Luftslottet som sprängdes

Luftslottet som sprängdes tar vid precis där den föregående boken slutar, så om du inte har läst tidigare böcker i Milleniumtrilogin får jag nog göra en spoilervarning här.

Nåväl. Lisbeth har alltså blivit skjuten i huvudet och, föga förvånande i denna allt annat än trovärdiga trilogi, har hon överlevt och ligger på sjukhus i väntan på häktning och rättegång för allt trubbel i Flickan som lekte med elden. Under tiden ägnar sig Mikael Blomkvist åt ett rigoröst grävjobb för att reda ut vilka rättsövergrepp som egentligen har hänt i Lisbeths förflutna och vilka som ligger bakom. Spåren leder rätt in på Säpo och till något som kan bli en politisk katastrof.

Så har jag vänt sista bladet i Milleniumtrilogins avslutande del. De har varit alldeles för överdrivna och onaturliga för att fastna hos mig, men jag måste ändå säga att de har bitit sig fast och varit spännande. Lite kluven är jag alltså!

Generellt brukar jag faktiskt gilla serier; mest för att man får tid att lära känna karaktärerna i dem. Både Lisbeth och Mikael är två välporträtterade och spännande människor och jag måste ju säga att det känns lite sorgligt att Stieg Larsson så hastigt gick bort och aldrig kunde slutföra sina idéer över kommande böcker.

Flickan som lekte med elden

Flickan som lekte med elden börjar lite mer spännande än Män som hatar kvinnor, men i övrigt är de rätt likartade. Det är spännnade, fängslande och totalt overkligt. Trots att det är så överdrivet och fånigt att jag vill skrika så dras jag med och vill veta vad som händer. Det går med andra ord snabbt att läsa dessa 600+ sidorna, men jag kan ändå inte påstå att jag tycker att de är särskilt bra.

I Flickan som lekte med elden har det gått några år sedan allt tumult i boken innan, men helvetet brakar lös igen när Lisbeth Salander blir misstänkt för ett trippelmord. Två av de mördade är medarbetare på tidningen Millennium och journalisten Mikael Blomqvist förstår direkt att Lisbeth inte ligger bakom detta vansinnesdåd. Utredningar dras igång lite överallt och spåren verkar leda till en mystisk man som heter Zala och som på något underligt sätt verkar ha en koppling till Lisbeth.

Ja. Spännande är det som sagt. Framöver skulle jag gärna vilja lära mig mer om polisens tillvägagångssätt för att skydda folk på SÄPO, hur man överlever en tahiboxningsspark i huvudet samt hur man överlever att bli skjuten i huvudet och dessutom bli levande begravd. Det skulle kanske kunna kasta lite ljus över denna orige i grovt våld och märkliga förklaringar.

Män som hatar kvinnor

Sist av alla har jag så påbörjat Stieg Larssons Millenniumtrilogi. I min bekantskapskrets finns det folk som normalt inte ens läser böcker som har läst Stieg Larssons böcker, så jag hade förväntat mig något fängslande utöver det vanliga. Upplagt för besvikelse alltså!

För det första händer det i princip ingenting spännande över huvud taget de 200 första sidorna och för det andra, när det väl sparkar igång och hände något, flummar storyn ut i det mest makabra, överdrivna och knäppa man kan komma på. Boken känns inte ett uns trovärdig, vilket man kanske inte kan kräva av en deckare i och för sig, men även om man nu inte kan kräva att man ska kunna känna igen sig i deckarnas beskrivningar av kriminella handlingar, så kan väl boken åtminstone ge en illusion av att det den beskriver skulle ha kunnat hänt.

Nej, jag har ännu en gång konstaterat att jag inte gillar deckare. Den här var alldeles särskilt tråkig, förmodligen för de inte särskilt trovärdiga karaktärerna och för att själva mordstoryn bara kändes skruvad.