I Den osannolika mördaren presenterar Pettersson en rad nya fakta för Palmemordets uppklarande – inklusive hur Stig Engström avfördes från utredningen på helt felaktiga grunder. Intervjuer med USA:s främsta expert på politiska mord och Mårten Palme fogar också viktiga bitar till pusslet. Resultatet är en sensationell, spännande och skrämmande bok om ett statsministermord som plågat Sverige i drygt 30 år, men som nu närmar sig sin lösning.

Förlagets beskrivning

Thomas Pettersson

Thomas Pettersson (född 1957) är en svensk journalist, som bland annat är känd för den Guldspaden-belönade boken Den osannolika mördaren. Boken bygger på ett reportage som publicerats i Magasinet Filter.