Kategorier
Berge, Lars

Vargattacken

Vargattacken av Lars Berge är en reportagebok om dödsolyckan på Kolmårdens djurpark. Man blir helt förskräckt av läsningen: en tickande bomb som slutade med en ung kvinnas död. Betyg: 4 plastikoperationer av 5.

Vargattacken av Lars Berge är en reportagebok om den fruktansvärda arbetsplatsolyckan på Kolmårdens djurpark 2012: en av parkens vargguider gick ensam in i ett varghägn utan någon larmutrustning eller någon form av skyddsutrustning eller distraktionsutrustning. När hon saknades på andra håll i parken började en kollega leta, bara för att hitta kvinnan död. Från djurparkens sida menade man på att det var en totalt osannolik händelse, omöjlig att förutse och omöjlig att förstå hur den alls hade kunnat gå till. Den polisutredning som följde kom dock att avslöja att det funnits många oroande varningssignaler. Det visade sig även att arbetsmiljöarbetet var kraftigt eftersatt och att många av arbetssätten inte alls hade stöd i tillgänglig kunskap om vargar eller om riskerna med att ha vargar i små hägn. Lars Berge har med utgångspunkt i förundersökningen och i grävarbete i vargens kulturhistoria skrivit en både förskräckande och fascinerande bok om dödsolyckan, vad som föregick den och om vargar och människor i största allmänhet.

Att läsa om den här vargattacken gör en verkligen upprörd. I ett hägn med åtta fullvuxna varghannar gick djurskötarna in ensamma, utan att ha någon som helst skyddsutrustning eller möjlighet att larma om hjälp. Vargarna betraktades som helt ofarliga eftersom att de blivit uppfödda med flaska och man använde också en metod som gick ut på att dominera och bestraffa vargarna om de gjorde fel. Andra vargexperter och andra djurparker dömer ut dessa metoder och på alla andra håll i världen tycks det betraktas som helt otänkbart med ensamarbete i ett varghägn, inte minst när vargarna stressats genom dominansbeteende och har fötts upp av människor. I det här hägnet tjänade Kolmården stora belopp tack vare produkten “Närkontakt varg”, där grupper med vanliga privatpersoner fick gå in tillsammans med en ensam guide och umgås med vargarna. Någon flyktväg hade man inte ordnat och någon riskanalys verkar inte ha gjorts. Genom åren har åtskilliga besökare blivit bitna: en tonårig flicka så allvarligt att det krävdes plastikkirurgi för att försöka reparera skador hon fått efter grova bett i låret. Vid ett tillfälle gick en ensam guide in och blev omringad av vargarna, som uppträdde hotfullt och av allt att döma var beredda att döda. Det var en ren tillfällighet som gjorde att hon kunde ta sig ut. Inget av detta verkar ha fått Kolmården att reagera.

Boken berättar om en organisation som tycks vara helt oförmögen att ta till sig av ny kunskap och att omvärdera riskerna med den verksamhet man höll på med. Kanske var pengarna allt för lockande. Kanske hade det uppstått en kultur, där unga, ambitiösa djurvårdare, personer som lyckats få sitt eget drömjobb i konkurrens med många andra, inte vågade ifrågasätta. Kanske finns det liknande, osunda kulturer på många arbetsplatser, en slags hemmablindhet som kan få livsfarliga konsekvenser.

I det här fallet fick händelsen en dödlig utgång och personen som hade arbetsmiljöansvar blev senare dömd för vållande till annans död. Kolmårdens djurpark fick också betala miljonbelopp i en företagsbot. Kanske har de också omvärderat sitt sätt att jobba och att betrakta djuren, kanske inte. En kompis till mig var på Kolmården här om året och tog del av en av parkens många upplevelseprodukter. En annan i gruppen vågade sig på att fråga om vargattacken och fick till svar att “kvinnan troligen var sjuk…”. Men vad ska man säga?

Vargattacken är verkligen en intressant bok, som lyfter många problematiska sidor hos djurparker i allmänhet och Kolmården i synnerhet. Här berättas Kolmårdens faktiskt ganska spännande historia – parken som skulle rädda ekonomin för den lilla Kolmården, som vid det laget var Sveriges minsta kommun. Pengar och kommersiella intressen verkar vara ett återkommande problem och något som ofta står i strid med andra intressen, hur mycket man än försöker att lyfta fram sitt bevarandearbete med mera. Jag har själv varit på Kolmården (som barn) och tyckt att det var fantastiskt, så som man gör när man fullständigt älskar djur. Jag är också övertygad om att de som arbetar på parken brinner för djurens bästa och vill väl. Det finns dock mycket som i grunden är knasigt med att stänga in djur i en park i syfte att tjäna pengar och att underhålla en publik. Jag misstänker i och för sig att Kolmården är både rymligare och bättre än många andra parker runt om i världen, trots allt. Här kommer det ändå fram hur vansinnigt det kan bli, särskilt när man tycks glömma bort att en del av djuren är potentiellt livsfarliga rovdjur.

Lars Berge påstår sig tillhöra skaran som tycker att vi ska ha varg i Sverige och jag delar den åsikten. Det är dock uppenbart att vargar också kan medföra problem, som man måste våga prata om. Det är nog ingen som blir hjälpt av att man försöker låtsas som att fullvuxna, stressade varghannar är att likställa med busiga hundvalpar. Den här boken gör att det står ganska klart, faktiskt.

Den 17 juni 2012 klockan 11.18 på förmiddagen hittas en ung kvinna död inne i ett av varghägnen på Kolmårdens djurpark. Den 30-åriga vargguiden hade tidigare samma morgon gått in ensam när vargarna plötsligt attackerade henne.

Vad som egentligen inträffade i varghägnet på Kolmården i juni 2012 är en gåta. Likaså hur den utrotade svenska vargen plötsligt kunde återvända till de svenska skogarna i mitten av 1980-talet.

Vargattacken är inte en naturvetenskaplig bok. Det är inte en bok om den skandinaviska vargen. Det är en bok om människor, människors besatthet, ärelystnad och girighet. Men också en bok om enskilda individer som vill göra gott. Som vill rädda världen. Det är en bok som handlar om hur naturen blivit en upplevelseindustri. En industri som skulle rädda en svensk bruksort. Det är en bok om hur det gick till när det vilda blev ett föremål för våra projektioner och våra idéer om gott och ont. Om våra idéer om hur ett samhälle bör organiseras. Det är en bok om människans önskan att kontrollera naturen. En djurpark och det som händer där säger betydligt mer om oss människor än om djuren som hålls fångna i dess hägn. De är, när allt kommer omkring, inget mer än djur. Djur som följer sina instinkter.

Men mest av allt är det en bok om vad som egentligen hände i varghägnet den där söndagen för sex år sedan. Och hur det kunde ske.

Förlagets beskrivning

Uppläsare: Lars Berge.
Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2018 (den här ljudboken, Bonnier Audio).
Antal sidor: 229 (ca 8 h lyssning).
ISBN: 9789100169886, 9789178270255.

Lars Berge

Lars Berge (född 1974) är en svensk journalist och författare, som bland annat skriver för Svenska Dagbladet. Han debuterade 2013 med romanen Kontorsninja.

Kategorier
Camus, Albert

Främlingen

Främlingen av Albert Camus är en tankeväckande klassiker om en man som mördat och nu ställs inför rätta för både mordet och för sin likgiltighet. Betyg: 4 komedifilmer av 5.

Främlingen av Albert Camus är en bok som verkligen väcker känslor. Jag läste med den ständiga frågan: “vad är det jag läser?!”. I huvudrollen står en man som får reda på att hans mor har gått bort och att det stundar en begravning, men han har inte haft någon speciellt tät kontakt med modern och blir inte särskilt berörd. Därefter startar en serie händelser som leder till att han mördar en man. Den mördade mannen är bror till en kvinna som blivit svårt misshandlad av huvudpersonens granne. Det uppstår bråk mellan grannen och brodern, men bokens huvudperson hamnar i konflikten mer av en händelse och när mordet sker är han till och med ensam med offret. Det är svårt att förstå motivet och att känna några sympatier.

Även rätten har svårt att se något förmildrande och snart sker en rättegång där han anklagas både för gärningen och för sitt allmänt usla beteende. Varför brydde han sig inte om sin moders bortgång? Hur kom det sig att han gick på bio med en tjej efter gärningen? Och hur kunde han sedan bekymmerslöst gå hem och ha sex med henne?

Under hela tiden är huvudpersonen lika likgiltig och allt leder rakt mot det oundvikliga straffet, som han även tycks bemöta med samma axelryckning.

Läser jag om en psykopat? Eller är det en person som blivit offer för omständigheterna och är lika förbryllad som alla andra? Boken väcker både tankar och känslor. Allt i boken känns ovisst och öppet, provocerande och störande i en spännande blandning. Jag kan tänka mig att den är den perfekta bokcirkelboken, en bok som verkligen bjuder till diskussioner.

Mersault är en vanlig människa som slumpen gör till mördare. När han ställs inför rätta vänds alla hans tidigare handlingar mot honom och han blir föremål för hat och förakt. Men han upplever allt som händer med likgiltighet, ser tillvaron som ett spel av tillfälligheter. Han är en främling för både andra och för sig själv.

Med betydelsemättad precision och säker stilkonst gestaltar Albert Camus (1913–1960) här den moderna människans livssituation.

Förlagets beskrivning

Originalets titel: L’etranger (franska).
Översättare: Jan Stolpe.
Uppläsare: Shanti Roney.
Utgivningsår: 1942 (första franska utgåvan), 1946 (första svenska utgåvan, i översättning av Sigfrid Lindström), 2009 (den här nyutgåvan, i översättning av Jan Stolpe, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här Radioföljetongen, producerad för Sveriges radio).
Antal sidor: 169 (ca 5 h lyssning).
ISBN: 9789100163549.

Albert Camus

Albert Camus (1913–1960) var en fransk författare, bosatt i Franska Algeriet. Han har skrivit flera uppmärksammade klassiker, exempelvis Pesten, och belönades med Nobelpriset 1957.

Kategorier
Tamas, Gellert

Lasermannen: En berättelse om Sverige

Lasermannen av Gellert Tamas
Lasermannen av Gellert Tamas

Jag växte upp under 90-talet och eftersom att jag var barn under den här tiden så kunde jag såklart inte förstå vad det egentligen var för tid (i den mån någon nu kan förstå en tid medan den pågår). I reportageboken Lasermannen lyckas i alla fall Gellert Tamas skapa en tydlig och skrämmande bild av ett samhälle med Ny demokrati, rasism, nynazism – och Lasermannen, seriemördaren som blev orsaken till den största polisutredningen sedan mordet på Olof Palme. Slumpvis utvalda offer, vars enda gemensamma nämnare var deras “utländska utseende” föll offer för Lasermannens, John Ausonius, fega angrepp på nära håll.

Boken bygger på ett enormt källmaterial: intervjuer, artiklar, förundersökningsprotokoll. Tamas berättar om Ausonius uppväxt, som inte saknar svårigheter eller problem i de nära relationerna, t.ex. till mamman, men Ausonius sätts inte i någon offerroll eller pekas ut som en produkt av olyckliga omständigheter. Det framkommer tvärtom väldigt tydligt hur den komplexa väven av olyckliga omständigheter, svårigheterna under uppväxten och, kanske framför allt, Ausonius allvarliga psykiska störning leder allt rakt åt helvete. Ausonius går från att vara en udda pojke med få vänner och obefintliga kontakter med kvinnor till att bli en komplett misslyckad student och en spelmissbrukare. Svarttaxi och bankrån blir två saker som finansierar hans livsstil och längs vägen utvecklar han ett enormt hat mot invandrare och till slut ett tvångsmässigt begär att döda.

Det är en skrämmande och fängslande läsning, men bokens största behållning är kanske inte berättelsen om Ausonius, trots allt. Polisutredningen som pågår är mer intressant och spännande än den som beskrivs i deckare i allmänhet, men inte heller detta faktum är kanske det som gör den här boken så våldsamt bra. Det om berör mest är egentligen att läsa om 90-talets Sverige: hur medierna valde att rapportera om rasism och invandring, hur ett pajas-parti som Ny demokrati kunde ta sig in i riksdagen och hur rasismen och nynazismen tog väldigt stort utrymme. Det har nu gått omkring 25 år, men det går inte att blunda för att boken beskriver en utveckling och ett samhälle som liknar Sverige 2017 så mycket att det till stora delar skulle kunna vara en bok om idag. Det är verkligen omskakande att inse. Lär vi oss någonsin något av historien?

Lasermannen är en fantastisk bok med många lager. Den är intressantare och mer spännande än vilken deckare som helst och beskriver en väldigt speciell tid som vi fortfarande behöver påminnas om. Det är också oerhört intressant och på samma gång fruktansvärt att läsa om Ausonius och hur han blev den han blev.

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill läsa något som är intressantare och mer spännande än vilken deckare som helst och som vill förstå mer av 90-talets Sverige, tiden när Lasermannen begick sina brott, och som också vill förstå mer av vårt samhälle idag.

Betyg: 5 biografmaskinister av 5.

Lasermannen av Gellert Tamas
Lasermannen av Gellert Tamas

Om Gellert Tamas och om Lasermannen

Gellert Tamas (född 1963) är en svensk författare, journalist och dokumentärfilmare. Han har skrivit ett flertal högt uppskattade reportageböcker, däribland Lasermannen (från 2002) som 2016 fick en slags uppföljare i boken Det svenska hatet, som bland annat handlar om Sverigedemokraterna. Tamas har belönats med fler priser, däribland Guldspaden, som han fick 2003 för boken Lasermannen. Tamas har också berättat om Lasermannen och 90-talets Sverige i dokumentären med samma namn som boken. Gellert Tamas har en hemsida och en Facebooksida.

Utgivningsår: 2002 (första svenska utgåvan, Ordfront).
Antal sidor: 406.
ISBN: 91-7324-873-8, 9789170378690.
Andras röster: Boktokadagensbok.com, Nellons bokblogg.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON.

Förlagets beskrivning

“Under några månader årsskiftet 1991 och 1992 var Stockholm en stad i skräck. En okänd gärningsman, beväpnad med ett lasergevär, sköt sammanlagt 11 personer vid tio olika attentat. En dog, flera fick men för livet. Det enda offren hade gemensamt var sitt mörka hår och mörka hudfärg.

Samtidigt genomgick Sverige sin värsta ekonomiska kris på decennier. I arbetslöshetens och krisens spår växte en ny militant rasistisk rörelse fram. Terrororganisationen VAM förklarade krig mot samhället. Runt om i landet attackerades flyktingförläggningar med brandbomber och molotovcocktails. Näst Tyskland hade Sverige flest rasistiska våldsdåd i hela Europa. Och i riksdagen hetsade Ny demokrati mot invandringen.

Efter nästan tio års tigande har John Ausonius bestämt sig för att erkänna attentaten samt 17 bankrån. Förutom polisen har Ausonius pratat med en enda person – journalisten och författaren Gellert Tamas.”