Nostalgitorsdag: Fånge i Hundpalatset

Flitiga läsare av min blogg vet att jag är tycker att Martina Haag skriver väldigt roligt och att hennes lättlästa böcker är mycket underhållande. I dagens Nostalgitorsdag tänkte jag därför tipsa om en av hennes böcker som jag har läst och bloggat om: Fånge i Hundpalatset. I boken skriver Martina Haag om livet som fyrabarnsmamma – och ägare till en hund som råkar vara en korsning mellan de två mest högljudda hundraserna i världen. Härlig bok!

Här hittar du mitt inlägg från 2013.

Nostalgitorsdag - Fånge i Hundpalatset

Nostalgitorsdag: Dödgrävarens dotter

I dagens nostalgitorsdag plockar jag upp en bok från en av mina favoriter: Joyce Carol Oates. Hon har skrivit fantastiskt många, berörande och bra böcker om kvinnor i olika knepiga situationer. Jag brukar inte gilla tjocka böcker, men Oates lyckas på något sätt alltid få ihop tighta berättelser även fast hon broderar ut dem på många sidor. Dödgrävarens dotter är på ca 600 sidor, men är väl värd att ta sig igenom. Ett tips för den med mycket lästid i sommar!

Nostalgitorsdag - Dödgrävarens dotter

Nostalgitorsdag: Bokklubbspremiär

Inför dagens Nostalgitorsdag ramlade jag över ett inlägg där jag berättar om två premiärer för min del: mitt första bokklubbsmöte och min första sushi. Året var 2010 och jag hade precis börjat exjobba på en arbetsplats där det fanns en bokklubb som träffades och pratade böcker & åt sushi.

Satan vad länge sedan det var ändå. Och ändå inte. Jag jobbar fortfarande på samma ställe. Sushi äter jag oftare än på bokklubbsträffarna, för det är en av mina favoriträtter. Och vad gäller bokklubbandet så är jag nu för tiden även medlem i bokcirkeln Picket & pocket, så jag bokcirklar även utanför jobbet. Bra premiärer! De gav verkligen mersmak alltså.

Här hittar du mitt inlägg från 2010.

Nostalgitorsdag - Två premiärer

 

Nostalgitorsdag: Leif GW Persson

I dagens Nostalgitorsdag återvänder jag till ett inlägg som jag skrev 2011 när jag läste Unni Drougges roliga deckare Bluffen. I den boken dyker Leif GW Persson upp i rollen som sig själv och jag blev då nyfiken på att läsa hans biografi, som var lite av en snackis just då. Sedan dess har jag faktiskt läst biografin, Gustavs grabb, och tyckte att den var riktigt bra! Persson är verkligen en originell person och han är duktig på att skriva och bygga en berättelse. Helt nyss har jag dessutom lyssnat på min första Leif GW Persson-deckare, nämligen Den döende detektiven. Leif GW Persson dyker inte upp som en karaktär i den boken, men visst känner man ändå igenom honom, som man känner honom från TV, i karaktärerna, inte minst huvudpersonen.

Här kan du hitta mitt inlägg från 2011.

Nostalgitorsdag - Leif GW Persson