Kategorier
Pohl, Peter

Malins kung Gurra

Eftersom Pohl är en av mina absoluta favoritförfattare var det med en viss förväntan som jag började att läsa Malins kung Gurra. Det fanns en period då jag läste nästan alla Pohls böcker på rad. Från att ha läst trista ungdomsböcker, som inte sa mig ett dugg, hittade jag plötsligt en författare som skrev om saker som fanns i verkligheten och han gjorde det på ett gripande sätt som gjorde att jag fick ett enormt sug efter hans böcker.

När jag har läst den här boken känner jag på ett sätt att jag har växt ifrån vissa av Pohls böcker. Böckerna handlar inte längre om barn i min ålder utan om barn som hade kunnat vara jag för några år sedan och det är i och för sig fortfarande intressant att läsa om, men det känns inte lika angeläget som det hade kunnat göra. Fortfarande finns det dock mycket som går att känna igen sig i eller i alla fall skriver han om saker så som jag minns att de var.

Huvudpersonerna i den här boken är två 10-åriga barn, Malin och Gurra, som går i en helt vanlig klass i en helt vanlig skola. I klassen finns såklart mobbing, tjejerna håller ihop två och två och killarna är stökiga och tar upp nästan all lärarens tid. Precis som det är i verkligheten alltså. Precis som i verkligheten finns det också en klassens drottning och en klassens kung och där finns också en helt osynlig tjej. Den osynliga tjejen är Malin och kungen är Gurra.

Mellan Malin och Gurra uppstår lite oväntat en varm vänskap som gör att Malin tuffar till sig och Gurra, som annars lever under rätt komplicerade förhållanden, får en fast punkt i tillvaron. Vänskapen hotas dock av skolan, där lärarna har utsett Gurra till orsaken till allt stök som sker på skolan och nu när Malin har börjat vara med Gurra vill splittra på de två vännerna och sätta dem i olika klasser för att, som de tror, skapa mer lugn.

Jag tycker inte alltid att Malin och Gurras förhållande är speciellt trovärdigt eftersom de båda barnen verkar så mycket äldre än vad de är och också verkar mycket mognare än vad de rimligen borde vara. Ser man förbi detta tycker jag att det här är en riktigt bra bok, kanske framför allt eftersom det finns så mycket att känna igen och en hel del att fundera på. Ta bara en sådan sak som att man i skolan tampas med samma problem nu som när boken skrevs för 13 år sedan! Är det inte upprörande att det även idag finns lärare som stjälper mer än hjälper när de försöker att lösa problem?

Fast egentligen skulle jag inte vilja säga att Gurras och Malins hotade vänskap är det centrala i boken. Det är faktiskt den varma och lyckliga vänskapen som är det viktiga. Det här är någonting så ovanligt som en ljus och nästan alltigenom glad Pohl-bok! Kanske är det smärtan och sorgen, som Pohl är så bra på att berätta om, som jag saknar i boken. Det är i alla fall någonting som jag tycker saknas, men jag kan inte sätta fingret på vad, men som sagt var tror jag att det kan bero på att just den här boken kanske inte kan läsas på samma sätt som av en som själv går i grundskolan och kan känna igen sig i boken på ett annat sätt än vad jag kan göra nu. Fast avskräcks inte från att läsa boken bara för att du tror att du inte kan läsa ungdomsböcker något mer! Jag tror att det kan vara väldigt nyttigt och intressant att läsa böcker för lite yngre emellanåt. Det här är faktiskt en riktigt mysig och bra bok!

Kategorier
Hedman, Sofia

Jag vill ha ett liv

Det här är den ganska tragiska berättelsen om Katti och hur allting går fel för henne. Katti har ADHD, vilket innebär att hon har svårt att sitta stilla, att hon lätt blir arg, att hon glömmer saker och att hon lätt blir stressad. I skolan blir det bara en massa problem och lärarna tycks hata henne och därför hatar Katti dem.

Till slut tycker skolan att hon har gått över gränsen och därför blir hon avstängd utan att ha fått ett enda betyg från högstadiet. I boken berättar Katti om hur det blev så. Man får veta hur hon tänker och känner när hon gör som hon gör och man får verkligen en bra bild av problemen.

Jag vill ha ett liv är en jättebra bok, som man kan lära sig en del av att läsa. “Problembarn” har inte valt att bli sådana, vilket boken tydligt belyser. Jag vill ha ett liv väcker en hel del tankar!

Kategorier
Pohl, Peter

Kan ingen hjälpa Anette?

Peter Pohl har skrivit en bok som heter Alltid den där Anette! och det här är fortsättningen på den. I Alltid den där Anette! får man följa flickan Anette genom hennes hemska barndom. Hon blir totalt missförstådd så fort hon börjar skolan och det blir bara värre och värre. Boken är en upprörande berättelse om hur en skola trycker ned ett barn fullständigt. Det är en hemsk, men mycket bra bok, och kanske just för att Alltid den där Anette! var så hemskt bra hade jag höga förväntningar på den här boken. Med höga förväntningar är det lätt att bli besviken, vilket jag faktiskt också blev.

I den här boken får man följa Anette genom psykolog Björn Bolanders ögon. Han jobbar på BUP – Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken och där hamnar Anette efter ett självmordsförsök.

Boken var bra även om jag inte tycker att den är helt avslutande. På något sätt hade jag kanske förväntat mig att den skulle ge svar på alla frågor jag lämnades med efter Alltid den där Anette!, men om jag trodde att jag skulle få svar på de frågor jag hade så trodde jag fel. Den här boken är bra, men känns inte alls lika angelägen och är inte ens i närheten så bra som den första boken om Anette.

Kategorier
Wallin, Marie-Louise

Närmare dej

Närmare dej - Marie-Louise WallinDen här boken handlar om Anna, som går i sexan. Hon har blivit förflyttad till obs-kliniken eftersom hon är så bråkig.

På obs-kliniken går det bara fem elever med henne. Där finns lilla Jorma, som går i trean och har en psykiskt sjuk mamma, som inte kan ta hand om honom. Där finns Kenneth, som är tolv år. Hans brorsor slår honom och han super flera gånger i veckan. Där finns Ilmari, som är alla tycker är ful eftersom hans mun och näsa är sneda och eftersom han har ett stort födelsemärke över hela ansiktet. Där finns också Sus, som är den enda tjejen, förutom Anna, på obsen. Sus mamma är psykiskt sjuk och bor på ett sjukhus och hennes pappa har flyttat ihop med Berit istället, vilken Sus inte gillar alls.

Sus och Anna blir genast väldigt bra vänner, men Sus är egentligen väldigt feg och ska jämt bestämma. Tillsammans gör de mycket dumt och Anna blir rädd. Hon tror på Gud och är rädd för att få ett straff för en del dumheter som hon har gjort.

Anna själv bor hemma hos sin mamma och sin syster, Lena. Mamman är alkoholist och Lena är ofta ute med sitt gäng och super.

Den här boken tycker jag om. Den är väldigt bra och handlar om några s.k. “problembarn”. Boken andas väldigt mycket 70-tal, minst sagt, vilket nästan gör den rolig trots allt allvarligt.