Kategorier
-

5 böcker om arbetslöshet

Här om dagen postade jag ett inlägg om böcker där jobb & arbetsliv har en stor roll. Idag balanserar jag upp med några böcker om arbetslöshet. Observera att jag förstår att många verkligen lider av att, av ett eller annat skäl, ha hamnat utanför arbetsmarknaden. Jag vill verkligen inte skoja bort det. Arbetslösa personer i litteraturen är inte sällan personer som har problem och där de problemen kanske också leder till rätt extrema händelser. I verkligheten är det många som är arbetslösa någon gång och det finns märkligt få böcker som på ett nyanserat sätt skildrar detta, tycker jag! Hur som helst, här är några minnesvärda böcker där någons arbetslöshet har en stor roll:

Livets och dödens villkor av Belinda Bauer är en annorlunda deckare om Ruby, som bor i engelsk avfolkningsbygd där många klassiska arbetarjobb har försvunnit. Rubys pappa är en av de som har mist arbetet och som nu har nått nivån att han inte ens försöker att söka något nytt jobb längre. Plötsligt börjar trakten skakas av brott: kvinnor blir förnedrade och mördade och Rubys pappa hör till de som börjar åka runt och ge kvinnor lift, för att skydda dem. Ruby följer med. Sakta börjar hon, med ett barns ögon, förstå att det är något som inte stämmer.

Livets och dödens villkor av Belinda Bauer
Livets och dödens villkor av Belinda Bauer

I feelgoodromanen Delhis vackraste händer, av Mikael Bergstrand, blir arbetslösheten så småningom en välbehövlig nystart för huvudpersonen, Göran. Han är medelålders, frånskild och precis nybliven arbetslös, eftersom han har förlorat jobbet på den kommunikationsbyrå där han har jobbat i evigheter, dock mest med att surfa på fotbollssidor. I sin nya livssituation lyckas han på något sätt gå med på att följa med på en gruppresa till Indien – och där kommer han att stanna bra mycket längre än vad han först hade tänkt…

Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand
Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand

I Araben av Pooneh Rohi skildras en av de sorgligaste sorternas arbetslöshet. Boken handlar om vad det kan innebära att lämna sitt hemland: vad man måste plocka upp och vad man måste lämna kvar och vilken smärta det kan innebära att hamna mellan två kulturer. En av bokens huvudpersoner är en man som kan ses med prydlig portfölj på tunnelbanan, i möten på arbetsförmedlingen, eller rent av på arbetsintervjuer, men det framstår bara som oväntade pauser i något som i övrigt mest handlar om att transportera sig och att på så sätt få de innehållslösa dagarna att gå. En gång i tiden var han en framgångsrik ingenjör med ett toppjobb på en stor fabrik. Nu är han en namnlös ”arab” (trots att han är perser). Så otroligt sorgligt. Och en fantastisk bok.

Araben av Pooneh Rohi
Araben av Pooneh Rohi

I Kvinnan på tåget av Paula Hawkins har huvudpersonen, Rachel, blivit lämnad av sin exman, förlorat sitt jobb och fått en boendesituation som känns hyfsat temporär. Dessutom dricker hon för mycket. Varje dag åker hon tåg, som om hon fortfarande hade anledning att åka till sitt före detta jobb, men egentligen åker hon bara tåg, dricker och fantiserar om hur människor lever sina liv i hennes egna före detta kvarter. När en kvinna, som hon har fantiserat om, blir mördad, så blir Paulas observationer plötsligt viktiga, men vem lyssnar på en alkoholiserad kvinna, som inte kan sluta stirra in hos hennes exman, med sin nya familj, eller sluta förfölja honom? Och vad minns hon egentligen av vad hon sett? Det är en annorlunda bok där berättaren är opålitlig på ett spännande sätt.

Kvinnan på tåget av Paula Hawkins
Kvinnan på tåget av Paula Hawkins

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami handlar om Toru Okada, som är en arbetslös ”hemmaman” som går hemma och plockar och städar så att det är fint när hans fru kommer hem. En dag kommer hon dock inte hem. Det är en typisk Murakami-roman där det finns övernaturliga och magiska stråk och där det hela tiden händer mystiska saker. Murakamis avskalade och ändå detaljerade språk känns också igen i den här romanen, som jag håller för hans bästa.

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami
Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami
Kategorier
Rohi, Pooneh

Araben

Araben av Pooneh Rohi
Araben av Pooneh Rohi

Det är typiska gråa dagar i Stockholm och Yasaman och hennes sambo springer, som så många andra, på oändligt många lägenhetsvisningar. Yasaman drömmer om vackra trägolv, högt i tak och det rätta, centrala läget. Sambon vill få fler kvadrat för pengarna och rymma den familj som han drömmer om att bilda tillsammans med Yasaman. Som för så många andra i dagens Stockholm råkar det bara vara så att annat än familjebildande har kommit emellan, studier t.ex. Nu har Yasaman slutfört sina studier och står inför nästa stora steg som hon ser det: att doktorera. Hon filar och putsar och ängslas över den ansökan som hon ska skicka in för att förhoppningsvis bli antagen som doktorand. Barn? Ja, hon inser ju att den biologiska klockan borde säga något. Det är bara det att den inte gör det.

I samma stad sitter en man med en prydlig portfölj på tunnelbanan. Ibland är han på möten på arbetsförmedlingen, eller går rent av på arbetsintervjuer, men det framstår bara som oväntade pauser i något som i övrigt mest handlar om att transportera sig och att på så sätt få de innehållslösa dagarna att gå. En gång i tiden var han en framgångsrik ingenjör med ett toppjobb på en stor fabrik. En gång i tiden bodde han med sin familj i ett hus med en vacker liten trädgård. En gång i tiden hade han fru och två små barn. Nu är han ett namnlöst ingenting, en “arab” (trots att han är perser). Ibland kommer minnena över honom: tortyr, svek, förlust – och skuldkänslor över vad hans livsval har resulterat i och vad han har förlorat längs vägen: längs den väg han tagit sig från Iran och hit, till ett kallt Stockholm.

Rohis namnlösa iranier i Sverige är en man vars allt har smulats sönder. Hans berättelse speglas i Yasamans på ett på intressant och, ärligt talat, helt hjärtskärande sätt. Yasamans sambo heter något så svennigt som Peter och hennes vänner kallar henne för svennebanan-invandrare (hon själv kontrar skämtsamt med att hon är en “SD-blatte”). Yasaman rör sig ledigt på medelklassiga Söder och har anammat den livsstil som så många andra lever i de här kvarteren, men inte heller detta livsval kommer utan några uppoffringar. Liksom den namnlösa “araben” bär på skam över allt som han har låtit rinna ur händerna och de barn som han har förlorat kontakten med, så bär även Yasaman på skam: skammen över att ha fastnat mellan två världar – att framstå som vilken svensk som helst men i hjärtat också leva med något som går allt mer förlorat: hemlandets språk, den tusenåriga poesin, maten, kulturen.

Araben är en makalöst bra bok om två mörka sidor av att lämna sitt hemland. Jag, som själv är född i Sverige, kan naturligtvis inte förstå vad det kan göra med människor att behöva göra den här resan, men Rohi lyckas beröra mig djupt och ge mig en glimt av vad några av samhällets “araber” kan tänkas bära på för erfarenheter. Boken är fantastiskt fint skriven och ingenting är tillkrånglat eller dolt. Boken känns många gånger som att stå som ett ögonvittne till något hemskt och handfallet inte komma sig för att ingripa. Att läsa boken ger på sätt och vis också den skam som en sådan situation skulle framkalla – det är så mycket lidande och skuld och känslor av otillräcklighet som rör sig mellan raderna i den här boken att det gör ont.

Det är bara januari men jag har på känn att jag redan har läst en av årets bästa böcker. Det här är en sådan där sällsynt bra bok som verkligen kan plantera nya tankar och insikter i huvudet. Dessutom är det inte “bara” en bok om invandring, integration och rasism, det är också en mycket träffande skildring av Stockholm och vår tid och det strösslas tidsmarkörer som verkligen känns igen. Boken känns aktuell och som om den utspelar sig idag. Att jag själv är i Yasamans ålder och har gjort den där resan med doktorerande kanske gör att boken bjuder extra mycket igenkänning till just mig. Jag vet inte om det är så, men jag blev i alla fall väldigt berörd.

Det enda jag i någon mening skulle kunna önska mig är att Rohi höll igen lite och vågade bjuda på lite mer hopp än vad hon mestadels gör i just den här berättelsen. Det blir ibland lite väl kompakt med allt det sorgliga, skamfyllda, skuldtyngda, stressade och sorgliga. Det är dock en mycket obetydlig invändning, för jag tycker verkligen att det här är en läsvärd bok och jag hoppas att många läser den.

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill ta del av två berättelser om vad det kan innebära att fly sitt hemland: skulden och sorgen över allt som har behövt lämnats bakom och otillräckligheten den känner som hamnar mellan två kulturer och måste uppleva att den ena bleknar allt mer.

Betyg: 5 nyslipade parkettgolv av 5.

Citerat ur Araben

“Jag ser tillbaka på dokumentet. Skriver in en rubrik. »Research proposal«. Skriver i mitt namn, datum, institution. Ändrar fonten och storleken. Fetar rubriken. Uppför trappan till höger kommer en man med en plastmugg i handen. Han är fyrtio-någonting med ett par beiga byxor som han knäppt över sin stora spända mage lite för högt upp. Brallorna är för korta. Skjortan är instoppad. En riktig nörd. Frisyren indikerar iranier, fresh off the boat troligtvis. Han tittar åt mitt håll men jag hinner precis titta bort mot skärmen och börjar snabbt knappa in lösenordet till mailen. Jag kan se honom i högra ögonvrån. Han står där med sin mugg, till synes sysslolös. Jag ser att han ser på mig. Jag försöker verka upptagen och skriver snabbt ett svar på en kommentar på Facebook som jag sen raderar. De höga dörrarna till entrén går upp och en kvinna i hans ålder kommer in och blir stående mitt på golvet och ser sig om. Jag ser i ögonvrån hur han går fram till henne.

»Hej!«

»Hej.«

Jag sneglar åt deras håll. De står vända mot varandra och ser inte mig. Hon är blond, ser ganska nördig ut hon också. Han har ställt sig i vägen för henne och hon slänger en blick bakom honom som om hon letade efter någon.

»Jag är masterestudent här på KTH. Du är också estudent eller?«

Definitivt iranier.

»Nej, nej det är jag inte.« Hon tittar bakom honom igen.

»Jaså?«

»Nej, nej jag är färdig med studierna så att säga.«

Shit, han känner henne inte.

»Jaså? Vad du har estuderat?«

»Eh … jo jag är journalist.« Jag kan se att hon ler lite förläget.

»Aha! Djornalist? Det är micke intressant. Jag estuderar fizik. Här på KTH.« Han visar med muggen över byggnaden.”

Araben av Pooneh Rohi
Araben av Pooneh Rohi

Om Pooneh Rohi och om Araben

Pooneh Rohi (född 1982) är en svensk författare och doktorand i lingvistik. Hon är född i Iran, men har växt upp i Stockholm. Rohi debuterade som författare 2014 med romanen Araben. Pooneh Rohi har en Facebooksida.

Utgivningsår: 2014 (första utgåvan, Ordfront förlag).
Antal sidor: 280.
ISBN: 9789170377549.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON.

Förlagets beskrivning

“Araben rör sig genom ett vitt Stockholm. Under natten har snön fallit, skamlöst och fritt som om den hade rätt att invadera och bosätta sig, som om den på eget bevåg kunde komma och ockupera stadens alla gator. Araben som trampar den har blivit en gammal man. Och drömmen om det nya landet, om att bli ett med det, om att smälta samman, tjäna och nyttjas, är för länge sedan begraven.

Någon annanstans i staden finns Yasaman. Hon har lyckats med det. Lyckats så bra att folk tror att hon är adopterad. Så bra att hon letar efter bostadsrätt i närförort med äkta trägolv och högt i tak. Så bra att barndomsminnena från Iran bara är en hägring i minnet, en doft av sältan från havet, en känsla av värme som kväver och fastnar i halsen.

Araben är en roman om våra val och om skulden som kommer med dem. Skulden till det nya landet och till allt man lämnat bakom sig. Till barnen, för det som gick förlorat och den förälder man inte klarade av att vara. Och till föräldrarna, för allt det de gav upp.”