Kategorier
-

Juni och nya vanor

Dagarna går så fort, trots att inte gör mycket av det jag brukar göra i normala fall. Det har infallit en slags ny rutin. Jag tänker inte påstå att jag trivs med det, men visst, det kan vara skönt att sällan behöva ha bråttom till något och att aldrig behöva fundera på hur kalendern ser ut. Ibland har jag såklart saker i kalendern, men det krävs inte direkt något pusslande för att planera in nya grejer. Vissa saker har i alla fall fallit på plats med tiden. Dansskolan vågade sig till exempel på att öppna igen (efter vissa förändringar) ett par veckor efter påsk och jag har dessutom fått in lite mer dans tack vare att vi blivit ett gäng som träffas en gång i veckan och dansar tillsammans och lär ut steg till varandra på en dansbana, utomhus. Sedan träffar vi vänner oftare än vad vi gjorde i t.ex. mars. Vi kanske inte ses lika ofta som vanligt och har inte några stora fester såklart, men ändå. Vi har hunnit avverka några middagar och brädspelskvällar i alla fall (och ja, vi tänker på avstånd, att tvätta händerna etc. etc. etc.). Löpningen fortsätter som vanligt. Ja, löpningen är såklart ingen risk i de här sammanhangen. Jag springer såklart förbi alla så snabbt att de ens hinner märka det. Skoja bara! Jag fick min sambo att agera farthållare och vara allmänt peppande under en snabb springtur här om veckan, istället för Blodomloppet 10 km. Det gick bra! Det finns många virtuella lopp också, men när det är helt fri starttid är det alldeles för lätt för mig att aldrig komma till start. Oops. Någon mer snabb löptur måste jag dock hitta innan sommaren är slut, om det nu blir ett lopp eller om jag får min sambo att skena runt Nydalasjön med mig igen. Man hittar nya vanor, som sagt, och det är bra. Nu längtar jag bara efter att kunna resa till nära och kära.

Det är svårt att göra upp en massa planer i dessa tider, men jag tänker att juni säkert kommer att bjuda på en hel del löpning och dans, i vanlig ordning. Alldeles säkert kommer jag att cykelorientera en del och läsa en och annan bok. Under den här terminen har jag ju läst en kurs i C#-programmering på kvällar och helger. Nu i juni väntar ännu mer fritid eftersom terminen är slut och jag “bara” har jobbet som tar min tid. Det har varit en riktigt kul kurs faktiskt, men det ska också bli skönt att kunna känna sig mer ledig när man kommer hem.

Det finns säkert de som har läst extra mycket den här våren, men jag hör faktiskt inte till dem. Jag har mina läsvanor och för mig blir det i stort sett bara läsning en stund innan jag somnar. I vuxen ålder har jag sällan haft lust eller ro till att sitta ned och läsa om dagarna. Eller jo, det är klart att jag plöjer en hel del böcker på resor, på stranden eller i stugan, men det blir sällan av när jag bara är hemma och många andra nöjen konkurrerar om uppmärksamheten. Jag har faktiskt läst ovanligt lite i maj: jag hann bara lyssna på en ljudbok och läsa ut månadens bokcirkelbok. Nu i juni hoppas jag på att kunna plöja lite mer böcker. Kanske några noveller?! Jag köpte faktiskt ett gäng noveller i present till mig själv. Jag tyckte jag förtjänade en liten present efter att ha fått högsta betyg i C#-kursen.

Vill man läsa något helt färskt och nyutkommet så kan jag tipsa om att Curtis Sittenfeld är aktuell med en ny roman på svenska. Curtis Sittenfeld gjorde stor succé med romanen Presidentens hustru (från 2009). Den byggde på Laura Bushs liv. Nu fortsätter Sittenfeld på lite samma tema: nu i juni kommer Rodham, som är en roman som blandar fiktion och verklighet och såklart har Hillary (Clinton) i huvudrollen. Det känns som en superintressant bok, med tanke på vilken resa Hillary har gjort.

Rodham av Curtis Sittenfeld

Vad läser du i juni?

Kategorier
-

5 böcker om resor

I en tid då resor är något vi bara kan drömma om (mer än vanligt) kan det vara extra skönt att läsa böcker om resor eller böcker från mer exotiska platser än närmiljön. Idag tipsar jag om fem böcker där resor är en viktig del av handlingen.

Per Hagman har skrivit flera böcker där resor blir ett sätt att försöka hitta hem. Den kanske finaste är Att komma hem ska vara en schlager, där berättarjaget rör sig rastlös mellan Sverige, Dubai, Frankrike… Fester, fotomodeller, tabacbarer, falkar, superrika shejker, kändisar och b-kändisar. Det är ett enda flöde i den här berättelsen (och i berättarjagets känsloliv). Världen är aldrig så liten och stor på samma gång som i Per Hagmans berättelser. Han kan verkligen skriva om lockelsen i att ge sig ut i världen. Trots att det där hemmet kanske inte står att finna varken på resmålet eller på avreseorten.

Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman
Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman

Atlas över avlägsna öar är ingen roman utan just en atlas där Judith Schalansky berättar om 50 avlägsna öar som “jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka.” Det finns någonting fint och poetiskt i det. Världen är stor och fylld av fantastiska och förbluffande platser som de flesta av oss aldrig kommer att få chansen att besöka. En del av platserna försvinner i detta nu, en del av kulturerna på platserna dör ut i detta nu. Förgänglighet. Jag tyckte verkligen om den här boken, i all sin enkelhet. Schalansky fick för övrigt inspiration till boken från sin uppväxt i Östtyskland, där resor genom kartböcker var det resande hon fick.

Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky
Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky

Spelkortsmyteriet av Jostein Gaarder är en av de böcker som fått flest kommentarer när jag har postat på Instagram. Det är verkligen en bok som många fastnat för, särskilt i min generation och det är lätt att förstå varför: Gaarder har en speciell spänning och mystik i sina böcker. I Spelkortsmysteriet får läsaren följa med huvudpersonen och hans pappa på en resa genom Europa. De letar efter huvudpersonens försvunna mamma och längs vägen träffar de en bagare, som bjuder huvudpersonen på bullar. I en av dem gömmer sig en bok, med en berättelse som på ett märkligt sätt verkar koppla till huvudpersonen själv. En väldigt fantasifull och speciell berättelse!

Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder

Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne är en underhållande och rolig klassiker. Året är 1872 och det påstås att det går att resa runt jorden på 80 dagar. Kan det stämma? Fileas Fogg bestämmer sig för att undersöka saken. Det blir en händelserik resa där Fogg och hans reskamrat Passepartout får anledningen att använda sig av i princip alla fortskaffningsmedel som gick att uppbåda vid denna tid. Jag undrar hur lång tid som krävs för en jorden runt-resa idag?

Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand är en mysig feelgoodberättelse om en butter surgubbe som följer med på en gruppresa till Indien. Och blir kvar mycket längre än vad han hade tänkt. Här finns kanske några klyschor för mycket i Indien-skildringen, men äsch! Jag tyckte verkligen att den här boken var både rolig och avkopplande när jag läste den för några år sedan.

Kategorier
Pamuk, Orhan

Det tysta huset

Det tysta huset av Orhan Pamuk är en intressant bok om livet, klass och ett Turkiet i förändring. Betyg: 3 stränder av 5.

Det tysta huset är en roman av nobelpristagaren Orhan Pamuk. Den utspelar sig i ett 80-talets Turkiet, där den åldriga änkan Fatma bor i sitt stora hus tillsammans med Recep, hennes hushållare och hjälpreda. Det visar sig dock att han också har fler kopplingar till Fatma: han är det utomäktenskapliga barnet till Fatmas framlidne make och hans älskarinna, tillika deras tidigare tjänstekvinna. Det finns även ytterligare ett utomäktenskapligt barn, vars son, Hasan, är en ultranationalistisk och aggressiv ung man som driver runt i grupp, utpressar andra på pengar och agerar moralpolis.

Nu är sommaren här och stranden lockar många från stan. Fatmas tre barnbarn kommer alla från Istanbul för att besöka sin äldre släkting. Den alkoholiserade storebrodern och historikern Faruk växlar sin tid mellan drickande och att hänga i arkiv och ivrigt nedteckna små och stora anekdoter från historien. Nilgün, student och revolutionär, kopplar av vid stranden och läser vänsterradikala tidskrifter. Tonåringen Metin hänger med andra jämnåriga, uttråkade och rika unga personer som vansinneskör båtar och bilar och roar sig på ett sätt som sticker i ögonen på Hasan och hans likar. De tre barnbarnen från Istanbul har ingen aning om sitt släktskap med Recep och Hasan, två personer som funnits med i bilden under hela deras uppväxt, men aldrig tillhört deras samhällsklass eller familj. För Hasan finns det en särskild spänning i relationen till syskonen: han är förälskad i sin barndomskamrat, Nilgün, samtidigt som hon spelar i en annan liga klassmässigt.

Pamuk skildrar de olika huvudpersonernas liv: olikheter, ojämlikheter. Mellan raderna skildras också ett stycke Turkisk historia och den laddning som ligger i luften i ett Turkiet som drabbats av ett flertal militärkupper och där det i Pamuks skildringar ofta görs en svår balansgång mellan öst och väst: det sekulära och det konservativa och nationalistiska.

Jag gillar Orhan Pamuk och har läst ett flertal av hans romaner. Hans romaner brukar levandegöra Turkiet och klimatet, det politiska och kulturella, på ett intressant sätt. Hans berättelser brukar också låna från traditionella berättelser och mytologi, eller åtminstone byggas upp på ett liknande sätt. Allt detta känns igen i Det tysta huset. Och så finns det såklart en Orhan Pamuk som flimrar förbi; Han brukar ju skriva in sig själv i en mer eller mindre betydelsefull liten biroll, som en kul blinkning.

Det som kanske skiljer Det tysta huset från mycket annat jag har läst av Orhan Pamuk är dock att den här romanen faktiskt kändes ganska svår. I vissa passager är den omständligt skriven, med långa, långa, långa stycken. Ibland känner jag att mycket flyger över huvudet eller refererar till sådant som jag inte förstår. Oavsett tycker jag att Det tysta huset var en läsvärd och intressant roman, men jag tycker nog att det finns andra romaner som funkar bättre som en första introduktion till Pamuks fantastiska författarskap.

Sen fick jag syn på den vita bilen av märket Anadol som kom uppför kullen. Medan den långsamt närmade sig förstod jag att det var de som satt i den, men det var som om jag blev generad och därför vände mig bort istället för att vinka. De kom närmare och närmare och passerade mig utan att känna igen mig. Medan de for förbi tänkte jag för ett ögonblick att jag kanske misstagit mig. Nilgün var ju inte sådär vacker när vi var små! Men den där tjocka som körde bilen skulle inte kunna vara någon annan än Faruk! Så tjock han är!

Ur Det tysta huset av Orhan Pamuk (i översättning av Dilek Gür).
Det tysta huset av Orhan Pamuk

Det tysta huset utspelar sig i Turkiet i slutet av 70-talet. De sex huvudpersonerna för oss genom monologer in i berättelsen. I ett gammalt hur bor den 90-åriga änkan Fatma med sin ende tjänare Recep, en dvärg i femtioårsåldern. PÅ sommaren kommer de tre barnbarnen från Istanbul, deras föräldrar är båda döda. Det är gymnasten Metin som drömmer om att emigrera till Amerika, det är den vänsterradikala studentskan Nilgün och slutligen den äldste, Faruk, en lätt alkoholiserad historiker med ett misslyckat äktenskap bakom sig.

Den sjätte berättaren är tjänaren Receps brorson Hasan. Recep och hans bror är utomäktenskapliga söner till Fatmas sedan länge döde man Sêlahattin i en förbindelse med en tjänstekvinna. Detta är en noga bevarad hemlighet endast känd av Fatma och de två bröderna.

Romanen liknar ett antikt drama där händelser för mer än 50 år sedan – när Fatma och Sêlahattin var unga – kastar skuggor in i nutiden och får ödesdigra konsekvenser.

Förlagets beskrivning

Originalets titel: Sessiz ev (turkiska).
Översättare: Dilek Gür.
Utgivningsår: 1983 (första turkiska utgåvan), 1998 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 390.
ISBN: 9113005189.

Orhan Pamuk

Orhan Pamuk (född 1952) är en turkisk, nobelprisbelönad författare, känd för romaner som Mitt namn är röd (från 2000) och Istanbul (från 2003). Orhan Pamuk har en hemsida.

Kategorier
Torp, Elinor

Vi, skuggorna: Ett Sverige du inte känner till

Vi, skuggorna är en intressant och upprörande bok om skuggsamhället: samhället där människor utnyttjas till att arbeta under slavlika förhållanden och där kriminella arbetsgivare kan agera utan att någon ens tycks se vad som pågår. Betyg: 4 lunchrestauranger av 5.

Vi, skuggorna är en reportagebok där Elinor Torp berättar om tillvaron för några av de som sällan eller aldrig ges något större utrymme annars: de som utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare och jobbar under slavlika förhållanden i det som brukar benämnas skuggsamhället. När pris är den viktigaste parametern i offentliga upphandlingar är det ofta just den här typen av arbetsgivare som vinner. I en del branscher förefaller det omöjligt att driva företag på ett schyst sätt och att betala ut vita löner. Torp berättar om branscher där kriminella har gett sig in eftersom att det utgör ett enkelt och riskfritt sätt att tvätta pengar. Det finns mycket att förfasa sig över i den här boken. Hela systemet känns som ett haveri. För staten innebär det bland annat mångmiljardbelopp i uteblivna skatteintäkter, men för de enskilda är det här såklart någonting mycket värre.

I Torps reportage berättas det om människor som skadar sig allvarligt på arbetet men som inte kan eller har råd att betala för vård eller rehabilitering (arbetsgivarna betalar såklart ingenting). Det berättas om människor som får lön, men som förväntas betala tillbaka stora delar av lönen i ett nästa skede. Det berättas om människor som jobbar under långa pass, ibland med farliga arbetsuppgifter och noll säkerhetstänk, utan att få mer än småpengar i timlön, i den mån de ens får någon lön. Några erbjuds “bostad” i garage, i verkstäder eller på byggarbetsplatser. Några är här helt lagligt, andra är här utan att någon tycks ha koll på dem.

Det är slående att de här människorna lever i en så osynlig värld. Ingen tycks bry sig om dem eller se dem. Ett talande exempel är de uzbeker som arbetade illegalt – som städare i polisens lokaler på Arlanda (ett skyddsobjekt). En annan som rörde sig i skuggsamhället och som också omnämns i boken är Rakhmat Akilov. Innan han blev terrorist och vansinneskörde på Drottninggatan arbetade han som asbestsanerare i skuggsamhället.

Merparten av människorna i skuggsamhället är naturligtvis inga terrorister. Om något framstår de som offer. Det är människor som får restauranger att fungera, som bygger och renoverar våra hus och som städar i våra offentliga lokaler, men som samtidigt behandlas som skräp. De är osynliggjorda, utnyttjade och lever och verkar under omständigheter som ofta gör dem skadade eller sjuka. En del har med sig sina barn och lever under omständigheter som normalt sett inte ens skulle betraktas som acceptabla för djur.

Egentligen är det som vanligt: om någonting verkar vara för bra för att vara sant så är det inte sant. Kommer det ett billigt anbud eller erbjudande, eller lockas det med riktigt låga priser är det alltid någon annan som får betala. I den här väldigt intressanta och upprörande boken har Torp kastat ljus på några av de som gör just det: betalar.

Uppläsare: Inga Onn.
Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Leopard förlag), 2020 (den här ljudboken, Leopard förlag).
Antal sidor: 256.
ISBN: 9789173439084.

Aura kom i tron att det här landet var någorlunda fredat från mygel och korruption. Hon visade sig ha fel.

Wilder bodde i sin arbetsgivares garage i fyra och ett halvt år. ”Jag var inte ens en hund i chefens ögon. Jag var skräp.”

Sverige har fått ett laglöst arbetsliv där människor från fattiga länder jobbar under slavliknande förhållanden. En ny typ av kriminalitet som inte myndigheterna kommer åt. Exploateringen pågår överallt. Människor sover inuti bilverkstäder, i skogen och på byggen. En rad politiska beslut har skapat det så kallade skuggsamhället, som blev synligt när Akilov 2017 körde in på Drottninggatan. Han jobbade som asbestsanerare i Sverige innan han blev terrorist. En i mängden av gömda arbetare i vårt parallella samhälle.

Svenskt arbetsliv har blivit ett paradis för kriminella som vill tvätta sina smutsiga pengar vita. Svartarbetet kostar staten 66 miljarder per år. Lågt räknat. Samtidigt är stat, kommuner och landsting våra största upphandlare. Och på sätt och vis de värsta bovarna.

Förlagets beskrivning

Elinor Torp

Elinor Torp är en svensk Guldspaden-belönad journalist och författare.

Kategorier
Dahl, Arne

Utmarker

Utmarker av Arne Dahl är en spännande deckare, som tyvärr också innehåller en del klichéer. Betyg: 2 armbandsur av 5.

Utmarker av är den första delen i Arne Dahls deckarserie om Sam Berger och Molly Blom. Sam arbetar som polis och är inblandad i ett fall rörande en försvunnen flicka. Han misstänker att hon har fallit offer för en seriemördare som kidnappat och torterat flera andra offer och som nu kan ha den här försvunna flickan i förvar, eventuellt fortfarande vid liv. De andra i utredningen verkar inte helt stå på hans sida, men sakta kommer det fram att Sam kan ha unika insikter i fallet eftersom han har personliga kopplingar till gärningsmannen. När säkerhetspolisen Molly kommer in i historien visar det sig att även hon har sådana kopplingar och att hon har starka, personliga skäl att vilja ta fast gärningsmannen. Tillsamman startar Molly och Sam en inofficiell, hemlig utredning.

Utmarker är en deckare som bitvis är så spännande att den är svår att lägga ifrån sig. Deckarförfattare kan ibland nästan slå knut på sig själva i sin iver att överraska läsaren, men Arne Dahl lyckas verkligen. Det finns dramatiska vändningar som jag inte såg komma. Detta är på bokens pluskonto, helt klart. Tyvärr lider Utmaker också av att den innehåller en hel del klichéer. Sam är en ensamstående karl som tappat kontakten med sina barn. Molly är visserligen ingen hacker, men känns ändå som en Lisbeth Salander-kopia. Och vad är det här med att drivna egna parallella utredningar?! Därtill finns det mycket i boken som är så överdrivet, groteskt och otroligt att jag helt enkelt inte kan ha överseende. Det blir bara för mycket och det finns ingen trovärdighet.

Boken går helt enkelt upp och ner: växlar mellan att vara andlöst spännande och att kännas väldigt mycket som något jag har läst förut. Ärligt talat vet jag inte om topparna väger upp dalarna för min del. Emellertid slutar boken med en rejält spännande cliffhanger, så jo, det kan nog mycket väl bli så att jag läser fortsättningen.

Han såg hennes fötter försvinna. Tog ett par steg mot öppningen. Hejdade sig, överblickade. Gick tillbaka till de båda golvstöttorna, lät ficklampan klättra nerför dem. Hittade hack i den vänstra, ungefär samma i den högra, på tre nivåer. Tittade ner, mot golvet. Bakom den högra stöttan, lätt inkilat, satt någonting. Ett minimalt föremål. Han böjde sig ner och bände loss det. Det var ett kugghjul, ett mycket litet kugghjul. Han betraktade det.

Så la han det i en nästan lika liten bevispåse, zippade igen den och stoppade den i fickan.

Ur Utmarker av Arne Dahl

Utgivningsår: 2016 (Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 383.
Läs även: Inland, Mittvatten, Friheten.
ISBN: 9789100154974, 9789100154981.

Hon heter Ellen Savinger och har varit försvunnen i tre veckor.

Sam Berger fruktar att en seriemördare tagit henne, men få av hans kollegor inom Stockholmspolisen lyssnar på honom: utan kropp, inget brott.

Så kommer Sam i kontakt med den mystiska Nathalie Fredén som visar sig ha oanade insikter i fallet. En historia med hisnande förgreningar till Sams eget liv tonar fram: plötsligt är även jägaren jagad, och i utmarkerna väntar en sanning som alltför många vill dölja.

Tempofyllda Utmarker visar upp en helt ny sida av Arne Dahl. Det är en roman full av försåtsmineringar och hemliga rum, den första där vi följer detektiverna Sam Berger och Molly Blom.

Förlagets beskrivning

Arne Dahl

Arne Dahl är den pseudonym författaren Jan Arnald (född 1963) använder sig av när han skriver deckare. Han har skrivit många populära deckare, inte minst de populära böckerna om A-gruppen.