Kategorier
-

5 böcker som jag läste för 5 år sedan

Idag dyker jag ner i arkivet! Läste jag något bra för fem år sedan, det vill säga 2015? Ja, det gjorde jag. Det var faktiskt ett riktigt pang-år när det kommer till läsupplevelser. Flera av 2015 års favoriter är böcker jag fortfarande tänker på ibland. Här kommer mina favoriter (inte nödvändigtvis böcker som kom ut 2015).

Böckerna om Maj

Kristina Sandbergs böcker om hemmafrun Maj är oförglömliga. I böckerna Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris får läsaren följa Maj genom livet. Det är oro över barnen, oro över den alkoholiserade maken, ett fasligt slit för att sköta hemmets alla sysslor… Det är svårt att säga vad som är så fängslande med de här böckerna, men att läsa om Maj är verkligen att vara med henne och känna med henne. Det är också ett stycke kvinnohistoria berättat på bästa sätt.

Allt jag inte minns

Jonas Hassen Khemiri är min kanske allra största favoritförfattare och frågan är om Allt jag inte minns är hans allra bästa roman? Det märks att boken bottnar i personlig sorg hos Khemiri själv, för det här är verkligen berörande och nära. Boken kretsar kring Samuels närmsta, de som blir lämnade med frågor om vad som egentligen hände när Samuel dog i det som var en olycka eller kanske inte alls var en olycka. Trots att det är en bok med mycket sorg och smärta minns jag verkligen att den också är väldigt rolig och varm. En bok som har allt! Skriven med Khemiris alldeles speciella stil.

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

Det här är hjärtat

Bodil Malmsten är en annan stor favoritförfattare och Det här är hjärtat är en av hennes kanske finaste dikter. Det kommer verkligen rakt från hjärtat: en berättelse om sorg, att förlora någon man älskar. Det är också den sista dikt Malmsten själv hann skriva innan hon ledsamt nog gick bort 2016. Jag vet ingen som skriver så precist och fint som Malmsten. Det är bedrövligt att hon inte hann skriva ännu mer.

Det här är hjärtat av Bodil Malmsten
Det här är hjärtat av Bodil Malmsten

Det är något som inte stämmer

Med Det är något som inte stämmer var det som att Martina Haag tog ett kliv till en ny nivå. Från att ha skrivit feelgood och humoristiska texter började hon plötsligt skriva om ångest och att försöka ta sig igenom en sårande skilsmässa. En helt otrolig bok. Så äkta, precist och hudlöst. En riktigt bra bok!

Det är något som inte stämmer av Martina Haag
Det är något som inte stämmer av Martina Haag

Kalmars jägarinnor

Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson är befriande och härlig. Här är huvudpersonerna alldeles för mycket: störiga, stökiga. Och Kalmar är alldeles för litet för tjejgänget som boken handlar om: Eva, Jenna, Linden, Jossan och Sudden. De som kanske snarare har ett utanförskap än en gemenskap – alla bär på något jobbigt som döljer sig bakom fasaden. Jag tyckte att den här boken var helt överrumplande. Huvudpersonerna är udda och språket är fantastiskt, som poesi.

Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson
Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson
Kategorier
Lundberg, Patrik

Fjärilsvägen

Fjärilsvägen av Patrik Lundberg är en mycket berörande bok om Patriks egen mamma och en mycket bra bok om klass. Betyg: 5 oplar av 5.

Fjärilsvägen är Patrik Lundbergs berättelse om sin mamma, Birgitta Lundberg. Birgitta hade allt det där som många drömmer om: man, två barn, villa och jobb. Sedan kom skilsmässan och med det en ekonomi som inte gick ihop. Så småningom drabbades hon av de krämpor och sjukdomar som kom att bli ett allt större hinder i vardagen och livet och leda till ett liv på sjukpenning. Till slut hamnade Birgitta i fullständig misär och 67 år gammal gick hon bort. Det är en resa nedåt, utan att Patrik för den sakens skull målar ut henne som ett offer. Här ryms både goda stunder och sorgliga stunder, misslyckanden och besvikelser liksom små framgångar. Ibland gör mamman rent förfärligt sårande saker mot Patrik och andra, men mestadels lyser det igenom att det finns en enorm kärlek mellan Patrik och hans mor, om än med perioder då deras relation skaver och är svår att upprätthålla. Fjärilsvägen är ett porträtt som ger en levande bild av en kvinna som mestadels levde ett väldigt slitsamt liv och om en son som präglats starkt av det.

Under Patriks uppväxt unnar sig mamman ingenting, allt går till barnen. Det trixas och fixas så att Patrik och hans syster ska få fotbollsskor och kunna följa med på skolresor, men själv unnar hon sig inte ens att äta lunch. Det är lätt att förstå att det slitsamma livet med ett tungt och lågbetalt jobb och en stressig tillvaro som ensamstående mamma kostar på. Birgitta blev bara 67 år och Patrik sätter fingret på något som är väldigt viktigt här: i vårt samhälle har de flesta fått det bättre, men det finns en kategori där utvecklingen går åt andra hållet. Lågutbildade kvinnors förväntade livslängd sjunker. Patrik Lundberg skriver sakligt och precist om klass och den sits som hans mamma delar med så många andra. Samtidigt skriver han om sig själv, som den som växer upp med en ständig insikt om att sakna skyddsnät och att aldrig ha ett nätverk att luta sig mot. Det präglar honom hårt, liksom det att växa upp i ett samhälle som är en vit fläck på kartan, en småstad som aldrig ges utrymme i några medier (nu är läget förvisso annorlunda för hemstaden Sölvesborg – och jo, Jimmy Åkesson finns med i den här boken, paradoxalt nog som en av Patrik Lundbergs förebilder i tonåren). Trots att Patrik sedan mot alla odds lyckas etablera sig som journalist och trots att han skriver uppmärksammade och kritikerrosade böcker så kan han aldrig riktigt känna sig helt hemma och trygg i den värld dit klassresan tar honom.

Jag är i Patrik Lundbergs ålder och växte precis som honom upp under 90-talets finanskris. Min tillvaro var inte alls densamma som Patrik Lundbergs, men jag känner ändå igen mig väldigt mycket. Jag kan inte påstå att jag har saknat något i livet och jag har inte heller vuxit upp med en ensamstående mamma. Ändå delar jag verkligen Patrik Lundbergs känsla av att ingenting kan tas för givet, särskilt inte pengar. Jag fattade det inte då, men 90-talskrisen satte sina spår. Jag tänker ofta på det som vuxen, inte minst för att de flesta runt omkring mig nu för tiden har det väldigt gott ställt. Det blir sådana kontraster när folk i allmänhet reser med familjen på semester till Bali och på skidresor i Alperna (när jag var barn gick vår mest exotiska semester till Dalarna med lånad husvagn), köper nya iPhones till sina barn (jag hade inga statusprylar som barn – mycket av det jag hade i klädväg, cykel med mera var sådant jag ärvt av äldre kusiner och som de vuxit ur) och så vidare, och så vidare. Jag kommer aldrig glömma när jag flyttade från kollektiv till min första hyresrätt. Jag var student och kände mig så stolt och glad över att ha fått ihop ködagar så att jag kunde flytta till min egna lilla etta i ett miljonprogramshus. Jag tyckte den var SÅ fin och mysig och allt sådant. En av mina äldsta vänner blev uppriktigt förvånad och kunde inte förstå att jag inte flyttade till bostadsrätt. För mig fanns det inte på kartan att köpa en bostadsrätt. Jag levde på studiemedel och hade kanske 10 000 kr i en buffert som jag sparat ihop genom sommarjobb. Jag förstod inte ens vad han menade. Han förstod inte vad jag menade. Nu förstår faktiskt ingen vad jag menar när jag aningslöst frågar om blivande bostäder som andras vuxna barn är på väg att flytta till. Jag lever fortfarande i tron att man hyr när man flyttar hemifrån, men här köper man naturligtvis en bostadsrätt till ungarna. “Alla” gör det i den lilla akademikerbubbla jag mestadels befinner mig. Detta och tusen andra saker kommer aldrig riktigt att gå in, misstänker jag. Precis som att jag aldrig riktigt kommer att kunna slappna av och känna att det löser sig när det gäller jobb (trots att jag aldrig någonsin har varit arbetslös längre än en sommar). Jag har aldrig haft några släktingar i min bransch, ingen som har kunnat fixa in mig på något jobb eller kratta för mig. Jag sökte 80 jobb i hela Sverige när jag pluggade min sista termin och fick nobben. Jag tror aldrig att något sådant där ska lösa sig. Jag hör inte till alla de studiekamrater som pluggade till ingenjör för att deras pappa hade gjort precis det och för att det fanns ett familjeföretag att ta över. Ingenting sådant. Ingen har kunnat dela med sig av erfarenheter kring att plugga, ingen har kunnat ge tips kring hur jag ska tänka kring studier och karriär. Jag har uppfunnit allt själv och då blir man också ganska ensam. Jag misstänker att Patrik Lundberg har känt något liknande. Han som först inte ens sökte till journalistutbildningen på Skurups folkhögskola, för den ansågs omöjlig att komma in på, och som han sedan kom in på med högst poäng av alla. Varför trodde han att han inte skulle komma in? Det är sådant man lätt tror när absolut ingen i ens omgivning har gjort något liknande.

Det är inte synd om mig, långt ifrån. Ursäkta att jag började skriva om mig när det här inlägget egentligen handlar om Fjärilsvägen. Det är hur som helst en bok som väckte många tankar, minnen och känslor – och det är väl ett gott betyg.

En sak till förresten. I boken citerar Patrik Lundberg Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch: ”Låg pensionen efter föräldraledighet, deltid och ett låglöneyrke. Är det ojämställdhet? Gör andra val, få annat resultat.”. Det är ett gammalt citat, men det är verkligen svårt att släppa. Ebba Busch får mig att vilja spy.

Fjärilsvägen av Patrik Lundberg
Fjärilsvägen av Patrik Lundberg

Uppläsare: Martin Wallström.
Utgivningsår: 2020 (Albert Bonniers förlag), 2020 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier Audio).
Antal sidor: 175 (ca 4,5 h lyssning).
ISBN: 9789100181987, 9789100185961.

När Birgitta Lundberg föddes fanns det hopp, även om hennes liv. I rekordårens och folkhemmets Sverige kunde en arbetarflicka på landsbygden gå åtta år i skolan, ett år i husmoderskola och få ett kontorsjobb måndagen efter examen. Hon kunde spara till körkort och bil, åka på dans och hitta kärleken.

Snart levde Birgitta Lundberg den svenska drömmen: Make, två barn. Volvo och villa. En välfärd som fanns där när hon behövde den.
Sedan kom 1990-talets finanskris. Skilsmässan och stressen. Fattigdomen. Barnens liv till varje pris.

Patrik Lundberg växte upp på Fjärilsvägen i Sölvesborg. Nu är Fjärilsvägen en kärleksförklaring till hans mor, och en berättelse om det svenska klassamhället.

Förlagets beskrivning

Patrik Lundberg

Patrik Lundberg (född 1983) är en svensk journalist och författare. Han debuterade 2013 med den självbiografiska ungdomsboken Gul utanpå, som bland annat handlar om att vara adopterad och göra en återresa. Sommaren 2020 var Patrik Lundberg värd i Sommar i P1 och hade ett hyllat program som precis som Fjärilsvägen handlar om hans mamma. Patrik Lundberg är krönikör på Expressen. Han har en hemsida och finns på Twitter och Facebook.

Kategorier
-

Böcker i september

Här om veckan tipsade jag om böcker som kom ut i augusti. Bjuder september på några spännande nyheter? JA! Här kommer nio boknyheter som jag är extra nyfiken på.

Sanningens kalas av Marie Lundström
Sanningens kalas av Marie Lundström
  • Jerker Virdborg har skrivit Skyddsrummet Luxgatan, en novellsamling som jag har läst flera noveller ur. Jag har verkligen gillat det jag läst hittills: tänkvärda och vassa noveller om ett Sverige i krig och konflikt. Nu är jag nyfiken på att läsa en roman av samma författare. Nu i september har jag chansen, för då kommer Mamma i soffa, som beskrivs som både dröm- och spöklik. Låter som en udda läsupplevelse.
  • En del barnböcker är mer för vuxna än för barn. Jag tror att min sambo, 34 år gammal, skulle bli mycket glad över Hilma af Klint: Kartor över osynligheten av Ylva Hillström och Karin Eklund. Han tycker nämligen att Hilma af Klints konst är fantastisk. Det här är den första barnboken om henne och den är säkert spännande. Allt jag vet om Hilma är att hon var väldigt före sin tid.
  • Brukar du också lyssna på Lundströms bokradio? Nu debuterar programledaren Marie Lundström med Sanningens kalas. Jag hoppas att hon besöker Lundströms bokradio och berättar mer om sin bok. Marie kommer nämligen att vara tjänstledig under några veckor i höst och ersätts då av en annan Lundström (!) – Kristofer Lundström. Boken beskrivs som en “dråplig och drabbande roman om livsval och kärlek, om det svåra i att vara kvinna, mamma och dotter”.
  • Jag tyckte väldigt mycket om Brun flicka drömmer av ALMA-pristagaren Jacqueline Woodson. Nu kommer en ny vuxenroman på svenska, Genom märg och ben, som handlar om medelklassfamiljs resa från 1920-talet och framåt. Den vill jag läsa!
  • Har ni läst Tripprapporter av Tone Schunnesson? Det är verkligen en annorlunda och fascinerande roman. Nu kommer Dagarna, dagarna, dagarna som beskriv som “en studie i framgång och undergång, beroende och svek, medialitet och osynlighet”. Hoppas den är lika stilistiskt spännande som Tripprapporter.
  • Jag tycker att Agneta Pleijel ska speeda på och skriva klart sin självbiografiska trilogi. Spådomen var ju SÅ bra! I väntan på del tre kommer nu Dubbelporträtt: En roman om Agatha Christie & Oskar Kokoschka. Säkerligen mycket läsvärd!
  • Helena von Zweigbergk är så bra! Hon skriver fint om människor och relationer och hon är också mycket trevlig att höra på radio; Hon verkar vara så sympatisk. Nu kommer något som hon kallar för “en självbiografisk inventering”: Mitt liv om dront. Låter intressant!
  • Majgull Axelsson har lyckats skriva flera riktigt bra bästsäljare. Aprilhäxan, Jag heter inte Miriam… Och många andra. Nu kommer Inställd resa till Sabarmati, som handlar om en mor och hennes adoptivdotter. Hoppas att den är lika läsvärd som så många av hennes andra böcker.
  • Nu har jag förvisso inte läst Lena Anderssons roman Sveas son, men nu kommer i alla fall uppföljaren Dottern. Eftersom jag verkligen uppskattade Andersson böcker om Ester så är jag såklart nyfiken på både Sveas son och Dottern. Underrubriken är En berättelse om folkhemmets upplösning.
Dagarna, dagarna, dagarna av Tone Schunnesson
Dagarna, dagarna, dagarna av Tone Schunnesson

Har du någon bok du längtar efter lite extra i september?

Kategorier
Nesser, Håkan

Den sorgsne busschauffören från Alster

Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser är en mysig och spännande bok om ett mord som aldrig riktigt klarades upp och som nu plötsligt blir aktuellt igen, allt berättat med Nesser alldeles speciella stil och språk. Betyg: 4 Gotlandsfärjor av 5.

Den sorgsne busschauffören från Alster är Håkan Nessers sjätte roman om Barbarotti. Kommissarie Gunnar Barbarotti och hans sambo, tillika kollega, Eva Backman har tagit tjänstledigt från sina polisjobb och rest till Gotland, där de förvandlas till privatspanare. De får nämligen snabbt syn på ett bekant ansikte: Albin Runge, en man vars försvinnande de utredde för ett antal år sedan. Han är sedan länge dödförklarad, men kanske var det något de missade den där gången?

Barbarottis och Backmans funderingar och spaningar blandas med Albin Runges egna berättelse i form av anteckningsboken “Stänk och flikar”. Där berättas om ett liv som rasade samman den dagen busschauffören (och den före detta idéhistorikern) Albin Runge genom en olycka orsakade arton människors liv. Sjutton av dem var barn på väg på skolresa. För barnen och deras anhöriga blev livet aldrig sig likt, naturligtvis, men även Albin Runges liv slogs i spillror. Nu har åren gått och plötsligt har det börjat dyka upp hotfulla brev. Någon vill honom illa.

Nesser närmar sig upplösningen från flera håll och får ihop berättelsen sådär elegant som nästan bara han kan. Nesser har ett särskilt sätt att berätta och ett alldeles särskilt språk med finurliga referenser, lekfulla namn och en kärv humor. Jag gillar det verkligen! Den sorgsne busschauffören från Alster är inte den typen av deckare som gör att man sitter som på nålar. Det är i själva verket en berättelse med en viss portion vemod och med det låga tempo som ett Gotland på lågsäsong kan bjuda på. För mig är det den bästa sortens deckare. Jag tycker bättre om den här typen av kluriga, överraskande och humoristiska deckarna än om actionspäckade varianter.

Jag kan varmt rekommendera den här boken. Lyssna gärna på ljudboksutgåvan, som dessvärre inte är inläst av författaren själv (Nesser är ju bra som uppläsare!), men som däremot är riktigt bra inläst av Reine Brynolfsson, som verkligen passar som uppläsare till den här boken.

Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser
Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser

Jag borde verkligen inte leva.

Så skriver den före detta akademikern och busschauffören Albin Runge i sina anteckningar från 2012–13. Och när någon eller några tycks hota honom till livet har han full förståelse för detta. De bisarra hoten leder så småningom till att polisen i Kymlinge kopplas in.

Hösten 2018 tillbringar kommissarierna Gunnar Barbarotti och Eva Backman av vissa skäl ett par tjänstlediga månader i Rute socken på norra Gotland, och fallet med den olycklige Runge får oväntat ny aktualitet. Någonting i utredningen från 2013 verkar ha gått fel. Käpprätt fel. Eller?

Berättelsen om den egendomlige busschauffören från Alster är den sjätte (eller möjligen sjunde) boken om kriminalpolisen Gunnar Barbarotti, inte mindre egendomlig han.

Förlagets beskrivning

Uppläsare: Reine Brynolfsson.
Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här ljudboken, Bonnier Audio).
Antal sidor: 397 (ca 10 h lyssning).
ISBN: 9789100183127, 9789100184216.

Håkan Nesser

Håkan Nesser (född 1950) är en svensk författare och före detta lärare. Han debuterade 1988 med romanen Koreografen, men är kanske mest känd för sina deckare med Van Veeteren i huvudrollen. Sedan 1998 arbetar han som författare på heltid. Håkan Nesser har en hemsida.

Kategorier
Einhorn, Lena

Den tunna isen

Den tunna isen av Lena Einhorn är en självbiografisk och kanske lite för lång bok om livet och den nödvändiga/omöjliga kärleken. Betyg: 3 sojakorvar av 5.

Den tunna isen är en självbiografisk roman av läkaren, författaren och regissören Lena Einhorn. Jag tror att jag läste om den i Vi läser, eller om det var någon som tipsade om den, helt enkelt. Såhär i efterhand känns det lite märkligt att jag påbörjade den. Jag visste nästan ingenting om Lena Einhorn innan och nu har jag lyssnat på något av en tegelsten där hon berättar oerhört ingående om sitt liv och kärlek.

Jag kan säga direkt att jag tycker att boken är för lång, så som det kanske lätt blir när man skriver en självbiografi. Jag hade förmodligen inte orkat läsa pappersboken, inte med tanke på att jag liksom aldrig har följt Lena Einhorn och hennes karriär; jag tror inte att jag har sett någon av hennes filmer och inte heller läst någon bok. Kanske får man ut mer av boken om man är mer insatt. Däremot fungerade den som ljudbok. Det finns också många passager som verkligen är fina och allmänmänskliga på något sätt.

Det som tar störst plats i boken är det röriga av-och-på-förhållandet som Lena har med bokens Nicki, en yngre kvinna som har en svårt sjuk son. Det finns alltid anledningar, bra eller dåliga, till att förhållandet aldrig blir riktigt på allvar. Det är sonen, det är exmaken, det är det ena med det andra. Under en lång tid försöker Lena och Nicki förgäves att få barn, men det slutar med att de går isär. Sedan träffas de igen. Och går isär. Så kan livet och kärleken också vara: komplicerad och svårgripbar. Einhorn skriver ofiltrerat och sminkat om deras relation, analyserar den in i minsta detalj, men inte ens psykoanalys kan riktigt reda ut någonting för henne.

Samtidigt berättar Lena om det andra i livet: filmandet & det eviga sökandet efter finansiering för hennes projekt, sin uppväxt & sina rötter. Det finns mycket intressant och fint i den här boken, men visst hade jag önskat att den hade varit kortare än 508 sidor ändå.

Den tunna isen av Lena Einhorn
Den tunna isen av Lena Einhorn

I sin nya roman Den tunna isen ger sig Lena Einhorn i kast med sin egen historia och kärlekens livsfarliga och livsnödvändiga kraft. Det är sommar när en kvinna oväntat kommer simmande mot henne på bryggan. Vad som först liknar ett oskyldigt möte gör ett outplånligt intryck på henne. Och så inleds en förälskelse, och så småningom en kärleksrelation som ska ta henne ut på tunnare is än hon någonsin tidigare vågat beträda.

Men vad är hon rädd för, och varför? Parallellt med kärlekshistorien försöker hon utforska sin egen historia, sin egen barndom. Hon trodde hon kunde den. Det gjorde hon inte. Under arbetet med modersporträttet Ninas resa finner hon efterlämnade brev mellan föräldrarna och klotter i gamla böcker som lämnats på vinden. Med hjälp av detta material börjar hon långsamt bena upp inte endast sin mors liv, utan också sitt eget livs mysterium.

I Den tunna isen följer vi berättelsen om en kärlek som verkligen visar sig vara på liv och död. Och om en vådlig, berusande färd längst ut i människans känslomässiga universum, och längst in i hennes mest dolda och skyddade skrymslen.

Förlagets beskrivning

Uppläsare: Anette Sallmander.
Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Norstedts), 2019 (den här ljudboken, Norstedts).
Antal sidor: 508.
ISBN: 978-91-1-309936-1, 9789113099453.

Lena Einhorn

Lena Einhorn (född 1954) är en svensk läkare, författare och regissör. Hon är bland annat känd för Ninas resa, som handlar om hennes mor och tiden när hon lämnade Warszawas ghetto. Berättelsen blev både bok och film som belönades med Augustpriset respektive två Guldbaggar. Lena Einhorn har en hemsida.