Den rätta knycken, av Johan Svedjedal, är en djupdykning i Saltkråkan: uppkomst, utveckling, mottagande, betydelse, ja, allt om den underbara idyllen på Saltkråkan.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I Den rätta knycken går Johan Svedjedal, professor emeritus i litteraturvetenskap, på djupet med Astrid Lindgrens älskade Saltkråkan. På ett intresseväckande sätt lyckas han ringa in det som kan sägas vara kärnan i berättelserna om Tjorven och de andra: den idylliska skärgårdsmiljön, kärleken och gemenskapen, den eviga sommarlovsstämningen.
Jag håller själv Vi på Saltkråkan, TV-serien, till Astrid Lindgrens bästa. Jag är uppvuxen i liknande miljöer, inte på en ö då, i och för sig, men tillräckligt nära för att kunna se min egen hemstad i serien – avsnittet där Tjorven, Pelle och farbror Melker förtvivlat försöker rädda Snickargården undan rivning är alltså delvis inspelat i just Öregrund. Det här bidrar såklart till mys och igenkänning för mig personligen, men serien är såklart mycket större än så. Jag älskar miljöerna, huvudpersonerna, humorn, ja, typ allt. Många citat ur boken, ”den rätta knycken”, ”far ända in i baljan”, ”på min gata hemma i stan…” har etsat sig fast och det har de nog gjort hos betydligt fler än hos mig själv. Det är odödlig populärkultur och en del av vår kulturkanon, eller hur?
Den rätta knycken är alltså en hel bok som behandlar i princip allt kring Saltkråkan. Till skillnad från Astrid Lindgrens andra verk skrevs Vi på Saltkråkan ursprungligen för TV och kom som bok först senare. I Den rätta knycken skriver Svedjedal om allt kring såväl TV-serien, boken som de många uppföljarna. Den som vill veta mer om inspelningen, skådespelarna och mottagandet av de filmade versioner har mycket att hämta i Den rätta knycken. Den som vill följa i Svedjedals analys av boken har ännu mer att hämta. Bokens uppbyggnad och Lindgrens stil diskuteras i detalj. För mig, som inte alls är litteraturvetare är det en otroligt spännande läsning – mycket faller på plats kring det skickliga hantverket bakom Lindgrens böcker.
Det är inte varje dag jag läser en bok om en bok, dessutom inte en bok om en bok jag inte har läst(!). Ändå har det här varit en mycket lyckad läsning. Jag har läst väldigt mycket annat från Astrid Lindgrens rika produktion och kastar mig gärna över varje text om henne och hennes författarskap. Dessutom är TV-serien något av det mysigaste och bästa jag minns från min barndoms TV. Det har varit mycket härligt att få återvända dit.
Den rätta knycken
Den rätta knycken gavs ut av Albert Bonniers förlag 2024. ISBN: 978-91-0080240-0.
Johan Svedjedal
Johan Svedjedal är en svensk författare och professor emeritus i litteraturvetenskap.
Andromeda, av Therese Bohman, är en underbar roman om kärleken till litteraturen och om två själsfränder, en ung praktikant och en äldre chef, som träffas i ett förlagshus under förändring. Finns det plats för stor litteratur? Och för deras relation?
I Andromeda, av Therese Bohman, börjar en ung praktikant på det stora och ansedda förlaget Rydéns. Förlaget är fiktivt, men man anar inspiration från tjusiga Bonniers och deras omtalade förlagsfester på Nedre Manilla. Hos Rydéns hålls dock inte festerna i någon representationsvilla på Djurgården, utan på förlagshuset takterrass. Det är den årliga tillställning som alla författare drömmer om att gå på – det sägs att glasunderlägg från Rydéns hittats i Strindbergs kvarlåtenskap. Det är åtråvärt att få ges ut på Rydéns och allra tjusigast är att bli utvald till Andromeda-serien, den etikett som sätts på det allra bästa. Den litteräre chefen Gunnar är den som står bakom Andromeda och styr vad som får komma ut under detta särskilda kvalitetsmärke.
Den unga praktikanten kommer från en enkel bakgrund, är fortfarande student och känner sig inte hemma bland de självsäkra kollegorna på förlagshuset. Det enklaste är att hålla sig tyst. En dag blir hon ändå synlig: en kommentar vid kaffeautomaterna gör att Gunnar får upp ögonen för deras nytillskott, som oväntat vågar fälla en kritisk kommentarer om en nyutgiven roman. Ordväxlingen i fikarummet leder till fler diskussioner och det ena leder till det andra: praktikanten får ett vikariat, som övergår i en anställning. Samtalen om litteraturen och livet fortsätter och pågår inte bara på förlagshuset, utan fortsätter återkommande över en flaska vin och böljar vidare i textmeddelanden.
Det finns otaliga romaner, och berättelser från verkligheten, för den delen, om unga kvinnor som blir utnyttjade av äldre män de står i beroendeställning till. Därför läste jag Andromeda med en pockande oro över vilken vändning berättelsen måste ta. Jag vill inte avslöja för mycket om romanen, men jag kan säga att Therese Bohman återigen har skrivit en pricksäker och berörande roman om klass och kultur. I Den andra kvinnan lät hon bokens huvudperson, en ung kvinna med ett slitsamt arbete i bespisningen på sjukhuset, inleda en relation med en gift läkare. I Aftonland är huvudpersonen en nyskild professor i konsthistoria. Andromeda är något helt nytt, men ändå igenkännbart om man har läst Bohmans tidigare romaner.
Lunken i de akademiska korridorerna, som hon skildrade så roligt i Aftonland, är här utbytt mot förlagshuset Rydéns, men för mig finns det en gemensam nämnare i hur dessa åtråvärda ställen i slutändan kan visa sig vara rätt tomma. Jag minns själv hur det var att vara nyutexad och att, likt huvudpersonen i Andromeda, blygt ta stapplande kliv ut i arbetslivet. Det är lätt att ha stora tankar om akademin (som i mitt fall) eller förlagsvärlden (som i Andromeda). I den här boken blir den som en berusning. Huvudpersonen jobbar, jobbar och jobbar. Litteraturen är någonting större än livet självt. Undan för undan visar det sig att marknadsavdelningen, mellanchefer och ekonomer kan ha helt andra tankar om litteraturen. I någon mening kände jag igen mig precis, utan att någonsin ha jobbat på förlag. Det är så lätt att bryta förtrollningen. Här skildras dock även någonting mer än den där avförtrollningen. Vad har egentligen litteratur för plats i dagens samhälle? Vad har kulturen för roll i ett samhälle där flera av de styrande partierna i princip skulle vilja banta public service och låta privata aktörer bekosta kulturen? Och vad har samhället för plats för gamla gubbar, för den delen? Andromeda – böcker som ges ut baserat på en gubbes tyckande – kan det bli mossigare?
Kopplingarna till Den andra kvinnan är uppenbara, men utan att avslöja för mycket måste jag ändå säga att Andromeda är en helt annan berättelse. Vilket jag älskade! Det känns som att Therese Bohman, med detta totalt uttjatade tema (ung tjej träffar gammal gubbe), har lyckats göra någonting helt nytt, släppt fram helt nya röster. Det var både uppfriskande, berörande, störande och underbart på en gång.
Jag blev mycket förtjust i Andromeda och efter att ha lagt den ifrån mig kan jag bara konstatera att jag har läst den tredje fullträffen i rad från den här författaren. Vilken fantastisk författare hon är, Therese Bohman!
Andromeda
Förlag: Norstedts (2022). ISBN: 9789113121758.
Therese Bohman
Therese Bohman (född 1978) är en svensk författare och kulturjournalist.
Bokklubben vid livets slut, av Will Schwalbe, är en fin roman om den sista tiden i livet för författarens mamma och en bok om böcker de läser. Böcker, som leder in dem på samtal om livet och döden.
Bokklubben vid livets slut är Will Schwalbes kärleksförklaring till sin bortgångna mamma, Mary Anne, och samtidigt en kärleksförklaring till litteraturen. När boken tar sin början har mamman fått reda på att hon har långt framskriden cancer med en mycket oviss prognos. Under tiden som följer kommer Mary Anne behöva spendera en hel del tid på sjukhus och hon har ofta sällskap av Will. Deras samtal under sjukhusvistelserna leder inte sällan in på böcker och snart har de en egen liten bokklubb, där de läser och diskuterar allt från nobelpristagaren Alice Munro till den svenska deckarförfattaren Stieg Larsson.
Som läsare är det alltid spännande att ta del av andras tankar kring böcker de läst. När två personer läser en och samma bok kan upplevelserna blir totalt olika. Är det någonsin möjligt att läsa utan att blanda in sig själv och sitt eget bagage? Kanske just därför är böcker en tacksam ingång för att tala om livet självt. Och om döden.
Utöver att vara en bok om böcker, är Bokklubben vid livets slut såklart en bok om ett liv som går mot sitt slut. Jag har, tack och lov, sluppit förlora en närstående i cancer, men jag förstår att det är en sjukdom som, mer än många andra sjukdomar, är en lång resa. Jag tycker att Schwalbe skildrar det så fint. Livet kan ta slut när som helst – en cancerdiagnos gör inte en person mindre levande här och nu. Wills mamma fortsätter att engagera sig i sin hjärtefråga: att öppna ett bibliotek i Kabul, hon fortsätter att tjata på barnen att resa, flytta, göra vad de vill i livet och hon fortsätter att göra allt för sina barnbarn. Livet fortsätter på sätt och vis som vanligt, men någonstans finns alltid vetskapen om att livet kan ta slut mycket snart. Att diskutera begravningen blir lika naturligt som att boka in att närvara på en stor middag med en förening hon är engagerad i. Framtiden och slutet existerar sida vid sida.
Det är alltid berörande att läsa personliga och kärleksfulla berättelser av det här slaget. Självklart kändes den här läsningen. Ändå blev den inte den gråtfest jag kanske hade väntat mig; Det är mer en rörande bok om kärleken till sin mamma än en sorglig bok om döden. Och så är det naturligtvis en bok om böcker och vad läsningen kan betyda.
Jag har mycket positivt att säga om Schwalbes fina självbiografiska roman. Jag måste dock också erkänna att den bjöd en del motstånd – det är någonting som får språket att kännas tungt och segt. Det flyter inte. Jag behövde gång på gång stanna upp och läsa om stycken. Sedan är det ju också så att när en person minns en förlorad närstående tenderar det att bli ganska platt. Det är inte direkt som att författaren skriver någonting kritiserande eller negativt om sin mor. Självklart hade jag inte väntat mig det eller velat det, för den delen, men det blir som sagt platt och för mig som inte kände Mary Anne blir hon märkligt nog aldrig särskilt levande i den här boken (oavsiktlig ordvits..!).
Bokklubben vid livets slut
Amerikansk titel: The end of your life book club. Översättare: Charlotte Hjukström. Förlag: Modernista (2013). ISBN: 9789174992458.
Will Schwalbe
Will Schwalbe (född 1962) är en amerikansk författare, journalist och entreprenör.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
