Näckrosträdet

Jag tyckte väldigt bra om böckerna om Nancy (Mosippan m.fl.), men Näckrosträdet fångar mig tyvärr inte. I boken får vi följa Hildur genom hennes liv: från barndomen hos fostermamman och folkskolelärarinnan Greta och genom ett helt liv och äktenskap med mannen som blir hennes make, Ivan. För Ivans skull hoppar Hildur av sina studier och blir hemmafru och hon lever hela sitt liv med tanken om att det är ett livslångt äktenskap. Man undrar lite vad som driver henne att stå ut genom otrohetsaffärer och diverse galenskaper. Ivan framställs som psykiskt sjuk, sexuellt överaktiv och helt utan någon verklig kärlek till Hildur. Boken känns bitter, sorgsen och mörk. Eländig, liksom. Och jag förstår aldrig varför det inte sker något, varför Hildur mest tycks traska på och godta att livet är som det är.

Jag blev inte uppåt av boken precis och jag förstår den inte heller. Kärlek må i och för sig vara nästan omöjligt att förstå.

Trots allt förstår man att författaren skriver någonting viktigt som hon behöver berätta; som om det här är något hon har skrivit för att skriva av sig. Jag beundrar det och hur hon lyckas skriva så öppet och dela med sig av så mycket instängda känslor. Det är min största behållning av boken.

Lindansaren

Nioåriga Patrik blir det enda vittnet till en mycket ovanlig dödsolycka: grannen faller ned och bryter nacken efter att ha försökt klättra längs väggen från Patriks balkong till sin egen. Patrik inbillar sig att allting är hans fel och han fylls av både skuldkänslor och rädsla för att polisen ska komma och ta honom. Situationen känns till slut så svår att han känner sig tvungen att rymma hemifrån.

Berättelsen om Patriks chock är närmast gullig trots att den är så tragisk. Innerst inne så vet man hela boken igenom att allting kommer att ordna sig på något sätt och jag blev riktigt förvånad när allting mot det sista kapitlet började försvåras.

Det här är en fin bok om en nioårings skräck, men tyvärr försvinner en del spänning på grund av sättet som boken berättas på. En positiv sak med boken är dock att man får se hela händelseförloppet från flera personers synvinklar och att en hel del andra ämnen än skuld och rädsla tas upp. I boken finns också en historia om den första kärleken och boken handlar också på sätt och vis om folks fördomar kring invandrare. Det är inte svårt att känna igen de sterotypa kommentarer som fälls efter dödsolyckan när det visar sig att den omkomne invandrat från  Polen.

En intressant och charmig bok! Synd att den nästan är lite tjatig på sina ställen och ibland är ganska förutsägbar.

Mosippan

Nancy är 17 år och bor med sina föräldrar i en liten by i 40-talets Sverige. Hennes familj är relativt fattig och har råkat ut för en del sorger och ute i världen pågår kriget. Nancy är yngsta barnet och den enda som bor hemma. Hon är ensam och längtar efter kärlek och något annat.

Egentligen är det svårt att berätta vad den här boken handlar om, men det är en härlig bok som är svår att lägga ifrån sig. På något sätt är det lätt att ryckas med och leva sig in i den och trots att den utspelar sig i en annan tid är det inte svårt att känna igen sig i Nancys känslor.