Den här klassikern utspelas i Sverige vid 1800-talets slut och i centrum står författarens mamma, Mia. Mia är i sjuårsåldern när boken tar sin början och hennes mamma har precis gift sig och därmed skaffat Mia en styvfar.

Mias föräldrar är statare och de lever under mycket enkla förhållanden och är väldigt fattiga, men trots de dåliga förutsättningarna kämpar modern hårt med att hålla rent och snyggt i huset och att hålla ordning på allt. När styvfadern kommer in i familjen blir dock allting med ens mycket svårare. Styvfaderns drickande resulterar i förlorade jobb och familjen tvingas att flytta omkring. Mia flackar hit och dit och kan inte förstå hur modern kan ha gift sig med en sådan karl.

Den här boken berättar om ett liv, som kan kännas väldigt avlägset för mig som har växt upp under en helt annan tid. Jag känner med alla de starka kvinnor som fick kämpa så hårt med att hålla ihop det lilla de hade: alla dessa kvinnor som stod ut med att leva med elaka och nersupna män och samtidigt orkade ta hand om barn och slit och allt annat. Jag beundrar dessa kvinnor!

Boken är både bra och intressant, men kan ibland kännas lite förvirrad. Boken berättas på sätt och vis av en vuxen Mia, som ser tillbaka på sin barndom, och ibland är inte allting i kronologisk ordning. Detta gör inte så mycket utan ger tvärtom boken lite extra realism. Då och då kommer dessutom små inflikningar; ”Jag minns än idag…”, ”… än idag undrar jag…”. Det händer dock vid några tillfällen jag har svårt att hålla reda på när allting faktiskt hände.