Liv Strömquist tänker på dig

Nu blir det mycket Liv Strömquist (läste ju den helt fantastiska Kunskapens frukt för inte så länge sedan), men jag måste bara tipsa om att teaterföreställningen Liv Strömquist tänker på dig, som är baserad på Einstens fru, Prins Charles känsla och Ja till Liv! (kan rekommendera alla!) finns på SVT Play just nu. Jag blev uppdaterad om detta hos Bokdivisionen och hade säkert missat det annars. Tur att jag inte gjorde det! Jag önskar att jag hade haft chansen att se teatern när den gick på Dramaten förra året, men det gick såklart inte för en umebo som mig. Nu ska jag verkligen ta chansen att se föreställningen på TV istället. Gör det du med! Och läs seriealbumen om du inte redan har gjort det!

Sagan om häxan Märta: och om trollen och spöket

Sagan om häxan Märta - Stina Nilsson

Sagan om häxan Märta är en bilderbok som riktar sig till åldrarna 6-9 år. Jag fick en e-boksversion skickad till mig från författaren när den var nyutkommen för ett par år sedan. Jag har inga barn, så boken har blivit liggande, faktiskt, men nu har jag bläddrat igenom den! Det är en fin liten bok med söta illustrationer av Ulricha Kindler. Storyn är ganska klassisk: en häxa som är ond (åtminstone ibland) och ett par barn som kommit vilse.

En sak jag reagerade på emellanåt är att det är en del avancerade ord med i berättelsen. Jag tyckte det var lite märkligt med ord i stil med ”rättrådig” i en bok för små barn. Sedan läste jag på baksidan att det är ett medvetet grepp, tänkt att inspirera till att diskutera vad orden betyder.

Jag har lite svårt att recensera den här boken. Jag vet inte alls hur den tas emot av ett barn, liksom. Av samma författare har jag hur som helst läst ett par romaner, riktade till vuxna, och särskilt Andetag kan jag rekommendera. Jag har förstått att författaren, Stina Nilsson, har belönats med ett stipendium från Sveriges författarfond, så förhoppningsvis blir det fler böcker framöver.

Några andra som skrivit om boken är Kultursidan och Mest Lenas godsaker. Du kan hitta den hos t.ex. Bokus eller Adlibris.

Steglitsan

Steglitsan - Donna TarttNär boken tar sin början hamnar 13-åriga Theo Decker mitt i ett terrordåd, i vilket kan kommer att förlora sin mamma. Själv överlever han explosionen som briserar mitt i Metropolitan museum of art och med sig får han Steglitsan, en ovärderlig tavla av 1600-talskonstnären Carel Fabritius. Boken kommer att följa Theo genom livet och Theo kommer att följa tavlan. Medan åren går blir det allt omöjligare att lämna tillbaka målningen. Att stjäla konst är ett allvarligt brott och Theo kommer att bli mer och mer stressad över att ha den i sin ego. Till slut hamnar den i ett magasin.

Theo själv kommer att leva ett kringflackande liv. Den första tiden efter mammans död bor han hos en barndomskompis och hans överklassiga familj. Han hinner precis rota sig och hitta sin plats när hans försvunna pappa kommer från ingenstans och rycker med honom till Las Vegas och det själlösa, folktomma, avlägsna bostadsområde där han bor med sin nya tjej. Theo kommer inte att bli kvar där speciellt länge. Snart är han i New York igen och blir omhändertagen av möbelrestauratören Hobie, som han har lärt känna genom märkliga tillfälligheter. Där får han någon som bryr sig om honom och något att göra om dagarna, d.v.s. sälja antikviteter i den butik som hänger ihop med Hobies verkstad. Traumat han har varit med om går dock inte att skaka av sig så lätt och hans begär efter dövande droger gör att han börjar ägna sig åt skumraskaffärer och bedrägerier.

Donna Tartt tar läsaren med på en riktigt lång resa, inte minst en inre sådan. Man får följa Theos resa in i vuxenvärlden, de villovägar han hamnar på och hur han försöker hamna rätt, trots allt. Det är en riktigt tjock bok (närmare 800 sidor) och det går inte att redogöra för alla bottnar, men Tartt lyckas verkligen få ihop berättelsen om hur Theo faller offer för omständigheterna och blir den han blir. Trots att boken är så tjock så finns det en språklig elegans som man sällan ser i tegelstenar, tycker jag. Mycket skildras mellan raderna, som när Tartt beskriver den tjusiga adressen där barndomskompisens familj bor – på bottenvåningen. Det säger precis hur fin familjen är, men också precis hur fin den inte är. Varenda karaktär och miljö känns genomtänkt och skildras med en perfekt stilkänsla.

Trots att jag i stort är oerhört förtjust i den här romanen så måste jag säga att det är något som skaver. Rejält. Och det är sidantalet. Boken hade mått bra av hård redigering och sidantalet hade med fördel kunnat minskas med minst 400 sidor. Det finns sällan någon anledning att brodera ut en berättelse såhär mycket. I det här fallet finns det dessutom hela avsnitt och delar som jag inte ser hur de för berättelsen framåt.

Med det sagt så är det här fortfarande en bok jag är säker på att jag kommer att bära i minnet i lång tid framöver. Det jag förmodligen kommer att ta med mig är främst den oerhört fina berättelsen om tavlan och hur den berör och förändrar livet för människor som får den i sina händer. Hur tavlor (och andra antikviteter) blir små vittnesmål från svunna tider och hur de i vår tid kan väcka känslor och lära oss saker. Tartts resonemang runt det här och hur hon väver ihop det med berättelsen om Theo är strålande. Jag blev verkligen berörd!

Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är Fiktiviteter, Bokhora och SvD.

Nostalgitorsdag: Mitt ointresse för Femtio nyanser av honom

I dagens Nostalgitorsdag plockar jag upp ett inlägg från 2012: Femtio nyanser av ointresse. Där skriver jag om lanseringen av Femtio nyanser av honom, som redan innan utgivning på svenska beskrevs som en succé. Jag noterade att det inte gick att logga in på sociala medier utan att översköljas med reklam för boken, samtidigt som jag inte hört/sett någon som påstått sig vara direkt sugen på att läsa. Jag undrade om boken var en konstruerad produkt eller en bok som folk verkligen gillar. Det verkar som att det sistnämnda gäller. Boken har, enligt Wikipedia, sålts i över 90 miljoner exemplar världen över. Otroligt, eller hur!

Fast själv är jag fortfarande HELT ointresserad. Jag avskyr romance i allmänhet och taffligt skriven (här förlitar jag mig på omdömen från folk jag litar på ;)) romance med pornografiska inslag gör det inte bättre.

Sedan lanseringen har det förresten kommit ut speciella klädkollektioner, sällskapsspel m.m. med Femtio nyanser-tema. Och nu i februari kommer filmatiseringen på bio. Jag kan tänka mig att betala för att slippa se. ;)

Har du läst? Skulle du vilja läsa om braksuccén idag?

Jag gissar att många som faktiskt läste boken 2012 inte ser boken som en höjdare idag. Mycket måste helt enkelt ha varit bra marknadsföring… Eller?

Nostalgitorsdag - Femtio nyanser av ointresse

Dirigenten från Sankt Petersburg

Dirigenten från Sankt Petersburg - Camilla Grebe, Paul Leander Engström

Tom jobbar på en investmentbank i Moskva och nu får han ansvar för att ro iland en affär som kommer att göra Rysslands största oljebolag riktigt, riktigt mäktigt. Det kommer dock dra in honom i en härva av skumraskaffärer, korruption, mord och grova våldsbrott. Deckaren är nyskapande på så sätt att den utspelar sig i finansvärlden och inte följer det klassiska upplägget där huvudpersonen är någon nyckelperson från brottsutredningsgruppen. Personligen är jag dessvärre så ointresserad av ekonomi att jag hade svårt att hålla engagemanget uppe. Inte för att boken är riktigt så torr att den enbart handlar om börsen, men jag hade ändå lite svårt att engagera mig i själva storyn.

Tyvärr känns boken dessutom som en dussindeckare, där det nyskapande är ordentligt utblandat med tröttsamma ultravåldsscener och där språket inte har någon större finess. Jag hör till de som tappar intresset när absolut ingenting lämnas åt läsaren och där författaren närmast ältande förklarar exakt allt och hur allt hänger ihop. Jag kan tänka mig att den som älskar Camilla Läckbergs deckare också kommer att älska denna. Jag hör inte till dem.

Jag har läst förskräckligt många deckare och är svårflörtad. Det verkar som att den här boken har fått skapligt fin kritik och förra året belönades den med Stora ljudbokspriset, så det är väl mig det är fel på. De som uppenbarligen håller den för en av de bästa deckare som kommit ut de senaste åren kan se fram emot att den är del 1 i en planerad trilogi som går under namnet Moskva noir. Den ena författaren i författarduon, Paul Lestander-Engström, har tydligen ett förflutet inom Moskvas finansvärld, så jag gissar att det blir ytterligare ett par finansvärldsdeckare.

Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som har skrivit om den är Lottens bokblogg, Sydsvenskan och Mysterierna.

Tema: Västerbotten

Det nya året är inte så gammalt ännu och såhär års är det många som hoppar på nya utmaningar och läser böcker på speciella teman. I bokbloggosfären är det populärt med läsutmaningar, t.ex. genom kaosutmaningar, gå utanför normen-utmaningar eller ”boktolvor”. Själv tycker jag mig inte hinna med sådant, tyvärr. Jag har fullt upp med att hinna läsa ut bokcirkelböckerna och utöver dem så vill jag hinna läsa självvalda böcker också.

Men, nu verkar det faktiskt som att även jag kommer att läsa på ett visst tema under 2015. I bokcirkeln Picket & pocket har vi nämligen pratat om att göra en liten roadtrip och besöka litterära platser i Västerbotten. Exakt var, när och hur är inte riktigt bestämt än, men vi tänkte börja med att läsa böcker av Sara Lidman, Torgny Lindgren och P.O. Enquist. Det ska bli riktigt kul, faktiskt! Jag har ju bott i Umeå i ungefär 10 år och är ändå inte speciellt bevandrad i västerbottnisk litteratur.

Av Sara Lidman läser jag gärna Din tjänare hör, för den har jag haft som e-bok i cirka ett år och har inte hunnit läsa ännu… :) Av Torgny Lindgren vill jag inte läsa (om) Hummelhonung, för det är den äckligaste, jävla bok jag läst. ;) Men han har ju skrivit annat också… Pölsan är ju bra, t.ex. :)

Återkommer med böcker på temat!

Först ut är Kapten Nemos bibliotek av P.O. Enquist.

Din tjänare hör

Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog

Omslag2fyran.indd

Att Jonas Hassen Khemiri är en av mina absoluta favoritförfattare är ingen hemlighet. Han har en fantastisk känsla för språket och en lekfull inställning till berättandet. Särskilt det sistnämnda lyser verkligen igenom i den här novellen, där berättelsen rör sig elegant mellan fantasi och allvar. Knasigheter blandas med mer tankeväckande teman. Det är klaustrofobiskt och förbluffande, om vartannat.

I huvudrollen finns en ung kille. Det ringer på dörren och han tror att det är hans flickvän (eller är det flickvän?) som ringer på. Det är det inte. Det är polisen. Eller är det det?

En underbar liten pärla till novell. Den är lättläst och krävande på samma gång. Rolig och tragisk i ett.

Som alltid när jag läser något av Khemiri undrar jag bara en sak: när kommer nästa roman?!

Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är Ljudboka och I Elinas hylla.

Kunskapens frukt

Kunskapens frukt - Liv Strömquist

När Liv Strömquist sommarpratade för ett par år sedan valde hon att ägna nästan hela programmet åt mens. Fantastiskt! Det är närmast svindlande att mens är fullständigt hemligt och nästan aldrig omnämns i vårt samhälle och i vår kultur. Att ha mens är ju liksom en erfarenhet som delas av halva jordens vuxna befolkning och ändå är det idag enbart förknippat med skam, smuts och att vara ofräsch. I Kunskapens frukt ägnas ca 40 sidor åt mens. Bland annat ges intressanta nedslag i hur mens historiskt har skildrats i kulturen, då det verkar som att mens snarast betraktades som lite mystiskt och gudomligt, och hur det kan komma sig att mens har den stämpel den har idag.

”Det kvinnliga könsorganet” är dock mer än mens och Kunskapens frukt innehåller också fler serier på temat. Strömquist ifrågasätter bland annat varför vulvan (de yttre delarna av det kvinnliga könsorganet) inte längre avbildas i exempelvis moderna biologiböcker för grundskolan. Det verkar inte ens som att människor längre känner till att kvinnans könsorgan har yttre delar. När NASA skickade ut en plakett, med information om människan, ut i rymde, avbildades kvinnan utan könsorgan. Med Strömquists pricksäkra humor landar plaketten hos utomjordingar, som avgör att människorna är så korkade att det inte är värt att ta kontakt med dem.

Åh, vad Strömquist är bra. Hon är fantastisk på att debattera feminism och hon hittar alltid roliga, angelägna och intressanta vinklingar. Feminism skulle kunna landa i komplicerade, akademiska och torra resonemang, men Strömquist väver istället in feminismen i vardagsfrågor och populärkultur som vi alla kan känna igen oss i. Hon kryddar också med roliga anekdoter och kalla fakta som ger tyngd åt resonemangen. Kanske köper jag inte exakt allt hon säger, men ingen kan, som Stömquist, väcka tankar. Jag lägger alltid ifrån mig hennes seriealbum med nya insikter och en lust att debattera

Kunskapens frukt är kanske hennes mest jordnära och minst politiska seriealbum. Det hoppas jag gör att exakt alla vågar sig på att läsa det, för det här är verkligen helt briljant, viktigt, intressant och roligt. Jag hoppas att boken är måsteläsning på alla högstadieskolor. Hoppas! Det är dags att alla lär sig mer om ”det kvinnliga könsorganet” och ifrågasätter de snäva könsrollerna.

Några andra som skrivit om Kunskapens frukt är Expressen, Bokhora och Kulturkollo. Du kan hitta den hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Esters ålder, revisited

När jag läste Lena Anderssons hyllade relationsroman Egenmäktigt förfarande så tänkte jag mig att den handlar om en kvinna i min ålder (jag fyller snart 28 år). När jag sedan läste en recension i någon tidning att Ester tydligen är medelålders så blev jag närmast besviken. Att läsa är att lägga in något av sig själv i berättelsen, inser jag, och då blir det helt fel när det visar sig att det man har lagt in inte borde vara där…

Det gjorde mig i alla fall lite lugnare när jag redan i ett av de inledande kapitlen i uppföljaren, Utan personligt ansvar, läste att Ester verkar vara ca 37 (och att det har gått typ 5 år sedan Egenmäktigt förfarande). Jag kanske inte var helt fel ute, ändå? ;)

Esters ålder

Vad tycker jag om Utan personligt ansvar då? Jag älskar den! Jag blev inte helt frälst av Egenmäktigt förfarande, främst för att språket kändes så torrt, men Utan personligt ansvar kan jag nästan inte lägga ifrån mig. Sjukt bra bok!

 

Ja! Till Liv.

Förra veckan meddelades det att Liv Strömquist får Sydsvenska dagbladets kulturpris för 2014. Härligt! Hon är min favoritserietecknare och jag vet ingen som formulerar sig så vasst och roligt, som hon. Hon är en mycket viktig röst, inte minst inom feminismen. Jag fick hennes senaste album, Kunskapens frukt, i julklapp och jag läser lite ur den varje dag. Sakta, sakta, för jag vill inte att den ska ta slut.

Kan redan nu säga att den är helt briljant.

Kunskapens frukt

Nostalgitorsdag: Ett öga rött

I dagens nostalgitorsdag plockar jag upp en utläst bok från arkivet: nämligen Jonas Hassen Khemiris debutroman Ett öga rött. Khemiri har kommit att bli en av mina absoluta favoritförfattare, främst för hans alldeles egna stil, hans rakryggade sätt och hans fantastiska förmåga att använda språket som något mycket större än något som bara bär berättelsen. I Ett öga rött användes mycket ”bruten svenska”, vilket var något väldigt nytt när den kom ut 2003. Upptäck Khemiri, om du inte redan har gjort det!

Här hittar du mitt inlägg från 2003.

Nostalgitorsdag - Ett öga rött

Årets bästa bok! 2012…

För ett tag sedan skojade jag om att det borde finnas ett pris som ligger några år efter: ett pris för böcker som har några år på nacken, men fortfarande är ihågkomna. Jag är otroligt dålig på att läsa nya/aktuella böcker och ligger nästan alltid några år efter. Nu har jag faktiskt kollat igenom min läsdagbok och hittat några som kom ut 2012 och som jag har läst. Förmodligen har jag missat några eller tagit fel på utgivningsår i några fall, men… Allt som allt hittade jag 35 titlar. 17 av dem läste jag ut 2012. Det skulle jag vilja säga är en ovanligt stor andel, men det beror nog på att jag vid den här tiden tog emot en del recensionsexemplar. Det gör jag faktiskt inte längre (normalt sett), så nu är jag betydligt sämre än så på att ”hänga med” i utgivningen.

Men vilken var då bäst?

Dessa minns jag typ ingenting av: I tystnaden begravdKarmamailenDet måste ha varit ensamt därPistolen mot tinningenFörlorade ordAlter ego.

De här minns jag väl. Av fel anledning: ParadisträdgårdenHuliganens återkomstTabula rasa hotels.

De här tyckte jag om när jag läste dem och det gör jag fortfarande: De obotliga optimisternas klubbMr Dixon försvinnerJag ska göra dig så lyckligJag lever, pappaEn storm kom från paradisetXimen Nao och hans sju livOksa PollockGryningspyromanen.

De här tyckte jag var förfärligt bra när jag läste dem, men nu sticker de inte ut lika mycket längre (obs: mer än läsvärda fortfarande!): Den osynliga bronStamtavla, Torka aldrig tårar utan handskar: 1. KärlekenEn man som heter OveNattens cirkusVälkommen till din psykosDoktor Kessners hemlighetDen nya IsabelGrenar av gift.

Den här tyckte jag inte var speciellt märkvärdig när jag läste den, men nu är det en av de jag minns bäst: Ögonblicket.

Det här tyckte jag var mycket bra då. Och nu!: Mörka platserJag ringer mina bröderOktober i fattigsverigeDen odödliga Henrietta LacksSå gör jagInvalidoEldOch en månad går fortare nu än ett hjärtslagJa till Liv!.

Det är lite blandade genres, så det är jättesvårt att säga vilken som är bäst. Vissa böcker har lärt mig mycket. Invalido har t.ex. gett mig väldigt många nya tanker om hur det kan vara att leva med funktionshinder. Andra har känts viktiga och lärorika på andra sätt, som Jag ringer mina bröder, ett språkligt litet mästerverk om att vara misstänkliggjord p.g.a. sin hudfärg. Och Oktober i fattigsverige, om fattigdom i Sverige. Andra minns jag mest för att jag på ett mer oklart sätt tycker om dem. Ögonblicket handlar om tillvaron i Berlin under tiden staden delades av en mur och invånarna i DDR förtrycktes, men ändå är den mest en kärleksroman och det jag verkligen minns av den är de fint porträtterade karaktärerna. Sedan är det ju Bodil Malmstens böcker… Hon är en av mina största favoritförfattare och självklart älskar jag hennes memoarer och handboken i skrivande. Eld är också en stor favorit. Det är del två i Engelsforstrilogin, som är helt bländande bra böcker om tonår, bruksorter, ja, och att vara häxor som måste ställa till rätta med saker och ting för att inte jorden ska gå under.

Jag önskar att jag kunde välja EN krossande bra bok från 2012, men vet ni, det kan jag inte, för det kom ut så sjukt mycket bra. Delad etta får dock bli dessa mästerverk. Mästerverk:

Eld - Mats Strandberg, Sara Bergmark ElfgrenOch en månad går fortare nu än ett hjärtslag - Bodil MalmstenJag ringer mina bröder - Jonas Hassen Khemiri

Berättelsen om Pi

Berättelsen om Pi - Yann Martel

Pi Patel växer upp i indiska Pondicherry. Föräldrarna driver en djurpark och han får tidigt lära sig att ha respekt för parkens vilda djur. Vad han också tidigt intresserar sig för är tro och religion och han nöjer sig inte med en enda religion. Han lyckas faktiskt ansluta sig till såväl kristendomen som islam och hinduismen. Tron kommer att följa honom genom boken som en styrka att hålla fast vid.

När det politiska läget blir komplicerat känner sig familjen tvungen att flytta till Kanada. En del djur säljs eller byts bort och andra ska få följa med dem över Stilla havet till deras nya land. De installerar sig på ett fartyg och ger sig iväg. Mitt i Stilla havet förliser dock fartyget och Pi hamnar som enda överlevande människa i en livbåt. Han är dock inte ensam. Som sällskap har han en skadad zebra, en orangutang, en hyena och den imponerande och skräckinjagande tigern Richard Parker.

En svår och tuff tid väntar för Pi. Hunger, törst och den direkta livsfaran, som tigern utgör, är svåra prövningar.

Boken tolkades för några år sedan i en mäktig filmatisering, regisserad av Ang Lee. Eftersom jag har sett filmatiseringen så har jag inte varit så sugen på att läsa boken och den har därför blivit liggande outläst fram till nu. Jag tycker om att se filmatiseringar av böcker som jag har läst, men det omvända, att läsa böcker där jag redan har sett filmatiseringen, är sällan lika givande, tycker jag. Till den här gången visste jag ju exakt vad som skulle hända, inklusive den lilla twisten på slutet, som jag inte tänker spoila här. Jag trodde därför inte att boken skulle vara så läsvärd, men jag hade verkligen fel. Jag tycker jättemycket om Berättelsen om Pi! Trots att den till största delen utspelar sig i en och samma livbåt så blir det inte enformigt eller tråkigt. Det är fint skrivet, tänkvärt och gripande. Det är omöjligt att inte tycka om Pi och att fascineras av den här berättelsen. Berättelsen om Pi är lite av en modern klassiker. Välförtjänt!

Jag har försökt läsa den här i mina bokcirklar (båda två faktiskt), men ingen har nappat på idén. Det är synd! Det här är en bok som är väldigt diskussionsvänlig och väcker många frågor om sanning och fantasi, livet och döden.

Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är SvD, Booksessed och Med näsan i en bok.

Astrid!

Sent omsider har jag börjat se Kristina Lindströms fantastiskt fina dokumentärserie om Astrid Lindgren. Den gick på SVT i julas, men finns fortfarande tillgänglig på SVT Play. Det är på samma gång ett reportage om Sveriges utveckling under 1900-talet, inte minst ur kvinnans perspektiv, och ett fint porträtt av författaren Astrid Lindgren. Jag har inte vetat speciellt mycket om Astrid Lindgren innan, så jag har lärt mig väldigt mycket nytt. I dokumentären beskrivs Lindgrens inspirationskällor väldigt tydligt och det är intressant att se alla kopplingar mellan böckerna och hennes eget liv, kriget och andra stora händelser.

Mycket fin dokumentär! Se den, om du inte redan har gjort det!

Några av de Astrid Lindgren-böcker jag har bloggat om:
Alla mina barn
Sagobok
Ronja rövardotter
Mio, min Mio
Bröderna Lejonhjärta

Bröderna Lejonhjärta - Astrid Lindgren

Sagobok - Astrid Lindgren

Pippi har julgransplundring - Astrid Lindgren, Ingrid Vang Nyman

Mio, min Mio - Astrid Lindgren

Alla mina barn - Astrid Lindgren

Ronja rövardotter - Astrid Lindgren

Tomten är vaken - Astrid Lindgren, Kitty Crowther

Pippi Longstocking - Astrid Lindgren