Kategoriarkiv: -

Tematrio: Possessiva pronomen

TematrioTematrio fortsätter med grammatiktema: Berätta om tre bra böcker med possessiva pronomen i titlarna!

Min mormor hälsar och säger förlåt. Fin feel good-bok om en liten tjej som förlorar sin mormor och som ger sig ut på ett skattjakt, som mormodern hittade på innan hon gick bort. Jakten leder henne till hennes grannar; en samling original.

Jag ringer mina bröder. Fantastisk liten bok om rasism och misstänkliggörande. Skriven av en av Sveriges skickligaste författare, Jonas Hassen Khemiri. Väldigt spännande använt språk!

Välkommen till din psykos. Kul och tänkvärt seriealbum av Nanna Johansson. Som vanligt levereras sylvass samhällskritik.

Ungern

Bokmässan är nu över för i år. Jag har inte varit på plats, men har lyssnat ganska flitigt på Lundströms bokradios rapporteringar… Och så är det ju svårt att undvika alla bokbloggares Bokmässerapporteringar på bloggar, Twitter och Facebook… ;)

Jag är inte så säker på att jag kommer iväg på mässan nästa år heller.. Men om jag gör det så kan jag se fram emot att Ungern är temaland. Det kanske är ett tema jag behöver, så att säga, för jag har bara läst en enda ungersk författare och det är Imre Kertész.

Det är säkert fler än jag som läst denna viktiga Nobelpristagare.

Mannen utan öde - Imre Kertész

Hejdå mini-PC

Efter ganska många år med en prestandamässigt urusel mini-PC har jag nu spottat upp mig och köpt en ultrabook. Känns bra! Mini-PC:n har fyllt sin funktion under de här åren då jag har rest mycket med jobbet. Då har det varit skönt att ha en liten, dålig dator som inte är så stöldbegärlig… Jag har dessutom en tendens att tappa datorn i marken titt som tätt och då vill man ju helst ha en dator som kan gå sönder utan att man börjar gråta (min mini-PC har nog åkt i backen 10 gånger i samband med säkerhetskontrollen på flyget och den föregicks av en annan mini-PC som min pappa har fått löda ihop för att den gick sönder jättemycket vid ett fall från köksbordet…). Om någon undrar så har jag naturligtvis en jobbdator som jag tar med mig på tjänsteresor vid behov, men jag använder den enbart till jobb, så allt som oftast tar jag med en privat dator också. Min jobbdator har förresten inget nätverkskort, så den är inte direkt användbar utanför kontoret…

Får se om det blir fler blogginlägg framöver, nu när jag har en dator som startar i samma sekund som man trycker på startknappen, istället för att behöva typ 10 minuter för att komma igång, som min mini-PC. ;) Gissningsvis är svaret NEJ. Den här nya prylen kommer knappast att ge mig mer lästid. Snarare tvärtom. :o Så många förströelser, så lite tid!!

En trött pensionär…

Mini-PC

Fina illustrationer och klassisk musik – bra kombo!

I slutet av oktober kommer en ny bilderbok av Ilon Wikland, som kanske mest är känd för alla sina illustrationer till Astrid Lindgrens verk. Hon är illustratören som har illustrerat t.ex. Mio, min Mio och Bröderna Lejonhjärta. Men nu är hon alltså aktuell med något helt annat: illustrationer till berättelsen om Peter och vargen, Sergej Prokofjevs musiksaga. Med boken medföljer en CD med en inspelning av Kungliga filharmoniska orkestern samt berättelsen berättad av Mark Levengood. Jag tycker det låter helt underbart! Inte för att jag har något barn, men om jag hade ett så skulle jag börja i tid med att försöka väcka ett intresse för klassisk musik. Hehe. Det här låter onekligen som en bra inkörsport.

Peter och vargen - Ilon Wikland

Bokmässetider, Stora ljudboksprisettider

Ingen som brukar läsa bokbloggar kan ha missat att Bokmässan pågår just nu!

Bokmässan innebär också att Stora ljudbokspriset delas ut. I år gick priset till Carol Rifka Brunts Låt vargarna komma, inläst av Hanna Schmitz. Den kommer jag absolut att lyssna på framöver! Jag brukar ju lyssna på ljudböcker via Storytel, så den är bara ett klick bort. Apropå Storytel så är det Storytel som kommer att hålla i trådarna för priset från och med nästa år och då kommer det bli en hel ljudboksgala med prisutdelning i kategorierna skönlitteratur, spänning och barn/ungdom. Kul att priset utvecklas!

Låt vargarna komma - Carol Rifka Brunt

Bokmässan då..? Ja, jag är ju inte på Bokmässan i år heller. Och helt ärligt så är jag inte ledsen över det! När man bor i Umeå så är Göteborg så långt bort att man lika gärna kan åka utomlands som att åka dit… :p Visst vore det skoj att gå på Bokmässan någon gång, men jag är hemskt hemmakär och försöker att använda så många semesterdagar som möjligt till att träffa nära och kära (jag bor långt bort från min släkt och barndomsvänner). Något år vill jag nog åka till Bokmässan, men de senaste åren har jag spenderat höstarna med att typ veckopendla p.g.a. jobb på annan ort och i år så sticker jag iväg till New York en vecka. Det är mer resa än vad jag är bekväm med, egentligen… Så inget Göteborg för mig!

Lång utläggning. Men i alla fall. Hoppas att alla andra bokbloggare m.fl. har det skoj! :)

Tematrio: Räkneord

TematrioTematrio fortsätter med teman som anknyter till grammatik. Den här veckan är temat räkneord: Berätta om tre romaner eller noveller som innehåller räkneord. 

Jag börjar med en bok som har passat bra på flera av de senaste omgångarna med Tematrio: Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig. Det är en riktigt fin (och vemodig) memoarbok från Sveriges kanske skickligaste och stilsäkraste författare, Bodil Malmsten.

Siffran sju finns också i titeln till Mo Yans tegelsten Ximen Nao och hans sju liv. Det är kanske den mest tunglästa bok jag tagit mig igenom, men någonstans var det värt det ändå. ;) Boken är en fantasifull och svårtolkad berättelse om Kinas moderna historia, berättad genom Ximen Nao och de djur han återföds till efter det att han mördats under det kommunistiska partiets maktövertagande.

Som tredje bok väljer jag Tage Danielssons novellsamling Sagor för barn över 18 år. Rolig sagobok med sagor om PR-män, politiker m.fl…

Bokstationer!

Åh, vad fint! Man har infört Bokstationer på ett antal stationer längs Botniabanan! Det är alltså iordningställda hyllor, där man kan låna böcker och sedan lämna tillbaka på samma eller en annan station. På sikt är planen att det ska finnas plats för privatpersoners bytlån också.

Jag har inte spanat in det här själv, men jag tycker att det är en bra idé. Det är ju på resa, särskilt när man pendlar, som det är som mest praktiskt att ha en bok. Med en bok i handen är tiden aldrig bortkastad..!

Stationerna som ingår är Örnsköldsvik, Husum, Nordmaling, Hörnefors, Umeå Östra och Vindeln.

Fler e-bokstjänster på gång, men jag är tveksam…

Jag uppmärksammande för ett tag sedan att Storytel, som sedan länge erbjuder ett ”Spotify för ljudböcker”, också har börjat erbjuda e-böcker. Jag tyckte att det var en trevlig bonus, men konstaterade att jag inte skulle betala extra för att få tillgång till dem. Jag läser helt enkelt inte tillräckligt många e-böcker på telefonen för att det ska kännas meningsfullt och dessutom skulle jag lika gärna kunna låna e-böckerna på biblioteket.

Ett annat företag som erbjuder ungefär samma sak är Readly, som erbjuder en tjänst för att läsa tidningar på surfplatta. Även de erbjuder sedan en tid tillbaka e-böcker. Jag har dock inte testat denna tjänst själv.

På gång att lanseras i Sverige är nu den danska e-boktjänsten Mofibo, som inlett ett samarbete med förlaget Norstedts. Här verkar det vara just e-böckerna som är i fokus och såvitt jag kan förstå finns varken ljudböcker eller tidningar med i utbudet. Jag vet inte vad priset kommer att landa på i Sverige, men i Danmark kostar Mofibo 99 danska kronor per månad (typ 120 svenska kronor). Inte helt gratis alltså.

Musik, film, serier och tidningar är en sak. Det är produkter man snabbt kollar igenom eller lyssnar på och där man sedan vill ha nytt i en sådan omfattning att det kan kännas värt att skaffa abonnemang av olika slag. Böcker är, vilket jag har skrivit om i typ tusen inlägg, inte riktigt samma sak… I min värld är det inte det i alla fall. Jag ser e-böcker som ett komplement till pappersböcker och även om jag är en bokslukare så blir det inte speciellt många e-böcker per månad.

Nu för tiden, om jag har förstått det rätt, dröjer det månader innan nyutkomna e-böcker blir tillgängliga via biblioteken, så det sådana här tjänster möjligen skulle kunna erbjuda, som inte biblioteken redan ger helt gratis, är i så fall möjligheten att läsa sådant som är helt nytt. Men hur viktigt är det då? I princip helt oviktigt för mig i alla fall…

Desto viktigare är det att böckerna är i ett sådant format att man inte måste och sitta och läsa på en oergonomisk, ljusstark skärm. Seriösa e-bokläsare, som jag, har ju en dedikerad läsplatta, ej att förväxla med surfplatta, att läsa på ;) Såväl Storytel som Readly och Mofibo är tjänster som enbart är tillgängliga via telefon och surfplatta (kanske även dator, uppkopplad mot nätet?). Att kunna ladda ned till sin läsplatta är bara att glömma… Denna viktiga möjlighet, att kunna läsa på e-bokläsare, är fortfarande något som bara biblioteken erbjuder. Ja, och så kan man naturligtvis köpa böcker att läsa på sin läsplatta. En nyutkommen bok kan kosta ca 140-200 kr. De e-böcker jag har köpt har varit äldre titlar och jag har knappast gett mer än 50 kr per bok.

Ja, nej, man kan säkert läsa e-böcker på lite olika sätt, men för min del är det helt klart att sådana här e-bokstjänster inte passar för mig.

I min värld är biblioteken fortfarande vassast. De nätbokhandlare som säljer e-böcker är, vilket jag har konstaterat flera gånger, riktigt kassa, och sådana här prenumerationstjänster är väl förvisso praktiska och snygga, men där känns e-böckerna mest som en rolig bonus, som sagt.

Vad tycker du? Hiss eller diss för abonnemang på e-böcker?

Läsplatta

Tegelstenar i bokklubben

I veckan har vi träffats i jobbets bokklubb och pratat böcker. En av förra omgångens böcker var De obotliga optimisternas klubb, som två bokklubbare tyckte var riktigt usel och extremt tråkig. Själv tyckte jag att den var bra; inte en sådan där bok man bär med sig resten av livet, men bra! Jag blev faktiskt lite ställd, för jag fick frågan ”men vad tyckte du var bra med den?????” upprepade gånger och jag minns inte ens riktigt. För mig finns det verkligen ingenting som sticker ut som irriterande eller tråkigt eller ointressant i den här boken. Kanske inget som sticker ut och gör den översvallande bra heller. Jag tyckte helt enkelt att det var en intressant och avkopplande bok. Jag är fortfarande lite förbryllad över hur den kunde väcka så mycket negativa känslor. Känner mig nästan lite dum…

Har du läst boken? Skriv gärna vad du tyckte, så att jag inte känner mig så ensam.. :p

Till nästa gång var det många som ville läsa Americanah, som ju jag köpte för inte så länge sedan, och Donna Tartts tegelsten Steglitsan. Americanah är inte så tunn den heller… Jag är ärligt talat less på tegelstenar nu… Men jag ska göra ett försök med båda, så fort jag läst ut allt annat påbörjat och allt annat som står på tur… Det verkar ta sin tid…

Steglitsan - Donna Tartt Americanah - Chimamanda Ngozi Adichie

Tematrio: Personliga pronomen

TematrioTematrio fortsätter att testa grammatikkunskaperna… ;) Den här veckan är uppmaningen att berätta om tre bra böcker med personliga pronomen i titlarna.

Jag heter inte Miriam. Jag tjatar om den här i typ varje Tematrio, men boken är bra, aktuell och viktig, så jag fortsätter att ta upp den. Boken handlar om Miriam, som på sin 85 års-dag avslöjar något hon dolt i alla år: att hon är rom. Gripande berättelse om att överleva förintelsen.

Jag ringer mina bröder. Fantastisk och enorm bok på ca 100 sidor… Boken kretsar kring rasism och att bli misstänkliggjord bara genom att vara. Skriven av en sann ordkonstnär (Jonas Hassen Khemiri)!

Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig (glömde jag verkligen denna i min trio med böcker med långa titlar?!). Memoarer från en annan ordkonstnär, Bodil Malmsten. Liv, död och samhällsfrågor. Fantastiskt skrivet.

Apropå filmframsidor…

Jag nämnde för ett tag sedan att jag inte gillar när böcker får framsidor med motiv från filmatiseringar. Det känns som ett tråkigt och billigt trick för att sälja något som borde kunna stå på egna ben och inte behöva draghjälp från en film. Nu såg jag också att Boktjuven har fått en ny framsida med filmatiseringsmotiv… Så tråkigt! Ja, jag tycker verkligen det! Särskilt eftersom filmen är ganska kass. Den är extremt sentimental och så springer alla skådespelare omkring och pratar engelska med tysk brytning(?!) av någon obegriplig anledning… Filmen gör inte alls boken rättvisa, tycker jag.

Och, som sagt, jag vet vilken framsida jag föredrar… ;) Vilken tycker du är bäst?

Boktjuven - Markus ZuzakBoktjuven - Markus Zuzak

Valdag

Det är valtider. Jag hoppas att alla har gått och röstat: i förtid eller IDAG.

Jag har faktiskt svårt att se några ursäkter till att inte rösta. Att inte vara tillräckligt insatt är inte en ursäkt. Att inte ha tid är inte en ursäkt. Att vara ointresserad är ingen ursäkt. Att vara allvarligt, livshotande sjuk eller att vara i djup sorg är en ursäkt i min värld, men nästan ingenting annat.

Det här är ingen politisk blogg, även om det inte är en hemlighet att jag röstar på Miljöpartiet. Det sipprar väl ut lite nu och då när jag läser böcker om klimat eller allmänt skriver något om klassfrågan och utanförskap; ämnen som är vanliga i böcker jag läser.

En politisk fråga med bokanknytning är ju annars den om momsen på e-böcker… Jag kan notera att ALLA partier utom Sverigedemokraterna vill sänka momsen på e-böcker till 6 %, alltså samma nivå som pappersböcker.
Och nej, det förvånar mig inte att SD skiter i e-böcker. Vilken SD:are läser böcker liksom? ;)

Ibland undrar jag vilka de är, alla de där rasisterna som finns i samhället, men jag tror faktiskt inte att de finns i min närhet, i min samhällsklass. Knappt i min kommun över huvud taget. Min kommun är den med lägst antal SD-sympatisörer, om jag har förstått det rätt. När SD:s partiledare, Jimmie Åkesson, var i Dorotea inför valet fick några valarbetare be några människor att sitta framför scenen en stund, för det var INGEN publik som var där frivilligt. Och det kan man ju skratta gott åt.

Samtidigt inser jag att jag är en mycket privilegierad människa. Skillnaden i medellivslängd mellan en lågutbildad i Vårby och en högutbildad i Danderyd är 18 år, enligt SVT. Nu bor inte jag i Danderyd, men bara faktumet att jag har en lång utbildning bakom mig gör mig privilegierad redan i det att jag troligast kan se fram emot ett lite längre och friskare liv… Det är också mitt privilegium att kunna köpa enbart ekologiska varor, bekymra mig om att köpa LED-lampor, att lägga extra pengar på att ta tåget istället för flyget och att spendera tid på att lära mig mer om källsortering… Det är ett privilegium att jag kan prenumerera på morgontidningar, lyssna på podcasts om politik i min iPhone. Det är mitt privilegium att kunna gå på opera, lyssna på symfoniorkester, dansa klassisk balett, läsa böcker.

Inget unikt för mig, men något som är min självklarhet och inte är allas självklarhet.

Jag vill inte låta förmäten, men det är en lätt sak för mig att följa valdebatter, tolka politikers prat, följa med i min omvärld. Det är en akademikers privilegium, i mångt och mycket. I Språket i P1 hörde jag att 1 av 5 inte vet vad ordet reform betyder. 1 av 4 kan inte förklara vad utanförskap är för något. 4 av 10 vet inte vad jobbskatteavdrag är.

Jag tror inte att SD:are är de som läser morgontidningen, lyssnar på en valduell, breddar sin värld genom att konsumera (fin)kultur. De läser kanske inte ens böcker… Eller?

Det gör mig frustrerad och ledsen.

Jag känner mig så tacksam över att kunna leva i en så privilegierad värld som jag gör. Att jag kan välja bort SD. Att jag förstår vad SD är för något och därför kan säga ”NEJ”.
Och jag känner mig oändligt ledsen över att så otroligt många inte kan göra samma sak.

Snart ska jag påbörja Projekt Rosie

I veckan har vi bokcirklat Spår, som jag läste redan i våras. Jag hade tänkt skumma igenom/snabbläsa om boken, men prioriterade bort det. Det går himla trögt med läsningen just nu och jag känner verkligen att jag vill ta mig igenom alla påbörjade som ligger här hemma…

Jag kom inte ihåg jättemycket detaljer från Spår, men det jag har tagit med mig mest av allt är att det är en speciell bok eftersom den handlar om ett reportage, snarare än om den skandal som reportaget handlar om (det vill säga utvisningen av Ahmed Agiza och Muhammed Alzery, som utvisades till tortyr 2001). Det tyckte jag var ett spännande grepp. Jag läste nästan boken som en deckare och fick då och då påminna mig om att händelserna faktiskt har hänt på riktigt…

Jag var nog den som tyckte bäst om boken, men hur som helst fanns det mycket att diskutera, så det var en bra bokcirkelbok.

Till nästa gång läser vi Projekt Rosie. En feelgood. Hoppas den inte är som en av mina senaste feelgoodupplevelser, Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, för den… var lite mindre bra. ;)

Projekt Rosie

Tematrio: Titeladjektiv

TematrioTematrio fortsätter med ordklasser och den här veckan handlar det om att berätta om tre bra böcker med adjektiv i titlarna! Jag kan erkänna att det var så länge sedan jag gick i skolan, och därmed behövde bekymra mig om grammatik ;), att jag har glömt det mesta. Jag hade redan förra veckan svårt att komma ihåg vad som är verb och adverb… Och adjektiv och adverb är väl egentligen snäppet lättare att förväxla… Jag tar alltså inget ansvar för grammatiska felaktigheter i min trio den här veckan… ;)

Tre nyligt utlästa böcker med adjektiv (hoppas jag) i titlarna:

De obotliga optimisternas klubb. En riktig tegelsten som utspelar sig i Paris under 50- och 60-talet. Boken hinner beröra familjekriser, kriget i Algeriet med mycket mera, men det jag tar med mig mest är hur till synes obetydliga händelser och tillfälligheter kan få stora konsekvenser här i livet.

Delhis vackraste händer. Härlig feel good om en Göran; medelsålders, frånskild och nu precis nybliven arbetslös eftersom han förlorat jobbet på den kommunikationsbyrå där han har jobbat i evigheter, dock mest med att surfa på fotbollssidor. En resa till Indien kommer att förändra hans liv. Till det bättre…

Brinnande livet. Mästerlig novellsamling av nobelprisbelönade Alice Munro, som ju skriver så fantastiskt. Jag vet ingen som skriver noveller som hon: man vet aldrig vilken vändning hennes berättelser kommer att ta!