Bullet journal-metoden: samla dina tankar, organisera ditt liv, forma din framtid

Bullet journal-metoden av Ryder Carroll är en bra introduktion till planeringsverktyget Bullet journal, BuJo, skriven av metodens upphovsman. Kanske lovar boken lite väl mycket mirakel, men okej, jag känner mig inspirerad till att plocka upp en del. Betyg: 4 prickar av 5.

Bullet journal-metoden av Ryder Carroll är förmodligen den ultimata guiden till att använda en bullet journal; Den är i vart fall skriven av metodens upphovsman. Kanske använder du bullet journal eller vet vad det handlar om, kanske inte. För att ge en kort introduktion så kan jag väl sammanfatta det med att det är en att göra-lista, loggbok/dagbok och kalender i ett. Det enda som behövs är en anteckningsbok, vilken som helst (fast helst med prick-mönstrade eller blanka sidor), och en penna. Det är flexibelt och sympatiskt i sin enkelhet. Behövs någon särskild räknare eller lista av något slag, så är det enkelt att bara lägga till den. Det handlar om korta noteringar, enkla symboler, och att hela tiden reflektera, rensa bort, ringa in vad som känns intressant för nå sina mål. Ironiskt nog finns det en uppsjö av bullet journal-inspiration att hitta på nätet: det finns en hel värld där ute av rena konstverk till bullet journals. Det är inte fel i sig, särskilt inte eftersom att en viktig del av metoden är också just det: det avkopplande i att sitta ned en stund och skriva för hand. Det är dock inte färgglada uppslag som är grejen med bullet journal (vilket jag ärligt talat trodde innan jag läste den här boken) och det är den här boken också väldigt tydlig med.

Varför har jag läst den här boken? Det är en bra fråga, som kommer att få ett långt svar. Jag är en person som gillar ordning & reda, struktur och “var sak på sin plats”. Jag har genom åren avverkat en mängd planeringssystem och metoder. Jag har testat papperskalendrar, digitala att göra-listor, spelifierade att göra-listor, post it-lappar, dagliga planer, boka in mig själv i kalendern, att göra-listor med belöningssystem, pomodoro. Jag har också avverkat diverse digitala planerings- och anteckningsverktyg och att göra-listor. Grundproblemet är att mitt liv, särskilt min jobbsituation, kan upplevas rörig och att jag har en väldigt ryckig arbetsbelastning. Jag har många små (och stora) projekt som löper på samtidigt och i långa perioder kan jag sällan sitta ned och jobba färdigt med en uppgift i taget. Jag försöker att “multitaska” (det sämsta man kan göra om man vill jobba effektivt) och lösa saker medan de uppkommer, men det är svårt. Ibland har jag jordens plan för veckan, men sedan rasar allt ihop för att det dyker upp ett mejl som måste hanteras eller någon ny omständighet som gör att saker och ting måste prioriteras om. Ibland dyker det upp så komplexa problem att jag inte ens vet var jag ska börja och då gör jag som så många andra: skjuter upp lagom länge, låter mig distraheras av vad som helst, går och tar en till kopp kaffe, ja, ni kanske vet?! Problemet kan inte direkt lösas av någon ny planeringsmetod av något slag, men ibland kan ett fungerande system göra att saker flyter på lite mer friktionsfritt och när min arbetssituation har varit som mest rörig har jag länge haft en tendens att gå till förrådet med kontorsprylar för att hämta ut fräscha block och pennor och göra en ny att göra-lista. Vända blad. Börja med ett blankt papper. Eller också har jag installerat någon ny mirakel-app. Det har känts bra, men har sällan varit sådär klockrent effektivt. Faktum är att jag har landat i (för åratal sedan) att alla system är bra – ett tag, men sedan brukar det bli för komplicerat, bli för många olika ställen för att fylla i likartade saker, för dålig flexibilitet, och då står jag där igen, med tomma block och pennor och klurar på hur sjutton jag ska göra systemet bättre. För ett tag sedan började hur som helst några av mina kollegor att ge sig in på BuJo och som den planeringsnörd jag är så ville jag genast testa och jag lånade därför boken Bullet journal-metoden.

Inte heller Bullet journal löser någonting i grunden, men jag uppskattar i alla fall flexibiliteten och att man kan forma den efter sina behov. Jag har också fått en del tips på hur jag kan anteckna kortare, så att det känns meningsfullt att gå tillbaka och läsa. Jag tycker också att jag har fått en välbehövlig påminnelse om att listor och projekt kan ändras. Jag sitter inte längre med milslånga att göra-listor som inte ens går att beta av. Till delar är boken mer en bok om personlig utveckling än en guide till BuJo-metoden och jag kan erkänna att jag är rätt avigt inställd till den “nyfrälsta” tonen i boken, men visst har det funnits en hel del användbart att påminnas om och en del konkreta tips att ta till sig av.

Jag har några personliga reflektioner som går bortom bullet journal-metoden, men som jag ändå gärna vill dela med mig av. Jag tror nämligen att vi är rätt många som har fantastiska jobb där man till stor del lägger upp sina dagar och hittar på sina arbetsuppgifter själv (så ser det åtminstone ut för många inom min bransch). Det är jättekul att ha ett fritt & kreativt jobb, men det finns också en risk att det blir jättestressigt eftersom absolut ingen eller ingenting förklarar när man producerar för lite eller jobbar på för hårt. Det sker i princip aldrig att någon talar om att jag är på väg åt fel håll, jobbar med fel saker, eller, det omvända, att jag är inne på rätt spår. Ibland känns det som att jag åstadkommer absolut 0 på mitt jobb (och sedan jobbar man ju naturligtvis på en arbetsplats som anammat new public managment och ska därför rapportera timmarna på något projekt och belasta någon slags uppdragsgivare med den kostnaden – JIPPI!) . Jag har insett att ungefär alla jag känner, på alla möjliga arbetsplatser, upplever ungefär samma stress. Jag tycker att man borde kunna prata om det här mer. Ibland gör jag det med vissa kollegor: ventilerar olika metoder för att försöka komma tillbaka på banan efter en svacka. För mig fastnar det ofta i att jag hamnar i komplicerade frågeställningar som jag inte ens vet hur jag ska börja angripa, så då gör jag “inget” istället. Några minuters diskussion kan verkligen ge nya perspektiv och lösa upp hela knuten. Det ger i grunden mer än att försöka “anteckna” sig fram till något. För mig är det tydligt – appar, anteckningsböcker och roliga system i all ära – för mig ger det verkligen mer effekt att diskutera med andra. Vi kommer alla ha perioder där vi retsamt låter oss distraheras av mobilen, mejl, och, för min del, nya anteckningsböcker från förrådet. Vi kommer alla ha perioder när det känns som att vi inte åstadkommer något. Så ser arbetslivet ut, som jag ser det, och det fina är att i genomsnitt åstadkommer man ju ändå något i slutändan. Folk borde sluta skämmas över hur det är och fokusera på att göra något konkret för att ändra situationen. Ibland är det enklare än vad man kanske tror och det är inte nödvändigtvis BuJo som är lösningen.

Men tycker du att BuJo verkar kul – kör för all del på det. Testa för flexibilitetens skull eller om du tycker att det är rofyllt och återhämtande att skriva för hand i en fin anteckningsbok. De stora fördelarna med bullet journal, som jag ser det, är att man kan hålla sig hyfsat till ett och samma system och inte behöver sväva iväg till olika anteckningsböcker och appar hit och dit. Det är flexibelt och går att bygga ut på olika sätt, så som det passar en bäst. Och, viktigt: en bärande del i systemet är att regelbundet rensa bort sådant som inte längre känns viktigt. Allt handlar om att regelbundet stanna upp och se till att man håller sig på banan och jobbar med det som känns meningsfullt för en själv. Jag uppskattar de delarna av metoden, helt klart. Och är du intresserad av bullet journal-metoden är det här en bra bok att börja med för att sätta igång.

Bullet journal-metoden av Ryder Carroll
Bullet journal-metoden av Ryder Carroll

Originalets titel: The bullet journal method (amerikanska).
Översättare: Kjell Waltman.
Utgivningsår: 2018 (första amerikanska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Volante).
Antal sidor: 302.
ISBN: 9789188869296.

I åratal testade Ryder Carroll otaliga organiseringssystem, online och offline, men inget av dem passade hans sätt att tänka. Han sökte ett sätt som skulle hjälpa honom att bli konsekvent, fokuserad och effektiv tills han av ren nödvändighet utvecklade metoden själv. Han kallade den Bullet journal. När han började dela med sig av sitt system till sina vänner som stod inför liknande utmaningar, blev det viralt. Bara ett par år senare, till hans stora förvåning, är Bullet journaling en världsomspännande rörelse.

Bullet journal-metoden handlar om mycket mer än att organisera dina anteckningar och att-göra-listor. Det handlar om vad Carroll kallar medvetet levande: att rensa bort distraktioner och fokusera din tid och energi på det som är verkligt meningsfullt, både på arbetet och i ditt privatliv. Det handlar om att spendera mer tid på det du bryr dig om, genom att jobba mot färre mål. Hans nya bok visar hur du kan…

Samla dina tankar: med bara papper och penna kan du få koll på vad du lägger tid på och få överblick över dina framsteg.

Organisera ditt liv: finn lugn i vardagen genom att attackera dina att-göra-listor på ett systematiskt, medvetet och produktivt sätt.

Forma din framtid: ta vaga drömmar och nyfikenheter till meningsfulla mål, och bryt sedan ner dessa mål till genomförbara steg som leder till stora förändringar.

Carroll skrev den här boken för frusterade list-skrivare, överväldigade multitaskare och kreativa som behöver lite struktur. Vare sig du har använt en Bullet journal i flera år eller aldrig har sett en tidigare kommer Bullet journal-metoden ta dig från att vara en passagerare till att bli pilot över ditt eget liv.

Förlagets beskrivning

Ryder Carroll

Ryder Carroll är en amerikansk produkdesigner och bullet journal-metodens upphovsman. Vill du veta mer om bullet journal, kolla in www.bulletjournal.com.

Timglaset

Timglaset av Tracy Rees är en mysig feelgood om kärlek, vänskap, familjehemligheter och om att våga ta en ny väg i livet. Den väcker också lust att resa till Wales. Betyg: 4 danslektioner av 5.

Timglaset av Tracy Rees växlar mellan att utspela sig 1950 och 2014. Under 2014 får vi följa Nora, som har fått något av en livskris. Hon har brutit upp från sin relation och nu väljer hon också att lämna det jobb där hon har suttit fast väldigt länge. Osäker på vad hon ska göra med sitt liv bestämmer hon sig för att resa bort och komma bort från livet hon lever i London. Hon hamnar i den lilla kustorten Tenby i Wales.

Det är samma plats där hennes mamma, Chloe, spenderade alla sina somrar under tonåren. I delarna som utspelar sig 1950 får vi följa just Chloe i sommaridyllen där det mesta kretsar kring de populära tonårs-danserna och diverse intriger kring dessa, men där hon också har en riktigt nära vän i den yngre pojken LLew.

Mycket i den här boken är såklart väldigt förutsägbart, kan man väl våga påstå. Det står nämligen snart klart att Chloe döljer en hemlighet, någonting från det förflutna och något som också är förklaringen till att hennes Tenby-somrar abrupt tog slut efter den där sommaren 1950. Allt detta vecklas ut under läsningens gång tills Chloes och Noras berättelser möts mot slutet. Längs vägen finns det såklart utrymme för en hel del kärlek och romantik (med en del missförstånd och komplikationer). Jag har en tendens att bli irriterad när det blir för kliché och förutsägbart, men i det här fallet blev jag faktiskt bara charmad. Kanske spelade det in att jag precis innan läste en riktigt dålig feelgood-roman och att den här framstår som så mycket bättre i jämförelse, men förmodligen är det väl het enkelt så att det här är en riktigt läsvärd bok.

Jag har aldrig varit i Wales och jag har aldrig haft speciellt bra koll på den delen av Storbritannien heller, men den här boken lyckas verkligen sälja in stället. Det verkar så himla mysigt och fint och språket är härligt (hade jag inte lyssnat på ljudboken hade jag inte haft någon aning om uttalet, så jag är glad att jag lyssnade istället för att läsa själv). Kanske blir det lite extra idylliskt eftersom läsaren får se det genom Chloes barnsliga och naiva tonårsögon. Det finns någonting så oskuldsfullt och gulligt med hennes danser och strandliv med Llew och jag rycktes med och blev charmad över både platsen och tiden och stämningen.

Jag tyckte riktigt mycket om Timglaset. Det är den perfekta, avkopplande boken: lättsam, utan att vara banal, mysig utan att vara allt för stereotyp. Det här är en av årets feelgood-favoriter för min del.

Timglaset av Tracy Rees
Timglaset av Tracy Rees

Men i morgon skulle hon vakna till fiskmåsarnas skrin och löftet om en lång, solig dag i frihet. Dagarna skulle gå och Chloe skulle vara lycklig, skriva hem varje dag och posta breven en gång i veckan, och hennes hiraeth skulle lätta. Vid det här laget kände hon till dagarnas rytm, för det här var hennes fjärde sommar hos den andra sidan av familjen, den “fina” sidan.

Och det här skulle bli den bästa sommaren hittills, för nu var hon tretton! Och det betydde – det knöt sig i magen bara hon tänkte på det – att i år, för allra första gången, skulle hon, Chloe Samuels, få gå på Tenby Teens sommardans! Hur skulle en människa kunna överleva såhär mycket upprymdhet?

Ur Timglaset av Tracy Rees

Originalets titel: The Hourglass (engelska).
Översättare: Carina Jansson.
Uppläsare: Lisa Werlinger.
Utgivningsår: 2017 (första brittiska utgåvan), 2019 (första svenska utgåvan, Piratförlaget), 2019 (den här ljudboksversionen, Piratförlaget).
Antal sidor: 512 (ca 12 h lyssning).
ISBN: 978-91-642-0576-6, 978-91-642-3408-7.

2014
Nora har alltid tagit för givet att hennes liv skulle gå som på räls. Tills allt en dag faller samman. När oro och dålig sömn tar över hennes liv bestämmer hon sig för att resa bort och dras till den lilla orten Tenby i Wales, som hon besökt tidigare. Denna vackra plats vid kusten döljer hemligheter, men visar sig också ha en förmåga att läka de mest plågsamma minnen.

1950
Som tonåring vistas Chloe i Tenby varje sommar. Hon bor hos sina släktingar och tillbringar långa härliga dagar på stranden. De idylliska somrarna följer på varandra, tills hon en dag möter en spännande, några år äldre kille som hon omedelbart blir förälskad i. Men samma kväll som de ska ha sin första träff händer något som kommer att förfölja henne resten av livet.

Timglaset är en varm roman om att hitta kärleken och om en plats som döljer familjehemligheter. Bästsäljande författaren Tracy Rees skriver med känsla om människor och deras längtan efter att hitta hem.

Förlagets beskrivning

Tracy Rees

Tracy Rees är en brittisk författare, bosatt i Wales. Timglaset är hennes tredje roman och hennes första roman på svenska. Tracy Rees twittrar under @AuthorTracyRees.

Slutet

Slutet av Mats Strandberg är en preapokalyptisk och tänkvärd bok om livets (och jordens) förgänglighet och en spännande bok om tonårsliv i ett samhälle där det mesta har satts ur spel. Betyg: 5 dagboksappar av 5.

Slutet av Mats Strandberg är en verkligt tänkvärd bok om livet i en nära nutid, där människornas existens hotas av en komet. Kometen närmar sig obönhörligt och det finns ingenting att göra för att förhindra att den träffar jorden. Det har blivit sent på jorden, helt enkelt; Om tre och en halv månad kommer alla att gå under.

Boken följer växelvis två tonåringar, Simon och Lucinda, vars gemensamma nämnare är Tilda, Tilda som var Simons tidigare flickvän och Lucindas bästa vän. Nu har det mesta i samhället satts ur spel: sophämtning och medicinutdelning sköts av ideella, tåg går sällan eller aldrig, samtidigt som det är svårt att få tag på bensin för att resa med bil. De flesta affärer har stängt igen, tömts och plundrats, precis som att biblioteken har övergivits. Det finns inte speciellt många anledningar att vara i stan längre; stadens lockelser har blivit meningslösa och värdelösa. Unga struntar i att gå till skolan precis som att många vuxna struntar i sina jobb. När nyheten om kometen slog ner var det snart dags för skolavslutningar och studenten. Nu finns ingen framtid. Simons syster är gravid, men kommer aldrig att hinna bli mamma. För många blir det hög tid att förverkliga allt de en gång tänkt att de skulle hinna med i sina liv och en del passar på att leva ut, minst sagt. Det finns inte ens någon poäng längre i att tänka på sin hälsa. En del klarar inte av pressen, en del lever i förnekelse, en del dras in i underliga sekter.

Lucinda och Tilda var tidigare elitsatsande simmare. Mycket av det som kan ingå i ett typiskt tonårsliv har genom åren fått stå tillbaka för simningens skull: det har inte funnits utrymme för speciellt mycket fest eller för speciellt många andra fritidsintressen eller vänner utöver de i simhallen. Nu finns det inga framtida tävlingar eller mål att uppnå. Tilda börjar istället som så många andra att testa något nytt: droger. Hennes liv roterar snabbt kring stökiga fester och Simon har inte längre någon plats i hennes liv. På den sista dagen vill Simon omge sig av sina nära, däribland älskade Tilda, men Tilda vill ägna sin sista tid åt att vara med fler än Simon.

Även Lucinda och Tilda har glidit ifrån varandra. Lucinda har cancer och var mitt uppe i en cancerbehandling när det blev känt att jorden kommer att träffas av en komet. Nu avslutar hon behandlingen. Plötsligt har hon samma prognos som alla andra och cellgiftsbehandlingar spelar ingen roll. Någonstans under hennes sjukdom gled Lucinda och Tilda isär. Kanske hade de kunnat hitta tillbaka till varandra, men plötsligt slår det ofattbara ner: Tilda är borta. En udda vänskap växer fram under Simon och Lucindas sista tid i deras sökande efter Tilda.

Slutet är en oerhört bra bok. Jag är 30+ och kan inte veta hur väl den här boken lyckas ringa in hur dagens tonårsliv ser ut, men jag känner i alla fall stark igenkänning när Mats Strandberg skildrar tonårsliv. Vänskap, förälskelse, starka känsloutbrott åt olika håll, det känns verkligen träffsäkert. Här blir det dessutom extra intressant eftersom att det handlar om ett tonårsliv under minst sagt speciella villkor: jorden är på väg att gå under och allt tonårsliv måste komprimeras till några veckor. Det här är unga människor utan framtid. Allt de vill uppleva måste de uppleva nu.

Boken väcker många tankar. Vad skulle jag vilja göra om jag visste att jorden bara skulle existera i några veckor till? Vad är viktigt på riktigt? Vad är slöseri med tid? I boken hotas jorden av en komet, men det är lätt att istället tänka på vår verklighet idag och den katastrof vi på riktigt är på väg mot: klimatkatastrofen. I den här boken har transporter och konsumtion till stor del slagits ut och på många håll lever människor i misär. På så sätt skildrar den scenarier vi på riktigt är på väg mot. Samtidigt är det ingen bok om klimat, utan den handlar om en komet. Det är dock väldigt intressant att det är så enkelt att göra de där parallellerna.

Mycket i den här boken är svindlande, samtidigt som den är en väldigt “vanlig” bok om vänskap, kärlek och tonårsliv. Det finns många bottnar, helt enkelt, och jag tycker att varenda en är briljant. Slutet är en fantastisk bok och en av mina favoriter hittills från årets läsning.

Slutet av Mats Strandberg
Slutet av Mats Strandberg

Jag springer vidare. En pappa är på väg till lekparken med sitt barn. Han lyssnar koncentrerat medan hon pladdrar på om en robot som kan förvandla sig till katt. Jag tittar på pappan. Undrar om han vet vad som hänt. Jag hoppas inte det. Jag hoppas att han ska slippa vetskapen några minuter till. De försvinner ur sikte när jag viker runt ett hörn och ser trevåningshuset av gammalrosa tegel, korsar parkeringen med den slitna Toyotan som Judette köpte här om veckan.

(ur Slutet av Mats Strandberg)

Utgivningsår: 2018 (första svenska utgåvan, Rabén & Sjögren).
Antal sidor: 511.
ISBN: 9789129703498.

Du är sjutton år gammal. Det är sommar och världen ser ut precis som vanligt. Men du vet vad som är på väg. Om en månad är vi alla borta.

Vad vill du göra den sista tiden? Vem vill du vara med när allt tar slut? Hur känns det att veta exakt vilket klockslag du ska dö? Och vad spelar ett liv mer eller mindre för roll?

Slutet är en preapokalyptisk berättelse om två ensamma unga människor i en värld som lever på lånad tid. En tragedi binder dem samman och växer till en besatthet, men kommer de att hitta svaren innan himlen blir vit och haven förångas?

(förlagets beskrivning)

Mats Strandberg

Mats Strandberg (född 1976) är en svensk författare, känd för bland annat succéromanerna Engelsforstrilogin (som han skrev tillsammans med Sara Bergmark Elfgren), Färjan och Hemmet. Mats Strandberg har en hemsida, en Facebooksida, instagrammar under @matsstrandberg_ och twittrar under @matsstrandberg_.

Jag hörde att…

David Lagercrantz sista Millennium-roman kommer ut i augusti. Titeln är Hon som måste dö och det blir alltså den 6:e delen i serien, som ursprungligen började som en trilogi. Enligt Boktugg skulle den först släppas exklusivt för Storytel, medan övriga streamingtjänster skulle få vänta i tre månader innan släpp, men man har tydligen backat och låter även Bokus Play få tal del av boken på lanseringsdatum (Nextory och BookBeat får dock vänta till slutet av november). Är det avgörande för er om uppmärksammade böcker finns hos att lyssna på redan på lanseringsdatumet? Personligen är jag inte så brydd och vad gäller Lagercrantz Millennium-böcker har jag inte läst en enda… 😮

Arbetarlitteratur, Mattias Torstenssons podcast och folkbildningsprojekt, har gett ut böcker! Det finns fyra titlar att välja på: Lycklig den som lyckan får av Maria Sandel, Julgranarna av Alfred Kämpe, Fåglar ombord av Josef Kjellgren och Utvalda dikter av Dan Andersson. Alla till supersympatiska priser, får man säga. Kul initiativ tycker jag, som själv har lite av en bildningslucka när det gäller just Arbetarlitteratur och som kanske just därför är väldigt förtjust i podden.

Min lässtatistik, halvvägs genom 2019

Halva året har redan swishat förbi och som vanligt känns det som att tiden går alldeles för fort, samtidigt som det känns väldigt avlägset med vintern och allt. Såhär års brukar jag kasta mig över mitt Excelark 😉 , där jag löpande för in mina utlästa böcker, och sätta ihop några figurer. Det här året är inget undantag. Här kommer bokåret (hittills) i siffror!

Jag har läst 24 böcker. När man är bokbloggare och själv följer bokkonton på sociala medier är det lätt att känna sig som jordens långsammaste läsare. Många har ju som mål att läsa exempelvis 100 böcker per år. Det där är utopiskt för mig. Jag tycker att det är bra jobbat att ha tagit mig igenom nästan 1 bok per vecka. Heja!

I år har jag för första gången någonsin (?) läst färre svenska böcker än böcker med andra ursprungsländer. Jag kan förvånat konstatera att tre titlar är skrivna av norrmän. Kul, tycker jag! Jag har läst en hel del från finska författare de senaste åren, men de andra nordiska länderna är klart underrepresenterade i min läsning.

Förra året avslutade jag på sätt och vis med att plöja noveller, så det här året har jag främst känt mig sugen på att läsa längre texter. Några tegelstenar har det dock inte blivit (Än! Men jag har hunnit ett gott stycke i Anna Karenina…).

Jag har läst böcker från lite spridda utgivningsår, men framför allt böcker från 2010-talet. Endast en av årets utlästa böcker är faktiskt från årets utgivning. Typiskt mig!

Författarna till årets böcker är som vanligt kvinnor, mestadels.

Avslutningsvis, det viktigaste: har jag läst något bra? Jodå, en riktigt usel bok har jag tydligen kämpat mig igenom (varför gör man sådant?!), men jag har åtminstone läst fem gånger så många fantastiska böcker. Årets favoriter såhär långt: Eat good, De osynliga, Naiv. Super., Maken och Musan.

Har du läst något riktigt bra i år?