• Bokrea 2025: mina tips på skönlitteratur och barnböcker till reapris

    Den 25:e februari startar årets bokrea och jag har både kollat igenom kataloger och förhandsbeställt ett antal titlar. Vilka det blev? Jo, Historien av Elsa Morante, Skymning 41 av Kjell Westö, Svensk romantisk poesi: från Kellgren till Rydberg (redigerad av Staffan Bergsten) och Pelle hittar en önskesten av Astrid Lindgren och med illustrationer av Maria Nilsson Thore. Nu gäller bara att ha tålamod och vänta på att de ska levereras hit.

    Saltkråkan-boken kommer jag såklart läsa med dottern. Jag älskar Astrid Lindgrens böcker och Saltkråkan (som visserligen började som TV-serie) hör till mina största favoriter, förmodligen för att de utspelar sig i skärgårdsmiljöer som inte är helt främmande för mig, som själv vuxit upp i norra Roslagen. Historien har jag haft på min ”att läsa”-lista sedan evigheter. Jag brukar använda mig av Boktipset för att hålla koll på vad jag vill läsa och där får man också en uppskattning matchning mot ens boksmak. Historien är något så ovanligt som en 100-procentig matchning – Boktipset är tämligen övertygad om att jag kommer att ge den ett toppbetyg. Spännande! Svensk poesi var ett impulsköp, men det var länge sedan jag köpte en poesi-antologi och jag brukar verkligen gilla sådana här samlingar där någon faktiskt har tagit tid att välja ut poesi på ett tema. Det blir ofta lite mer lättillgängligt, känner jag. Skymning 41 kunde jag inte motstå. Westö hör till en av mina favoritförfattare och Hägring 38 håller jag för en av mina favoritromaner.

    Det fanns fler böcker jag var sugen på, men det fick absolut räcka såhär. Till de böcker jag övervägde fanns följande reatitlar:

    • Demon Copperhead av Barbara Kingsolver (En av min bokcirkelkompisars, @tillsidan85:s, favoriter från förra året),
    • Dotterdottern av Susanna Alakoski (Klass, historia, kvinnliga livsöden – blir sällan besviken på Alakoski),
    • Drömmen om ett träd av Maja Lunde (För att Lundes cli-fi-romaner aldrig har gjort mig besviken hittills),
    • Far inte till havet av Elin Anna Labba (Så angelägen berättelse!),
    • Från och med du av Martina Haag (Få författare kan skriva så roligt och samtidigt mörkt som Haag – åh vad jag gillar hennes romaner!),
    • Hyper av Agri Ismaïl (Kritikerälskling som jag naturligtvis vill läsa någon gång),
    • Min bokvärld av Kerstin Ekman (Sveriges bästa nu levande författare?! Fantastiskt att få följa med i hennes bokvärld, känner jag.),
    • Mjölkat av Sanna Samuelsson (Vann Borås tidnings debutantpris förra året och jag har varit nyfiken på den sedan jag först hörde talas om den),
    • Om uträkning av omfång 1 och 2 av Solvej Balle (En hel romanserie om en dag som börjar om – om och om igen – berättelsen måste ha något med tanke på att spontant tänker att det borde vara lite tjatigt..?),
    • Rent hus av Alia Trabucco Zerán (Chilensk författare och en bok som legat på diverse topplistor länge, länge – känns intressant!),
    • Samlade dikter av Karin Boye (Klassiker jag inte tackar nej till),
    • Tranorna flyger söderut av Liza Ridzén (Bästsäljare som alla har läst utom jag… :)).

    Slutligen. Jag har självklart en del tips på böcker jag läst, uppskattat och som nu finns på rea. Här är de skönlitterära pärlor jag verkligen kan rekommendera:

    Skönlitteratur

    • Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (Tidlös klassiker om moralisk kollaps),
    • Jag ser allt du gör av Annika Norlin (Underbar novellsamling),
    • Jävla karlar av Andrev Walden (En verkligt tragikomisk uppväxtskildring ),
    • Pythian pratar av Liv Strömquist (Satirisk och rolig serieroman om självhjälp och oönskade livsråd),
    • Sniglar och snö av Agneta Pleijel (Störande och rörande berättelse om livet och /den komplicerade/ kärleken),
    • Stacken av Annika Norlin (Otrolig roman om en grupp människor som lever utanför samhället och blir allt mer som en sekt),
    • Stolthet och fördom av Jane Austen (Odödlig klassiker och kärleksberättelse som fortsätter att beröra, engagera och roa),
    • Systrarna av Jonas Hassen Khemiri (Min favoritbok från förra årets läsning),
    • Tusen och en natt (Samling berättelser som verkligen överraskade mig positivt när jag läste dem för många år sedan – en bok som är mycket mer än Ali Baba och de 40 rövarna),
    • Vi är inte här för att ha roligt av Nina Lykke (En av förra årets största överraskningar för min del: trodde absolut inte att en bok om en kulturman, anklagad för sexuella trakasserier, skulle vara såhär bra).

    Och inte glömma barnböckerna. Vi läser massor, massor, massor för vår 3,5-åring och det är alltid välkommet med påfyllning i hyllorna, även om vi i och för sig oftast lånar på bibblan. Här kommer en lång lista vi läst genom åren och som kan funka bra barn för barn upp till ca 6 år.

    Bra småbarnsböcker (ca 0-2 år)

    • Bebbe kan allt av Mervi Lindman
    • Dela med dig Sickan av Sofia Rådström
    • Totte och Emma kan av Gunilla Wolde

    Mysiga böcker om att gå på förskolan

    • Addi går på utflykt av Ellen Karlsson och Laura de Francesco
    • Alla tre inne på förskolan Ärtan av Maria Nilsson Thore
    • Alma slutar med napp av Ellen Karlsson och Laura de Francesco

    Fordon!

    • Bojan och polisbilen av Johan Anderblad och Filippa Widlund

    Klassiker och välkända karaktärer som fungerar än

    • Kalas, Alfons Åberg! av Gunilla Bergström
    • Mamma Mu gungar av Jujja & Tomas Wieslander och Sven Nordqvist
    • Pelle Svanslös på bondgården av Åsa & Michael Rönn
    • Solägget av Elsa Beskow

    Lärorika böcker: språk och siffror

    • Knorr, Koko och siffran 1 av Maria Nilsson Thore
    • Småspråkarna av Maria Strutz, Andrea Wallenberg och Oskar Jonsson

    Ytterligare några barnboksfavoriter

    • Boken som VERKLIGEN inte ville bli läst av David Sundin och Caroline Linhult
    • Bara rumpor på camping av Annika Leone och Bettina Johansson
    • Kattbossen av Marta Altés, i översättning av Karin Nilsson
    • Skrot-Nisse och hans nya vänner av Jan Lööf
    • Vems syskon? av Stina Wirsén

  • Sniglar och snö av Agneta Pleijel

    Sniglar och snö av Agneta Pleijel

    Sniglar och snö är den avslutande delen i Agneta Pleijels självbiografiska trilogi – en rörande och störande berättelse om kärleken till en man som aldrig sviktar i sina känslor till huvudpersonen, men som heller aldrig kan vara henne trogen.

    Betyg: 3.5 av 5.

    Agneta Pleijels memoarer har nu rört sig från barndom (Spådomen) och unga vuxna-liv (Doften av en man) till det vuxenliv, medelålder och ålderdom som Sniglar och snö rör sig kring. Pleijel skriver om karriären, som hon försöker hinna med samtidigt som hon är småbarnsförälder. Hon har ett stabilt jobb på Aftonbladets kulturredaktion och blir så småningom kulturchef, ivrigt påhejad av sin företrädare, som lobbar in henne i denna mansdominerade värld. Helt tillfredsställande är dock inte jobbet: hon har höga ideal, som inte nödvändigtvis funkar med den krassa verkligheten på en kvällstidning med ambitioner att sälja stora upplagor, och en spirande längtan efter att få skriva skönlitteratur.

    Privatlivet är inte heller tillfredsställande. Utan omsvep hänger hon ut förhållandet med ex-sambon som totalt dött, nödtorftigt sammanhållet av den dotter de oplanerat får tillsammans och som barnets pappa inte alls önskat sig. Det är inte det enda Pleijel beskriver naket och öppet. När relationen så småningom tar slut kommer snart hennes livs kärlek in i bilden: M. Det som följer är en djup kärlek, helt utan tvivel från någon part, som står bergfast trots M:s återkommande otrohet. Pleijel vill ha barn, M skaffar barn med en annan kvinna. Det kommer också komma en annan kvinna in i M:s liv – han hävdar bestämt att han älskar båda två. Inte många författare skulle kunna få det att låta som en exklusiv kärleksrelation värd namnet, men Pleijel får verkligen fram känslan av det speciella band hon och M har mellan sig.

    De relationer Pleijel målar upp – den kärlekslösa, den kärleksfyllda (men komplicerade) – men också en helt ofattbar affär hon har med en karl med sexuella fantasier om Pleijels egen dotter(!!!), är fascinerande. Jag relaterar oerhört lite, förstår väldigt lite, men Pleijel skriver verkligen fram någonting som känns alldeles ärligt och som stör mig, på ett bra sätt. Det här är ingen bok som liknar en massa andra böcker, det är en skildring rakt från livet (fast såklart är det ju skönlitteratur och ingen dokumentär), och den väcker både tankar och känslor.

    Relationen med M är en av bokens största pusselbitar, men Sniglar och snö är också en roman som rymmer mycket mer. Det är också en berörande berättelse om åldrande föräldrar och en oerhört fint bok om längtan efter att få skriva. Det är glädjande att Agneta Pleijel slog igenom som författare så småningom, för skriva, det kan hon! Det finns så många fallgropar med memoarer – vad ska tas med och vad ska skalas bort när man försöker återberätta ett liv? – men Pleijel har en säker stil och ett precist språk, ingenting känns överflödigt.

    Sniglar och snö har varit en tankeväckande läsning och jag är glad att jag har tagit mig an den. Samtidigt har jag en känsla av att Spådomen hade en skärpa som Sniglar och snö inte riktigt har. Jag blev inte lika såld på Sniglar och snö, som den första delen i memoarerna, men kan inte exakt sätta fingret på varför. Kanske är det så enkelt som att uppväxtskildringar tilltalar mig mer än berättelser från mitt i livet, men det kan man ju inte lasta Sniglar och snö för.

    Sniglar och snö

    Sniglar och snö är den avslutande delen i Agneta Pleijels självbiografiska trilogi som inleddes med Spådomen och Doften av en man. Boken gavs ut av Norstedts 2023. ISBN: 9789113127736, 9789113127750.

    Agneta Pleijel

    Agneta Pleijel är en svensk författare och litteraturkritiker. Hon fick sitt stora genombrott med romanen Vindspejare (1987).


  • I februari läser jag (kanske) den sista e-boken från biblioteket (man ska inte lova för mycket)

    I februari läser jag (kanske) den sista e-boken från biblioteket (man ska inte lova för mycket)

    Februari är här och som fortsättning på mitt tidigare inlägg 2025 slutar jag låna e-böcker kan jag direkt dementera att det skulle bli 0 bibliotekslånade e-böcker i år. Jag hann nämligen låna en sista innan övergången till nya Biblio skedde 15/1! Just nu läser jag alltså Sniglar och snö, av Agneta Pleijel, som är februaris bokcirkelbok. Sedan är det slut för ett tag framöver!

    Läget är alltså att företaget WeDoBooks (tidigare Axiell), som tillhandahåller e-lånesystem åt en förkrossande majoritet av Sveriges bibliotek, har valt att lansera ett nytt system och app (Biblio), som säkert är bättre ur många aspekter, men som tyvärr också innebär den svårsmälta försämringen att det inte längre går att läsa e-böcker på vanliga läsplattor. De har tolkat en del av EU:s tillgänglighetsdirektiv, som i grunden naturligtvis är till för att säkerställa att exempelvis e-böcker är tillgängliga för alla, som att de behöver låsa in sina böcker i sin egen app och webbplats. Tilltaget gör förmodligen att den som behöver text-till-tal-funktion får det lättare, men samtidigt blir e-böcker naturligtvis otillgängliga för oss som vill läsa på en skärm anpassad för e-böcker. You win some, you lose some, antar jag. Tilltaget innebär också, för den delen, att det inte går att söka efter e-böcker i bibliotekens kataloger. Smidigt..?

    Några bibliotek har valt ett annat e-lånesystem: Libby, som än så länge inte har gått ut med någon information om att de skrotar utlåning till läsplattor. Libby är till och med så smidigt att det går att surfa in på det direkt i min Kobo-läsplatta (en funktion jag i och för sig inte har kunnat testa eftersom jag inte har något bibliotekskort som funkar som inloggning till Libby). En kort stund trodde jag att jag hade lyckats skaffa ett bibliotekskort på ett bibliotek som erbjuder Libby, men det verkar krävas ett personligt besök på bibliotek för att få den där pin-koden som behövs för att logga in.

    Är du också sugen på ett Libby-bibliotekskort och har vägarna förbi något av följande bibliotek är det ett tips att skaffa lånekort hos någon av dem: Alingsås, Mellansjö (Gullspång, Hjo, Karlsborg, Mariestad, Skövde, Tibro, Tidaholm, Töreboda), Västra Skaraborg (Essunga, Grästorp, Götene, Lidköping, Skara, Vara), Göteborg, Härryda, Härnösand, Järfälla, Katrineholm, Lerum, Solna. Man måste inte vara skriven där man har lånekort, eller någonting i den stilen. Min sambo samlar rent av på bibliotekskort. Själv får jag väl se till att ta en bensträckare i Härnösand på nästa resa söderöver.

    Till dess: man kan såklart köpa sina e-böcker! I en del fall kostar de just inte mer än pocketböcker, så det är klart att man borde öppna plånboken oftare. Det är bara det att biblioteket har fungerar smidigt, länge (har lånat e-böcker i 14 års tid!) att jag blir irriterad över de här försämringarna.

    Något som låter lite hoppfullt är också att Biblio tydligen jobbar på att kunna erbjuda epub-filer ett tag till, för de bibliotek som efterfrågar detta. Det återstår att se vad det blir av det. Jag tror det, när jag ser det. 🙂

    Vad händer annars i februari då? Inte mycket, enligt min kalender. Efter en januari med ganska mycket krasslighet hit och dit (dottern, mig själv…) kanske man kan hoppas på en månad med lite mer ork, lite mer dans, lite mer kul. Och Mello! Och så kanske det här blir den stora månaden för påfyllning av (e-)böcker – traditionsenligt är det ju bokrea i februari. Jag har inte spanat in vad som finns på årets rea och gissar att utbudet på e-böcker är lågt/obefintligt. Återkommer!

    Vill du läsa något nyutkommet kan jag tipsa om att Jerker Virdborg är aktuell med nytt i februari, för då kommer Bro, bro. Vad jag förstår handlar den om en ung man som får för sig att blockera en gångbro. Här anar man paralleller till absurda Mamma i soffa, som absolut inte är det bästa jag läst av Virdborg, men ändå; Skriva kan han, Virdborg! Även om jag personligen gillar de lite mindre absurda berättelserna.


  • Nya och gamla barnböcker jag läser med 3-åringen: ”Historien om någon”, ”Mamma Mu gungar”, ”Pelle Svanslös: våga vara snäll” och ”Öppna mycket försiktigt”

    Nya och gamla barnböcker jag läser med 3-åringen: ”Historien om någon”, ”Mamma Mu gungar”, ”Pelle Svanslös: våga vara snäll” och ”Öppna mycket försiktigt”

    Historien om någon av Åke Löfgren (text) och Egon Möller-Nielsen (bild)

    ”Den här boken finns på min förskola”, sa dottern lyckligt när hon hittade Historien om någon på biblioteket och sedan dess har vi läst den minst två gånger om dagen. Boken är från 1951, men är tidlöst bra i all sin enkelhet. Någon har lämnat en blöt fläck i tamburen, vält omkull möbler och stökat runt i köket. ”Får se vem det kan vara!”, brukar dottern mysa inför varje läsning. Konstigt att det kan vara så kul trots att överraskningsmomentet försvann för länge sedan.

    Historien om någon gavs ut första gången 1951 av Folket i bild 1951. Jag har läst en utgåva från 1988, utgiven av Rabén & Sjögren. ISBN: 978-91-29-48633-9.

    Mamma Mu gungar av Jujja och Tomas Wieslander (text) och Sven Nordqvist (bild)

    Dottern är mycket förtjust i Mamma Mu och får hon välja själv kan man nästan räkna med att hon väljer just en Mamma Mu-bok att läsa. Jag vet inte vad som gör det: kanske det lugna tempot, de detaljrika illustrationerna och den knasiga Kråkan? Mamma Mu gungar är en av de tidigaste Mamma Mu-berättelserna, ursprungligen utgiven 1993, och den håller än. Vad den handlar om? Ja, Mamma Mu gungar.

    Tjoho, tjoho

    Man kan inte jämt

    stå och tugga och glo

    bara för att man är en ko.

    Ur Mamma Mu gungar av Jujja och Tomas Wieslander och Sven Nordqvist

    Mamma Mu gungar gavs ut första gången av Natur och kultur 1993. Jag har läst en utgåva från 2019, utgiven av Rabén & Sjögren. ISBN: 9789129715538.

    Pelle Svanslös: Våga vara snäll av Åsa och Michael Rönn (text) och Ingrid Flygare (bild)

    Både dottern och jag tycker att Pelle Svanslös-böckerna är mysiga. För mig känns det också extra kul med böcker som utspelar sig i Uppsala, en stad som helt enkelt var ”stan” när jag växte upp. När jag var barn läste jag för övrigt Gösta Knutssons Pelle Svanslös-böcker, allihop skulle jag tro, med stor behållning, men det är klart att jag förstår att originalen är lite daterade. Så ja: jag är väldigt glad över att Åsa och Michael Rönn tillsammans med Ingrid Flygare har tagit Pelle Svanslös till en nutid med kattelatte och shopping på KEA (Katternas Eget Varuhus). Jag är också glad över att Pelle är så vansinnigt snäll. Världen vore lite bättre om folk i allmänhet ansträngde sig för att vara lite snällare.

    Pelle Svanslös: Våga vara snäll gavs ut Bonnier Carlsen 2018. Den bygger på karaktärerna från Gösta Knutssons böcker om Pelle Svanslös. ISBN: 9789163894831.

    Öppna mycket försiktigt: En bok med bett! av Nick Bromley (text) och Nicola O’Byrne (bild), i översättning av Carina Gabrielsson Edling

    Vi har ett gäng Pixiboksversioner av David Sundins bråkiga böcker som absolut inte vill bli läsa. Det här är en bok i samma stil: en klassisk saga råkar bli invaderad av en farlig krokodil. Alla de här böckerna är mycket uppskattade av dottern. Det rör sig alltså om böcker där det exempelvis kan dyka upp farliga monster som behöver vaggas till ro eller skakas bort. Öppna mycket försiktigt är extra tjusig, med sitt hål genom pärmen på baksidan.

    Open very carefully översattes till svenska av Carina Gabrielsson Edling och gavs ut av ABC forlag 2013. Jag har läst en utgåva från 2024, utgiven av samma förlag. ISBN: 978-91-29-48633-9.


  • Rörelsen: Den andra platsen av John Ajvide Lindqvist

    Rörelsen: Den andra platsen av John Ajvide Lindqvist

    Rörelsen, av John Ajvide Lindqvist, är en spännande skräckroman som utspelr sig 1986, ett stenkast från den plats där Sveriges statsminister snart kommer att mördas.

    Betyg: 3.5 av 5.

    Rörelsen är den andra delen i John Ajvide Lindqvists löst sammanhållna trilogi Platserna. Boken utspelar sig 1986 och kretsar kring en huvudperson som delar namn med författaren själv. Det är ett grepp jag gillar. Att lägga in lite autofiktion skapar spänning och nyfikenhet; Man kan leka med tanken på vad som är verklighetsbaserat. I det här fallet är det dock uppenbart att boken inte har så mycket med verkligheten att göra – det är skräck, det är våld, det är faktiskt ovanligt mycket splatter för att vara Ajvide Lindqvist. Det författaren delar med bokens huvudperson är väl på sin höjd bakgrunden som trollkarl och bostaden, som vad jag förstår har en verklig förlaga i ett kyffe som Ajvide Lindqvist bodde i under en kort period.

    När Rörelsen tar sin börjar har bokens John precis flyttat hemifrån och lämnat Blackeberg till förmån från en sunkig bostad på Luntmakargatan. Adressen är tjusig, men bostaden har inte speciellt hög standard. Bland annat saknas badrum och John behöver därför använda en dusch i anslutning till den gemensamma tvättstugan. Johns dagar framstår som ensamma. Han spenderar mycket tid hemma och tränar på den magi han hoppas på ska bli hans levebröd så småningom. Pengarna strömmar inte direkt in, men han tar dagarna som de kommer och verkar inte bekymra sig särskilt mycket.

    Jag tycker författaren väldigt väl lyckas träffa av hur den där åldern kan vara: att vara kring 20 och stå precis på tröskeln till vuxenlivet – just ingenting har man, i form av pengar, kontakter, arbetslivserfarenhet, men allting framstår som möjligt, på ett paradoxalt sett. Klivet ut i vuxenlivet kompliceras i romanens fall av att det snart står klart att någonting oväntat uppehåller sig i tvättstugan. Snart har både John och flera av hans grannar börjat utforska detta märkliga och hittat en väg till en annan plats, en plats som skänker dem en enorm frid och tillfredsställelse, samtidigt som de på platsen tar nya former. På den nya platsen hamnar John och hans grannar i roller som de upplever rymmer deras sanna jag och innersta väsen. För Johns del är det ett monster som blir allt svårare att tygla.

    En kort bit därifrån kommer Olof Palme att bli mördad inom en snar framtid. John rör sig kring Tunnelgatan, Brunkebergstunneln, spanar in i skyltfönstret till Dekorima – platser som känns väl igen för läsaren eftersom de utgör bakgrund till tragedin när Sveriges statsminister sköts till döds. Det är kul (osmakligt ordval kanske: givetvis finns det ingenting kul med verklighetens mord) och intressant hur Ajvide Lindqvist väver in den här händelsen i berättelsen, gör den till en del av något övernaturligt, skräck. Idag pågår inte längre någon Palmeutredning, vilket inte hindrar spekulationerna från att fortsätta på sina håll. Att det är ett olösligt fall, som berör så starkt, 40 år senare, gör att det blir intressant i en skräckroman som den här. Någonstans hade jag gärna sett att Palmemordet fick ta en ännu större plats i boken.

    Ajvide Lindqvist skriver i vanlig ordning precist och övertygande om människor, rädslor och relationer. I hans skräckromaner är det egentligen de delarna jag uppskattar mest, medan själva spänningen och splattret inte är min kopp te. Rörelsen är lite för blodig för min smak och jag kände också att den ibland blev lite rörig. Det finns en hel del scener som lämnas där de är och inte får någon riktig upplösning eller förklaring. I det stora hela tyckte jag dock att det var en mycket underhållande och spännande läsning och jag ser fram emot att läsa den avslutande delen i Platserna-serien. Apropå Platserna kan jag tillägga att det var länge sedan jag läste den första delen och jag minns väldigt lite av den, men tycker inte att det spelar någon roll. Rörelsen kan absolut läsas fristående.

    Rörelsen

    Rörelsen är den andra delen i serien Platserna; Läs även Himmelstrand och X. Den gavs ut av Ordfront 2015. ISBN: 978-91-7037-838-6.

    John Ajvide Lindqvist

    John Ajvide Lindqvist är en svensk författare, som framför allt skriver böcker i skräckgenren. Hans böcker brukar utspela sig i miljöer dit Ajvide Lindqvist själv har en koppling, exempelvis uppväxtorten Blackeberg, där genombrottsromanen Låt den rätte komma in utspelar sig.


  • Shuggie Bain av Douglas Stuart

    Shuggie Bain av Douglas Stuart

    Shuggie Bain, av Douglas Stuart, handlar om en uppväxt i misär, med en alkoholiserad mamma och stor fattigdom.

    Betyg: 3.5 av 5.

    Shuggie Bain, av Douglas Stuart, är en uppväxtskildring, löst baserad på författarens egen uppväxt i 80-talets Glasgow. Det är tuffa år, med skyhög arbetslöshet, och föga förvånande är även alkoholismen ett utbrett problem. Shuggie Bain är ett av de barn som växer upp under otrygga, fattiga och miserabla förhållanden med en alkoholiserad förälder.

    Pappan utsätter mamman för psykisk och fysisk misshandel och lämnar så småningom familjen. Mamman, Agnes Bain, är arbetslös och lever för alkoholen, bingon och postorderkatalogerna, där hon handlar friskt på kredit. I de sjaskiga kvarteren, där de bor, tittar många snett på Agnes, som med sina kläder och stil inte direkt smälter in. Inte heller Shuggie smälter in. Han är inte en pojke som gillar fotboll och slagsmål – han leker hellre med stulna My Little Ponies. Och ja, du gissar rätt, han är såklart gay. På ett sätt tycker jag att det är lite stereotypt. Det finns ju ingenting egentligen som säger att just gaykillar ska föredra att leka med pastellfärgade ponnyer, men här får jag såklart lägga ner alla invändningar. Boken är, som sagt, baserad på Stuarts egen uppväxt och om det är hans erfarenhet är det såklart så.

    I familjen finns till en början två äldre syskon, men de är helt fokuserade på att lämna det sjunkande skeppet och skaffa sig bättre liv. Shuggie är den som blir kvar och som lojalt stannar vid sin mammas sida. Mammans missbrukssjukdom gör henne till en ständig svikare och hon klarar inte att ta det ansvar man kan förvänta sig av en förälder. Kupongerna från socialen går i första hand till sprit.

    Det är en bedrövlig tillvaro och självklart blir man berörd av läsningen. När man själv har växt upp i idyll och aldrig lidit någon nöd är det lätt att tänka sig att boken är överdriven, men så är det givetvis inte. Det fanns många barn som växte upp som Shuggie i 80-talets Skottland (författaren själv, bland andra) och det finns självklart många som växer upp under liknande förhållande idag i Sverige, Skottland och många andra platser. Boken kan vara en välbehövlig påminnelse om hur livet kan se ut och hur olika barns förutsättningar kan se ut.

    När Shuggie Bain kom ut fick den mycket uppmärksamhet, övervägande god kritik och den belönades också med priser som Bookerpriset. Jag kan förstå förtjusningen, samtidigt som jag tror att jag kanske hade för höga förväntningar. Jag tyckte faktiskt att Shuggie Bain kändes alldeles för lång och lite för spretig. Boken berättas från lite olika perspektiv: Shuggies, Agnes, pappans, syskonens. Det är egentligen oklart varför den alls heter ”Shuggie Bain”, då Shuggie är en huvudperson bland andra. Kanske hade boken mått bra av att vara berättad helt från Shuggies perspektiv. Något lager hade förmodligen behövt skalas av för att göra berättelsen lite mer komprimerad och inte så långrandig.

    Shuggie Bain

    Shuggie Bain översattes till svenska av Eva Åsefeldt och gavs ut av Albert Bonniers förlag 2020. ISBN: 978-91-0018247-2.

    Douglas Stuart

    Douglas Stuart är en författare och modedesigner, uppvuxen i Skottland och bosatt i USA.


  • Fyra böcker jag läser med 3,5-åringen: ”Bockarna Bruse på solsemester”, ”Bra jobbat, mamma pingvin”, ”Kalle Kroks bästa bok” och ”Mamma Mu blir ledsen”

    Fyra böcker jag läser med 3,5-åringen: ”Bockarna Bruse på solsemester”, ”Bra jobbat, mamma pingvin”, ”Kalle Kroks bästa bok” och ”Mamma Mu blir ledsen”

    Vi läser och läser och läser för 3,5-åringen. Vilken tur att det finns bibliotek! Här är fyra favoriter från den senaste låneomgången.

    Bockarna Bruse på solsemester av Bjørn F. Rørvik och Gry Moursund, i översättning av Pija Lindenbaum

    Bockarna Bruse på solsemester är en av flera böcker som bygger på den välkända sagan (och sången) om de tre bockarna som trippar över trollebro. Böckerna följer i stora drag samma handling: bockarna är på något äventyr och möter oväntat ett troll som de överlistar. Min sambo tycker att Bockarna Bruse-böckerna är tjatiga, men jag tycker att de är roliga och min dotter uppskattar dem också. Som vuxen ligger humorn i hur den uttjatade sagan förläggs till nya situationer och en ny tid. En del skämt och referenser går nog faktiskt dottern förbi, men hon har sin behållning av de spännande och knasiga berättelserna. I Bockarna Bruse på solsemester åker bockarna på solsemester med ospecificerat hotell. Trollet skickas som tungt specialbagage till Tjotahejti så småningom, men innan dess hinner bockarna både solsemestra och bli lurade av det läskiga trollet. Illustrationerna är fulsnygga, detaljrika och bidrar till humorn.

    Bukkene Bruse drar till syden översattes från norskan av Pija Lindenbaum och gavs ut av Lilla Piratförlaget 2020. Läs även Bockarna Bruse på badhuset, Bockarna Bruse kommer igen, Bockarna Bruse börjar skolan och Bockarna Bruse firar jul. ISBN: 978-91-7813-163-1.

    Bra jobbat, mamma pingvin av Chris Haughton, i översättning av Gunilla Halkjaer Olofsson

    Jag vet inte riktigt hur Chris Haughton gör det, men trots att hans illustrationer främst består av stora färgblock lyckas han få fram fantastiskt mycket detaljer, minspel och känsla. I Bra jobbat, mamma pingvin hejar en pingvinpappa och en pingvinunge på en pingvinmamma som ger sig iväg tillsammans med andra mammor på en mödosam färd för att hämta mat. Och sedan är det bara att ge sig iväg igen. En fantastiskt fin och härlig bok, särskilt när man själv känner sig som en pinvinmamma emellanåt.

    Well done, Mummy Penguin översattes från engelskan av Gunilla Halkjaer Olofsson och gavs ut av Lilla Piratförlaget 2022. ISBN: 978-91-7813-363-5.

    Kalle Kroks bästa bok av Julia Donaldson (text) och Axel Sheffler (illustrationer), i översättning av Lennart Hellsing

    I Kalle Kroks bästa bok får läsaren följa följa med på ett läsäventyr som sträcker sig över en hel trave böcker. Varje uppslag är en ny bok, som hänger samman med nästa. Det är en finurlig och rolig berättelse, med många små detaljer att upptäcka.

    Charlie Cook’s Favourite Book översattes från engelskan av Lennart Hellsing och gavs ut av Alfabeta 2005 och 2019. ISBN: 978-91-501-2058-5.

    Mamma Mu blir ledsen av Jujja Wieslander och Sven Nordqvist

    Det är konstigt, men jag har själv ingen relation till Mamma Mu – kan inte minnas att jag någonsin läste dem som barn? En del sånger känner jag igen, men inte böckerna. Därför är det extra kul att upptäcka dem tillsammans med dottern, som råkar tycka så mycket om dem att hon gärna läser samma bok flera gånger i rad. Nu senast lånade vi Mamma Mu blir ledsen, där den socialt inkompetenta Kråkan i vanlig ordning ställer till oskön stämning. Den här gången blir Mamma Mu rent av ledsen. Fin bok om vänskap och känslor! Sven Nordqvists illustrationer är, som vanligt, fantastiska och detaljrika. Mysigt också att Mamma Mu-böckerna brukar avslutas med en liten dikt.

    Om man har en vän

    ska man hälsa på den.

    Ur Mamma Mu blir ledsen av Jujja Wieslander och Sven Nordqvist

    Mamma Mu blir ledsen gavs ut av Rabén & Sjögren 2024 och är en av många bilderböcker om Mamma Mu och Kråkan. ISBN: 978-91-29-74462-0


  • Sista gästen av Andreas T Olsson

    Sista gästen av Andreas T Olsson

    Sista gästen, av Andreas T Olsson, är en tragikomisk berättelse om en mycket ensam man som serverar på restaurang KB och blir besatt av två stamgäster.

    Betyg: 4.5 av 5.

    Sista gästen, av Andreas T Olsson, handlar om servitören Tomas Rapp, som arbetar på restaurang KB i Stockholm. En gång pluggade han litteraturvetenskap, precis som dåvarande flickvännen Ellen. Nu har de separerat, Ellen har flyttat till Örebro och Tomas har blivit outsägligt ensam.

    Så kommer ett medelålders par till KB och Tomas fäster sig omedelbart vid dem, lever sig in i deras liv och engagerar sig i dem till den grad att sommarens semester blir en plåga. Paret blir stammisar på KB och Tomas är den som ser till att servera dem. Något mer än så är det inte, för paret, men för Tomas, vars liv i övrigt framstår som fullständigt tomt, betyder de allt.

    Att Tomas fixering vid de båda gästerna blir en slags sorgehantering av den egna spruckna relationen, visar sig lite mellan raderna. Till en början tyckte jag inte att boken sa mig så mycket, men läsupplevelsen växte. Tomas har varit med om någonting som krossat honom och han är precis den opålitlige huvudperson jag älskar att följa – man vet inte riktigt vad som är på riktigt och vem som är vad. Det här ger en intressant spänning.

    Under läsningen kom jag ofta på mig att irritera mig över Tomas, hans hopplösa fyrkantighet och obehagliga engagemang för det stackars paret, som råkat komma i vägen genom sitt restaurangbesök och som aldrig bett om att vara någon del av Tomas liv. Snart kände jag dock något annat. Jag läser och känner med Tomas och tycker att jag förstår honom. Författaren har verkligen lyckats skriva fram en intressant person och en person jag som läsare bryr mig om.

    Sista gästen är en annorlunda bok om en väldigt egen person. Jag är övertygad om att den kommer att stanna i minnet länge.

    Sista gästen

    Sista gästen gavs ut av Natur & kultur 2017. Jag har lyssnat på den som ljudbok, i inläsning av författaren själv, utgiven av Natur & kultur 2017. ISBN: 9789127153493, 9789127155220.

    Andreas T Olsson

    Andreas T Olsson är en svensk skådespelare och författare.


  • Årets bästa bok… 2022

    Årets bästa bok… 2022

    Det har blivit dags att utse årets bästa bok 2022! Det här är en typ av inlägg jag brukar posta såhär års och då jag utser en ”årets bästa bok” bland de böcker som gavs ut för tre år sedan. Det ges ut enorma mängder böcker hela tiden och är omöjligt att hänga med. Jag tycker gott att man kan lyfta fram lite äldre titlar när man har en bokblogg – en boks livslängd är orättvist kort och det finns många böcker som förtjänar att upptäckas av fler. Själv läser jag oftast lite äldre böcker och under ett år hinner jag sällan läsa mer än en handfull titlar som getts ut samma år. Nu, såhär tre år senare, har jag läst 17 titlar med utgivningsår 2022. Även det är naturligtvis en liten bas att utgå från, men av det jag har läst finns det många ljuvliga läsupplevelser att välja mellan. Du har väl inte missat Ovanjorden av Mikael Berglund och Detaljerna av Ia Genberg? Det är två fantastiska böcker, men de snubblade ändå på målsnöret när jag funderade över vilken bok som skulle hamna i topp. I slutändan fastnade jag nämligen för Andromeda av Therese Bohman.

    Jag beskrev den såhär, när det begav sig:

    Andromeda, av Therese Bohman, är en underbar roman om kärleken till litteraturen och om två själsfränder, en ung praktikant och en äldre chef, som träffas i ett förlagshus under förändring. Finns det plats för stor litteratur? Och för deras relation?

    Den kändes som en riktig fullträff när jag la den ifrån mig 2022 och jag har inte glömt den än. Bohman lyfter ofta kultur, konst, litteratur i sina romaner. Bara det är något jag älskar. I den allmänna debatten förminskas kultur i regel till något onödigt och våra folkvalda politiker tycks tävla i att spara in på just kultur. Överallt ges utrymme till kändisar och influencers, men kulturen..? Åh, vad man älskar när någon faktiskt tar kultur på allvar. I Andromeda börjar en ung, nytutexad kvinna på ett förlag och snart kretsar allt kring litteratur. Det är berusande och fantastiskt, men verkligheten kommer snart ikapp. I verkligheten är det viktigast vad som säljer, inte vad som är stor litteratur. Hon har en själsfrände i en äldre man som blir något av en mentor. Eller kan en ung tjej och en kulturgubbe någonsin träffas utan att det finns något sjaskigt i det hela? Man har läst otaliga romaner om unga tjejer som utnyttjas av män i maktpositioner. I Andromeda gör författaren någonting nytt och intressant av det hela. Jag älskade den här boken!