Med förvåning läste jag en liten notis i tidningen i helgen att Hammarö kommun har valt att plocka bort ungdomsboken Kort kjol av Christina Wahldén. Boken har används i undervisningen för åttondeklassarna, men nu är den bortplockad och föräldrar till eleverna planerar att anmäla boken till Skolinspektionen eftersom boken har “ett språk som inte lämpar sig för barn”.
Jag är ytterst förvånad, som sagt. Boken kom ut första gången 1998 och handlar om en tjej som blir våldtagen. Jag var bara 11 år när den kom ut och då var jag för liten för att läsa, men när jag själv var i tonåren så var den fortfarande en typisk ungdomsbok som det skyltades med och som lyftes fram som bra litteratur för unga. Jag läste den själv år 2001, när jag av en händelse råkade gå i åttan, faktiskt. Jag har inte idag några starka minnen av den här boken. Den var säkert tankeväckande och intressant, men jag reagerade knappast på språket eller ordvalen. Jag har heller ingen som helst känsla av att boken var svår att ta in eller förstå, eller att den skulle vara för grov på något sätt. Det säger förvisso sig självt att ämnet är svårt, men det gör det ju inte mindre viktigt att prata om det. Idag finns det bilderböcker om döden. Bör det då inte finnas ungdomslitteratur som kan väcka samtal kring sexuella övergrepp? Visst, man är inte så gammal när man går i åttan, men när ska man prata om sexuella övergrepp då? Ska man blunda och tiga bort det och hoppas att problemet försvinner?
Det jag i och för sig kan tänka mig är att boken har åldrats och att det kanske finns nyare böcker som kan användas i undervisningen för att prata om det här ämnet, som ju tyvärr fortfarande är minst lika aktuellt som -98. Det är ju trist om bokens ålder gör att det blir svårare för dagens unga att relatera till den.
Jag tycker för övrigt att det är helt hopplöst att föräldrar tydligen har fått såhär mycket makt över en skola (och en hel kommun?) att de får gå in och censurera litteraturen. Emellanåt dyker tokstollar till föräldrar upp och kräver exempelvis att “alternativa skapelseberättelser” ska berättas i skolan, men då finns det tack och lov direktiv som förbjuder sådant vansinne. Det borde vara lika självklart att ryta ifrån när föräldrar vill styra andra delar av undervisningen. Skolor borde inte vara så ängsliga. Föräldrar och deras barn är inte konsumenter som ska göras nöjda. Skolor har en större funktion än att fixa ett schyst nöjd kund-index. Ytterst måste det vara läraren som avgör vilken litteratur som är lämplig för att uppnå målen i undervisningen. Själv har jag dessutom mycket svårt att tro att åttondeklasser inte kan hantera Wahldéns böcker. Hon har för övrigt skrivit en hel rad böcker som känns som praktiska diskussionsstartare och som säkert med fördel kan plockas in i undervisningen på ett eller annat sätt. Hon har t.ex. skrivit en bok som handlar om djurrättsaktivism och en annan som handlar om att bli bortgift.
Nåja, en positiv sidoeffekt med hela den här historian är att boken har blivit nyaktuell, på ett lite bakvänt sätt. Den är just nu helt slutsåld, men jag har hört ryktas om att det ska tryckas upp fler exemplar. Tills vidare finns den som e-bok. Fram till 1:a november finns den till och med att ladda ned gratis hos Rabén & Sjögren.
