5 böcker med författare i huvudrollen

En författare gör förmodligen rätt i att gräva där den står; Ska man skriva en bok är det enklast att beskriva sådant man faktiskt känner till. Så det är kanske inte så konstigt att det faktiskt finns en hel del böcker där huvudpersonen är en författare. Idag listar jag några favoriter där skrivande och författarskap är en stor del av handlingen.

Den kanske roligaste är Grand final i skojarbranschen, där Kerstin Ekman faktiskt driver en hel del med sig själv… Boken handlar om den respekterade författaren och akademiledamoten Lillemor Troj och hennes väninna, Babba, som i själva verket är den som i hemlighet har skrivit alla Lillemors romaner. Lillemor är bara ansiktet utåt. Hon trivs bra i fina salonger och att åka runt på signeringar och uppläsningar, men vad gäller hennes böcker så har hon bara stått för korrläsningarna. Men så skickar Babba in ett manuskript i sitt eget namn (till det konkurrerande förlaget Rabben & Sjabben…) och plötsligt är fasaden på väg att rämna. Är man en kulturtant så tycker man förmodligen att den här boken är kanonrolig. Jag tyckte det i alla fall… 🙂

Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman
Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman

I Hustrun av Meg Wolitzer är den framgångsrike författaren en man, en mycket självupptagen och uppblåst sådan faktiskt. Bokens huvudperson är hans fru, som har levt hela livet i skymundan och i skuggan av denna ”kulturman”. Nu sitter de på ett plan, på väg till en prisutdelning för ett mycket prestigefyllt pris, och hustrun förstår med ens att deras gemensamma liv är över. Det är en vasst skriven och väldigt engagerande berättelse om hemmafruliv och ett förhållandes förfall.

Hustrun av Meg Wolitzer
Hustrun av Meg Wolitzer

I Elena Ferrantes omåttlig omtyckta Neapelkvartetten får läsaren följa väninnorna Lila och Elena genom deras uppväxt i ruffiga Neapel och genom livet med dess upp och nedgångar. De båda kvinnorna bildar familj och separerar, flyttar från Neapel och flyttar tillbaka. De är båda duktiga i skolan när de är små, men livet kommer ändå att ta helt olika riktningar för dem. Lila gifter sig med maffiabossens son. Elena pluggar vidare – och blir författare! I boken blir utbildningen på många sätt en biljett bort från det hon kom från, vilket inte är odelat enkelt. Elenas författarskap är kanske inte det mest centrala i den här serien, men det är ett av många intressanta lager i en briljant berättelse.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante
Den som stannar, den som går av Elena Ferrante

Den andra kvinnan av Therese Bohman handlar inte om en etablerad författare, men jag misstänker att en och annan författare kan känna igen sig i delar av det Bohman skildrar i den här romanen. Här är huvudpersonen en ung kvinna som, iklädd oformliga och osexiga kläder, jobbar i disken på sjukhusets lunchmatsal. Hennes vänner pluggar och är på väg in i förutsägbara, medelklassiga liv. Själv drömmer hon om något helt annat: att skriva. Det här är en av mina favoritböcker. Den är faktiskt bland det bästa jag har läst om klass och om att vara i den där spännande situationen i livet då man ännu inte har bestämt sig för vad man ska göra med sitt liv. Det är en livssituation som inte sällan kräver en försoning med det liv som blev som det blev, samtidigt som man måste försöka vara sann mot sina drömmar. Bohman skriver så himla fint om detta.

Den andra kvinnan av Therese Bohman
Den andra kvinnan av Therese Bohman

Men den allra bästa ”författarboken”, alla kategorier, måste vara Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri. Boken kretsar kring Samuel, som har gått bort i något som kan vara en bilolycka, men som kanske var ett självmord, och om en författare, som försöker att förstå vad som egentligen hände. Författaren söker upp de som stod Samuel nära och de som bara råkade finnas i Samuels närhet och försöker att få en bild av vem han var. Hans närstående har dock helt opålitliga minnen, men sakta börjar det ändå klarna hur Samuels liv såg ut och berättelsen rör sig mot den ödesmättade dagen, slutpunkten – och mot författarens egna motiv och minnen, författarens sorg, önskan att förstå, rädslan över att glömma, oförmågan att gå vidare. Det är en helt fantastisk bok, där ett centralt tema är rasism och situationen för papperslösa, men där det också, bland många andra lager, finns en berättelse om en författares motiv och drivkraft och en författares behov av att skriva för att själv komma vidare i livet. Det är väldigt fint. Boken är bland de bästa jag läst.

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

4 böcker som utspelar sig på universitetet

Det är kul med böcker som utspelar sig på igenkännbara platser eller som speglar en livssituation som man själv har haft eller är mitt uppe i.  Nu var det inte igår som jag tog examen, men under 00-talet hade jag fem väldigt intensiva år med studentliv. Det har slagit mig flera gånger att det inte finns så väldigt många böcker som skildrar just studentliv (bland annat har jag bloggat om det i ett inlägg om böcker som jag tycker att någon borde skriva). Helt tomt är det dock inte på romaner som delvis utspelar sig på universitetet. Idag tänkte jag tipsa om några favoriter i ”genren”.

Overall
Här är för övrigt jag i min teknologoverall, någon gång 2006. Och, jo, det här är en av de mer normala bilderna jag har hittat från den här tiden… 😉

Den allra bästa universitetsboken är i mitt tycke Aftonland, där Therese Bohman skriver både roligt och lite hjärtskärande om en professor som trasslar in sig i en romans med sin egen doktorand medan hon samtidigt har  diverse självupptagna gubbar att hantera i institutionens korridorer. Det blir inte så mycket studentliv i den här boken, men den ger en intressant bild av lunken och intrigerna på ett universitet (även om det är tillspetsat och skrivet med en stor portion humor). Sedan är det också en helt bländande bok om ensamhet och kärlek. Och klass.

Aftonland av Therese Bohman
Aftonland av Therese Bohman

En (ännu) mer skruvad bok, men som på ett sätt delar tema med Aftonland i och med att den också handlar om en doktorand som trasslar till det för sig, är En enastående karriär av Martin Engberg. Boken inleds med att doktoranden Jonas blir underkänd under sin disputation och måste hitta nya vägar framåt. Det blir många livsomvälvande beslut som följer på varandra, men trots att boken innehåller stoff som skulle fungera i en riktig feelbadberättelse så är det mest en humoristisk och upplyftande bok. Och författaren skriver väldigt roligt om de navelskådande och stundom fantastiskt självupptagna seniora forskarna på institutionen.

En enastående karriär av Martin Engberg
En enastående karriär av Martin Engberg

Nu har jag tipsat om två böcker som egentligen handlar mer om forskare än om studenter. Det finns såklart en hel del böcker där någon av huvudpersonerna pluggar, men jag saknar verkligen böcker där studentlivet ges någon plats. I Just nu är jag här av Isabelle Ståhl är det i alla fall en student som är huvudperson, även om boken kanske egentligen främst handlar om helt andra saker. Boken kretsar kring Elise, som fördriver föreläsningar och livet i allmänhet med att svajpa hit och dit i Tinderappen. Hon läser strökurser och jobbar extra varhelst hon kan få in en fot, men hon har ingen större plan för livet. På universitetet träffar hon i alla fall en kille som väcker hennes intresse. Intresset håller i sig ungefär precis så lång tid som det tar för dem att bli ihop och sedan är han han lika ointressant som allt annat och livet lika tomt som vanligt. Det är svårt att inte bli tokig på Elise när man läser den här boken, men det är förstås spännande att en bok kan väcka så mycket känslor och boken är också en vass skildring av vår tid.

Just nu är jag här av Isabelle Ståhl
Just nu är jag här av Isabelle Ståhl

Den kanske mest student:iga boken jag har läst är Annika Paldanius‘ Jag vet allt det här, som följer ett starkt sammansvetsat tjejgäng som pluggar på läkarlinjen. Livet är som ett enda långt flöde av facktermer och fakta som ska pluggas in och livet rusar också på i ett enda flöde med tuffa träningspass, studentikosa fester och flirtande. Pressen är hög och det är mycket som ska hinnas med. Så blir en av dem sjuk, deprimerad, och trots all deras medicinkunskap så blir det plötsligt jättesvårt att veta hur situationen ska hanteras. Jag vet allt det här kändes som en något spretig roman, men den var verkligen speciell och har levt kvar i minnet. Språket och stilen är egen. Och ja, det är kanske den enda bok jag har läst där huvudpersonerna lever korridorsliv och gör studentikosa grejer.

Jag vet allt det här av Annika Paldanius
Jag vet allt det här av Annika Paldanius

Har du fler tips på universitetsböcker? Jag vill läsa fler! Studenttiden är en sådan spännande tid. Många står på tröskeln till vuxenlivet med alla möjligheter framför sig. Bara det är intressant! Sedan är det också en så skön tid, för den gör att folk från alla möjliga bakgrunder och med allt möjligt i bagaget plötsligt träffas på hyfsat lika villkor, på ett sätt man sällan gör sedan i livet. Plötsligt har alla, oavsett klass eller bakgrund, ungefär samma futtiga summor att leva på (de som lever på studiemedel d.v.s.) och det finns plötsligt en väldigt stor acceptans och en skön enkelhet som inte finns sedan i livet, där så mycket verkar handla om konsumtion och pengar och makt. Någon borde skriva mycket mer om det här! Och om studentliv! Studenttiden kan vara en enda lång härlig fest. Varför har ingen skrivit om det?

Vad är ”riktig litteratur”? Och kan en influencer skriva en ”bra” bok?

De som känner mig och vet att jag är intresserad av böcker (och att bokblogga) har förvånansvärt ofta fördomen att jag inte läser ”kioskvältare” i stil med deckare och andra bestsellers. Nu stämmer det förvisso att jag inte läser så jättemånga deckare längre, men jag ser mig verkligen inte som en person som bara läser ”fin” litteratur. Jag tycker ändå att det är lite spännande med den här uppdelningen som uppenbarligen finns mellan ”bra” och ”dålig” litteratur. Det blir lite extra intressant eftersom många av de riktigt stora försäljningsframgångarna och topplisteböckerna också är sådana som inte riktigt räknas som ”bra” böcker.

Det är extra mycket så nu när influencers (inflytelserika bloggare, youtubers och andra stora sociala medier-profiler) också har börjat ta stor plats i bokvärlden. Genom att redan ha en stor plattform och många följare får de en slags gräddfil och når omedelbart ut till en stor läsekrets. Det finns många exempel på influencers som också har (med)författat böcker. Clara Henry har varit aktuell med sin populära ”mens-bok” (Ja jag har mens, hurså?), Therese Lindgren har skrivit böcker om psykisk ohälsa (Ibland mår jag inte så bra) och om djurrätt (Vem bryr sig?), Blondinbella (Isabella Löwengrip) har skrivit inte mindre än 5 böcker, varav 2 biografier, 1 bok om föräldraskap och 2 böcker om ekonomi. Joakim Lundell (tidigare känd som Jockiboi) gör just nu braksuccé med sin utlämnande självbiografi Monster (en av de bäst säljande fackböckerna 2017) medan Clara ”UnderbaraClara” Lidström har skrivit en hel serie med ”gör det själv”-böcker för barn samt ytterligare ett flertal böcker om stil och inredning. UnderbaraClara är snart även aktuell med en bok om psykisk ohälsa. Också Elsa Billgren har några inrednings- och stilböcker i bagaget, men har också skrivit noveller. Sandra Beijer är kanske lite speciell i sammanhanget. Med sin blogg Niotillfem och sina andra kanaler är hon en av Sveriges mest inflytelserika influencers, men hon har också fått uppskattning för sina texter långt innan hon började blogga. Bland annat var hon stor på Sockerdricka, det poesi-community som många hängde på innan sociala medier tog fart på riktigt. Först som stor bloggare blev hon dock erbjuden bokkontrakt och nu har hon hunnit skriva två ungdomsromaner som har fått en hel del uppmärksamhet och fin kritik (åtminstone den första boken, Det handlar om dig, som gav henne inbjudningar till att vara med i Babel och annat creddigt). Kanske hade hon lyckats slå igenom som författare även utan sin blogg, men bloggen lär helt klart ha sänkt tröskeln för att bli utgiven genom att Sandra Beijer, till skillnad från de flesta debuterande författare, faktiskt blev tillfrågad om att skriva en bok och därför redan från början hade bollplank och hjälp i skrivprocessen.

UnderbaraClaras garderob av Clara Lidström, Anna Lidström Elsa Billgrens vintage av Elsa Billgren Economista av Isabella Löwengrip, Pingis Hadenius Tid av Alex Schulman, Sigge Eklund Allt som blir kvar av Sandra Beijer Hjälp jag är utmattad av Clara Lidström och Erica Dahlgren Det handlar om dig av Sandra Beijer Det handlar om dig av Sandra Beijer

Det går naturligtvis inte att dra en skarp linje mellan ”bra” och ”dålig” litteratur och att koppla det till personers kändisskap. Flera av de influencers jag har räknat upp lägger ned stor omsorg i sitt skrivande (på bloggen) och är uppenbarligen också skickliga på att få ihop skönlitterära texter. Andra har fått hjälp med att skriva sin historia och då är det såklart uppenbart att man vill sälja en kändis berättelse snarare än en litterär text. Det är väl kanske främst de böckerna som inte räknas som ”riktiga” böcker i somliga kretsar.

Det mest intressanta exemplet på skrivande influencers måste dock vara Alex Schulman och Sigge Eklund. Det kanske inte är någon som minns detta, för de senaste åren har nazism varit den totalt dominerande frågan så fort Bokmässan kommer på tal, men för cirka tre år sedan upprördes folk över helt andra, mer bagatellartade grejer, t.ex. att Bokmässan valde att ha kändisar som Alex & Sigge som dragplåster och att det var just de, och inte ”seriösa” författare, som fick vara poster boys. Det roliga med Alex & Sigge är att de har gjort flera mindre creddiga böcker (Tid och Rum – böcker som förmodligen är av mindre intresse för den som inte följer författarna i deras podd), men att de också var och en har ”seriösa” böcker bakom sig. Eklund var en etablerad författare redan innan han och Alex Schulman startade sin populära podcast. Alex Schulman, å sin sida, har fått väldigt fin kritik för både romanen Skynda att älska, där han berättar om sin pappa, och Glöm mig, där han skriver om sin mamma. Med den sistnämnda boken vann han dessutom en skrällseger i Bonniers bokklubbs relativt nyinstiftade pris Årets bok. Många hade nog trott att Malin Persson Giolito låg bra till att vinna priset med sin oerhört framgångsrika bestseller Störst av allt, eller att sociala medier-älsklingen Ett litet liv av Hanya Yanagihara skulle ta hem priset, som alltså delas ut till den som får flest röster i en nätbaserad omröstning. Men priset gick till Schulman. Vid sidan av att Glöm mig är en omtyckt bok, så var det säkert också en fördel att ha många trogna följare som ville gå in och rösta. Jag tyckte mig märka en del (skämtsamt) sura miner bland diverse bokbloggare och bokpoddare där ute och jag har fått en känsla av att Glöm mig inte riktigt, riktigt räknas som tillräckligt ”fin” i det här sammanhanget.

Själv har jag inte läst speciellt många av böckerna som jag har nämnt i det här inlägget och jag kan erkänna att jag inte är så lockad att läsa dem heller. Hade jag varit en trogen följare så hade jag säkert varit sugen på att läsa fler böcker av den här typen, men för mig känns det inte som att t.ex. Monster eller Blondinbellas biografier (som förresten utkom när hon var 20 och 22 år gammal och rimligen bara stod på tröskeln inför ett händelserikt liv värt att återberätta i memoarform) är tillräckligt intressanta i sig själva för att jag ska vilja lägga ner tid på att läsa dem. Så, jo, vare sig jag vill det eller inte har jag nog en egen indelning i ”bra” och ”sämre” litteratur. Det handlar inte bara om kändisbiografier och böcker skrivna av influencers, utan också om en hel del andra fall där jag inte kan föreställa mig att böckerna är speciellt bra. Efter att ha läst några sågningar och utdrag ur Femtio nyanser-böckerna har jag t.ex. en bestämd känsla av att de litterära kvalitéerna är mycket låga i den här serien. Efter att ha provat på någon deckare av Camilla Läckberg och insett att hennes gestaltning är allt annat än bra, så blir jag heller inte så sugen på att kasta mig över hennes senaste deckare, Häxan, som förresten var en av de mest sålda böckerna 2017.

Ibland får jag känslan av att böcker har skrivits övervägande för att dra in pengar och det är väl inget fel i sig, särskilt inte om det kan bidra till att förlag också kan satsa på mindre inkomstbringande titlar (eller rena förlustaffärer). Jag tror att min egen känsla för ”bra” och ”dålig” litteratur främst grundar sig i den här ekonomiska frågan. Mitt hjärta klappar mer för böcker som är skrivna med hjärtat, berättelser som kanske skrivits mot allt sunt förnuft för att berättelserna måste ut. All sådan litteratur är såklart inte bra, men jag tycker bättre om den utgångspunkten än ”okej, här har vi en person med en stor plattform, vilken berättelse kan vi bygga kring hen och sälja?”. Som läsare vill jag liksom inte känna mig lurad när jag tar mig an en bok.

Jag vet inte vad jag ville säga med det här inlägget egentligen. Jag tycker bara att det är intressant med hela frågan om ”bra” och ”dålig” litteratur, särskilt eftersom att det inte finns några klara svar för vad som räknas som det ena eller andra, samtidigt som det är väldigt uppenbart att många/de flesta gör den här uppdelningen – och att de flesta struntar i det och läser den ”dåliga” litteraturen ändå. Nu är jag bokbloggare och skriver vad jag vill, men jag undrar lite hur seriösa litteraturkritiker egentligen gör sitt urval nu för tiden. Det går inte att avfärda böcker som så många läser, men samtidigt ”måste” de här kritikerna fylla sina kultursidor och kulturprogram med seriös litteraturkritik. Jag har ingen aning om hur de gör sitt urval faktiskt.

Tycker du att det finns ”riktig” litteratur och ”sämre” böcker? Eller struntar du fullständigt i sådana etiketter?

Fallet Thomas Quick: att skapa en seriemördare

Fallet Thomas Quick av Hannes Råstam är en reportagebok som in i minsta detalj smular sönder den förundersökning och de domar som felaktigt pekade ut Sture Bergwall (tidigare Thomas Quick) som seriemördare. Betyg: 3+ konfirmationsläger av 5.

Fallet Thomas Quick av Hannes Råstam
Fallet Thomas Quick av Hannes Råstam

Fallet Thomas Quick är ett ambitiöst reportage där journalisten Hannes Råstam fullständigt smular sönder de förundersökningar och domar som kom att leda till att Thomas Quick (som numer har återtagit sitt första namn, Sture Bergwall) dömdes för åtta mord begångna under 90-talet och början av 00-talet. Quickfallet har naturligtvis fått stor uppmärksamhet och jag behöver kanske inte orda så mycket mer om turerna i det. Bergwall har i alla fall blivit frikänd och mycket kritik har riktats mot förundersökningen, behandlingen av Thomas Quick under tiden för erkännandena och mot åklagaren. Det har bland annat först fram i ljuset att Bergwall, som vid tiden för morderkännandena vårdades på Rättspsykiatriska kliniken i Säter, missbrukade narkotikaklassade läkemedel. Dessutom utsattes han för förvirrande ”terapier” där han uppmuntrades att plocka fram ”bortträngda minnen” rörande morden – minnen som han hittade på och kunde basera på sådant han hade fått information om från terapeuter, tidningar och andra källor. Teknisk bevisning har inte gått att uppbringa i något av fallen. Det närmsta man kom teknisk bevisning var ”brända benbitar” från en norsk flicka som Quick sa sig ha mördat. Långt senare visade det sig dock att bitarna bestod av trä och lim(!).

I den här boken ges många detaljer som sammantaget gör att man häpnar. Hur kunde det gå så långt? Förundersökningen framstår av en enda sörja av ledande frågor, vansinniga slutsatser och behändigt sållande i material, så att endast de förhör och de röster som pekade i ”rätt” riktigt fick komma med. Det här fallet har ingenting med #metoo att göra, men i dessa tider kan jag inte undgå att dra några (långsökta) paralleller ändå. Det är uppenbarligen vanligt förekommande att det skapas osunda tystnadskulturer där högt uppsatta och mäktiga personer får härja fritt medan folk bara ser på utan att våga protestera. Det måste ha funnits en hel del sådana element i Quickfallet, antar jag. Här har förundersökningsledare, terapeuter och åklagare fått köra sitt eget race, trissat upp varandra och uppenbarligen fått stå tillräckligt oemotsagda så att deras bristfälliga utredning och verklighetsfrånvända slutsatser har hållit hela vägen i rätten.

Råstams reportage är ett gediget och imponerande arbete. Hannes Råstam jobbade med det här fallet under många år och gjorde också flera tv-dokumentärer om Thomas Quick, så det märks att han är väldigt kunnig och påläst. Den här boken hann han dock inte riktigt slutföra, då han tråkigt nog drabbades av cancer och gick bort under arbetet med den. Andra författare har dock tagit vid och till synes sömlöst sytt ihop allting. Det är en mastig bok och väljer man att lyssna på ljudboken, vilket jag gjorde, så tappar man lätt tidslinjen och jag kan känna att det inte alltid var jättelätt att hänga med, men jag tycker ändå att det här var en väldigt intressant och engagerande bok. Fallet Thomas Quick är en helt unik händelse och det har varit intressant att lära sig mer. För mig är det inte bara en bok om en lång rad olösta mord, med allt vad det innebär, utan också en bok som liksom många andra berättelser säger något om vilka urspårningar som kan ske när beundrade genier får för mycket att säga till om. Tänk Macchiarini… Och tänk på hur många liknande händelser som säkerligen sker här och nu och hela tiden medan inga kritiska röster når fram i tid!

Fallet Thomas Quick

Uppläsare: Torsten Wahlund.
Redaktörer: Mattias Göransson, Leyla Belle Drake.
Förord: Leif GW Persson.
Efterord: Mattias Göransson.
Fackgranskning: Jenny Küttim, Thomas Olsson.
Utgivningsår: 2012 (första svenska utgåvan, Ordfront förlag), 2012 (den här ljudboksversionen, Ordfront ljud).
Antal sidor: 403 (ca 16 h lyssning).
ISBN: 978-91-7037-604-7, 91-86795-14-7.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Hannes Råstam

Hannes Råstam (1955–2012) var en svensk musiker, som efter många år som musiker och basist i olika konstellationer började satsa på journalistiken. Han har bland annat jobbat i SVT-produktionerna Striptease och Uppdrag granskning och har gjort många uppmärksammade reportage. Hans granskningar har också gett honom ett flertal fina priser, t.ex. Stora journalistpriset (tillsammans med Janne Josefsson 1998) och Guldspaden (som han fick 2010 för dokumentären Thomas Quick – att skapa en seriemördare).

Förlagets beskrivning

”Åtta morddomar. Plus tjugofem erkännanden som aldrig ledde till åtal.

Så såg det ut, fallet Thomas Quick. Och det är väl få som inte minns mediernas bild av Quick, eller Sätermannen. En värre mördare, till och med kannibal, hade aldrig detta lilla land skådat.

Våren 2008 reser journalisten Hannes Råstam till Säters sjukhus för sitt första besök hos Sveriges värste seriemördare. Det blir ett omvälvande möte som kom att få oanade konsekvenser för dem båda.

Råstam vänder på varje papper i utredningen, granskar förhören och går igenom Sture Bergwalls, som är Thomas Quicks egentliga namn, egna berättelser. Han läser domarna och ser rekonstruktioner på video. Han får också tillgång till mängder av tidigare okänt material journalerna på Säters sjukhus, polismäns dagböcker och undangömda polisrapporter. Ett tvivel börjar växa fram hos honom. Genom att tålmodigt lägga pussel nystar Hannes Råstam upp berättelsen om hur Sveriges värste seriemördare skapades.
Fallet Thomas Quick är en sann thriller om ett märkligt människoöde och ett tragiskt rättsfall. Steg för steg blottläggs hur Thomas Quick förvandlades till seriemördare och hur domstolarna kunde döma honom för åtta mord han inte begått.

Samtidigt går de verkliga mördarna fria.

Fallet Thomas Quick är en rasande uppgörelse med det svenska rättsväsendet.

Med förord av Leif GW Persson och efterord av Mattias Göransson.”

Filmatiserade böcker som kommer på bio 2018

Jag gillar att se film på bio och därför kommer här ett inlägg med filmatiserade böcker som kommer på svenska biografer 2018. 🙂 Har jag missat någon? Tipsa mig gärna!

Jag bloggade om Wonder redan förra året, men det är först nu i februari som den har svensk biopremiär. Det här är alltså filmatiseringen av barnboken Undret, som handlar om en alldeles speciell pojke och om att välja att vara snäll – ett lämpligt budskap i dessa tider.

I februari kommer också boken En sista semester på bio (The Leisure Seeker som den heter på amerikanska). Jag skrev faktiskt upp den här boken på min ”att läsa”-lista här om dagen för den dök upp som boktips i en tidning jag bläddrade i och jag tyckte att boken hade en så härlig framsida (en husvagn i genomskärning). Haha. Den handlar i alla fall om ett äldre par som åker på en sista semester tillsammans. Den ena har drabbats av cancer och den andra av Alzheimers sjukdom. Jag tror det är en väldigt värmande berättelse!

Jag har inte läst den själv, men Jason Matthews spionthriller Red sparrow får biopremiär i mars. Jag vet inte om jag är så sugen på att se. Först tänkte jag att den kanske handlade om en balettdansare (då jag själv dansar balett så önskar jag ju alltid att få se lite klassisk dans…), men spionen är alltså en ”sparv” i betydelsen förförerska och det känns ju rätt ointressant egentligen, men ändå. Det är Jennifer Lawrence som spelar sparven och jag tycker att hon är en oerhört skicklig skådespelare, så filmen kanske ändå blir sevärd.

En annan bok som jag inte har läst är Ready Player One av Ernest Cline. Den här SciFi-boken har i alla fall blivit film och kommer på vita duken i mars. Berättelsen utspelar sig i en virtuell värld, dit människor har sökt sig för att få lite trygghet eftersom världen är på väg att gå under.

Sarah Waters är en författare jag gillar. Hon skriver böcker i skärningen mellan historiska romaner, spänning, romance och skräck och hon har också den goda smaken att frångå heteronormen i många av sina berättelser. 2018 kommer en filmatisering av Främlingen i huset (The Little Stranger), som faktiskt var den första Waters-romanen jag läste. I september kommer den på bio.

Om inte Disneys tidigare Djungelboken-filmer (den senaste från 2016) kändes tillräckligt så kan vi nu se fram emot ytterligare en version som kommer i oktober (den här gången är det Warner Bros som distribuerar). Jag tror att den kommer att heta Mowgli, men berättelsen är såklart baserad på den vanliga storyn av Rudyard Kipling.

Stig Larssons Millenniumtrilogi har ju återuppstått tack vare att David Lagercrantz har skrivit flera nya deckare med Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander i huvudrollerna. Självklart fortsätter också filmskapandet. I oktober ska Det som inte dödar oss komma på bio (eller The Girl in the Spider’s web som den väl kommer att heta som film). Huvudrollerna spelas av Sverrir Gudnason och Claire Foy.

En annan svensk deckare som kommer på bio i år är Three Seconds, som kommer i augusti. Det är en filmatisering av Roslund & Hellströms thriller Tre sekunder. Den har jag inte läst, men det känns kul såklart att en svensk deckare blir film utomlands. Jag hade ingen aning om att Roslund & Hellström var stora utanför Sverige.

I december kommer en ny Mary Poppins-film. Det har gått 50 år sedan Disneys senaste Mary Poppins, så det kanske är dags för en ny! En annan välkänd barnboksfigur som kan ses på bio under 2018 är Pelle Kanin (från Beatrix Potters böcker). I februari är det biopremiär för Pelle Kanin.

Martin Widmark är författaren vars barnböcker brukar dominera utlåningsstatistiken på svenska bibliotek. Det är framför allt LasseMaja-böckerna som lånas ut, men han har också skrivit andra böcker, däribland böcker om Halvdan Viking, som kommer att visas i filmversion vintern 2018.

Novellen Gräns, som finns i skräckförfattaren John Ajvide Lindqvists novellsamling Pappersväggar har blivit filmatiserad och kommer på bio nu i år. Jag vet inte något datum faktiskt, men jag tror helt klart att det blir en sevärd film. Ajvide Lindqvists berättelser har ju nått framgång som film tidigare. Låt den rätte komma in, har ju t.ex. blivit två hyllade filmer tidigare.

Den kanske märkligaste/mest oväntade filmatiseringen är Aniara. Man har alltså gjort en film av Harry Martinsons klassiska rymddikt. Jag har ingen aning om vad vi kan vänta oss, men jag gissar att man får gå till Folkets bio för att se den (obs: jag älskar Folkets bio). 🙂

Det här är ingen filmatisering av en bok, men jag tycker att det här filmtipset passar här ändå. I september kommer filmen Unga Astrid, som handlar om Astrid Lindgren <3 som ung. Det här är en av de filmer som jag längtar efter mest!

Ytterligare en film som inte är en bok (än) är Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott, som är nästa del om Newt Scamanders äventyr i Harry Potters universum. Jag tyckte att den första filmen var superhärlig och jag kommer helt klart se uppföljaren på bio i december! Den kommande filmen kommer att utspela sig i Paris, så miljöerna är säkert fantastiska.

En film jag inte vill se är The Bell Jar (filmatisering av Glaskupan av Sylvia Plath) som verkar komma ut nu i år (jag hittar inget premiärdatum dock). Boken utsåg jag till min favorit bland böckerna jag läste 2017. Det är faktiskt en helt fantastisk skildring av tillvaron för en ung kvinna som blir psykiskt sjuk. Jag har ändå ingen lust att se filmen. Av den enkla anledningen att jag inte vill riskera att få den här läsupplevelsen förstörd… Dakota Fanning kommer i alla fall att spela Esther Greenwood (huvudrollen) och det är Kirsten Dunst som regisserar.

En till film som kommer 2018 är Fifty Shades Freed, den sista delen i Femtio nyanser av honom-trilogin. Den kommer ut lagom till Alla hjärtans dag, för alla som tycker att det är en bra dag för lite BDSM-fantasier. Själv är jag inte så intresserad, främst för att allt jag vet om böckerna är att de är taffligt skrivna.

Årets bästa bok… 2015!

Nu är det dags att lära sig att skriva 2018 istället för 2017 och diverse årssummeringar och topplistor har florerat på bloggar och medier så att folk förmodligen är lite less. Men det hindrar inte mig från att utse årets bästa bok 2015! 😉 Jag har i ett antal år roat mig med att utse årsbästaböcker för årtal som ligger några år bak i tiden. Jag är nämligen inte den som enbart läser nya böcker och därmed kan böcker utgivna under t.ex. 2015 räcka i ganska många år… Men nu är det dags! Här kommer mina favoriter från 2015.

Jag har hittills läst 35 böcker som gavs ut under 2015. Det är inte så svårt att ringa in den jag tycker minst om… Här finns nämligen den i mitt tycke kalkoniga Tiden läker inga sår. Jag känner folk som håller den här feelgoodromanen för det bästa de läst, men själv drar jag faktiskt på läpparna nu när jag påminns om den. En ofrivilligt komisk bok, som man brukar säga… 😮 Förlåt.

Det som är krossande när jag tittar på vilka böcker som kom ut 2015 är dock hur många fruktansvärt bra böcker som kom ut just det här året! Några av mina största favoritböcker alla kategorier kom ut under just detta år. Jag vet inte hur jag någonsin skulle kunna välja mellan underbara verk som Bodil Malmstens vackra dikt Det här är hjärtat och Jonas Hassen Khemiris förvånansvärt roliga roman om rasism och sorg, Allt jag inte minns. De två böckerna kom ut 2015 och är bland det bästa jag har läst.

Fler oerhört bra böcker kom ut 2015, t.ex. Martina Haags Det är något som inte stämmer, som innehåller några av de bästa ångestskildringarna jag har läst, och Jenny Nordbergs reportage De förklädda flickorna i Kabul, som jag fortfarande tänker på nu och då. Det är inte bara en bok som pekar på de utmaningar som Afghanistan står inför och varför västvärldens diverse projekt inte puttar det afghanska samhället i rätt riktning, utan det är framför allt en bok som på ett mer allmänt plan väcker tankar kring genus och könsroller. Jag tycker att alla borde läsa De förklädda flickorna i Kabul. 2015 kom en vacker volym med Astrid Lindgrens Krigsdagböcker ut och detsamma gjorde Megan Abbotts Om du vågar, som överraskade mig. Jag hade inte väntat mig att en bok om ett gäng cheerleadingtjejer skulle vara så gastkramande och fängslande. 2015 var också året då Tom Malmquist gjorde succé med sin poetiska roman I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, där han delar sin egen fruktansvärda upplevelse när han inom loppet av ett par dygn både blev pappa för första gången och förlorade sin sambo.

Vilket år!

Men om jag tvingas sålla fram en bok så faller valet trots allt på Det här är hjärtat. Den kanske inte är Bodil Malmstens allra, allra bästa, men hon är min favoritförfattare (fortfarande djupt saknad, kan man ju säga), så det säger väldigt lite om det här verket. Det är verkligen en fantastiskt berörande dikt om sorg och förlust. När jag läste den för några år sedan skrev jag: ”Det här är hjärtat fullkomligt bultar av känslor som spränger fram mellan de exakta orden. Jag tycker att det är helt otroligt. Vackert. Här finns så mycket sorg och känsla att jag för en liten stund känner att jag får låna en bit av Malmstens värld och dela hennes sorg i förlusten hon lider när hennes nära vän går bort.”. Precis så.

Det här är hjärtat av Bodil Malmsten
Det här är hjärtat av Bodil Malmsten

Böcker i januari

Så är januari 2018 här. Förut tyckte jag inte att det var något speciellt med nyåret. Jag tyckte att det riktiga nyåret infall sig på hösten, för då kom man tillbaka från sommarlov, semester eller sommarjobb och påbörjade någonting nytt. Det kändes särskilt mycket på det sättet medan jag fortfarande studerade, men sedan har det där luckrats upp en del. Nu tycker jag faktiskt att nyåret är en härlig nystart. Nu börjar nya projekt på jobbet och det blir nystart för vissa andra projekt. På det personliga planet kan man ju också passa på att fundera på vad man vill att det nya året ska innehålla. I den mån man kan styra… Just nu känns det mesta med 2018 som ett oskrivet blad och det enda jag vet om januari är att jag rimligen borde fira min födelsedag på ett eller annat sätt. Eftersom vi inte bjöd hem en massa folk på nyårsfest den här gången så kanske jag har ett hemmaparty att ta igen. 🙂

Julmiddag hos mamma & pappa
Julmiddag hos mamma & pappa

December var en typisk månad som flög förbi. Julfester, glöggkvällar och julfixande fick tiden att rasa iväg och vips var det jul och jag fick chansen att träffa nära & kära, springa massor (med broddar…) och läsa ett och annat. I början av december skrev jag att jag hade planerat att läsa ut alla biblioteksböcker (och andra böcker), som samlats på hög, men riktigt så blev det faktiskt inte. Jag har fortfarande både Århundradets kärlekssaga och Naturbarn (av Eva-Stina Byggmästar) olästa här hemma. De kan ju därmed få bli januaris läsning. Den här månaden lär jag också läsa Mississippi av Hillary Jordan eftersom det är nästa bokcirkelbok och det råkar vara jag som har valt den. 😉

Mississippi av Hillary Jordan
Mississippi av Hillary Jordan

Inom bokvärlden känns januari som en mjukstart på det nya året. Vad jag vet delas det inte ut några större priser och det är inga större bokmässor eller andra events på gång. Det kommer säkerligen ut en och annan bok, men många av vinterns (och vårens) mest spännande titlar dröjer ytterligare några månader. Två särskilt intressanta böcker som kommer ut nu i januri är i alla fall Håkan Nessers Intrigo, som är en samlingsutgåva med en del tidigare utgivna texter. Den innehåller även en helt nyskriven kortroman. Nu i januari kommer också Marie Hermansons senaste, Den stora utställningen. Ni som läste mitt inlägg med de bästa böckerna 2017 kanske såg att en av Hermansons tidigare romaner hamnade högt upp i min årsbästalista. Så självklart känns det spännande med någonting helt nytt från Hermanson.

Den stora utställningen av Marie Hermanson
Den stora utställningen av Marie Hermanson

Vad läser du i januari?

Lässtatistiken 2017: summering av årets läsning

Här kommer sista delen i mina inlägg där jag summerar 2017. 🙂 Idag blir det ett inlägg med lässtatistik för 2017: förra årets läsning i siffror.

2017 läste jag 68 böcker, inklusive en och annan liten novell, poesisamling och annat, som i ärlighetens namn kanske inte tar så lång tid att ta sig igenom.

Antal lästa böcker 2017 (olika format)
Antal lästa böcker 2017 (olika format)

Lästakten varierade, kan man väl säga. Jag höll ett entusiastiskt tempo i början av året och under sommaren, men under hösten tappade jag verkligen fart. Jag hade mycket annat på gång under hösten och hade inte riktigt tid eller ro att sitta och läsa. Dessutom lyckades jag få till en rejäl hög med påbörjade böcker och det kan verkligen göra mig oinspirerad. Jag försöker att läsa en (pappers)bok i taget, men ibland kommer bokcirkelböcker och biblioteksböcker emellan och plötsligt har jag typ 5 böcker på nattduksbordet?!

Nåja. Medan pappersböckerna kan bli liggandes så är min ljudbokskonsumtion desto mer stabil. Ljudböcker är också något jag lyssnar på medan jag gör annat, så de är inte lika tidskrävande egentligen och påverkas inte så mycket av allt annat runt omkring. E-böcker är däremot något jag har blivit dålig på den senaste tiden. Tidigare har jag alltid en e-bok på gång i mobilen, men sedan en tid tillbaka läser jag morgontidningen i telefonen och då blir det e-böckerna som får stå tillbaka.

Under 2017 har jag som vanligt läst en hel del hyfsat nya böcker (böcker utgivna -17 har jag framför allt lyssnat på eller läst i mobilen), men jag har också läst förvånansvärt många äldre böcker, ser jag nu. Kul grej! Klassiker är ju faktiskt klassiker av en orsak, visst?

Utgivningsår för böcker lästa 2017
Utgivningsår för böcker lästa 2017

Korta böcker är min grej, som ni kanske vet om ni har följt mig ett tag. 🙂 En riktig koloss har jag dock läst i år: Middlesex, som är på 600+ sidor. Och den var SÅ bra! 🙂

Antal sidor för böcker utlästa 2017
Antal sidor för böcker lästa 2017

Bland ursprungsländerna tycker jag att det är lite extra kul att jag har prickat in två nya länder. Det låter sjukt med ”nya länder”, inser jag. Det är såklart ingenting nytt med vare sig de här länderna eller deras litteratur, men 2017 var i alla fall första året för mig då jag läste något från Argentina eller Belarus (Vitryssland).

Urspungsländer för böcker lästa 2017
Urspungsländer för böcker lästa 2017
Ursprungsländer för böcker lästa 2017 (förutom Sverige)
Ursprungsländer för böcker lästa 2017 (förutom Sverige)

Kvinnor läser, kvinnor skriver. Tydligen läste jag inte så många män i år. Så kan det gå!

Könsfördelningar för författarna till de lästa böckerna 2017
Könsfördelning bland de lästa författarna  2017

Läste jag något bra då? Ja, det får man väl säga, men jag har tyvärr läst en riktigt usel bok också. Varför gör man ens sådant? Jag har inget bra svar på det, men ibland har man dragit det så långt att det är för sent att backa… 😉 Dessutom: har man läst lite för långt så kan det också kännas roligt, på något sjukt sätt, att få såga boken på bloggen sedan (förlåt!). 😮

Betygsfördelning för de lästa böckerna 2017
Betygsfördelning för de lästa böckerna 2017

Det var det! Om ni vill ha en snabb summering av vad böckerna 2017 handlade om så kommer det ett ordmoln här:

Ordmoln 2017

PS: En vanlig fråga jag får är hur jag gör de här inläggen. Jag använder helt enkelt Excel. Jag fyller i löpande vilka böcker jag läser och eftersom jag gillar att föra statistik över grejer så är det ingenting jobbigt, utan enbart något kul. Det är enkelt att göra diagram när man redan har alla siffror i tabeller. 🙂

Tre julböcker: Julklappsboken, Jul i Bullerbyn och Petters och Lottas jul

Den kommersiella julen är nu över, men det bästa med julen är att man kan välja att fortsätta att njuta av julpynt och julens smaker länge till om man vill (t.ex. till tjugondedagen). Och det vill jag! I november gjorde jag en efterlysning på Twitter efter juliga/vintriga dikter, men fick inget napp. Det var lite närmare inpå jul som jag hittade JulklappsbokenLitteraturbanken och den har jag sedan bläddrat lite i varje dag, även efter själva julafton. Så idag tänkte jag skriva några rader om den och om två juliga bilderböcker som jag också har passat på att återuppleva i mellandagarna.

Julklappsboken: Julklappsboken och andra noveller, dikter och bilder ur Litteraturbankens samlingar (i urval av Paulina Helgeson)

Julklappsboken är en antologi med noveller, dikter och bilder från Litteraturbankens stora skatt. Man har sett över texterna och moderniserat där det behövs, så det är inte speciellt tungläst, trots att verken som texterna är hämtade från i allmänhet är minst 70 år gamla. Här finns klassiska och välkända bilder av Carl Larsson och texter av Selma Lagerlöf, Victoria Benedictsson och Anna Maria Lenngren, för att nämna några. Jag tänker ganska ofta att jag borde läsa fler klassiker, men då äldre böcker sällan är de som marknadsförs hårt i alla kanaler, så glöms de lätt bort när det väl gäller. Att läsa Julklappsboken var dock en hit. Den kändes som en riktig karamellpåse faktiskt – en hel bok med ”alla” de där klassiska författarna som jag har tänkt att jag borde läsa någon dag.

Dessutom kretsar alla berättelserna kring julen och ja, jag vet att väldigt många har julen som värsta tid på året och att många inte ens firar, men för mig finns det i alla fall någon slags magi fortfarande. Ibland har jag faktiskt lite svårt att själv förstå varför jag tycker att julen är så speciell, men den här boken ger i någon mening några ledtrådar.  I många av bokens texter berättas om en tid där julen verkligen behövdes som ett avbrott i årets mörkaste tid, när människor behövde vila och att få skämma bort sig själva med det godaste och lyxigaste de kunde finna på. I en tillvaro, som för många bestod av hårt slit och ett liv i enkelhet så verkar julen och julens förberedelser bli extra viktiga. Julen kan också vara den tid då människor är extra välkomnande och månar om varandra.

Jag tyckte det var jättehärligt att få läsa om julförberedelser ”förr i tiden” och att få läsa berättelser som utspelar sig i jultid. Ofta är det precis sådär som man tänker sig att klassiska jular beskrivs: det julstädas och tänds ljus, det julbakas och lagas en massa mat, enkla människor firar glatt i gemenskap över ett fat gröt (medan rikemansjulen mer är en rämnande fasad), barn kan knappt bärga sig för att slita upp julklapparna (och drömmarnas julklapp kan vara en bok), människor öppnar sitt hem för de som ingenstans har att gå. En del texter är lite mer överraskande, som t.ex. en av mina favoriter, Anna Wahlenbergs Om julen blir världen så god, där den ensamme och arme mannen inte alls gläds åt att plötsligt bli inbjuden till julfirande till höger och vänster, eller Anna Maria Lenngrens snärtiga, bitska och roliga julklappsrim i dikten Julklappar.

Missa inte den här lilla pärlan! Den kan läsas direkt på Litteraturbankens hemsida eller laddas ned gratis i läsplattevänligt format. Texterna i boken finns dessutom inlästa för den som föredrar ljudböcker. Här hittar du Julklappsboken.

Julklappsboken
Julklappsboken

Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland

Ur Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland
Ur Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland

I Astrid Lindgrens böcker (och filmatiseringar av hennes berättelser) är jularna alldeles särskilt magiska. Visst har hon många berättelser där det också gläntas på fattigdom och elände (ni har kanske läst Kajsa Kavat?), men i slutändan landar det oftast i fridfulla och glada jular med gemenskap och värme. I bilderboken Jul i Bullerbyn är julen rakt igenom fröjdefull. Snön ligger tjock, barnen åker kälke och blir rosiga om kinderna, det bakas pepparkakor, dansas runt julgranen, öppnas julklappar (som alla blir nöjda och glada över) och sedan skuttar alla upp tidigt på juldagen och åker släde till julottan. Jag kan tycka att Lindgrens bästa berättelser är de som tar upp situationen för de barn som inte har det såhär enkelt och tryggt som Bullerbybarnen, men Jul i Bullerbyn är ändå en väldigt härlig bok att bläddra i. Hela boken är lite som ett förljuget Instagramflöde, men det gör inget. Ibland vill man helt enkelt drömma om den där magiska julen, som kanske inte finns i verkligheten, och Jul i Bullerbyn, med Ilon Wiklands välkända och ljuvliga illustrationer, skildrar helt klart drömjulen så som den kunde se ut vid slutet på 20-talet. Den som vill komma i julstämning bör helt klart läsa den här boken. Här finns precis allt man önskar att julen var.

Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland
Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren och Ilon Wikland

Jul i Bullerbyn gavs ut första gången av Rabén & Sjögren 1963, men finns också i flera nyutgåvor, t.ex.  den från 1997 (ISBN: 978-91-29-63961-2). Den finns att köpa hos t.ex. Adlibris eller CDON (annonslänkar).

Petters och Lottas jul av Elsa Beskow

Petters och Lottas jul är den sista boken om Tant Brun, tant Grön, tant Gredelin och farbror Blå. Petter och Lotta bor hos tanterna och farbrorn och deras första jul står för dörren. De har lite svårt att förstå vad allt julstök ska tjäna till, men när granen efter många mödor är på plats och efter det att julbocken har varit på besök, och magiskt nog lämnat paket med precis det de önskat, så blir Petter och Lotta helt överväldigade. Tant Gredelin toppar upplevelsen genom att berätta en saga som förklarar att Julbocken egentligen är en förtrollad prins, som bor i skogen. Barnen fantiserar och letar så småningom efter denna prins, bland annat för att de vill be honom att lämna presenter även till tanterna och farbrorn nästa gång. En dag hittar de honom! Det här är en gullig liten berättelse, där Elsa Beskows bilder som vanligt är en ren njutning att betrakta.

Ur Petters och Lottas jul av Elsa Beskow
Ur Petters och Lottas jul av Elsa Beskow

Petters och Lottas jul gavs ut första gången av Bonniers 1947 och finns i flera nyutgåvor, t.ex. Bonnier Carlsens nyutgåva från 1995, som finns att köpa hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).

De bästa böckerna 2017

I min serie inlägg om 2017 är det nu dags att lista årets bästa böcker. Det är en svårare uppgift än vad det kanske låter som. Ett år är långt. Böcker jag läste i januari finns inte lika tydligt i minnet som de jag läste ut helt nyss och sådana här bästa-listor har därför lätt för att bli lite skeva. Dessutom: vilken är ens årets bästa bok? Den som berörde djupast? Den med de mest uppfriskande formuleringarna? Den roligaste? Mest spännande? Så svårt! Men jag går på magkänslan och gör ett försök: här är min topp 10!

10: Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky

Atlas över avlägsna öar måste in någonstans på min 10-i-topp. Det är en alldeles egen och poetisk atlas, faktiskt olik allt annat jag har läst. Mer än att vara en kartbok eller en faktabok så är den en betraktelse över hur oerhört stor och rik vår planet är och om drömmen om nya, oupptäckta platser att få sätta sin fot på. Man blir helt tagen!

Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky
Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky

9: Fyra Selma Lagerlöf-noveller från Novellix: Tjänsteanden, Frid på jorden, Vägen mellan himmel och jord, Dödskallen

Många av Lagerlöfs noveller är lite moraliserande och om man, liksom jag, inte är kristen så kanske man inte helt kan relatera till alla lager som kopplar till den kristna tron. Ändå är det väldigt njutbart att läsa just de här novellerna. Lagerlöf skriver om skräck, men framför allt om tro och tröst. Att läsa Lagerlöf är lugnande, trots att hennes noveller är rena spökhistorierna.

Fyra Selma Lagerlöf-noveller från Novellix
Fyra Selma Lagerlöf-noveller

8: Hemmet av Mats Strandberg

2017 verkar vara skräckromanens år. Utöver Lagerlöf blev jag verkligen förtjust i Hemmet av Mats Strandberg. Här har det ondskefulla flyttat in på ett äldreboende och till en början kan den kanske sammanblandas med den vanliga oron och synerna som flera av de dementa upplever. Hemmet är läskig och nervig, men är också en riktigt fin bok om att vara anhörig till någon som drabbats av demens.

Hemmet av Mats Strandberg
Hemmet av Mats Strandberg

7: Om det var krig i Norden av Janne Teller

Den lilla ungdomsboken Om det var krig i Norden är formgiven som ett pass och det är verkligen ingen lång berättelse. Trots detta lyckas den oerhört effektivt väcka tankar kring krig, flykt och invandring. Genom att vända på förhållandena och förlägga kriget till vår del av världen så blir det svårt att skaka av sig frågan: vad skulle du göra om det blev krig här, i Norden? Den här boken borde alla läsa!

Om det var krig i Norden av Janne Teller
Om det var krig i Norden av Janne Teller

6: Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Stora delar av Kiruna är på väg att rivas för att ge plats åt framtida brytning i gruvan. I sin säng ligger tonåringen Maja vaken långt in på natten och är livrädd för att staden ska rasa samman medan de spränger under jord. I det här landet tenderar nyhetsrapporteringen att snurra runt Stockholm och då känns det fantastiskt fint och välkommet att någon vill berätta om den här extrema stadsomvandlingen, som sker i detta nu(!), och hur den påverkar enskilda. I Tio över ett berättas det om att förlora sin barndoms kvarter, att som ung och maktlös tvingas bort från sitt hem, att uppleva att sina vänner och klasskompisar plötsligt skingras. En mycket intressant och berörande ungdomsbok!

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius
Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

5: Värddjuret av Marie Hermanson

En kvinna kommer tillbaka från en semester i ett exotiskt land och blir varse att hon har blivit värddjur för fjärilslarver, som nu väntar på att kläckas. En excentrisk läkare övertygar henne om att tillfälligt flytta in i hans fjärilshus för att låta de utrotningshotade fjärilarna kläckas. Det blir en inre resa för henne, samtidigt som hennes liv krymper allt mer, ju mer tid hon spenderar i fjärilshuset. Värddjuret är en både skrämmande och märklig bok. Paradoxalt nog blev det för mig en berättelse om något helt annat: om att vara en helt fri och obunden kvinna. Och jag älskade det! Värddjuret är en väldigt speciell bok. Jag vet knappt hur jag ska beskriva den.

Värddjuret av Marie Hermansson
Värddjuret av Marie Hermansson

4: Neapelkvartetten av Elena Ferrante

I år läste jag de tre avslutande delarna i Elena Ferrantes Neapelkvartett: Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går, Det förlorade barnet. Jag blev egentligen inte tagen med storm när jag började läsa de här böckerna, men berättelsen växte verkligen! Till slut var det med en verklig tomhet jag lyssnade klart på kvartetten och lämnade böckernas huvudpersoner, Lila och Elena. Fantastiska böcker! Som ni säkert redan vet, ty dessa böcker har varit sååå omskrivna, så handlar de om väninnorna Lila och Elena, som växer upp i ruffiga Neapelkvarter och vars liv sedan tar helt olika riktningar.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante
Den som stannar, den som går av Elena Ferrante

3: Araben av Pooneh Rohi

Araben är en bok som berättar vad det kan innebära att fly sitt hemland: skulden och sorgen över allt som har behövt lämnats bakom och otillräckligheten den känner som hamnar mellan två kulturer och måste uppleva att den ena av dem bleknar allt mer. Araben är en av de mest berörande böcker jag har läst, och en oerhört vemodig och sorgtung berättelse om vårt samhälle så som det är precis idag, där människor springer runt, runt på bostadsvisningar och drömmer om något slags liv som ska börja, medan andra sitter i kollektivtrafiken och fördriver sin tid i ett samhälle där ingen har plats för en och där man har förlorat allt.

Araben av Pooneh Rohi
Araben av Pooneh Rohi

2: Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj

Kan en reportagebok av en vitrysk, nobelprisbelönad författare vara något att ens våga sig på att läsa? Svar: ja! Bön för Tjernobyl här är både lättillgängligt och läsvärd. Framför allt är det en helt krossande bra bok. Aleksijevitj har intervjuat ett imponerande stort antal människor som på olika sätt har drabbats av kärnkraftshaveriet i Tjernobyl och med sin fantastiska tonkänsla har hon vävt ihop berättelserna till något som går rakt in i hjärtat. Det dessa människor har utsatts för är så fruktansvärt att det är smärtsamt att läsa om det. Boken innehåller många lager och skildrar det sovjetiska samhället på ett intressant sätt. En helt otrolig bok!

Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj
Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj

1: Glaskupan av Sylvia Plath

Glaskupan är en modern klassiker om en ung kvinna som upplever hur en ”glaskupa” träs över hennes liv. Från att ha varit en tjej på väg ut i livet, med bjudningar, fester, flärd, så tappar hon allt och virvlar rakt ner i en djup depression, som vid den här tiden inte kunde botas eller lindras med några antidepressiva tabletter direkt. Språket i boken är fantastiskt. Jag älskar de snärtiga formuleringarna och hur berättelsen är uppbyggd. Och i en värld där de flesta sjukskrivna är sjukskrivna för psykiska problem, och där det trots detta är absolut tabu att prata om det, så är det fantastiskt med berättelser som insiktsfullt och berörande berättar om depression. Poeten Sylvia Plath led själv av psykisk sjukdom, som sedermera tog hennes liv. Det blev bara en vuxenroman från henne. Vilken oerhörd förlust!

Glaskupan av Sylvia Plath
Glaskupan av Sylvia Plath

Vilken är din bästa läsning från 2017?