Atlas över avlägsna öar: Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka

Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky är en alldeles egen och poetisk atlas som påminner om hur oerhört stor och rik vår planet är och som säger mycket tänkvärt kring kolonialism och om drömmen om nya, oupptäckta platser att få sätta sin fot på. Betyg: 5 sjökor av 5.

Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky
Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky

Boken Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky är precis vad titeln säger: en atlas över avlägsna öar, men det är verkligen en helt egen bok, olik allt annat jag har läst. Schalansky växte upp i Östtyskland och hon berättar i inledningen om hur kartböcker blev ett sätt för henne som barn att resa. Hon fortsätter med att göra en betraktelse över kartors begränsningar och motiv – en karta kan inte fånga den skönhet som en verklig plats äger, men den kan ringa in och kontrollera ett område som någon vill göra anspråk på. I boken ges  ett stort utrymme för att beskriva kolonisatörers och upptäcktsresandens framfart.  Här beskrivs lidandet (svält, skörbjugg) som många gånger krävdes för att nå nya, okända platser, men också med vilken brutalitet människor har stigit iland på nya platser och tagit för sig av vad man har velat ha, utrotat det liv som fanns där – ett beteende som för övrigt har fortsätt in i modern tid med t.ex. provsprängningar. Det är en intressant och tankeväckande berättelse om människors sökande efter nya platser och att få sätta ner sin fot på avlägsna platser (och kalla dem för sina). Ofta är själva målet med resan en besvikelse och bjuder inte på det man hoppats på.

Atlas över avlägsna öar består av en generös inledning och sedan följer 50 uppslag där lika många öar fått en kartavbildning, korta fakta och en text som berättar någonting om ön. Det är inte en bok som gör anspråk på att vara ett komplett verk med all upptänklig fakta om en avgränsad del av världen. Det här är mer ett poetiskt verk, som hela tiden överraskar och fascinerar. I de korta texterna kan de mest häpnadsväckande berättelser skildras, men vad som både är bokens styrka och svaghet är att berättelserna bara är några stycken långa och lämnas precis där de är. Schalansky skrapar lite på ytan när hon delar med sig av fakta om dessa avlägsna platser och deras historia. Ibland törstar man som läsare efter mer, men det är samtidigt precis just det där som också fascinerar och knockar en. Tänk att de här platserna ens finns, på samma planet, men ändå så avlägset! En del platser vet vi nästan ingenting om, men de finns ändå här, just nu, ett tag till, innan somliga sjunker i havet i takt med att havsnivån höjs.

Atlas över avlägsna öar är ingen traditionell kartbok, ingen reseskildring eller inspirerande turisthandbok – det är en alldeles egen och fantastisk liten bok och en måste-läsning för den som roas av kartor och geografi, men också en överraskande och förbluffande läsning för den som möjligen tror och tycker att det låter torrt och tråkigt att läsa en atlas.

Citerat ur Atlas över avlägsna öar

”Varken missionärer eller forskare får sätta så mycket som en fot på den här ön. Människorna på Takuu vill vara sig själva och sin tro trogna. De behöver närheten till andarna, som skapade denna ö av havets knotor, och till anfäderna, som tagit hand om den sedan dess: en spröd ring av sand, bara en meter över havsytan.

Havet stiger. Vindarna vänder. Öarna sjunker. Efter varje storm har stranden blivit smalare. Hela landstycken försvinner över en natt. Det är de vandrande kontinentalplattornas fel, och klimatförändringens. Havet äter sig längre och längre in. Det dränker kokospalmernas rötter och gör grundvattnet salt, så att taroplantorna förkrymps och måltiderna blir alltför torftiga för att stilla hungern.”

Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky
Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky

Om Judith Schalansky och om Atlas över avlägsna öar

Judith Schalansky (född 1980) är en tysk författare, formgivare och förläggare. Hon debuterade som skönlitterär författare 2009 med romanen Blau steht dir nicht. På svenska finns hennes Atlas över avlägsna öar (2012) och Giraffens hals (2013) utgivna.

Originalets titel: Atlas der abgelegenen Inseln (tyska).
Översättare: Carl Henrik Fredriksson.
Utgivningsår: 2009 (första tyska utgåvan), 2012 (första svenska utgåvan, Pequod press).
Antal sidor: 144.
ISBN: 978-91-86617-17-2.
Andras röster: Bokmania, dagensbok.com.

Förlagets beskrivning

”För Judith Schalansky, som växte upp i DDR, blev kartorna ett sätt att resa. Deras linjer, färger och namn fick ersätta de platser hon ändå aldrig kunde besöka. DDR:s gränser har sedan länge suddats ut, både de som markerats på kartan och de begränsningar som tvingats på dess invånare. Men Schalansky reser vidare i atlasen och tar oss till 50 avlägsna öar – från Tristan da Cunha till Clippertonatollen, från Julön till Påskön. På ena sidan av uppslaget återges hennes minutiösa kartor, på den andra hennes märkliga och absurda berättelser. Sällsynta djur och udda människor fyller sidorna: strandsatta slavar och ensamma naturforskare, vilsna upptäcktsresanden och frustre­rade fyrvaktare, myterister och skeppsbrutna.”

Ännu mera vego

Ännu mera vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo är den ultimata kokboken för familjen som vill äta mer vegetariskt till vardags (och kanske även till jul!). Betyg: 5 tofutärningar av 5.

Ännu mera vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo
Ännu mera vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo

Jag har tidigare bloggat om kokboken Mera vego, boken som på bara något år har blivit lite av en självklarhet i kök runt om i Sverige. Nu tänkte jag följa upp med några rader om uppföljaren: Ännu mera vego. Precis som sin föregångare så är det här alltså en kokbok med recept för barnfamiljen som vill laga mer vegetarisk mat. Den passar naturligtvis fantastiskt bra även för den som inte har några småbarn hemma, men det märks att författarna själva har barn och är väldigt kunniga om barn och mat (Sara Ask är barndietist). Det finns exempelvis en hel del tips på hur man kan få kräsna barn att våga prova nya smaker och hur man över huvud taget kan försöka få familjemiddagen att flyta på smidigare.  Det kanske mest sympatiska på barnfamiljtemat är dock att boken är indelad i kapitlen Kaos, Vanlig vardag och Äntligen helg. Under Kaos hittas 16 snabblagade rätter och det kan även en helt vanlig, barnfri vuxen tacksamt ta emot.

Mera vego avslutades med ett kapitel med sötsaker och plockrätter. Ännu mera vego har ett avslutande kapitel med recept för speciella tillfällen. Här hittas tips på vegetariska rätter till julbordet, brunchen, grillen, picknicken och dessutom finns det några mellanmål och desserter. Det är förmodligen inte allt för utmanande att laga någon vegetarisk rätt då och då, men jag tror att många kliar sig lite i huvudet när det kommer till julmiddagen och grillkvällen. Vad finns det för vegoalternativ vid sådana tillfällen? Just dessa recept har jag faktiskt inte testat att laga, men jag uppskattar verkligen att de har tagits med! Både Mera vego och Ännu mera vego är verkligen användbara och trevliga kokböcker i vardagen, men genom recepten för speciella tillfällen så blir de ännu mer heltäckande.

Recepten i boken är enkla att följa och boken är rikt illustrerad med inspirerande bilder. De flesta recept är lakto-ovo-vegetariska (och fungerar därför för vegetarianer som också äter mejeriprodukter och ägg), men det tipsas ofta om hur rätterna kan modifieras för att bli helt veganska. För att särskilt peka ut de veganska rätterna (eller de som enkelt kan göras veganska) så finns det särskilda symboler. Vad man också har valt att märka ut lite särskilt är rätter som passar bra i matlådan. Jag hör till de som alltid har matlåda med mig till jobbet, så jag tycker det är väldigt trevligt att någon har tänkt på att rätterna även ska vara goda att äta dagen därpå.

Är rätterna goda då? Svar: ja! Jag har lagat mig igenom en stor del av boken och jag tycker att jag har lyckats med det mesta. Några favoriter som jag har hittat hittills är pasta med morotspesto och curryrostade svarta bönor, halloumi stroganoff, rödbetsbiffar med jordnötter (det här kan vara de första vegobiffarna jag har lagat som faktiskt sitter ihop och har något att tugga på!) och sataytofu.

Om Sara Ask, Lisa Bjärbo och Ännu mera vego

Sara Ask är en svensk barndietist, matskribent och föreläsare. Hon har medförfattat flera böcker med fokus på mat för barn och familj. Lisa Bjärbo (född 1980) är en svensk journalist, bloggare och författare. Hon debuterade 2006 med barnboken Stora syndboken som hon skrev tillsammans med Elin Lindell och sedan dess har det blivit ytterligare närmare 20 böcker. Lisa Bjärbo bloggar på bloggen Onekligen, twittrar under @onekligen och instagrammar under @onekligen. Sara Ask har en hemsida. Tillsammans har de också hemsidan Mera vego.

Illustration och form: Katy Kimbell.
Foto: Ulrika Pousette.
Utgivningsår: 2016 (första svenska utgåvan, Ordfront förlag).
Antal sidor: 158.
Läs även: Mera vego.
ISBN: 9789170378669.
Köp hos t.ex.: AdlibrisBokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”Under 2014 minskade köttätandet i Sverige för första gången på många år. En liten förändring, men ändå ett trendbrott och ett tecken på att många vill laga mer vegetarisk mat till sig och sina familjer. Samma år var Mera vego mat för hela familjen en av de kokböcker som sålde allra bäst. Nu är den efterlängtade uppföljaren här!

I Ännu mera vego finns över 70 familjeanpassade recept indelade i kapitel efter hur lång tid matlagningen får ta. Här finns allt från rätter som tar tjugo minuter att laga till helgmiddagar som kräver lite mer tid. Dessutom finns det recept för ett vegetariskt julbord, en bra vegobrunch, och upplägg som gör grillkvällen, picknicken och mellanmålen grönare. Den som lagat maten i Mera vego kommer att känna igen sig, även om alla recept är helt nya.

Ännu mera vego vänder sig till alla som behöver vegetarisk matlagningsinspiration. Den ger också tips på hur man familjeoptimerar en middag, hur man får kräsna familjemedlemmar att våga smaka på nya rätter och hur man ska tänka för att laga vegetarisk mat som ger ett komplett näringsintag till alla i familjen. Boken är fullmatad, färgglad och lätt att använda. Låt oss äta ännu mera vego!”

Fler bokreatips!

Jag har redan gett en del bokreatips inför Bokrean, som drar igång den 22/2, men det visade sig finnas så många bra böcker i år att det behövs minst ett inlägg till. Här kommer alltså några fler tips!

Serier

I år går det att fynda äldre titlar av Liv Strömquist och hon är ju HELT briljant, så jag kan verkligen rekommendera er som missat att, om inte reafynda, så åtminstone låna på bibblan! Strömquist skriver och tecknar vass satir när den är som bäst. Både 100% fett, Einsteins fru, Prins Charles känsla, Ja till Liv! och Kunskapens frukt finns i somliga butikers reasortiment för ca 70-90 kr/st. Jag är särskilt förtjust i Prins Charles känsla, som handlar om kärlek och tvåsamhet och vilka konstiga paradoxer som finns där om man tittar närmare och vad har egentligen kärlek med religion att göra? Inte ens kärlek och relationer känns som någonting självklart efter att ha läst den här boken. 🙂 Jag tycker även att alla borde läsa Kunskapens frukt, som handlar om ”det kvinnliga könsorganet”. Tänk att ett seriealbum om ”det kvinnliga könsorganet” ges ut. Hur mystiskt och dolt och skrämmande och tabubelagt är inte det här ämnet? Tack Strömquist för att du gjorde en hel BOK om det!

Kunskapens frukt av Liv Strömquist
Kunskapens frukt av Liv Strömquist

Biografier, fakta och kokböcker som jag gillar

Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot handlar om kvinnan bakom HeLa-cellerna, som i många decennier har använts inom forskning, men kanske mest handlar boken om rasism och forskningsetik. Jag tycker att alla forskare borde läsa den! På bokrean kan du hitta den för ca 65-70 kr.

Astrid Lindgrens Krigsdagböcker är en vacker bok som består av Lindgrens egna dagböcker som hon förde under kriget, innan hon debuterade som författare. Hon jobbar i brevcensuren och får en inblick i världshändelserna som många andra verkligen inte fick, men hon är också flitig på att följa med i medierna. I sina böcker försöker hon samla ihop allt och förstå vad som egentligen händer. Det är oerhört intressant att få läsa en ögonvittnesskildring från kriget! Och så är det ju Astrid som har skrivit den här boken och henne vill man ju läsa så mycket om och av som möjligt! På bokrean kan du hitta den för ca 120-140 kr.

Krigsdagböcker av Astrid Lindgren
Krigsdagböcker av Astrid Lindgren

En annan som för en slags dagbok är Susanna Alakoski, som i boken April i anhörigsverige fortsätter att skriva om fattigdom, klass och att vara anhörig. Boken är lite av en uppföljare till Oktober i fattigsverigePå bokrean kan du hitta den för ca 65-70 kr.

April i anhörigsverige av Susanna Alakoski
April i anhörigsverige av Susanna Alakoski

Ännu mera vego är en uppföljare till kokboken Mera vego. Båda böckerna är tummade och inte helt fria från spill… om jag säger så! Båda böckerna innehåller enkla, vegorecept som passar särskilt bra de där dagarna när man inte har jättemycket tid att lägga i köket. Gott är det också, såklart! I somliga butiker kan du hitta Ännu mera vego för ca 95-110 kr. Utbudet av kokböcker brukar vara massivt under bokrean, men personligen blir jag främst misstänksam. Hur många nya grepp kan man egentligen ta när det gäller matlagning och kokböcker?! Nej, när det gäller kokböcker kan jag främst rekommendera klassiker i stil med Vår kokbok, som faktiskt också finns på rean, även i en version med endast vego-recept! På bokrean kan du hitta de för ca 130-170 kr.

Slow fashion: Din guide till smart och hållbart mode

Slow fashion av Jennie Johansson och Johanna Nilsson
Slow fashion av Jennie Johansson och Johanna Nilsson

För mig känns klimatfrågan som vår tids riktigt stora ödesfråga och det är också en fråga som engagerar mig. Jag försöker verkligen att göra ett så litet klimatavtryck som möjligt, t.ex. genom att leva utan bil, välja tåg framför flyg när det är praktiskt görbart och genom att mestadels äta vegetariskt. Ingenting av just det som jag räknade upp känns som några uppoffringar, men självklart finns det annat som känns rätt utmanande faktiskt. För min del känns det svårt att avstå från att shoppa (billiga) kläder. Jag är inte omedveten om att textilindustrin är riktigt smutsig och miljöbelastande och att billiga kläder dessutom innebär att någon annan har fått betala. Textilbranschen utnyttjar oerhört många människor, varav en stor andel kvinnor, som jobbar under usla förhållanden och med slavliknande löner. Jag vill naturligtvis inte stödja detta. Jag kan i och för sig också säga att jag inte är den som shoppar för shoppandets skull. Jag är också noga med att ta hand om mina kläder så att de håller länge, och att verkligen använda de plagg jag har. Men ändå: går det att kombinera ett modeintresse med någon slags önskan om att leva hållbart?

I boken Slow fashion diskuteras ämnet av Jennie Johansson, verksamhetsledare för Stockholm Stadsmissions butik Remake, och Johanna Nilsson,  som har mer än tio års erfarenhet av rättvis handel och hållbar utveckling och som bland annat har det egna smyckesmärket JohannaN och hållbart mode-butiken Replik. Det är alltså två genuint intresserade och kunniga personer som ger sin syn på saken. I boken tar de både upp på vilket sätt textilindustrin är problematisk ur hållbarhetssynvinkel, skriver om material och kvalitet samt ger handfasta tips om hur plagg kan vårdas och lagas. Jag har lånat boken på biblioteket, men kan nästan känna att jag skulle vilja ha ett exemplar hemma för att kolla upp materialval när jag står inför klädinköp och för att rakt på sak får lite instruktioner för hur småtrasiga kläder kan fixas till eller fräschas upp. Det här är faktiskt en riktigt praktisk bok!

I övrigt måste jag erkänna att Slow fashion mest tar upp sådant som jag redan vet. Den här boken gav inte just mig den där aha-upplevelsen som många andra kanske upplever av att läsa den. Däremot måste jag säga att jag särskilt uppskattar en sak som så väldigt få brukar diskutera när hållbart mode kommer på tal: stil.

Det finns så många tidningar, modebloggare, podcasts o.s.v. som tipsar om att ”investera” i ”klassiska plagg”. Jag vet inte hur många gånger jag i de här kanalerna har fått hurtiga tips om att köpa en klassisk vit skjorta, en snygg trenchcoat etc… Den som ger den här typen av råd har inte tänkt klart tanken. Varför skulle det vara hållbart att köpa en klassisk vit skjorta? Personligen använder jag inte vita skjortor och varför skulle jag börja göra det? Och vem tror på fullaste allvar att den fortfarande känns kul att ha om t.ex. 5 år bara för att plagget betraktas som ”klassiskt”? Även klassiska plagg kan ha olika snitt och passformer som följer olika trender. Jag vill påstå att det inte finns några klassiska plagg. Allting går i cykler, så förr eller senare blir säkerligen den där ”klassiska trenchen” helt fel och sedan helt rätt på nytt. Det allra viktigaste är naturligtvis att shoppa sådant man vill ha och kommer att bära! Och det är något som författarna till den här boken skriver rakt ut. Tack för det! Hållbart mode handlar inte om att köpa klassiska nyckelplagg utan om att göra medvetna val – och hitta sin egen stil.

Jag gillar den här boken! Den är informativ, lättläst och proppfull med inspirerande bilder. Dessutom har en källhänvisningar längst bak och det glädjer mig eftersom jag hör till de som verkligen ogillar när folk kastar ur sig en massa ”fakta” utan att redovisa vad den baseras på. Det enda jag inte gillar, och det här säger förmodligen mer om mig än om någonting annat, är att författarna genomgående använder ordet ”en” istället för ”man” (t.ex. ”bara för att en vill göra rätt och gott är det inte alltid att en kan”. Tro inte att jag är en sådan som säger saker i stil med ”hen är engelska för höna” (jag säger troligen ”ja, och barn är engelska för lada”), men jag råkar faktiskt tycka att det är lite väl ängsligt att filtrera bort ordet ”man”. För mig är ”man” könsneutralt och att istället läsa ”en” saktar bara ner läsningen för mig.

Kommer jag att shoppa mindre och mer genomtänkt efter att ha läst den här boken? Ärligt talat så tror jag inte det! Nu är inte jag någon shopaholic, men jag vill faktiskt uppdatera garderoben emellanåt. Däremot tror jag att jag kommer att bli duktigare på att identifiera (och undvika) plagg som förmodligen inte kommer att hålla så många tvättar. Dessutom har jag precis bestämt mig för att laga hålet på mina svarta jeans istället för att kasta hela byxorna. Så lite har jag nog inspirerats av den här boken trots allt och jag hoppas att fler läser och tänker till!

I korthet

Rekommenderas för: Den modeintresserade som vill lära sig mer om det problematiska med textilindustrin och hur man kan förhålla sig till detta utan att släppa sitt intresse.

Betyg: 4 lappade byxor av 5.

Slow fashion av Jennie Johansson och Johanna Nilsson
Slow fashion av Jennie Johansson och Johanna Nilsson

Om Jennie Johansson,  Johanna Nilsson och om Slow fashion

Jennie Johansson är utbildad inom textilt hantverk, modevetenskap och marknadskommunikation och arbetar som verksamhetsledare för Stockholm Stadsmissions butik Remake. Johanna Nilsson är föreläsare, bloggare och driver bland annat det egna smyckesmärket JohannaN. Deras bok Slow fashion (2016) har en egen webbsida och författarna uppmanar läsarna att diskutera boken och ”slow fashion” i sociala medier under hashtagen #slowfashionboken.

Foto: Roger Olsson.
Illustratör: Pär Wickholm.
Utgivningsår: 2016 (första utgåvan, Ordfront förlag).
Antal sidor: 183.
ISBN: 9789170379161.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON.

Förlagets beskrivning

”Varje år kastar den genomsnittlige svensken hela åtta kilo kläder rakt ner i soporna. Kanske är plaggen av så dålig kvalité att de går sönder redan efter en användning, eller så håller de bara inte för de allt snabbare trendväxlingarna. Innerst inne vet vi att allt detta köp-och-slängande är ohållbart men hur ska vi göra i stället?

I en bok som är lika delar modemanifest och praktisk handbok besvarar Jennie Johansson och Johanna Nilsson frågor som: Vad är för- och nackdelarna med bambuviskos? Vad är fegmärkning, greenwashing, och hur lagar man ett par jeans så att det blir riktigt snyggt? Helt enkelt hur får man sin garderob att hålla längre?
Oavsett om du är en modeälskande klädnörd eller om kläder bara är något du använder till att skyla din kropp, är denna bok en ovärderlig hjälp på vägen mot ett mode där eftertanke, medvetenhet och miljö står i fokus.”

Min europeiska familj: De senaste 54000 åren

Min europeiska familj av Karin Bojs
Min europeiska familj av Karin Bojs

I Min europeiska familj går vetenskapsjournalisten Karin Bojs långt bak i släktleden i sin släktforskning; med hjälp av DNA hittar hon förmödrar och förfäder som levde på istiden och till och med före det. Genom sitt släktforskande så berättar hon också översiktligt men ändå ambitiöst om vår fornhistoria och berättar t.ex. hur det kan komma sig att människor också har lite gener från neandertalare i sig, hur människan tog sig till Europa, när hunden blev vårt husdjur och när vi lärde oss att odla.

Jag tycker alltid att det är lite småknepigt att läsa populärvetenskapliga böcker. Sådana böcker kan ju bli väldigt nördiga och inte alltid så enkla att hänga med i. Jag måste erkänna att fornhistoria inte är min starka sida och jag hade nog behövt lite fler bilder för att förstå förflyttningar och hur olika händelser hänger ihop. Det är också så att en del saker berör mig mer än annat och då hade jag kanske egentligen velat veta ännu mer. Bojs skriver exempelvis på flera ställen om hur anlag för psykisk sjukdom på något sätt verkar ha kommit till oss som en konsekvens av att vi också har blivit kreativa. Bojs har egna erfarenheter av att leva som anhörig till människor med psykisk sjukdom, så det märks att hon själv berörs av det. Jag hade på sätt och vis gärna läst mer.

Trots att jag kanske inte är den ideala läsaren för den här boken så måste jag ändå säga att jag tyckte att den var förvånansvärt lättläst och intressant. Det är också härligt när en författares engagemang glittrar mellan raderna. Här är det väldigt tydligt att DNA-släktforskning och människans historia är några ämnen som ligger Bojs varmt om hjärtat. Det är en oerhört ambitiös bok och det uppskattar jag verkligen!

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill följa med på en släktforskning långt, långt bak i tiden och lära sig mer om människans tidigaste historia.

Betyg: 4 mammutar av 5.

Min europeiska familj av Karin Bojs
Min europeiska familj av Karin Bojs

Om Karin Bojs och om Min europeiska familj

Karin Bojs (född 1959) är en svensk journalist och författare. Hon arbetade under många år som vetenskapsredaktör på Dagens nyheter, men valde sedan att satsa på att skriva populärvetenskapligt. För boken Min europeiska familj belönades hon 2015 med Augustpriset för årets Svenska facklitteratur. Karin Bojs har en hemsida och twittrar under @KarinBojs.

Illustratör: Stefan Rothmaier.
Utgivningsår: 2015 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 485.
ISBN: 9789100139117.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON.

Förlagets beskrivning

”Vetenskapsjournalisten Karin Bojs bestämde sig för att släktforska på djupet och låta DNA-trådarna knyta ihop henne själv med forntidens människor. Hon läste studier, intervjuade forskare och reste i ett tiotal länder för att följa spåren bakåt.

Sedan 1980-talet har DNA-tekniken genomgått en enastående utveckling. Den har revolutionerat såväl kriminalteknikers arbete som biologisk och medicinsk forskning, och har på senare år börjat bidra till ny kunskap inom arkeologi och historia. Till och med släktforskande privatpersoner har börjat använda DNA som verktyg. Med hjälp av små variationer i DNA-sekvensen går det numera att hitta kusiner, sysslingar och bryllingar, och även släktingar som levde för mycket länge sedan – under den senaste istiden och ännu längre tillbaka.

Resultatet av Karin Bojs arbete blev en bok om hennes ursprung och hennes familj. Men också om oss andra. Vi är ju släkt. Någonstans, någon gång levde vår senaste gemensamma förmoder och förfader. DNA-trådarna knyter ihop oss alla. ”

Josef Frank – möbelformgivaren

Josef Frank - möbelformgivaren av Kristina Wängberg-Eriksson och Jan Christer Eriksson
Josef Frank – möbelformgivaren av Kristina Wängberg-Eriksson och Jan Christer Eriksson

Som så många andra är jag oerhört förtjust i Josef Franks design, inte minst hans mönster som pryder till exempel textilier och tapeter. Mitt hem är allt annat än fyllt av designklassiker. Jag hör snarare till de som fyller hemmet med en frisk blandning av rappliga IKEA-möbler och möbler som jag fått ta över från släktingar som lessnat och köpt nytt. Men det hindrar inte mig från att verkligen uppskatta Josef Franks formgivning.

Josef Frank var i grunden arkitekt, men är kanske mest känd för sina funkismöbler och mönster. För oss svenskar är det kanske särskilt hans design för Estrid Ericsons inredningsföretag Svenskt Tenn som har gjort honom odödlig.

I den här oerhört vackra boken med lyxigt, tjockt papper och generöst med bilder så fokuseras det på Josef Franks möbelformgivning. Den som vill läsa mer om och njuta av hans mönster kan hitta andra böcker om detta. Här ges istället en kortare biografi och sedan följer kapitel om Franks designfilosofi och en katalog med ett urval av möbler. Där hittas flera möbler som kanske känns igen, t.ex. Florabyrån, men också några grejer som jag aldrig hade gissat att Frank har designat. Inte trodde jag att han också hade gjort t.ex en koboltblå tevagn med glasskivor på ett lackerat mässingsstativ!

I slutet av boken finns det några bilagor med skisser av Josef Frank och dessutom en artikel om rum och inredning som Josef Frank skrev för tidningen Form på 30-talet. Den ger en väldigt tydlig bild av hur Frank tänkte kring design och inredning och vad han hade för åsikter kring möbler och arkitektur. För mig gav just denna artikel väldigt mycket inspiration.

Josef Frank – möbelformgivare är en given bok att läsa eller bläddra i för den som är intresserad av formgivning i allmänhet och, kanske framför allt, Josef Frank i synnerhet. Det är en vacker, intressant och lärorik bok som inte är speciellt tungläst eller nedtyngd av stora textsjok eller massiv information. En riktigt fin bok!

I korthet

Rekommenderas för: Den formgivningsintresserade i allmänhet och den Josef Frank-intresserade i synnerhet; eller den som bara vill ha en väldigt fin bok framme..!

Betyg: 4 utrivna blomsterillustrationer av 5.

Josef Frank - möbelformgivaren av Kristina Wängberg-Eriksson och Jan Christer Eriksson
Josef Frank – möbelformgivaren av Kristina Wängberg-Eriksson och Jan Christer Eriksson

Om Josef Frank – möbelformgivaren, Josef Frank och om författarna Kristina Wängberg-Eriksson och Jan Christer Eriksson

Josef Frank (1885 – 1967) var en österrikisk-svensk arkitekt och formgivare. Frank var verksam i Wien fram till 1932, då han och hans fru, Anna Frank, flyr det allt mer antisemitiska Österrike och hamnade i Sverige. Under många år designade han för Estrid Ericsons Svenskt Tenn. Idag räknas han som en av Sveriges viktigaste formgivare. Du kan läsa mer om Josef Frank på t.ex. Svenskt Tenns hemsida.

Författarna Kristina Wängberg-Eriksson och Jan Christer Eriksson är två Josef Frank-kännare. Wängberg-Eriksson är även konsthistoriker med Josef Frank som specialitet och har även arbetat hos Svenskt Tenn i många år. Hon har även medförfattat och författat flera tidigare böcker om Josef Frank, bland annat Pepis flora (1998) som handlar om Josef Franks som mönsterkonstnär.

Utgivningsår: 2014 (första svenska utgåvan, Carlsson).
Antal sidor: 287.
ISBN: 9789173316231.
Köp hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Förlagets beskrivning

”Josef Frank (1885-1967) arbetade nästan hela sitt liv som arkitekt och designer av möbler och textilier.

Han föddes och levde i Wien fram till 1920-talet. Då hade han hunnit bli en av modernismens främsta företrädare i det då radikala klimatet. 1934 flyttade han till Sverige, där han redan tidigare haft uppdrag, och arbetade under 30 år för Svenskt Tenn som skapare av möbler, lampor, glas och tryckta tyger. Hans modernism var inte alls sträng utan han lockades av det symboltyngda. Han var också starkt påverkad av Estrid Ericson, skaparen av Svenskt Tenn, och hans kreativa chef och kollega i alla år.

Franks stolar, bord och byråer med vackra och egna linjer är fortfarande efterfrågade. Mest känd är kanske hans blomsterprydda byrå som ständigt vinner nya beundrare.

Boken är rikt illustrerad.”

Mera vego: Mat för hela familjen

Mera vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo
Mera vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo

Mera vego är en kokbok som har stormat in på kokboksmarknaden och blivit lite av en klassiker – på bara två år! Jag förstår varför den är populär. I boken presenterar dietisten och matskribenten Sara Ask och journalisten och författaren Lisa Bjärbo lättlagade, snabblagade och goda recept för hela familjen. Det finns massor av tips på mat som förhoppningsvis går hem även hos barnen. Nu har inte jag några barn, men jag kan intyga att allt jag har lagat hittills har gått hem hos mig i alla fall.

Jag tycker om att laga mat, men är inte så intresserad av glittrande middagar och spektakulär gourmetmat. Jag är mer den som tycker att det är tillfredsställande och kul att fylla frysen med praktiska matlådor. Gärna får maten vara snabblagad, så att jag orkar ställa mig i köket efter jobbet. Allt jag har gjort ur Mera vego har fungerat förvånansvärt bra. Det är lättlagat utan att vara banalt eller enformigt och det är verkligen gott och spännande utan att innehålla tvåtusen ingredienser som bara kan köpas i specialbutiker på Södermalm.

Jag tycker verkligen att Bjärbo och Ask har lyckats få ihop en inspirerande och praktisk kokbok av det ovanliga (?) slaget som man faktiskt lagar mat ur. Jag kan tänka mig att den är en bra present till den som snart tar studenten eller är på väg att flytta hemifrån och står inför att laga mer mat själv.

Boken är indelad i olika kapitel efter ambitionsnivå. Det första kapitlet heter Kaos (!) och innehåller snabblagade rätter. Andra kapitel tar sig an vardagsmat som tar lite längre tid, ”helgmat”, plockrätter och godsaker. Det finns också några faktaavsnitt om vegetarisk kost, hur man tar hand om resterna, barn & mat och vegomat till bebisar. Är man inte småbarnsförälder så behöver man inte bli avskräckt. Det allra, allra mesta i den här boken fungerar för alla.

Vad som också är trevligt med boken är illustrationerna och fotot som verkligen är pricken över i och känns fräscht och inspirerande. Bra kokbok!

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill ha en inspirerande kokbok (som man faktiskt lagar mat ur!) med recept för vegetarisk vardagsmat.

Betyg: 5 proteinstinna vegetter av 5.

Om Sara Ask, Lisa Bjärbo och Mera vego

Sara Ask är en svensk barndietist, matskribent och föreläsare. Intresset för barn och mat skaffade hon sig när hon var Au Pair i Berlin åt två barn som var vegetarianer. Hon har medförfattat flera böcker med fokus på mat för barn och familj.

Lisa Bjärbo (född 1980) är en svensk journalist, bloggare och författare. Hon debuterade 2006 med barnboken Stora syndboken som hon skrev tillsammans med Elin Lindell. Sedan dess har det blivit ytterligare närmare 20 böcker (!). Lisa Bjärbo bloggar på bloggen Onekligen och instagrammar under @onekligen.

Illustration och form: Katy Kimbell.
Foto: Ulrika Pousette.
Utgivningsår: 2014 (första svenska utgåvan, Ordfront förlag).
Antal sidor: 151.
Läs även: Ännu mera vego.
ISBN: 9789170377808.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

Baksidestext

”I en tid då rapporterna om sambandet mellan världens köttproduktion och det växande klimathotet duggar tätt börjar allt fler blickar lämna charkdisken och söka sig mot grönsakshyllan. Men för många slutar det vid den där sneglingen. För vad sjutton lagar man, när man ska laga vegetarisk mat? Kommer alla att bli mätta? Kommer barnen ens vilja smaka? I Mera vego finns 60 familjeanpassade vegetariska recept, indelade i kapitel som baserar sig på tillagningstid. Här finns rätter som tar max 20 minuter att laga en stressig torsdag efter jobbet. Men också vardagsrecept, för alla som kan tänka sig att lägga en dryg halvtimme på middagen. Och helgrätter, som kräver lite mer, men som blir desto lyxigare. Dessutom får du recept på vegetarisk plockmat, bra mellanmål, goda efterrätter och mängder av praktiska tips. Mera vego vänder sig till alla som behöver vegetarisk matlagningsinspiration. Oavsett om du har som mål att din familj ska skippa köttet lite då och då, eller om du redan lagar massor av vegetarisk mat men är trött på dina gamla recept, så är den här kokboken en färgglad, fullmatad och snygg inspirationskälla i ditt kök. Mera vego åt folket!”

Mina kokböcker (från Billig mat till Mera vego)

När jag såg boken Mormors mat så påmindes jag om att jag också har några riktiga klassiker i min kokbokshylla. Mormors mat är en relativt ny kokbok, där författaren har sammanställt recept av riktiga husmanklassiker. Jag är inte så mycket för husmanskost och jag lagar inte mat med kött i, så den typen av böcker är inte riktigt någonting för mig. Jag gillar idén ändå! Det finns ju många kokböcker om andra länders kök, men det finns inte så många böcker som handlar om klassiska ”svenska” rätter.

Mormors mat av Maria Holm och Bo Lundberg
Mormors mat av Maria Holm och Bo Lundberg

Hur som helst: jag har som sagt några äldre kokböcker hemma och de är ju bra på sitt sätt. Om inte annat är de väldigt dekorativa. 🙂 Billig mat ät den roligaste. Här ges alltså tips på budgetmat anno 1918. Det är faktiskt inte så konstiga tips som man kanske kan tro. Det finns en del ”falsk” mat, typ ”falska fläskkotletter” och ”falsk kaviar”, men det mesta är helt enkelt vanlig husman. Bland mina andra old school-kokböcker finns också Kokbok från Göteborgs skolkök jämte födoämneslära och Escoffiers stora kokbok. Jag har inte lagat mat från någon av dem! Men man borde kanske laga något från Escoffier. Han var tydligen en fransk mästerkock!

Kokfrån från Göteborgs skolkök, Billig mat och Escoffiers stora kokbok
Kokfrån från Göteborgs skolkök jämte födoämneslära, Billig mat och Escoffiers stora kokbok

Några kokböcker som jag har lagat desto mer ur är mina kokböcker med vegetarisk mat. Jag har ett helt gäng som jag har bloggat om i andra inlägg (inlägg 1, inlägg 2). Favoriten just nu är Mera vego, som innehåller väldigt många bra vardagsrecept, d.v.s. snabblagade och goda grejer. Jag hade tänkt blogga lite mer om den här boken sedan. Jag tycker också hemskt mycket om Bonniers vegetariska kokbok, som innehåller lite mer kalasmat. Egentligen gillar jag samtliga av mina vegetariska kokböcker. Jag lagar ofta mat från dem. 🙂 Green kitchen stories och Grönt har förärats egna inlägg.

Vegetariska kokböcker
Vegetariska kokböcker
Vegetariska kokböcker
Vegetariska kokböcker

Några andra böcker som tar upp en hel del plats är mina böcker om glutenfri bakning, kakor & godis och hälsa.

Glutenfria kokboken, Sju sorters kakor, Julgodis, Glutenfritt är gott och Supermat
Glutenfria kokboken, Sju sorters kakor, Julgodis, Glutenfritt är gott och Supermat

Glutenfria kokboken är kanon. Den innehåller pålitliga recept på glutenfria semlor, tårtbottnar, pajskal etc. För den som liksom jag är glutenintolerant så är det ju tyvärr välkänt att det inte är det enklaste att baka med glutenfria mjölsorter och mjölblandningar. Det brukar bli både platt, smuligt och allmänt kasst. Med Glutenfria kokboken brukar det ofta bli ett bra resultat, ändå. Glutenfritt är gott har jag inte hunnit utforska lika mycket. Det är inte en grundkokbok på samma sätt, utan det är mer en receptsamling. Några grejer har jag gjort ur den i alla fall och det har blivit bra! Bland annat har jag gjort maränger. De är ju naturligt glutenfria såklart, men ändå.

Sju sorters kakor är en sann klassiker. För mig som glutenintolerant så är det allra, allra mesta oätligt. Hehe. Men det finns ett och annat recept som funkar även för mig! Och det är ju en kul bok att ha hemma! Jag skulle nästan vilja ha nyutgåvan också… 🙂

Gottegris som jag är så har jag också en hel bok med julgodis (och typ triljarders till recept i datorn). Gott, tycker jag! För att balansera har jag också boken Supermat, som handlar om nyttig mat. 😉 Jag gillar egentligen inte den här typen av populärvetenskapliga böcker som lanserar någon slags kosthållning man borde förhålla sig till. Det finns så många olika rön när det gäller kost och hälsa och själv förespråkar jag nog Livsmedelsverkets råd egentligen. Men den här boken är inte helt koko. Den handlar om antioxidanter och vilka livsmedel som innehåller mycket av dem. Att maximera sitt intag av antioxidanter kan ju aldrig vara fel!

Slutligen: självklart har jag även Vår kokbok hemma. Vilken klassiker! Jag fascineras över att den innehåller ”allt”, även hur man tillagar pasta. Haha.

Vår kokbok
Vår kokbok

Bodenfallet

Bodenfallet av Thomas Bodström och Lars Olof Lampers
Bodenfallet av Thomas Bodström och Lars Olof Lampers

I maj 2013 försvinner den 20-åriga Vatchareeya Bangsuan från sitt hem i Boden. Många människor engagerar sig i letandet, men det dröjer flera veckor innan hon hittas. Först hittas delar av hennes kropp i ett ödetorp och sedan flera andra delar en bit därifrån. Det visar sig att den unga kvinnan har mördats på ett tortyrliknande sätt och att kroppen har styckats. Vissa kroppsdelar har aldrig ens hittats.

Blickarna riktas omedelbart till Vatchareeyas karatetränare, som hon också hade haft ett förhållande med, men spaningen och utredningen leder ingen vart. Tränaren verkar helt enkelt vara en hårt arbetande man och tycks inte ha något med mordet att göra. Utredningen börjar istället att fokusera på en man som har betett sig underligt under sökandet efter Vatchareeya och som dessutom är den sista som säkert har sett henne i livet. Det var nämligen till honom som Vatchareeya gick för att plugga innan hon plötsligt försvann och hennes telefon slutade att sända signaler. Flera viktiga tekniska bevis kan hittas med kopplingar till pluggkompisen. Samtidigt har pluggkomposen ett funktionshinder som gör att många tvivlar på att han är kapabel till att mörda och att sedan undanröja kroppen på ett så jämförelsevis noggrant sätt. Han nekar dessutom konsekvent och ger inga förklaringar.

Det var nog fler än jag som följde det här fallet när det skrevs om det i tidningarna under 2013 och 2014. Det är ett fruktansvärt brott och vi var nog många som gärna ville ha ett svar på vad som egentligen hade hänt. Jag har ingen koppling till Boden, men Boden är ett litet samhälle och jag har förstått från folk med kopplingar dit att mordet verkligen har skakat om staden och att många fortfarande tvivlar på att rätt man är dömd.

Med den här boken grottar Lampers och Bodströms ned sig i fallet och redogör för hur utredningen gick till. De kan inte ge några svar på vad som egentligen hände, ifall nu någon hade förväntat sig det. Faktum är att boken inte direkt innehåller något nytt som inte redan har blivit omnämnt i tidningarna eller i Veckans brott på TV. Däremot har Bodström stuckit in en hel del fakta om hur rättegångar och utredningar går till och hur advokater jobbar. Det liknar nästan en lärobok, kan jag tycka, och för mig som har glömt fantastiskt mycket av grundskolans samhällskunskap så är det faktiskt väldigt nyttigt att få lära lite mer om hur advokatens roll egentligen ser ut och vilka förväntningar man kan ha på en rättegång. Jag kan tänka mig att boken kan vara intressant att använda som material i skolan, faktiskt.

Jag tyckte att boken var lättläst (trots faktainslagen) och läsvärd. Det här är ju ett verkligt fall och jag kan inte recensera själva berättelsen liksom. Jag kan bara skicka en tanke till de anhöriga. Och konstatera att hur många brutala deckare det än finns där ute så finns det också en väldigt mörk verklighet.

Det är för övrigt genialt av förlaget, Norstedts, att med den här boken inleda en serie som de kallar Svenska brott. Det finns ett stort sug hos många att läsa mer och få veta mer om verkliga brott. Jag är säker på att den här serien kommer att sälja bra. Jag hoppas bara att de gör det snyggt och att anhöriga visas respekt!

I korthet

Rekommenderas för: Veckans brott-älskaren som vill läsa mer om ett av de senaste årens mest omtalade mord och som vill lära sig mer om hur rättsväsendet fungerar.

Betyg: 3 domstolar av 5.

Om Thomas Bodström, Lars Olof Lampers och Bodenfallet

Thomas Bodström (född 1962) är en svensk advokat. Mellan åren 2000 och 2006 var han också Sveriges justitieminister. Han har också skrivit ett antal böcker, både deckare och böcker om hans tid som minister. Hans senaste bok förutom Bodenfallet är Det man minns, som handlar om hans mammas demens.

Lars Olof Lampers (född 1959) är en svensk journalist som bland annat jobbat med TV-serien Veckans brott.

Utgivningsår: 2016 (Norstedts).
Antal sidor: 167.
Serie: Svenska brott.
ISBN: 9789113065472.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

Baksidestext

”I maj 2013 hittas en 20-årig flicka död och styckad i en skog utanför Boden. Hon har varit försvunnen i nästan tre veckor. En misstänkt gärningsman grips men förnekar all inblandning i hennes död. Polisutredningens uppgift blir att försöka få fram alla svar, men trots ett intensivt arbete återstår fortfarande en mängd stora frågetecken när rättegången ska börja: Vilken var egentligen dödsorsaken? Var mördades flickan? När skedde mordet och styckningen? Var fanns mordvapnet? Och var det egentligen ett mord?

Trots detta döms en ung man för dådet i såväl tingsrätt som hovrätt. Men var det rätt person som dömdes eller handlar det om ett justitiemord? Och hur mycket av sanningen kom egentligen fram i domstolen?

I den här första boken i serien Svenska brott – med inträngande och förklarande beskrivningar av polisarbetet och rättsprocessen i kända svenska kriminalfall – följer vi ett fall som fortfarande är mycket omdiskuterat. Författarna ger i egenskap av brottmålsadvokat och erfaren journalist en initierad skildring av förundersökningen och rättegången och förklarar de olika aktörernas roller och agerande.”

Fina framsidor del IV: En cyklo pedi av Johan Tell

Jag brukar blogga om fina framsidor lite nu och då. Och nu har jag hittat en riktig favorit! Vad tycker ni om framsidan till En cyklo pedi av Johan Tell?

En cyklo pedi av Johan Tell
En cyklo pedi av Johan Tell

Bara titeln är ju kul, för den som gillar nördiga ordvitsar, eller vad man ska säga… Framsidan är superfin! Det är någonting väldigt dekorativt med cyklar. Sätt en cykel på ett tygmönster och jag kommer förmodligen att vilja ha ett klädesplagg i det tyget. Kanske är det lite hipstervarning på cyklar? Och det kanske inte tilltalar alla… Men jag gillar! Här är också färg och text och allting himla fint komponerat. Att de har smugit in Norstedts i ramen är ju gulligt t.ex. 🙂

Boken är en slags reseskildring:

”Genom alfabetiska nedslag utvecklar sig En cyklo pedi till ett slags reseskildring – genom historien och genom besök på platser som är viktiga nav för cyklingen idag. Författaren Johan Tell besöker Bianchis fabrik utanför Milano, cyklar en etapp av Tour de France, hälsar på i Brooks sadelfabrik i Birmingham, letar efter fixiens födelse i New York, tar sig fram på kullersten i Flandern och hänger på cykelkafé i Barcelona. Och gör många stopp på vägen: via Albert Einstein, fusk och materialval, bland annat. Det blir en överraskande, lärorik och hela tiden underhållande cykelresa.”

Jag älskar att cykla. Det är mitt enda transportmedel kan man säga. Hehe. Men jag är nog inte sååå peppad på att läsa boken, trots allt. Men En cyklo pedi hade gärna fått ligga framme här hemma. 😉