Etikett: Fattigdom

Kategorier
Rickardsson, Christina

Sluta aldrig gå: Från gatan i São Paulo till Vindeln i Norrland

Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson
Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson

Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson är en otroligt gripande bok om författarens tid som gatubarn och om att göra en återresa. Betyg: 4 isglassar av 5.

Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson, eller Christiana, som är hennes brasilianska namn, är en självbiografisk bok där Rickardsson berättar om sin uppväxt i São Paulo och i Vindeln. Hennes första åtta år lever hon på gatan i Brasilien tillsammans med sin mamma och lillebror. Mamman är kärleksfull och gör vad hon kan för att lära sina barn att bli bra människor, men omständigheterna är svåra och nöden är stor. I perioder förefaller mamman heller inte vara närvarande och lilla Christianas trygga punkt blir då vännen Camile. De leker och busar som vilka barn som helst, men tvingas också leta mat i soporna, vittja folks fickor och göra vad de kan för att överleva från en dag till en annan. Vänskapen är stark och utgör en av få trygga punkter i en hård värld. Plötsligt rasar allt dock samman: Camile blir ett av alla de barn som brutalt avrättas med en kula i pannan, som om hon och de andra gatubarnen vore ohyra. Det är 90-tal, men enligt författaren förekommer det fortfarande att gatubarn i Brasilien blir avrättade, ofta av civila poliser.

Christianas värld är verkligen rå. För mig, som vuxit upp under extremt trygga förhållanden i lugna, lilla Sverige går det inte ens att ta in. Hjärtat går sönder när jag ser 7-, 8-åringar omkring mig och påminns om hur liten man är i den åldern. I den åldern tvingades Christiana se och uppleva sådant som ingen borde få uppleva.

Åtta år gammal kommer livet dock att ta en ny vändning för henne. Christiana hamnar på barnhem, skiljs från sin mamma och blir snabbt adopterad av ett par från Vindeln i Sverige. Christiana blir Christina och får tillsammans med sin bror ett nytt hem i en norrländsk småstad. Kontrasterna är enorma och omställningen är inte lätt.

I den här boken berättar Christina om sin livsresa och också om den återresa som hon gjorde 2015 i förhoppningen om att få återse sin mamma och få svar på frågor hon burit inom sig.

Det här är en på många sätt gripande och tänkvärd berättelse och det är omöjligt att inte bli berörd av Christinas otroliga resa. Vilka prövningar somliga människor råkar ut för! Jag läser och påminns också om vilken styrka som vi trots allt kan bära på. Det här är verkligen en bok som får tankarna att snurra och som tydliggör vilka enorma klyftor och ojämlikheter det finns i världen.

Jag vaknade av att en polis pratade med mamma. Jag hörde honom säga något i stil med: Antingen du eller din dotter, du bestämmer.

Mamma svarade inte utan la bara min överkropp, som vilat mot hennes knä, på betonggolvet och bad mig hålla i Patrique. “Jag är snart tillbaka”, sa hon. Jag frågade vart hon skulle, men hon hyssjade mig och sa att jag inte skulle oroa mig. “Har jag inte alltid kommit tillbaka till dig?” frågade hon och log. Hennes leende nådde inte ögonen. Jag vet att hon såg hur orolig jag var. Jag tittade från henne till polisen och tillbaka på henne. Jag hörde hur han otåligt bad henne följa med. Mamma ställde sig upp och innan hon vände sig om, såg jag hur hennes blick förändrades. Hon såg stark ut.

Ur sluta aldrig gå av Christina Rickardsson
Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson

Utgivningsår: 2016 (första utgåvan, Forum).
Antal sidor: 240.
ISBN: 9789137146256.

”Jag är född i Brasiliens vildmark och bodde i en grotta tills jag var ungefär fem år gammal. Därefter flyttade min mamma och jag in till en av São Paulos många kåkstäder – en rent livsfarlig miljö för ett barn att växa upp i. Jag fick tidigt lära mig att inte lita på polisen eller andra vuxna. Ofta fick jag klara mig själv och jag fick även ansvara för min lillebror innan jag slutligen hamnade på barnhem. Ett år senare, när jag var åtta år, adopterades jag bort till en familj i Vindeln i Västerbotten.”

Christina berättar om sitt liv som gatubarn i Brasilien, om svält, misshandel och separation. Om uppväxten i Sverige och alla kulturkrockar som uppstod när hon kom till det lilla samhället i Norrland. Hur hon har bearbetat sina upplevelser i vuxen ålder och börjat bygga upp ett nytt liv. Och när hon behöver fylla på med kraft och energi har hon ett speciellt knep: Hon kastar sig ut från ett flygplan och faller fritt i sextio sekunder innan fallskärmen vecklas ut. Att landa på fötterna är bra att kunna i många sammanhang!

Det här är en berättelse om kärlek, sorg, vänskap och förlust. Christina berättar om att överleva, om hur vitt skilda världar har format henne och hur hon har kämpat för att få ihop sina två jag.

Förlagets beskrivning

Christina Rickardsson

Christina Rickardsson (född 1983 som Christiana Mara Coelho) är en svensk författare, föreläsare och äventyrare. Hon har en hemsida, en Facebooksida och instagrammar under @christina_rickardsson.

Kategorier
Otsuka, Julie

Vi kom över havet

Vi kom över havet av Julie Otsuka
Vi kom över havet av Julie Otsuka

Vi kom över havet av Julie Otsuka är en helt hjärtskärande berättelse om de “postorderbrudar” som lämnade Japan för att skaffa sig ett nytt liv i USA och hur de sedan “försvann” efter attacken mot Pearl Harbor 1941. Betyg: 5 kimonor av 5.

Vi kom över havet av Julie Otsuka är en poetisk och smärtsam berättelse om de “postorderbrudar” som under 20-talet lämnade sina hem i japan för att gifta sig och skaffa sig nya liv i USA. Det var bara det att de foton de fått skickade till sig från sina blivande män inte visade de fattiga trashankar som sedan mötte dem på kajen i San Francisco. De brev de fått skickade till sig, de som utlovade att deras blivande makar drev blomstrande verksamheter och hade prestigefulla jobb, var skrivna som lockbeten och skildrade inte den krassa verkligheten. I verkligheten hade deras blivande män de uslaste jobb: omänskligt slit på åkrar och odlingar, oglamourösa jobb som tjänstefolk åt rika amerikaner. Otsuka skildrar helt hjärtskärande hur de japanska kvinnorna (i vissa fall unga flickor) stiger iland med fina sidenkimonor och kalligrafipennor i bagaget och möter sitt öde.

Boken är uppbyggd som en kollektiv berättelse, inte olik Svetlana Aleksijevitjs brännande reportageböcker om Ryssland. Här är det dock en fiktiv kör av berättelser som vävs ihop på ett poetiskt och vackert sätt. Boken är skriven i ett långt flöde med inslag av kärlek och lycka, humor och glädje, men mest av allt med inslag av nöd, smärta, lidande, sorg. Och rasism. Otsuka beskriver den amerikanska synen på de arbetsamma, flitiga och noggranna japanerna och hur de skamlöst utnyttjades och hon beskriver hur många av de invandrade japanerna kämpar oerhört hårt för att trots allt bygga upp sina små verksamheter, sina egna små odlingar, skaffa sig sin försörjning.

Tjugo år senare, 1941, sker attacken mot Pearl Harbor och plötsligt möts japanerna av misstänksamhet och drabbas av förföljelse, hot och hat. Allt som byggts upp, rivs ned, och kvar lämnas ett tomrum. I samhällen där invandrade japaner levt blir andra amerikaner kvar, frågande vilka japanerna egentligen var och var de nu har tagit vägen. Snart är de glömda. Otsuka har manat fram alla dessa livsöden på nytt, synliggjort dem på det mest brännande och berörande vis.

Vi kom över havet är verkligen en vacker och smärtsam liten bok och den skildrar något som jag fram tills nu inte har vetat någonting om, helt bortglömda livsöden som berättar starkt och kraftfullt om utsatthet, fattigdom och rasism. Det här är en av årets bästa böcker för min del.

På båten hade vi inte kunnat veta att då vi för första gången fick syn på våra makar skulle vi inte ha någon aning om vilka de var. Att skaran av män i stickade mössor och slitna svarta rockar som stod och väntade på oss där nere på kajen inte skulle ha några som helst likheter med de stiliga unga männen på fotografierna. Att fotografierna som skickats till oss var tjugo år gamla. Att breven som hade skrivits till oss hade skrivits av andra personer än våra makar, yrkesmänniskor med vacker handstil som hade till uppgift att berätta lögner och vinna hjärtan. Att när vi första gången hörde våra namn ropas ut över vattnet skulle en av oss hålla för ögonen och vända sig bort – Jag vill åka hem – medan resten av oss skulle lyfta våra huvuden, rätta till fallet på våra kimonor, gå nerför landgången och stiga ut i den ännu varma dagen. Det här är Amerika, skulle vi intala oss. Det finns ingenting att oroa sig för. Och vi skulle ha fel.

Ur Vi kom över havet av Julie Otsuka (översättning av Ulla Roseen).
Vi kom över havet av Julie Otsuka
Vi kom över havet av Julie Otsuka

Originalets titel: The Buddha in the attic (amerikanska).
Översättare: Ulla Roseen.
Utgivningsår: 2011 (första amerikanska utgåvan), 2012 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2013 (den här pocketutgåvan, Bonnier Pocket).
Antal sidor: 175.
ISBN: 9789174293517, 9789100127305.
Andra som läst: Carolina läser…, Kerstins bokblandning.

Ett fartyg är på väg över Stilla havet. Nere i dunklet på mellandäck trängs en grupp unga japanska kvinnor på rangliga metallbritsar. Deras koffertar är packade med allt som behövs för det nya livet på andra sidan havet: sidenkimonor för bröllopsnatten, kalligrafipenslar och rispapper för breven hem, små Buddhafigurer av mässing till lycka och beskydd. I händerna håller de foton och brev från sina blivande makar, främlingarna som lovat att möta dem på kajen i San Francisco. Kvinnorna drömmer om framtiden. Men framme i det nya landet väntar män de inte känner igen från fotografierna, umbäranden de inte har kunnat föreställa sig och en kultur som de kämpar för att förstå sig på.Vi kom över havet är lika mycket ett poetiskt porträtt av ett kollektivt öde som en rörande skildring av en mängd individuella upplevelser. Ömsint och omsorgsfullt ger Julie Otsuka liv åt de japanska kvinnor som kom till Kalifornien som postorderbrudar på 1920-talet – från den mödosamma båtresan fram till den dag i december 1941 då de tillsammans med sina familjer pekas ut som förrädare. Fram träder en del av nutidshistorien som ofta har förbisetts i historieböckerna.

Förlagets beskrivning

Julie Otsuka

Julie Otsuka (född 1962) är en amerikansk författare. Hon debuterade 2002 med När kejsaren var gudomlig. För hennes stora genombrott, Vi kom över havet, har hon bland annat belönats med The PEN/Faulkner Award for Fiction. Julie Otsuka har en hemsida och en Facebooksida.

Kategorier
Backman, Fredrik

Folk med ångest

Folk med ångest av Fredrik Backman
Folk med ångest av Fredrik Backman

Folk med ångest av Fredrik Backman är en både sorglig, rolig och värmande bok om livskrisande människor på lägenhetsvisning och ett rån som ballar ur och blir en gisslansituation. Betyg: 4 kaniner av 5.

Folk med ångest av Fredrik Backman är Backmans kanske dystraste roman hittills – och det påstår jag trots att jag också har läst hans stora bästsäljare, En man som heter Ove, där hela berättelsen kretsar kring en änkling som är deprimerad och överväger att avsluta sitt liv. Egentligen är det väl ett vanligt inslag i Backmans böcker, det där mörka, som så ofta får lindring när böckernas karaktärer vågar släppa varandra inpå livet. Här är dock psykisk ohälsa alldeles särskilt tydligt utpekat. Hela berättelsen kretsar kring konsekvenser som går att härleda till en bro – och en man som hoppade, en kvinna som inte hoppade.

Samtidigt är det, som så ofta i Backmans böcker, komiskt på samma gång. Backman har öga för igenkänningskomik och kan formulera sig snärtigt och precist om allt från USB-minnen, som måste vändas fyra gånger innan de går att stoppa in, till tvåsamhetens svårigheter. Högt och lågt. Sorg och glädje.

Folk med ångest är lite av ett kammarspel, där nästan hela boken utspelar sig på en och samma plats: en lägenhet som är ute till försäljning. På visningen befinner sig ett äldre, krisande par, ett par som väntar sitt första barn, en äldre, färglös dam, en förmögen kvinna som ingen kan förstå vad hon gör där. Och några till. Sedan havererar hela visningen när en inkompetent rånare plötsligt rusar in och förvandlar lägenhetsvisningen till en gisslansituation.

Självklart gömmer sig det mycket mörker hos rånaren, som så uppenbart inte vet vad den håller på med och som ganska snart visar sig vara ute efter den blygsamma summan 6 500 kr. Det visar sig också att de olika visningsdeltagarna också bär på olika bagage. Livskriser radas upp och trots att det mestadels är roligt och fyndigt formulerat så är de svarta stråken fler och bredare än i Backmans tidigare böcker. Här ryms en hel del liv som har nått olika återvändsgränder.

Jag har alltid tyckt att Backman snubblar farligt nära gränsen att glida över till det sentimentala i sina romaner. Han är duktig på att få in en fin blandning av människor: i hans berättelser brukar det rymmas fler än vita, heterosexuella, medelklassiga människor och han brukar också vara duktig på att överraska – först måla upp en karaktär som känns snudd på stereotyp och sedan överraska med en oväntad twist som räddar upp. Det är sympatiskt, men ibland känns det verkligen sökt. I den här boken slår han nästan knut på sig själv när han väver ihop allas livsberättelser, plockar in lite “fjärilseffekten” och låter allt röra sig mot den sympatiska, men också förutsägbara poängen att det aldrig är för sent att ändra sig, att vi alltid bli starkare tillsammans, att olikheter och mångfald är en styrka… Här snubblar det närmare det sentimentala än någonsin. Jag måste erkänna att det här inte är min Backman-favorit. Ändå vill jag verkligen tycka om Folk med ångest, inte minst för att det är så tydligt att berättelsen betyder mycket för Backman själv.

Det är fint att han har skrivit en feel good-bok (som det här trots allt är) och samtidigt har gjort en bok som kretsar runt självmord och livskriser. Det är ett bra initiativ och ett udda ämne, som borde få mer utrymme i böcker från olika genres, även feel good.

Jag tyckte verkligen om att läsa Folk med ångest och jag tror att den som inte har läst något av Backman förut skulle bli särskilt berörd och glad av den här boken. Jag blir berörd och glad, men jag har också läst flertalet av hans tidigare böcker och lite, lite känner jag att stilen känns igen och att det någonstans upprepar sig. Det är mörkare och sorgsnare här, men det är mycket som går igen och här är det dessutom nära att det slår över och blir för mycket. Av Backmans böcker tycker jag nog fortfarande bäst om Björnstad, men absolut, Folk med ångest är mer än läsvärd. Det är en både humoristisk, sorglig och trösterik bok, en värmande berättelse som vi alla kan behöva emellanåt.

Folk med ångest av Fredrik Backman
Folk med ångest av Fredrik Backman

“De veckor då flickorna bor hos sin ena förälder nu, efter skilsmässan, lyssnar de på nyheterna i bilen på morgonen. Deras andra förälder är med på nyheterna idag, men det vet de inte nu, att en föräldern blivit en rånare.

De veckor flickorna bor hos rånarföräldern åker de buss. De älskar det, hela vägen hittar de på små historier om främlingarna i sätena längst fram: Han där är kanske brandman, gissar föräldern. Hon där är kanske utomjording, säger yngsta dottern. Sedan är det äldsta dotterns tur och då säger hon JÄTTEHÖGT: “Han där är kanske en efterlyst mördare som kanske har ett människohuvud i sin ryggräck, vem vet?” Då blir tanterna i sätena omkring dem så obekväma att båda döttrarna fnittrar sig till syrebrist och föräldern måste med mycket allvarlig min mot tanterna låtsas att nej minsann det där var ju verkligen inte roligt alls.”

(Ur Folk med ångest av Fredrik Backman)

Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Forum).
Antal sidor: 346.
ISBN: 9789137151212.

”En man som heter Ove”-författaren Fredrik Backman är tillbaka med sin sannolikt bråkigaste roman hittills. ”Folk med ångest” är en orimligt stökig komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning, där en misslyckad bankrånare låser in sig med en överentusiastisk fastighetsmäklare, två bittra Ikea-missbrukare, en elak mångmiljonär, en sorgsen tant, en höggravid kvinna, en jobbig jävel och ett kaninhuvud. Till slut ger rånaren upp och släpper alla i gisslan, men när polisen stormar lägenheten är den…tom. I en serie dysfunktionella vittnesförhör efteråt får vi höra allas version av vad som egentligen hände, varpå ett klassiskt pusselmysterium utvecklar sig kring frågorna: Hur lyckades rånaren fly? Varför är alla så arga? Och vad är det egentligen för FEL på folk nuförtiden?

(Förlagets beskrivning)

Fredrik Backman

Fredrik Backman (född 1981) är en svensk författare och bloggare som slog igenom med dunder och brak 2012 med romanen En man som heter Ove. Boken blev en stor bestseller och filmatiseringen är en av de mest sedda filmerna någonsin i Sverige. Fredrik Backman har en blogg, twittrar under @backmanland och instagrammar under @backmansk.

Kategorier
Stridsberg, Sara

Kärlekens Antarktis

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg
Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg är en roman om en utsatt och mördad kvinna och en roman där det för ovanlighetens skull är just kvinnan som står i centrum. En smärtsam och berörande berättelse. Betyg: 4+ injektioner av 5.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg är en roman, men visst kan man ana att en del inspiration kommer från Catrine da Costa-fallet, eller kanske inte ändå? Kanske är det här den helt generiska romanen om kvinnan i alla de där fallen där offret är en kvinna?

Boken kretsar alltså runt en mördad kvinna. Det är inte en bok om en mördare, inte om en polisutredning, inte om motiv, utan en berättelse om att bli mördad, att bli berövad sitt liv. Det saknas inte fruktansvärda detaljer kring hur mordet går till och hur kroppen sedan skändas, styckas, kastas bort, men det är inte en skildring som utgår från förövaren eller från en betraktare, utan en skildring från den som berövas allt, en berättelse från offret självt. Det går rakt in i hjärtat.

Offret är en prostituerad heroinmissbrukare, som nu har ryckts bort från världen och kvarlämnat sörjande anhöriga. Kvar blir också kvinnans två barn, som hon tvingats lämna ifrån sig och som nu är för evigt förlorade. Nu kan den mördade kvinnan blicka ned på dem, men ingenting kan hon göra, på intet sätt kan hon ingripa.

Det är en oerhört sorglig bok. Allt är så trasigt redan från början: heroinet, de omhändertagna barnen, kan det bli så mycket värre? Ja, sedan slås allt sönder fullständigt på det mest fruktansvärda sätt. Det framkommer inte vem mördaren egentligen är eller vad det kan finnas för motiv, men det är lätt att förstå att bokens huvudperson är ett enkelt offer. Hjärtat går sönder. Stridsberg har verkligen skildrat en av samhällets mest utsatta och det känns fantastiskt fint att hon helt har lånat just den här utsatta kvinnans blick och låtit offret få ha huvudrollen. Det är verkligen en berörande berättelse.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg
Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg

Uppläsare: Lo Kauppi.
Utgivningsår: 2018 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2018 (den här ljudboksversionen, Bonnier audio).
Antal sidor: 313 (ca 7,5 h lyssning).
ISBN: 9789178270064, 9789100177140.

“”Och det var juni, det var månaden för att försvinna, månaden för att bli hittad i stycken, månaden för att förlora sitt huvud, sin tunga och sitt kön.”

En kort stund har hon funnits i världen, med dess begär, längtan och fruktan. Tills någon valde att släcka hennes liv och sprida hennes kroppsdelar i landskapet. Men barnen finns, som en gång var hennes, Valle och Solveig, som har omhändertagits av myndigheterna och placerats någonstans längs Sverigekartan. Och föräldrarna Raksha och Ivan fortsätter att finnas, irrande genom Stockholm och den dödas förlorade värld. Och dödsögonblicket finns, det tar aldrig någonsin slut.

Sara Stridsbergs nya roman berättar om den absoluta utsattheten; om grymhet, ensamhet och moderskärlek. Om det som ändå blir kvar efter att allt försvunnit. Kärlekens Antarktis är ett hjärtslitande existentiellt drama som innehåller Stridsbergs karakteristiska blandning av stor litterär tyngd och tillgänglighet, en originell mix av skräck och skönhet, längtan och svart förtvivlan. En brutal berättelse om oväntad kärlek, ömhet och ljus i det totala mörkret.”

(förlagets beskrivning)

Sara Stridsberg

Sara Stridsberg (född 1972) är en svensk författare och före detta ledamot i Svenska Akademien. Hon har bland annat skrivit böckerna Drömfakulteten, för vilken hon belönades med Nordiska rådets litteraturpris, och den uppmärksammade Beckomberga. Ode till min familj.

Kategorier
Brøgger, Suzanne Doggelito, Dogge Sjölin, Daniel Wägner, Elin

Noveller: De blå silkesstrumporna, Alla vill bara gå hem, Shuno, Blomman

Fyra noveller, Alla vill bara gå hem

Jag läste många noveller i december. Här är ytterligare fyra!

De blå silkesstrumporna

De blå silkesstrumporna av Elin Wägner är en feministisk och peppig klassiker om en kvinna som köper ett par klarblå silkesstrumpor. Det ska bli ödesdigert. När hon sitter på tåget med en väninna och talar vitt och brett om orättvisor och ojämlikhet och om hur uselt det är på arbetet på Verket, ja, då blir plötsligt silkesstrumporna något som sticker ut och gör henne till en eftersökt person. Jag blev glad av den här novellen. Den överraskade på många sätt och kändes härlig och uppfriskande. 

Betyg: 4+ resor till Haparanda av 5.

De blå silkesstrumporna av Elin Wägner
De blå silkesstrumporna av Elin Wägner

Utgivningsår: 1948 (första utgåvan, i samlingen Spinnerskan), 2015 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 22. ISBN: 9789175890968.

Alla vill bara gå hem

Alla vill bara gå hem av Daniel Sjölin kom ut 2014, vilket i och för sig inte är så länge sedan, men den känns faktiskt mer aktuell idag. Det är vardag och förskolelämning och alla verkar längta någon annanstans. I ett långt flöde av beklaganden och skamsenhet och trötthet och dåligt samvete målas det upp en dystopisk och mörk framtid där allt verkar ha havererat i en stor klimatkatastrof. Jag fastande verkligen för den här novellen. Den har precis det där lekfulla och påhittiga språk som jag brukar falla för och ämnet känns dessutom smärtsamt aktuellt.

Betyg: 5 katastrofer av 5.

Alla vill bara gå hem av Daniel Sjölin
Alla vill bara gå hem av Daniel Sjölin

Utgivningsår: 2014 (Novellix). Antal sidor: 36. ISBN: 9789175890234.

Shuno

Shuno av Dogge Doggelito (pseudonym för Douglas Léon) är en novell om några förortsungar som bestämmer sig för att åka till varuhuset och snatta. Eller snatta är fel ord, det här är snarare stölder, utförda av några som faktiskt är rätt rutinerade. Shuno hör till de grönare i gänget, men han har siktet inställt på något som han önskat sig länge och som han vet att han aldrig kommer att kunna få: en LP med Samantha Fox. Jag hade ingen aning om att Dogge Doggelito var en skicklig novellförfattare, men Shuno är verkligen elegant uppbyggd. Med små detaljer skildrar han den tuffa tillvaro barnen kommer ifrån och på vilka hjärtskärande sätt de försöker att förhålla sig till sina hemförhållanden och otrygga tillvaro. När novellen får sin upplösning blev jag kanske inte överraskad, men verkligen berörd.

Betyg: 4+ plankningar av 5.

Shuno av Dogge Doggelito
Shuno av Dogge Doggelito

Utgivningsår: 2012 (Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 9789186847753.

Blomman

Blomman av Suzanne Brøgger handlar om en kvinna om under stor vånda är på väg till en man för att överlämna en blomma. Det är svårare än vad man kan tro. Hon vrider och vänder på alla eventualitet, månar om att ingenting ska gå att feltolka och funderar fram och tillbaka. Mycket av grubblerierna handlar i botten om att huvudpersonen försöker att hitta någon slags väg för att både vara den kvinna som den här mannen vill ha och samtidigt vara den fria och självständiga kvinna som hon faktiskt är. Jag förstår att Brøgger är en feministisk ikon och kanske var den här berättelsen också väldigt aktuell och brännande när den var ny. Nu kände jag mest att den inte sa mig så mycket. Ärligt talat undrade jag mest varför hon inte bara överräcker den där himla blomman och slutar noja å mycket. Kanske är det sunt att jag kände just så. Tiderna förändras och kanske ska man läsa Blomman och påminnas om hur långt vi trots allt har kommit (även om det är långt kvar).

Betyg: 3 medicinska kliniker av 5.

Blomman av Suzanne Brøgger
Blomman av Suzanne Brøgger

Originalets titel: Blomsten (danska). Översättare: Eva Matthiessen. Utgivningsår: 1975 (första danska utgåvan, i novell- och essäsamlingen Kærlighedens veje & vildveje), 1976 (första svenska utgåvan, i novell- och essäsamlingen Kärleken vägar och villovägar, Wahlström & Widstrand), 2018 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 21. ISBN: 9789175892573 .