Levande och döda i Winsford

Levande och döda i Winsford

En kvinna och hennes hund befinner sig vid Exmoorheden på den engelska landsbygden. Man förstår att kvinnan flyr från något, eventuellt något inom henne själv, men det är länge ovisst vad det egentligen handlar om, även om man snabbt förstår att hennes man saknas. Hennes man framstår som en mycket självupptagen person och som läsare förstår man att deras förhållande inte har varit lyckligt. Kvinnan har också mycket sorg i bagaget som nu har bubblat upp på ytan. Kvinnans mål är att överleva sin egen hund. Sedan får hon se.

Boken är ingen deckare i egentlig mening, men det är faktiskt en mycket spännande och fängslande roman. Precis innan jag påbörjade Levande och döda i Winsford hade jag läst en annan bok, som förvisso var bra, men som faktiskt var lite omständligt skriven bok. Därför kändes det oerhört skönt att börja på Levande och döda i Winsford. Nessers roman är nämligen lätt att komma in i och det är ett ovanligt fint flyt i det lätta och luftiga språket. Nesser är kanske främst uppmärksammad för sina många deckare och det märks också att han kan bygga upp en roman och hålla uppe spänningen genom hela boken. Här är det en stilla och sömnig landsbygd som står för miljöerna, men spänningen finns där ändå. Skickligt! Nesser vågar också lämna en del lösa trådar. Det finns en hel del saker som han bygger upp och sedan lämnar lite åt läsaren att fundera över. Jag gillar det, faktiskt! Det är förmodligen inte alla författare som kan komma undan med sådant, men Nesser är så skicklig på att berätta att det snarare blir en intressant krydda än något annat,

Jag gillar både berättelsen som sådan, språket och det berättartekniska. Jag tycker också att det känns skönt att huvudpersonen är en kvinna 50+. Det finns inte många böcker (och absolut inte filmer, för den delen!) där kvinnor 50+ finns i huvudrollen. Det är en oerhört förminskad grupp inom kulturen, tycker jag, så jag välkomnar den här typen av böcker, som sympatiskt nog handlar mer om livet och åldrande än om t.ex. karlar och barn.

Vad jag kanske inte gillar riktigt hundra är slutet, egentligen. Jag vill inte skriva för mycket, för jag vill inte förstöra någon annans läsupplevelse, men jag kan väl säga att efter att ha följt huvudpersonen över ca 400 sidor och, för hennes del, en lång inre resa, och se hennes förhoppningar och framtidstro veckla ut sig, ja, då blir slutet sedan lite snopet. Å andra sidan är slutet en bra avrundning, på sitt sätt, även om jag gärna hade sett att huvudpersonen gick ett annat öde till mötes.

Allt som allt är det här hur som helst en riktigt läsvärd bok. Jag slukade den på några få dagar, vilket är ovanligt för mig, och jag är övertygad om att jag kommer att bära med mig berättelsen även i framtiden. Vi läste den här boken i bokcirkeln som jag är med i och vi tyckte allihop att Levande och döda i Winsford var riktigt bra och tänkvärd.

I korthet

Rekommenderas för: Alla som vill läsa en fängslande och spännande bok om att befinna sig på Exmoorheden och att konfronteras med sitt eget liv och sina dramatiska handlingar.

Betyg: 4 rhodesian ridgeback-hundar av 5.

Citerat ur Levande och döda i Winsford

”Jag förstår med ens vad som är det värsta med att sitta i fängelse. Man lämnar inget avtryck i världen. Man står utanför tiden. Om man råkade hoppa över att existera en dag skulle det inte göra någon skillnad. Ingen skulle märka ett skit. Är det på grund av det här som folk blir pyromaner? Eller går in med sina vapen i skolor och skjuter barn? För att lämna det där livsviktiga avtrycket?”

Levande och döda i Winsford - Håkan Nesser

Om Levande och döda i Winsford och Håkan Nesser

Håkan Nesser (född 1950) är en svensk författare och före detta lärare. Han debuterade 1988 med romanen Koreografen, men är kanske mest känd för sina deckare med Van Veeteren i huvudrollen. Sedan 1998 arbetar han som författare på heltid. Hans senaste bok är Elva dagar i Berlin, som kom ut 2015. Håkan Nesser har en hemsida.

Utgivningsår: 2013 (Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 422.
Andras röster: Helsingborgs dagbladKulturbloggen, Nerikes AllehandaSvD, Sveriges radio, Sydsvenskan.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

Baksidestext

”En kväll i november anländer en kvinna till byn Winsford på Exmoor i sydvästra England. Med sin hund bosätter hon sig i ett ensligt beläget hus uppe på heden. Hon använder inte sitt riktiga namn och hennes avsikter med vistelsen är oklara. Hon vandrar bland törnen, dimmor och vildhästar. Hon har bestämt sig för att överleva sin hund.

Hon har ett förflutet och en historia. Vad har hänt med hennes man? Är han i livet? Vem var han egentligen och vad var det som hände i Marocko för trettio år sedan?

Och är det någon som letar efter henne?

Levande och döda i Winsford är en bok om att fly från sitt gamla liv. Om att försöka göra upp. Om att kanske börja om trots att man inte är någon ungdom längre.”

Himmel över London

Himmel över London - Håkan NesserLeonard är svårt sjuk i cancer och har rest till London i ett ärende som sakta rullas upp i boken. Till London kallas även hans två styvbarn och hans fru, som bjudits in till en födelsedagsmiddag, där testamentet kanske kommer att läsas upp. Till middagen är även ytterligare två gäster bjudna, men vilka är de? Ingen av Leonards närmsta kan förstå vilka dessa är och varför de är bjudna att vara med på denna födelsedag. Leonards sjukdom gör honom förvirrad och splittrad. Ibland uppträder han som Lars Gustav Sélen, ett namn han inte ens kan uttala. Vem är Lars Gustav Sélen?

Berättelsen rör sig mellan karaktärerna och växlar mellan ett nutida London och ett 60-talets London. I tillbakablickarna till 60-talet kretsar mycket av historien kring Leonards livs kärlek, Clara, som är tjeckiska och fast i kommunisternas förtryck, vilket sätter käppar i hjulet för relationen med Leonard.

Det är inte alltid glasklart hur karaktärerna hänger ihop och hur alla berättelsens lager hör samman, men det är också det som är själva grejen med boken. Det blir en liten uppvisning i metafiktion. Det är ett spännande drag och som alltid när det gäller Nesser så är det väldigt välskrivet.

Jag lyssnade på ljudboken, som är inläst av författaren själv i en mycket trevlig uppläsning. Men kanske är det här en bok som vinner lite på att faktiskt bli läst, eller åtminstone lyssnats på lite mer i ett svep än vad jag gjorde. Det är inte kort roman, utan pappersboken är drygt 500 sidor, så för mig blev det en utdragen lyssning, vilket väl gjorde att jag tappade några trådar mellan lyssningarna.

Det är en intressant och spännande bok, hur som helst. Du kan köpa boken hos t.ex. Bokus eller Adlibris. Några andra som skrivit om den är SvD, Kulturbloggen och Bokbrus.

Maskarna på Carmine Street

Av Nesser har jag tidigare läst Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla: två romaner som berättar något om den tid och det land som de utspelar sig i. Jag tycker att de är väldigt ”svenska” faktiskt, och jag gillade dem! Maskarna på Carmine Street är något helt annat. Visste jag inte att det var Nesser som låg bakom det här verket hade jag trott att den är skriven av någon stor författare från andra sidan Atlanten. Det har inte bara att göra med att den faktiskt utspelar sig till stora delar i New York, utan det är något annat också, något i själva berättandet, betraktandet, sättet berättelsen tar sig fram på.

Jag gillar berättandet. Vi får följa en författare, som har förlorat sin dotter för 1,5 år sedan. Dottern blev bortrövad och sågs aldrig igen. Nu består tillvaron till stora delar av att sitta på ett bibliotek i New York och där försöka att skriva en ny roman. Hans koncentration störs dock ständigt av grubblerier: han tycker att hans fru beter sig märkligt, att någonting är fel, och han minns episoder ur livet, händelser som inte tycks ha så mycket med dotterns försvinnande att göra, men som kanske har det ändå.

Jag gillar hur berättelsen växer fram och det fina språket, men jag fastnade inte så mycket för själva intrigen, som känns lite för otrolig för mig. Jag kan liksom inte lura mig till att tro att det har hänt och då kan jag heller inte engagera mig fullt ut i berättelsen. Jag tycker också att flera av karaktärerna känns lite överdrivna och overkliga. De passar förmodligen i en Hollywood-film, men om man, som jag, hade väntat sig en ”svensk” bok kan man kanske bli lite besviken.

Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla

Är det något som Håkan Nesser kan så är det att bygga upp en spänning och stämning i sina böcker. Att läsa den här boken är som att befinna sig i miljön som den skildrar. I det här fallet är det 60-talets Kumla som står för miljöerna.

Huvudpersonen heter Mauritz, är sjutton år och räknar sig som en ”mods”. På andra sidan gatan, där han bor, finns den jämngamla Sigrid, som han är förälskad i. När Sigrids far blir brutalt mördad råkar det bli Mauritz som får trösta henne och det leder till att de blir ett par.

Mordhistorien är en spännande del i boken, men den finns egentligen i bakgrunden till den historia som är den mest intressanta att läsa om: Mauritz historia. Det här är en övertygande skildring av tonårslivet som det kan ha sett ut i Kumla för ungefär 40 år sedan. En riktigt bra och välskriven bok som man faktiskt kan känna igen sig lite i även om man inte växte upp under 60-talet!

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

Det är i början av 60-talet och fjortonåriga Erik tillbringar sommaren i sommarstugan, Genesaret, på Närkeslätten. Han är där tillsammans med den äldre brodern, Henry, och vännen, Edmund, medan pappan jobbar och mamman är döende i cancer och ligger på sjukhus. Trots det sorgliga med mamman får Erik en fin sommar med mycket bad och många deckare. Edmund och han tycker att det är en riktig höjdarsommar, men så förändras allt. Det Fruktansvärda inträffar.

Brodern har en kärleksaffär med den otroligt vackra Ewa Kaludis, som är tillsammans med handbollsspelaren Kanon-Berra. En dag mördas Kanon-Berra och hittas död strax utanför Genesaret. Henry och Ewa blir genast misstänkta för dådet, men vem är egentligen den skyldige?

Det här är en helt underbar och välskriven bok som man inte kan lägga ifrån sig. Nesser lyckas fånga läsaren och väcker intresse från första sidan. Med mycket skämt och ett lekfullt språk är det inte speciellt ovanligt att man bara sitter och ler eller kanske till och med skrattar högt medan man läser boken. Ändå handlar dem om några högst allvarliga ämnen: ett mord och ett ganska komplicerat tonårsliv.

Mordet i sig klarades aldrig upp, men efter att ha läst boken tror man sig förstå allt och då vill man bara läsa om boken så att man ska förstå den ännu bättre. Kanske är det just slutet som är det bästa med alltihop. I bokens sista del tar hela berättelsen en vändning och som läsare tvingas man nästan gå tillbaka i boken och läsa om. En bok att fundera kring och grubbla över, men också en rolig och spännande bok! Fantastiskt bra!