Kategorier
-

5 fina böcker om ensamhet

Ibland känns det som att känslan av att vara ensam är något som förenar de flesta människor på jorden… De flesta har vi nog haft någon period när vi har känt oss ensamma. Ändå är det svårt att prata om och jag gissr att många känner viss skam över att vara ensamma. Det är sorgligt, tycker jag. Under den här pandemin är det säkert ganska många som känner sig ensamma och isolerade. Tänk om alla kunde sträcka sig utåt och vara lite mer öppna och välkomnande, släppa in fler inpå livet, även i tider när det är svårt att träffas annat än digitalt. Ibland kan i alla fall böcker om ensamhet vara en liten påminnelse om att ensamhetskänslor är extremt vanliga. Idag tänkte jag tipsa om fem sådana böcker.

Aftonland

Aftonland av Therese Bohman handlar om den nyskilda konstprofessorn Karolina. Det är en berättelse med många lager, men det är bland annat en fin bok om att hantera omställningen från tvåsamhet till att leva själv. Jag tycker det är fint skildrat. En av mina favoritböcker!

Aftonland av Therese Bohman
Aftonland av Therese Bohman

Alberte och friheten

Alberte och friheten är den andra boken i Cora Sandels fantastiska trilogi om Alberte. I boken har Alberte lämnat det instängda livet i Nordnorge, där hon vuxit upp i en familj som är på väg att tappa sin forna förmögenhet och där det inte direkt finns medel eller möjligheter för att Alberte att ha stora drömmar. Nu har hon ändå tagit sig till Paris: Paris och friheten. Och ensamheten. Även friheten kan ha ett pris.

Alberte av Cora Sandel
Alberte av Cora Sandel

Araben

Pooneh Rohis Araben är en fantastisk bok om att stå med fötterna i två olika kulturer, vilket inte nödvändigtvis leder till att man får båda. Allting kommer med ett pris. En av huvudpersonerna, den namnlösa iranier som kallas för “Araben” (trots att han naturligtvis inte ens är arab – så osynlig är han), har förlorat sin familj, sitt hus, sin karriär. Nu lever han ett liv som mest verkar gå ut på att transportera sig som ett sätt att få dagarna att gå. Det är svårt att inte bli berörd.

Araben av Pooneh Rohi
Araben av Pooneh Rohi

Kärlekens historia av Nicole Krauss

Jag tror aldrig jag har läst om någon mer ensam person än huvudpersonen Leo Gursky i Nicole Krauss roman Kärlekens historia. Leo har förlorat allt, inte minst sin son, och det är helt hjärtskärande att läsa om hur han försöker fördriva tiden i sin överbelamrade lägenhet och hur han försöker hantera sin ensamhet. I det ingår bland annat att varje dag försöka bli sedd genom att låtsas vara klumpig: tappa några mynt, spilla ut det nyköpta kaffet. Så mycket kan det betyda att bli sedd av någon. Det är verkligen en fin och berörande berättelse.

Kärlekens historia av Nicole Krauss
Kärlekens historia av Nicole Krauss

Märit av Astrid Lindgren

Många av barnen i Astrid Lindgrens berättelser är ensamma och befinner sig i svåra situationer, där fantasi många gånger blir ett verktyg för att ta sig igenom. Ni har väl läst om Bo Vilhelm Olsson i Mio, min Mio? Det finns dock många fler fantastiska berättelser där Lindgren, med sitt fantastiska sätt att alltid ta barn på allvar, berättar om barn som har det svårt. Missa inte novellen Märit, en riktigt fin berättelse om en flicka som är så ensam att hon nästan verkar vara osynlig.

I skymningslandet, Tu tu tu!, Märit och Prinsessan som inte ville leka av Astrid Lindgren
I skymningslandet, Tu tu tu!, Märit och Prinsessan som inte ville leka av Astrid Lindgren
Kategorier
-

December på ett nytt sätt

Tänk att det bara är en månad sedan jag kände sådan hoppfullhet och glädje över att samhället börjat öppna upp lite mer. Jag såg fram emot roliga föreställningar och annat vi skulle göra, nära & kära vi skulle träffa och så vidare. Nu sitter vi med Sveriges kanske hårdaste restriktioner och kan inte ens resa någonstans annat än till jobbet, kan inte träffa någon utanför hushållet och så vidare och så vidare. Vi hann faktiskt gå på en otroligt fin Mozartkonsert innan restriktionerna kom och det gläds jag över. De hade anpassat det så bra på Norrlandsoperan, sett till att det aldrig blev någon trängsel. Strax innan var vi på väg att ta en kaffe på Espresso House, men fick vända i dörren för att det var smockfullt. Förutom några pliktskyldiga markeringar på golvet verkade de inte ha lyft ett finger för att minska trängseln. Borden stod tätt, stolarna stod tätt, allt var trångt och det var fullsatt. Sådant gör mig så irriterad. Att just kulturen är det som ska stängas ned under pandemin! Många fik och restauranger tar såklart sitt ansvar, men lika många gör det definitivt inte.

Nåja, jag ska inte klaga. Vi är friska och har jobb (gud så mycket jobb jag har för den delen!!). Jag hade gärna bakat pepparkakor med mina vänner, kunnat bjuda in till glöggfika och kanske avverkat någon spelkväll, men nu blev det inte så och det är ganska lugnt ändå. Eller spelkväll har vi och för sig haft. Digitalt. Självklart känns det ovisst och deppigt med julen, men jag tänker inte ta ut något i förskott. Vi får se hur det är då, helt enkelt.

Att inte riktigt veta hur julhelgen ska se ut förtar dock en del av julmyset för mig, måste jag erkänna. Även det att inte kunna bjuda hit folk gör hela julmyset lite tristare. Varför ska jag baka & fixa om ingen kan komma hit? Att inte kunna gå på julkonsert, julmarknader eller strosa omkring på stan bland julpynt gör också sitt till för att ge känslan av att det är mörk november snarare än SNART JUL. Allt detta är helt klart i-landsproblem. Det är bara det att jag tycker att julen, hela vägen från november 😉 till tjugondag knut är SÅ mysig och nu är det ännu en grej som pandemin har snott. Så lite deppigt är det ändå. Och självklart känner jag för de som definitivt inte får en avkopplande jul i år, på grund av sjukdom & oro, på grund av slitsamt jobb inom vården eller av andra orsaker!

Nu när december strax är här ska jag försöka göra vad jag kan för att hålla humöret uppe: lyssna på lagom mycket julmusik, äta goda grejer som hör julen till, kolla på SVT:s julkalender (om den är kass kan man ju se någon bra på Öppet arkiv istället), pyssla mer än vad jag brukar, tända ljus och sådant. Ja, och så kommer jag ta sovmorgon, träna (hemma) och läsa noveller. Jag har ju min egenkomponerade novellkalender i år (och en jättefin Stunder i advent-kalender!). Kanske kan jag också få ändan ur vagnen och göra saker jag tänkt i flera ÅR att jag borde ta tag i, som att flytta bloggen till en databas som stödjer emojis till exempel. Pandemin kan ge alla möjliga sega projekt en skjuts. Vi får väl se.

Några av mina noveller...
Decembers novelläsning. 🙂

Novelläsningen ska bli en skön avrundning på det här årets läsning. Jag hade någon slags idé om att hinna läsa ut de flesta av mina andra påbörjade böcker inför decembers novellprojekt och jag lyckades nästan! Vad läser du december?

Kategorier
Nesbø, Jo

Kungariket

Kungariket av Jo Nesbø är en överraskande och spännande bok om den hemvändande lillebrodern, som ska få den sömniga fjällbyn att lyfta sig, och om hans beskyddande storebror. Betyg: 5 hårfrisörskor av 5.

Kungariket är en fristående thriller av den norske författaren Jo Nesbø, som annars gjort sig känd för de omåttligt populära Harry Hole-böckerna (bland mycket annat). I Kungariket är det ingen polis likt Harry Hole i huvudrollen utan den ensamlevande Roy, som bor i en liten norsk fjällby. Han basar över samhällets bensinstation och lever i övrigt ett liv i något som framstår som ett självvalt utanförskap. Hans hem är den högt belägna gården Opgard. Nu kommer plötsligt Roys lillebror, Carl, och hans nyblivna fru, Shannon, tillbaka till bygden efter åratal i Kanada. Carl kommer med storslagna planer om att få samhället att lyfta sig och allas utägor att öka i värde och bli attraktiva stugtomter. Han ska se till att ett lyxigt hotell byggs i trakten. Med sin stora karisma får han med sig hela bygden, som går in och investerar i hotellsatsningen.

Under tiden framkommer det undan för undan att allt inte är vad det borde vara. Läsaren får veta att Carl har blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn och länge är det lite ovisst vem som är förövaren. Snart får läsaren även veta att att Roys och Carls föräldrar, som förolyckades i den skarpa, farliga kurvan upp till Opgard när Roy och Carl var i tonåren, kanske inte dog en helt naturlig död. Och vad hände egentligen med den polis som blev satt att utreda olyckan? Och vad handlar hotellsatsningen om? På Nesbøs alldeles egna sätt överraskas läsaren gång på gång. Här finns mördare och våldsamma män som också är genuint omtänksamma i andra situationer. Här finns ängsliga och oroliga människor som bortom detta är grovt kalla och beräknande. Ingenting är svart eller vitt och som så ofta i Nesbøs romaner går det aldrig riktigt att veta hur det ska sluta, vem om är “god” eller “ond” eller vilka baktankar folk har.

Jag blev helt fast i den här boken! Det finns delar som är skruvade att jag kan förstå om andra blir irriterade, men för min del kändes det bara uppfriskande och härligt. Jag älskar böcker där man inte riktigt kan lita på någon och där ens sympatier omärkligt kan flytta omkring mellan olika personer – och i slutändan kanske hamna hos någon som är en fullständig idiot, men som trots det… Jo Nesbø har verkligen läsaren i sitt grepp! Dessutom skriver han fantastiskt bra. Jag ska inte påstå att det är poetiskt eller någonting sådant, men det finns ett flyt i språket som nästan inga andra böcker har. Berättelsen bara flyter fram utan motstånd.

Det här är en bok som kanske är underhållande snarare än omvälvande eller gripande, men med det sagt är den fantastiskt bra och precis den sortens bok jag behövde läsa i höst.

Vi gick runt huset till norrsidan där huvudingången ligger. Varför pappa inte hade satt in dörren rakt ut mot gårdsplanen och vägen vet jag ärligt talat inte. För att han tyckte om att se alla våra utägor varje dag när han klev ut, kanske. Eller för att det var viktigare att värma upp köket än hallen. Vi klev över tröskeln och jag öppnade en av de tre dörrarna i hallen.

“Köket”, sa jag och la märke till lukten av härsket fett. Hade den funnits där hela tiden?

“Så fint”, ljög hon. Okej, jag hade städat och till och med diskat, men fint var det definitivt inte. Storögt – och kanske lite oroligt – följde hennes blick spisröret som gick från vedspisen genom ett hål som sågats ut i taket upp till andra våningen. Tillräckligt stort för att inte träet skulle antändas och så cirkelrunt att pappa hade kallat det finsnickeri. Det var i så fall – tillsammans med de två lika cirkelrunda hålen på utedasset – det enda av det slaget på gården.

Ur Kungariket av Jo Nesbø i översättning av Per Olaisen
Kungariket av Jo Nesbø

Originalets titel: Kongeriket (norska).
Översättare: Per Olaisen.
Utgivningsår: 2020 (första norska utgåvan), 2020 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 605.
ISBN: 9789100185596.

Roy är en mekaniker som lever ett enkelt liv uppe i bergen. Men friden störs när hans lillebror Carl återvänder till barndomstrakterna med en ny fru och högtflygande planer. Carl är en entreprenör och vill bygga ett stort hotell för att återuppliva bygden, men hemligheter från brödernas barndom gör sig snart påminda. Roy har alltid skyddat Carl, men kanske har lillebror gått för långt för att Roy ska kunna hjälpa honom denna gång. Ska han ta vara på sin broder?

Jo Nesbøs nya fristående thriller är precis som älskade Sonen ett ödesmättat familjedrama med arketypiska drag, med en mångbottnad och gastkramande intrig som kan mäta sig med de bästa böckerna om Harry Hole.

Förlagets beskrivning

Jo Nesbø

Jo Nesbø (född 1960) är en norsk författare och en av världens mest framgångsrika deckarförfattare. Hans böcker har sålt i över 40 miljoner exemplar och översatts till fler än 50 språk. Han är också författare till de populära barnböckerna i Doktor Proktor-serien och har tidigare arbetat som aktiemäklare, journalist samt varit medlem i popgruppen Di derre. Jo Nesbø har en hemsida och en Facebooksida.

Kategorier
Wolff, Lina

Köttets tid

Köttets tid av Lina Wolff är en absurd berättelse om en skribent som reser till Spanien och träffar en man som tror sig vara förföljd av människor som är ute efter hans organ. Betyg: 2+ båtturer av 5.

Köttets tid av Lina Wolff handlar om en skribent som fått möjligheten att spendera en period i Madrid. Tanken är att hon ska hitta ny inspiration, men snart tar hon jobb som assistent åt en demenssjuk man – ett jobb hon i och för sig snart förlorar. I den bostad hon hyr under sin vistelse skaffar hon sig också en inneboende: en man som hon träffar på en bar och som hävdar att han är förföljd. Han har en helt absurd berättelse som involverar en dunkel nätshow, en mystisk nunna, en lång otrohetsaffär och människor som jagar honom för att komma åt hans organ för organdonation.

Det är verkligen en skruvad berättelse. Har du läst De polyglotta älskarna av samma författare kommer du nog känna igen stilen och språket. Ska jag vara helt ärlig så blev jag aldrig direkt såld på De polyglotta älskarna och inte heller Köttets tid känns som en bok i min smak. Jag förstår att den är elegant skriven, att det finns många lager och att det är berättat med en imponerande finess, men för mig går det inte riktigt hem. Ibland kan jag gilla magisk realism, men det här är inte riktigt den genren. Här är det bara absurt. När jag läser den här typen av böcker kan jag inte leva mig in. Jag blir för distraherad över att fundera över vad författaren egentligen vill säga. När jag läser om boken förstår jag att den handlar om andlighet, köttets olika stadier och om feminism, men medan jag läser känner jag mig tyvärr inte så intresserad av något av det. Förmodligen säger det mer om mig än om boken.

En svensk skribent åker till Madrid för att få inspiration till sitt nästa projekt. I en bar träffar hon en man som tror sig vara förföljd av skaparna till en ljusskygg nätshow som han medverkat i. Han ber henne gömma honom, och i gengäld berättar han sin historia. Det blir upptakten till ett möte mellan skribenten och den diaboliska mirakelgöraren Lucia – ett möte som till slut tvingar skribenten att fatta ett ödesdigert beslut kring sin egen inre essens.

“Köttets tid” är en roman om människans behov av andlighet – dock med fötterna långt nere i en ytterst oandlig verklighets gyttja. Det är också en undersökning av köttet, kött i olika stadier, skepnader och konstellationer.

Förlagets beskrivning

Uppläsare: Gunilla Röör.
Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
Antal sidor: 262 (ca 10 h lyssning).
ISBN: 9789100186050.

Lina Wolff

Lina Wolff (född 1973) är en svensk författare och översättare. Hon är bland annat känd för den Augustprisbelönade romanen De polyglotta älskarna.

Kategorier
Boye, Karin

Omläsning: Kallocain: Roman från 2000-talet

Kallocain av Karin Boye är en skrämmande dystopisk roman om ett samhälle där staten betyder allt och där till och med invånarnas tankar kan övervakas. Betyg: 4 injektioner av 5.

Kallocain av Karin Boye är en klassiker som säkert många med mig har läst i skolan. Jag minns att jag blev berörd av läsningen redan då, men när den nu blev vald som månadens bokcirkelbok kändes det verkligen som en bok värd en omläsning. Med lite mer livserfarenhet och läserfarenhet i bagaget blir det såklart en annan läsning.

Boken handlar om Leo Kall, medarbetare i Kemistaden, i en underjordisk, totalitärt styrd stat. Här har ingen människa något särskilt värde: alla är blott och bart kuggar i det stora maskineri som utgör staten. De är alla skyldiga att tjänstgöra och tjäna staten. Barnen tillhör också staten och lämnas bort vid en viss ålder. Alla lever sina liv under övervakning av “polisöron” och av hembiträden som övervakar dem i deras hem.

I sitt arbete har Leo Kall uppfunnit det som ytterligare kan bli ett sätt att för staten att utöva sin kontroll över invånarna: han har uppfunnit “kallocain”, en substans som får den som tar det att tala sanning och avslöja sina innersta tankar. Leo Kall ser att hans uppfinning kommer att leda till snabbare rättegångar och skapa bättre ordning. Han är stolt över sin uppfinning, samtidigt som han i slutändan inte kan avhålla sig från att använda den själv, mot sin fru. Det hans fru berättar läggs till berättelser från de försökspersoner som tvingats ta kallocain under utvecklingsprocessen och Leo Kall blir plötslig ångerfull.

Kallocain är en verkligt tankeväckande roman. När jag läste den i tonåren tror jag att jag främst tänkte på den som en kommentar till nazismen och kommunismen i Sovjetunionen. När jag läser den idag känns den på en del plan skrämmande nära. Demokrati och frihet är ingenting att ta för givet. Bokens undertitel är “en roman från 2000-talet”. Det är nu. De “polisöron” och angiveri som beskrivs i boken finns på sätt och vis idag. Kallocain är verkligt berörande och skrämmande och en mycket läsvärd klassiker.

Utgivningsår: 1940 (första utgåvan, Bonnier), 2020 (den här e-boken, Litteraturbanken).
Antal sidor: 285.

Karin Boye

Karin Boye (1900–1941) var en svensk författare, känd för sin odödliga poesi och för sina romaner, där Kallocain förmodligen är hennes mest kända. Du kan läsa mer om Karin Boye hos Karin Boye Sällskapet.