Etikett: Mat

Kategorier
Bignet, Victoria Landqvist, Malin Rockström, Johan Stordalen, Gunhild

Eat good: Recept som förändrar världen

Eat good av Johan Rockström, Victoria Bignet, Malin Landqvist, Gunhild Stordalen
Eat good av Johan Rockström, Victoria Bignet, Malin Landqvist, Gunhild Stordalen

Eat good av Johan Rockström, Victoria Bignet, Malin Landqvist och Gunhild Stordalen är en ambitiös och faktaspäckad bok om hållbar och hälsosam mat. Betyg: 5 jordklot av 5.

Eat good är en kokbok, men det är också en bok som tar sig an den stora och komplexa frågan: vad ska man egentligen äta ifall man vill äta både hälsosamt och hållbart? Vad är ens hållbart? Kan man äta bananer som fraktats hit från andra sidan jordklotet? Är ekologiskt samma sak som klimatsmart? Borde alla bli veganer? Vad händer i sådant fall med “öppna landskap”? Är det okej att äta vilt?

Jag har ofta känt att så fort jag tror mig ha svaret på någon av alla dessa frågor som rör hållbar utveckling och mat så är det någon som kastar in ett påstående som ruckar på allting. Den här boken gör inte att allt faller på plats och känns enkelt, men den känns som något stadigt att hålla sig i och jag tycker att jag har fått mycket mer kött på benen efter att ha läst den här faktaspäckade boken. Det har verkligen varit intressant läsning, faktiskt! Och då är jag alltså redan miljöpartist sedan säkert ett decennium och har brytt mig om miljöfrågor sedan jag såg Tippen på sommarlovsmorgon när jag var liten. Jag hör alltså till “de redan frälsta” och kan förmodligen lite mer än snittet om hållbar utveckling. Ändå har jag lärt mig väldigt mycket av den här boken, vilket jag är glad över. Ibland kan den här typen av böcker bli en radda självklarheter. Jag menar, vi vet ju redan att det är en bra idé att minska matsvinnet och att undvika kött (för det vet väl alla vid det här laget?!), men den här boken går alltså djupare än så. Kanske tappar den en del läsare på grund av detta, kanske inte.

Jag hoppas i alla fall att många inspireras av den här tjusiga och snygga boken. Matfotot är riktigt snyggt och lockande och hela boken känns lyxig och genomarbetad, både textmässigt och formmässigt. Om man vill kan man skippa faktadelarna och bara använda Eat good som en vanlig kokbok. Här finns omkring 70 recept, som faktiskt inte nödvändigtvis är veganska, om det känns viktigt.

De senaste åren har klimatfrågan äntligen kommit upp på agendan och blivit något som faktiskt diskuteras lite överallt. Jag tycker mig märka små förändringar överallt. Jag läser i tidningen att svenskarnas flygresor har börjat plana ut och att julhandeln för ovanlighetens skull inte slog rekord nu senast. Inför jul läste jag faktiskt mer om att konsumera mindre till jul än om julklappsinspo. Det verkar som att folk verkligen tänker till kring både flygresor och konsumtion. Jag märker att folk runt omkring mig testar att åka tåg, på resor där de annars brukade ta flyget, och att allt fler äter vegetariskt, åtminstone emellanåt. Kanske är vi på väg åt rätt håll. Det vill man ju ändå tro! Och vill man själv göra skillnad så just maten en bra grej att börja med eftersom att livsmedelssektorn står för omkring en tredjedel av världens sammanlagda växthusgasutsläpp.

Hållbarhet handlar dock inte bara om att äta klimatsmart. Någonstans i ekvationen måste också hälsan komma in. Eat good tar även upp hälsoaspekter i sina faktadelar, vilket också är intressant, inte minst för att hållbarhet och hälsa brukar gå hand i hand (men inte alltid, vilket den här boken inte hymlar med).

Den här boken har satt många nya tankar och insikter i huvudet. Den har också gett mig en hel del handfasta tips kring hur man kan minska matsvinnet och den har lockat mig till att testa en del nya recept. Jag tycker att det här är en riktigt bra bok faktiskt. Jag rekommenderar den till alla som gillar mat, hållbar utveckling, hälsa och/eller vetenskap. Jag försöker att avhålla mig från att diskutera vad jag tycker om fackböcker som bygger på “inspiration” (eller pseudo-vetenskap) snarare än fakta (dessa böcker är otaliga, inte minst inom hälso-genren…). Jag kan nämligen bli TOKIG på den typen av böcker. Här känner jag mig i alla fall trygg med att verkligt kunniga människor har medförfattat: Johan Rockström är professor i miljövetenskap och Victoria Bignet är doktorand inom hälsosam och hållbar kosthållning vid Stockholm Resilience Center. Bland författarna finns också kokboksförfattaren Malin Landqvist och filantropen Gunhild Stordalen, som också är grundare och ordförande för stiftelsen EAT.

PS: Visste du att det går åt 264 liter vatten för att framställa en kopp kaffe (240 ml), medan det “endast” krävs 27 liter vatten för att framställa en kopp te? Min sambo tyckte spontant att man borde dricka te. Eller vatten. “1 liter vatten motsvarar 1 liter vatten”, som han upplyste mig om. Mind blowing! 😉

Eet good av Johan Rockström, Victoria Bignet, Malin Landqvist och Gunhild Stordalen
Eet good av Johan Rockström, Victoria Bignet, Malin Landqvist och Gunhild Stordalen

“Det här är kokboken som hjälper dig att rädda världen i ditt eget kök. Inget annat påverkar vår miljö och jordens klimat så mycket som framställningen av mat och vår matkonsumtion. Detta är mänsklighetens största enskilda utmaning, för samtidigt som denna miljöpåverkan måste minska, behöver jordens växande befolkning förses med hälsosam mat där produktionen håller sig inom planetens gränser.

Svaren är inte alltid enkla och entydiga. Forskare över hela världen brottas med dessa utmaningar. Alla är dock överens om att det finns enormt mycket som går att göra hemma i köket – det är där som den egna förändringsresan måste börja.

Denna kokbok presenterar mer än sjuttio recept på mat som är både hälsosam och hållbar. Att laga och äta mat kan vara fyllt av njutning – särskilt om man vet vad man kan äta med gott samvete. Recepten har huvudsakligen inspirerats av det nordiska köket, men med många inslag av medelhavsmat – och lite råvaror från Asien och Sydamerika. Ingredienserna i bokens recept är alla miljösmarta – och maten blir garanterat god!

Boken har skapats av professor Johan Rockström, som står för det vetenskapliga underlaget, och kocken Malin Landqvist, som står för recepten. Doktoranden Victoria Bignet skriver texterna och inledningen skrivs av stiftelsen Eats grundare Gunhild Stordalen. Här finns också en omfattande Q&A; som svarar på de vanligaste frågorna kring produktion och konsumtion av mat.

Detta är en generös, inspirerande och viktig kokbok som verkligen kan få dig att göra skillnad – hemma i ditt eget kök.”

(förlagets beskrivning)

Foto: Wolfgang Kleinschmidt.
Utgivningsår: 2018 (första svenska upplagan, Max Ström).
Antal sidor: 221.
ISBN: 9789171264374.

Kategorier
Blankens, Cecilia Johansson, Kristin

Nyfiken grönare: smartare vego

Nyfiken grönare av Cecilia Blankens och Kristin Johansson
Nyfiken grönare av Cecilia Blankens och Kristin Johansson

Nyfiken grönare av Cecilia Blankens och Kristin Johansson är en inspirerande vego-kokbok som uppmuntrar till improvisation och kreativitet i köket. Betyg: 4 krutonger av 5.

Nyfiken grönare av Cecilia Blankens och Kristin Johansson
Nyfiken grönare av Cecilia Blankens och Kristin Johansson

Nyfiken grönare av Cecilia Blankens och Kristin Johansson är en snygg och inspirerande kokbok som prickar in två aktuella och starka trender: vegetarisk mat och klimatsmart matlagning. Jag vet inte om det ligger något i det, men ibland talas det lite föraktfullt om att folk köper kokböcker (och kök!) i fantastiska mängder, men lägger väldigt lite tid på att laga mat. Jag hör emellanåt folk ifrågasätta om kokböckernas recept någonsin blir lagade. Det roliga är att Nyfiken grönare är en vegetarisk kokbok, som vill locka till improvisation och kreativitet snarare än att erbjuda färdiga recept. Det är lyckat, för boken har också som idé att tipsa om sätt att minska matsvinnet och att ta hand om rester och där är improvisation och kreativitet nycklar.

Själv hör jag till den kategorin människor som fyrkantigt följer recept till punkt och pricka. Jag har som vana att sätta mig ner någon gång i veckan och fundera ut vad jag ska laga för rätter framöver och jag brukar därför bara köpa hem sådant som jag hade tänkt använda i matlagningen. Jag är också väldigt noga med att frysa in allt som blir över. Hos mig är det ingenting konstigt att frysa in överbliven matlagningsgrädde, kokta potatisar eller ens små snuttar av pepparkaksdeg som ingen orkade baka ut – det mesta går att använda förr eller senare. Kokt potatis är t.ex. guld att ta fram och mosa ner i vegetariska biffar och burgare av olika slag och pepparkaksbitarna kan vara kul att strössla över glass. Lite självgott vill jag alltså påstå att jag är rätt duktig på att ta hand om mina rester och den mat jag köper hem, men jag inser samtidigt att jag har mycket att lära. Trötta grönsaker och slattar av diverse såser och röror hamnar lätt i min kyl och just grönsaker är något som jag ofta måste slänga för att de helt enkelt har hunnit möglat innan jag har kommit på att göra något vettigt av dem.

Nyfiken grönare tipsar om att hitta flöden för maten: det som ena dagen var en pastasås har potential att senare bli en soppa eller en fyllning till en matig macka eller en paj. Den tipsar också om att låta kylskåpsfynd bli ingredienser i sallader eller pytt-i-pannor. Här finns också tips på “sides” och gryn- och bönblandningar som kan hotta upp rester så att de får en till chans.

Det är en snygg och härlig bok. Åsa Dahlgren, som står för fotot, har verkligen tagit fräscht matfoto och fina foton över författarna (och deras barn). Barn, ja, det här är också en bok med många tips om hur vegomat och grönt kan presenteras på ett lockande sätt för kräsna barn och hur diverse grönsaksrester kan smusslas ned i t.ex. brödbaket för att både rädda resterna och kanske få barnen att få i sig lite mer grönt.

Jag tycker att Nyfiken grön är en väldigt fin kokbok. Jag har inte lagat något ur den ännu, men jag har verkligen blivit mer peppad på att improvisera mer i köket och boken har helt klart gett mig fler tips på hur rester kan kombineras ihop till nya rätter. Min plan är att laga mat på rester någon gång i veckan. Jag tror det kan bli kul! Och förhoppningsvis gott.

Nyfiken grönare av Cecilia Blankens och Kristin Johansson
Nyfiken grönare av Cecilia Blankens och Kristin Johansson

Nyfiken grönare

Foto: Åsa Dahlgren.
Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 152.
ISBN: 9789113082387.

Cecilia Blankens

Cecilia Blankens (född 1979) är en svensk skribent, bloggare och företagare, som bland annat har medförfattat kokboken Nyfiken grön. Hon är numera bosatt i Los Angeles. Cecilia Blankens instagrammar under @ceciliablankens och har en blogg.

Kristin Johansson

Kristin Johansson (född 1970) är en svensk matekonom och matkreatör som bland annat har medförfattat kokboken Nyfiken grön. Kristin Johansson har en blogg.

Förlagets beskrivning

“Att äta mer vegetariskt har vi lärt oss är bra för både hälsan, plånboken och miljön. Men hur får vi det att bli verklighet i vardagen? Med Nyfiken grön (2016) skapade Cecilia Blankens och Kristin Johansson sin egen moderna och lättsamma version av det vegetariska livet.

I denna uppföljare bjuder de på fler recept som imponerar på såväl den inbitne köttätaren som på barnen som fortfarande är skeptiskt inställda till det där med kikärter och grönkål. Författarna vill med enkla, smarta rätter visa att det inte är svårt att laga god vegomat.

Ett huvudfokus i boken är att använda och återanvända rester på ett smart sätt, för att spara både miljö, tid och pengar. Det spelar ju ingen roll hur bra mat vi väljer att laga om vi ändå slänger hälften! På så sätt kan en vardagsmiddag gå igen till en ny rätt nästa dag och rester från grillen förvandlas till en ljuvlig bakispizza. Med olika sides, inläggningar och röror skapas genvägar till att enkelt sätta ny smak på maten.

Bli inspirerad att våga smaka på maten och att laga mat även utan recept. Sällan har det varit så lätt och inspirerande att äta grön och klimatsmart mat!”

Kategorier
Bakkman, Linda

Maten bakom resultaten

Maten bakom resultaten av Linda Bakkman
Maten bakom resultaten av Linda Bakkman

Maten bakom resultaten av Linda Bakkman är en bok som grundligt går igenom vad, när och hur mycket en idrottare behöver äta för att prestera på topp. Betyg: 4 maratonlopp av 5.

Maten bakom resultaten av Linda Bakkman
Maten bakom resultaten av Linda Bakkman

Jag är absolut inte den som har något intresse för olika dieter eller trendkost. Var och en får göra som de vill, men själv tycker jag att det alldeles för ofta blir polariserat och att det alldeles för ofta saknas trovärdiga argument och förklaringsmodeller för den ena eller andra “läran”. Jag tycker någonstans att det känns rimligast att följa Livsmedelsverkets rekommendationer och att det i övrigt är vettigt att äta varierat. Eftersom jag är drabbad av celiaki måste jag också välja bort gluten i min kost. Gluten är förresten ett kapitel för sig. När jag läser om kändisar, som helt utan att ha celiaki ändå gör en stor poäng av att de äter glutenfritt, så kan jag inte annat än skaka på huvudet. De kan inte ha förstått någonting. Det är verkligen en djungel av kostråd och dieter där ute och det är uppenbart att många har svårt att förstå hur kost och hälsa hänger ihop. Inte heller jag är såklart någon expert.

Det här blev en lång inledning som inte direkt har så mycket med boken Maten bakom resultaten att göra, men det jag ville få fram är att det också finns goda exempel på personer som försöker att nyansera bilden och att underbygga med forskningsbaserade fakta. Linda Bakkman är en sådan person. När jag instagrammande den här boken så råkade jag kalla henne för dietist, men Linda Bakkman är egentligen näringsfysiolog och doktor i medicinsk vetenskap. Dessutom har hon i mer än ett decennium arbetat som kostrådgivare på Sveriges Olympiska Kommitté. Hon har alltså en stor kunskap om mat och (elit)träning och i Maten bakom resultaten delar hon med sig av den.

Boken riktar sig främst till den som tränar på en skapligt seriös nivå, men den kan säkert också vara intressant för den som helt enkelt vill lära sig mer om kost och hälsa. Det är dock skillnad mellan att äta för att träna och att träna för att äta och det är också något som Bakkman tar upp. Till skillnad från befolkningen i stort, som behöver äta och träna för att undvika en ohälsosam viktuppgång, så behöver idrottaren äta för att kunna prestera maximalt på tävling och för att bygga upp kroppen. För en hel del idrottare kan det därför ligga en utmaning i att äta tillräckligt mycket. Lite i samband med detta tar Bakkman också upp att det inte finns livsmedel som är nyttiga eller onyttiga i alla givna situationer. En morot, som så ofta betraktas som väldigt nyttigt, räcker t.ex. inte långt som bränsle för den som ska springa (eller för den som växer).

I Maten bakom resultaten går Bakkman noggrant igenom vilka kostutmaningar som idrottaren kan stå inför och hon aktar sig för att strössla onyanserade åsikter omkring sig. Tvärt om känns boken faktabaserad och trovärdig. Boken har fyra faktakapitel som handlar om att äta och dricka tillräckligt, att välja rätt sorts bränsle och näring, att anpassa måltiderna över tiden och optimering. I boken förklaras det ingående när och hur det är viktigt att fylla på med kolhydrater eller proteiner och när det kan finnas utrymme att äta mer fett. Hon förklarar när och varför kroppen använder kolhydrater eller fett som bränsle och i snygga bilder illustreras exempel på vilka mängder av olika livsmedel som behövs för att fylla på med olika energikällor. Fokus ligger på grunderna, d.v.s. att förstå hur träning och kost hänger ihop, men hon avslutar också med en liten del där hon tar upp tillskott som t.ex. kreatin eller koffein.

Jag är en vanlig motionär och då kan man fråga sig vad jag har att hämta i den här boken. Jag skulle vilja säga att jag har lärt mig en hel del. Även om man inte tränar på professionell nivå, eller kanske just därför, kan det kännas kul att prestera så bra som möjligt under varje träningspass. Har man inte tid eller lust att träna flera gånger om dagen så finns det väl många anledningar att försöka få ut så mycket som möjligt av de pass man ändå ser till att fullfölja.

Det var tydligen länge sedan jag gick i skolan och lärde mig saker på hemkunskapen, så jag kan också erkänna att det var en hel del baskunskaper som jag inte (längre) kände till. Jag äter oftast vegetarisk kost och får ganska ofta kommentarer om det. Något som ofta kommer upp är att folk tänker att det är jättesvårt att få i sig protein om man inte äter kött. Jag har alltid vetat att det är fel, men nu vet jag hur fel det här påståendet är. Ska man tro Bakkman innehåller jordnötter mer protein än kött och 25 % av svenskarnas proteinintag kommer från bröd. Det är inte svårt för vegetarianer att få i sig protein (däremot kan det såklart finnas andra utmaningar i en vegetarisk kost!). Detta och mycket annat har jag blivit upplyst om.

Men kanske framför allt är jag glad åt en bok som inte handlar om att äta “kalorisnålt”. Trots att jag inte brukar läsa de där andra böckerna med kostråd, så tycker jag ändå att man ofta prackas på idéer om vad som är nyttigt och onyttigt. Det kan räcka att man bläddrar lite i en recepttidning man fått från sin lokala matbutik så kanske det finns noterat vilka av recepten som är till “nyttig” mat och det kan räcka att gå ut och äta på vissa typer av (lunch)restauranger så kan man också få förslag på “hälsosamma” alternativ. Det är fint såklart. Men jag tränar 5-7 gånger i veckan och cyklar över en mil om dagen. Jag har fattat hur länge som helst att jag inte kan äta en liten sallad till lunch och nöja mig med typ ett äpple till mellanmål. Det är inte nyttigt för mig. Den här boken är skön eftersom den fokuserar på hur viktigt det är att fylla på med bra bränsle och här handlar det helt klart mer om att fylla på än om att undvika. Jag känner mig väldigt inspirerad faktiskt, inspirerad till att äta en massa bra saker.  Hittills har jag läst den del av boken som innehåller fakta. Den andra halvan innehåller en massa recept med tydliga förklaringar vad maten innehåller och hur lång tid det tar att svänga ihop måltiden. Receptdelen ska jag utforska härnäst!

Maten bakom resultaten av Linda Bakkman
Maten bakom resultaten av Linda Bakkman

Maten bakom resultaten

Foto och rekvisitastyling: Bianca Brandon-Cox.
Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 218.
ISBN: 978-91-1-308062-8.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Linda Bakkman

Linda Bakkman är näringsfysiolog, doktor i medicinsk vetenskap och kostrådgivare på Sveriges Olympiska kommitté. Hennes bok Maten bakom resultaten har också en blogg, en Facebooksida och ett Instagramkonto.

Förlagets beskrivning

“Sverige idrottar som aldrig förr. Det vardagliga motionerandet ökar och startplatserna till Vasaloppet och Vätternrundan säljer slut på nolltid. De flesta idrottare inser kostens betydelse för en snabbare, starkare och mer explosiv kropp, men många saknar verktyg för vad, när och hur mycket de bör äta. Linda Bakkman, kostrådgivare på Sveriges Olympiska Kommitté, presenterar här den senaste forskningen om hur vi ska äta för att få ut maximal effekt av vår träning. Pedagogiskt och lättillgängligt beskriver hon idrottarens näringsmässiga utmaningar. Teorin varvas med inspirerande recept och tips på vad du kan ta med i träningsväskan. Här finns de viktiga uppladdnings- och återhämtningsmålen, näringsberäknade luncher och kreativa tips.

Det här är kokboken för en aktiv livsstil, ett liv i spåret, i hallen, på gymmet eller planen. Oavsett om du siktar på världstopp, just anmält dig till ditt första Maraton eller behöver få din hårt tränande tonåring att äta mer – här är maten bakom resultaten.”

Kategorier
Ask, Sara Bjärbo, Lisa

Ännu mera vego

Ännu mera vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo är den ultimata kokboken för familjen som vill äta mer vegetariskt till vardags (och kanske även till jul!). Betyg: 5 tofutärningar av 5.

Ännu mera vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo
Ännu mera vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo

Jag har tidigare bloggat om kokboken Mera vego, boken som på bara något år har blivit lite av en självklarhet i kök runt om i Sverige. Nu tänkte jag följa upp med några rader om uppföljaren: Ännu mera vego. Precis som sin föregångare så är det här alltså en kokbok med recept för barnfamiljen som vill laga mer vegetarisk mat. Den passar naturligtvis fantastiskt bra även för den som inte har några småbarn hemma, men det märks att författarna själva har barn och är väldigt kunniga om barn och mat (Sara Ask är barndietist). Det finns exempelvis en hel del tips på hur man kan få kräsna barn att våga prova nya smaker och hur man över huvud taget kan försöka få familjemiddagen att flyta på smidigare.  Det kanske mest sympatiska på barnfamiljtemat är dock att boken är indelad i kapitlen Kaos, Vanlig vardag och Äntligen helg. Under Kaos hittas 16 snabblagade rätter och det kan även en helt vanlig, barnfri vuxen tacksamt ta emot.

Mera vego avslutades med ett kapitel med sötsaker och plockrätter. Ännu mera vego har ett avslutande kapitel med recept för speciella tillfällen. Här hittas tips på vegetariska rätter till julbordet, brunchen, grillen, picknicken och dessutom finns det några mellanmål och desserter. Det är förmodligen inte allt för utmanande att laga någon vegetarisk rätt då och då, men jag tror att många kliar sig lite i huvudet när det kommer till julmiddagen och grillkvällen. Vad finns det för vegoalternativ vid sådana tillfällen? Just dessa recept har jag faktiskt inte testat att laga, men jag uppskattar verkligen att de har tagits med! Både Mera vego och Ännu mera vego är verkligen användbara och trevliga kokböcker i vardagen, men genom recepten för speciella tillfällen så blir de ännu mer heltäckande.

Recepten i boken är enkla att följa och boken är rikt illustrerad med inspirerande bilder. De flesta recept är lakto-ovo-vegetariska (och fungerar därför för vegetarianer som också äter mejeriprodukter och ägg), men det tipsas ofta om hur rätterna kan modifieras för att bli helt veganska. För att särskilt peka ut de veganska rätterna (eller de som enkelt kan göras veganska) så finns det särskilda symboler. Vad man också har valt att märka ut lite särskilt är rätter som passar bra i matlådan. Jag hör till de som alltid har matlåda med mig till jobbet, så jag tycker det är väldigt trevligt att någon har tänkt på att rätterna även ska vara goda att äta dagen därpå.

Är rätterna goda då? Svar: ja! Jag har lagat mig igenom en stor del av boken och jag tycker att jag har lyckats med det mesta. Några favoriter som jag har hittat hittills är pasta med morotspesto och curryrostade svarta bönor, halloumi stroganoff, rödbetsbiffar med jordnötter (det här kan vara de första vegobiffarna jag har lagat som faktiskt sitter ihop och har något att tugga på!) och sataytofu.

Om Sara Ask, Lisa Bjärbo och Ännu mera vego

Sara Ask är en svensk barndietist, matskribent och föreläsare. Hon har medförfattat flera böcker med fokus på mat för barn och familj. Lisa Bjärbo (född 1980) är en svensk journalist, bloggare och författare. Hon debuterade 2006 med barnboken Stora syndboken som hon skrev tillsammans med Elin Lindell och sedan dess har det blivit ytterligare närmare 20 böcker. Lisa Bjärbo bloggar på bloggen Onekligen, twittrar under @onekligen och instagrammar under @onekligen. Sara Ask har en hemsida. Tillsammans har de också hemsidan Mera vego.

Illustration och form: Katy Kimbell.
Foto: Ulrika Pousette.
Utgivningsår: 2016 (första svenska utgåvan, Ordfront förlag).
Antal sidor: 158.
Läs även: Mera vego.
ISBN: 9789170378669.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

“Under 2014 minskade köttätandet i Sverige för första gången på många år. En liten förändring, men ändå ett trendbrott och ett tecken på att många vill laga mer vegetarisk mat till sig och sina familjer. Samma år var Mera vego mat för hela familjen en av de kokböcker som sålde allra bäst. Nu är den efterlängtade uppföljaren här!

I Ännu mera vego finns över 70 familjeanpassade recept indelade i kapitel efter hur lång tid matlagningen får ta. Här finns allt från rätter som tar tjugo minuter att laga till helgmiddagar som kräver lite mer tid. Dessutom finns det recept för ett vegetariskt julbord, en bra vegobrunch, och upplägg som gör grillkvällen, picknicken och mellanmålen grönare. Den som lagat maten i Mera vego kommer att känna igen sig, även om alla recept är helt nya.

Ännu mera vego vänder sig till alla som behöver vegetarisk matlagningsinspiration. Den ger också tips på hur man familjeoptimerar en middag, hur man får kräsna familjemedlemmar att våga smaka på nya rätter och hur man ska tänka för att laga vegetarisk mat som ger ett komplett näringsintag till alla i familjen. Boken är fullmatad, färgglad och lätt att använda. Låt oss äta ännu mera vego!”

Kategorier
Diakité, Jason

En droppe midnatt: en familjebiografi

En droppe midnatt av Jason Timbuktu Diakité
En droppe midnatt av Jason Timbuktu Diakité

En droppe midnatt av Jason “Timbuktu” Diakité är en personlig och stark berättelse om ursprung och framtid, rasism och medborgarrättsrörelsen. Betyg: 4 skvallerjournalister av 5.

En droppe midnatt av Jason Timbuktu Diakité
En droppe midnatt av Jason Timbuktu Diakité

Jason Diakité  har en vit mamma och en svart pappa. Hans hudfärg är således ljusare än faderns, men mörkare än moderns. I den amerikanska södern hade Diakité vid det förra sekelskiftet ändå kallats för “Negro”. I sin uppväxts Lund kallas Diakité för “Niggerbajs”, vilket får honom att studera sin vita pigmentfläck på handen och hoppas på att den ska breda ut sig. Det har inte varit lätt för honom att förhålla sig till sin hudfärg och sitt ursprung. Kan man vara hälften svart och hälften vit? Eller både svart och vit? Vad skulle eventuella framtida barn kallas? Diakité konstaterar att om han skaffade barn med en vit kvinna så skulle barnens hud få samma nyans som nötkräm. Några generationer senare, om de eventuella framtida barnen skaffade barn med en vit partner, skulle det inte längre finnas några synliga tecken på det “svarta” ursprung, droppen av midnatt, som ärvts från de anfäder som togs som slavar och tvingades slita ont på bomullsfälten i den amerikanska södern. Barnens hud skulle ha samma färg som blöt bomull.

När något av en 40-årskris slår till börjar frågorna om släktens historia, arvet och framtiden, pocka särskilt starkt och Diakité bestämmer sig för att söka sitt ursprung och att närma sig sin släkts historia.  Det får honom att på allvar försöka komma sin far inpå livet och det tar honom också över Atlanten och till den amerikanska södern, med sina klassklyftor och mörka historia av slaveri.

Resultatet av Diakités efterforskningar och insikter är den här biografin, där han berättar personligt och starkt om sig själv och sin släkt och drar linjer och paralleller till black power-rörelsen, den rasism han mött under sin uppväxt, vägen till att bli hip hop-artist och en hel del annat. I några sidospår gör han t.ex. betraktelser kring mat och konstaterar att mat är en klassfråga – i USA är det de fattiga, de svarta, som äter de tomma kolhydraterna som försämrar deras hälsa. Men han lyfter också den fantastiska matkultur, inte sällan kaloristinn i och för sig, som de svarta i den amerikanska södern stolt kan ta åt sig äran för.

Det finns mycket tänkvärt och intressant att hämta i den här boken, som verkligen är något helt annat än en vanlig “kändisbiografi”. Det här är en bok med långt högre ambitioner än så och den kan absolut läsas även av de som eventuellt inte har fallit för den musik som Jason Diakité gör (under artistnamnet Timbuktu). Det här är en både intressant och viktig berättelse om rasism.

En droppe midnatt är skriven av Jason Diakité tillsammans med författaren och journalisten Mustafa Can, som har stått för bearbetningen, och resultatet är riktigt bra – berättelsen håller ihop fint, samtidigt som Diakités röst känns igen. Om man, liksom jag, väljer att lyssna på ljudboksversionen får man dessutom höra Diakité läsa sin egen bok, vilket verkligen lyfter texten. Jag kan helt klart rekommendera den här boken och jag kan också uppmana alla som får chansen att lyssna på Jason Diakité om det ges möjlighet att höra honom berätta om sin bok under någon form av författarsamtal eller uppläsning, eller varför inte på den kommande scenföreställningen med samma namn som boken (kan ses på Cirkus i Stockholm och Slagthuset i Malmö hösten 2017). Själv såg jag honom på Littfest i våras och jag kan lova att ingen gick från lokalen oberörd.

Som en liten anekdot kan jag förresten säga att Jason Diakités “star quality” är något utöver det vanliga. Jag har sett honom uppträda live (som hip hop-artist) hoppandes på kryckor. På Littfest var hans flyg försenat och uppmärksamma personer i publiken kunde då se honom smyga diskret över scenen med väska och allt – direkt från taxin med andra ord – bara för att någon sekund senare fullständigt leverera i ett författarsamtal där han intervjuades av Annika Norlin. Det verkar inte finnas mycket som kan rubba Jason Diakité och hans genuinitet och äkthet gör att det inte går annat än att tycka om honom.

En droppe midnatt av Jason Timbuktu Diakité
En droppe midnatt av Jason Timbuktu Diakité

Om Jason Diakité och En droppe midnatt

Jason Diakité (född 1975) är en svensk hiphopartist som har belönats med en lång rad grammisar och andra fina priser för den musik han skapat under artistnamnet Timbuktu. Diakité har också belönats med ett antal priser för sitt engagemang mot rasism, däribland 5i12-priset (2013). Diakité har också synts och hörts en hel del i TV och radio. En droppe midnatt (2016) är Jason Diakités första roman, men han har också skrivit en del andra texter, däribland har han författat texten till konstbarnboken Kor han drömma (2013), med illustrationer av Maria Bajt. Han har står också för den svenska översättningen av ungdomsromanen Crossover (2017) av Alexander Kwame. Jason Diakité har en hemsida, en Facebooksida och en YouTube-kanal, instagrammar under @jasontmbk och twittrar under @jasontimbuktu.

Bearbetning: Mustafa Can.
Uppläsare: Jason Diakité.
Utgivningsår: 2016 (första svenska utgåvan, Bonniers), 2016 (den här ljudboksutåvan, Bonnier audio).
Antal sidor: 309 (ca 10 h lyssning).
ISBN: 978-91-0-016757-8, 978-91-7647-090-9.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

““31 år senare sitter jag i mammas lägenhet på Östra Torn i Lund och minns klasskamraternas glåpord som gjorde det omöjligt för mig att undfly sanningen att min hudfärg var avgörande för hur världen skulle bemöta mej. Jag minns min irrande, envisa jakt efter en mindre splittrad identitet. Jag söker fortfarande platsen där jag hör hemma. En plats där jag inte är mitt emellan. Där jag inte behöver påminnas om mitt hälftenskap. Jag har under så lång tid varken känt mej svensk eller amerikansk, vit eller svart. Jag vet inte om jag kan leva med tanken på att hem bara ska finnas inom mej och aldrig få bli en fysisk plats…

Jag tar fram farfar Silas gamla beiga rock där den hänger längst in i garderoben. Det enda jag förutom några vaga minnen har från honom. Det är så många frågor jag skulle vilja ställa farfar. Den enkle kyparen som i alla fall alltid hade blanka skor. Han som lämnade den fattiga Södern 1920 i hopp om ett bättre liv i Harlem. Samma Harlem som pappa lämnade 1968 i hopp om ett bättre liv i Lund. Varken mamma eller pappa minns att dom någonsin hade ett samtal med honom om hans liv, hans strävan, hans drömmar, hans sorger eller passionerade stunder.

Jag knyter den gröna slipsen runt halsen, tar på mig farfars slitna trenchcoat, mina nyputsade bruna läderskor och går ut.”

I sökandet efter sina rötter gräver Jason ”Timbuktu” Diakité i en familjehistoria från slaveriets USA till folkhemmets Sverige. En droppe midnatt är en gripande berättelse om härkomst, identitet, motstånd, rasism och längtan efter tillhörighet.”