Kapten Nemos bibliotek

Kapten Nemos bibliotek - Per Olov Enquist

Det är 40-tal på den västerbottniska landsbygden och två 6-åriga pojkar får veta att de har blivit förväxlade på BB och nu ska återförenas med sina biologiska föräldrar. Den ena pojken, bokens berättare, får då lämna sitt hem och sin mor Josefina och flytta in hos Hedmans, medan hans kamrat, Johannes, får flytta in till Josefina i hans ställe. Huvudpersonens nya föräldrar blir Sven och hans fru, Alfhild, som kommer att drabbas av stroke och får svårt att klara sig själv.

Det är en på många sätt absurd berättelse och märkligt nog är den faktiskt baserad (helt löst, skulle jag tro) på ett verkligt fall med två pojkar som förväxlades strax efter födseln och sedan fick återvända till sina biologiska föräldrar efter en rättsprocess. Hur man nu kan göra så mot ett barn – välja bort det. Enquist bygger en tragikomisk berättelse kring den här bortbytta pojken, som i sin ensamhet flyr in i fantasier och en trösterik fantasifigur, kallad kapten Nemo. Vad som är fantasier och vad som inte är det tyckte jag för övrigt var svårt att förstå som läsare. Det händer så mycket knäppt, tragiskt och galet att det är svårt att hålla isär och jag inser att boken är tänkt att läsas mycket noggrant. Jag har väldigt svårt för sådana böcker, faktiskt. Jag tycker om när det är rakt på sak och inte för nedtyngt av symboler.

Jag tycker ändå att det är en fascinerande berättelse och den var väldigt fin att lyssna på som ljudbok. Det är författaren själv som läser in den och det förhöjer verkligen att få höra Enquist berätta med sin dialekt.

Det här är en bok jag har läst i bokcirkeln Picket & pocket och det ska verkligen bli spännande att diskutera den. Det här är en bok som jag är för lat för att orka ”förstå”. Det ska därför bli kul att diskutera den med andra!

Boken finns utgiven av Norstedts och du kan hitta den hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är Lyrans noblesser och Kerstins bokblandning.

Ett annat liv

Av Enquist har jag bara läst Nedstörtad ängel, som jag inte fastnade riktigt för, och om honom som person visste jag inget när jag satte tänderna i den här boken, som är hans memoarer. Den sträcker sig från barndomen i den lilla Västerbottniska byn Hjoggböle, genom studier i Uppsala, till Broadway och Danmark, in i alkoholism och ut igen på andra sidan.

Bäst tycker jag helt klart om de första delarna, där Enquist berättar om hur det var att växa upp som son till bygdens lärarinna, och därför vara lite ”överklass”, och där han beskriver livet som två läger – det mellan de kristna och de som inte var det. Resten grep mig inte direkt, men det beror nog på att jag inte känner till Enquist så mycket sedan tidigare. Hade det varit en författare som jag följt en längre tid hade jag förmodligen funnit det intressant att läsa detta ”inside”-reportage från de föreställningar han satt upp och hans utlämnande berättelse om sitt missbruk, men nu blev det inte så mycket mer än just en dussinberättelse för mig.

Jag tycker ändå bra om den här boken! Framför allt älskar språket, som är enkelt, men samtidigt levande, uttrycksfullt och vackert. Jag vill gärna läsa mer av Per Olov Enquist!

Nedstörtad ängel

”Andas fram mitt ansikte” skriver den mentalt sjuke pojken, som har två småflickors död på sitt samvete. Varför han dödade dem är det ingen som vet, men efter det andra mordet har han spätt på hatet mellan föräldrarna till deras numer döda dotter. Föräldrarna, en psykiatriker och hans patient, hatar varandra och älskar med varandra.

Pasqual Pinon andas fram ett ansikte. Han föddes med två huvuden och förutom sitt eget bär hans kropp huvudet av en stum kvinna som benämns som hans hustru. Hustrun säger ingenting, men hon kan sjunga så att bara Pasqual hör. När Pasqual får känslor för en annan kvinna börjar Hustrun att sjunga ont och det tar nästan både Pasquals och Hustruns liv.

Det här är en av de mest underliga böckerna som jag har läst. På flera sätt är den så sjuk att den faktiskt äcklar mig. Jag vet inte om man kan påstå att den handlar om kärlek, men den kärlek som förekommer i boken är sjuk och samtidigt oundvikligt.

Texten är som en blandning mellan poesi och prosa och det lämnas mycket för läsaren att tolka själv. Jag har alltid haft svårt för såhär symboltyngda böcker, men jag kan ändå inte säga annat än att Nedstörtad ängel är en läsupplevelse. Det är en mycket välskriven och ganska annorlunda bok.