Kategorier
Drougge, Unni

Bluffen

Bluffen är en av de ljudböcker som är nominerade till Iris ljudbokspris i år och visst är det en otroligt bra uppläsning hon gör, Katarina Ewerlöf. Så bra det blir när duktiga skådespelare tar sig an en inläsning! Jag tror faktiskt att Ewerlöf är min nya favorituppläsare.

Själva boken har jag mer blandade känslor inför. Drougge är frispråkig och orädd inför att skriva om porr, prostitution, sex… Jag är lite för pryd för sådant. Jag tyckte att Boven i mitt drama kallas kärlek var alldeles för “privat” och obekväm att ta del av och Bluffen, som i och för sig inte på något sätt är självbiografisk, känns också lite “för mycket”, inte minst språkligt.

Bluffen är hur som helst en deckare – den första i en rad, får man förmoda, deckare om Berit Hård. Berit Hård är journalist på den inte särskilt creddiga tidningen Veckans OJ. När hon är på Bokmässan för att spana på kändisar blir hon vittne till hur Jan Guillou segnar ned i något som visar sig vara ett mordförsök. Händelsen sätter fart på en rad händelser för Berits del. Hon får unika bilder som hon kan sälja dyrt till TV4, hon lämnar Veckans OJ, träffar Leif GW Persson och får av honom i uppdrag att snoka i Unni Drougges liv. Genom Drougge dras hon in i en porr/knark-härva och börjar rota i något som skulle kunna vara ett mord av en prostituerad kvinna, men som har avfärdats som en “naturlig” död av en överdos. Det blir lite spretigt! Samtidigt är det såklart spännande, och också lite extra kul att Drougge har låtit använt riktiga kändisars (en del av dem är ju också personer som hon har haft sina duster med i pressen!) namn i boken.

Berit är förresten en skön karaktär. Hon är en kvinnlig huvudperson i en deckare, men är tack och lov inte en spinkig Lisbeth Salander-typ, utan en stor kvinna som vet hur man tar för sig av pengar, män och annat hon vill ha. Hon är hård och framställs inte som någon som hyser varma känslor för sina medmänniskor, men hon känns ändå som en sympatisk och kul person.

Jag både gillar och ogillar boken, om vartannat. Drougge har humor och jag tycker att det är otroligt roligt av henne att göra en roman där hon blandar in både Guillou, sig själv och GW. Tyvärr tycker jag att boken är något ojämn. Trots det tror jag faktiskt att jag kommer att läsa mer om Berit Hård om jag får chansen.

Kategorier
Drougge, Unni

Boven i mitt drama kallas kärlek

Unni Drougge har redan tidigare beskrivit ett misshandelsförhållande i sin bok Andra sidan Alex, som nog kan anses vara självbiofrafisk. I Boven i mitt drama kallas kärlek gör hon det igen, fast den här gången helt utlämnande, utan fingerade namn och rätt upp och ner vad som hände. Jag tycker faktiskt inte om det. Det är modigt av Drougge att skriva detta, att in i minsta detalj våga berätta om det som hon själv kallar “sitt livs största fiasko” och såklart tycker jag att det är bra om andra kvinnor, i liknande situationer, som den Drougge själv har varit i, kan hämta styrka ur detta, men jag känner ändå att boken inte vinner på att vara “dokumentär”.

Nåväl. Boken handlar alltså om Unni Drougges förhållande till den 19 år yngre Niclas – ett förhållande som kom att hålla i sju år och under den tiden nästan hann förgöra Drougge totalt. Det är en plågsam resa som vi får följa henne på. När boken tar sin början är hon en ensamstående fembarnsmor som bor i en våning i centrala Stockholm, där hon delar sin tid mellan att resa runt och föreläsa, att hålla ihop familjelivet med allt vad det innebär och att, på helgerna, springa runt på fester och och roa sig med olika lösa förbindelser. När Niclas kommer in i livet börjar tillvaron mer och mer handla om att hjälpa och stödja honom. Han gör inte ett handtag hemma och han har ständiga “kriser” som avlöser varandra och där han behöver Unnis hjälp. Och hon hjälper honom. Unni är den som sköter all markservice hemma, peppar honom att bli hennes agent, trots att han inte ens läser litteratur, och på alla sätt ställer upp för honom. Sina egna vänner har hon inte längre möjlighet att träffa. Faktiskt går inte ens hennes egna barn att kombinera med denna nya vuxenbebis, så de får flytta ut. Detta är ändå bara början på något som kommer att urarta till misshandel och vansinniga och oförklarliga vredesutbrott med mera. Att Unni trots allt stannar kan kanske vara svårt att förstå, men den makalösa inre resan som Unni beskriver är i alla fall inte svår att följa, för hon berättar väldigt ingående och kronologiskt hur hon bryts ned till att bli ett skrämd och svag varelse.

Visst är det gripande, men jag tror ändå, som sagt, att den hade varit bättre om den hade handlat om fiktiva personer och inte om Unni själv. Här blir det alldeles för privat och alldeles för mycket smutskastning mot en namngiven person. Boken riskerar att bli avfärdad som en replik i konflikten mellan Drougge och Niclas, snarare än att vara en roman som angår andra. Personligen är jag heller inte särskilt förtjust i det allt för osminkade berättandet, som bland annat innefattar detaljerade sexscener. Faktiskt tycker jag att boken som helhet andas för mycket “skriva av sig” och skulle ha passat bättre som en privat dagbok. Det här, Unnis och hennes familjs liv under sju år, är faktiskt ingenting som jag känner att jag borde eller vill ta del av.

Jag lyssnade på denna bok och som ljudbok tycker jag ändå att den var bra och lätt att hänga med i eftersom språket är tämligen okomplicerat och innehåller många dialoger. Ljudboken finns för övrigt att ladda ned gratis på nätet och har man aldrig lyssnat på en bok förut och vill prova så kan jag ändå rekommendera denna, för den har i alla fall fått mig att få upp ögonen (öronen?!) för ljudböcker.

Kategorier
Drougge, Unni

Lutherska badet

Psykoterapeuten Barbara är 46 år och anser sig ha allt hon någonsin skulle vilja ha: hon har sin man. Några barn har det dock aldrig funnits tid till. Så går det upp för Barbara att hon trots allt har lyckats bli gravid och plötsligt blir hela hennes värld annorlunda.

I boken tas flera “kvinnosituationer” upp. Det handlar inte bara Barbara, som har offrat mycket för sin mans skull och för att kunna göra karriär, utan det finns också de som har gett upp sin man för barnens skull. I boken får vi t.ex. stöta på en kvinna som har blivit gravid efter att träffat en redan gift man, en kvinna som är fylld av förakt för män, ett lesbiskt par, en nyskild kvinna, en äldre kvinna som bedrar sin sin senila man och en kvinna som är hemmafru.

Det är intressant läsning och stundom är det roligt också, men samtidigt har boken ett lite överdrivet lyckligt slut och det irriterar mig. Jag gillar att läsa om kvinnoödena, men tycker att personerna kan framställas lite väl klyschigt ibland. Det kan vara så klyschigt att jag ibland undrar om det är en satir jag läser. Det här är dock avkopplande och skön läsning, så jag rekommenderar verkligen boken.

Kategorier
Drougge, Unni

Andra sidan Alex

Utåt sett ser Alex och Sophie ut som två väldigt lyckade människor och deras förhållande verkar lyckligt. När de precis hade flyttat ihop bodde de i en villa på landet och hade det inte alls lika gott ställt som de har nu, när de tillsammans äger och arbetar med en tidning och bor i en vindsvåning i Stockholm tillsammans med sina fyra barn.

Under ytan är dock allt kaos och båda sviker varandra utan att riktigt förstå det själva. För Alex är det viktigt att nå ut med deras tidning och att expandera företaget, men Sophie tycker att arbetet är för tungt och vill helst göra något annat. Båda är olyckliga och det urartar till att Alex blir alkoholiserad och Spohie deprimerad. Det blir till slut uppenbart att det inte går att leva på det här sättet och Sophie och Alex skiljer sig. Nu kommer nästa svåra steg: att försöka gå vidare med sina liv.

Det här är en ganska bra bok om ett kraschat förhållande, men också en bok om mediernas hänsynslöshet och den falskhet som genomsyrar hela underhållningsvärlden. Det jag inte gillar med boken är att det känns svårt att sympatisera med någon av de båda huvudpersonerna. Boken berättas av Sophie i vartannat kapitel och av Alex i vartannat och därför får man två olika sidor av saken, men detta till trots är det ibland lite svårt att förstå varför Sophie och Alex gör som de gör. Dessutom gillar jag inte språket, som ofta är både rått och vulgärt. Samtidigt som det finns saker med den här boken som jag inte gillar måste jag dock säga att det faktiskt är en ganska gripande och lite tankeväckande bok: var finns lyckan egentligen?

Kategorier
Drougge, Unni

Slyngstad events

Slyngstad events - Unni DrouggeSlyngstad events utspelar sig på den skånska landsbygden, där en brokig skara människor lever. På ytan verkar bygden vara som landsbygder brukar vara: skvallret går fortare än vinden och alla känner alla på gott och ont, men under ytan döljer sig en massa problem, som alla på ett eller annat sätt kan sägas bero på Tryggve Slyngstad, som själv lyser med sin frånvaro.

Boken är en sådan där härlig bok, som man lätt lever sig in i och karaktärerna känns alldeles levande, äkta och originella. Jag hade glatt gett boken en fempoängare om det inte vore för att Tryggve Slyngstad känns så glorifierad och boken tar en sådan snabb vändning i slutet. Jag har svårt för böcker där de sista kapitlen blir till sega epiloger där allting reds ut och sedan avslutas med “och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar”. Egentligen är det inget fel med lyckliga slut, men vägen till det lyckliga slutet får inte vara så hastigt och enkelt som i den här boken.