Den gamle och havet (omläsning)

Den gamle och havet av Ernest Hemingway är en kortroman om en fiskare som efter 84 dagars utebliven fångst plötsligt får en enorm fisk på kroken. Det är en på sätt och vis påfrestande bok om en plågsam kamp mellan en man och en fisk. Betyg: 3 baseballmatcher av 5.

Den gamle och havet av Ernest Hemingway
Den gamle och havet av Ernest Hemingway

För 12 år sedan läste jag Ernest Hemingways klassiker Den gamle och havet. Jag minns den som ”en bok om en man som sitter i en båt och försöker få iland en fisk”. Även om jag även minns den som läsvärd så känns det inte som en självklar bok att läsa om, men när den nu så lägligt har gått som radioföljetong i Sveriges radio och dessutom har bokcirklats i Lundströms bokradio så har jag faktiskt inspirerats till att göra just detta.

Boken handlar om fiskaren Santiago, som i 84 dagar förgäves har försökt få fisk. Nu har hans medhjälpare, en ung pojke, motvilligt övergett honom för att försöka få mer tur hos någon annan fiskare. Det börjar bli ytterst eländigt med de uteblivna fångsterna och därmed de uteblivna inkomsterna, men plötsligt, när han är ensam långt ute till havs, så får han faktiskt napp – och fisken är helt enorm. Mannen och fisken kämpar båda för sina liv.

Jag måste erkänna: för mig är det här fortfarande ”bara” en bok om en man som sitter i en båt och drar iland en fisk. Jag brukar gilla långsamma berättelser som fokuserar mer på form och stil än berättelsen, men när det gäller t.ex. den här boken så blir det för tunt för mig. En bok om en snubbe som fiskar?! Varför skulle det vara intressant för mig? Ja, naturligtvis kan man hitta symbolik och analysera berättelsen sönder och samman, men jag orkar inte det. De djupare lagren i berättelsen flyger över huvudet på mig och kvar står jag med en ganska påfrestande bok om en plågsam kamp.

Det är definitivt en bok som väcker känslor och den gör det med små medel dessutom – och det är ju imponerande. Men det här är ändå ingen bok som berör just mig på djupet. Den är helt enkelt lite för kort och rymmer lite för lite berättelse.

Om Ernest Hemingway och om Den gamle och havet

Ernest Hemingway (1899 – 1961) var en amerikansk författare och journalist. Han är bland annat känd för sina böcker och rapporteringar från kriget. Hemingway hade själv erfarenhet från Första kriget, där han tjänstgjorde som ambulansförare och som journalist bevakade han bland annat det spanska inbördeskriget och Andra världskriget. Bland hans mest kända verk kan nämnas Farväl till vapnen (A farewell to arms, 1929), som baseras på erfarenheterna från Första världskriget, och Klockan klämtar för dig (For whom the bell tolls, 1940), som bland annat handlar om det spanska inbördeskriget. 1954 överlevde Hemingway två flygolyckor men han kom att skada både lever och njurar. De mediciner som han tvingades ta efter detta gjorde honom deprimerad vilket tog ifrån honom skrivandet och gjorde honom alkoholiserad. 1961 begick han självmord.

Originalets titel: The old man and the sea (amerikanska).
Översättare: Christian Ekvall.
Uppläsare: Lars Väringer.
Utgivningsår: 1952 (första amerikanska utgåvan), 1952 (fösta svenska utgåvan, i översättning av Mårten Edlund, 1952, Bonniers), 2011 (första utgåvan av nyöversättningen av Christian Ekvall, Bakhåll), 2017 (den här ljudboksversionen av Ekvalls översättning, Sveriges radio).
Antal sidor: 128 (ca 3 h lyssning).
ISBN: 978-91-7742-337-9.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”Ernest Hemingways roman Den gamle och havet i nyöversättning och med efterord av Christian Ekvall.

Detta Hemingways kanske mest beundrade mästerverk handlar om den ärrade gamle fiskaren Santiago som åker ut på havet i sin lilla båt 84 dagar i rad utan fiskelycka.

I hamnen kastar byborna medlidsamma blickar efter honom när han kommer in tomhänt kväll efter kväll och med möda börjar bära sin tunga mast uppför backen till den lilla stugan. Han är nog slut nu, tänker de, slut som fiskare, slut som man.

Men Santiago är förvissad om att han har mer att ge, han ska minsann visa dem!

Den 85:e dagen åker han mycket längre ut på havet än någonsin tidigare – och nu är fiskelyckan äntligen med honom! På kroken har han en 700 kilo tung marlinfisk, mycket större och tyngre än hans båt.

Det blir en kamp på liv och död. Santiago måste inte bara strida mot den väldiga fisken, som är så kolossalt tung och har så enorma kroppskrafter, han ska också styra, hantera, tvinga sin lilla spröda båt i envig med det majestätiska havets skoningslösa makt. I detta utsatta tillstånd har han enbart sig själv, sin samlade klokhet, sin envisa ihärdighet att förlita sig på.

Boken är Hemingways sista stora berättelse, hans sista mästerverk – och den bok som blev avgörande för att han tilldelades Nobelpriset i litteratur.

Berättarmässigt är detta ett perfekt exempel på vad Hemingway brukade kalla sin isbergsprosa. Hans ideal var att en berättelse skulle vara stram och återhållen i språket men beroende på att författaren så väl vet vad han talar om finns det väldiga mängder av erfarenheter och livsinsikter dolda under ytan av de knappa formuleringarna, på samma vis som ett isberg bara visar sin topp över vattenytan.

Att så många skilda tolkningar finns av denna mästerverksroman tyder på att den trots sin skenbara enkelhet rymmer väldiga djup. De religiösa tolkningarna pekar på alltifrån att Hemingway arbetar med talen tre, sju och fyrtio (t ex tre dygn, sju hajar, i fyrtio dagar har Santiago pojken med sig på båten innan han måste fortsätta ensam osv) till att Santiago bär sin mast uppför backen som Jesus bär sitt kors till Golgata och när han faller ihop i stugan är det med handflatorna uppåt, som om han väntar på att spikar ska slås in.

De författarbiografiska tolkningarna betonar att Hemingway skrev boken när hans självförtroende var på väg att sjunka ner mot absoluta botten, hans senaste böcker hade hånats av kritikerna som påstod att han var slut som författare – vilket gjorde honom bitter och revanschlysten. Han skulle minsann visa dem – precis som Santiago i berättelsen. Han åtog sig det svåraste man kan åta sig som författare, att skriva ett odiskutabelt mästerverk – och han lyckades! Med detta sitt sista storverk fick han slutgiltigt bevisa att han dög. Nobelpriset blev insigniet på hans definitiva seger över belackarna.”

Böcker om livet på landet

Sommar och semester… kanske är det en och annan som passar på att resa ut till ”landet”? Idag tänkte jag tipsa om några böcker som utspelar sig på just landsbygden!

Grabben i graven bredvid, Katarina Mazettis bästsäljare från 1998, är en bok om bibliotekarien Desirée och lantbrukaren Benny som blir plötsligt blixtförälskade. Klivet från Desirées minimalistiska lägenhet till ”livet på landet” är dock stort och förhållandet är därför inte helt friktionsfritt, trots allt. Boken är en feelgoodberättelse och en rätt typisk bok om kärlek med komplikationer, men jag minns den verkligen som rolig och läsvärd. Och det finns faktiskt inte supermånga andra böcker som berättar om det osminkade livet som bonde, så det gör ju också att berättelsen sticker ut från mängden.

Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti
Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti

En annan som har skrivit om osminkat bondeliv är i alla fall Anne B. Ragde, som i böckerna Berlinerpopplarna, Eremitkräftorna, Vila på gröna ängar och, den kommande, Det finns alltid förlåtelse, skriver en släktkrönika, där bland annat Tors slit som grisbonde är en del av berättelsen. Böckerna kretsar kring Torunn, Tors ”hemliga dotter” som dyker upp på gården när Tors mor har insjuknat och ligger för döden. Så återförenas Tor med sina bröder och med Torunn och böckerna följer sedan syskonen och Torunn i deras tillvaro på gården. Jag tycker jättemycket om både Berlinerpopplarna och Eremitkräftorna och jag ser väldigt mycket fram emot att läsa nästa del i serien (Vila på gröna ängar gjorde mig besviken på grund av slutet, men jag kanske får anledningen att tänka om när jag har läst fortsättningen och därför får se Vila på gröna ängar i ett lite annat ljus… Hoppas! 😉 ).

Berlinerpopplarna av Anne B. Ragde Eremitkräftorna av Anne B. Ragde Vila på gröna ängar av Anne B. Ragde Det finns alltid förlåtelse av Anne B. Ragde

Alla böcker om livet på landet är inte feelgoodberättelser. En riktigt bra feelbadberättelse 😉 är Korparna, som kretsar kring en ung kille vars föräldrar är lantbrukare. Det går knackigt för dem och pappan är psykiskt sjuk, vilket såklart skapar en otrygghet för den här killen. Hans tillflykt blir till skogen, till fågelsjön. Korparna är en väldigt fin bok och den augustprisbelönades för övrigt 2011.

Korparna av Tomas Bannerhed
Korparna av Tomas Bannerhed

Hönan som drömde om att flyga är en fin liten kortroman om en höna som drömmer om att få en kyckling. Som värphöna är det dock ingenting hon har att se fram emot och när hon dessutom börjar bli gammal och lägger allt färre ägg så slängs hon mer eller mindre på en skräphög. Det här är kanske inte en lantlivsskildring på samma sätt som de övriga böckerna jag har räknat upp, men den är fin och även om man kanske borde akta sig för att smeta mänskliga egenskaper på djur så tycker jag gott att man kan påminna sig emellanåt om att (gårdens) djur är levande varelser med rättigheter de också. 🙂

Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang
Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang

Det finns en och annan bok som plockar lite komiska poänger på lantliv. Det är kanske inte alltid sådana böcker är så himla roliga egentligen, men jag tycker faktiskt om Fallet med de försvunna böckerna som är en feelgood-deckare. Bokens huvudperson har fått jobb som bibliotekarie på den irländska landsbygden. Meningen är att han ska köra bokbussen, men när han kommer dit upptäcker han att böckerna är borta! Här finns en hel del bok- och bibliotekshumor, eller vad man ska säga, och det gör sådana som mig glad! 🙂

Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom
Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom

Har du några favoritböcker som utspelar sig på landsbygden?

5 sommarböcker jag minns

Sommaren är här! Jag har redan ältat min sommarläsning i ett antal inlägg, bland annat i det här inlägget, där jag skriver lite om vad jag tänker att jag ska läsa i sommar och på semestern. 🙂

Sommar. Och svan.
Sommar. Och svan.

Men vad har jag läst för minnesvärda böcker tidigare somrar egentligen?

Jo, förra årets mesta läsprojekt var att läsa Bodil Malmstens Samlade dikter. Jag fick en himla fin samlingsvolym med Malmstens samlade dikter och den fick sedan följa med mig hela sommaren 2016. Det var verkligen en fantastisk läsning! Malmsten skriver lättillgänglig och berörande poesi som går rakt in i hjärtat. Dikten som heter just Det här är hjärtat är bland det finaste och rakaste och sorgligaste och finaste jag har läst!

Samlade dikter av Bodil Malmsten
Samlade dikter av Bodil Malmsten

2015 läste jag bland annat ut Kristina Sandbergs Majtrilogi. När trilogin tar sin början är det 30-tal och Maj är nygift och väntar ett högst oplanerat barn. I den första delen (Att föda ett barn) och de kommande delarna (Sörja för de sina och Liv till varje pris) får läsaren sedan följa Majs hemmafruliv, hennes oro över barnen och hennes kamp för att hålla ihop förhållandet till den alkoholiserade maken. Det är helt, helt, helt fantastiska böcker. Älskar dem! Jag ville inte att de skulle ta slut! Just den där sommaren fick i alla fall Liv till varje pris göra mig sällskap. Jag saknar Maj fortfarande! 😉

Liv till varje pris av Kristina Sandberg
Liv till varje pris av Kristina Sandberg

Gone girl är en av de böcker som jag läste 2014. Eftersom jag fortfarande minns den och eftersom jag fortfarande minns hur överraskad och lurad jag blev hela tiden av den där boken så måste den ha haft något alldeles speciellt. Jag är svårflörtad när det gäller deckare, men Gone girl är verkligen annorlunda. En kvinna är försvunnen och hennes man letar efter henne och som läsare vet man aldrig riktigt vem man ska lita på…

2013 var det framför allt Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami som fick följa med mig på sommarens utflykter. Det är en riktig koloss till bok, så den kan helt klart passa att läsa när man har lite extra tid för läsning. Även i Fågeln som vrider upp världen så kretsar handlingen kring en man vars fru plötsligt är försvunnen. Men i övrigt har inte boken många beröringspunkter med Gone girl. 🙂 Det är faktiskt en helt egen bok och som vanligt lyckas Murakami bygga upp spännande världar med en lagom dos övernaturliga inslag. Jag tycker att den är Murakamis bästa!

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami
Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami

Den bok jag minns bäst från sommaren 2012 är förresten också en bok av Murakami, men en bok med en helt annat karaktär: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Boken är memoarer där Murakami skriver om hur han springer (ultra)maraton. Och om hur han bara blir långsammare och långsammare… Det är en fin bok för den som vill få en liten glimt av Murakamis liv och författande, men jag tyckte främst att det var en sorglig och tänkvärd bok om att åldras… Läsvärd, hur som helst!

Ny bok av Jessie Burton: Musan

När jag skrev om sommarens böcker (inlägg I och II) så missade jag en bok som kommer i augusti. Då kommer i alla fall en ny roman av Jessie Burton. Jag brukar inte fastna för historiska romaner, men tidigare i år läste jag Miniatyrmakaren av samma författare och jag tyckte att den var riktigt bra trots att det alltså är en bok som utspelar sig i 1600-talets Amsterdam. Miniatyrmakaren var dessutom väldigt annorlunda och bjöd på en del överraskningar under läsningens gång…

I slutet av sommaren kommer Musan. Handlingen är då framflyttad till 1900-talet. Boken handlar dels om en kvinna, i 60-talets London, som arbetar som sekreterare åt en gallerist och dels om en spansk kvinna, dotter till en konsthandlare, som lever på 30-talet. Två berättelser lär med andra ord vävas ihop. Den här boken är jag nyfiken på!

Någonting som verkligen fick Miniatyrmakaren att sticka ut var förresten framsidan! Och Musan är inte sämre. Riktigt snyggt! Jag älskar alla detaljer i bilden, färgerna, allt!

Musan av Jessie Burton
Musan av Jessie Burton

Vitsvit

Vitsvit av Athena Farrokhzad är en diktsamling om att tvingas migrera, att tvingas överge den välbekanta jorden, men också orden, språket. Det är en bok där alla detaljer, från de exakt formulerade raderna till formgivningen, känns genomtänkta. Betyg: 4 mjölkkannor av 5.

Vitsvit av Athena Farrokhzad
Vitsvit av Athena Farrokhzad

När jag lyfter upp diktsamlingen Vitsvit tittar jag rakt på mig själv – omslaget är silverglänsande och speglande. Det är knappast en slump att mötas av sig själv, i mitt fall ett vitt ansikte som betraktar den här boken. Jag vill i alla fall tro att det är högst medvetet, även om man i och för sig kan tänka att det silvriga, ljusa helt enkelt ska anspela på det vita i bokens titel. Oavsett är det genialt och den intressanta formen fortsätter sedan in i boken. Här har all text fått en svart bakgrund och vit text spränger alltså fram ur mörka maskningar. Jag tycker att det är väldigt fint. Det är en lek med vitt och svart, men ger också en viss känsla av att överhöra något privat.

Dikten består också av något privat. Hela dikten består av citat från familjemedlemmar som talar till den enda röst som egentligen inte hörs i boken, annat än mellan raderna. Det är uppmaningar och anklagelser sprungna ur de erfarenhet som familjemedlemmarna delar av att tvingas migrera, att tvingas överge den välbekanta jorden, men också orden, språket. Genom citaten berättar de om vad de har varit med om, det våld de har tvingats uppleva eller bevittna, och de kastar ur sig sina tankar kring att starta om på en ny plats.

Citaten är många gånger som små ordspråk och det kan ibland kännas som att jag redan har hört dem förut, men det beror inte på att de är plagierade utan på att de helt enkelt sätter fingret på något, att de är brännande och att de i sina precisa formuleringar är väldigt tänkvärda. Det är också fint att det är en bok som har en väldigt tydlig linje och ett väldigt starkt tema, men där det egentligen går att slå upp boken på vilken sida som helst och läsa. Jag tycker verkligen att Vitsvit är en stark läsning. Det är också en bok där varje detalj känns rätt, från det speglande omslaget till varje litet ord och formulering.

Citerat ur Vitsvit

”Min familj anlände hit i en marxistisk idétradition

Min mor fyllde genast huset med prydnadstomtar
Vägde plastgranens för- och nackdelar mot varandra
som om problemet vore hennes

På dagarna skiljde hon mellan långa och korta vokaler
som om ljuden som kom ur hennes mun
kunde tvätta olivoljan ur huden”

Vitsvit av Athena Farrokhzad
Vitsvit av Athena Farrokhzad

Om Athena Farrokhzad och om Vitsvit

Athena Farrokhzad (född 1983) är en svensk författare, översättare och litteraturkritiker. Hon är även kursansvarig och handledare på Författarskolan vid Nordens Folkhögskola Biskops-Arnö. Farrokhzad är född i Teheran i Iran, men är uppvuxen i Göteborg. Hon debuterade som författare 2013 med Vitsvit, som sedan nominerades till både Augustpriset och Borås tidnings debutantpris och som belönades med Karin Boye-priset. Sommaren 2014 var hon värd för Sommar i P1 och valde då att ägna programmet åt att tala om feminism, klass och rasism. Programmet rörde upp mycket känslor och ledde bland annat till 70 anmälningar till granskningsnämnden.

Utgivningsår: 2013 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2016 (den här pocketutgåvan, Bonnier pocket).
Antal sidor: 70.
ISBN: 978-91-0-013114-2, 99-0307595-2.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”I Athena Farrokhzads diktsamling Vitsvit turneras utsagor om våld och vithet, i en dialog mellan familjemedlemmar som är bundna till varandra genom revolutionens och migrationens erfarenhet. Diktjaget kommer endast till tals genom de citat som hon placerat i familjens munnar, citat där hon omväxlande anklagas och tas i försvar. Vitsvit är ett körverk som aldrig låter frågan om ursprung och ansvar stelna till ett svar, som gång på gång skriver fram repressionens förödande grundvillkor: ”Min bror sa: Det enda språk du kan fördöma förgripelsen på är förgriparens språk / och förgriparens språk är ett språk som uppfanns för att rättfärdiga förgripelsen”.”

Gruppen

Gruppen av Mary McCarthy är en bok som följer unga kvinnor som precis tagit examen från Vassar College i 30-talets New York. Det är en bok som verkligen ger detaljer kring vilka frågor som sysselsatte den tidens societetskvinnor. Betyg: 3 shoppingrundor på Macys av 5.

Gruppen av Mary McCarthy
Gruppen av Mary McCarthy

Det är 30-talets New York när kvinnorna i ”Gruppen” tar examen från Vassar College. De är åtta kvinnor med liknande överklassbakgrunder och med liknande öden som väntar. Trots den fina utbildningen så ska de i första hand, med få undantag, bli fruar och mödrar. Kay är först ut. Redan innan examen står bröllopet. De kommande åren kommer de alla att träffa män, ha sin sexdebut och ta de krångliga vägar som krävdes för att skaffa preventivmedel. Flera av kvinnorna i ”Gruppen” skaffar barn, som de försöker att ta hand om enligt den tidens rön, d.v.s.  genom att helt enkelt lämna bebisarna och låta dem ”vädra lungorna” för fullt mellan de schemalagda matningarna.

Det här är en väldigt detaljerad bok. Jag lyssnade på ljudboken och vet därför inte riktigt hur boken är uppdelad i kapitel eller liknande, men det är i alla fall långa, långa, långa lyssningar som avhandlar ett tema i taget. I vad som känns som timmar kan McCarthy berätta om konsten att passa ut och förvara ett pessar eller berätta om ett bråk som skickar en av kvinnorna till ett mentalsjukhus. Jag kan uppskatta att boken är så ingående. Det här är verkligen en bok som berättar detaljerat om frågor som sysselsatte kvinnor i den här positionen och vid den här tiden. Visst, jag tycker kanske att det blir lite väl långt ibland, men på något sätt är jag ändå glad över att ha fått den här inblicken i ett stycke kvinnohistoria som faktiskt har varit okänd för mig fram till nu.

När jag läser recensioner av den här boken så inser jag att Gruppen är skriven med ett visst mått ironi; att den driver med huvudpersonerna och gör sig lustig över deras instängda lilla värld, som liksom existerar parallellt med omvälvande händelser som depressionen och krigsutbrottet. Jag kan dock säga att jag inte upplevde Gruppen som en speciellt humoristisk berättelse på det sättet. Kanske spelar det in hur boken är uppläst. Det är Lo Kauppi som har läst in ljudboken och hon är naturligtvis fantastiskt på många sätt, men jag vet inte om jag riktigt överens med hennes uppläsning eller tycker att den träffar helt rätt i tonen i det här fallet. Hon har ett litet jagat och nästan upprört tonfall genom boken och det klipper faktiskt av humorn som jag antar hade kunnat anas enklare om man hade läst boken på egen hand. Jag önskar faktiskt att jag hade läst pappersboken istället för att lyssna på ljudboken. Om jag hade läst pappersboken hade jag dessutom kunnat ta del av förordet av Sara Danius, vilket alltså är något som har fallit bort i ljudboksutgåvan.

Gruppen av Mary McCarty
Gruppen av Mary McCarty

Om Mary McCarthy och om Gruppen

Mary McCarthy (1912 – 1989) var en amerikansk författare som själv tog examen från Vassar college, precis som huvudpersonerna i romanen Gruppen (The group) från 1963. Gruppen blev en oerhörd succé när den kom ut första gången och den låg på bestsellerlistan i flera år. McCarthy debuterade dock som författare redan 1942 och skrev sedan en lång rad böcker. Hon var också en politisk aktivist.

Originalets titel: The group (amerikanska).
Översättare: Amanda Svensson.
Uppläsare: Lo Kauppi.
Utgivningsår: 1963 (första amerikanska utgåvan, Harcourt, Brace & World), 1964 (första svenska utgåvan, i översättning av Harriet Alfons och Jadwiga P. Westrup, Bonnier), 2017 (den här nyutgåvan och nyöversättningen, Albert Bonniers förlag), 2017 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier Audio).
Antal sidor: 443 (ca 18 h lyssning).
ISBN: 9789100169442, 9789176514863.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”1963 ansågs den chockerande frispråkig och såldes i miljonupplagor. Idag räknas Mary McCarthys klassiker Gruppen, om åtta nyexaminerade studiekamrater som möter ett hårdare liv i 1930-talets New York, som en milstolpe i den moderna litteraturen. En skamlöst underhållande och bitsk kollektivroman om det moderna livets villkor, konstant relevant.”

Ljudbok och e-bok i mobilen: några funktioner jag saknar

Jag hör till de som gärna lyssnar på ljudböcker eller läser e-böcker i mobilen. Jag har läst med såväl Storytel som Bookbeat, Mofibo och Nextory. Det går att söka fram gamla inlägg där jag har skrivit om mina upplevelser och där jag har försökt mig på att jämföra dem. Det är dock rätt gamla inlägg vid det här laget, så de har hunnit bli lite inaktuella… Nåväl. Trots att det här med ljudboksappar tycks fortsätta att växa och utvecklas så är det ändå några grejer som jag verkligen saknas i mina appar.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante

Vad jag saknar:

  1. Möjlighet att enkelt hoppa mellan kapitel eller avsnitt. Det här brukar inte vara något problem när man läser e-böcker, men så fort man lyssnar på ljudbok så blir det svårare. Det kanske inte alltid är så viktigt att kunna hoppa mellan kapitel i en vanlig roman, men när man läser t.ex. en novellsamling så kan det vara högst relevant att kunna skutta direkt till rätt novell. Det går ej. Det man kan göra är att hoppa framåt ca 15 s i taget och hoppas på att hamna rätt till slut. 😉 Jag har faktiskt påtalat denna brist och har då fått förklarat att det ”helt enkelt inte går”. Och ja, jag förstår att man rent tekniskt inte kan få till det i efterhand när man inte har delat upp ljudböckerna på det sättet under inspelningen, men för mig som ingenjör känns det ändå lite lamt. En gång i tiden lyssnade man på CD och då fanns det spår att hoppa mellan. Skulle det vara omöjligt att lägga in spår idag? Nej, naturligtvis inte. Egentligen.
  2. Mätare som visar hur långt det är kvar till nästa kapitel i e-boken. Jag tycker inte om att behöva stoppa min läsning mitt i ett kapitel, men det enda sättet att ta reda på när nästa kapitel börjar är att bläddra framåt och sedan hoppa tillbaka. Åtminstone är det så det fungerar i Bookbeat-appen, som jag använder. Där finns det en mätare som talar om hur mycket man har läst av hela boken, men det tycker jag är mindre intressant, ärligt talat.
  3. Möjlighet att läsa på läsplatta. Det här är helt utopiskt, jag vet! Men jag drömmer ändå om att faktisk kunna läsa strömmade e-böcker på min läsplatta. Det är ju så mycket skönare att läsa på en sådan än att läsa på mobil eller surfplatta.
  4. Den sociala delen. En uppenbar fördel med att läsa uppkopplat är att också få in sociala medier. Nu menar jag ingen ”dela på Facebook”-knapp, men varför inte någon slags integrering med populära communities som Goodreads (eller Boktipset, som jag själv föredrar)? Eller en egen plattform som ger en social dimension värd namnet? Jag tycker t.ex. att Spotify har fått till det. Nu är det kanske inte så många som använder de sociala funktionerna i Spotify, men jag hör i alla fall till de som tycker att det är kul att ha en liten panel som visar vad andra lyssnar på just nu och att kunna spana in vilka spellistor som mina vänner har satt ihop. Något liknande borde man kunna åstadkomma fast anpassat till böcker.
  5. Den kompletta spelaren. Både Storytel och Bookbeat storsatsar på att producera material som mer och mer börjar likna poddradio. Som exempel producerar Storytel eget ljudboksmaterial i form av dokumentärer. Men varför gå över ån efter vatten egentligen? Jag skulle gärna se att man kunde lyssna på podcasts i ljudboksapparna. Personligen är jag mer sugen på att lyssna på Sveriges radios dokumentärer än att lyssna på ”Storytel Originals” dokumentära serier.
  6. Ett lägre pris. Okej, okej, jag förstår att det kostar att erbjuda strömmad underhållning, men när det gäller ljudboksappar så kan man undra om företagen har träffats och skapat någon slags kartell… Alla tjänster kostar ju liksom 169 spänn i månaden (förutom Nextory, vars vanliga abonnemang kostar 199 kr)! Det är också rätt mycket mer än vad man behöver hosta upp för att lyssna på strömmad musik, strömmade tv-serier eller strömmade filmer.

Det vi förlorade i elden av Mariana Enríquez

 

Vad saknar du i ljudboks- och e-boksapparna?

Böcker i juni

Så är det en ny månad! Den har för min inletts med lite jobb, en 30-årsfest och nu spenderar jag en långhelg hos mina föräldrar i Uppland. Inte dumt!

Pioner
Den nyblivna 30-åringen gratulerades bland annat med pioner! 🙂

Vad händer på bokfronten då?

Nya böcker i juni

Den här månaden tror jag att många, många kastar sig över den avslutande delen i Elena Ferrantes Neapelkvartett. Jag har lyssnat på de tre första delarna som ljudbok och kommer nog att gå på ljudboken även för den avslutande delen, Det förlorade barnet. En bok som en och annan nog passar på att plöja i sommar är också Joyce Carol Oates senaste på svenska, Jack of spades, som också kommer ut nu i juni. Som vanligt kommer jag nog avvakta ett tag innan jag läser. Jag är sällan först på bollen när det gäller litteratur… 🙂

Det förlorade barnet av Elena Ferrante
Det förlorade barnet av Elena Ferrante

Vad läser jag i juni?

Det här blir nog månaden när jag äntligen, äntligen läser ut Handbok för städerskor av Lucia Berlin. Jag har aldrig varit med om någon längre och långsammare novellsamling..! Missförstå mig inte, den är bra, men den tar bara sådan tid. Jag kommer också högst troligt att lyssna klart på Per Hagmans självbiografiska roman Allas älskare, ingens älskling. Det här är som en del av er vet den bok som jag längtat efter mest i sommar och den har inte gjort mig besviken hittills. 🙂 Den här månaden plöjer jag också en riktigt gammal hyllvärmare: Bara du finns av av Jenny Holmberg. Jag är positivt överraskad än så länge. 🙂 Det känns alltid tråkigt att bli positivt överraskad av en bok, men ärligt talat så hade jag rätt låga förväntningar. Det är en för mig okänd författare och en bok som jag inte har läst/hört så mycket om. Att den också har stått oläst i min bokhylla i många år har nog också skruvat ner förväntningarna lite. Hehe. Men den är alltså bra!

Handbok för städerskor av Lucia Berlin
Handbok för städerskor av Lucia Berlin

Var & när läser jag i juni?

Det här blir en riktig läsmånad för mig! Just nu pågår ju en liten minisemester som kommer att bjuda på en hel del lästid. Snart väntar midsommar, som kommer att spenderas i min sambos stuga. Där saknas el, så det kommer garanterat finnas en hel del möjlighet till ostörd läsning, om man säger så. 😉 Det är bara att hoppas att vädret blir fint så att jag kan vara ute. 🙂

Vad gör jag annars i juni?

Just nu är jag alltså hos min föräldrar och hälsar på och på vägen hit stannade jag hos en vän i Sundsvall och var med och firade hennes 30-årsdag. 🙂 Så det har ju redan rivstartat helt okej!

När jag kommer hem till Umeå igen senare i veckan så väntar Vårruset, som jag ska springa med ett lag. Jag tror att jag behöver lite revansch efter att ha sprungit Blodomloppet här om veckan och gjort min sämsta miltid på många år. Jag tror och hoppas att jag kan springa på under 24 minuter i alla fall. Det borde gå?!

Den stora höjdpunkten kommer veckan därpå, för då blir vi ett gäng som ska gå på konsert med Håkan Hellström. <3 Han har gjort soundtracket till mina tonår, känns det som, och han är alltid fantastisk live, så det känns helt klart härligt att få gå på konsert med honom. Det finns dock två lite sådär småsega saker med denna konsert: 1. Det finns bara ståplatser, och jag hatar ståplats, bland annat på grund av att jag fick all luft utpressad hur kroppen gång på gång på gång när jag var på Håkan Hellström-konsert senast… och bland annat för att min erfarenhet är att man ser 0 när man måste stå. 2. Det är utomhus – segt att hela upplevelsen ska vara beroende av något så opålitligt som vädret..! Men, men.

Sedan är det ju midsommar snart också. 🙂 Så det händer en hel del kul i juni. Ja, och så är det bokcirkel om några veckor också! Mysigt, mysigt. Det kanske blir sista bokcirkelträffen innan sommaren?

Ytterligare 5 läsvärda prisbelönta böcker

För ungefär ett år sedan bloggade jag om 5 läsvärda prisbelönta böcker. Nu kan man ju med rätta hävda att en prisbelönt bok också bör vara läsvärd per definition, men det finns ju faktiskt en hel del (nobel)prisbelönade böcker som är ganska så tunglästa… Här kommer i alla fall tips på ytterligare 5 böcker som jag tycker att du borde överväga att läsa, för det är de verkligen värda!

Först och främst: Bön för Tjernobyl! Till den här boken, som är skriven av den nobelprisbelönade författaren Svetlana Aleksijevitj, har författaren intervjuat ett stort antal människor som på ett eller annat sätt har drabbats av Tjernobylolyckan. Deras vittnesmål utgör den här boken, som är en väldigt omskakande och berörande läsning om hur olyckan har slitit sönder människor, relationer och tagit ifrån människor allt de hade. Boken är en del av en serie där författaren skildrar ”sovjetmänniskan”. Missa inte att läsa dem! Här finns många oerhört starka berättelser och tillsammans berättar de verkligen om Sovjet och post-Sovjet på ett oerhört intressant sätt.

Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj
Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj

En annan prisbelönad reportagebok (dock ej nobelprisbelönad… 😉 däremot belönad med Guldspaden) är Lasermannen av Gellert Tamas. Det borde ha regnat fler priser än så över den här makalöst fängslande boken om John Ausonius som under ett antal år på 90-talet sköt mot personer vars enda gemensamma nämnare var deras ”utländska utseende”. Det är en väldigt ambitiös och läsvärd bok om Lasermannen och hans brott, men också om rasism i allmänhet och 90-talets Sverige.

Lasermannen av Gellert Tamas
Lasermannen av Gellert Tamas

De Augustprisbelönade böckerna tycker jag överlag är väldigt läsvärda. Det är ett hyfsat ”folkligt” pris och titlarna som kammar hem priserna brukar vara hyfsat lättillgängliga. Två pristagare som jag gillar är Korparna av Tomas Bannerhed och Expeditionen av Bea Uusma. Korparna är en fin och smärtsam roman om en pojke som tar sin tillflykt till naturen och till fågelsjön för att komma undan den psykiska sjukdom som hans pappa lider av och den otrygghet som därmed finns i hans hem. Expeditionen är en nördig och ändå väldigt fängslande bok där Uusma går till botten med vad som hände Andrées expedition – expeditionen som misslyckades redan vid start och som till slut ledde till att samtliga expeditionsmedlemmar miste livet på en otillgänglig del av Arktis. Innan man läser Expeditionen är det svårt att förstå hur den här läsningen kan vara så intressant, men intressant är precis vad den är!

Expeditionen (och Lilla smycket)
Expeditionen (och Lilla smycket)

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt har belönats med Stora ljudbokspriset. Det är ett pris som verkar gå till random bestseller som många har lyssnat på… Hehe. Men just den här måste jag verkligen hylla! Det är en fantastiskt fin bok om två systrar som förlorar sin morbror i aids och hur de hanterar den sorgen. Jag kunde inte sluta lyssna på denna fina berättelse, som också handlar om systerskap och om att vara på väg att ge sig ut i vuxenlivet (och lämna sin lillasyster kvar).

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt
Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt

Mina bokmärken

Jag vill inte påstå att jag har en samling, men jag har faktiskt en hel del bokmärken och idag tänkte jag blogga om dem!

Mitt allra finaste är det här metallbokmärket med hjärtan på länk! Det har mitt namn ingraverat på ena sidan och bloggens namn på den andra. Så fint! Fast just exakt nu skulle det nog behöva en liten putsning ser jag.

Bokmärke med gravyr

Bokmärke med gravyr

Ett annat fint metallbokmärke är det här bokmärket med pärlor och en Buddhafigur att hänga över bokryggen:

Bokmärke med Buddha och pärlor

När jag har boken med mig på resa så brukar jag dock noja över att metallbokmärkena ska falla ur. De kan ju faktiskt göra det ganska lätt eftersom att de väger en del och därför inte hålls på plats så bra av boken själv. Av den anledningen använder jag även lättare bokmärken. Som den här virkade, fina:

Virkat bokmärke

Virkat bokmärke

Och den här med fransar och en klok text:

Bokmärke med fransar och text

Ett bra tag fick den här broderade rackaren hänga med en hel del. Den är från en konferens jag var på i Lettland 2012. Hehe.

Broderat bokmärke

Glitter, ordspråk, elefant, rosa snöre = klockrent.

Bokmärke med glitter och elefant

En gepard!

Bokmärke med gepard

Och så har jag en hel radda sådana här pappersbokmärken från Mun- och fotmålarna. Mina föräldrar brukar alltid få hem deras kalender och kort och en hel del av bokmärkena, som också brukar följa med, har hamnat hos mig på något sätt. 😉 Jag tycker att det är nostalgiskt och roligt att ha dem. Jag har sedan jag var liten haft varianter på de här i mina böcker.

Bokmärken från mun- och fotmålarna

Använder du bokmärken? Eller tar du första, bästa kvitto..? Eller viker hundöron (hemska tanke! 😉 )?