Det saknas inte deckarförfattare i Sverige…

Jag läste i SvD att SVT kommer att sända ett ”Stjärnorna på slottet” med deckarförfattare. Med start i januari kommer det sändas program där författarna Denise Rudberg, Börge HellströmAnders Roslund, Anna Jansson, Christoffer Carlsson och Katarina Wennstam turas om att berätta om sig själva. De ska också leka Cluedo med mord från deras egna böcker.

Först kändes det som ett April-skämt, men det är ju långt till april, så det är väl inte ett sådant.. Alltså, jag menar inte att det är en helt crazy idé, men det känns bara så… gammalt. Orkar någon ens titta på alla de här programmen där kändisar och b-kändisar och c-kändisar pratar, gråter, dansar och så vidare?

Gud, vad negativ jag låter. Men det är ju också den där aspekten jag har varit inne på förut, den att det finns så ooootroligt många dussindeckare. Om det här ska bli ett koncept som SVT kommer att köra i ett antal år så får vi som läsare inte bara det tveksamma nöjet i att försöka sålla ut guldkorn i en ännu stridare ström dåliga deckare utan vi kommer också att behöva titta på hur författarna, som eventuellt är snäppet mer ointressanta än de eventuellt helt ointressanta böckerna, berättar om sina liv på bästa sändningstid. Det insinueras i SvD-artikeln att det här kommer bli ännu en i raden av gråt ut-program, dessutom.

Nu menar jag inte att författarna som medverkar i första säsongen är usla, men jag kan tänka mig att det här programmet kommer att följa precis samma utveckling som alla andra kändisprogram… Förr eller senare tackar alla kändisar nej liksom..

Har fått en Modiano!

Mina föräldrar skämmer verkligen bort mig! Det kanske inte är så många som får presenter på sin namnsdag, men mina föräldrar brukar ge mig något från årets Nobelpristagare. Det är en tradition som har pågått i ganska många år nu och jag blir lika glad varje gång! Jag heter alltså Elisabeth i andranamn och årets bok blev denna:

Lilla smycket

Ska bli så roligt att läsa!

(Jättedålig bild, jag vet, men det blir suddigt och dåligt när man fotar med mobilkamera i mörker och tyvärr har vi inte så mycket ljus på de här breddgraderna såhär års…)

Grattis till årets Augustpristagare!

En vanlig dag hade jag varit och tränat såhär dags, men med kraftigt halsont har jag haft stor anledning att göra något helt annat och med livesänd Augustprisgala har det inte varit så illa med halsont just ikväll, ändå! Jag har suttit bänkad vid min dator och lyssnat på prisutdelningen. Nu återstår bara att gratulera:

Lars Lerin med Naturlära,

Jakob Wegelius med Mördarens apa

och

Kristina Sandberg med Liv till varje pris!

Jag vill läsa ALLA, för, som jag alltid brukar säga: Augustpriset känns som det mest intressanta och relevanta bokpriset. När andra priser går till pretentiösa författare eller annat som känns lite tungläst så lyckas Augustpriset alltid pricka in böcker och författare som kombinerar extremt stort läsvärde och lagom tillgänglighet.

Av årets nominerade hade jag för övrigt bara läst och Beckomberga av Sara Stridsberg och så Naturlära då, som vann kategorin Årets fackbok. Två böcker jag rekommenderar!

Beckomberga: ode till min familj

Beckomberga - Sara StridsbergBeckomberga är min första bekantskap med Sara Stridsberg, en författare jag har velat läsa länge. När jag skriver den här texten har vinnaren till årets Augustpris inte tillkännagivits ännu, men det här är alltså en av de böcker som är nominerade och imorgon, när vinnarna avslöjas, så kanske det också råkar vara just Sara Stridsbergs Beckomberga som fått pris i kategorin Årets skönlitterära bok. Det skulle inte förvåna mig!

Beckomberga är en bok med väldigt fluffig text: kapitlen är korta, ibland bara något stycke långt. Jag brukar älska lätta, koncentrerade texter, där författaren har ansträngt sig för att få ner kärnan i några få, välformulerade meningar, snarare än att flöda ut i långa redogörelser. Samtidigt är det inte helt oproblematiskt med den här sortens texter. Man blir lockad att sträckläsa, för att det är så enkelt att bläddra på och följa med i textens flöde, men det är verkigen inte så boken ska läsas. Den här typen av böcker kräver eftertanke och att man stannar upp och låter texten sjunka in. Jag vet inte om jag hann med detta och kanske är det också texten i sig som tjusar mig mer än berättelsen.

Boken kretsar kring Jackie, vars pappa har blivit intagen på mentalsjukhuset Beckomberga. Hon åker dit och hälsar på. Ofta. Beckomberga är som en egen, sluten, liten värld och den blir allt viktigare för Jackie. Även när hennes pappa är förflyttad till andra ställen så återvänder hon dit. Berättelsen om Jackies uppväxt varvas också med en nutida Jackie, som själv är förälder. Kontakten med pappan har inte varit tät sedan Jackie själv blev vuxen, men nu hör han av sig igen, rastlöst, ensamt, längtandes bort. Det är väldigt gripande att läsa om Jackie och man anar hur hon vill bli älskad av hennes pappa, medan pappan i sin sjukdom är så självupptagen att det inte fungerar på det sättet.

Också hjärtskärande är en liten sidohistoria om en man som levt hela sitt liv på Beckomberga och som nu ska ut på andra sidan. Institutionerna ska bort och de boende på landets mentalsjukhus ska klara sig själva. Det är uppenbart att det inte kan gå väl.

Boken är full av oundvikliga sorgligheter och det finns många fina och intressanta karaktärer, vars livsöden verkligen är gripande. Kanske når det dock inte riktigt ändra fram hos mig eftersom en hel del måste fyllas i själv mellan raderna. Jag borde ha läst långsammare, låtit det ta mer tid.

Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är GP, Annika Koldenius och dagensbok.com.

Har gått över till pappersboken

Det såg nästan ut som att jag inte skulle kunna vara med och bokcirkla nästa bok, Grenar av gift. Det blev nämligen en schemakrock. Det visade sig dock att det var fler än jag som var dubbelbokad och nu har vi lyckats hitta ett nytt datum.  Känns roligt! Dock hann jag radera e-boken och allt möjligt, så nu har jag tagit tag i pappersvarianten. Hehe.

Grenar av gift

Och ja, jag har redan julpyntat! ;)

Tematrio: Dystopier och jordens undergång

Tematrio - DystopierDen här veckan uppmanar Tematrio till att: Berätta om tre bra dystopier (bred definition, postapokalyps går lika bra)!

Det här är långt från min genre, eller vad man ska säga. Jag har åtminstone inte läst speciellt många böcker som passar på temat. Nåja… Kallocain är väl en klassisk dystopi? Den handlar om ett sanningsserum som människor drogas med för att staten ska kunna övervaka deras tankar. Jag läste den för väldigt länge sedan och nu påminns jag om att jag verkligen vill läsa Boyes poesi.

En ungdomsbok som kanske passar på temat är I morgon när kriget kom, som är första delen i en serie som följer ungdomar som tvingas hantera att deras land har invaderats och alla husen i deras hemstad har övergivits. Jag följde aldrig upp den första boken och läste klart serien. Någon som läst hela?

Som tredje bok får jag tyvärr ta en mindre bra bok… Men vad gör man när man inte kommer på något annat som passar? ;) För några år sedan läste vi Metro 2033 i bokcirkeln och jag tror inte att någon blev speciellt förtjust. Det är en genuint tråkig bok, som helt saknar kvinnliga karaktärer (…). Den är en postapokalyps som utspelar sig i Moskvas tunnelbana, dit människor har tagit sin tillflykt. Istället för att hjälpa varandra så går hela deras samhälle, märkligt nog, ut på att byta till sig ammunition…

Nostalgitorsdag: fiktion och verklighet

Ett av mina tidigaste blogginlägg handlar om ståhejet kring boken Gömda, som Liza Marklund skrev tillsammans med Mia Eriksson. Boken handlar om hur Eriksson går under jorden för att komma undan en expojkvän som hotar och förföljer henne. Vid 2008 började journalisten(?) Monica Antonsson skriva om verklighetens Mia Eriksson och hävdade att hela berättelsen var uppdiktad. Hon bloggade flitigt för att marknadsföra boken och den fick faktiskt en hel del uppmärksamhet. En del yrade till och med om att Antonsson borde föräras journalistpriset Guldspaden(?!). Jag tror inte att Antonssons bok fick speciellt stor spridning bland bokmalar och bokbloggare i allmänhet, men boken kom att diskuteras flitigt på diverse forum jag hängde på på den tiden. Det irriterade mig fasligt mycket, för jag likställde Antonssons bok med rent skvaller och tyckte att vem som helst borde förstå att alla böcker innehåller ett visst mått fiktion.

Minns du Sanningen om Gömda? Läste du den kanske, rent av?

Diskussion är i någon mening nyaktuell nu när det har diskuterats flitigt vem ”verklighetens Hugo” är i Lena Anderssons relationsroman Egenmäktigt förfarande, där den manliga huvudrollen heter just Hugo. Regissören Roy Andersson, som tydligen har haft en relation med Lena Andersson, gick oväntat ut och påstod sig vara Hugo. Och då undrar man ju på vilket sätt det spelar någon roll vem som eventuellt inspirerat Lena Andersson när hon skrivit sin fiktiva berättelse. Ja, jag har fortfarande svårt att förstå vad skvaller skulle tillföra en i övrigt intressant historia…

Här är länk till mitt inlägg från 19:e november 2008.

Nostalgitorsdag 081119

Låt vargarna komma

Låt vargarna komma - Carol Rifka BruntJune är 14 år och har precis förlorat sin morbror och gudfar, Finn, som har gått bort i aids. Året är 1987 och kunskapen om HIV och aids är låg och misstänksamheten mot HIV-smittade är stor. Inte heller är det möjligt att vara öppen om homosexualitet. I Junes familj har det inte ens pratats om att Finn levde med en man och det är först på begravningen som June träffar han som hennes mamma kallar för ”Finns specielle vän”, d.v.s. Finns pojkvän, Toby. I hemlighet börjar de träffas, inledningsvis för att bearbeta sorgen över att ha förlorat Finn, men mer och mer för att de trivs i varandras sällskap.

De andra runt omkring June är upptagna på sina håll: föräldrarna är absorberade av jobb och hennes storasyster, som hon alltid stått så nära, är på väg att bli vuxen och hon och June börjar glida ifrån varandra. Deras enda mötesplats blir i någon mening när de var och en för sig besöker bankfacket för att titta på en mycket eftertraktad porträttmålning, som Finn gjorde av dem och för dem innan han gick bort. Ingen av dem kan avhålla sig från att lägga till detaljer i målningen, detaljer som blir lite som meddelanden till varandra och kommentarer till de starka band som alltid funnits mellan dem.

Det här är en bok som verkligen grep tag i mig. Jag älskar hur målningen får en så fin roll i boken, i hur den liksom får symbolisera systrarna och den kärlek de känner till varandra, även i en tid då de är på väg att växa upp och skaffa sig egna liv där de inte har samma roll för varandra längre. Jag älskar beskrivningen av Junes sorgearbete och jag älskar hur hon träffar Toby och börjar veckla ut hemligheterna som de alltid har haft inom familjen.

Ja, jag tyckte verkligen om den här boken och jag ville inte att den skulle ta slut. Den är så himla fin och insiktsfull, tycker jag!

Jag misstänker att boken sorteras in under ungdomsböcker och om den inte gör det så kan jag ju säga att den är väldigt rakt på och inte speciellt tillkrånglad i språket. Det känns som en mycket lättläst berättelse, men det är också lite det som jag verkligen gillar med boken. Det finns en direkthet som är väldigt fin, samtidigt som det faktiskt finns flera lager i berättelsen. Ibland finns det en missuppfattning att ungdomsböcker skulle vara dåligt skrivna eller ha en mindre betydelse än böcker som riktar sig helt till vuxna. Så är det inte! Den här boken är ett av många lysande exempel på det.

Du kan hitta boken hos t.ex. Bokus eller Adlibris. Några andra som skrivit om den är Niotillfem, En bok om dagen och The world I live in.

Ångrar mig om Millennium

Jag hör till de som kände en viss skepsis när jag fick höra att det ska komma ut en fjärde del av Stieg Larssons Millenniumtrilogi, men när jag hörde David Lagercrantz entusiastiskt berätta i Babel om sitt arbete med den nya boken, så kände jag till viss del att jag måste tänka om. Jag tycker fortfarande att det är lite konstigt att, såhär nära inpå de ursprungliga böckernas utgivning, välja att skriva en fortsättning, för det gör det omöjligt att bortse från att det kan finnas ett rent ekonomiskt motiv… Men, hur det än är med pengarna, så tror jag säkert att det blir en både seriös och välskriven bok. Jag är faktiskt lite nyfiken på att läsa den! Den kommer ut nästa år. Kommer du läsa?

Män som hatar kvinnor - Stieg Larsson Flickan som lekte med elden - Stieg Larsson Luftslottet som sprängdes - Stieg Larsson

Nya biblioteket

I helgen spanade jag in Umeås nya stadsbibliotek, som upptar stora delar av det nya kulturhuset, Väven. Jag är positivt överraskad över de stora ytorna och tycker verkligen om de nya lokalerna. Det är generöst med sittplatser och böcker och tidskrifter är uppställda och ordnade på ett sätt så att man verkligen lockas att rycka något att läsa. Ja, jag tycker det blev riktigt bra!

Och så finns det en balkong med helt okej utsikt:

Utsikt från Väven (1)

Och en räv!

Litteräven

Karenstiden borta, fast ändå inte

E-böcker är dyrt. Det är dyrt för oss som köper, bl.a. för att momsen är högre på e-böcker än pappersböcker (det verkar finnas politiker som aktivt jobbar på en sänkning nu, men det är något som måste tröskas igenom i EU, så det kan nog ta tid…), men det är också dyrt för biblioteken. Tidigare har det funnits en karenstid, som gör att nya böcker inte har blivit tillgängliga på biblioteken förrän efter en viss tid. Nu är karenstiden borta, men det har istället blivit fri prissättning på böckerna, vilket innebär att nya böcker kan kosta biblioteken 100 kr per utlån, vilket alltså i praktiken innebär att biblioteken även fortsättningsvis inte kan låna ut nya böcker.

Man fattar att frågan är knepig. Det måste ju gå att tjäna pengar på e-böcker också…

Själv skulle jag handla fler e-böcker om e-boksbutikerna vore bättre och priset lägre. Jag lånar en och annan bok på biblioteket, men hinner sällan läsa ut innan lånetiden gått ut. För mig vore det smidigt att köpa böcker istället för att låna, men det är inte så smidigt att det känns värt att underkasta sig krånglet att försöka köpa dem och att sedan dessutom betala hundratals kronor för det…

Läsplatta

Tematrio: Sjukdomar

Tematrio - SjukdomarDen här veckan handlar Tematrio om sjukdomar: Berätta om tre böcker som handlar om sjukdomar. Kanske inte ett speciellt upplyftande tema, men… Det är ju onekligen förkylningstider (och influensatider och vinterkräksjuketider, men det är jag immun mot, tror jag).

Den första bok jag kom att tänka på var Jag är kvar hos er, Peter Pohls fantastiska ungdomsbok om Anna och hennes anhörigas sorgearbete när det upptäcks att Anna har en hjärntumör som inte gå att operera bort. Väldigt gripande och det känns att berättelsen måste vara baserad på verkliga händelser.

Några andra böcker som handlar om en allvarlig sjukdom är Torka aldrig tårar utan handskar-trilogin, där Gardell berättar om när HIV kom till Sverige. I böckerna får vi följa ett kompisgäng där den ena efter den andra går bort i aids. Hemska och viktiga böcker.

Som tredje bok väljer jag Fjärilseffekten, som jag läste tidigare i år. En av bokens huvudpersoner har drabbats av ALS och får allt större funktionshinder. Boken innehåller också andra livsöden, som vävs ihop snyggt på slutet.

Nostalgitorsdag

Det kanske inte är så många som vet det, men jag har pysslat med hemsidor i typ 15 års tid. Min första hemsida var en personlig hemsida, med animerade bilder och glada färger, gjord i Publisher, av alla program. På den tiden var jag ju bara ett barn och bloggar existerade inte, så det var ju inte riktigt det min blogg är nu för tiden. I början av 00-talet var hemsidor kreativa uttryck snarare än någonting fyllt med innehåll. Det enda sättet för besökare att interagera med hemsideägaren eller att kommentera texten var möjligen att skriva i en gästbok. Det här var länge sedan, som sagt, och tiderna förändras. Någon gång började jag skriva om böcker jag läste. Det fanns inga lättillgängliga publiceringsverktyg på den tiden, så det handlade om att hårdkoda, vilket jag alltså gjorde. Jag lärde mig faktiskt HTML och CSS (programmeringsspråken som används för att skapa webbsidor och styra deras utseende) av mig själv, genom att prova mig fram. Jag kanske var typ 13 år. Det var nog programmeringen som lockade lika mycket som att skriva.

Sedan har det bara fortsatt. Jag har en del sparat från den tiden, men mina första bokrecensioner är borta. Det tidigaste jag har sparat är bokrecensioner från 2000 och de finns faktiskt upplagda på min nuvarande blogg om man letar. Det dröjde dock många år innan bloggen också började innehålla rena blogginlägg, som inte var recensioner. Där förlorade jag dessutom hela det äldre arkivet vid en serveruppdatering, men har sparade inlägg från år 2008 och framåt.

Jag älskar att pyssla med bloggar och hemsidor. Jag lägger inte längre någon större tid på att pyssla med utseendet, för det har jag inte tillräckligt med kunskaper om, längre (HTML och CSS är något annat idag än var det var då…), men desto mer tid lägger jag på att skriva inlägg. Jag undrar ibland varför jag gör det, men jag inser att det enda svaret är att jag tycker att det är kul. En del kollar på TV-serier, andra virkar dukar och jag postar blogginlägg. Inte så konstigt!

Det slog mig här om dagen att bloggen har blivit rätt stor, i inlägg räknat, och texterna bara ligger där i ett arkiv. Jag tänkte att några av de kanske kan vara roliga att läsa idag igen, av olika orsaker. Jag har därför tänkt haka på det som på Instagram och bloggar kallas för ”Throwback Thursday” (har inte hittat någon klockren svensk översättning, men kanske nostalgitorsdag?). Ofta menar man då att posta bilder från när man var liten och sådant, men jag tänkte djupdyka i mitt arkiv med början nästa vecka.

Här är några gamla designer jag har haft på bloggen. Någon som minns?

Bokblomma2010 Bokblomma2012 Bokblomma2011 Bokblomma2013

Läsa e-böcker på mobilen/plattan

Mofibo kontaktade mig här om veckan och frågade om jag ville dela med mig av en kod som ger mina läsare möjlighet att prova Mofibo kostnadsfritt i 30 dagar. Mofibo erbjuder alltså e-böcker som kan läsas i smarta telefoner och surfplattor via deras app. Det kostar 99/kr i månaden, men för dig som vill testa gratis i 30 dagar är koden bokblomma. Den kan användas när man registreras sig hos Mofibo och är giltig till och med 15/12. Observera att det fria abonnemanget automatiskt går över till en tillsvidareprenumeration efter 30 dagar, så se till att säga upp abonnemanget innan dess om du inte vill fortsätta abonnemanget. Det är ingen uppsägningstid.

Det här inlägget är att betrakta som en annons dårå, men jag kan också säga att jag inte har tagit betalt för att skriva det. Tyckte bara att jag ville dela med mig ifall någon är sugen på att testa!

Jag har inte hunnit utforska tjänsten så himla mycket själv, men jag har i alla fall hunnit ladda ned appen till min telefon och börjat läsa bokcirkelboken Grenar av gift. Den finns inte hos mitt bibliotek, så det var kul att den finns i Mofiboappen! Jag kommer också skaffa appen till min padda, så kan jag läsa på den också. Appen ska synka så att man hamnar på rätt sida när man byter enhet.

Grenar av gift på Mofibo

Först hade jag velat läsa Steglitsan, som jag har lånat om på biblioteket två gånger utan att ha hunnit läsa ut, men den fanns faktiskt inte i Mofibos utbud. De verkar ha en hel del böcker och jag är sugen på att läsa massor av dem, men helt heltäckande är väl inte deras katalog ändå, men det kanske man inte kan förvänta sig heller. Det lär väl dessutom tillkomma en hel del titlar framöver. De har precis lanserat sin tjänst i Sverige, så det är väl lite nytt allting…

Just nu har jag ett gratis provabonnemang och jag kan redan nu säga att jag inte kommer att förlänga det och betala för det. Det har inte att göra med att tjänsten skulle vara dålig eller att utbudet är skralt, utan det handlar om att jag helt enkelt inte läser speciellt många e-böcker på mobilen och då blir det lite dyrt att betala 99 kr/mån. Jag läser helst e-böcker på läsplatta, dessutom, så jag föredrar att ladda ned böcker från biblioteken och att köpa e-böcker som jag inte måste läsa via någon speciell app.

Julen närmar sig!

Jag älskar julen. Fruktansvärt mycket. Jag har inte tid att vänta ända till december på julstök, för då blir det mer stress än roligt. Jag vill ju ha tid att äta pepparkakor & dricka glögg i lugn och ro, att slå in julklappar utan stress och att gå på julkalas. Jag har redan druckit glögg X antal gånger denna höst och börjat lyssna så smått på min jul-playlist… Men vissa saker får man vänta ytterligare några veckor på, särskilt julkalendrar… Nu är ju inte jag ett barn och jag har inget barn heller, men jag såg att det i år finns en adventskalender med Pixiböcker och det tycker jag är så roligt och bra att jag postar ett inlägg om det i alla fall (det kanske har funnits i många år förresten?). Jag älskade Pixiböcker när jag var liten! Och visst känns det hemskt mycket sundare och roligare med ett litet Pixibibliotek istället för smaklös mjölkchoklad eller plastleksaker?

Pixi Adventskalender

Linneas bokblogg