Nordiska rådets litteraturpris till Kjell Westö

I veckan tillkännagavs det att årets vinnare av Nordiska rådets litteraturpris är Kjell Westö för boken Hägring 38. Det här är en bok som det har regnat priser över. Jag blir mer och mer rädd för att läsa den, i rädsla för att bli besviken alltså, men tids nog kommer jag absolut att ta upp Westös bok om ett stycke Helsingforshistoria. Jag har den väntande här hemma faktiskt.

Har du läst? Vad tyckte du om den? :)

Hägring 38 - Kjell Westö

Gone girl, filmen

Det finns böcker där man omedelbart tänker ”Det här var verkligen en fantastisk bok, den kommer jag att minnas länge!” och sedan gör man inte det… Omvänt finns det helt vanliga, mellanbra böcker som sedan finns i tankarna länge, länge efteråt. För mig är Gone girl ett exempel på en sådan bok. Det är en extremt knäpp deckare och just för att den är så otroligt knasig så visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka om den, men det har faktiskt blivit så att jag fortfarande tänker på den, såhär flera månader efteråt! Det är ju ett bra betyg på sitt sätt.

Nyligen såg jag filmatiseringen med Ben Affleck och Rosamund Pike i huvudrollerna. Den är lika knäpp och konstig som boken (med några över gränsen konstiga scener, som innefattar blodbad och att välja bort att duscha…), men liksom boken är läsvärd så tycker jag att filmen är sevärd. Den är välgjord och både spännande och, på sitt sätt, rolig.

Läs mer om vad jag tyckte om boken här.

Vargar

Vargar - Nanna JohanssonAlmedalsveckan är igång och novellens huvudperson, Anja, är på plats.

Anja är sugen på en debatt, att krossa någon. Och det kommer faktiskt en öppning. En politikerkollega har blivit magsjuk och Anja får hoppa in i en debatt. Ämnet är vargar. Anja tänker:

”Vargar? Jag önskar att han hade sagt något annat. Jag är nästan löjligt ointresserad av djur. Som stadsbarn var mitt enda möte med naturen några långtråkiga besök på Skansen. Jag har inte en enda åsikt i vargfrågan, förutom att den borde ta mindre plats i politiken.”

Det blir inte så bra.

Vargar är en sjukt rolig och vass novell. Jag gillar Johanssons humor och tycker att hon verkligen är på pricken när hon beskriver Anja och hennes attityd. Man ser henne verkligen framför sig och kan riktigt höra henne och föreställa sig de andra politikerna och det skådespel de kör på Almedalsveckan. Att ta båten istället för flyget har ingenting med verklig övertygelse att göra, utan är bara ett ytligt val som syftar till att ge en air av miljötänk. En debatt handlar inte om att föra fram en åsikt, utan om att förlöjliga en motståndare. Mycket känner man verkligen igen från hur valdebatterna har gått till nu under ”supervalåret”.

Kan verkligen rekommendera Vargar! En del kanske enbart känner till Nanna Johanssons serier, men hon är minst lika bra som novellförfattare. Och det säger inte lite, för hon är en av de mest intressanta och ständigt aktuella serietecknarna i Sverige.

Du kan hitta novellen hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Uppföljning om Vår gröna kokbok

Jag såg att Vår gröna kokbok har vunnit Årets Svenska Måltidslitteratur i kategorin Vegetarisk måltidslitteratur. Det påminner mig om att jag nog har utlovat en uppföljning nu när jag har lagat lite rätter ut den.

Vår gröna kokbok

Jag har lagat lite av varje ur den här boken, både väldigt vardagliga recept (typ rotfruktsgratäng) och lite mer festlig mat, som fikontarte med chèvre. Recepten är enkla att följa och jag tycker att boken är riktigt snyggt formgiven och har generöst med inspirerande bilder. Ett stort plus får den också för att den tydligt märker ut huruvida rätterna är gluten- eller laktosfria och vilka recept som är veganska, lakto- eller ovovegetariska.

I första hand är det dock en grundkokbok och den har stort fokus på fakta och basrätter. Det finns förslag på buffémenyer, men boken är indelad efter råvaror och inte efter exempelvis högtider eller säsong, som många andra kokböcker.

För mig är det här en av mina favoritkokböcker. Det kanske inte är boken jag bläddrar igenom för inspiration, men vill jag laga mat och har ett hum om vad jag vill göra så finns det ganska säkert ett bra recept att hitta i den!

Jag har även skrivit ett långt inlägg om vegetariska kokböcker och om böckerna Grönt och Bonniers vegetariska kokbok.

Teckningar och skisser

Teckningar och skisser är ett särtryck ur tidskriften Bild & bubbla. Det är inget tjockt verk, utan består av ett litet förord och runt 20 sidor med teckningar och skisser av Nina Hemmingsson. För oss som verkligen gillar Hemmingssons fulsnygga enrutare, där allt som oftast ögonlösa kvinnor hasplar ur sig galna/roliga/tänkvärda/provocerande grejer, så är det en riktigt rolig ”bok” att bläddra igenom.

I förordet förklarar Hemmingsson att hon inte brukar skissa i egentlig mening. Istället börjar hon direkt. Det känns också när man tittar igenom det här albumet. Visst är inte allting genomarbetat, men det skissartade märks inte nödvändigtvis i teckningarnas kvalitet utan i att de känns lite mer impulsiva. Sedan finns det rent telefonklotteraktiga skisser också i och för sig.

Gillade den här! En hel del saker är riktigt knäppt och mycket är mörkt, men det är bra!

Doktor Glas i Thorsten Flincks tappning

I helgen såg jag Thorsten Flincks enmansföreställning Doktor Glas. Boken hör till en av mina stora favoriter och därför var det såklart kul att också se den som teater. Det är lite speciellt med enmansföreställningar, tycker jag. Det blir lätt lite tråkigt och enformigt. Det är inte många som kan hålla igång en monolog i en timme eller mer… Flinck gjorde det bra, tycker jag! Han höll sig trogen till berättelsen om doktor Glas och hans dilemma när han får en patient som ber honom att få hennes man att hålla sig ifrån henne. Doktor Glas är en socialt ängslig person och han är väldigt ensam (det utvecklas väldigt mycket i Kerstin Ekmans finfina Mordets praktik). Jag tycker Flinck fick fram det på ett bra sätt. Han gjorde också en rolig tolkning av den Gregorius: kvinnans avskydde man.

Narr på nocken

Narr på nocken - Stieg TrenterNarr på nocken är den andra deckare jag läser av Stieg Trenter. Tidigare i år läste jag Sturemordet och kunde konstatera att jag tyckte att den kändes rätt ”gammal”. Samma sak gäller faktiskt Narr på nocken, men den känns ändå snäppet bättre än min förra Trenterdeckare, för den här gången är det lite mer pussligt och spännande.

I Narr på nocken kastas fotografen Harry Friberg återigen in i en mordgåta: en reklamman har mördats och mördaren tycks ha försvunnit över taken, iklädd en narrdräkt. På något sätt verkar det hela också ha en koppling till travet. En svensk topphäst med överlägsna träningstider förlorar oväntat en tävling och det framkommer att han haft en söm inslagen i hoven.

Liksom i Sturemordet tycker jag att miljöskildringen är en av de största behållningarna. Det är så roligt att få ta del av livet i Stockholm under 50-talet. I den tidigare boken var det Sturebadet som stod i fokus och den här gången är det bl.a. Solvalla som dyker upp.

Det är en spännande och lättsam berättelse, tycker jag. Den liknar inte moderna deckare, som tenderar att skildra mycket av huvudpersonernas liv utanför utredningen, alternativt innehålla en massa råa scener och biljakter, men den puttrar på och känns intressant, just för att den faktiskt är en ”klassisk” deckare och inte en modern dussindito.

Du kan hitta boken hos t.ex Adlibris eller Bokus.

(Nästan hela) Bokcirkeln gillade också Projekt Rosie

I veckan har vi bokcirklat Projekt Rosie. Av en händelse visade det sig att den har några bokcirkelfrågor längst bak (åtminstone i pocketutgåvan) och det var ju lite kul! Jag var lite rädd för att de andra skulle hata boken, för jag har en känsla av att bokens huvudperson, som har autistiska drag, skulle kunna irritera andra. Själv tyckte jag boken var riktigt härlig och rolig och det visade sig att de flesta faktiskt delade min åsikt. Tur! ;) Det var jag som föreslog att vi skulle läsa just Projekt Rosie och man vill ju inte pracka på andra en kass bok. ;)

Till nästa gång läser vi Grenar av gift av Erin Kelly. Jag vet nästan ingenting om den, men hoppas på att den finns som e-bok. Jag gillar e-böcker, men nu var det bra länge sedan jag läste på min läsplatta. Saknar den!

Grenar av gift - Erin Kelly

Apropå läsplattan förresten… Jag fick Nanna Johanssons nya novell, Vargar, här om veckan och försökte lägga in den i plattan, men det gick bara inte. :/ Plattan hänger sig så fort jag försöker öppna boken. :( Jag vet inte alls varför och den har aldrig betett sig såhär förut… Jag hoppas att den inte är trasig. Buhuu.

Tematrio: Prisvinnare

TematrioI veckan har årets nomineringar till Augustpriset presenterats och Tematrio handlar om just prisvinnare: berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa (välj bland August eller andra priser).

En Augustprisvinnare som verkligen är fantastisk är Korparna av Tomas Bannerhed. Det är en gripande och drabbande bok om en ensam pojke och hans uppväxt på en gård och med en psykiskt skör pappa.

Jag tycker också hemskt mycket om Svinalängorna av Susanna Alakoski. Alakoski skriver viktiga och läsvärda böcker om fattigdom och utanförskap i Sverige. Det är böcker som måste läsas idag!

Som tredje prisad författare tar jag Orhan Pamuk, som belönades med Nobelpriset 2006. Oskuldens museum är bland det bästa jag läst. Det är en mångbottnad berättelse om det moderna Turkiet och om en man med förföljelsemani. Pamuk lyckas på ett oerhört skickligt sätt väva ihop berättelsen och mellan raderna skildra vad som händer i verkligheten och vad som händer i den psykiskt sjuke huvudpersonens huvud.

Hemma från NYC

Nu är jag hemma efter min lilla semestertripp till New York. Hade jag användning för den guidebok jag köpte (Lonely Planet) eller de jag lånade (Ett annat New York och Ett annat Manhattan)? Ja och nej.

Jag hade god nytta av Lonely Planet-guiden, för den kändes bra uppbyggd med tips på promenader, toppsevärdheter och olika teman (t.ex. ”om du gillar museum”, ”gratis”, ”uteliv”…). Den var ett bra intro för mig, som inte kände till så mycket om staden innan och aldrig hade varit där förut. Det finns många handfasta råd i den också, typ om dricks och sådant, som man kanske inte har direkt koll på om man, liksom jag, inte är speciellt världsvan. :p Lonely planets New York-guide var en fin bok att läsa innan resan för att få lite tips och en känsla för vad vi skulle satsa på att se/uppleva. Sedan är inte jag den som springer omkring med en guidebok i högsta hugg, så väl på plats fick det bli som det föll sig. Det är en guidebok jag rekommenderar i alla fall!

En av oss, Americanah, Lonely Planet New York City

De andra två guideböckerna är säkerligen nog så bra, men jag hade inte tid att läsa dem innan avresa, så behållningen blev inte så stor. De har också ett stort fokus på restauranger och fik och att äta är väl egentligen ingenting som jag ser som höjdpunkten på resor. Självklart vill jag äta gott (och det har jag gjort!), men jag är inte den som planerar restaurangbesöken och bokar bord i förväg på häftiga inneställen… Jag har inte ett matintresse på det sättet, helt enkelt. Faktum är att jag är så petig med kosten, i och med att jag är glutenintolerant, att jag är tacksam om det ens finns något att äta när jag går ut… Så dessa böcker passar nog bättre för någon annan. Säkerligen finns det ju otroligt mycket spännande i matväg att uppleva i NYC, för den som har det intresset!

Som en parentes kan jag för övrigt säga att det är betydligt lättare att gå ut och äta med celiaki i New York än i Sverige. Trots att Sverige är topp 2 hårdast drabbat i världen vad gäller glutenintolerans så är det ett riktigt u-land när det kommer till kännedom om gluten på restauranger. Som alla med celiaki vet så är det kanske 1 svensk restaurangpersonal av 3 som vet vad gluten är. De flesta har aldrig hört ordet förut, alternativt tror de att det är samma sak som mjölkprotein. Så är det INTE i New York, för trots att typ ingen har celiaki så äter folk gärna glutenfritt (obegripligt, jag vet). Folk är dessutom vänliga, tillmötesgående och vill gärna servera en något bra och glutenfritt om man frågar om det. Det är lite av en fröjd att gå ut och äta i New York, faktiskt. Det går inte att jämföra med Sverige, där man som glutenintolerant verkligen gruvar sig för att gå ut och äta och där det alltid, hur man än beter sig, är 50/50 om man blir förgiftad eller ej. I Sverige får man allt som oftast känna sig som en idiot när man äter ute och det är troligare att restaurangpersonalen himlar med ögonen och suckar högt än att de kan förklara vad på menyn som kanske är glutenfritt. Servicen och omtanken är större i NYC. Om jag säger så…

Blev det någon bok:ig upplevelse i NYC då? Nja, kanske inte i första hand, om någon trodde det, men jag spenderade faktiskt en god stund på Strand, som är en gigantisk bokaffär med både gamla, nya och ovanliga böcker.

Strand

Passerade även ett av stadens mest pampiga offentliga bibliotek.

New York Public Library

Och så köpte jag en tjusig Penguinbok! Jag lyfter ofta fram deras böcker när jag postar inlägg om snygga framsidor. Snyggast av alla är deras utgåva av Alice i Underlandet, men den är slutsåld sedan länge. Jag hittade däremot en underbart fin utgåva av Wicked – en berättelse vi såg som musikal under New York-vistelsen. :) Jag fullkomligt ÄLSKAR Trollkarlen från Oz och Wicked är alltså en fanfiction som utspelar sig innan den första Oz-boken.

Min Wicked-bok, som jag köpte på Barnes & Noble, kostade för övrigt mindre än det program de försökte pracka på en på musikalen… Det är inte precis prisvärt att se musikaler på Broadway, så om jag ska vara ärlig så vet jag inte om det är något jag kan rekommendera att man gör, men när jag nu ändå har sett Wicked så måste jag ju säga att det var en häftig upplevelse. För det var det! Proffsig sång, dans och show! Och supersnygg scenografi. Särskilt rolig är den såklart för oss som känner igen referenserna till L. Frank Baums böcker om Oz. Sedan kanske man kan skippa allt krimskrams och grejer runt omkring som de vill pracka på en.

Wicked

Niemeyerfaktorn: vol. 1 Prins av Rio

Niemeyerfaktorn vol. 1 Prins av Rio - Rikard AmberlinJag fick Niemeyerfaktorn vol. 1 och 2 skickad till mig inför fotbolls-VM i Brasilien. Det är en egenutgivning av författaren Rikard Amberlin och passande nog utspelar sig böckerna till största delen i just Brasilien. Jag vet inte riktigt varför berättelsen är uppdelad i två volymer, men nu har jag alltså läst den första delen och avslutningen är att vänta i den följande boken.

Berättelsen kretsar kring Eva Bergdahl, som befinner sig i Rio över nyåret. Hon har nyligt träffat en man från Brasilien och nu är de i hans hemland för helgens firande. Huvudorsaken till Evas besök är dock arbete. Hon är en prisad arkitekt och har nu ritat ett nytt skrytbygge: en fotbollsarena.

Det visar sig dock snart att någon är emot Eva och att hon kanske inte kände sin kille så väl som hon trodde. Mord, kidnappningar och möten med landets korruption följer när det rullas upp hur allt hänger ihop. Det är spännande och späckat med referenser till aktuella händelser och begrepp, inte minst miljöfrågan och solceller, som är en stor del av det koncept som Eva lagt fram som förslag till arenan.

Jag tyckte boken var läsvärd och avkopplande. Det är kul med en bok som utspelar sig i ett lite mer exotiskt land än Sverige och jag är intresserad av miljöfrågan, så det kändes som en kul twist att boken beskrivs som en ”miljöthriller”. Samtidigt kan jag tycka att boken inte är riktigt sådär välskriven och fyllig som jag hade önskat. Liksom mycket annat i genren blir det lite väl mycket jakter och skjutvapen och lite väl lite fokus på personer och relationer. Jag tyckte inte karaktärerna blev speciellt levande för mig när jag läste. Däremot tycker jag att det är roligt med all namedropping (labbet, som jag själv tillhör, dyker t.ex. upp) och alla andra referenser som fladdrar förbi. Det fick det att kännas som en väldigt aktuell bok. Det kan också innebära att boken kan kännas väldigt gammal om bara några år, men ändå.

Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Projekt Rosie

Projekt Rosie - Graeme SimsionDon börjar närma sig 40 och jobbar som lektor i genetik. Hans tillvaro är inordnad i komplicerade scheman där tid avsatt för exempelvis träning är angett på minutnivå och där varje dag har sin standardiserade middagsrätt som han alltid lagar; samma, vecka efter vecka. Han har minst sagt utpräglade autistiska drag och, som så många andra med sådana drag, framstår han som en något udda figur och han har inte speciellt många vänner. Faktiskt har han bara två vänner. Nu har Don kommit till insikt om att han skulle vilja träffa någon att dela sitt liv med och det naturliga för honom är då att göra det i form av ett projekt: Projekt Fru. Han upprättar en 16-sidig enkät för att enkelt kunna sålla bort fru-kandidater som inte håller måttet; t.ex. rökare eller personer som tror på homeopati.

Naturligtvis kommer han att träffa någon som är helt fel, men ändå, såklart, helt rätt. När Don träffar Rosie trivs han väldigt bra i hennes sällskap, men inser att hon inte uppfyller kraven. De kommer ändå att fortsätta att träffas, främst för att Don blir indragen i hennes sökande efter sin biologiska pappa. I egenskap av genetiker börjar Don hjälpa Rosie med DNA-tester och även insamlandet av DNA från personer som kan misstänkas vara Rosies okända, biologiska pappa.

Det är en både rolig, varm och knäpp bok. Jag tycker om hur den är skriven och alla fyndiga formuleringar för hur Don ser på världen. Författaren lyckas göra något roligt av det utan att förlöjliga Don. Det är helt enkelt okej att vara lite udda! Såhär kan det låta:

”Förloppet startade när Gene absolut ville att jag skulle hoppa in och ta en föreläsning om Aspergers syndrom som han tidigare hade tackat ja till att hålla själv. Tidpunkten passade synnerligen illa. Förberedelserna kunde korreleras tidsmässigt med lunchen, men just den kvällen hade jag avsatt nittiofyra minuter åt badrumsstädning. Jag ställdes inför valet mellan tre alternativ, varav inget var tillfredsställande:

1. Att städa badrummet efter föreläsningen, med förlorad sömn som följd och därmed nedsatt psykisk och fysisk prestationsförmåga.

2. Att skjuta fram städningen till nästa tisdag, med en åttadagarsperiod av försämrad badrumshygien som följd och därmed ökad risk för sjukdomar.

3. Att vägra att hålla föreläsningen, vilket skulle kunna förstöra vänskapen mellan mig och Gene.”

Det är också härligt att följa Don och hur han kommer ur sin ganska instängda tillvaro. Ja, det här är en av de finare feel good-böcker jag läst! Jag blev både glad och underhållen av berättelsen.

Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är En bok om dagen, Hyllan och Lottens bokblogg.

Nomineringarna klara för Augustpriset

Av alla litteraturpriser är det Augustpriset som jag uppskattar mest. Det känns som att juryn alltid lyckas pricka in aktuella, läsvärda och tillgängliga pristagare.

Idag har det tillkännagivits vilka som är nominerade till årets pris.

Årets svenska barn- och ungdomsbok
Jag blir en bubbla som blir ett monster som blir ett barn av Malin Axelsson, Klara Persson
Nu leker vi den fula ankungen av Barbro Lindgren, Eva Lindström
Vi är vänner av Eva Lindström
Tilly som trodde att… av Eva Staaf, Emma Adbåge
Vi springer av Joar Tiberg, Sara Lundberg
Mördarens apa av Jakob Wegelius

Årets svenska fackbok
Popmusik rimmar på politik av Anna Charlotta Gunnarsson
Vid tidens ände. Om stormaktstidens vidunderliga drömvärld och en profet vid dess yttersta rand av Håkan Håkansson
Naturlära av Lars Lerin
Plundrarna. Hur nazisterna stal Europas konstskatter av Anders Rydell
Doktor Nasser har ingen bil. Kairo i omvälvningens tid av Tina Thunander
Erik och Margot. En kärlekshistoria av Per Wästberg

Årets svenska skönlitterära bok
Ma av Ida Börjel
Alkemistens dotter av Carl-Michael Edenborg
Ett så starkt ljus av Lyra Ekström Lindbäck
Liv till varje pris av Kristina Sandberg
De utvalda av Steve Sem-Sandberg
Beckomberga. Ode till min familj av Sara Stridsberg

Den enda jag har läst är Lerins fantastiskt fina Naturlära, fylld av underbara akvareller.

Jag har ingen aning om vem som kommer att vinna i år, men det ska bli spännande att se vem det blir! Fram tills prisutdelningen den 24:e november kommer det att produceras ett antal poddar där författarna samtalar med varandra. Det är ett koncept de började med förra året och som jag tyckte var väldigt kul. Kan rekommenderas!

Tematrio: Titelfråga

TematrioDen här veckan uppmanar Tematrio till att berätta om tre bra böcker med frågtecken i titlarna.

En av mina favoritljudböcker är Kan du säga shibbolet? Det är en rolig och vass bok om främlingsfientlighet och rasism. Vem bor i Rosengård och vem bor i Oxie? Vem är rasist och vem är det inte? Och vad är egentligen det riktiga Iran?

Vem ska trösta knyttet? Klassisk bilderbok av Tove Jansson. Vilka bilder! Och fina rim!

När börjar det riktiga livet har inte riktigt ett frågetecken i titeln (faktiskt), men en fråga är det ju… :) Kul novellsamling av Fredrik Lindström.

 

Alvklingan

Alvklingan - Nick PermovNär jag tänker på fantasy så tänker jag sällan att det är en genre jag gillar, men faktum är att flera av mina favoritböcker är just fantasy! Hit hör ju Harry Potter-böckerna, som är underbart spännande, och de fenomenala böckerna i Engelsforstrilogin, som utöver att vara bladvändande fantasy också är klockrena beskrivningar av livet som tonåring på en bruksort. Det jag lurar mig med är att tänka på fantasy som enbart Härskarringentrilogin och superduperlånga fantasyserier med stora krig och en massa olika folkslag som slåss mot varandra och mot diverse magiska väsen. Sådant lockar mig väldigt lite. Oavsett genre, så vill jag ha lite element av känslor och relationer. Annars blir det platt och ointressant för mig.

Sagan om ringen är en typiskt ointressant bok i min värld. I den boken, och de efterföljande delarna i trilogin, händer i stort sett ingenting och även sedan man läst ut böckerna har man inte en susning om hur varelserna i dem är som personer. Jag hade inte det i alla fall. Allt och alla är bara platta figurer, där de enda särdragen och egenskaperna är att några är onda och andra är goda (oklart hur de blivit som de blivit, dock). Det enda böckerna ger är väl lite fantasifulla miljöer och ett hittepåspråk. Så nej, Sagan om ringen har  skrämt mig från att läsa mer ”typisk” fantasy, d.v.s. fantasy som inte innehåller stora portioner av ”ungdomsbok”, ”kärleksroman”, ”relationsdrama” eller ”uppväxtskildring”.

Nu har jag dock tagit mig en bit ur min comfort zone och läst Alvklingan, första delen i Mörkrets ring-trilogin av den ryske författaren Nick Perumov. Böckerna utspelar sig i Midgård, d.v.s. samma värld som Härskarringentrilogin, men 300 år efter Tolkiens böcker. Även samma folkslag som i Härskarringen finns med: hobbitar, dvärgar, orcher, alver, enter… Jag hör ju inte till Sagan om ringens fanskara, men jag tycker det är kul när jag känner igen namn och platser från Tolkiens värld.

Boken inleds med att hobbiten Folco och dvärgen Thorin möter varandra. Någonting är fel i underjorden och Thorin passerar Folcos hemby, Fylke, på resa för att försöka bringa klarhet i vad som är på gång. Folco är en hemkär hobbit, men, oväntat, kommer han ändå att slå följe med Thorin. De kommer tillsammans att ge sig ut på en lång resa, som leder dem ner till Morias grottor och mot Isengård. Hela tiden visar sig tecken på att något ont har kommit tillbaka.

I mycket tycker jag att boken liknar Sagan om ringen (inte så oväntat kanske), men ändå finner jag den mer lättläst än Tolkiens böcker. Det är inte lika många sega och innehållslösa passager, även om boken helt klart mest består av en lång resa och inte så jättemycket action. Jag kan erkänna att boken inte tog mig med storm, för den är fortfarande lite för mycket resor hit och dit och yxor som svingas omkring, men det finns ändå en lite större omsorg om karaktärerna som gör att boken känns snäppet bättre än just Sagan om ringen.

Jag tror att boken egentligen är tänkt för riktigt inbitna Tolkienfans som vill förlänga berättelsen med en ambitiös fan fiction, men jag är ju egentligen motsatsen, d.v.s. en person som suckar högt över Sagan om ringen och inte ens har pallat att se klart filmerna. Lite ironiskt att jag har läst det här! Men jag gillade den faktiskt och den har väckt en viss nyfikenhet över Tolkiens värld. Kanske är inte Härskarringentrilogin så stentråkig som jag minns den?

Fast en grej förresten. Det är svårt att ha överseende med att böcker, utgivna i modern tid, helt saknar intressanta, kvinnliga karaktärer. Det här är en sådan bok. Helt obegripligt och tröttsamt.

Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är SF-bokhandeln, Bokstävlarna och Bokmalande.

Linneas bokblogg