Böcker alla snackar om: Ett litet liv, Störst av allt

Om man, liksom jag, följer skapligt många bokbloggar och bokkonton på Instagram, Twitter och Facebook och dessutom lyssnar på en hel del bokpoddar så händer det då och då att man får en överdos av vissa böcker. Det är helt enkelt lite för många som läser och skriver/pratar om samma bok.

Sommarens största snackis måste nog vara Ett litet liv av den amerikanske författaren Hanya Yanagihara. Boken beskrivs som en stor berättelse om fyra vänner och deras liv i New York och om hur gruppen hålls samman av den framgångsrike advokaten Jude, som har ett traumatiskt förflutet. På instagram finns den omnämnd i cirka 500 bilder, t.ex. av ciccisbokblogg, som finns i inläggstoppen med den här tjusiga bilden:

Redo för att läsa de sista hundra sidorna!! ? #ettlitetliv #hanyayanagihara

Ett inlägg delat av Ciccis Bokblogg (@ciccisbokblogg)

Ett litet liv kom egentligen ut för närmare ett år sedan , men det är först nu som intresset tycks ha exploderat. Det kanske krävdes lite extra tid innan hypen skulle bli ett faktum – boken är nämligen på dryga 700 sidor, så det tar säkert sin lilla tid att läsa ut den. En annan faktor som säkert har bidragit till att boken har blivit en sådan snackis just nu är att boken är en av de nominerade titlarna till Bonniers bokklubbars litteraturpris Årets bok. Bonniers bokklubbar har varit skickliga på att marknadsföra priset och de nominerade böckerna i olika sociala medier och hos en mängd bloggare och det verkar som att Ett litet liv har utkristalliserat sig till alla ambassadörers älskling, för det är onekligen den som syns mest.

Självklart är jag nyfiken på den här boken! Men det är såklart också en viss risk att läsa en bok som har höjts till skyarna av så många – böcker kan sällan leva upp till högt ställda förväntningar. Ge mig lite argument för och mot att läsa den här boken! Jag skulle vilja skaffa mig lite sansade förväntningar innan jag ger mig i kast med den. 🙂

En annan snackis, även om det har ebbat ut lite, är Störst av allt av Malin Persson Giolito. Även den här boken är något år gammal och även den är faktiskt nominerad till priset Årets bok. Jag förstår mycket väl att intresset för denna deckare är fortsatt högt. Allt talar för dess fördel: det är en deckare (och vem älskar inte deckare?), den har fått priser, däribland Svenska Deckarakademiens pris för bästa svenska kriminalroman, den har nominerats till ännu fler priser, däribland Augustpriset, Malin Persson Giolito har hörts i Sommar i P1 och hennes bok har dessutom rekommenderats i TV av pappa Leif GW Persson, som ju så många ser upp till. Den här boken har jag faktiskt läst! Med andra ord kan jag själv ge lite argument för och emot att läsa den.

Jag tycker absolut att Störst av allt är en läsvärd bok, men jag tror att många deckarentusiaster kommer att tycka att den är långsam och seg. Till skillnad från mycket annat i genren är inte det här en hetsig, actionfylld berättelse om poliser som jagar brottslingar, utan en ”rättegångsroman”, där läsaren får följa tonåringen Maja under en rättegång, där hon står anklagad för delaktighet i en skolskjutning. Den spänning som det bjuds på handlar om att sakta men säkert redovisa Majas inblandning. Å andra sidan hör inte jag till deckarentusiasterna och kanske just därför gillade jag det här! Rättegångar känns alldeles för byråkratiskt och stelt för att funka på film, men här får man faktiskt en liten känsla för hur det kan kännas för den som står anklagad för ett grovt brott att vara där.

Störst av allt av Malin Persson Giolito
Störst av allt av Malin Persson Giolito

Höstens böcker del II

Här kommer del 2 av höstens böcker (del 1 här). Intressanta böcker som kommer ut i höst alltså. 🙂

Den som har missat att läsa Isabel Allendes underbara släktkrönika, och skildring av Chiles blodiga, moderna historia, kan passa på att läsa Andarnas hus när den kommer i nyutgåva i höst. Det är en fantastisk roman!

Andarnas hus av Isabel Allende
Andarnas hus av Isabel Allende

Två andra klassiker, men en helt annan typ av böcker, som kommer i nya utgåvor i höst är de älskade kokböckerna Vår kokbok och Sju sorters kakor. Kul att de här böckerna håller år efter år! Inför varje ny upplaga brukar det tillkomma nya recept samtidigt som äldre recept får sig små uppdateringar. På så sätt fortsätter böckerna att vara både aktuella och innehålla mathistoria. Hur snygg är inte den nya formgivningen förresten?

Sju sorters kakor Vår kokbok av Sara Begner

Efter succén med Min fantastiska väninna och de andra böckerna om Lila och Elena så kommer nu fler av Elena Ferrantes böcker på svenska. I höst kommer Dagar av ensamhet, som verkar dela en del teman från Neapelkvartetten. Boken är första delen i en löst sammanhållen trilogi om obesvarad kärlek.

Dagar av ensamhet av Elena Ferrante
Dagar av ensamhet av Elena Ferrante

Haruki Murakami har skrivit en lång rad romaner med inslag av ”magisk realism”, men han har också skrivit en bok med sina memoarer, Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. I höst kommer en bok som kan misstänkas gå i lite samma stil för då kommer boken Författare till yrket, där Murakami försöker närma sig frågan vad som krävs för att bli författare, något han även nosar lite på sina tidigare memoarer. Jag ser fram emot att få läsa en bok där han utvecklar ämnet mer!

Författare till yrket av Haruki Murakami
Författare till yrket av Haruki Murakami

Nanna Johansson, som tidigare har levererat klockrena seriealbum som Fulheten och Mig blir du snart kär i, är snart aktuell med en ”självhjälpsbok” med titeln Naturlig skönhet. Jag tror ingen kommer att få några användbara råd om något, men vilken självhjälpsbok gör det..? 😉 Jag är säker på att den är underhållande i alla fall! 🙂

Naturlig skönhet av Nanna Johansson
Naturlig skönhet av Nanna Johansson

Höstens böcker del I

Augusti känns helt klart som en sommarmånad, men rätt vad det är så är hösten här och det är faktiskt något att se fram emot för en läsare – det är ju då förlagen brukar ge ut årets kanske mest intressanta titlar. Höstens böcker alltså – vad finns att se fram emot?

Jo, i höst kommer äntligen en till bok i Fredrik Backmans nya serie om hockeystaden Björnstad. Jag gillar inte ens hockey, men mitt hjärta smälte verkligen när jag läste boken som heter just Björnstad. Den innehåller ju så fina människor! Vi mot er heter del två, som kommer redan i slutet av augusti.

Vi mot er av Fredrik Backman
Vi mot er av Fredrik Backman

En annan bok som jag verkligen ser fram emot är Sara Bergmark Elfgrens nya spänningsroman Norra latin – en gotisk spänningsroman i modern miljö, som förlaget beskriver den. Jag hoppas på att den är minst lika bra som böckerna i Engelsforstrilogin! 🙂

Norra latin av Sara Bergmark Elfgren
Norra latin av Sara Bergmark Elfgren

Jag är mycket förtjust i John Ajvide Lindqvists romaner (och då gillar jag inte ens skräck..!), men jag har faktiskt inte påbörjat vare sig Himmelstrand eller Rörelsen… I höst kommer i alla fall den sista delen i den här trilogin: X: Den sista platsen.

X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist
X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist

Torbjörn Flygt är en författare som jag inte har läst på länge, men i höst är jag sugen på att läsa hans nya roman, Flyktväg, en bok som utspelar sig i ett Europa med stängda gränser och flyktingkatastrof.

Flyktväg av Torbjörn Flygt
Flyktväg av Torbjörn Flygt

Fler höstböcker kommer i ett annat inlägg! 🙂

Två poddar med Lapidus: Handen och Darknet

Jag lyssnar på en hel del poddar och eftersom många poddar är reklamfinansierade så får jag också höra samma reklamtugg om och om igen. Reklamen känns nästan aldrig intressant eller relevant, men på försommaren spetsade jag i alla fall öronen lite, för då hördes författaren Jens Lapidus göra reklam för sin novell, Handen, som han har skrivit åt 3. När jag letade efter denna hittade jag dock ironiskt nog en helt annan Lapidusberättelse i podform: han står nämligen, tillsammans med Martin Johnson, också bakom manuset till radioteatern (eller vad man ska kalla det?) Darknet för P3 Serie.

Två Lapdiustips alltså: Handen och Darknet. Darknet är lite av en gemensam nämnare för båda berättelserna, vilket förklarar varför jag först blandade ihop dem. Som alltid är Lapidus berättelser spännande och känns autentiska, så de är klart värda att leta upp i podcastappen!

Böcker i augusti

Juli är över! Det har varit en fin månad, då jag har hunnit med en hel del vistelse i den lilla uppländska kuststaden där jag växte upp och även har hunnit med besök  i Stockholm och Värmland. Jag har varit på Drottningholm, besökt Lars Lerins konsthall Sandgrund, badat i havet, ätit glass i stora lass, sprungit långt och länge och njutit av utställningen Like a horse på Fotografiska. Jag har sett den fantastiska föreställningen Charlotte Löwensköld (blev megasugen på att läsa Selma Lagerlöf!) med Västanå teater och träffat vänner som annars är utspridda här och där i det här avlånga landet.

Men nu är augusti här! Jag älskar augusti, trots att jag samtidigt tycker att det är en vemodig tid. När jag flyttade till Umeå en gång i tiden så var det många som direkt påpekade hur mörkt det är i ”Norrland”, men för mig har det, år efter år, både fascinerat och överraskat mig hur ljust det är i maj och juni. Juni är en magisk tid, när man kan vara uppe sent och fortfarande njuta av dagsljus. Det känns som att man har oändligt med tid och att sommaren aldrig kan ta slut. Det vemodiga är alltså att det snabbt vänder och i augusti går det inte längre att låtsas som att sommaren varar för evigt, för då är det verkligen mörkt på kvällarna igen och den där magin är borta. Jag är dessutom uppvuxen i en liten sommarstad där allt bommar igen i augusti och alla sommargäster packar in sig i sina lyxbilar och drar hemåt. Augusti har alltid varit ett definitivt slut på den livliga sommaren.

Men det bästa med augusti är också just precis detta. Augusti har alltid känts som en nystart på ett helt annat sätt än vad nyåret är. Det är då man kan komma tillbaka till sitt arbete med nya tankar och infallsvinklar och det där då kvällskurserna börjar, gymmet drar igång med sitt ordinarie gruppträningsschema och operan, museerna och scenerna visar sitt höstprogram. På hösten kan man nyfiket fundera på vilka konserter man vill gå på och vilka biofilmer som snart är aktuella. Ens vänner, som förmodligen har varit svåra att samla ihop under sommaren, är på plats i stan igen och man kan gå ut och äta, spela brädspel, umgås i största allmänhet. Jag tycker att augusti är en väldigt fin tid. För min del väntar jobb, danskurs och egentligen inte så mycket mer som jag känner till just nu, men jag är säker på att det händer mycket skoj!

En dag på Tossebergsklätten, med utsikt över Fryken. Jag hade uppenbarligen inte orkat borsta håret. Och frisyren blev inte bättre av att det fläktade lite… 😉

Vilka litteraturhändelser har vi att se fram emot i augusti då?

Jo, jag gissar att en och annan kommer att besöka Crimetime Gotland, som går av stapeln 3-5 augusti. För mig är Gotland alldeles för långt bort och jag är förresten inte så intresserad av just deckare, men med namn som Camilla Läckberg, Malin Persson Giolito och många andra så förstår jag att det kommer att bli ett välbesökt event. Det känns också som ett i nuläget långt mer trevligt arrangemang än typ Bokmässan, som mest verkar handla om att diverse folk ur kultureliten (eller de som önskar att de tillhörde kultureliten) gapar på kultursidorna om vilka som ska dit och vilka som ska bojkotta (på goda grunder, i min mening).

Ett gäng nya böcker kommer ut nu i augusti och själv ser jag mest fram emot del två i Fredrik Backmans serie Björnstad hockey. Den senaste delen heter Vi mot er. Nu i augusti kommer också den tredje och avslutande delen i John Ajvide Lindqvists serie Platserna, X: Den sista platsen. Jag har dock missat att läsa de två första delarna, så jag bör ju rimligen läsa dem först. Ytterligare en augustibok är Torbjörn Flygts Flyktväg, vilket verkar vara en dystopisk berättelse om en flyktingkatastrof. Det var länge sedan jag läste något av Torbjörn Flygt, så den boken är jag sugen på att läsa så småningom.

Vi mot er av Fredrik Backman
Vi mot er av Fredrik Backman

Vad tänker jag läsa i augusti?

Jag tänkte först och främst låna något kul på biblioteket, för jag behöver hur som helst gå dit och lämna tillbaka mina sommarlån. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska låna hem, men det lutar åt Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky, för det är en bok som knappast går att läsa som e-bok, så den vill jag nog ha som pappersbok framför mig… 🙂 Det är alltså en bok där Schalansky presenterar ”femtio öar som jag aldrig besökt eller någonsin kommer besöka”. Jag har förstått att den ska vara poetisk och fin att läsa, om man nu, precis som jag, tycker att det är intressant med kartor. En annan bok som jag måste läsa ut i augusti är Maja Ekelöfs 70-talsroman Rapport från en skurhink, som vi ska bokcirkla senare i månaden. Jag tror att den kommer att väcka en hel del tankar och ge en hel del stoff att diskutera sen.

Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf
Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf

Vad läser du i augusti?

Katt people, Like a horse och djur i mitt liv

Jag har alltid älskat (päls)djur. Den största lyckan i livet var när en kattunge välkomnades till familjen när jag var 7 år.

Katt <3 <3 <3 <3 <3
Katt <3 <3 <3 <3 <3

Katter var livet för mig, men egentligen fick alla djur, vilda som tama, mitt hjärta att banka (och gör det fortfarande). Så småningom blev hästar allt. När jag har rensat bland gamla skolböcker och teckningar så har jag själv blivit förvånad över att hästarna tydligen upptog mycket av min värld. En del kids ritar hjärtan runt namn på den de är (avstånds)förälskad i. Själv präntade jag ner namnen på ridskolans hästar varhelst det gick att skriva ner eller rista in något.  Under mina år som tweenie på 90-talet var jag egentligen mycket ointresserad av Nick i Backstreet boys eller tjejerna i Spice girls. Jag brydde mig bara, bara om ponnyer!

Ponnyer!
Ponnyer!

Ironiskt nog utvecklade jag med tiden pälsdjursallergi. Nu är det i och för sig inte en speciellt jobbig allergi för min del. Jag blir inte snuvig och det kliar inte i ögonen, så det är egentligen inget som helst problem att gosa med katter eller ponnyer. Däremot förstår jag innerst inne att det vore en dum idé att skaffa husdjur och behöva leva i en miljö med en massa allergener överallt. Det finns med andra ord inga husdjur i mitt hem.

Däremot är det ett helt vanligt scenario att jag oavsett löppass stannar och klappar på friluftsmuseets hästar, som går och betar precis vid elljusspåret där jag bor. Jag kan helt skamlöst lyfta upp grannens katt om den går omkring på gården och verkar okej med att bli upplyft. Min garderob innehåller så mycket kläder med djurprints att jag har kollegor som kallar mig för crazy cat lady (det kanske också spelar in att jag svarade ”JA, JAG VILL HA ALLA!!!” när en kollega frågade om jag var intresserad av att köpa någon av hans kattungar (jag var också tvungen att förtydliga att jag omöjligen kan ha katt. snyft.)). Jag älskar djur. <3

Det här börjar bli ett långt inlägg om just ingenting som har med böcker att göra, men det jag skulle komma fram till är att jag kommer att ha vägarna förbi Stockholm vid något tillfälle i sommar och då är jag verkligen sugen på att gå på Fotografiska och se utställningen Like a horse , vilket alltså är en fotoutställning som skildrar relationen mellan människor och hästar. Bokanknytningen 😉 är att det i samband med utställningen också har getts ut en bok med samma namn. Om det inte vore för att kvoten av coffeetableböcker verkar vara uppfylld här hemma så skulle jag vilja ha ett exemplar. Finns det något mäktigare och vackrare djur än hästar?! <3 De är verkligen tacksamma fotomodeller. Titta bara!

Like a horse av Sophie Mörner och Lisen Bratt Fredricson
Like a horse av Sophie Mörner och Lisen Bratt Fredricson

Katter då? Jo, det finns naturligtvis ett närmast oändligt antal böcker om katter! En relativt nyutkommen (nåja, den kom i januari) är Katt people, som är en fotobok om ett antal kattmänniskor och deras relation till katter. Den ska jag definitivt låna på bibblan snart! Jag känner på mig att den kommer att framkalla igenkänning, sorgsenhet och en massa andra känslor.

Katt people av Julia Lindemalm och Annina Rabe
Katt people av Julia Lindemalm och Annina Rabe

Böcker i juli

Juli är här! Snart väntar min semester som efter en hel del pusslande ser ut att innehålla en tripp till Värmland och ganska mycket tid i mina barndomstrakter i Uppland. I Värmland ska jag träffa vänner, men också besöka Sandgrund, Lars Lerins konsthall. Jag är helt tagen av Lerins akvareller och har längtat i flera år efter att få se hans akvareller på riktigt (istället för i konstböcker), så det känns redan som en höjdpunkt. I övrigt hoppas jag såklart på att det i alla fall blir några soliga dagar – även om jag inte är som en fisk i vattnet så vill jag gärna hinna med något dopp i alla fall!

Juni har ju inte direkt bjudit på badväder, inte i den här landsändan åtminstone. Jag har ändå haft en skön månad med besök hos mina föräldrar i Uppland, konsert med Håkan Hellström <3, sommarstugevistelse och midsommarfirande. Sprungit Vårruset har jag gjort också! I början av juni skrev jag på bloggen att jag hoppades på att springa under 24 minuter och det gjorde jag! Jippi!

I kön till Hålan Hellström
Håkan Hellströms turné går under namnet Rullande åska. Och ja, det åskade när vi ställde oss i kön…

Men nu är det alltså en ny månad och nya tag…

Vad finns det att se fram emot på bokfronten i juli?

Jo, i juli kommer den fjärde boken om Torunn! Ni hör kanske till de som, liksom jag, läste Berlinerpopplarna, Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar när de kom ut i mitten av 00-talet. Jag vet knappt om författaren själv visste att det skulle komma en fjärde del, men till slut gjorde det alltså det. 😉 Den nya boken heter Det finns alltid förlåtelse. Jag hoppas att den kommer som ljudbok, för då kanske jag lyssnar på den redan i sommar. 🙂

Det finns alltid förlåtelse av Anne B. Ragde
Det finns alltid förlåtelse av Anne B. Ragde

Vad läser jag i juli?

Först och främst ska jag läsa ut de böcker jag har på gång just nu, däribland Marie Hermansons Värddjuret, som ligger i min läsplatta. Jag har läst en hel drös av hennes tidigare böcker och allt som oftast brukar jag gilla dem, men också irriteras över att flera av de lider lite av att de bygger på en ”kul idé” som det sedan krävs några logiska luckor för att få ihop. Värddjuret är ingen jätterealistisk berättelse den heller,  men jag måste säga att jag är helt fast i den ändå! Boken kretsar kring en kvinna som kommer hem från en semesterresa och plötsligt blir varse att hon har blivit ett värddjur – under huden på hennes ena lår ligger några fjärilslarver förpuppade och väntar på att utvecklas till riktiga fjärilar. Så kommer det sig att hon tillfälligtvis flyttar in i ett fjärilshus hos en excentriker som gärna vill att fjärilarna ska kläckas fram. Där sitter hon och gör lite av en inre resa. Jag vet inte varför, men jag tycker himla mycket om huvudpersonen i den här boken! Hon liknar nästan ingen karaktär som jag har träffat på i en bok tidigare.  Det här är en självständig kvinna som jobbar frilans, lever utan barn och utan någon partner och nu har hon alltså möjlighet att avsätta tid för att sitta inne i ett växthus och vänta på något så absurt som att fjärilar ska kläckas från låret. Jag vet inte om det är meningen att man som läsare ska bli så förtjust i att en självständig kvinna har huvudrollen, men jag är i alla fall förtjust. 🙂 Hon är ju så fri!!

Värddjuret av Marie Hermansson
Värddjuret av Marie Hermansson

Några andra böcker som jag tänkte hinna med i juli är Det förlorade barnet av Elena Ferrante, för den finns i min ljudboksapp har jag sett, och Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George. Vad gäller det sistnämnda boken så har jag mycket låga förväntningar. Jag brukar tycka att den här typen av böcker är maximalt töntiga. 🙂 Boken blev i alla fall framröstade i jobbets bokklubb nu senast, så nu får jag vidga vyerna lite… 🙂 Jag hoppas att den är megamycket bättre än Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, som är den senaste bokhandelsfeelgoodboken jag läste… Den var då inte min kopp te, vilket framkommer rätt tydligt i mitt blogginlägg om den. Hehe.

Vad läser du i juli?

Halvårssummering: vad jag läste första halvan av 2017

Halva året har passerat! Precis som vanligt tänkte jag passa på att blicka tillbaka och summera vad jag har läst den här första halvan av året. Hittills har det blivit 29 böcker i lite olika format.

Antal lästa böcker (olika format) i juli 2017.
Antal lästa böcker (olika format) i juli 2017.

Man kan kanske tro att jag har haft fantastiskt mycket lästid nu i juni, då jag uppenbarligen läste mer än dubbelt så mycket böcker i juni jämfört med mars, men det där beror mest på ketchupeffekten, eller vad man ska säga. I mars och april läste jag t.ex. Middlesex, som är en riktigt tjock bok (över 600 sidor) och då blev det ju inte så mycket utläst just den månaden… Den här första halvan av året har det blivit böcker av blandade storlekar, så att säga. Jag föredrar lite kortare romaner, och det syns kanske i statistiken.

Antal lästa böcker i juli 2017, grupperade efter sidantal.
Antal lästa böcker i juli 2017, grupperade efter sidantal.

Jag brukar alltid ha minst en pappers-, ljud- och e-bok igång samtidigt. Det är smidigt att varva olika format! När det kommer till pappersböcker är jag sällan först på bollen. Jag är ingen storkonsument av just pappersböcker, utan jag brukar välja att t.ex. låna på biblioteket och då blir det sällan att jag läser det allra, allra senaste. Däremot brukar jag läsa och lyssna på hyfsat aktuella böcker i mobilen! Det är ju smidigt om man, som jag, lyssnar med en av alla de appar som finns för ändamålet. Så jag har faktiskt läst en hel del som kommit ut nu under 2017! Fast jag har såklart läst ännu mer som kommit ut för några år sedan…

Utgivningsår för böcker lästa hittills under 2017.
Utgivningsår för böcker lästa hittills under 2017.

Jag har en förkärlek för svenska böcker, men i år har det skett ett trendbrott. Jag har för kanske första gången läst fler böcker med andra ursprung!

Ursprungsländer för böcker lästa första halvan av 2017.
Ursprungsländer för böcker lästa första halvan av 2017.

Kollar man lite närmare på ursprungsländerna så ser man att författarna kommer från några olika europeiska länder och från USA. Sedan har jag faktiskt läst en bok från Argentina. Det är ett exotiskt land för mig!

Ursprungsländer för böcker lästa första halvan av 2017.
Ursprungsländer för böcker lästa första halvan av 2017.

Hur ser könsfördelningen ut hos författarna än så länge då? Jodå, det är ovanligt jämnt! Det är ingen medveten strategi på något sätt, men annars brukar det vara en rätt så övertygande övervikt för kvinnliga författare. Jag gissar att de kvinnliga författarna är fler än de manliga. Det är i alla fall fler kvinnor som läser och som bokbloggar, så det känns i alla fall som att böcker är ett kvinnligt intresse. 😉

Könsfördelning hos författare till böcker lästa första halvan av 2017.
Könsfördelning hos författare till böcker lästa första halvan av 2017.

Slutligen, det kanske viktigaste, har jag läst något bra då?! Svar: Ja! Jag har faktiskt inte läst en enda usel bok än så länge. I övrigt är det spridda skurar, men jag har i alla fall prickat in några böcker som har varit fantastiska, rent av.

Betygsfördelning för böcker lästa under första halvan av 2017.
Betygsfördelning för böcker lästa under första halvan av 2017.

Lämpligen kan jag ju därför passa på att kora en favorit för 2017 so far! Det är inte helt lätt, för jag inledde året mycket starkt med att läsa Araben av Pooneh Rohi och det är en otroligt stark läsning. Det bränner fortfarande till när jag tänker på denna fenomenala bok om rasism och skuld och vad man måste offra längs vägen här i livet. Men kanske måste jag ändå säga att Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj har varit bäst i år..! Det säger jag kanske bara för att jag har den lite färskare i minnet än Araben, men så får det kanske vara. Bön för Tjernobyl är i alla fall en fantastisk reportagebok om Tjernobylkatastrofen och om människor som drabbats av den. Det är inte en bok som lämnar en oberörd – det är en bok som väcker mycket tankar. Läs den!!

Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj
Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj

Böcker om livet på landet

Sommar och semester… kanske är det en och annan som passar på att resa ut till ”landet”? Idag tänkte jag tipsa om några böcker som utspelar sig på just landsbygden!

Grabben i graven bredvid, Katarina Mazettis bästsäljare från 1998, är en bok om bibliotekarien Desirée och lantbrukaren Benny som blir plötsligt blixtförälskade. Klivet från Desirées minimalistiska lägenhet till ”livet på landet” är dock stort och förhållandet är därför inte helt friktionsfritt, trots allt. Boken är en feelgoodberättelse och en rätt typisk bok om kärlek med komplikationer, men jag minns den verkligen som rolig och läsvärd. Och det finns faktiskt inte supermånga andra böcker som berättar om det osminkade livet som bonde, så det gör ju också att berättelsen sticker ut från mängden.

Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti
Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti

En annan som har skrivit om osminkat bondeliv är i alla fall Anne B. Ragde, som i böckerna Berlinerpopplarna, Eremitkräftorna, Vila på gröna ängar och, den kommande, Det finns alltid förlåtelse, skriver en släktkrönika, där bland annat Tors slit som grisbonde är en del av berättelsen. Böckerna kretsar kring Torunn, Tors ”hemliga dotter” som dyker upp på gården när Tors mor har insjuknat och ligger för döden. Så återförenas Tor med sina bröder och med Torunn och böckerna följer sedan syskonen och Torunn i deras tillvaro på gården. Jag tycker jättemycket om både Berlinerpopplarna och Eremitkräftorna och jag ser väldigt mycket fram emot att läsa nästa del i serien (Vila på gröna ängar gjorde mig besviken på grund av slutet, men jag kanske får anledningen att tänka om när jag har läst fortsättningen och därför får se Vila på gröna ängar i ett lite annat ljus… Hoppas! 😉 ).

Berlinerpopplarna av Anne B. Ragde Eremitkräftorna av Anne B. Ragde Vila på gröna ängar av Anne B. Ragde Det finns alltid förlåtelse av Anne B. Ragde

Alla böcker om livet på landet är inte feelgoodberättelser. En riktigt bra feelbadberättelse 😉 är Korparna, som kretsar kring en ung kille vars föräldrar är lantbrukare. Det går knackigt för dem och pappan är psykiskt sjuk, vilket såklart skapar en otrygghet för den här killen. Hans tillflykt blir till skogen, till fågelsjön. Korparna är en väldigt fin bok och den augustprisbelönades för övrigt 2011.

Korparna av Tomas Bannerhed
Korparna av Tomas Bannerhed

Hönan som drömde om att flyga är en fin liten kortroman om en höna som drömmer om att få en kyckling. Som värphöna är det dock ingenting hon har att se fram emot och när hon dessutom börjar bli gammal och lägger allt färre ägg så slängs hon mer eller mindre på en skräphög. Det här är kanske inte en lantlivsskildring på samma sätt som de övriga böckerna jag har räknat upp, men den är fin och även om man kanske borde akta sig för att smeta mänskliga egenskaper på djur så tycker jag gott att man kan påminna sig emellanåt om att (gårdens) djur är levande varelser med rättigheter de också. 🙂

Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang
Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang

Det finns en och annan bok som plockar lite komiska poänger på lantliv. Det är kanske inte alltid sådana böcker är så himla roliga egentligen, men jag tycker faktiskt om Fallet med de försvunna böckerna som är en feelgood-deckare. Bokens huvudperson har fått jobb som bibliotekarie på den irländska landsbygden. Meningen är att han ska köra bokbussen, men när han kommer dit upptäcker han att böckerna är borta! Här finns en hel del bok- och bibliotekshumor, eller vad man ska säga, och det gör sådana som mig glad! 🙂

Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom
Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom

Har du några favoritböcker som utspelar sig på landsbygden?

5 sommarböcker jag minns

Sommaren är här! Jag har redan ältat min sommarläsning i ett antal inlägg, bland annat i det här inlägget, där jag skriver lite om vad jag tänker att jag ska läsa i sommar och på semestern. 🙂

Sommar. Och svan.
Sommar. Och svan.

Men vad har jag läst för minnesvärda böcker tidigare somrar egentligen?

Jo, förra årets mesta läsprojekt var att läsa Bodil Malmstens Samlade dikter. Jag fick en himla fin samlingsvolym med Malmstens samlade dikter och den fick sedan följa med mig hela sommaren 2016. Det var verkligen en fantastisk läsning! Malmsten skriver lättillgänglig och berörande poesi som går rakt in i hjärtat. Dikten som heter just Det här är hjärtat är bland det finaste och rakaste och sorgligaste och finaste jag har läst!

Samlade dikter av Bodil Malmsten
Samlade dikter av Bodil Malmsten

2015 läste jag bland annat ut Kristina Sandbergs Majtrilogi. När trilogin tar sin början är det 30-tal och Maj är nygift och väntar ett högst oplanerat barn. I den första delen (Att föda ett barn) och de kommande delarna (Sörja för de sina och Liv till varje pris) får läsaren sedan följa Majs hemmafruliv, hennes oro över barnen och hennes kamp för att hålla ihop förhållandet till den alkoholiserade maken. Det är helt, helt, helt fantastiska böcker. Älskar dem! Jag ville inte att de skulle ta slut! Just den där sommaren fick i alla fall Liv till varje pris göra mig sällskap. Jag saknar Maj fortfarande! 😉

Liv till varje pris av Kristina Sandberg
Liv till varje pris av Kristina Sandberg

Gone girl är en av de böcker som jag läste 2014. Eftersom jag fortfarande minns den och eftersom jag fortfarande minns hur överraskad och lurad jag blev hela tiden av den där boken så måste den ha haft något alldeles speciellt. Jag är svårflörtad när det gäller deckare, men Gone girl är verkligen annorlunda. En kvinna är försvunnen och hennes man letar efter henne och som läsare vet man aldrig riktigt vem man ska lita på…

2013 var det framför allt Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami som fick följa med mig på sommarens utflykter. Det är en riktig koloss till bok, så den kan helt klart passa att läsa när man har lite extra tid för läsning. Även i Fågeln som vrider upp världen så kretsar handlingen kring en man vars fru plötsligt är försvunnen. Men i övrigt har inte boken många beröringspunkter med Gone girl. 🙂 Det är faktiskt en helt egen bok och som vanligt lyckas Murakami bygga upp spännande världar med en lagom dos övernaturliga inslag. Jag tycker att den är Murakamis bästa!

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami
Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami

Den bok jag minns bäst från sommaren 2012 är förresten också en bok av Murakami, men en bok med en helt annat karaktär: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Boken är memoarer där Murakami skriver om hur han springer (ultra)maraton. Och om hur han bara blir långsammare och långsammare… Det är en fin bok för den som vill få en liten glimt av Murakamis liv och författande, men jag tyckte främst att det var en sorglig och tänkvärd bok om att åldras… Läsvärd, hur som helst!