Musan av Jessie Burton är en fängslande berättelse om skapandets kraft och om kärlek och relationer och inbördeskrigets Spanien. Betyg: 5 fincor av 5.
Musan av Jessie Burton är en bok där två kvinnors livsöden vävs ihop och där konst, fylld med mystik, utgör länken. Jag började läsa den här boken under min påskledighet och kunde knappt lägga den ifrån mig. Det var länge sedan jag läste något så bladvändande och härligt.
Musan handlar om Olive, som precis har lämnat London tillsammans med sina föräldrar och slagit sig ned på den spanska landsbygden. Modern är deprimerad, pappan upptagen med sitt och med en affär på sidan av. Det är inte en harmonisk och lycklig familj. För Olive är det dock något i landskapet och atmosfären som verkligen drabbar henne och hon uppfylls av en kreativitet och skaparlust som hon aldrig tidigare har upplevt. I sitt rum målar hon häpnadsväckande tavlor, men hon gör det med insikten om att hennes pappa, konsthandlaren, och knappast någon annan heller, aldrig skulle förstå dem om det blev känt att det var hon som var konstnären. Det är 30-tal och som kvinna räcker det inte att vara duktig – för att bli en betydande konstnär måste du vara man.
En ung kvinna från trakten och hennes bror kommer till familjen. Kvinnan, Therese, blir deras hemhjälp, och brodern, Isaac, hjälper också till med sysslor kring huset, även om han mest är upptagen på annat håll, med kampen. Snart ska det Spanska inbördeskriget skörda sina offer, men än så länge pyr det mest under ytan. Isaac hör till vänstern och delar med sig av upprörande skildringar av våld och förtryck. Olive dras till Isaac, blir förälskad och förtrollad. På samma sätt dras Therese till Olive. Hennes vänskap till den här unga kvinna, med Vogue-magasin och magiska tavlor, blir en betydande person för henne, vars bakgrund som halvt romsk annars inte har gett henne någon högre status i samhället. Hon vill vara med Olive, hjälpa Olive, göra allt hon kan för Olive. Vid ett tillfälle gör hon något som kommer att bli ödesdigert: hon ser till att en av Olives tavlor kommer ut till allmän beskådan under sin brors namn. Hennes tanke är att Olive ska stå upp för sig själv och erkänna att tavlan egentligen är målad av henne, men det blir inte som hon trott. Olive verkar tvärtom tycka att det passar bra att hennes målningar får komma ut i världen under en annans namn. Hon ser det som den möjlighet hon har att nå ut. Tavlor säljs och Isaac tar emot pengarna, som till stor del hamnar i kassan hos hans partikamrater. På ett paradoxalt sätt känner sig Isaac utnyttjad av Olive, som använder hans namn för egna syften, och en spricka uppstår mellan dem, men Olive är förblindad och kör på med sitt.
Trettio år senare börjar Odelle, en ung kvinna med ursprung i den forna brittiska kolonin Trinidad, ett nytt arbete på ett galleri i London. Hennes närmsta chef är en excentriska Marjorie Quick, som verkligen tar henne under sina vingar och uppmuntrar Odelle i hennes skapande, skrivande. Snart lär hon också känna en ung man, som börjar uppvakta henne. Det visar sig att han har fått en häpnadsväckande tavla i arv och nu tar han den med sig till galleriet, bland annat som en förevändning för att kunna träffa Odelle. Tavlan är målad av en okänd konstnär, men när galleriägaren får se den blir han förstummad. När Marjorie får se den blir hon helt ur balans och blir uppenbart drabbad på ett mer personligt plan. Kan tavlan vara en äkta Isaac Robles-målning? Och vad har Marjorie i sådant fall för koppling till den?
Musan är en spännande berättelse med flera lager. Det är frestande att sträckläsa och låta historien veckla ut sig, förklara mer kring målningens uppkomst och hur den hamnat hos en ung man i London. Berättelserna från 30- och 60-talen berättas parallellt och som läsare förstår man därför hela tiden mer än vad Odelle gör i sin del av boken. Ändå lyckade boken överraska mig in i det sista. Jag tyckte verkligen att det var spännande att läsa mer om tavlan och konstnärskapet bakom, kanske för att jag själv är väldigt intresserad av konst och verkligen är förtjust i berättelser där stark konst har en stor del av handlingen. Boken ger en levande skildring av skaparlust och konstens kraft, vilket är väldigt härligt. Sedan blir det såklart lite extra spännande när mycket kring det viktigaste konstverket i Musan är mystiskt och spännande. Ska Olive få upprättelse? Ska Odelle lista ut hur allt hänger ihop?
Samtidigt är det verkligen ingen äventyrsberättelse på det sättet utan en bok som framför allt fokuserar på människor och den kraft som håller dem samman: vänskap, kärlek. För att inte tala om det som sliter dem isär: svek, lögner. Ibland kanske berättelsen svävar iväg lite väl och blir övertydlig när det gäller detta, men jag har ingenting emot det. Jag blev helt uppslukad av Musan och tycker att det är en riktigt, riktigt bra bok.
Jag tror han ville att jag skulle bli imponerad av det faktum att han hade en MG, men det betydde inte ett skvatt för mig när jag väl hade fått syn på tavlan i bagageutrymmet. Den var inte stor, och inte ramad. Motivet var inte särskilt märkvärdigt, men heller inte helt lätt att tolka – en flicka, med en annan flickas avhuggna huvud i händerna vid ena sidan i målningen, och vid den andra ett lejon sittande på hasorna, inför det dödande språnget. Bildspråket andades fabel.
Trots en lätt förvanskning på grund av den orangea gatlyktan över oss påminde färgerna i bakgrunden om ett hovporträtt från renässansen – den där anhopningen av åkrar som lapptäcken i alla möjliga gula och gröna nyanser, och något som såg ut som ett vitt litet slott. Himlen ovanför var mörkare och mindre diskret; det låg något mardrömslikt över dess blåslagna indigotoner. Tavlan fick mig omedelbart att tänka på motsatser – flickorna mot lejonet, tillsammans inför sin olycka. Men den hade en säregen finess bortom den vackra färgpaletten – ett svårfångat fenomen som gjorde tavlan så tilltalande.
»Vad tycker du?« frågade Lawrie. Utan den starka köksbelysningen såg hans ansikte mildare ut.
»Jag? Jag är en enkel maskinskriverska«, sa jag
Ur Musan av Jessie Burton
Originalets titel: The Muse (engelska).
Översättare: Birgitta W. Augustsson.
Utgivningsår: 2016 (första brittiska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Modernista), 2018 (den här pocketutgåvan, Louise Bäckelin förlag).
Antal sidor: 397.
ISBN: 9789177016014, 9789177990215.
Andra som läst: Beas bokhylla, Bokstaden, dagenbok.com, Johannas deckarhörna, Och dagarna går….
England, 1967. Odelle Bastien har haft svårt att etablera sig i London sedan hon flyttade från Trinidad fem år tidigare. Men plötsligt har hon erbjudits jobb som sekreterare till den glamourösa galleristen Marjorie Quick.
Genom Marjories vänskap blir Odelle medveten om en potential hos sig själv som hon inte trodde fanns. Ändå förblir Marjorie ett mysterium för henne. Och i ännu högre grad när ett stort, försvunnet konstverk som också det bär på en hemlig berättelse en dag levereras till galleriet.
Spanien, 1936. Olive Schloss, dotter till en berömd konst- handlare, är en ung kvinna som på allvar börjat utforska sina ambitioner. Till hennes familjs sköra paradis anländer en dag den revolutionäre konstnären Isaac Robles och dennes halvsyster Teresa med explosiva, förödande konsekvenser…
Musan är en roman om två kvinnor i olika tider. En magnifik, fängslande historia om ambition, identitet, kärlek och besatthet. Musan, uppföljaren till Jessie Burtons debutroman, bästsäljaren Miniatyrmakaren har hyllats av kritiker och läsare världen över.
(förlagets beskrivning)
Jessie Burton
Jessie Burton (född 1982) är en brittisk författare som har gjort stor succé med debutromanen The Miniaturist (Miniatyrmakaren) från 2014. Burtons senaste roman för vuxna är The Muse (Musan). Jessie Burton har en hemsida och instagrammar under @jesskatbee.
