Jag for ner till bror av Karin Smirnoff är en både mörk och varm bok om en kvinna som återvänder till sin hembygd och konfronteras med sin missbrukande broder, dödsfall och familjehemligheter. Betyg: 4 jakthundar av 5.
Jag for ner till bror av Karin Smirnoff är en bok som inte liknar någon annan jag har läst. Både platsen och människorna är annorlunda mot det mesta i dagens populära böcker och kulturen är en helt annan. Det är först när jag läser en sådan här bok som jag inser hur många urbana berättelser jag slukar varje år, hur många medelklassiga liv jag läser om, hur många akademikerhuvudpersoner jag träffar på i litteraturen (och kanske identifierar mig lite med).
Här är huvudpersonen, Jana, en kvinna med en rätt oklar bakgrund, ärligt talat. Läsaren får inte några direkta ledtrådar till vad hon jobbar med, var hon har bott (eller med vem?), men nu har hon i alla fall lämnat allt (varför? För hur länge?) och farit ned till bror, brodern som bor i deras hemby och som har gått ned sig i missbruk. Jana gör vad hon kan för att ge brodern den spark i baken han behöver. Kanske åkte hon ner för att rädda honom? Fast hon gör också mer: hon söker jobb i bygden, hon söker upp gamla bekanta och mellan raderna vecklas det upp fruktansvärda händelser från det förflutna. Det finns mycket mörker, svärta, misär och råhet i Jag for ner till bror. Den är faktiskt grövre än det mesta jag har läst och allt eftersom, ända in i det sista, blottlägger författaren nya omständigheter, ger nya pusselbitar.
Jag for ner till bror överraskar på många sätt. Det som kanske överraskade mig mest var hur skickligt författaren målar upp karaktärerna i boken. Jag for ner till bror är full av annorlunda människor: opolerade, kantiga och med bagage som i många fall rymmer så mycket bedrövelse att man nästan baxnar. Ibland känns det som att Smirnoff snuddar mot det klichéartade: boken utspelar sig i en västerbottnisk glesbygd, långt från de hippa gatorna i Stockholm, och dess befolkning super, snarare än anordnar vinprovning, om man uttrycker sig så. När Smirnoff beskriver älgjakter och byns intriger, så känns det inledningsvis lätt att irriteras, att tänka att det här är en sådan berättelse. Det är det som är överraskande, för mitt i alltihop visar det sig ständigt att bokens karaktärer har fler egenskaper och att berättelsen rymmer fler sidor. Jag for ner till bror rymmer också stoff som skulle räcka för att skriva flera snyftberättelser, men Smirnoff vågar skala av, bara snudda och låta läsaren upptäcka saker på egen hand, samtidigt som hon hela tiden ser till att överraska genom att vara oväntat rolig och bjuda på värme.
Jag tycker att den här boken hade allt, faktiskt, och det är också en bok som inte liknar något annat jag har läst. Jag for ner till bror är en fantastiskt välkomponerad berättelse med lager på lager på lager som vecklar ut sig. Mycket i berättelsen är otroligt och ”för mycket”, men det är bara att dras med. Det är en bok som verkligen suger tag.
Jag for ner till bror. Tog bussen längs kusten och hoppade av vid efyran. Sedan gick jag mot byn.
Snön föll tät och vägen blåste igen. Flingorna vältrade sig innanför de låga kängorna och anklarna frös som i barndomen.
Bilar hade kunnat stanna för min tumme men ingen bil kom. Det var ett par kilometer till min brors hus och vägen gick uppåt.
För att underhålla mig själv sjöng jag everttaube.
Våra föräldrar älskade everttaube och sedan dog de.
Ur Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
Uppläsare: Lo Kauppi. Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Polaris), 2018 (den här ljudboken, Polaris). Antal sidor: 318. Läs även övriga delar i denna planerade trilogi. Del två, Jag for upp med mor, kom ut 2019. ISBN: 9789177950981, 9789177950998.
I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har ögon som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, Janakippo, som stack sin far med en högaffel. Jag for ner till bror är en svart, rå, våldsam och from berättelse. Det är kärleksfullt, passionerat, varmt och tryggt. Svårast av allt är förlåtelsen.
Förlagets beskrivning
Karin Smirnoff
Karin Smirnoff (född 1965) är en svensk författare med en bakgrund som bland annat fotograf, journalist och ägare till en trävarufirma. Hon debuterade 2018 med Jag for ner till bror, en bok som blev Augustprisnominerad samma år.
Mitt hjärta går på av Christoffer Holst är en kärleksroman med två unga stockholmskillar i huvudrollen. Ska deras förälskelse överleva trots psykisk ohälsa i bagaget? Betyg: 3+ spökhus av 5.
Mitt hjärta går på av Christoffer Holst handlar om Pontus och Chavve, två unga, ensamma män i Stockholm. Pontus bor i en stor östermalmsvåning med sin bullriga familj. En gång i tiden tog han trevande steg mot en skådespelarkarriär, men nu har allt stannat av. Tvångstankar och psykisk ohälsa har satt käppar i hjulet för mycket i hans liv. Chavve är inflyttad från Gotland och arbetar på ett café. Han drömmer om att bli en framgångsrik konditor och han ägnar mycket av sin fritid åt att komponera avancerade bakverk, som hans sedan avnjuter i sin ensamhet framför gamla, romantiska filmer i sin kalla, trånga lägenhet. Han har haft svårt att skaffa vänner i sin nya hemstad och känner sig ensam.
Nu korsas Chavves och Pontus vägar genom en dejtingapp. Några dagars ivrigt textande till varandra leder till dejter och snart är de ett officiellt par. Det finns dock ett hot. Ska deras nya och bräckliga relation hålla för Pontus psykiska ohälsa? När Pontus råkar ut för en livskris sätts allt på prov och deras relation börjar krackelera.
Mitt hjärta går på är den typ av kärleksberättelse som inte bjuder någon större oro eller funderingar. För mig som läsare känns det självklart att det kommer att lösa sig på något sätt och på något sätt uppskattar jag det verkligen. Jag är ingen sträckläsare, normalt sett, men den här boken plöjde jag nästan igenom på en enda dag. Det var så mysigt att följa Pontus och Chavve och deras förälskelse är så fint beskriven och bjuder kanske på igenkänning för en del. Jag tycker också att boken är riktigt rolig på sina ställen, Christoffer Holst hittar verkligen fyndiga formuleringar.
Dessutom känns det bra och sympatiskt att väva in psykisk ohälsa som ett spår i boken. Psykisk ohälsa är vanligt och något som borde synas mer i böcker från olika genres, så jag ger verkligen tummen upp för Holsts berättelse om att föröka inleda en relation samtidigt som psyket stället till det.
Det jag tycker fungerar mindre bra är den halvhjärtade ansatsen att också försöka skriva en kärleksroman där de förälskade tu kommer från olika samhällsskikt. Holst gör helt enkelt inte tillräckligt mycket av det här spåret för att det ska bli övertygande och intressant. Holst strösslar med adresser för att måla upp för läsaren vilken fashionabel sida av staden som Pontus bor på, men för den som är ointresserad av Stockholm går det kanske rent av förbi att Pontus kommer från en familj med pengar.
Nåväl, jag har gärna överseende med den lite tamt beskrivna klassklyftan. Mitt hjärta går på är i det stora hela en riktigt fin och lättläst feelgood- och relationsroman.
Jag vänder mig om. Där står han. Han ser avvaktande ut, men ler ändå. Och han har samma mörkblåa rock på sig som han hade häromkvällen på Gamla stans perrong.
– Oj, men hej, stöter jag ur mig. Jag trodde du skulle komma från andra hållet. Alltså Östermalm.
– Jag tog tunnelbanan.
– Aha. Åker du ofta tunnelbana?
Han skrattar.
– Gör inte du det, eller? frågar han.
– Jo. Eller ibland åker jag buss.
– Trevligt.
– Mmm. Eller går.
– Coolt.
– Ja …
Jamen hej gott folk och välkomna till succéprogrammet ”Vi har absolut ingenting att prata om” – ikväll deltar Chavve och Pontus. Och håll hårt i soffkudden nu, för det här ser ut att bli vansinnigt obekvämt!
Ur Mitt hjärta går på av Christoffer Holst
Mitt hjärta går på av Christoffer Holst
Utgivningsår: 2015 (första utgåvan, Bokfabriken), 2016 (den här pocketutgåvan, Bokfabiken). Antal sidor: 220. ISBN: 9789176291344, 9789176291368. Andra som läst: Carolina läser…, Lottens bokblogg.
Den 22-åriga konditorn Chavve är antagligen den ensammaste romantikern på hela Södermalm. Efter tre år i storstaden har han fortfarande inte lärt känna någon och varje kväll slutar i ensamhet med stora bakverk framför filmen Titanic. På andra sidan vattnet bor Pontus kvar i pojkrummet hos sin brokiga familj. Skådisdrömmarna har bleknat, tillsammans med allt det där andra som skulle bli framtiden, och har ersatts med hypokondri och tvångstankar.
När en dejtingapp kopplar samman killarna blir de snabbt en del av varandras liv, och Chavve verkar äntligen ha hittat det han sökt efter så länge. Men Pontus liv kraschar, och allt som blev så bra är plötsligt borta. Fast Chavve tänker inte ge upp så lätt. Och han har en plan.
Mitt hjärta går på är en romantisk komedi om ensamhet, förhoppningar och den totala maktlösheten i att vara kär. En rolig men rörande historia, berättad från två unga killars perspektiv, om hur viktigt det ibland kan vara att våga lite mer i livet. Att ge sig hän.
Mitt hjärta går på är Christoffer Holst debutroman.
Förlagets beskrivning
Christoffer Holst
Christoffer Holst (född 1990) är en svensk redaktör och författare. Mitt hjärta går på är hans debutroman. Christoffer Holst har en hemsida och finns på instagram under @feelgoodhornan.
Härifrån till verkligheten av Eva Rydinger är en relationsroman om en snårig mamma-dotter-relation, om sorg och om att våga gå vidare. Betyg: 4 majblommor av 5.
Härifrån till verkligheten av Eva Rydinger kretsar kring Marianne och hennes vuxna dotter Karin. Båda har förlorat sina respektive. Mariannes man (och Karins pappa) dog i väntan på en ny njure för 13 år sedan, medan Karins sambo, och pappan till hennes son, gick bort i en olycka för ett antal år sedan. Båda har skuldkänslor och hemligheter kopplade till deras förlorade livskamrater och båda har sorg, även om de har hanterat det på helt olika sätt.
För Marianne har livet trots allt gått vidare och trots att både Karin och hennes andra vuxna barn verkar vilja att hon säljer sin gamla skånelänga och flyttar till en lägenhet, så har hon blivit kvar. Nu har hon, tack vare huset, faktiskt, träffat en karl och blivit upp över öronen förälskad. Hantverkaren Olle kommer hem till henne för att hjälpa henne med ett krånglande badrum och sedan följer romantiska dejter och roliga utflykter. Marianne lever verkligen upp och närmar sig plötsligt livsförändringar och eventuell husförsäljning från ett helt annat håll än vad hennes barn anar.
Karin, däremot, har inte gått vidare från sin förlust, utan har istället låtit sorgen efter den saknade Peter förmörka hela tillvaron. Hennes lille son har tvingats byta tilltalsnamn till just Peter, för att hedra pappans minne, och hon släpar honom, frekvent och mot hans vilja, till kyrkogården. Hennes vänner har lessnat, hennes instagram-profil är sedan flera år tillbaka enbart fylld av bilder från kyrkogården och från ledsamma uppdateringar om hennes sorg och saknad. Nu börjar även kollegorna på bokförlaget, där hon jobbar, tröttna på hennes enkelspåriga fixering vid förlusten av sambon Peter. Karin är en stor nostalgiker och vill bevara precis allt så som det varit. Det är ingen lätt egenskap att kombinera med förlusten av en livskamrat.
Hennes nostalgiska sida spiller också över på mamman och deras relation. För Karin är det självklart att fortsätta att duka för pappan, trots att ett helt decennium har passerat sedan hans bortgång, och alla hans prylar och saker måste behållas på sina rätta platser i föräldrahemmet. För Karin är det också självklart att hon måste ha tillgång till mammans gamla Skånelänga och samtidigt som hon planerar för och försöker att pusha Marianne till att flytta till en lägenhet, så ser hon det också som självklart att fortsätta spendera sina egna somrar i det gamla huset.
Karins negativa inställning till livet, hennes krav på Marianne och hennes dömande sätt att enbart betrakta sitt eget sörjande som det ”rätta” sörjandet har gjort att relationen mellan mor och dotter är spänd.
Eva Rydinger har lyckats skriva en riktigt intressant bok om olika sorters sorgearbete och om en knepig relation mellan en äldre kvinna och ett vuxet barn. Det finns delar i den här boken som jag tycker är lite mindre trovärdiga och det finns en del sidospår som i mitt tycke känns något onödiga, men överlag tycker jag verkligen att Härifrån till verkligheten var en tänkvärd och intressant relationsroman. Det är inte nödvändigtvis så enkelt att bli gammal eller att vara en vuxen person med en förälder på väg att bli gammal. Jag inser verkligen att det finns många övertramp som kan göras från olika håll, handlingar som sker i ren välmening men som träffar fel. Rydinger lyfter detta på ett riktigt intressant sätt i den här boken.
Hon lyfte telefonen, klickade fram Karins nummer och skulle precis trycka till när det ringde i hennes hand. Ödet ville tydligen annorlunda. Marianne tog ett djupt andetag, harklade sig och vevade upp rösten och lät den stanna på en lagom positiv nivå.
”Två själar, en tanke. Jag skulle precis slå ditt nummer. Hur är det idag?”
Marianne, nöjd med sin öppning, lutade sig tillbaka i hammocken och gav den lite fart med ena foten.
En het sommar går mot sitt slut när Karin sätter sig på planet mot Stockholm. Där hemma väntar ett krävande arbete och vardagen som ensamstående mamma. Dessutom bär hon på en stor sorg som andra människor verkar ha svårt att förstå sig på.
Det är med stor lättnad Marianne återvänder till sin älskade skånelänga efter att ha skjutsat dottern till flygplatsen. Deras relation är trasslig och fyra veckor tillsammans har tagit på krafterna. Nu ska Marianne ägna sig åt sig själv och njuta av tillvaron som pensionär. Men så öppnar hon dörren för en hantverkare och hamnar i stället i ett tvärdrag av känslor …
Härifrån till verkligheten är en varm roman om kärlek, relationer och livsval. Om att göra upp med sig själv och med familjens förväntningar.
Förlagets beskrivning
Eva Rydinger
Eva Rydinger (född 1967) är en svensk författare och copywriter. Fotografen (2013) är hennes debutroman. Eva Rydinger har en hemsida och en Facebooksida, twittrar under @EvaRydinger och instagrammar under @EvaRydinger.
Konturer av Rachel Cusk är en roman där en kvinnas livshistoria berättas mellan raderna medan andra håller låda om livet, kärleken och spruckna förhållande. En intressant introduktion till resten av trilogin, men inte så mycket till bok när man läser den ensam. Betyg: 3 båtutflykter av 5.
Konturer av Rachel Cusk inleds på ett flyg där huvudpersonen, Faye, hamnar bredvid en främmande man som plötsligt börjar berätta sitt livs historia. De är båda på väg till Aten, där Faye ska undervisa i skrivande. Den främmande mannen är bara den första i en lång rad människor som vill öppna sig för Faye och prata om livet, kärleken och spruckna relationer. Det är slående hur få som visar något intresse eller ställer någon fråga till Faye själv. Hon blir en lyssnare, som endast skildras mellan raderna, filtrerat genom andras monologer. Det är intressant uppbyggt och det känns också träffande beskrivet. Har vi inte alla träffat dessa pladdrande och självupptagna människor som suger åt sig allt i ett samtal och förvandlar det till en monolog? Personer som lyckas få alla ingångar och trådar att riktas mot dem själva, personer som inte kommer på tanken att visa den andre någon nyfikenhet eller intresse.
Som titeln antyder är det bara konturerna av Faye som ritas upp i den här romanen. Resten fylls säkerligen i i de övriga delarna i trilogin: Transit och Kudos. Det är intressant och modigt uppbyggt, att låta historien växa fram såhär långsamt och uttänkt. Samtidigt känner jag mig lite besviken. Rachel Cusks trilogi om Faye har hyllats unisont och jag hade väntat mig mer, trott att Konturer skulle stå mer för sig själv och fungera bättre som roman än vad den faktiskt gör. Jag tror säkert att trilogin som helhet kan vara riktigt mäktig, men Konturer känns mest som en lång, lång inledning till något större. Något för den tålmodige.
Innan jag lämnade landet åt jag lunch på en klubb inne i London, inviterad av en miljardär som man försäkrat mig höll på sina liberala principer. Han satt i sin uppknäppta skjorta och pratade om den programvara han utvecklade för att hjälpa organisationer att identifiera vilka i personalen som mest sannolikt skulle bestjäla och förråda dem framöver. Tanken var att vi skulle diskutera ett litterärt magasin som han funderade på att lansera: dessvärre var jag tvungen att bryta upp innan vi hann komma till saken. Han insisterade på att stå för en taxi till flygplatsen, vilket kom väl till pass eftersom jag var sent ute och min resväska var tung.
Ur Konturer av Rachel Cusk
Originalets titel: Outline (engelska). Översättare: Rebecca Alsberg. Utgivningsår: 2014 (första amerikanska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag). Läs även: Transit, Kudos. Antal sidor: 200. ISBN: 9789100172213.
Faye åker till Aten för att undervisa. Under några infernaliskt varma sommardagar möter hon en rad individer som alla gör henne till åhörare medan de berättar om sina liv. En efter en redogör de för sina äktenskap, familjerelationer, drömmar, misslyckanden och farhågor, och gradvis träder även Fayes utsatthet fram. Konturer är en roman som består av samtal: om skapande och självutplåning, separation och förluster – om att ana existensen i mötet med andras berättelser.
I Rachel Cusks verk blir lyssnandet ett slags berättande, och Konturer växer till en unik studie av hur berättelser styr våra liv. Romanen ingår, med de efterföljande delarna Transit och Kudos, i en trilogi som världen över hälsats som en förnyelse av romankonsten.
Förlagets beskrivning
Rachel Cusk
Rachel Cusk (född 1967) är en kanadensisk författare, bosatt i England. Hon fick sitt stora internationella genombrott med romanerna om Faye, Konturer, Transit och Kudos.
Bränn alla mina brev av Alex Schulman är en intressant och brännande berättelse om familjehemligheter som får konsekvenser genom generationer. Betyg: 3+ bilar av 5.
Bränn alla mina brev av Alex Schulman är Schulmans fjärde roman om människor i sin närhet. Sedan det stora genombrottet med Skynda att älska, som handlar om Schulmans far, har han hunnit med att skriva om sin fru (Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött) och sin mor (Glöm mig). Nu söker sig Schulman ett led bakåt i generationerna och tecknar ett porträtt av sin mormor, Karin Stolpe, och hennes man, Schulmans morfar, Sven Stolpe. Karins och Svens relation var aldrig lycklig och Sven Stolpe uppfattades av familjen till stora delar som en tyrann och som en tvär och elak man, som ständigt körde med och tryckte ned sin fru.
Upptakten till boken är att Schulman börjar känna igen vissa av morfaderns drag i sig själv. Han känner att hans ilska inte alltid är proportionerlig och han inser till sin egen skam att hans barn till del är rädda för honom och för hans reaktion när de har gjort något fel. Schulman frågar sig var hans ilska kommer ifrån och frågar sig var Sven Stolpes livslånga ilska hade sitt ursprung.
Han läser sig igenom författaren Sven Stolpes hela produktion och gräver djupt i arkiven över hans texter, brev och annat. Fram tonar en bild av familjehemligheter och olycklig kärlek med konsekvenser över generationer.
Det är en otrolig berättelse om Schulman har vaskat fram i sitt ivriga grävande i gamla källor. En hel del har han väl fått skarva och fylla i för att få ihop en bok som fungerar som helhet, men som roman fungerar det verkligen. Det är både spännande, hjärtskärande och tankeväckande. Jag känner verkligen med alla inblandade i den här berättelsen, inte minst Karin Stolpe, en av många kvinnor som tvingats ge upp stora delar av sina egna drömmar och tankar om livet – för vad? Vad är det som får kvinnor att stanna i destruktiva förhållanden?
I det stora hela tycker jag att Bränn alla mina brev är en riktigt bra roman. Kopplingen till Alex Schulman och hans egen vrede känns dock lite onödig, kan jag tycka. Han går inte in på djupet i detta. Jag fick mest känslan att han vävde in sig själv för att också veva in några av alla sina poddlyssnare, följare, och göra dem intresserade. Det hade inte behövts, för Karin och Sven Stoples berättelse står på egna ben och Schulman har lyckats göra dem levande och berättelsen intressant alldeles utan att plocka in sig själv.
Bränn alla mina brev av Alex Schulman
Uppläsare: Alex Schulman. Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Bookmark förlag), 2018 (den här ljudboken, Bookmark förlag). Antal sidor: 275 (ca 6 h lyssning). ISBN: 978-91-88745-14-9, 9789188745149.
Efter ett uppslitande gräl inser Alex att han bär på en vrede, ett odefinierbart mörker. Besatt av att ta reda på dess ursprung följer han ledtrådar som tar honom tillbaka till sommaren 1932 och vintern 1988, och de ödesdigra händelser som kom att förändra allt.
I Bränn alla mina brev väver Alex Schulman samman tre perspektiv till en berättelse som överskrider både tid och rum. Med hjälp av autentiska brev och dagboksutdrag avtäcker han inte bara århundradets kärlekshistoria, utan även dess tragiska konsekvenser. Det är en gripande och djupt personlig skildring av passion och svartsjuka, och hur ett möte i det förflutna kan skapa svallvågor över årtionden.
Förlagets beskrivning
Alex Schulman
Alex Schulman (född 1976) är en svensk författare och poddare. Tillsammans med Sigge Eklund har han en av Sveriges äldsta och mest lyssnade poddar, Alex & Sigges podcast. Schulman fick stort genomslag som författare 2009 med boken Skynda att älska, som handlar om hans pappa. Alex Schulman instagrammar under @alexschulman.
Nyckeln till Caroline av Peter Barlach är en underhållande feelgoodroman om hyresvärdstrassel, en het advokat och en gammal dam som inte vill leva längre. Betyg: 4 insulinsprutor av 5.
Nyckeln till Caroline av Peter Barlach är en feelgoodroman om Caroline, som kämpar på med sin tapas-restaurang. Verksamheten går knappt runt och det finns ett stort behov av att bygga ut köket. Plötsligt får hon dessutom en ny hyresvärd, som vill att hon flyttar ut och lämnar plats för mer lukrativa kedjor. Caroline spjärnar emot, men det är en svår kamp när hyresvärden är en rik man med makt och kontakter. Som tur är får hon hjälp av Oscar, en advokat som är villig att hjälpa henne. Det dröjer inte lång tid innan Caroline blir tänd på sin advokat.
När Caroline inte sliter på sin restaurang spenderar hon en hel del tid på äldreboendet Låg Sol, där hon brukar besöka sin tidigare granne, Nancy. Nancy är nu riktigt skröplig och gammal och yrar om att hon vill dö. Dessutom får hon sällan besök av sina anhöriga. Caroline grubblar över vad hon kan göra för Nancy. Går det att barmhärtighetsmörda henne och komma undan med det?
Enligt en blurb på framsidan kan Nyckeln till Caroline beskrivas som ”En svensk Bridget Jones”. Jag vet inte om det ligger så mycket i det, men Caroline är åtminstone, i likhet med Bridget (?), en väldigt opolerad och frispråkig person, vilket jag tycker är uppfriskande. Dessutom är den här boken spännande, bladvändande och underhållande. Det finns passager som inte känns så trovärdiga, men jag hade överseende med det och tyckte att boken var både avkopplande och härlig att läsa. Det är förmodligen svårt att skriva något i romance- eller feelgoodgenren utan att det på ett eller annat sätt blir upprepande eller rent av kliché, men den här boken sticker ut genom att vara lite extra skruvad tack vare Carolines bryderier vad hon ska göra för Nancy. Det är faktiskt en väldigt udda berättelse och jag gillade det. Jag måste dock erkänna att jag tyckte att slutet var lite abrupt och knasigt, men jag gissar att författaren ville avsluta och lämna en öppning för en uppföljare.
När jag hade börjat läsa Nyckeln till Caroline insåg jag förresten att den är den andra, fristående boken om Caroline. Det finns en del referenser till den första boken, men det är inget som direkt stör handlingen även om jag verkligen blev nyfiken över vad som hänt i den tidigare boken. Jag kanske får ta och läsa den! Och ja, det finns en del tre också.
”Får jag kika på kontraktet?” undrar han när hon gått ut.
Han läser igenom det löjligt snabbt.
”Jag gissar att Bjurström kommer att rikta in sig på det här: ’Hyresgästen förbinder sig att i alla delar iaktta sundhet och ordning i sin restaurangrörelse och följa alla eventuella föreskrifter och förelägganden utfärdade av eventuella tillsynsmyndigheter’.”
”Det gör jag.”
”Och du har din besittningsrätt och borde kunna sitta lugn i båten, och ändå har du ingen chans, Caroline, vet du varför?”
”Nä.”
”Av 5,7 miljarder skäl.”
”Han är rik, va?”
”Topp 20 i Sverige. Och hur blev han det?”
”För att han äter såna som mig till frukost?”
”Och såna som mig till lunch.”
Ur Nyckeln till Caroline av Peter Barlasch
Nyckeln till Caroline av Peter Barlach
Utgivningsår: 2016 (första utgåvan, Lind & Co). Antal sidor: 298. Läs även: Konsten att vara Caroline, Det är jag som är Caroline, Carolines pris. ISBN: 978-91-7461-483-1, 978-91-7461-628-6, 978-91-7461-544-9, 978-91-7461-535-7. Andra som läst: Bims blogg, Bokföring enligt Monika, gittesvensson.blogg.se, Maddes bokblogg.
Peter Barlach
Peter Barlach (född 1968) är en svensk författare och dramatiker. Han debuterade 2007 med ungdomsromanen Inte bara tennis och har sedan dess skrivit ett flertal böcker, både för unga och för en äldre publik. Carolines pris (2018) är hans senaste roman.
För alltid tillsammans av Julie Cohen handlar om precis det som titeln skvallrar om: kärlek och passion (och familjehemligheter). Inte min kopp te. Betyg: 1+ båtar av 5.
För alltid tillsammans av Julie Cohen tar sin början när Robbie och Emily har nått ålderns höst. De har levt tillsammans i över femtio år, men nu går de skilda vägar: Robbie lämnar ett avskedsbrev och vandrar iväg för att aldrig mer komma tillbaka. Därefter får läsaren följa Emily och Robbie bakåt i tiden. Självklart visar det sig att de har en hel del i bagaget och snart vecklar det ut sig en riktigt stor familjehemlighet.
Boken har en spännande uppbyggnad genom att Robbies och Emilys historia berättas baklänges. Författaren slänger också in flera överraskningar som gjorde att jag in i det sista blev förvånad över utvecklingen. Paradoxalt nog kändes För alltid tillsammans, trots detta, som en precis så genomsnittlig och förutsägbar story som titeln antyder. Det här är verkligen ”romantisk, känslosam berättelse modell 1A”, om jag uttrycker mig så. Det är komplett med adopterade ungar, föräldrar som inte accepterar barnens val av partner, dilemmat ”passion eller tråkig, trygg kille”, affärer vid sidan av… Allt är gammal skåpmat, som i och för sig har rörts ihop och förpackats i en och samma roman.
Jag är förmodligen lite fel målgrupp för den här typen av böcker. Obs: jag delar inte in böcker i ”fin” och ”ful” litteratur eller något sådant, däremot är jag helt enkelt inte speciellt förtjust i romance. Här blev det i mitt tycke svårt töntigt, dessutom. Särskilt Emilys och Robbies första träff fick mig att nästan himla med ögonen för att det kändes så löjligt och klyschigt.
Nej, det här var ingenting för mig! Men kanske är det en avkopplande bok för den som vill läsa något lättsmält, avkopplande och samtidigt milt överraskande i sommar.
För alltid tillsammans av Julie Cohen
I köket fyllde de två kvinnorna diskmaskinen, de jobbade ihop på ett självklart sätt. Vissa av Emilys vänner hade problem med sina svärdöttrar, men Emily visste att hon var lyckligt lottad. Shelley berättade för henne om deras planer för resten av helgen runt den fjärde juli, nationaldagen. De skulle åka upp till Rangeley där Shelleys familj hade en sommarstuga vid sjön. Där skulle de stanna kvar ett par veckor så att ungarna kunde leka med sina kusiner och Shelley kunde träffa sin familj. ”Det är det bästa med att vara lärare”, sa hon och svepte in resterna av tårtan i plastfolie. ”Sommarlovet.”
Ur För alltid tillsammans av Julie Cohen
Originalets titel: Together (amerikanska). Översättare: Karin Andræ. Uppläsare: Viktoria Flodström. Utgivningsår: 2017 (första amerikanska utgåvan), 2019 (första svenska utgåvan, Norstedts), 2019 (den här ljudboksversionen, Norstedts). Antal sidor: 377 (ca 11 h lyssning). ISBN: 978-91-1-308926-3, 9789113089607.
En vanlig morgon vaknar Robbie i sin säng med sin fru Emily sovande bredvid. Precis som han har gjort nästan alla morgnar under deras 54 år tillsammans. Han stiger upp och klär på sig, gör kaffe, matar hundarna, precis som han brukar. Han gör i ordning frukost till sin fru, och skriver sedan en lapp som han lämnar på Emilys nattduksbord innan han går ut genom dörren för att aldrig mer återvända.
Från den dagen får vi följa Robbie och Emilys liv bakåt i tiden. Längs vägen lär vi känna ett par som stått enade genom lycka och sorg, genom framgång och motgång. Ett stabilt och kärleksfullt par som verkar ha överkommit alla hinder. Men ju längre bak i tiden vi kommer, desto tydligare förstår vi att de båda bär på en hemlighet som de gör vad som helst för att dölja.
Förlagets beskrivning
Julie Cohen
Julie Cohen är en amerikansk författare, föreläsare och lärare i kreativt skrivande. Hon har en hemsida, en Facebook-sida och twittrar under @julie_cohen.
Slutet av Mats Strandberg är en preapokalyptisk och tänkvärd bok om livets (och jordens) förgänglighet och en spännande bok om tonårsliv i ett samhälle där det mesta har satts ur spel. Betyg: 5 dagboksappar av 5.
Slutet av Mats Strandberg är en verkligt tänkvärd bok om livet i en nära nutid, där människornas existens hotas av en komet. Kometen närmar sig obönhörligt och det finns ingenting att göra för att förhindra att den träffar jorden. Det har blivit sent på jorden, helt enkelt; Om tre och en halv månad kommer alla att gå under.
Boken följer växelvis två tonåringar, Simon och Lucinda, vars gemensamma nämnare är Tilda, Tilda som var Simons tidigare flickvän och Lucindas bästa vän. Nu har det mesta i samhället satts ur spel: sophämtning och medicinutdelning sköts av ideella, tåg går sällan eller aldrig, samtidigt som det är svårt att få tag på bensin för att resa med bil. De flesta affärer har stängt igen, tömts och plundrats, precis som att biblioteken har övergivits. Det finns inte speciellt många anledningar att vara i stan längre; stadens lockelser har blivit meningslösa och värdelösa. Unga struntar i att gå till skolan precis som att många vuxna struntar i sina jobb. När nyheten om kometen slog ner var det snart dags för skolavslutningar och studenten. Nu finns ingen framtid. Simons syster är gravid, men kommer aldrig att hinna bli mamma. För många blir det hög tid att förverkliga allt de en gång tänkt att de skulle hinna med i sina liv och en del passar på att leva ut, minst sagt. Det finns inte ens någon poäng längre i att tänka på sin hälsa. En del klarar inte av pressen, en del lever i förnekelse, en del dras in i underliga sekter.
Lucinda och Tilda var tidigare elitsatsande simmare. Mycket av det som kan ingå i ett typiskt tonårsliv har genom åren fått stå tillbaka för simningens skull: det har inte funnits utrymme för speciellt mycket fest eller för speciellt många andra fritidsintressen eller vänner utöver de i simhallen. Nu finns det inga framtida tävlingar eller mål att uppnå. Tilda börjar istället som så många andra att testa något nytt: droger. Hennes liv roterar snabbt kring stökiga fester och Simon har inte längre någon plats i hennes liv. På den sista dagen vill Simon omge sig av sina nära, däribland älskade Tilda, men Tilda vill ägna sin sista tid åt att vara med fler än Simon.
Även Lucinda och Tilda har glidit ifrån varandra. Lucinda har cancer och var mitt uppe i en cancerbehandling när det blev känt att jorden kommer att träffas av en komet. Nu avslutar hon behandlingen. Plötsligt har hon samma prognos som alla andra och cellgiftsbehandlingar spelar ingen roll. Någonstans under hennes sjukdom gled Lucinda och Tilda isär. Kanske hade de kunnat hitta tillbaka till varandra, men plötsligt slår det ofattbara ner: Tilda är borta. En udda vänskap växer fram under Simon och Lucindas sista tid i deras sökande efter Tilda.
Slutet är en oerhört bra bok. Jag är 30+ och kan inte veta hur väl den här boken lyckas ringa in hur dagens tonårsliv ser ut, men jag känner i alla fall stark igenkänning när Mats Strandberg skildrar tonårsliv. Vänskap, förälskelse, starka känsloutbrott åt olika håll, det känns verkligen träffsäkert. Här blir det dessutom extra intressant eftersom att det handlar om ett tonårsliv under minst sagt speciella villkor: jorden är på väg att gå under och allt tonårsliv måste komprimeras till några veckor. Det här är unga människor utan framtid. Allt de vill uppleva måste de uppleva nu.
Boken väcker många tankar. Vad skulle jag vilja göra om jag visste att jorden bara skulle existera i några veckor till? Vad är viktigt på riktigt? Vad är slöseri med tid? I boken hotas jorden av en komet, men det är lätt att istället tänka på vår verklighet idag och den katastrof vi på riktigt är på väg mot: klimatkatastrofen. I den här boken har transporter och konsumtion till stor del slagits ut och på många håll lever människor i misär. På så sätt skildrar den scenarier vi på riktigt är på väg mot. Samtidigt är det ingen bok om klimat, utan den handlar om en komet. Det är dock väldigt intressant att det är så enkelt att göra de där parallellerna.
Mycket i den här boken är svindlande, samtidigt som den är en väldigt ”vanlig” bok om vänskap, kärlek och tonårsliv. Det finns många bottnar, helt enkelt, och jag tycker att varenda en är briljant. Slutet är en fantastisk bok och en av mina favoriter hittills från årets läsning.
Slutet av Mats Strandberg
Jag springer vidare. En pappa är på väg till lekparken med sitt barn. Han lyssnar koncentrerat medan hon pladdrar på om en robot som kan förvandla sig till katt. Jag tittar på pappan. Undrar om han vet vad som hänt. Jag hoppas inte det. Jag hoppas att han ska slippa vetskapen några minuter till. De försvinner ur sikte när jag viker runt ett hörn och ser trevåningshuset av gammalrosa tegel, korsar parkeringen med den slitna Toyotan som Judette köpte här om veckan.
(ur Slutet av Mats Strandberg)
Utgivningsår: 2018 (första svenska utgåvan, Rabén & Sjögren). Antal sidor: 511. ISBN: 9789129703498.
Du är sjutton år gammal. Det är sommar och världen ser ut precis som vanligt. Men du vet vad som är på väg. Om en månad är vi alla borta.
Vad vill du göra den sista tiden? Vem vill du vara med när allt tar slut? Hur känns det att veta exakt vilket klockslag du ska dö? Och vad spelar ett liv mer eller mindre för roll?
Slutet är en preapokalyptisk berättelse om två ensamma unga människor i en värld som lever på lånad tid. En tragedi binder dem samman och växer till en besatthet, men kommer de att hitta svaren innan himlen blir vit och haven förångas?
Folk med ångest av Fredrik Backman är en både sorglig, rolig och värmande bok om livskrisande människor på lägenhetsvisning och ett rån som ballar ur och blir en gisslansituation. Betyg: 4 kaniner av 5.
Folk med ångest av Fredrik Backman är Backmans kanske dystraste roman hittills – och det påstår jag trots att jag också har läst hans stora bästsäljare, En man som heter Ove, där hela berättelsen kretsar kring en änkling som är deprimerad och överväger att avsluta sitt liv. Egentligen är det väl ett vanligt inslag i Backmans böcker, det där mörka, som så ofta får lindring när böckernas karaktärer vågar släppa varandra inpå livet. Här är dock psykisk ohälsa alldeles särskilt tydligt utpekat. Hela berättelsen kretsar kring konsekvenser som går att härleda till en bro – och en man som hoppade, en kvinna som inte hoppade.
Samtidigt är det, som så ofta i Backmans böcker, komiskt på samma gång. Backman har öga för igenkänningskomik och kan formulera sig snärtigt och precist om allt från USB-minnen, som måste vändas fyra gånger innan de går att stoppa in, till tvåsamhetens svårigheter. Högt och lågt. Sorg och glädje.
Folk med ångest är lite av ett kammarspel, där nästan hela boken utspelar sig på en och samma plats: en lägenhet som är ute till försäljning. På visningen befinner sig ett äldre, krisande par, ett par som väntar sitt första barn, en äldre, färglös dam, en förmögen kvinna som ingen kan förstå vad hon gör där. Och några till. Sedan havererar hela visningen när en inkompetent rånare plötsligt rusar in och förvandlar lägenhetsvisningen till en gisslansituation.
Självklart gömmer sig det mycket mörker hos rånaren, som så uppenbart inte vet vad den håller på med och som ganska snart visar sig vara ute efter den blygsamma summan 6 500 kr. Det visar sig också att de olika visningsdeltagarna också bär på olika bagage. Livskriser radas upp och trots att det mestadels är roligt och fyndigt formulerat så är de svarta stråken fler och bredare än i Backmans tidigare böcker. Här ryms en hel del liv som har nått olika återvändsgränder.
Jag har alltid tyckt att Backman snubblar farligt nära gränsen att glida över till det sentimentala i sina romaner. Han är duktig på att få in en fin blandning av människor: i hans berättelser brukar det rymmas fler än vita, heterosexuella, medelklassiga människor och han brukar också vara duktig på att överraska – först måla upp en karaktär som känns snudd på stereotyp och sedan överraska med en oväntad twist som räddar upp. Det är sympatiskt, men ibland känns det verkligen sökt. I den här boken slår han nästan knut på sig själv när han väver ihop allas livsberättelser, plockar in lite ”fjärilseffekten” och låter allt röra sig mot den sympatiska, men också förutsägbara poängen att det aldrig är för sent att ändra sig, att vi alltid bli starkare tillsammans, att olikheter och mångfald är en styrka… Här snubblar det närmare det sentimentala än någonsin. Jag måste erkänna att det här inte är min Backman-favorit. Ändå vill jag verkligen tycka om Folk med ångest, inte minst för att det är så tydligt att berättelsen betyder mycket för Backman själv.
Det är fint att han har skrivit en feel good-bok (som det här trots allt är) och samtidigt har gjort en bok som kretsar runt självmord och livskriser. Det är ett bra initiativ och ett udda ämne, som borde få mer utrymme i böcker från olika genres, även feel good.
Jag tyckte verkligen om att läsa Folk med ångest och jag tror att den som inte har läst något av Backman förut skulle bli särskilt berörd och glad av den här boken. Jag blir berörd och glad, men jag har också läst flertalet av hans tidigare böcker och lite, lite känner jag att stilen känns igen och att det någonstans upprepar sig. Det är mörkare och sorgsnare här, men det är mycket som går igen och här är det dessutom nära att det slår över och blir för mycket. Av Backmans böcker tycker jag nog fortfarande bäst om Björnstad, men absolut, Folk med ångest är mer än läsvärd. Det är en både humoristisk, sorglig och trösterik bok, en värmande berättelse som vi alla kan behöva emellanåt.
Folk med ångest av Fredrik Backman
”De veckor då flickorna bor hos sin ena förälder nu, efter skilsmässan, lyssnar de på nyheterna i bilen på morgonen. Deras andra förälder är med på nyheterna idag, men det vet de inte nu, att en föräldern blivit en rånare.
De veckor flickorna bor hos rånarföräldern åker de buss. De älskar det, hela vägen hittar de på små historier om främlingarna i sätena längst fram: Han där är kanske brandman, gissar föräldern. Hon där är kanske utomjording, säger yngsta dottern. Sedan är det äldsta dotterns tur och då säger hon JÄTTEHÖGT: ”Han där är kanske en efterlyst mördare som kanske har ett människohuvud i sin ryggräck, vem vet?” Då blir tanterna i sätena omkring dem så obekväma att båda döttrarna fnittrar sig till syrebrist och föräldern måste med mycket allvarlig min mot tanterna låtsas att nej minsann det där var ju verkligen inte roligt alls.”
(Ur Folk med ångest av Fredrik Backman)
Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Forum). Antal sidor: 346. ISBN: 9789137151212.
”En man som heter Ove”-författaren Fredrik Backman är tillbaka med sin sannolikt bråkigaste roman hittills. ”Folk med ångest” är en orimligt stökig komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning, där en misslyckad bankrånare låser in sig med en överentusiastisk fastighetsmäklare, två bittra Ikea-missbrukare, en elak mångmiljonär, en sorgsen tant, en höggravid kvinna, en jobbig jävel och ett kaninhuvud. Till slut ger rånaren upp och släpper alla i gisslan, men när polisen stormar lägenheten är den…tom. I en serie dysfunktionella vittnesförhör efteråt får vi höra allas version av vad som egentligen hände, varpå ett klassiskt pusselmysterium utvecklar sig kring frågorna: Hur lyckades rånaren fly? Varför är alla så arga? Och vad är det egentligen för FEL på folk nuförtiden?
(Förlagets beskrivning)
Fredrik Backman
Fredrik Backman (född 1981) är en svensk författare och bloggare som slog igenom med dunder och brak 2012 med romanen En man som heter Ove. Boken blev en stor bestseller och filmatiseringen är en av de mest sedda filmerna någonsin i Sverige. Fredrik Backman har en blogg, twittrar under @backmanland och instagrammar under @backmansk.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.