Om man, som jag, älskar Hjalmar Söderbergs mästerliga klassiker Doktor Glas, kanske en bok, som är baserad på den, kännas lite avskräckande. Vilken författare skulle möjligen kunna tillföra något till en berättelse som är närmast fulländad? Bengt Ohlsson lyckas faktiskt ganska bra med detta! Hans bok, Gregorius, som berättar samma historia som i Doktor Glas, men från prästen Gregorius synvinkel, lyckas faktiskt ge något extra och utnyttjar inte Söderbergs bok på något dåligt sätt.
För den som inte har läst Doktor Glas är det här alltså berättelsen om en ung kvinna, som söker hjälp hos sin läkare för att hon vill att denne ska få hennes man, Gregorius, att hålla sig borta från henne. Äktenskapet är olyckligt och med en mycket stor åldersskillnad. Gregorius, som i Söderbergs bok är nästan märkligt förpassad till en figur lite i skuggan av själva berättelsen, får här huvudrollen. Han är en ensam och osäker man, som ofta lider av tanken på att människor runt omkring honom gör sig lite lustiga över honom. Han är klumpig och är obekväm i många sociala situationer och han önskar mycket hett att få bli far till ett litet barn och leva ett lyckligt liv med en liten familj. Detta är inte något som han får uppleva. Förhållandet till hans fru, den mycket yngre Helga, är inte lyckligt och han tycks inte kunna bli pappa. Skildringen av hans förhållande med Helga äcklade mig djupt när jag läste det. Hans dragning till henne börjar när hon är ett barn och det gränsar närmast till pedofili. Sedan de har blivit ett äkta par fungerar inte samlivet, men han tvingar sig ändå till sex med henne, vilket naturligtvis också känns obehagligt att läsa om. Det är över huvud taget en ganska rå bok, utan att boken för den skulle behandlar särskilt våldsamma händelser. Det är dock något i språket som gör boken svår att värja sig för.
Gregorius levnadsöde är svårt att inte beröras av. Jag sympatiserar inte med honom, men nog känner man med denna djupt olyckliga man, som har förvägrats allt han längtat efter i form av närhet. Att hela tiden veta hur boken kommer att sluta gör sitt till, särskilt när Gregorius åker på hälsoresa och en häftig förälskelse till en kvinna på hälsohemmet flammar upp, och man vet att hans drömmar återigen kommer att krossas.
Boken går verkligen i samma stil som Söderbers bok, både språkligt och i berättelsen, som naturligtvis inte kan sluta lyckligt. Jag är glad att jag inte blev besviken över den här boken. Det här är riktigt läsvärt, kanske även utan Doktor Glas.
