Böcker jag dömer efter framsidan: new school tantsnusk a.k.a. 50 shades-kopior

Min lilla ”miniserie” om böcker jag dömer efter framsidan fortsätter! Idag tänkte jag blogga om det jag skulle kalla new school tantsnusk eller mer eller mindre kassa kopior på 50 nyanser av honom. Först och främst kan jag erkänna att jag inte ens har läst ”50 shades” – och det beror alltså inte på att jag skulle vara pryd utan på att jag allt som oftast är lite av en snobb när det gäller böcker (obs: inget jag är stolt över!) och jag har hört från säkra källor att de här böckerna är riktigt dåligt skrivna… Eftersom jag nu inte är så peppad på att läsa om mr Gray så kan jag ju inte påstå att jag är superpeppad på att läsa mer eller mindre dåliga kopior på den här våldsamt populära porrtrilogin heller. Så nej, böcker vars formgivning anspelar på ”50 nyanser” gör mig våldsamt ointresserad.

Hur ser de här böckerna ut då? Ja, de liknar ju inte ”old school tantsnusk” i alla fall – de där böckerna som man brukade hitta någonstans i närheten av veckotidningarna på Konsum, Harlequinböckerna med framsidor prydda med tecknade bilder av hunkiga män med generösa urringningar.  Fifty shades-kopior pryds av mer diskreta ”sexiga” attiraljer i stil med en liten maskeradmask och sedan någon försiktig titel som ändå på något sätt ska leda tankarna till den här omåttligt populära porrtrilogin. Mörkt och sexigt på ett minimalistiskt sätt är ledorden. Tråkigt, säger jag.

Några exempel:

Litteratur och kläder?

Jag vet inte om det är ett aprilskämt i augusti, men tydligen ska KappAhl släppa en kollektion i höst i samarbete med porrförfattaren EL James. Det är sällan man känner en direkt koppling mellan kläder och litteratur, även om man i och för sig kan höra talas om Dorothy-skor (Trollkarlen från Oz) ibland. Jag vet också att den fiktiva karaktären Lisbeth Salander i Millenniumtrilogin har inspirerat till en kollektion (var det H&M?) och i samband med nyfilmatiseringen av Den store Gatsby så blev 20-talet ganska så uppmärksammat, även om det väl i och för sig inte fick något genomslag i butikerna. Men Femtio nyanser alltså..? Vad kan det mynna ut i? Handbojor?

Femtio nyanser av honom - E L JamesEller kan man förvänta sig en chic slips?

Lättillgänglig fan fiction

Jag såg att Amazon har lanserat ett publiceringssystem för så kallad fan fiction, d.v.s. berättelser baserade på karaktärer och/eller miljöer från andra berättelser. Smart drag. En del fan fiction (läs: Femtio nyanser av honom) har ju blivit extremt lyckosamma… Med det här publiceringsverktyget säkerställs det att både författarna och de som äger rättigheterna till originalberättelserna får sin del av kakan (jag visste i och för sig inte att det är något slags intrång att skriva nya berättelser baserade på karaktärer och miljöer från andra böcker; hur nyskapande kan man vara liksom?).

Femtio nyanser av honom - E L James

Jag funderar på vilken fan fiction jag skulle kunna tänka mig att läsa och tror nog att det finns en och annan fantasyserie som skulle kunna broderas ut lite mer. Det finns ju karaktärer i både Harry Potter och i Engelsforstrilogin som man skulle vilja känna lite närmare, t.ex.

Moderna följetonger att vänta

Nu har e-boksbutiken Dito lanserat vad de kallar ”Serialized Fiction” , d.v.s. följetonger, i e-boksform. Tanken är alltså att man köper boken del för del. Det lyfts fram som ett helt nytt koncept i Sverige, men jag har stött på det tidigare, när jag läste Anna Kerubis Korsvägen, som är första delen i ”avsnittsromanen” Karma Boulevard. Jag vet inte om jag blev så förtjust i det faktiskt. Om man ändå hade tänkt läsa hela boken så är det väl lika bra att få den med en gång? Med det digitala formatet spelar det ju dessutom föga roll om boken innehåller 5 eller 500 sidor eftersom böckerna tar oerhört liten plats oavsett. Jag ser nog faktiskt ingen övertygande anledning till att sälja böcker kapitelvis.

Först ut i Ditos nya satsning är boken Synda (första delen säljs för 1 kr, fantastiskt billigt!), som beskrivs som ”Jane Austen möter Fifty Shades”. I mina öron låter det som en tröttsam klassikerslakt… Hehe. Jag kommer inte att läsa boken i någon form. Används ”Fifty shades” som beskrivning till en bok så är mitt intresse dött direkt – kan inte tänka mig något segare än att läsa mammaporr.