Tematrio: Vänskap

Tematrio - VänskapDen här veckan uppmanar Tematrio till att berätta om tre böcker om vänskap.

Jag läste en riktig höjdare i genren här om dagen: Grand final i skojarbranschen är en riktigt rolig bok, med många blinkningar till författarens, Kerstin Ekmans, författarskap, men framför allt är den en riktigt fin bok om vänskapen mellan en känd författare och hennes spökskrivare….

Vänskapsskildringen i fantasyserien Engelsforstrilogin tycker jag också är en riktig höjdare. Boken kretsar kring tonåringar med helt olika bakgrunder och status i klassrummet. När de inser att de är häxor inser de att de också måste samarbeta med varandra, trots att de i en normal situation knappast hade sett åt varandra. Spännande vinkling!

Som tredje bok väljer jag Drömhjärta. Boken kretsar kring två barndomsvänner på Kuba. Den ena flyttar med sin familj till USA och den andra blir kvar. Deras vägar kommer dock att korsas igen. Fin och intressant bok om Kuba. Faktiskt så bra skriven att man kan ha lite överseende med allt kärlekstrams och all överdriven beskrivning av USA som de ultimata och mest framstående landet i världen, på alla fronter…

Fick en liten novell att ha på resan

Jag var och hälsade på en kompis i helgen och då fick jag en liten novell, som han redan hade läst. Kul! Jag tycker att Novellix noveller är så himla fina, allihop. Det här är min fjärde i samlingen, tror jag, men jag har inte läst en enda. Knasigt! Jag har åtminstone lyssnat på några i ljudboksformat och de har jag gillat allihop, särskilt Stamtavla och Heder. Jag hade tänkt läsa min nya på hemresan, men den hamnade i en resväska som sedan blev lite bökig att ta fram igen. Hm. Men det kommer nog fler tillfällen att läsa. :)

Författarnas himmel
Författarnas himmel

Grand final i skojarbranschen

Grand final i skojarbranschen - Kerstin EkmanÅh, vad hon är rolig, Kerstin Ekman! Jag blev väldigt förtjust i den oväntat humoristiska tonen i Häxringarna, men här går hon verkligen in för att skriva underhållning. På sitt sätt.

I huvudrollerna finns Lillemor Troj, respekterad författare och akademiledamot, och den utlevande och bullriga Babba, som är den som egentligen har skrivit alla Lillemors romaner. Medan Babba har skrivit har Lillemors bidrag bestått i korrekturläsning och att vara ansiktet utåt. Till skillnad från Babba, som inte bryr sig mycket om kläder och det yttre, passar hon i de finare salongerna och kan åka runt på signeringar och uppläsningar.

Nu börjar dock deras hemlighet hotas och hela fasaden rämna. Babba har, bakom Lillemors rygg, skickat ett manus i eget namn till konkurrerande förlaget Rabben och Sjabben (fniss) och där berättas hela upplägget. Boken är i princip en biografi över Lillemor och indirekt Babba och deras vänskap. Nu får Lillemor manuskriptet (”paperassen”) i sina händer och hon läser i förskräckelse.

Jag inser att man måste vara ganska mycket kulturtant för att gilla den här humorn, men jag skrattar mig verkligen igenom boken, kulturtant som jag är. Formuleringarna är på sätt och vis invecklade; kryddade med omständliga och gammaldags ord, men de sitter bra och det finns ett imponerande flyt i texten. Det är himla rolig läsning, faktiskt. Utöver att vara en lekfull och humoristisk bok med blinkningar till Ekmans egna författarskap så är det också en verkligt fin bok om vänskapen mellan de här två omaka kvinnorna och hur vänskapen följer genom deras liv med sina toppar och dalar.

Jag börjar verkligen fastna för Ekmans böcker. Hon skriver så otroligt bra och har en förmåga att kunna baka in både allvar, humor och historia i sina böcker. För att inte tala om naturbeskrivningar, träffsäkert skildrade relationer och levande karaktärer. Hon har ett skarpt öga för omvärlden och en sällsynt förmåga att få ihop tighta texter där hon beskriver den. Grand final i skojarbranschen är lite extra kul att läsa om man, som jag, har läst några av hennes andra böcker. Nog finns det väl lite Lillemor och lite Babba i Ekman själv. Roligt att hon bjuder på sig själv som hon gör i den här boken!

Du kan hitta den hos t.ex. Bokus eller Adlibris. Några andra som skrivit om den är DN, Bokföring enligt Monika och Marcusbiblioteket.

Missade nästan Min bokhylla!

Jag har nästan missat att en ny säsong av Min bokhylla i P4 har börjat sändas. Jag har lätt för att missa radioprogram som inte finns som podcast i iTunes. Min bokhylla finns alltså inte i Podcastappen i iPhone, men går fortfarande att lyssna på när man vill, men bara via hemsidan eller SR:s egna app. Min bokhylla är bra! I programmet besöker Mark Levengood och Jenny Lindh (bl.a. känd från bibliotekarien svarar i DN – en spalt som ensamt kan motivera varför man bör prenumerera på DN ;)) kändisar och deras bokhyllor. :) Rekommenderas!

Fast… ärligt talat svämmar min telefon över av olyssnade podcasts just nu! Jag prenumererar bl.a. på Sommar i P1 och där kommer det ju nya avsnitt varje dag. Samt att jag har semester och podcasts är egentligen något jag mest lyssnar på när jag är hemma och grejar, alternativt jobbar med något där man inte blir störd av pratprogram. Inget jobbande och inget hemmafixande leder till att jag inte lyssnar och vips är telefonen typ full.

Men. Känner jag den här världen rätt så är hösten snart här och ordningen återställd.

Höst

Jag heter inte Miriam

Jag heter inte Miriam - Majgull AxelssonJag heter inte Miriam är årets andra Andra världskriget-skildring för min del. Tidigare i år läste jag den lite väl tjocka, men ändå läsvärda, Den osynliga bron. När jag skrev om Den osynliga bron konstaterade jag att jag får allt svårare för den här typen av berättelser. Det som kändes så oändligt avlägset när jag läste om det som ung känns idag nästan outhärdligt. Av någon anledning. Koncentrationsläger. Förintelsen. Jag går typ sönder av att läsa om det!

Jag heter inte Miriam utspelar sig till stor del i Ravensbrück. Det är förstås närmast outhärdligt bara att läsa om det och just därför måste man göra det.

I huvudrollen finns Miriam, som egentligen inte heter Miriam. I nästan ett helt liv har hon dolt sin verkliga identitet: att hon egentligen är rom och heter Malika. Nu har hon precis fyllt 85 år och hennes nära och kära är på plats. När hon och det vuxna barnbarnet är på en promenad börjar delar av hennes livsberättelse sippra ut; saker hon tigit om i alla år: hennes romska bakgrund, brodern som svalt ihjäl i ett av Mengeles fruktansvärda experiment, medfångar som inte överlevde. Berättelsen rör sig i tid och rum mellan nutid och tiden i koncentrationsläger, men också runt den första tiden i Sverige, när Miriam så smått börjar komma till rätta, men också får uppleva den utbredda antiziganismen i Sverige.

Det här är en oerhört bra bok. Majgull Axelsson har skrivit en hel rad skickligt komponerade böcker om berörande livsöden och viktiga frågor. Hon har ett särskilt öga för att skildra människor och relationer och i den här boken får hon verkligen ihop det. Det är välskrivet, viktigt och berörande; en bok som är så hemsk att man stundvis måste lägga den ifrån sig, men som ändå är lätt att plöja igenom i ett rasande tempo. Det är helt klart en bok som går att läsa ut snabbt, men också en bok som alldeles säkert kommer att leva kvar mycket länge i tankarna. Jag fascineras särskilt av Axelssons sätt att veckla ut berättelsen och gradvis portionera ut de olika händelserna. Ibland tror man som läsare att hon ska utelämna och lämna åt läsaren att själv fylla i vissa händelser, men sedan återkommer hon. Som läsare får man små andningspauser, men förr eller senare så återkommer scenerna. Hon värjer sig inte för att berätta om de här händelserna, trots att det är så fruktansvärt tuffa saker det handlar om.

En av årets kanske viktigaste och bästa böcker!

Boken finns hos t.ex. Adlibris eller Bokus och några andra som skrivit om den är GP, Lottens bokblogg och Bokmania.

Boktipset vs Goodreads

Som en del kanske har noterat är jag en flitig användare av Boktipset, sidan där man genom att betygsätta böcker får personliga boktips. Boktipset gör en uppskattning av vilket betyg man kommer att ge outlästa böcker. Det är en väldigt bra funktion, tycker jag. Visst har den fel ibland, men allt som oftast prickar den rätt. Jag brukar använda den här betygsuppskattningsfunktionen för att sålla bland böcker jag är nyfiken på: har boken ett uppskattat betyg på mindre än 4 (av 5) ids jag inte läsa…

De flesta bokbloggare verkar dock föredra den amerikanska förlagan, Goodreads. Det är en mycket mer levande sida vad gäller diskussioner och listor och sånt. Dessutom är den snyggare designad. Men njä, jag föredrar fortfarande Boktipset. Jag testade Goodreads för ett år sedan och nu gav jag den en ny chans, men när man läser så mycket svenska böcker som jag gör så är det bara bökigt att försöka använda en amerikansk boktipssida. Svenska böcker finns bara inlagda med svensk titel om det saknas översättning. Andra titlar måste man ha koll på vad de heter i USA. Eller helt slumpartade språk. Maria Gripes klassiska ungdomsbok Tordyveln flyger i skymningen är inlagd som Los escarabajos vuelan al atardecer… Sedan saknas betygsgissningsfunktionen och det är ju främst den jag är ute efter… Personliga boktips kan man dock få även på Goodreads (fast utan uppskattat betyg). Tyvärr är jag sugen på att läsa 0 av bokförslagen och alla boktips är tips på utländska böcker som kanske inte ens finns i svensk översättning.

Jag gissar att Goodreads är ett bra val för den som läser mycket amerikansk litteratur på originalspråk och som vill hänga på en community med andra bokslukare, men själv slår jag ett slag för Boktipset alltså! Tycker det är en riktigt fiffig sida och den har garanterat räddat mig från många bottennapp. ;) Fler borde upptäcka den! Hade jag ingen bokblogg skulle jag ha behov av någon annan läsdagbok och då skulle jag gärna använda Boktipset bara för möjligheten att lista böcker man läst.

Boktipset Goodreads

Tematrio: Franska romaner

Tematrio - La FranceSåhär kring Frankrikes nationaldag, den 14:e juli, brukar Tematrio ha franska böcker i fokus och i år är inget undantag: Berätta om tre bra franska romaner!

Det har funnits en tid då jag läste en och annan fransk bok och till och med vågade mig på några kortare och enklare böcker på originalspråket, men det känns rätt avlägset nu, faktiskt. Jag vet ärligt talat inte varför. Sedan ett antal år tillbaka ges det ju faktiskt ut ganska mycket franskt i svensk översättning, tack vare förlag som Sekwa, som är specialiserade på just detta. Jag är ofta lockad att läsa deras böcker (och andra franska böcker) och jag får väl helt enkelt ta och skärpa mig.

Nåväl. De senaste franska böckerna jag läste var tydligen följande:

Älskaren av Marguerite Duras. Gav mersmak! Boken utspelar sig i det som nu är Vietnam, men som då var den franska kolonin Indokina. Bokens huvudperson lever kolonialliv och skaffar en välbärgad älskare. Det mesta runt livet för henne, modern och bröderna, är en fasad. Det är en väldigt exotisk bok, eller hur jag ska säga. Det känns som ett otroligt.. avlägset liv.

Smaken av Muriel Barbery. Kanske inte det bästa jag läst. Kanske inte ens det bästa jag läst av Barbery… Men ändå. Boken handlar om en man som ligger på dödsbädden och försöker minnas en smak. Tänk att kunna skriva en hel bok om smaker! Ja, det är faktiskt ganska fascinerande, trots att handlingen helt enkelt är lite tunn, trots allt.

Oksa Pollock: Det sista hoppet av Anne Plichota och Cendrine Wolf. Det är lite av en blek Harry Potter-kopia, men låt gå! I denna fantasyserie står Oksa Pollock, en flicka med magiska förmågor, i centrum. När ett tecken börjar visar sig på hennes kropp blir hon invigd i en hemlighet: hennes familj kommer från en parallell värld och tecknet visar att hon är den som kan rädda dem tillbaka.

Att läsa eller att inte läsa

Jag läste i gårdagens DN att läsandet bland pojkar ökar. Glädjande nyheter, med tanke på att det 2008 och 2009 bara var 55 % av alla pojkar i åk 4-6 som läste varje vecka, att jämföra med drygt 76 % av flickorna. Idag läser 64 % av pojkarna och, fortfarande, 76 % av flickorna. Läsförståelse är helt centralt för att tillgodogöra sig kunskaper i alla andra ämnen, så visst är det bra att unga läser. Hoppas de fortsätter med det senare i livet också.

Man kan tänka att läsning enbart är en förströelse bland andra och att man lika gärna kan titta på filmer eller spela spel, men jag tror inte riktigt att det är så. Vi är så omgivna av information, ofta skriftlig sådan i olika former, att vi verkligen måste kunna tolka och se nyanser i texter. Jag tror inte att man kan öva upp den förmågan på annat sätt än att just läsa.

Själv lärde jag mig att läsa när jag var ca 5 år och jag har läst regelbundet och ofta sedan dess. Jag är tacksam över det. Utöver att jag kunde börja skolan som 6-åring och alltid har haft väldigt lätt för mig i skolan så har jag ju, framför allt, haft ett väldigt värdefullt och roligt intresse med mig. Jag har svårt att förstå hur man kan välja bort böckerna. Jag har andra intressen än böcker, men böckerna finns  alltid där och jag kan inte tänka mig något annat. Vad gör man annat än läser när man sitter i ett väntrum, på en buss, på en strand eller bara vill varva ned innan man somnar? När jag ser folk sitta på tåget och bara titta ut så tycker jag faktiskt.. synd om dem. Så tråkigt det vore att inte läsa. Jag är aldrig ensam. Jag har aldrig tråkigt. Får jag en stund över för mig själv så njuter jag av en bok. Det är verkligen en fin guldkant som jag önskar att alla kunde få ha.

Bokhylla

Två filmatiseringar att se fram emot

En av årets bästa deckare tycker jag är Gillian Flynns Mörka platser, som handlar om Libby Day, som förlorat nästan hela sin familj i brutala mord. Hennes bror sitter inne, dömd för dådet. Men är han skyldig? Jag tyckte det var en mycket spännande och välskriven deckare och jag planerar att lyssna på Gone girl, av samma författare, så fort jag lyssnat klart på den ljudbok jag lyssnar på just nu.

Jag såg nyligt att både titlarna filmatiseras just nu och kommer på amerikanska biografer i höst. Åtminstone Gone girl kommer också till Sverige (premiär 3/10 på SF). Kul, men inte särskilt oväntat. Det känns som att de flesta bra eller halvbra deckare filmatiseras. Genren är väl tacksam att filmatisera kan man ju tänka, med tanke på hur poppis den är. Hoppas filmerna blir bra! Det finns ju tyvärr inga garantier, även om boken är bra… :o

Mörka platser - Gillian Flynn Gone girl - Gillian Flynn

Tematrio: Sånt jag äntligen läser eller sånt jag verkligen borde ha läst

TematrioNu har jag semester och ironiskt nog så läser jag nog ovanligt lite… Det händer ju så mycket annat! Och för mig är läsning något jag ägnar mig åt när jag är hemma och inte har något roligare för mig. Hm.

Nåja. Veckans Tematrio har följande uppmaning: Berätta om tre böcker ni äntligen sett till att läsa eller om tre böcker ni borde läsa!

En sådan läser jag just nu: Jag heter inte Miriam. Det är en bok som det verkligen har snackats mycket om i år och alla har något gott att säga om den. Jag tycker den är riktigt bra hittills. Angelägen och bra bok om en romsk kvinna som överlevt Andra världskriget!

Tidigare i år plöjde jag en av de senaste årens stora snackisar: Torka aldrig tårar utan handskar-trilogin. Böckerna, som kretsar kring en kompisgäng som utplånas när HIV kommer till Sverige, är oerhört gripande och bra, men jag var inte precis först på bollen när jag läste dem. Det fina med böcker är dock att de har ett väldigt långt bäst före-datum. Jag vet inte riktigt varför man ska läsa böcker när de precis har kommit ut, faktiskt!

Om jag också ska ta en bok jag verkligen borde ha läst så blir det faktiskt svårt att välja något från min långa, långa att läsa-lista… Men varför inte något av Virginia Woolf? Jag är särskilt intresserad av att sätta tänderna i essäsamlingen Ett eget rum. Det känns som en intressant klassiker som man ”borde” ha läst.

Tematrio: USA

Tematrio - USAImorgon firar USA sin nationaldag, så det är ju väldigt passande att Tematrio handlar om just USA den här veckan: Berätta om tre läsvärda amerikanska böcker! Jag tänkte ta tre bra böcker som jag läst nyligt.

Den osynliga bron är en av mina favoriter från året. Den är skriven av Julie Orringer, som är amerikanska, men den utspelar sig faktiskt i Europa under Andra världskriget. Gripande bok! Lite för tjock, men fortfarande bra! Mycket bra, till och med.

En av årets bästa deckare är Mörka platser av Gillian Flynn. Det är en väldigt… mörk bok. Handlingen kretsar kring Libby, som förlorade nästan hela sin familj i ett brutalt mord. Brodern har sedan dess suttit i fängelse, dömd för dådet. Men är han skyldig?

Som trea tar jag en bok av en av mina stora favoritförfattare och också en av förra årets bästa böcker: Änkans bok av Joyce Carol Oates. Otroligt fin och utlämnande bok om att bli änka. När man läser den får man känslan av att man får ta del av ett stort förtroende. Så himla vacker bok!

Årets bästa 2014 – hittills

Vilka är mina favoriter hittills i år? Såhär i halvtid alltså. Jag har läst så mycket att jag verkligen var tvungen att ta en titt i arkivet för att minnas. Observera att det alltså är böcker jag läst i år. Jag brukar vara hopplöst efter och vara sist med det nyaste, så det är inte frågan om böcker som kommit ut i år. Här är hur som helst några blandade guldkorn

Nyckeln. Sista delen i den fantastiska Engelsforstrilogin. Utöver att det är spännande och välskriven fantasy, så är det väldigt träffande och fina böcker om att vara tonåring och att leva i en bruksort. Man kan verkligen känna igen sig! I Nyckeln väver författarna ihop berättelsen på ett snyggt sätt. En riktig bladvändare, trots tjockleken.

Häxringarna. Fantastisk liten pärla, där Kerstin Ekman skildrar livet för några kvinnor vid förra sekelskiftet. Vilket slit! Vilka villkor de levde under! Pigor som sliter ut sig, kvinnor som oplanerat väntar barn, kvinnor som är ”den andra kvinnan”… Jättefin bok, som faktiskt är otroligt rolig på sitt förnurliga sätt.

Den osynliga bron. Lite för lång egentligen, men ändå en gripande och fin bok om några livsöden under Andra världskriget. Andras är ungrare och jude och när kriget bryter ut måste han avbryta sina studier och arbeta i arbetsläger. Absolut en bok som lever sig kvar länge! Jag började typ gråta av den dikt av Wislawa Szymborska som är inlagd på slutet. Den väver på ett magiskt sätt ihop hela berättelsen.

Ru. En underbar liten bok om att flytta till ett nytt land, vilka fasor det kan innebära att fly och vilken underlägsenhet som kan följa med att slå sig ner i ett nytt sammanhang. Boken är tunn och koncentrerad, men orden träffar rakt i hjärtat på ett sällsynt vis. Kanske årets bästa bok! Storslagen, trots det ringa sidantalet, eller kanske just därför.

Brinnande livet. En av tre novellsamlingar jag läst från Munro i år och kanske den bästa. Hennes säregna sätt att skriva noveller, där utvalda scener verkligen får ta plats, är imponerande. Mycket skickligt berättat! I Brinnande livet finns också några fina självbiografiska noveller.

Stamtavla. Har läst många bra noveller i år, inte bara Munrosamlingar, utan också några som jag läst styckvis. Bland de bästa är Karin Ströms novell om att försöka förhålla sig till en syster som kräver all uppmärksamhet.

Min mormor hälsar och säger förlåt. En av mina feel good-favoriter från året. Roligt, lättläst och varmt berättat om en liten tjej som har förloat sin excentriske mormor och nu är på en skattjakt, arrangerad av mormodern före hennes död. Den leder henne till grannarna i huset; en samling mycket originella människor.

Nyckeln - Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren Häxringarna - Kerstin EkmanDen osynliga bron - Julie OrringerRu - Kim ThúyBrinnande livet - Alice MunroStamtavla - Karin Ström   Min mormor hälsar och säger förlåt - Fredrik Backman

Mindre glimmande korn, d.v.s. böcker jag inte riktigt… eh… fastnade för, kanske man ska hålla för sig själv, men jag måste ändå varna för den extremt svårlästa och komplicerade och hopplöst oengagerande Den stulna romanen (ja, tyvärr, jag är ledsen, ämnet är ju viktigt, men….). Den är verkligen årets bottennapp hittills! Inte var vare sig Det fördolda eller MemoRandom några överrumplande bra deckare heller, när jag tänker efter. För att inte tala om feel good-boken Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, som är så klyschig att man blir förbannad.

Halvårssummering 2014

Tänk att halva året redan har passerat! Wow! Så fort tiden går..! Har jag läst några böcker då? Ja, ovanligt många, faktiskt, men det gömmer sig en hel del noveller i statistiken samt att jag har börjat lyssna på extra mycket ljudböcker sedan jag började lyssna strömmat i mobilen. Den faktiska tiden jag sitter ned och läser är nog ungefär som vanligt, skulle jag tro.

Här är lite statistik i alla fall! Återkommer med mina halvtidsfavoriter imorgon.

Jag har läst ovanligt många böcker, som sagt. Jag brukar inte läsa just mer än maximalt en bok i veckan, men jag får se vad det landar på i år. Hittills har jag läst 45 böcker. Nu på  senare tid har det mest blivit e-böcker, tydligen.

Halvårsstatistik 2014 - Lästa böcker

Jag trodde det skulle vara ganska exakt 50/50 vad gäller författarens kön, men det verkar just nu som att jag har läst lite fler kvinnor. Munro är en av de jag har läst mycket av, hela 3 titlar.

Halvårsstatistik 2014 - Könsfördelning

Genremässigt har det blivit en frisk blandning. Jag tycker genrer är rätt luddigt, alltså. En del passar ju liksom inte in i något särskilt fack och en del lämpar sig kanske bäst i flera olika. Jag gjorde i alla fall ett tappert försök att dela in de utlästa böckerna och såhär blev det:

Halvårsstatistik 2014 - Teman, genres

Jag har också antecknat sidantal. Och som synes har jag inte plöjt så många tegelstenar. De tar ju sådan tid..! Men Nyckeln och Den osynliga bron har jag läst i alla fall och de var rätt omfattande båda två.

Halvårsstatistik 2014 - Sidantal

Ja, och så ursprungsländerna då. Jag har ju en stark förkärlek för svensk litteratur, vilket kanske syns. Men jag roas mest av att Kanada, som brukar vara rätt nollad i min statistik ett vanligt år, har varit så poppis för mig 2014.

Halvårsstatistik 2014 - Världsdelar

Officiellt slutade jag betygssätta böcker för flera år sedan, men visst har jag läst böcker som är mer eller mindre bra… Jag har faktiskt en femgradig betygsskala som jag använder på Boktipset.se och sådant. Ska jag sammanfatta årets betyg hittills så blir det såhär:

Halvårsstatistik 2014 - Betygsfördelning

Ingen riktigt usel bok i alla fall! Men alldeles för många dåliga, om ni frågar mig!

Ja, det om det. Nu ska jag klura på favoriter!

Och ja, jag vet att jag kanske är lite överdriven med mina diagram, men det är ett personlighetsdrag jag har och statistik & figurer råkar förresten även ingå i mitt jobb, så det är verkligen något jag sysslar med ofta och råkar tycka är hemskt kul. Jag fyller i mina böcker löpande i ett Excelark och det är inte jobbigare/konstigare än att föra läsdagbok på annat sätt. Så är det med det! ;)

Sfinx

Sfinx - Christine FalkenlandSfinx är min första bekanskap med Chrstine Falkenland, som just nu är aktuell med romanen Spjärna mot udden. Det är en lite lustig titel, tycker jag, för det är svårt att förstå vad den betyder. Men på sätt och vis så ges det en förklaring i Sfinx, för formuleringen finns även där.

”Vad vill ni mig egentligen? Vad skall ni med mig till? Ta spjärn mot mig, som mot en udd. Vi är i så fall en treudd. Vi är en Legion, fastän många. Vi har hållit oss stilla i alla dessa år, fångna av det förflutna. Men nu rister vi i kedjorna. Vi vill hem, till mig, nej, vi längtar från mig till dig.”

Det är bokens huvudperson som skriver detta i texter som hon formulerar som brev till ungdomskärlekens fru. Hela boken består av dessa brev, där huvudpersonen  tecknar en ganska eländig tillvaro. Hon är ensamstående mamma till en dotter och med henne har hon flyttat till ett kvarter där hon egentligen inte riktigt har råd att bo. Hon är konstnär, men inte speciellt framgångsrik. Mycket av hennes energi går åt till att späka sig och träna hårt för att få en smal kropp. Det anas att hon har ätstörningar och att hon inte orkar ta hand om sin dotter riktigt. Kanske som en verklighetsflykt söker hon sig mot ungdomskärlekens hus, där han bor i, vad som tycks vara, rikedom och lycka med en elegant fru. De brev hon skriver dryper av svartsjuka och av bitterhet över allt som varit; den relation de en gång hade och som faktiskt inte var särskilt bra.

Falkenland lyckas verkligen skildra den mörka tillvaron. Samtidigt har jag svårt att förstå. Varför kommer just det här med ungdomskärleken upp nu? Och det blir också lite tradigt. Trots att boken är kort, så känns den faktiskt enformig. Det kommer brev på brev på brev med ungefär samma innehåll och även om texten är i stor stil och det därför går snabbt att bläddra sig igenom boken, så inser man att det egentligen är en bok som kräver tid. Det känns som att mycket finns bakom formuleringarna. Uddar att ta spjärn mot, men också andra svårförstådda liknelser.

Jag är kluven till den här boken. Visst är det en gripande berättelse, för Falkenland kan verkligen måla upp den här ångestfyllda kvinnan. Man både känner med henne och äcklas; blir lite skrämd av allt mörker. Samtidigt: boken är lite för krävande för min smak. Det är för invecklat och för enformigt för mig.

Du kan hitta boken hos t.ex. Bokus eller Adlibris. Några andra som skrivit om den är DN, Bokstugan och Dagensbok.com.

Tycka olika

Bokcirkeln har lite paus över sommaren, men vi träffades ändå över en fika här om veckan. Mycket trevligt! Anna, med bloggen Med näsan i en bok, har, liksom jag, läst Läsarna i Broken Wheel rekommenderar helt nyligt, så vi hade i och för sig en minicirkel om den. ;) Vi tyckte helt olika om boken! Och så kan det ju vara… Varje bok har sitt tillfälle, som vi kunde konstatera. Själv bläddrade jag mig ju tacksamt igenom Da Vinci-koden efter en seg höst med tråkböcker. Hade jag läst den idag så hade jag nog blivit otålig och tyckt att den var ointressant… Nu har jag mest läst deckare och lättsamma böcker ett tag, känns det som, så nu känner jag mig redo att sätta tänderna i något mer avancerat. Får se vad det blir!

Bra mellanböcker ;):

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar - Katarina Bivald Da Vinci-koden - Dan Brown

Linneas bokblogg