Semestern är slut: vardagen är på väg tillbaka

Jahapps. Semestern är slut. Jag har haft tre superhärliga veckor då jag har hunnit göra det mesta av det jag gillar. T.ex. träffat vänner och mina nära & kära och bara tagit det lugnt! Jag har sprungit också. Varit i mina hemtrakter. Gjort små utflykter. Till och med tagit ett dopp i ett fullkomligt svinkallt hav! Spelat krocket. Så mycket bilder har jag tyvärr inte lyckats samla in. Synd att man ska vara så världssämst på att fota, särskilt när man glömmer bort telefonen (min enda kamera, hehe) i något hörn. En av få bilder jag samlade in var en kass bild på smultron?! Okej. Tur att man är bokbloggare och inte livsstilsbloggare. 😉

Smultron
Smultron

Jag är inte direkt deppig över att jobbet börjar igen. Jag är riktigt peppad faktiskt! Förhoppningsvis blir det ju också soligt och nice på helgerna. Det finns mycket sommar kvar att ta tillvara på. 🙂

Något som kommer tillbaka så smått nu är i alla fall mina vardagsrutiner. Då kanske jag hinner läsa lite mer. 😉 Jag har hunnit en bit till i Strändernas svall, som jag rapporterade om här om veckan. Innan september ska den väl vara klar. 😉

Fin framsida: Politiska fiktioner

Jag har aldrig läst något av Joan Didion, men jag måste säga att jag tycker att framsidan till Politiska fiktioner, som kommer på svenska i höst, är otroligt fin. Det är lite Andy Warhol-känsla, popkonst. Härliga färger är det också. Fullträff!

Politiska fiktioner av Joan Didion
Politiska fiktioner av Joan Didion

Innehållet? Jag har inte läst den, men det är alltså en essäsamling om den amerikanska politiska processen. Det ligger helt rätt i tiden att ge ut den, med tanke på det stundande presidentvalet och all debatt. Även om boken i och för sig gavs ut i USA redan 2001. Om jag ska läsa något av Didion kommer jag dock troligast att börja med den självbiografiska boken Ett år av magiskt tänkande. Det känns mer som en bok för mig på något sätt.

Bildinlägg

Bildinlägg

Det är säkert fler än jag som gillar #engelsforstrilogin. Ni har väl inte missat seriealbumet som kom ut mellan bok 2 och 3? Riktigt bra! Den innehåller både några teasers inför sista boken och en del berättelser som utspelar sig före och samtidigt som de två första böckerna i trilogin. 🙂

Höstens böcker del III

Som jag redan har varit inne på så bjuder hösten på så många spännande böcker att de inre rymdes i ett inlägg. Jag har redan listat de som jag längtar efter mest och ytterligare några efterlängtade böcker. I det här inlägget kommer en drös böcker som känns kul, men som jag kanske inte kommer att kasta mig över, ärligt talat. Hur ska man hinna läsa allt nytt?  😮

Det känns i alla fall skoj att Snabba cash kommer i en snygg nyutgåva. Jag vet att man antingen gillar eller ogillar Jens Lapidus lite hackiga och kantiga berättarstil, men jag gillar den. Massor! Snabba cash var en bok som jag hade svårt att sluta lyssna på. Jag tycker att det är en kanonbra deckare. I höst kommer alltså en specialutgåva ”…med personliga kommentarer av Jens Lapidus och utvalda gäster som Sofi Oksanen, Katarina Wennstam, Christoffer Carlsson och Jan Gradvall. Boken innehåller dessutom en karta över intrigens Stockholm, recensioner plus Lapidus egen ordlista med slanguttryck som ursprungligen skrevs till alla utländska översättare.”

Snabba cash (xl) av Jens Lapidus
Snabba cash (xl) av Jens Lapidus

I höst kommer också nytt från nobelpristagaren Patrick Modiano: Villa triste. Jag tyckte så mycket om Lilla smycket av samma författare, men jag inser att jag förmodligen borde läsa de två (!) outlästa Modiano som jag redan har hemma innan jag lånar/köper Villa triste. Nåja. Kul att ha en liten pärla som väntar någon gång i framtiden.

Villa Triste av Patrick Modiano
Villa Triste av Patrick Modiano

Elsie Johanssons böcker om Nancy tycker jag väldigt mycket om (men jag har nog inte läst alla, kommer jag på nu?!). Med sin uppväxt som barn till statare så tror jag nog att hon har mycket att berätta om sitt liv. I höst kommer hennes biografi: Riktiga Elsie. Den vill jag nog läsa någon gång!

Riktiga Elsie av Elsie Johansson
Riktiga Elsie av Elsie Johansson

Jag är inte jordens hiphopfan, men Petter Alexis Askergren tycker jag verkar vara en hemskt sympatisk person. Han är en bra läsfrämjare, för han tar ofta chansen att inspirera unga till att läsa. Och det är ju bra! I höst kommer boken Remix där han har bjudit in olika kreativa personer till att tolka hans texter. Kul grej!

Remix av Petter Alexis Askergren
Remix av Petter Alexis Askergren

Jag måste erkänna att jag inte föll pladask för snackisen Min fantastiska väninna av Elena Ferrante, även om jag tyckte att boken var välskriven och att skildringen av fattigdomen i Neapel och vänskapen mellan det två huvudpersonerna var intressant. Jag kanske inte hör till dem, men jag gissar att många kommer att kasta sig över del två i serien: Hennes nya namn. Jag kommer säkert också att läsa klart hela serien. Någon gång. 😉

Hennes nya namn av Elena Ferrante
Hennes nya namn av Elena Ferrante

Ian McEwan brukar skriva tankeväckande små böcker. I Hetta skriver han t.ex. om klimatfrågan och i Domaren om barn och religion och etiska dilemman. I höst kommer Dagdrömmaren. Det är en barn- och ungdomsbok, faktiskt. Men säkert läsvärd även för vuxna(?)!

Dagdrömmaren av Ian McEwan
Dagdrömmaren av Ian McEwan

Fredrik Backman har ju skrivit ett gäng älskade feelgoodböcker. Min favorit är Min mormor hälsar och säger förlåt. Resten av Sverige håller nog En man som heter Ove för hans bästa (jag tycker också om den!). I höst kommer Björnstad. Det verkar vara en något annorlunda bok jämfört med hans tidigare feelgoodböcker. Det är en bok om en stad och ett hockeylag. Förlaget skriver: ”Björnstad är Fredrik Backmans allvarligaste och mest ambitiösa roman hittills. En berättelse om kärleken till en folkrörelse, men även om manlighet, identitet och längtan efter att få visa vem man verkligen är.”. Jag är mycket nyfiken!

Björnstad av Fredrik Backman
Björnstad av Fredrik Backman

Slutligen: jag har haft en period när jag slukade nästan allt av Jonas Gardell. Jag tycker att han är en fenomenal författare. Han skriver som ingen annan om ensamhet och utanförskap. I höst kommer boken Bara på besök som han har skrivit tillsammans med fotografen Stellan Herner. Det är alltså en fotobok från böcker och föreställningar. Känns som en bok jag vill bläddra igenom!

Bara på besök av Jonas Gardell och Stellan Herner
Bara på besök av Jonas Gardell och Stellan Herner

Bildinlägg

Bildinlägg

Richard Yates har skrivit några helt fantastiska romaner. T.ex. Revolutionary road, som följer ett olyckligt medelklasspar och deras drömmar om något större här i livet. Hemma väntar novellsamlingen Elva sorters ensamhet på att bli läst. Förväntningarna är höga. #richardyates #elvasortersensamhet #novell

Vad är det för fel på Tierp? – om små orter i litteraturen

Berättelser kan utspela sig var som helst: i påhittade världar, på andra planeter, utomlands, i Sverige, i stan, på landet. Ibland är det av underordnad betydelse var boken utspelar sig. Ibland är det en bärande del av berättelsen. För mig, som har levt hela livet i Sverige, är det extra spännande när böckerna utspelar sig i olika miljöer i mitt hemland. Inte minst tycker jag att det är intressant med skildringar av småstaden, eftersom jag själv växte upp i en sådan miljö. Det saknas inte små orter i litteraturen.

Jag tycker exempelvis att Engelsforstrilogin vinner på att utspela sig i en bruksort. Hur många fantasyböcker utspelar sig i en sådan miljö liksom? Man kan göra mycket intressant av den kombinationen: småstaden och fantasy, vilket Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren helt klart visade med sin fina trilogi. Det blir lite extra intressant när tonårsproblem möter demoner som möter småstadsmentalitet.

I Den andra kvinnan, en roman som jag läste mer nyligt, lever bokens huvudperson i Norrköping, en stad som är för liten för henne och hennes drömmar. Jag vet inte om Norrköping kvalar in som småstad i och för sig. Det är trots allt en stad med närmare 100 000 invånare. Haha. Boken hade förmodligen kunnat utspela sig i någon annan mindre stad, men valet föll på Norrköping, kanske för att författaren, Therese Bohman, växte upp i Kolmården, som inte ligger långt därifrån. Bohman skriver om den övergivna hamnen och om stadens uteställen, som försöker att ge en air av sofistikerad storstad, men som inte lever upp till det. Det är både ett lite elakt och ett ändå varmt porträtt. Boken slutar faktiskt med en slags försoning.

Kalmars jägarinnor är en annan briljant bok om småstadsliv och att växa upp. Den har faktiskt flera likheter med Den andra kvinnan, inte mint det poetiska språket. I Kalmars jägarinnor är det (surprise!) Kalmar (med typ 40 000 invånare, så det kanske inte heller är en småstad?!), som är den mindre staden där boken utspelar sig. Bokens huvudpersoner är ett tjejgäng som är så uttråkade att de fördriver tiden med att göra knäppa, småkriminella grejer. Kalmar är alldeles för litet, dess invånare alldeles för små och ointressanta, men de har varandra och utanförskapet.

Det saknas inte mindre svenska städer i litteraturen, både påhittade (som Engelsfors) och verkliga. Det finns ju också väldigt många små städer att välja på om man vill att berättelsen ska utspela sig i en sådan miljö. Med det sagt har jag observerat en sak: Tierp förekommer mer än en gång i böcker. Det här är alltså en tätort med cirkus 5500 invånare. Jag har själv varit där ett antal gånger och tycker att det är en mysig stad. Så varför just Tierp? En bok som jag läste för länge sedan och knappt kommer ihåg är Coola krogen, som handlar om en Tierptjej som tycker att Tierp är en outhärdlig håla och som därför flyttar till Stockholm. I höst kommer David Batras humorbok Nu är toan i Tierp i invigd. Den handlar om ”riktigt små nyheter”. Det är ju lätt att förlöjliga småstadens små nyheter som det rapporteras om i brist på större grejer, vilket Batra har snappat upp. Jag är inte bättre själv än att jag garanterat kommer att bläddra igenom boken och skratta våldsamt åt den. Gudarna av Elin Cullhed är en hyfsat ny bok som handlar om tre 16-åriga tjejer i Tierp. Jag har inte läst den, men den verkar vara lite åt samma håll som Kalmars jägarinnor. Poeten Kristina Lugn är född i Tierp och pratar ibland skämtsamt om denna uppländska ort. Hon har sagt att skatorna flyger upp och ner över Tierp för att slippa se. Jag kanske har en viss blick för Tierp eftersom jag har växt upp i Uppland och har släkt inte långt från Tierp, men jag tycker faktiskt att det är lite mycket Tierp i böckerna. Förklara varför, tack! Man hade ju lika gärna kunna skriva om… Grums? Lycksele? Osby?

Coola krogen av Lena Kallenberg
Coola krogen av Lena Kallenberg
Nu är toan i Tierp invigd av David Batra
Nu är toan i Tierp invigd av David Batra
Gudarna av Elin Cullhed
Gudarna av Elin Cullhed

En annan fråga har också utkristalliserat sig medan jag har skrivit det här inlägget: vilka är de ”positiva” berättelserna från småstäderna? De som inte handlar om människor som drömmer sig bort, unga människor som känner sig instängda och vill någon annanstans? Finns det någon bok om människor som lever och trivs på en mindre ort? Jag kan inte komma på någon!

Hejdå dator, vi ses snart igen, hoppas jag

Vet ni vad det här är?

Trasig dator

Jo, det är en tejpbit som provisoriskt håller ihop min dator eftersom en plastbit som håller ihop gångjärnet har gått av på ena sidan. Hela datorn håller nu på att falla isär i två delar. Jodu. Jag ville inte tro att det var sant först. Datorn är inte ens 2 år, så det är garanti kvar och jag hoppas därför på att få den lagad eftersom det är ett uppenbart fabrikationsfel. Datorn har mestadels stått uppställd på mitt skrivbord. Att en dator för typ 11-12 tkr kan hållas ihop med en dålig plastbit känns närmast otroligt. Det är en mycket bra dator i övrigt. Hög prestanda. Men i två delar gör den inte mycket nytta.

Nu vet ni. Jag är inte beroende av datorer liksom, men det är klart att det känns ovant att vara utan min fina lilla laptop, särskilt eftersom jag använder min dator så mycket (till att hålla kontakt med nära & kära, blogga, greja med foton, spela musik, spela…). Det är min bästa pryl, som jag helst vill pyssla lite med varje dag. Nu får jag vackert invänta strul med en eventuell reparation etc. Mitt bloggande lär ju inte hålla samma tempo som vanligt. Jag känner mig redan superuttråkad. Att blogga är typ det roligaste man kan greja med när man vill göra något kreativt och pyssligt. I alla fall om ni frågar mig, som är helt oduglig när det gäller hantverk, slöjd, DIY… Tondöv är jag också (min sambo, som är musiklärare, hävdar att jag inte alls är tondöv, men omusikalisk är jag tyvärr, trots att jag älskar musik!).

Men vem vet. Kanske hinner jag läsa en och annan bok istället? Kanske är min dator tillbaka innan jag hinner blinka. Who knows?

Håll en tumme för att jag i alla fall får den lagad inom rimlig tid. Jag är så förbannat osugen på att köpa en ny redan.