Min europeiska familj: De senaste 54000 åren

Min europeiska familj av Karin Bojs
Min europeiska familj av Karin Bojs

I Min europeiska familj går vetenskapsjournalisten Karin Bojs långt bak i släktleden i sin släktforskning; med hjälp av DNA hittar hon förmödrar och förfäder som levde på istiden och till och med före det. Genom sitt släktforskande så berättar hon också översiktligt men ändå ambitiöst om vår fornhistoria och berättar t.ex. hur det kan komma sig att människor också har lite gener från neandertalare i sig, hur människan tog sig till Europa, när hunden blev vårt husdjur och när vi lärde oss att odla.

Jag tycker alltid att det är lite småknepigt att läsa populärvetenskapliga böcker. Sådana böcker kan ju bli väldigt nördiga och inte alltid så enkla att hänga med i. Jag måste erkänna att fornhistoria inte är min starka sida och jag hade nog behövt lite fler bilder för att förstå förflyttningar och hur olika händelser hänger ihop. Det är också så att en del saker berör mig mer än annat och då hade jag kanske egentligen velat veta ännu mer. Bojs skriver exempelvis på flera ställen om hur anlag för psykisk sjukdom på något sätt verkar ha kommit till oss som en konsekvens av att vi också har blivit kreativa. Bojs har egna erfarenheter av att leva som anhörig till människor med psykisk sjukdom, så det märks att hon själv berörs av det. Jag hade på sätt och vis gärna läst mer.

Trots att jag kanske inte är den ideala läsaren för den här boken så måste jag ändå säga att jag tyckte att den var förvånansvärt lättläst och intressant. Det är också härligt när en författares engagemang glittrar mellan raderna. Här är det väldigt tydligt att DNA-släktforskning och människans historia är några ämnen som ligger Bojs varmt om hjärtat. Det är en oerhört ambitiös bok och det uppskattar jag verkligen!

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill följa med på en släktforskning långt, långt bak i tiden och lära sig mer om människans tidigaste historia.

Betyg: 4 mammutar av 5.

Min europeiska familj av Karin Bojs
Min europeiska familj av Karin Bojs

Om Karin Bojs och om Min europeiska familj

Karin Bojs (född 1959) är en svensk journalist och författare. Hon arbetade under många år som vetenskapsredaktör på Dagens nyheter, men valde sedan att satsa på att skriva populärvetenskapligt. För boken Min europeiska familj belönades hon 2015 med Augustpriset för årets Svenska facklitteratur. Karin Bojs har en hemsida och twittrar under @KarinBojs.

Illustratör: Stefan Rothmaier.
Utgivningsår: 2015 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 485.
ISBN: 9789100139117.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON.

Förlagets beskrivning

”Vetenskapsjournalisten Karin Bojs bestämde sig för att släktforska på djupet och låta DNA-trådarna knyta ihop henne själv med forntidens människor. Hon läste studier, intervjuade forskare och reste i ett tiotal länder för att följa spåren bakåt.

Sedan 1980-talet har DNA-tekniken genomgått en enastående utveckling. Den har revolutionerat såväl kriminalteknikers arbete som biologisk och medicinsk forskning, och har på senare år börjat bidra till ny kunskap inom arkeologi och historia. Till och med släktforskande privatpersoner har börjat använda DNA som verktyg. Med hjälp av små variationer i DNA-sekvensen går det numera att hitta kusiner, sysslingar och bryllingar, och även släktingar som levde för mycket länge sedan – under den senaste istiden och ännu längre tillbaka.

Resultatet av Karin Bojs arbete blev en bok om hennes ursprung och hennes familj. Men också om oss andra. Vi är ju släkt. Någonstans, någon gång levde vår senaste gemensamma förmoder och förfader. DNA-trådarna knyter ihop oss alla. ”

Nej, Augustpriset gick inte till Aftonland

Kollade ni in Augustgalan i måndags?! Det gjorde jag! 🙂 Det är alltså då Augustpriset delas ut.

I år hade jag läst inte mindre än 3 av de 6 nominerade titlarna i kategorin Årets svenska skönlitteratur (de andra kategorierna brukar jag lämna lite åt sidan eftersom jag varken brukar läsa barn- och ungdomslitteratur eller fackböcker speciellt ofta). Först och främst så läste jag Aftonland och blev helt såld. Det är en väldigt rolig (faktiskt!) och fin bok. Jag har bloggat om den ifall du vill läsa mer om vad jag tyckte. Lite närmare inpå galan så fick jag också en förfrågan om att läsa några fler av de nominerade titlarna och då valde jag att läsa De polyglotta älskarna och Välkommen till Amerika – två böcker som jag inte tyckte var speciellt bra, ärligt talat.

Och vem vann? Ja, det vet ni säkert redan, De polyglotta älskarna kammade hem det! Och i fackbokskategorin så vann Gutenbergsgalaxens nova av Nina Burton och i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok så vann Tio över ett av Ann-Helén Leastadius. Den sistnämnda boken är en ungdomsbok som handlar flytten av Kiruna och den sorg en tonårstjej upplever när det som har varit hennes hem ska försvinna. Jag har längtat efter att läsa den sedan jag hörde podcasten En förbannad podd prata så varmt om den här om veckan (intervjuat Leastadius har de gjort också!). Den ligger faktiskt och väntar i min telefon nu. 🙂

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius
Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Välkommen till Amerika

Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård
Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård

Välkommen till Amerika kretsar kring en familj i total misär. Dottern i familjen, som också är bokens berättarröst, är ca 11 år gammal och har helt slutat att kommunicera med omvärlden. Hon har bestämt sig för att inte tala och hon tänker heller inte skriva något i den skrivbok som hennes mamma sticker åt henne. Hon vill heller inte nicka eller visa sin åsikt på något annat sätt. Hon sluter sig bara inåt mot sina grubblerier. Sonen, berättarjagets storebror, gör samma sak, fast på sitt sätt. Han stänger in sig på sitt rum med sin musik och han är så mån om att få vara ifred att han till och med spikar igen dörren inifrån och där sitter han och kissar i flaskor eftersom han inte ens går ut för att uträtta sina behov.

Genom berättarjagets rädsla och de skräckfyllda minnen hon plockar fram så framgår det att pappan, som nu är död, led av bipolär sjukdom och att det gick ut fruktansvärt mycket över familjen. Mamman är fortfarande en någorlunda fast punkt i tillvaron, även om det är uppenbart att hon inte förstår hur hon ska hantera sina barns problem. Vill flickan tiga så får hon göra det. ”Det löser sig säkert”.

Välkommen till Amerika är en bok som vältrar sig i så mycket elände och tragik att det är smärtsamt att läsa. Allting berättas ur det här barnets ögon, vilket också gör allting mer beklämmande. Såhär borde inget barn få ha det.

Det är fint skrivet (även om rösten inte direkt känns som en 11-årings) och med sina 92 sidor är boken föredömligt kort tycker jag. Det är ju så fint när författare lyckats skriva tight och få ihop en berättelse på ett litet sidantal. Men nja. För mig blir det lite för mycket av alltihop. Det slår över till slut och istället för att leva mig in i berättelsen och känna med bokens huvudpersoner så landar det för mig i att det känns lite klichéartat och att det inte känns så realistiskt.

Det här är en oerhört hyllad bok och den är också nominerad till Augustpriset i år (på måndag får vi veta om den vinner!). Själv önskar jag att jag tyckte bättre om den än vad jag faktiskt gör. Det vore så fantastiskt om det här vore en riktigt bra bok om psykisk sjukdom och om att vara barn och anhörig till en förälder som inte räcker till, men nja. Jag tycker att författaren vrider på för mycket och fyller berättelsen med alldeles för mycket fasa och desperation för att det ska gå in hos mig.

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill läsa en kort liten roman om att vara barn och anhörig till en förälder med psykisk sjukdom.

Betyg: 2 skolbränder av 5.

Citerat ur Välkommen till Amerika

”Det var nu länge sedan jag slutade prata. Alla har vant sig. Min mamma, min bror. Min pappa är död, så jag vet inte vad han ska säga. Kanske att det var arvet. Arvet slår hårt i min släkt. Obönhörligt. De rakt nedstigande leden. Kanske hade jag tystnaden inom mig hela tiden. Förut sa jag saker som inte stämde. Jag sa att solen sken när det regnade. Att havregrynsgröten var grön som en gräsmatta och smakade jord. Jag sa att skolan var som att gå in i beckmörkret varje dag. Som att hålla i sig i en ledstång tills dagen var slut. Vad gjorde jag när skolan slutade? Jag lekte inte med min bror för han låste in sig på sitt rum med musiken. Han spikade igen dörren. Han kissade i flaskor han hade där inne. Just för detta ändamål.”

Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård
Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård

Om Linda Boström Knausgård och om Välkommen till Amerika

Linda Boström Knausgård (född 1972) är en svensk författare. Hon debuterade 2011 med novellsamlingen Grand mal och Välkommen till Amerika är hennes andra bok. Hon är gift med författaren Karl Ove Knausgård.

Utgivningsår: 2016 (första svenska utgåvan, Modernista).
Antal sidor: 91.
ISBN: 9789176458297.
Andras röster: Bear books, dagensbok.comFeministbiblioteket.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON.

Förlagets beskrivning

”I Välkommen till Amerika möter vi en familj på randen till katastrof. Det är nu länge sedan flickan slutade prata. Mamman, skådespelerskan, och brodern, som spikar igen sin dörr och kissar i flaskor, har båda vant sig. Och alla vill de vara ifred. Samtidigt längtar de ofantligt mycket efter varandra.

Den döda fadern kan plötsligt sitta i flickans säng när hon kommer hem från skolan. Bara flickan vet att hans död är hennes skuld. »Vi är en ljus familj«, upprepar mamman. Men flickans mörker sipprar in under dörrspringor och rinner ur kranarna i badkaret. Frågan om vem som är starkast finns där hela tiden. Och en kärlek så stark att den hotar att slå dem sönder och samman.”

De polyglotta älskarna

De polyglotta älskarna av Lina Wolff
De polyglotta älskarna av Lina Wolff

På måndag den 28/11 går Augustgalan av stapeln och då kommer vinnarna av årets Augustpris att belönas. Just nu har jag som projekt att läsa några av de sex titlar som har nominerats i kategorin Årets svenska skönlitteratur och De polyglotta älskarna av Lina Wolff hör alltså dit.

I boken vävs tre berättelser ihop på ett snitsigt sätt. I bokens första tredjedel få läsaren träffa Ellinor, som reser till Stockholm för att träffa en man som hon har fått kontakt med via en dejtingsida. Mannen är kulturkritiker och väl hos honom får hon förtroendet att kika på det som just nu upptar det mesta av hans engagemang: manuskriptet till boken De polyglotta älskarna.

I bokens andra del står författaren till manuskriptet i fokus: Max lever i ett dött förhållande där han och frun, som han uppfattar som en supertråkig byråkrat, i princip lever helt parallella liv, förutom det att hon faktiskt stöttar honom i hans skrivande. Hans nuvarande projekt är en liten Hjalmar Söderbergsk bok med Stockholmsberättelser. Frun har för kanske första gången missbedömt potentialen i hans uppslag; det här är inget nyskapande projekt som kan leda någon vart. Däremot leder projektet honom på promenader i staden och en ödesdiger dag går han in på World Trade Center och träffar en receptionist som kommer att förändra livet för honom.

I bokens tredje del är det en av personerna i berättelsen De polyglotta älskarna som är berättarröst. Hon heter Lucrezia och har vuxit upp i en extremt förmögen familj. Som dotterdotter till en markisinna har hon alltid haft rikedom och överflöd omkring sig, men nu har händelser inträffat som har gjort att familjen plötsligt står på ruinens brant.

Det är tjusigt ihopvävt och trots att Wolff skriver med ett virvlande språk och stundtals använder sig av lååånga stycken, så är det faktiskt en förvånansvärt lättläst bok. Det är ett fint flöde i texten och det var verkligen lätt att sugas in i berättelsen. Jag ville bara läsa, läsa, läsa och förstå hur de olika händelserna och personera i boken hänger ihop.

Samtidigt måste jag erkänna att boken inte till fullo föll just mig i smaken. Även om jag inser att det är en ambitiös och välskriven bok så måste jag helt enkelt erkänna att det här inte är min typ av berättelse. Framför allt finns det någonting lite smutsigt och rått över den som jag inte kommer överens med. Boken första del, den om Ellinor, leder mina tankar till den äckligaste boken jag vet: Hummelhonung av Torgny Lindgren. I Hummelhonung flyttar en kvinna helt slumpartat in hos en motbjudande man och blir kvar hos honom: hon tvättar, fixar & donar, runkar av honom, slickar i sig vätska från bölder och bla, bla, bla. De polyglotta älskarna är inte alls på samma nivå, men att jag ändå fick Hummelhonungvibbar gjorde att jag blev lite avigt inställd. Varför är Ellinor ens hos den här kritikern som är så vidrig och äcklig? Jag förstår att det är en berättelse och att man inte ska haka upp sig på logiska luckor, eller vad man ska säga, men jag kan inte släppa det. Det här är en sådan knäpp bok att den kräver att läsaren släpper kontrollen och köper allt rakt av utan att ifrågasätta. Jag kunde inte göra det.

Att boken på många sätt är så maximalt konstig gör också att jag känner mig lite dum under läsningens gång. När de mest konstiga scener utspelar sig och de mest oväntade replikskiftningar sker så förstår jag att det ska symbolisera något, men som vanligt så orkar jag faktiskt inte gräva djupare. Jag gillar helt enkelt inte den typen av böcker. I den bemärkelsen påminner De polyglotta älskarna mig om Richard Fords Kanada, som jag inte heller förstod. Även den boken innehöll en hel del episoder som är så skruvade att de helt enkelt måste betyda någonting väldigt genomtänkt och djupt – som vi vanliga dödliga inte orkar förstå.

Så nej, det här är inte min typ av bok. Och ändå, ja, faktiskt, så plöjde jag den snabbt och jag kommer nog, trots allt, att minnas den. Det är en annorlunda bok och jag kan mycket väl förstå att den har blivit omtyckt bland läsare och kritiker och att den nu hör till en av de titlarna som är aktuella för Augustpriset. Men personligen hejar jag inte på det här…

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill läsa en annorlunda och riktigt knäpp roman där tre säregna levnadsöden vävs ihop på ett intrikat sätt.

Betyg: 3 hus vid havet av 5.

Citerat ur De polyglotta älskarna

”För att hitta den rätte hade jag aldrig trott att nätet skulle vara min grej. Jag tyckte att det fanns något marknadsmässigt över det, dessutom hade jag aldrig skrivit en kontaktannons, eller något annat heller för den delen, och visse inte hur man sålde sig i skrift. Mina pojkvänner hade alltid varit helt vanliga killar från min by. Den första hette till exempel ”Jonny” och det var inget särskilt med honom alls, i alla fall inte på ytan och i alla fall inte innan man fattade att han var sjuk i huvudet på riktigt. Vi gick i samma klass och det började med att han sa:

– Finns det något du alltid drömt att en man gjorde för dig?

Jag antar att han hört någon säga så på film och att han redan då på fullt allvar faktiskt ansåg sig vara en man. Och jag antar också att han förväntade sig ett helt annat svar än det han fick. Något i stil med att ”ja, jag har alltid önskat mig en man som är kapabel att få mig att förlora fatningen i sängen”. Eller något konkret önskemål som skulle hjälpa honom på vägen. Men istället sa jag:

– Jag har alltid velat att någon skulle lära mig att slåss.”

De polyglotta älskarna av Lina Wolff
De polyglotta älskarna av Lina Wolff

Om Lina Wolff och om De polyglotta älskarna

Lina Wolff (född 1973) är en prisbelönt svensk författare som också har varit bosatt i Spanien. Hon debuterade 2009 med novellsamlingen Många människor dör som du. Hennes senaste roman är De polyglotta älskarna, för vilken har har tilldelats Svenska dagbladets litteraturpris.

Utgivningsår: 2016 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 292.
ISBN: 978-91-0-015662-6.
Andras röster: Annika Koldenius, Bear booksdagensbok.com, Sneda glasögon, Ugglan & boken.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON.

Förlagets beskrivning

”Max Lamas drömmer om en älskarinna som talar alla hans språk. Sökandet tar honom från Stockholm till Italien, där han lär känna en markisinna som står på ruinens brant. Ellinor kommer från en by i Skåne. En dag sätter hon in en kontaktannons: Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man. Och Lucrezia bevittnar hur hennes mormor går under i sitt avfolkade palats.

I denna vindlande romanväv står mannens blick på kvinnan i centrum – men också förförelsen och förödmjukelsen, älskarnas hjärtskärande tillstånd, och drömmen om förståelse. ”

Augustprisläsning: Aftonland av Therese Bohman

Jag har fått några av de titlar som har nominerats till Augustpriset i år. I kategorin Årets svenska skönlitteratur är följande titlar nominerade: Aftonland av Therese Bohman, djupa kärlek ingen av Ann Jäderlund, Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård, En dramatikers dagbok 20132015 av Lars Norén, Eländet av Andrzej Tichý och de Polyglotta älskarna av Lina Wolff (de nominerade i alla kategorier kan du hitta på Augustprisets hemsida).

Jag fick önska böcker och med tanke på min lästakt så bad jag inte direkt om En dramatikers dagbok 20132015 med sina 1600 sidor… 😉 Jag är ju också generellt sett mycket mer intresserad av korta, tighta berättelser. Sådan tur då att jag fick hem några andra titlar istället, bland annat Aftonland med sina 229 perfekt avvägda sidor. 🙂 Boken kretsar kring Karolina, som är professor i konstvetenskap och som nyligen har separerat. Nu har hon installerat sig i en liten lägenhet, fylld med böcker, och med tanke på den vändpunkt som hon har hamnat i så finns det kanske anledning att fundera över livet och vad det har blivit av detta. I Aftonland snuddar Bohman vid teman som klassresor och den distans det kan skapa att bli akademiker när man kommer från en enklare bakgrund . Vad är det värt att lämna ursprunget bakom sig? Och vad ger man själv vidare här i världen när man som Karolina dessutom har valt att inte skaffa barn?

Aftonland av Therese Bohman
Aftonland av Therese Bohman

Boken är sprängfylld av fint formulerade tänkvärdheter och Bohman lyckas verkligen med att fånga vemodet och att få sorgen att bryta igenom. Det är en oerhört fint komponerad roman med många lager.

Ur Aftonland av Therese Bohman
Ur Aftonland av Therese Bohman

Men det kanske bästa med den är något så oväntat som humorn. Med oväntat menar jag att det är en bok med viss tyngd och med sorgliga stråk och jag hade faktiskt inte väntat mig att en bok med sådana teman också skulle vara rolig. Roligt är det i alla fall! I sitt jobb handleder Karolina en doktorand, som Karolina misstänker för att ha spenderat en längre tid i Berlin utan att ha skrivit en rad. Doktoranden hävdar däremot att han har ett verkligt scoop på gång och när han också berättar för Karolina om vad det handlar om så rycks hon med. Boken följer Karolina i arbetet och för mig, som också är forskare, gav boken faktiskt en del igenkänningshumor. De där gubbarna som tar sig själva och sin forskning på rörande stort allvar… Ah. Jag tyckte att de här delarna av boken var sjukt roliga, faktiskt.

Ur Aftonland av Therese Bohman
Ur Aftonland av Therese Bohman

En annan oerhört fin och på sätt och vis rolig sak med den här boken är att Karolina är en sådan sammansatt person. Författaren låter henne både vara smart och samtidigt fatta dåliga beslut och Karolina får både ha mindre smickrande sidor och vara en person som man vill krama om. Karolina blir både levande och mänsklig och jag älskade verkligen att få läsa om henne och följa henne i den här livssituationen.

Ur Aftonland av Therese Bohman
Ur Aftonland av Therese Bohman

I mitt tycke har Aftonland allt som en riktigt bra roman bör ha. Utan att ha hunnit läst de andra nominerade står det för mig självklart redan nu: det här bör bli årets Augustprisvinnare, så bra är den!

Augustpriset: Och de nominerade är…

Det kanske inte är några nyheter längre, för nomineringarna till Augustpriset presenterades ju redan i måndags. 🙂 Men eftersom jag gissade nomineringar i skönlitteraturklassen här om veckan så måste jag ju följa upp med facit… 😉

I kategorin Årets svenska skönlitterära bok nominerades:

  • Aftonland av Therese Bohman,
  • djupa kärlek ingen av Ann Jäderlund,
  • Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård,
  • En dramatikers dagbok 20132015 av Lars Norén,
  • Eländet av Andrzej Tichý och
  • De polygotta älskarna av Lina Wolff.

I kategorin Årets svenska fackbok nominerades:

  • Gutenberggalaxens nova av Nina Burton,
  • Arktis av Felix Heintzenberg och Ole Jørgen Liodden,
  • Glömskans bibliotek av Ulf Karl Olov Nilsson,
  • Skotten i Köpenhamn av Niklas Orrenius,
  • Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk och
  • 1947 av Elisabeth Åsbrink.

Och i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok nominerades:

  • Inte vet jag inte vem jag är av Ida Sundin Asp,
  • Ormbunkslandet av Elin Bengtsson,
  • Tio över ett av Ann-Helén Laestadius,
  • Oj, en polis av Eva Lindström,
  • Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark och Linda Bondestam och
  • Åka buss av Henrik Wallnäs och Matilda Ruta.

Och nominerade till Lilla Augustpriset är:

  • Perspektiv – en rymdsaga om Medelhavet av Henning Bollmark,
  • Nedräkning av Sanna Fagerström,
  • Åttahundratusen trehundrafemtiosex tick och ett knippe röda tulpaner av Smilla Luuk,
  • Då rallarrosen blommar av Sigrid Nikka,
  • Samklang av Matilda Stjernqvist och
  • Jag är 20 år och har OCD av Gabriel Zetterström.

De nominerade till Lilla Augustpriset kan du förresten läsa här! Omröstningen är på samma sida också. 🙂

Hur många rätt fick jag då? Jo, 2 av 6. Det var ju rätt så askasst ändå? Men jag är superdupermegaglad att Aftonland blev nominerad, för det är banne mig bland det roligaste och bästa jag har läst i år! Och den bok som konkurrerar om förstaplatsen på min lista över årets bästa böcker är på riktigt Den andra kvinnan av samma författare. Ge Augustpriset till Therese Bohman!! Bara gör det!

Aftonland av Therese Bohman
Aftonland av Therese Bohman

Nomineringarna till Augustpriset… mina gissningar!

Jag är som sagt väldigt förtjust i Augustpriset. Jag brukar ofta läsa vinnarna i klassen skönlitteratur och inte sällan seglar just dessa böcker upp och blir nya favoriter! Men vilka tror jag blir nominerade till årets pris? Den 24:e oktober får vi veta, men jag tänkte våga mig på att gissa redan nu. De böcker som kan komma i fråga att bli nominerade måste vara svenska böcker som har getts ut första gången någon gång mellan den 19/10 2015 och 23/10 2016. Böckerna måste också finnas i handeln senast vecka 43. Jag har naturligtvis inte läst allt som har getts ut under den här perioden. Faktum är att jag brukar vara rätt seg med att läsa nya böcker… Men här kommer i alla fall min gissning på 6 böcker som jag tror kan nomineras till årets Augustpris i kategorin Årets svenska skönlitterära bok.

Aftonland av Therese Bohman känns självskriven. Det är en av mina favoritböcker från året, faktiskt (ett inlägg om den kommer om några dagar). I Aftonland skriver Bohman med en oväntad humor och värme om en professor som precis har brutit upp efter ett långt förhållande. Det är en bok om kärlek och ensamhet. Och om en självgod doktorand som har gjort årets scoop…

Aftonland av Therese Bohman
Aftonland av Therese Bohman

Jag vet allt det här av Annika Paldanius är en annan bok som jag har läst i år och fastnat för. Jag kommer nog att minnas den länge, faktiskt, för den är så speciell och annorlunda. Boken följer ett tjejgäng som går på läkarutbildningen. När en av de blir deprimerad så rubbas harmonin. Boken handlar mycket om livet som läkarstudent och allt vad man som sådan kan behöva bevittna och uppleva och sedan kanske inte vet var man ska göra av. Men boken handlar också om mycket annat: psykisk ohälsa, kärlek, vänskap… Det är en fin och poetiskt skriven bok. Det är också Paldanius debut och det känns faktiskt som att man alltid brukar slänga med någon debutant bland de nominerade. Årets nykomling skulle kunna vara Paldanius! Tror jag!

Jag vet allt det här av Annika Paldanius
Jag vet allt det här av Annika Paldanius

Störst av allt av Malin Persson Giolito är årets kanske mesta bestseller bland de svenska titlarna. I undertiteln står det att boken är en rättegångsthriller och det är precis vad det är också. Persson Giolito lyckas skriva någonting både spännande och rörande om en ung tjej som är häktad för sin eventuella inblandning i en skolskjutning. Det är en nyskapande och läsvärd deckare och den har en spännande liten twist eftersom den utspelar sig bland människor i rikemansreservatet Djursholm. Kan en deckare få Augustpriset? Varför inte? Kerstin Ekman har ju belönats för sin deckare Händelser vid vatten. Störst av allt borde kunna kamma hem en nominering i alla fall.

Störst av allt av Malin Persson Giolito
Störst av allt av Malin Persson Giolito

Och nu tog det stopp på förslag från aktuella titlar som jag faktiskt har läst själv… 😉 Så jag fyller på med tre förslag på böcker som jag i alla fall har läst om på kultursidorna. 😉

Swede hollow av Ola Larsmo är en hyllad berättelse om svenskar som utvandrat till Amerika vid slutet på 1800-talet och som nu lever på botten, i slummen. Det här är ett stycke historia som jag aldrig har hört talas om förut och jag är faktiskt väldigt sugen på att läsa Larsmos roman för att lära mig mer. Det här känns som en bok som ligger rätt i tiden också. Med tanke på hur många som är på flykt och har svårt att ta sig in i samhället, menar jag.

Swede hollow av Ola Larsmo
Swede hollow av Ola Larsmo

En annan kritikerälskling är Eländet av Andrzej Tichý. Förlaget skriver:

”En cellist väntar på sina musikerkollegor vid Slussen i Malmö. Hans liv präglas för tillfället av stillhet, men ett plötsligt möte med en ung hemlös man får något att brista. Röster, minnen och bortglömda språk tränger fram i hans medvetande, tar över och förändrar slutligen allt. Eländet är en roman i ständig rörelse, ett ostoppbart flöde där nuet är delat i två lika omöjliga som ofrånkomliga samtidigheter. Andrzej Tichý skriver skoningslöst och vackert om fattigdom och våld, missbruk och broderskap.”

Det här låter som en jättesvår bok som flyger 5 meter över huvudet på mig. Men jag antar att minst en ”avancerad” roman borde finnas med bland de nominerade och just den här har funnits på diverse kritikertopplistor i veckor.

Eländet av Andrzej Tichý
Eländet av Andrzej Tichý

Slutligen slänger jag in en hyfsat nyutkommen bok som har fått fina ord på kultursidorna här och där: Miira av Eija Hetekivi Olsson. Förlaget beskriver den såhär:

”Miira är född och uppvuxen i Göteborgsförorterna Gårdsten och Bergsjön. Hon kan äntligen lämna hemspråksklassen och den ofria grundskoletiden bakom sig och påbörja den fria grymmetiden. Plugga järnet på gymnasiet, bli proffs. I hjärnkirurgi. Flytta hemifrån, hetshångla när hon vill. Bli fri från trappstädarjobbet också. Men vägen är krokig, livet krulligt, och Miira får blåmärken av krockarna. Trots det vägrar hon att ge sig. Med en brinnande vildvilja slår hon sig fram genom hindren i ett hårt segregerat system.”

Och det är en bok som i alla fall jag är väldigt sugen på att läsa!

Miira av Eija Hetekivi Olsson
Miira av Eija Hetekivi Olsson

Vilka böcker tror du blir nominerade i år?

6 riktigt bra böcker som har vunnit Augustpriset

Imorgon kommer vi att vara många som sitter som klistrade framför webbsändningen från Börssalen, där Svenska Akademiens ständige sekreterare Sara Danius kommer att träda ut och tillkännage vem som blir årets nobelpristagare i litteratur. Spännande, spännande!

Men hösten är ju fylld av fler litterära priser och bland mina favoriter finns Augustpriset, som brukar gå till ”lite” mer folklig (och svensk) litteratur. Den 24:e oktober kommer de nominerade titlarna att presenteras. Jag tror att t.ex. Therese Bohmans Aftonland kan ha en mycket god chans att nomineras, men jag tänkte spara resten av mina gissningar till ett annat inlägg. Istället tänkte jag tipsa om 6 av mina favoriter bland augustprisvinnarna. Och nu har jag alltså valt ur kategorin skönlitteratur. Som ni säkert vet så delas det också ut pris till bästa barn- och ungdomsbok samt till årets fackbok.

Allt jag inte minns av ordkonstnären Jonas Hassen Khemiri råkar vara en av de finaste böcker som jag läst. Roligt, brännande, välskrivet, aktuellt… En fantastisk bok om kärlek och rasism.

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

Liv till varje pris är den avslutande delen i Kristina Sandbergs underbara trilogi om Maj. Maj är hemmafru i Örnsköldsvik och oroar sig över att passa in i stadens fina familjer, att det ska gå bra för hennes barn och så oroar hon sig över sin supande man. Det är en rörande, upplysande och allmänt fantastisk trilogi.

Liv till varje pris av Kristina Sandberg
Liv till varje pris av Kristina Sandberg

Egenmäktigt förfarande är Lena Andersson berättelse om Ester och hennes olyckliga kärlek. På ett närmast akademiskt sätt redogör Andersson för olycklig kärlek och dess mekanismer. En väldigt intressant bok!

Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar av Lena Andersson
Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar av Lena Andersson

I Korparna av Tomas Bannerhed går det inte att ta miste på Bannerheds kärlek till naturen (och till fågellivet). De utgör verkligen en fin fond till den här mörka och oroande berättelsen om en pojke som växer upp i en familj med en psykiskt sjuk förälder.

Korparna av Tomas Bannerhed
Korparna av Tomas Bannerhed

Svinalängorna är Susanna Alakoskis stora genombrottsroman. Efter den har hon på många sätt nått ut och berättat om klass och utanförskap. Men Svinalängorna är kanske en av hennes mest brännande berättelser om just detta.

Svinalängorna av Susanna Alakoski
Svinalängorna av Susanna Alakoski

Gregorius spinner vidare på Hjalmar Söderbergs klassiker Doktor Glas. Berättelsen om läkaren som kommer fram till att han vill döda en av sina patienter berättas här ur patientens synvinkel. Språket och berättandet är lika genialt som i Söderbergs ursprungliga berättelse, men Bengt Ohlsson lyckas faktiskt också addera något.

Gregorius av Bengt Ohlsson
Gregorius av Bengt Ohlsson

Vad har du för favoriter bland augustpristagarna?

När hundarna kommer

När hundarna kommer av Jessica Schiefauer är en omskakande, spännande och tankeväckande unga vuxna-bok om kärlek, livet och ett brutalt mord. Betyg: 4 hundar av 5.

När hundarna kommer av Jessica Schiefauer
När hundarna kommer av Jessica Schiefauer

När hundarna kommer är en bok om liv och död. När Ester träffar Isak blir det bådas första stormande förälskelse. Under några intensiva veckor är de helt upptagna av varandra och att upptäcka sin sexualitet. När den första brusande, susande tiden har passerat så börjar dock tvivlen komma. Isak tycker inte att Ester doftar lika gott längre. Det är något som saknas.

Så händer det fruktansvärda, något som skakar om hela samhället, ja, hela landet: en pojke blir brutalt misshandlad och mördad av nynazister. Isaks bror blir snabbt kopplad till brottet. Esters och Isaks uppbrott kommer av sig och Ester sluter sig snabbt till Isaks sida. Konflikter med såväl föräldrarna som skolan uppstår, men Ester är fast besluten att stötta sin pojkvän genom det här. Ingenting annat är riktigt viktigt, men för Isak är det inte helt lätt att hantera alla omsorger och all omtanke. Han börjar känna sig kvävd.

Med När hundarna kommer lyckas Schiefauer på pricken fånga tonårsliv och hur totalt uppfyllande och förblindande en förälskelse kan upplevas. Det här känns autentiskt och trovärdigt in i minsta detalj. Sidoberättelsen om mordet är också briljant. Den har naturligtvis många kopplingar till det verkliga fallet med John Hron, som utsattes för mycket grovt våld och mördades av jämnåriga nynazister 1995. På sätt och vis hade Schiefauer kunnat tränga ännu djupare ner i det ämnet. Det hade varit väldigt intressant att få läsa en tolkning av vad som händer i människor som är kapabla att utsätta andra för något så rått och ont. Samtidigt tycker jag faktiskt att hon har gjort en bra avvägning. Det är en välskriven och tankeväckande ungdomsroman.

 

Om Jessica Schiefauer och När hundarna kommer

Jessica Schiefauer (född 1978) är en svensk författare som blivit dubbelt (!) belönad med Augustpriset. 2011 belönades hon för ungdomsromanen Pojkarna och 2015 belönades hon för När hundarna kommer. Jessica Schiefauer har en fansida på Facebook.

Uppläsare: Viktor Åkerblom.
Utgivningsår: 2015 (första utgåvan, Bonnier Carlsen), 2015 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier Audio).
Antal sidor: 298 (ca 6 h lyssning).
ISBN: 9789163880353, 9789176511695.
Andras röster: Agnes bokblogg, Alex bokhyllaBokhemligheter, Booksessed, Carolina läserDagensbok.com, Enligt O.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”Den här sommaren älskar Ester och Isak varandra vettlöst. Den här sommaren kommer deras kärlekshistoria att solkas, falla sönder och återuppstå. Den här sommaren misshandlas en ung pojke till döds vid en stilla insjö. Och Isaks lillebror var där när det hände. Jessica Schiefauers När hundarna kommer är en förtätad och aktuell berättelse om kärlek, besatthet och om våld.

Ester och Isak. Isak och Ester. Två unga människor i ett litet samhälle i Sverige. Småstadstristessen den här våren löper sida vid sida med de nynazistiska strömningar som blir allt synligare: Ett hakkors i svart bläck på mattebokens pärm, en torshammare om halsen, skrålande fyllesång om fosterlandet på festerna.

När Ester och Isak en vårkylig kväll möts på en av festerna vid sjön förändrar de varandra. Deras förälskelse väcker dem till liv.

Ester sover allt oftare över i Isaks pojkrum, äter frukostmackorna vid hans köksbord.

Isak har en lillebror som heter Anton.

Och det här är berättelsen om Esters och Isaks stora kärlek. Och det är berättelsen om när Anton tog en annan människas liv.”

Missade Augustgalan, men glad är jag ändå

Jag missade livesändningen från Augustgalan igår. 🙁 Det kändes såklart supertråkigt att missa detta, särskilt eftersom min favoritförfattare Jonas Hassen Khemiri var en av årets nominerade i kategorin Årets skönlitteratur. Men! Det är inte mycket att göra något åt. När jag sent omsider kom hem igår hade min sambo pyntat vår julgran.

Khemiris böcker

Han trodde nog att jag inte visste vem som tilldelats årets pris och ville på detta sätt meddela det roliga. Jag hade dock kollat upp vinnarna i telefonen så fort jag kunde. Hehe. Så överraskningen uteblev lite, på ett sätt, men jag blev ändå glad över pyntet. För jag blev så GLAD, GLAD, GLAD, GLAD, GLAD över att Jonas Hassen Khemiri tilldelats pris i kategorin Årets skönlitteratur för hans roman Allt jag inte minns. Jag tänker inte skriva något smart om den här boken, men läs gärna mitt tidigare inlägg om Allt jag inte minns – årets helt klart bästa bok och en av de bästa böcker jag läst. Någonsin. Khemiri är SÅ värd Augustpriset.

För ordningens skull kan jag ju säga att Karin Bojs med boken Min europeiska familj fick pris i fackbokklassen och Jessica Schiefauer belönades i kategorin barn- och ungdom för När hundarna kommer. Jag har tyvärr inte läst någon av dessa böcker, men jag kan säga att Schiefauer har funnits högt upp på min ”att läsa”-lista sedan hon belönades förra gången (Pojkarna, 2011). Jag har Pojkarna i min läsplatta faktiskt. När hundarna kommer har hyllats i ca alla bokbloggar jag följer. Det verkar vara en riktig bladvändare. Boijs läser jag i DN, där hon tidigare var redaktör i vetenskapsredaktionen och där hon fortfarande brukar ha en liten kolumn på söndagarna. Hon är insatt, engagerad och brinner för att upplysa. Jag tror verkligen att hennes bok om människans, och hennes egen, historia är mycket läsvärd.

Jag kan förresten tipsa om att man kan kolla på Augustgalan i efterhand. Det finns också en och annan intervju med Khemiri och de andra pristagarna att hitta på nätet och här och där. Till exempel blev han och Schiefauer intervjuade i P1 morgon i morse och där avslöjar Khemiri att han ser priset som en chans att låta Allt jag inte minns få leva sitt eget liv ett tag, så att han kan få ro att skriva något nytt. Jag hoppas på en ny roman! Och att den kommer ut SNART. 🙂