Bildinlägg

Bildinlägg

Några av mina bästa barnboksklassiker! ? #böcker #klassiker #narnia #fem #pellesvanslös

Bild från Bokblommas Instagramkonto.

De förklädda flickorna i Kabul

De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg
De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg

Jenny Nordberg befinner sig i Kabul för att göra research för en dokumentär om afghanska kvinnor. En av de kvinnor som hon följer är Azita, som har varit ledamot i parlamentet och som nu kampanjar för att bli omvald. När Nordberg träffar Azita och hennes familj går det så småningom upp för Nordberg att familjens son inte är en pojke. Den 6-årige Mehran är i själva verket en flicka som har klippts kort och som kläs i pojkkläder. För en kvinna i Azitas position skulle det vara för distraherande och komplicerat att sakna en son. I ett land där pojkar betyder allt och flickor inget kan det ibland vara enklast att helt enkelt förvandla en av sina döttrar till en son. Fenomenet har till och med ett namn: bacha posh. Nordberg blir förvånad och när hon skriver om händelsen så blir en hel (väst)värld lika förbluffad. Ingen har väl tidigare hört talas om detta fenomen. I Afghanistan, däremot, är det inte så ovanligt som man skulle kunna tro. De förklädda flickorna finns i själva verket överallt; i varje skola finns det flera stycken. I många fall är de en mycket dåligt bevarad kollektiv hemlighet. Släktingar, grannar och andra vet om det, men det låter det passera.

Nordberg fortsätter sin reportageresa genom att leta upp och prata med bacha posh och deras närstående. Hon träffar familjer där flickor har förvandlats till pojkar i en förhoppning om att den förklädda dottern på ett magiskt sätt ska göra att nästa barn blir en son. Hon träffar andra familjer där flickor har gjorts till pojkar av krassa ekonomiska skäl. I en fattig familj kan det vara nödvändigt att låta en son utföra enklare jobb mot betalning och finns det ingen son så får man alltså göra en dotter till en pojke. Skälen till att göra flickor till pojkar kan alltså skifta, men vad allt vittnar om är det som skett överallt i världen, i alla tider: i ett ojämlikt samhälle kommer det alltid att finnas de som måste förklä sig till den mer privilegierade gruppen. Det kan vara homosexuella som inte vågar vara öppna med att de är gay. Det kan vara förtryckta minoriteter som gör bäst i att försöka smälta in i den mer privilegierade massan. Bacha posh blir på så sätt ett tydligt uttryck för hur förminskade och förtryckta Afghanistans kvinnor är och de blir ett lika delar fascinerande som hjärtskärande exempel på vilka desperata metoder som kan tvingas fram för att förhålla sig till dessa patriarkala strukturer.

De förklädda flickorna i Kabul är en insiktsfull och intressant skildring av Afghanistan och landets utmaningar efter alla dessa år av krig. Nordberg berättar intressant om kultur och krig och hur detta hänger ihop med hur kvinnor behandlas idag. Det presenteras inga enkla lösningar på hur något skulle kunna förändras, men Nordberg gör det mycket tydligt att västvärldens bistånd knappast kommer att leda landet rätt. Det är verkligen en sorglig läsning, särskilt eftersom Nordberg skriver så fint om verkliga människor och deras mycket små friheter och handlingsutrymmen i ett land där de inte betyder någonting.

De förklädda flickorna i Kabul är också en mycket tankeväckande och intressant bok om könsroller och kön. Vad är det egentligen som gör en man till en man och en kvinna till en kvinna? Den här boken drar det verkligen till sin spets när den skildrar kvinnor som i ett av världens mest förtryckande länder lever sina liv som män. Det vanliga är att flickorna görs till flickor igen när de når puberteten, men en del bacha posh fortsätter att vara män. En del kan inte längre backa ur, kan inte börja leva ett instängt liv, kan inte överge sin frihet. Kanske är det inte så mycket det att vara man som det att ha en frihet som gör att en del backa posh har svårt att hitta en kvinnlig könsidentitet när det är dags. Det är hur som helst uppenbart att det är en komplex fråga och att det saknas svar. Det är något extremt med att få en påtvingad könsidentitet. Vad det gör med en människa har just ingen studerat, men nu har i alla fall Jenny Nordberg gett några av dem drabbade en röst.

De förklädda kvinnorna i Kabul är en helt överrumplande och fängslande reportagebok. Den väcker tankar och känslor om vartannat och är omöjlig att lägga ifrån sig. Läs!

I korthet

Rekommenderas för: Alla som vill lära sig mer om kvinnors liv i Afghanistan idag och vilka extrema metoder som kan krävas för att försöka få lite handlingsutrymme i en patriarkal och förtryckande värld.

Betyg: 5 motorcyklar av 5.

Citerat ur De förklädda flickorna i Kabul

”Zahra har en mycket tydlig bild av vad som skiljer pojkar och flickor åt. Mest av allt handlar det om hur de lever sina liv, förklarar hon: ”Flickor klär upp sig. De använder smink. Pojkar är enklare. Jag gillar det. Jag hatar långt hår, som flickor har. Jag skulle inte ha tålamod att borsta det, att tvätta det… Och flickor pratar för mycket. De skvallrar, vet du? Män pratar, men inte lika mycket som kvinnor. Kvinnorna sitter alltid inomhus och pratar. Pratar, pratar. Det är vad de gör. För de har ingen frihet. De kan inte gå ut och göra saker. Så de bara fortsätter att prata.”

Efter en paus lägger hon till:

”Jag hatar sjalen. Jag hatar att sätta på mig den. Och de långa tunikorna. Och bh. Jag vägrar att använda den.” Hennes kinder rodnar en aning igen, och håret faller ner i ögonen när hon vänder bort huvudet.

”Flickor tycker om att ha vackra hem, att måla dem invändigt och utvändigt”, fortsätter hon. ”Pojkar bryr sig inte om hemmen eller att diskutera hur de ska inredas. Männen lämnar ju ändå hemmen och går och arbetar. Det finns saker som kvinnor tycker om att göra: att laga mat, att städa, att göra sig själva vackra. Att gå på bröllop. Mode. Män är inte intresserade av sådant.”

Männen, å sin sida, tycker om att köra bil snabbt, vara med kompisar och slåss. Zahra beskriver den ultimate mannen: Jack Bauer i 24, omåttligt populär i Kabul. För henne och de andra pojkarna i kvarteret symboliserar den amerikanske hjältekaraktären en riktig afghan. En äkta krigare. Höjdpunkten i varje avsnitt är när han nästan blir misshandlad till döds, men ändå reser sig och försvarar sin heder. Precis som en afghan, menar Zahra, fruktar han aldrig döden. Och han ger aldrig upp.

Jag försöker mig på en billig poäng: ”Är pojkar alltså bättre än flickor?”

Zahra skakar på huvudet. Absolut inte.

”Flickor är intelligentare än pojkar, eftersom de arbetar mer i hemmet och kan göra fler saker. Män passar bättre för andra sorters arbeten. De är också intelligenta, men de kan göra färre saker. Allt arbete som pojkar kan göra, det kan kvinnor göra också. Jag vet det, för jag gör det. Men arbetet som kvinnor gör, det kan män inte göra.””

De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg
De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg

Om Jenny Nordberg och De förklädda flickorna i Kabul

Jenny Nordberg (född 1972) är en svensk prisbelönt journalist och författare, bosatt i New York. Hon skriver för tidningar som New York Times och Svenska dagbladet. Jenny Nordberg twittrar under @nordbergj och har en fansida på Facebook. Även boken har en hemsida: bachaposh.com.

Originalets titel: The underground girls of Kabul.
Översättare: Ann-Marie Ljungberg.
Utgivningsår: 2015 (första svenska upplagan, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 366 (ca 12 h lyssning).
Andras röster: Bloggbohemen, Dagensbok.com, Feministbiblioteket, Kulturkollo.

Baksidestext

”Efter att ha fött tre flickor bestämmer sig Azita, en kvinnlig politiker i Afghanistan, för att förvandla sin fjärde dotter till en son. Hennes yngsta dotter får sitt långa hår avklippt och kläs i byxor och en jeansskjorta. Maken blir också nöjd – han blir inte längre baktalad som ett misslyckad far till enbart fyra döttrar, i ett samhälle där pojkar och män är det enda som räknas.

De kallas ”bacha posh” – flickorna som kläs ut till pojkar av föräldrar som har ett desperat behov av söner. I förklädnad kan flickorna röra sig friare i ett hårt segregerat samhälle. De kan också arbeta och gå i skolan, tills puberteten sätter stopp och tvingar dem att bli kvinnor som gifts bort mot sin vilja.

När journalisten Jenny Nordberg först berättade om det okända fenomenet i New York Times 2010 blev de förklädda flickorna en världsnyhet. Boken fortsätter att följa flera familjer på nära håll i Kabul och är en fascinerande historia om uppfinningsrikedom och kollektivt självbedrägeri, men blir också ett skakande reportage om hur lite en kvinnas liv är värt efter tretton års krig i Afghanistan.

I sökandet efter hemligheter i en krigszon ställer författaren förbjudna frågor om sex och könsidentitet, om Gud och religiösa lagar, och om vad skillnaden mellan pojkar och flickor – eller män och kvinnor – egentligen består i. Det hon till slut finner i ett av världens farligaste länder lär oss något om vår egen historia och om människors vägran att acceptera förtryck genom alla tider.”

Bodil Malmsten (1944-2016)

Min sambo hävdar ibland att jag har för många favoritförfattare, att mitt ständiga prat om att ”det här är det bästa jag har läst!” och ”X är min absoluta favoritförfattare”, gör att lovorden till slut tappar i betydelse. Det skulle kunna ligga något i det, men sanningen är att jag bara har en favoritförfattare, en författare som finns på en sådan upphöjd och egen nivå att ingen och inget kan jämföra sig mot henne. Nu har hon gått ur tiden.

När jag igår möttes av beskedet att Bodil Malmsten har somnat in, så kände jag en tomhet och en sorg av det allra mest egoistiska och giriga slaget. Jag kände inte Bodil Malmsten, har aldrig ens sett henne i verkligheten. Förlusten för mig är är såklart inte henne som person, eftersom jag inte kände henne, utan förlusten av hennes makalösa författarskap och sorgen över att inte få ta del av det mer. Jag är så ledsen över att Malmsten inte kan ge oss fler ord. Jag vill inte ta in att hennes ord har tystnat. Det finns ingen som kan skriva med hennes precision och exakthet. För mig har hon varit den yttersta och skickligaste. På en ingenjörs vis vill jag bearbeta alla hennes texter, skriva en algoritm som kan fånga magin i en exakt, magisk formel. Men det går inte. Malmsten är unik i sitt slag. Hennes nyanser kan inte fångas av en robot, ej heller återskapas av någon annan författare.

Kanske började jag vänja mig redan i hennes sista loggbok, Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig, där sorgen och åldrandet ligger som mörka, bultande stråk, att även detta författarskap kunde ta slut. Kanske förstod jag med dikten Det här är hjärtat att avskedet och sorgen som Malmsten skriver om inte enbart syftar till hennes egen förlust av en närstående utan också gick tillbaka till henne själv. Men trots att jag och andra läsare har vetat och anat så länge att Malmsten har varit en av alla de som drabbats av cancer, trots att jag har förstått detta, så blev jag helt bestört av beskedet att hon nu har gått bort.

Aldrig har en författares bortgång känts som en sådan stor förlust tidigare.

Jag har inget mer att blogga om detta. Jag skulle kunna blogga om mina favoriter ur hennes författarskap. Jag skulle kunna citera ur hennes verk, posta bilder av hennes böcker, men det känns för billigt och för konstigt och hennes bortgång för abstrakt.

Det enda sättet att hålla denna förlust borta är att fortsätta att läsa hennes ord. Det är vad jag ska göra.

Vinter

Bildinlägg

Bildinlägg

Snart har jag läst ut #deförkläddaflickornaikabul. Det är ett fantastiskt reportage om kvinnors situation i #afghanistan och någras försök att förhålla sig till de patriarkala strukturerna. Ett sätt att skapa lite mer säkerhet i en pojklös familj är att klä ut någon av sina flickor till pojke och låta henne leva som pojke. Boken väcker många tankar kring könsidentitet och könsroller. Den har också lärt mig mycket om situationen i Afghanistan. Läs den här boken! Det är brännande, intressant och svårt att lägga boken ifrån sig. #boktips #läserjustnu #feminism #bachaposh

Bild från Bokblommas Instagramkonto.

April i anhörigsverige – teatern

Jag såg att Susanna Alakoskis April i anhörigsverige har haft premiär som teater. Den går just nu på Lilla scenen på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm. Ett tips för dig som har vägarna förbi!

Jag tycker verkligen om Alakoskis böcker. Hon skriver så bra om klass, utanförskap och bördan det innebär att vara anhörig. Jag läste April i anhörigsverige förra året och tyckte om den. Jag tyckte ännu lite mer om hennes Oktober i fattigsverige, som är skriven i samma stil. Boktips!

April i anhörigsverige av Susanna Alakoski
April i anhörigsverige av Susanna Alakoski

Green kitchen stories: läckra vegetariska vardagsrecept

Green kitchen stories av David Frenkiel och Luise Vindahl
Green kitchen stories av David Frenkiel och Luise Vindahl

Det här är ingen matlagningsblogg, men eftersom det är så omåttligt populärt med vegetarisk matlagning och många hittar till min blogg genom att googla på just detta så kanske det inte är helt fel att skriva några rader om min senaste bok i kokbokssamlingen: Green kitchen stories.

Boken delar titel med författarnas blogg, som jag själv aldrig har följt, faktiskt. De har i alla fall i många år drivit en mycket populär livsstilsblogg där de delar med sig av recept och sådant. Paret beskriver sig själva som ”den osunda vegetarianen” som träffade ”den hälsomedvetna köttätaren”. Deras lösning blev att skära ner på kött och att börja med mer fullkorn, quinoa och naturlig sötning. Det märks att matlagning och ”hälsokost” är parets stora passion. Jag tycker inte om begreppet ”hälsokost”, särskilt inte när det ramlar in på ”raw food”, glutenfritt och annat trendigt. Det är såklart inget fel i sig att äta ”raw” eller glutenfritt, men jag tror inte på att det finns något magiskt som gör att just icke upphettad mat eller naturligt glutenfri mat är speciellt mycket bättre än annan bra mat gjord på schysta livsmedel. Jag känner inte till någon seriös studie som kan förklara vad det är för magiskt med att inte hetta upp maten till mer än 42 °C (= raw food). Vad gäller gluten så finns det idag en pseudovetenskaplig och mycket märklig idé om att glutenfritt är nyttigt. I själva verket är det helt poänglöst för personer som inte är drabbade av celiaki att avstå från gluten. Glutenfritt i sig är inte farligt, men det är dyrt med glutenfritt och glutenfria produkter är ofta fattiga på fibrer och, om sanningen ska fram, smak och spännande konsistens… Alla tokigheter om att det skulle finnas en koppling mellan gluten och autism och annat skitsnack är myter och ingenting att bry sig om. Mycket i den här boken är raw och glutenfritt och det ligger väl i linje med författarnas uppfattning om vad som är nyttigt. Jag skriver allt det här dravlet för att jag vet att många, liksom jag, blir helt aviga och skruvar på oss när vegetarisk mat ramlar in på det där ”extrema”. Vegetarisk matlagning kan vara  mycket mer än hela den här hipsterkulturen och många vill nog, liksom jag, äta god, mättande, näringsrik, lättlagad vegetarisk mat utan att för den sakens skull anamma en hel livsstil med självhushållning, långkok, yoga och trenddieter. Inte för att jag har någon aning om ifall författarna sysslar med 2 av de 4 saker jag räknade upp, men ni kanske förstår vart jag vill komma.

Nu när jag har skrivit allt detta kan jag fortsätta med att JA, det märks att boken är skriven av folk som ser vegetarisk matlagning som en hel livsstil, där det ingår att t.ex. göra sin egen havregrynsmjölk och göra ”ghee” (klarat smör), som man sedan kan ha i cirka alla recept i boken. MEN, man behöver ju inte gå i författarnas fotspår om man känner för att ta lite genvägar och att kanske utesluta det som kan verka lite väl krångligt att sno ihop en vardag. Dessutom måste man ju inte undvika raw food bara för att man inte tror på det magiska i att äta ljummen mat. 😉 Både jag och min sambo blev mycket förtjusta i bokens savojtacos med fyllning av majs & mango, som råkar vara raw food och som också är både supergott och snabblagat.

Boken är indelad i praktiska kapitel baserade på tillfällen när det kanske passar extra bra att äta rätterna. Särskilt kapitlet ”Mat på väg” känns kul. Det är kanske fler än jag som har idétorka när det gäller bra mellanmål och lätta rätter som man kan ta med. Det blir ju lätt att man bara tar en trist macka eller något. Här tipsas det istället om spännande sallader och wraps. I övrigt har jag mest hunnit laga ur ”Lättare rättare”-kapitlet, där quinoabiffar redan är en ny favorit. De är dessutom är otroligt vackra, vilket folk hittills alltid har kommenterat när jag har dem i lunchlådan. :) En annan klockren rätt som jag gjorde här om dagen är blomkålspizza med fyllning av grön zucchini. Botten är alltså gjord på mixad blomkål och mandel bland annat. För mig, som är faktiskt är glutenintolerant och därför måste äta glutenfritt, så är det såklart väldigt trevligt med alla naturligt glutenfria recept där blomkålspizzan är ett exempel. Snabblagad var den också, jämfört med vanlig pizza.

Många har tipsat mig om just den här boken och ja, den är verkligen snygg och inspirerande. Boken innehåller fantastiskt fina foton och maten är färgrik och fotovänlig, om man säger så. Man blir verkligen inspirerad! Det här är inte den handfasta vardagskokboken för den som skulle vilja testa ”köttfri måndag”, men det är helt klart en varierad och inspirerande kokbok med många intressanta smakkombos. Jag kommer att laga mycket mer ur den här boken.

I korthet

Rekommenderas för: Den som är seriöst intresserad av vegetarisk matlagning och vill ha tips på spännande rätter med inspiration från populära hälsodieter som raw food.

Betyg: 4 bönor av 5.

Green kitchen stories av David Frenkiel och Luise Vindahl
Green kitchen stories av David Frenkiel och Luise Vindahl

Om Green kitchen stories och om David Frenkiel och Luise Vindahl

David Frenkiel och Luise Vindahl driver den populära mat- och livsstilsbloggen Green kitchen stories där de delar sig sig av vegetariska recept. Frenkiel jobbar också som art director och Vindahl utbildar sig till nutritionist. Paret lever i Stockholm tillsammans med sin dotter Elsa. Frenkiel och Vindahl finns på TwitterFacebook och Instagram. Frenkiel och Vindahl har också skrivit boken Green kitchen travels.

Originalets titel: Green kitchen stories (engelska)
Översättare: Sandra Medin.
Foto: Johanna Frenkel.
Utgivningsår: 2013 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 247.

Baksidestext

”David Frenkiel och Luise Vindahl står för nydanande och spännande vegetarisk mat. Deras succéblogg Green Kitchen Stories inspirerar folk över hela världen att laga god och nyttig vege­tarisk mat med naturliga ingredienser. I kokboken Green Kitchen Stories finns över 100 av deras läckraste favoritrecept.

Genom att kombinera vanliga skafferivaror och färska råvaror i säsong visar David och Luise hur lätt det är att laga närings­rika och välbalanserade rätter varje dag.

Lär dig att laga ört- & sparrisfrittata till frukost, ugnsbakad ört- & pistaschfalafel till lunch och siciliansk parmigiana di zucchine när du bjuder hem dina vänner på middag. Upptäck en rad olika soppor, sallader, juicer och munsbitar som är lätta att laga men som tilltalar både gom och öga.

Tack vare de fantastiska bilderna kommer denna vackra kokbok att inspirera alla att vilja laga och äta mat som är bra för både kropp och själ.”

Bildinlägg

Bildinlägg

#vikomöverhavet är en bok som jag har hört mycket bra om. Jag längtar efter att läsa denna "kollektivroman" om japanska kvinnor, "postorderbrudar", som reser över havet till sina blivande makar. Det verkar vara en väldigt fin roman. Kort är den också (166 sidor). Det är ofta ett kvalitetstecken. #villläsa

Bild från Bokblommas Instagramkonto.

Fylla år och få böcker

Nu har jag levt i över en vecka som 29-åring, men än är det inte för sent att visa några av mina fina födelsedagspresenter. Mina nära och kära vet vad jag gillar. Och då kan det hända att man får Lena Anderssons senaste och ett superfint, virkat, viollila bokmärke

Allvarligt talat av Lena Andersson
Allvarligt talat av Lena Andersson

och en oerhört tjusig bok om möbelformgivaren Josef Frank (älskar hans design!).

Josef Frank möbelformgivaren av Kristina Wängberg-Eriksson och Jan Christer Eriksson
Josef Frank möbelformgivaren av Kristina Wängberg-Eriksson och Jan Christer Eriksson

Glad blev jag! <3

Det är inte så tokigt att fylla år så länge man får böcker. 😉

Bildinlägg

Bildinlägg

Någon som minns de här fantastiska ungdomsböckerna om #steffiochnelli, som flyr från Wien under #andravärldskriget och hamnar hos fosterföräldrar i Göteborg? Älskade de här böckerna! #90s #favoritbok #ungdomsbok #tonår

Bild från Bokblommas Instagramkonto.

Öppnas i händelse av min död

Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty
Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty

Cecilia är den ständigt glada och glättiga hemmamamman som har exakt allt i livet perfekt planerat och i ordning. Varje lite tupperwareburk är prydligt uppmärkt, inköpslistorna är en ren uppvisning i planering och varje liten detalj i ungarnas födelsedagskalas är noga uttänkt. En dag, när hon är på vinden för att ordna med något, så råkar hon stöta till en av makens mer röriga högar. Ut far ett brev med hennes namn textat på framsidan och med påskriften ”öppnas i händelse av min död”. Nyfikenheten är stor, men Cecilia avhåller sig från att öppna det. Ett tag. Sedan trillar hon dit och plötsligt ställs allt på ända. Vem är hennes make egentligen?

Samtidigt som detta sker så packar Tess ihop sina och sonens viktigaste saker och tar flyger till hennes mamma. Hennes man har precis meddelat att han och Tess’ bästa vän är förälskade i varandra och vill leva tillsammans. Tess liv är slaget i spillror och nu flyr hon från problemen. I hennes gamla hemstad, där mamman bor, förbereder sig samtidigt Rachel för årets jobbigaste dag: årsdagen för när hon förlorade sin dotter. Vägarna kommer att korsas för Cecilia, Tess och Rachel och på ett snyggt sätt rullar författaren upp vad som har hänt och hur allt hänger ihop.

Berättelsen liknar filmen Butterfly effect och liknande historier som utforskar ”fjärilsffekten” – hur små händelser kan få stora effekter någon annanstans i systemet. Jag tror att vi alla någon gång har funderat och grubblat över hur saker och ting hade blivit ”om bara…”. Den här boken handlar om just det och den är uppbyggd så att det blir spännande som i en deckare. Jag tyckte faktiskt att boken var en riktig bladvändare.

Samtidigt måste jag erkänna att jag inte blev helt tagen med storm. Till en början hade jag oerhört svårt för det som jag uppfattade som extremt unkna könsroller. Överlag bygger faktiskt boken på en hel del klichéer och den bjuder också, trots spänningen, på en del rejält förutsägbara grejer. Som så ofta med den här typen av feel good-berättelser så är det dock lätt att ha överseende med små brister. Det här är en underhållande och avkopplande bok, varken mer eller mindre. Läsvärd!

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill läsa en riktig bladvändare om hur små, obetydliga händelser kan få oerhörda konsekvenser och hur människors vägar kan korsas på oväntade sätt.

Betyg: 3+ påskharar av 5.

Citerat ur Öppnas i händelse av min död

””Det finns inget smör”, konstaterade Isabel. ”Inget margarin heller.”

Hon vände sig om från kylskåpet och tittade uppfordrande på sin mamma.

”Är du säker på det?” frågade Cecilia. Hur hade det gått till? Hon glömde aldrig en basvara. Hon hade ett idiotsäkert system. Hennes kylskåp och skafferi var alltid välfyllda. Ibland ringde John-Paul på väg hem från jobbet och frågade om hon ville att han skulle ”köpa mjölk eller något” och hon svarade alltid: ”Öh, nej?””

Öppnas i händelse av min död - Liane Moriarty
Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty

Om Öppnas i händelse av min död och Liane Moriarty

Originalets titel: The husband’s secret (engelska).
Översättare: Eva Johansson.
Utgivningsår: 2014 (Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 345.
Andras röster: Booksessed, Böcker i öratFeelgoodbiblioteketFeministbiblioteket, HyllanJohannas deckarhörna, Med näsan i en bokMidnatts ord.

Liane Moriarty (född 1966) är en australiensisk författare. Hennes stora genombrott kom med romanen Öppnas i händelse av min död, som har sålts i över 2 miljoner exemplar och som nu är aktuell för en filmatisering. Hennes senaste roman är uppföljaren, Stora små lögner, som kommer på svenska 2016. Liane Moriarty har en hemsida och en fansida på Facebook.

Baksidestext

”Tänk dig att din man hade skrivit ett brev till dig, ett brev som bara får öppnas efter hans död. Föreställ dig också att brevet innehåller hans djupaste, mörkaste hemlighet. En hemlighet som kan förstöra inte bara det liv och den familj ni har byggt tillsammans, utan också andras. Tänk dig att du hittar det här brevet när din man fortfarande lever…

Cecilia Fitzpatrick är en framgångsrik affärskvinna, en mycket älskad fru och mamma och omtyckt av många. Hennes liv är välordnat och det är också hennes hem. Hennes äktenskap med John-Paul är lyckligt, de har tre döttrar och bor i Sydney i Australien. En dag när hon är uppe på vinden ramlar en kartong ner från en hylla där hennes man sparar gamla kvitton. Ur kartongen faller ett förslutet kuvert. Brevet är till Cecilia från John-Paul, men får öppnas endast då han är död. John-Paul är på tjänsteresa men när han ringer berättar Cecilia om brevet, han avfärdar det och ber henne slänga det utan att läsa. Men Cecilia blir inte lugnad utan ännu mer förbryllad. Varför fanns brevet på vinden, i en obetydlig kartong? Ska hon trots allt öppna brevet och läsa, eller? Plötsligt har hennes liv tagit en helt ny vändning på grund av ett brev från hennes man, ett brev som innehåller något hon aldrig skulle kunna föreställa sig…

Internationella succéförfattaren Liane Moriarty har skrivit en gripande, tankeväckande roman. Hon berättar om ett äktenskapsdrama med också om flera personers livsdramer. Den brännande frågan är: Hur väl känner vi egentligen den vi lever med?”

7 skäl till att läsa e-böcker (på läsplatta)

Jag har genom åren tjatat ganska mycket om e-böcker på den här bloggen. Nu har e-boken äntligen börjat slå igenom. Jag har i alla fall fått intrycket att e-bokförsäljningen har ökat en hel del och jag märker också på min omgivning att många faktiskt väljer att läsa böcker i just e-boksformat. För den som ännu inte har upptäckt e-boken så tänkte jag i alla fall tipsa om några bra anledningar till varför man ska läsa e-böcker och också varför det är extra nice att göra det på en läsplatta.

  1. Du har tillgång till ett helt bibliotek. Med e-bokläsare behöver du inte ägna speciellt lång tid åt att grubbla över vilka böcker som ska få följa med i bagaget. Ta med allt! En e-bokläsare kan rymma hundratals, ja, tusentals böcker. För den som kan koppla upp sig på trådlösa nätverk är nya böcker bara något klick bort, dessutom. Det innebär också att det går att sitta hemma och snabbt få tag på nya böcker när lässuget kommer. Det är inte nödvändigt att ta sig till ett bibliotek eller en bokhandel eller att sitta och vänta på att ett beställt bokpaket ska dimpa ned i brevlådan. Klick, klick bara!

    Läsplatta
    Läsplatta
  2. En läsplatta tar nästan ingen plats alls. Jag har haft perioder när jag har rest mycket i tjänsten och det har då varit fantastiskt att ha en läsplatta med sig. Min läsplatta väger ca 150 g och tar nästan ingen plats alls – perfekt i ett i övrigt proppfullt handbagage.

    Den dag jag blir fri
    Den dag jag blir fri av Lawen Mohtadi
  3. Att läsa på läsplatta är lika skönt som att läsa pappersböcker. Jag brukar bli trött i ögonen av att läsa på ljusstarka skärmar. Jag jobbar dessutom mycket framför datorn och vill gärna vila mig från skärmar när jag är ledig. Visst kan man läsa e-böcker på mobilen eller surfplatta (eller dator!), men har man möjlighet att läsa på läsplatta med e-bläcksteknik så är det verkligen att föredra. Moderna plattor har skön kontrast, bra upplösning och är precis lika sköna att läsa på som pappersböcker.

    Levande och döda i Winsford
    Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser
  4. Du kan variera teckenstorlek och annat för att öka läskomforten. Ja, med e-böcker är det möjligt att ändra teckenstorlek, typsnitt, marginaler… Vilka grejer man kan ställa in är lite varierande, men just teckenstorlek brukar alltid gå att ändra. Och det är ju skönt! Ibland vill man ju faktiskt ha lite större text av en eller annan anledning.

    Nattvakten av Sarah Waters
    Nattvakten av Sarah Waters
  5. Du kan läsa i solen. Att sitta med en surfplatta eller mobil ute i solen är inget vidare. Det brukar inte gå att se någonting, hur mycket man än ökar ljusstyrkan… Men, som jag redan har tjatat om: e-bläck är som vanligt bläck på papper… Man kan alltså utan problem sitta ute och läsa, även om solen skiner.

    More fire av Karolina Ramqvist
    More fire av Karolina Ramqvist
  6. Du kan låna e-böcker på biblioteket. Det går ju såklart att låna även pappersböcker på bibliotek… 😉 Men jag tycker ändå att det är värt att nämna att man inte nödvändigtvis måste tömma plånboken för att få tag på sina e-böcker.

    Din tjänare hör av Sara Lidman
    Din tjänare hör av Sara Lidman
  7. Gamla klassiker får nytt liv. Jag vet att flera förlag satsar på att ge ut klassiker och äldre böcker i e-boksformat. Böcker som alltså kan vara svåra att få tag på i bokhandeln går ibland att köpa som e-böcker. Hos t.ex. Litteraturbanken finns också en stor del av vår bokskatt tillgänglig – gratis!

    Ru av Kim Thúy
    Ru av Kim Thúy

Så: det finns ingenting att vänta på. Visst har pappersböcker sina fördelar och sin charm, men e-böcker är fantastiska som ett komplement.

Bildinlägg

Bildinlägg

#citerat ut #krigsdagböcker. Spännande att läsa om kriget medan det utspelar sig och att få följa #astridlindgren i fest och i vardag, i jobb och i oron över barnen.

Bild från Bokblommas Instagramkonto.

Carol (både ett film- och boktips)

Det kanske är fler än jag som har passat på att se Carol på bio nu efter jul. Filmen är en filmatisering av Patricia Highsmiths roman Price of salt. Den kretsar kring Carol, som är mitt uppe i en skilsmässa. Hon är nämligen gay och nu har hon och hennes man bestämt sig för att gå skilda vägar. Hennes (ex)make är dock fortfarande förälskad och vill ha henne kvar. När Carol inleder en romans med ett ungt butiksbiträde så blir han rasande. Han hämnas genom att meddela via Carols advokat att hon inte längre får ha vårdnaden om deras dotter. Det är 50-tal och homosexualitet räknas vid den här tiden som en sinnessjukdom och som ett oerhört syndigt beteende. Carol räknas inte längre som en god mor som kan ta hand om sin egen dotter. Carol blir förkrossad och ger sig iväg på en roadtrip med sin nyfunna älskarinna. Båda offrar mycket för sin (ut)flykt och för varandra. Det är en helt otrolig film om priset för att få vara den man är. Skådespeleriet är fantastiskt. Såväl Cate Blanchett (Carol) som Rooney Mara (hennes älskarinna) har goda chanser på en varsin Oscar. I alla fall enligt min bedömning. :)

Patricia Highsmith är kanske mest känd för sina böcker om psykopaten Mr Ripley (En man med många talanger, En man utan samvete, En man med onda avsikter), men hon skrev faktiskt ganska många romaner under sin karriär. Priset på salt är hennes andra bok och den sägs vara baserad på händelser som en av hennes vänner råkade ut för. För sin tid måste den ha varit väldigt uppseendeväckande. I en tid då homosexualitet upplevdes som avvikande måste det ha varit en stor grej att faktiskt skriva en roman om ett lesbiskt par. Boken kom ut första gången 1952. Nu tyckte visst Modernista att det var dags för en nyutgåva på svenska – och det kan de ju ha rätt i! Titeln är Carol, och inte Priset på salt, som man kanske hade kunnat tro, men de har struntat i den dumma trenden att göra framsidor med motiv från filmatiseringen. Framsidan är istället såhär snygg:

Carol av Patricia Highsmith
Carol av Patricia Highsmith

Vill läsa! :)

Arvet efter dig

Arvet efter dig av Jojo Moyes
Arvet efter dig av Jojo Moyes

Arvet efter dig är uppföljaren till Jojo Moyes bestseller Livet efter dig. I Livet efter dig fick läsaren följa Lou, som börjar arbeta som personlig assistent åt en svårt deprimerad, rörelsehindrad man vid namn Will. Det uppstår känslor mellan dem, men förhållandet är ändå dömt att misslyckas – mannen har bestämt sig för att avsluta sitt liv på en klinik för aktiv dödshjälp.

I Arvet efter dig flyttas läsaren fram i tiden. Lou jobbar nu på en pub på flygplatsen och lever själv i en lägenhet i London. Jobbet är ingenting som hon trivs med och förlusten som hon precis har upplevt är också som ett oläkt sår. När hon faller från sin takterrass och skadar sig så räknar faktiskt omgivningen med att det rör sig om ett självmordsförsök. Trots att det faktiskt inte var ett självmordsförsök så är Lou självklart fylld av sorg efter vad hon har varit med om och hon börjar därför att träffa en sorgebearbetningsgrupp, utan att för den sakens skull bli speciellt hjälpt i att komma vidare.

En knuff framåt kommer istället från ett helt oväntat håll. En dag kommer en strulig tonårstjej in i hennes liv. Hon visar sig vara en okänd dotter till Will. Inte ens Will har vetat om detta, och ännu mindre har hennes farföräldrar eller Lou, gjort det. Nu blir tonåringen på en förvånansvärt kort tid en viktig och självklar del av Lous liv och med henne under sina vingar så börjar Lou att ta sig framåt igen och hon börjar faktiskt att dejta en kille.

Jojo Moyes är duktig på att skriva engagerande feel good-böcker och lagom fånig romance. Hon brukar hitta roliga och intressanta karaktärer och skriver med ett härligt flyt och skön humor. Det som skaver lite med just Arvet efter dig är kanske själva premisserna för alltihop. En okänd dotter..? Det känns verkligen dokusåpa på 90-talet. Sedan är faktiskt inte kärleksromaner min bästa genre. Jag har ofta svårt för när det blir löjlig Hollywoodkärlek av det hela och den här boken har tyvärr några dragningar åt det hållet. Det finns en del dramatiska förvecklingar som drar tankarna åt filmens värld – och det är inte nödvändigtvis en komplimang. Trots det lite sökta och överdrivna finns det aspekter som väger upp. Humorn är en sådan grej. De intressanta karaktärerna är en annan. Det är också bra att författaren balanserar kärlekstrubblet och relationsbitarna med lite mörker. Sorgebearbetningen ger faktiskt en lagom tyngd åt berättelsen. På många sätt tycker jag dessutom att den här boken är bättre än Livet efter dig, som jag tycker är mörk på ett oreflekterat och lite obehagligt sätt (det är inte lätt att försöka göra feel good av ämnet aktiv dödshjälp).

Jag skulle säga att Arvet efter dig är en läsvärd och avkopplande bok för den som vill veta vad som hände sedan med Lou. Jag kan dock tycka att författaren har bättre böcker bakom sig. Etthundra mil är en av dem.

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill läsa en avkopplande feel good om Lous kärlekstrubbel efter händelserna i bestsellern Livet efter dig.

Betyg: 3 ambulanssjukvårdare av 5.

Arvet efter dig av Jojo Moyes
Arvet efter dig av Jojo Moyes

Om Arvet efter dig och Jojo Moyes

Jojo Moyes är en brittisk journalist och författare som har gett ut en lång rad romance-böcker sedan debuten 2002. Stort genomslag fick hon 2012 med bestsellern Livet efter dig, som behandlar det tuffa ämnet aktiv dödshjälp. Uppföljaren till Livet efter dig, Arvet efter dig, är hennes senaste bok. Jojo Moyes har en hemsida och en fanpage på Facebook.

Originaltitel: After you (engelska).
Översättare: Pia Printz.
Uppläsare: Gunilla Leining.
Utgivningsår (första utgåvan på svenska): 2015 (Printz).
Antal sidor: 402 (ca 13 h lyssning).
Andras röster: Beas bokhylla, Bokmumriken, Bokpool, Hyllan.
Köp hos t.ex: Adlibris, Bokus.

Baksidestext

Jag vill att du ska leva ett bra liv. Jag vill att du ska leva.
Med all min kärlek,
Will

Lou tampas med skuldkänslor över att hon inte lyckades förmå Will att fortsätta leva, samtidigt som hon själv ställs inför en hel rad nya utmaningar. Hon lovade Will att våga mer och att leva sitt liv fullt ut. Men hur? Och om man lärt sig att kärleken ibland lämnar en med outsäglig sorg och saknad, vågar man då bli kär igen?
Jojo Moyes uppföljare till succéromanen Livet efter dig är fylld av stora känslor, humor, svåra val och en stor dos igenkänning.”