Kitschiga vykort #tbt

Det är torsdag och idag tar jag mig tillbaka till 2007. Idag för 9 år sedan hade jag precis läst/bläddrat i boken Kitschiga vykort, som är fylld av vykort från 50- och 60-talen. Det är så kul med den här typen av böcker! Vykorten säger mycket om hur samhället såg ut då och vad man var så stolt över att man tyckte att det borde lyftas fram på vykort. Leta upp den här boken på biblioteket vet jag! Och inspireras till att skicka ett vykort från din egen semester. Det är helt otroligt vilka fula, knäppa och märkliga vykort som finns till salu där ute. Jag har sett några riktigt märkliga från mitt eget Umeå. Någon borde sätta samman dem till en bok över vår tid. Trots att vykorten väl närmast är utdöda nu så finns de faktiskt fortfarande och de är inte mycket ”bättre” än de som fanns för 50 år sedan. Här hittar du mitt inlägg från 2007.

Kitschiga vykort av Marika Stolpe
Kitschiga vykort av Marika Stolpe

 

10 anledningar att läsa pappersböcker

Jag tjatar ofta om e-böcker och har t.ex. skrivit ett inlägg där jag listar ett gäng anledningar till att läsa e-böcker. I rättvisans namn tänkte jag idag följa upp med anledningar till att läsa pappersböcker. 😉 De har ju faktiskt också sin charm, tro det eller ej. 😉

Tegelstenar
Tegelstenar
  1. Du kan inreda med böcker. Det här kan i och för sig lika gärna vara en nackdel, för de flesta av oss har ju knappast plats för kopiösa mängder av böcker hemma, men om man nu råkar ha det så finns det väl inget lyxigare än att inreda med en massa, massa böcker. Om du frågar mig. 🙂 Har man inte plats för många böcker kanske utvalda böcker kan göra jobbet. Jag personligen tycker att det är superspännande att kolla in folks bokhyllor när jag är på besök. Folk borde visa upp mer böcker hemma!
  2. Det är roligare att ge bort en vacker pappersbok än en e-bok. Hur ger man bort en e-bok liksom? I ett mejl? Jag skulle i och för sig bli glad för en e-bok, men ändå.
  3. Man kan dela och ge vidare. Har du läst en bra bok som du inte har plats för? Ge bort den eller ställ på en byteshylla! Någon annan kanske blir glad!
  4. Du kan anteckna och öra hundöron. Det kan du i princip göra i en e-bok också, men jag tycker på något sätt att det är enklare (och roligare att gå tillbaka till) med en pappersbok. Nu gör jag i och för sig bara sådant med fackböcker, men ändå. Jag tilltalas av tanken på att man kan läsa långsamt och stryka under.
  5. Du minns mer. Forskning visar att det är enklare att minnas texter läsa på papper. Troligen spelar det in att bläddrandet och det att man kan se hur mycket som är kvar gör att man upplever boken på ett annat sätt.
  6. Du behöver inte bekymra dig om laddning. Nu behöver inte läsplattor laddas speciellt ofta, men ändå. Pappersböcker behöver faktiskt ingen sladd alls.
  7. Du kan läsa i badkaret utan att vara nervös. Eller ja, man får väl vara rädd om pappret ändå. Men generellt sett kanske man kan unna sig lite mer slit och släng med pappersböcker, särskilt pocket som inte kostar så mycket.
  8. Det är billigt. 1000 kr kan man göra mycket roligt för istället för att köpa en läsplatta. Pappersböcker finns på biblioteket (precis som e-böcker, men de måste man ju läsa på någon form av enhet ändå).
  9. Du kan skylta med vad du läser. En del böcker kanske är mer skrytiga än andra i och för sig, men nog kan det addera något till ens personliga varumärke om man sitter med en creddig bok i kollektivtrafiken? 😉
  10. Pappersböcker känns och doftar lyxigare. Ofrånkomligt. Pappersböcker har en bättre känsla.
Bokhylla
Bokhylla

Det var allt! Kommer inte på en enda mer. Gör du?

Bildinlägg

Bildinlägg

Just nu läser jag Samlade dikter av #bodilmalmsten. Kul att läsa hennes tidigare verk! Jag har ju främst läst hennes senare böcker, som loggböckerna och den självbiografiska boken #mittförstaliv. Ni har väl inte missat dem? Fantastiskt fina och välskrivna böcker. Som poesi.

Bokklubb! Snart läser jag Tiden läker inga sår

Vi har haft bokklubbsträff på jobbet igen! Den här gången saknades det inte boktips, kan man ju säga. Vi brukar skriva upp boktips på en tavla och sedan rösta fram några böcker att diskutera till nästa gång. Den här gången rymdes knappt titlarna. Flera var böcker som jag redan hade läst, som briljanta Allt jag inte minns och Det är något som inte stämmer. Jag hoppas att många av mina kollegor tar chansen och läser dem. 🙂 En annan redan läst bok, som faktiskt blev en av de två som vi röstade fram, är Alla borde vara feminister. Får se vad de andra tycker om den!

Själv tänkte jag läsa den andra framröstade boken: Tiden läker inga sår. Det är alltså inte Tilde de Paulas biografi med samma namn det gäller utan en feelgoodberättelse om tre f.d. barndomsvänner som på ålderns höst måste träffas igen. Jag tror att den kan vara spännande och mysig. Har du läst?

Tiden läker inga sår av Carolina Säfstrand
Tiden läker inga sår av Carolina Säfstrand

Berättelsen om Torunn fortsätter (Berlinerpopplarna)

Föra några år sedan så läste ”alla” Anne B. Ragdes böcker om Torunn. Den första boken, som förresten har gått som TV-serie också, heter Berlinerpopplarna. Den följdes sedan upp av Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar. Jag älskade de två första böckerna, som kretsar kring livet på ett lantbruk som knappt går runt. På gården träffas tre bröder vid sin mors dödsbädd. Ja, och så dyker Torunn upp, en av brödernas vuxna barn från en kortare kärlekshistoria. I trilogin skildras livet för familjen. De två första böckerna är som sagt riktigt läsvärda. Den tredje var en besvikelse. Jag fick känslan av att författaren inte visste hur hon skulle avsluta historien, så hon gjorde det enkelt för sig. Jag säger inget mer än så, för att inte spoila för mycket. Trilogin slutar i alla fall väldigt tröttsamt, tycker jag.

Nu har författaren gått ut med att hon i hemlighet har skrivit en uppföljare. Alltså! Jag vet inte hur hon ska få ihop det. Ska de vakna upp ur en dröm? Ska någon återuppstå från de döda? Det känns krystat med en uppföljare med tanke på det avslut som författaren gjorde på trilogin. Men, men. Boken kommer på norska i höst och finns gissningsvis i svensk översättning inom en hyfsat nära framtid.

Berlinerpopplarna av Anne B Ragde
Berlinerpopplarna av Anne B Ragde
Eremitkräftorna av Anne B Ragde
Eremitkräftorna av Anne B Ragde
Vila på göona ängar av Anne B Ragde
Vila på göona ängar av Anne B Ragde

Min läsplatta! #tbt

Throwback thursday! Vad har hänt den 23:e juni genom åren egentligen? På bloggen? Jo, 2011 bloggade jag för första gången om min då sprillans nya läsplatta. Nu har 5 år passerat och den hänger fortfarande kvar och i perioder används den flitigt. Som mest använde jag den nog när jag reste mycket med jobbet mellan åren 2011-2014. Det var ljuvligt att ha en sådan liten och smidig pryl att lägga i bagaget när man liksom var helt överlastad med jobbdatorer och annat grejs och ändå envisades med att enbart ha handbagage.

Bokeen Cybook Opus
Bokeen Cybook Opus

Jag är mycket förtjust i läsplattor och har redan skrivit tusen miljarders inlägg om detta. Bland annat det här inlägget, där jag listar några fördelar med att läsa på e-bokläsare. Så jag tänker inte orda mer om det.

Läsplatta
Läsplatta

Vad jag däremot kan avslöja är att läsplattan börjar bli lite skrot vid det här laget. Trots batteribyte har den börjat bete sig opålitligt när det gäller batteritiden. En dag byter jag nog upp mig till en modernare platta med touchskärm, belysning och möjligheter att koppla upp sig på wifi. Fast. Min lilla platta är ju så söt och så skön att hålla i. Den får nog hänga med ett tag till. 🙂

Ur mitt inlägg från 2011:

”Jag har ganska nyligt köpt en e-bokläsare. Av alla onödiga prylar man kan äga så tycker jag att det här är en av de bättre. ? Många förståsigpåare påstår att att e-bokläsare inte har en framtid, mycket för att surfplattorna anses kunna ta över, men jag håller inte med! Surfplattor i all ära… De är mångsidiga, surfbara etc, men de är faktiskt inte ergonomiska att läsa på! [Läs mer…]

Här hittar du mitt inlägg från 2011.

Några fula framsidor

Jag ber om ursäkt på förhand för det här inlägget. Smaken är som baken, ni vet, och jag är bara en helt vanlig läsare, helt utan någon slags utbildning i färg och form. Men det finns verkligen framsidor som är finare än andra och idag tänkte jag blogga om några som jag, personligen, tycker är riktigt misslyckade. Här kommer alltså ett taskigt inlägg med fula framsidor. 😮

Jag börjar i toppen, eller vad man sa säga. Jag har hittills inte sett värre färg och form än till nyutgåvorna (från 2012) av Sjöwall och Wahlöös klassiska deckare om Martin Beck. Jag kan inte komma på några framsidor som tilltalar mig mindre än de här i alla fall! Här är några exempel:

Mannen på Balkongen av Maj Sjöwall och Per Wahlöö
Mannen på Balkongen av Maj Sjöwall och Per Wahlöö
Mannen som gick upp i rök av Maj Sjöwall och Per Wahlöö
Mannen som gick upp i rök av Maj Sjöwall och Per Wahlöö
Den skrattande polisen av Maj Sjöwall och Per Wahlöö
Den skrattande polisen av Maj Sjöwall och Per Wahlöö
Det slutna rummet av Maj Sjöwall och Per Wahlöö
Det slutna rummet av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

Förmodligen är väl de här framsidorna så moderna att jag inte förstår, men för mig ger färggradienter bara Word Art-vibbar, ni vet det det verktyget som fanns i uråldriga versioner av Word för att göra fula, fula, fula rubriker? För mig är färggradienter något dåligt från 90-talet. Sedan är det ingen harmoni i färgkombinationerna heller hos dessa framsidor. Inte i mina ögon. Det slutna rummet ser dessutom ut som en broschyr som man kan hämta på apoteket för att läsa mer om typ klåda. Nej, det här lockar inte mig.

En annan framsida som jag har väldigt svårt för är framsidan till Jens Lapidus VIP-rummet. Jag gillar det jag har läst av Lapidus, men den här boken lockar inte mig. Den är alldeles för rörig. Det här med att sätta ihop kollage som summerar boken är väl en bra tanke, men det funkar sällan i praktiken, särskilt inte när man har vågat sig på ett halvbra fotomontage. Här ser det direkt billigt ut, som om framsidan har tillkommit som en skoluppgift eller något. Jag vet inte vad jag menar med det. Det är bara något som får det att andas amatörmässighet. Framsidan matchar inte titeln heller. Jag förstår att det är deckare/thriller, men ordet ”VIP-rummet” leder tankarna till sofistikerade salonger, inte skräck-clown, trafiksituation, random kvinna + överspelande modell med uppspärrade ögon. Men boken handlar säkert om skräck-clown, trafiksituation, random kvinna + överspelande modell med uppspärrade ögon. Hoppas.

VIP-rummet av Jens Lapidus
VIP-rummet av Jens Lapidus

En annan framsida som inte matchar titeln är framsidan till Horn. Eller jo, det gör den väl när jag tänkte efter, men boken är verkligen inte den äckliga skräck som framsidan skvallrar om. Det här är verkligen en helt annan historia om ont och gott, inte en äcklig och osmaklig skräckis. Den här framsidan skrämmer garanterat bort läsare. Synd!

Horn av Joe Hill
Horn av Joe Hill

Några andra framsidor som inte säger någonting om boken eller som säljer berättelsen över huvud taget är framsidorna till Anna Janssons deckare (valfri; alla är likadana). Jag har redan bloggat om dem. De är kanske inte fula på samma sätt som de böcker jag redan har räknat upp, men de är tråkiga. Stentråkiga. Det enda som syns är författarnamnet. Det går liksom inte ens att särskilja böckerna om man inte tittar riktigt, riktigt noga. Varför har de ens olika bilder/motiv dolda bakom författarnamnet? De hade lika gärna kunnat vara hela clean:a med enbart titel och författarnamn.

Stum sitter guden - Anna Jansson Silverkronan - Anna Jansson När skönheten kom till Bro - Anna Jansson Inte ens det förflutna - Anna Jansson Skymningens barfotabarn - Anna Jansson Alkemins eviga eld - Anna Jansson Alla kan se dig - Anna Jansson Drömmar ur snö - Anna Jansson Först när givaren är död - Anna Jansson

På tema tråkig och intetsägande framsida hamnar tyvärr även Therese Bohmans lilla mästerverk Den andra kvinnan. Jag älskar boken, som handlar om klass, makt och att vara den andra kvinnan. Men de här gulbleka benen gör mig inte glad:

Den andra kvinnan av Therese Bohman
Den andra kvinnan av Therese Bohman

Slutligen. Fan vad tröttsamt det är med kvinnokroppar överallt. Jag hade gärna sluppit den här rumpan på Per Olov Enquists Liknelseboken. Hur trött får man vara när man komponerar en framsida? Det finns säkert tusentals böcker som är tröttsammare än just den här, men ändå. Gillar inte!

Liknelseboken av Per Olov Enquist
Liknelseboken av Per Olov Enquist

Ja, förlåt igen för det här inlägget. Det här var i alla fall några böcker vars yttre inte faller mig i smaken. Säkerligen har jag glömt några skräckexempel som är värre än dessa, men det här är de jag kom på!