Ljuset, solen, snösmältningen! Det känns att våren närmar sig. Som luttrad umebo vet jag såklart att det kommer att fyllas på med snö vad det lider – och att vintern plötsligt övergår direkt i sommar så småningom. Låt oss kalla det vårvinter istället. Härligt är det, oavsett.
Ett säkert vårtecken är att Littfest snart drar igång. I år har jag biljetter till lördagen och jag har inte tittat i något program förrän nu. Någonstans tycker jag att det är det som är charmen med Littfest: att man inte behöver planera i detalj, att man kan gå mellan olika programpunkter och spontant lyssna på samtal man kanske inte skulle ha kommit sig för att gå på annars. Det är inte nödvändigtvis de stora namnen, som håller sina programpunkter i den största salen, som är det mest minnesvärda, om du frågar mig. Ibland sitter man i mer intima lokaler och lyssnar till samtal som verkligen berör, väcker intresse eller roar.
Hur som helst, kl 10 kommer du definitivt hitta mig i Idun, den största salen, för då kommer jag lyssna på ”Hur mår de norrländska männen?”, där Mikael Berglund och Lisa Ridzén samtalar under ledning av Kristina Sandberg. Jag läste Berglunds roman Ovanjorden förra året och har den i minnet än. Det är en fantastisk roman om kärlek och om att söka tillhörighet i en kultur man inte fötts in i – i det här fallet i en samisk kultur, som beskrivs så självklart att det gjorde mig alldeles upplyft. Så fint med en bok där samisk kultur får stå för normen och där kraften i kulturen och naturen dessutom lyfter hela kärlekshistorien. Ridzéns bästsäljare Tranorna flyger söderut, om en åldrande man och hans älskade hund, läser jag just nu (och ska bokcirkla om någon vecka). Kristina Sandberg? Ja, hennes Maj-trilogi håller jag för några av mina största favoriter genom tiderna. Det här blir förmodligen Littfests höjdpunkt för min del.
Resten av Littfest är lite luddigare. Några programpunkter som jag fastnade för är ”Vilka superkrafter behövs för att översätta barn- och ungdomsböcker?”, ”Honungsfällan” (om boken Honungsfällan, som jag inte har läst, men som alltså handlar om ”historien om Swedbank, Ryssland och världens största penningtvättskandal”), ”Sociolekter och snubbeltrådar”, ”Kommunala korsdrag?” (marknadens och PR-byråers påverkan på kommunala beslutsfattandet) och ”Stockholmaren i och utanför fiktionen”. Vi får se vad jag går på i slutändan.
Kan förresten tipsa om att Littfest även finns som Littfest-TV, för den som eventuellt inte kan/vill ta sig till Umeå, men som ändå skulle vilja ta del av programmet. För 120 kr får man alltså livesändningar och kan även se i efterhand under en veckas tid.
Ett helt annat och helt gratis tips måste jag också slänga in. Imorgon kommer Karlavagnen i P4 handla om böcker och jag har blivit tillfrågad om att berätta om ett speciellt bok-minne jag har. Det är ju ett ring-in-program, så jag vet inte när just jag blir uppringd, men någon gång lär du kunna höra mig. Inte vet jag om just jag har något märkvärdigt att berätta, för del delen, men brukar du lyssna på radio på kvällarna (eller lyssna på podden i efterhand, för all del), kan det säkert bli ett mysigt program. Bokprat tycker man ju om!
Den 25:e februari startar årets bokrea och jag har både kollat igenom kataloger och förhandsbeställt ett antal titlar. Vilka det blev? Jo, Historien av Elsa Morante (i översättning av Anne Marie Hansen och Ingalisa Munck), Skymning 41 av Kjell Westö, Svensk romantisk poesi: från Kellgren till Rydberg (redigerad av Staffan Bergsten) och Pelle hittar en önskesten av Astrid Lindgren och med illustrationer av Maria Nilsson Thore. Nu gäller bara att ha tålamod och vänta på att de ska levereras hit.
Saltkråkan-boken kommer jag såklart läsa med dottern. Jag älskar Astrid Lindgrens böcker och Saltkråkan (som visserligen började som TV-serie) hör till mina största favoriter, förmodligen för att de utspelar sig i skärgårdsmiljöer som inte är helt främmande för mig, som själv vuxit upp i norra Roslagen. Historien har jag haft på min ”att läsa”-lista i evigheter. Jag brukar använda mig av Boktipset för att hålla koll på vad jag vill läsa och där får man också en uppskattad matchning mot ens boksmak. Historien är något så ovanligt som en 100-procentig matchning – Boktipset är tämligen övertygade om att jag kommer att ge Historien ett toppbetyg. Spännande! Svensk poesi var ett impulsköp, men det var länge sedan jag köpte en poesi-antologi och jag brukar verkligen gilla sådana här samlingar där någon faktiskt har tagit sig tid att välja ut poesi på ett tema. Det blir ofta lite mer lättillgängligt, känner jag. Skymning 41 kunde jag inte motstå. Westö hör till en av mina favoritförfattare och Hägring 38 håller jag för en av mina favoritromaner.
Det fanns fler böcker jag var sugen på, men det fick absolut räcka såhär. Till de böcker jag övervägde fanns följande reatitlar:
Demon Copperhead av Barbara Kingsolver, i översättning av Sofia Nordin Fischer (En av min bokcirkelkompisars, @tillsidan85:s, favoriter från förra året),
Dotterdottern av Susanna Alakoski (Klass, historia, kvinnliga livsöden – blir sällan besviken på Alakoski),
Drömmen om ett träd av Maja Lunde, i översättning av Lotta Eklund (För att Lundes cli-fi-romaner aldrig har gjort mig besviken hittills),
Far inte till havet av Elin Anna Labba (Så angelägen berättelse!),
Från och med du av Martina Haag (Få författare kan skriva så roligt och samtidigt mörkt som Haag – åh vad jag gillar hennes romaner!),
Hyper av Agri Ismaïl (Kritikerälskling som jag naturligtvis vill läsa någon gång),
Min bokvärld av Kerstin Ekman (Sveriges bästa nu levande författare?! Fantastiskt att få följa med i hennes bokvärld, känner jag.),
Mjölkat av Sanna Samuelsson (Vann Borås tidnings debutantpris förra året och jag har varit nyfiken på den sedan jag först hörde talas om den),
Om uträkning av omfång 1 och 2 av Solvej Balle, i översättning av Ninni Holmqvist (En hel romanserie om en dag som börjar om – om och om igen – berättelsen måste ha något med tanke på att spontant tänker att det borde vara lite tjatigt..?),
Rent hus av Alia Trabucco Zerán, i översättning av Hanna Nordenhök (Chilensk författare och en bok som legat på diverse topplistor länge, länge – känns intressant!),
Samlade dikter av Karin Boye (Klassiker jag inte tackar nej till),
Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén (Bästsäljare som alla har läst utom jag… :)).
Slutligen. Jag har självklart en del tips på böcker jag läst, uppskattat och som nu finns på rea. Här är de skönlitterära pärlor jag verkligen kan rekommendera:
Skönlitteratur
Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (Tidlös klassiker om moralisk kollaps),
Jag ser allt du gör av Annika Norlin (Underbar novellsamling),
Jävla karlar av Andrev Walden (En verkligt tragikomisk uppväxtskildring ),
Pythian pratar av Liv Strömquist (Satirisk och rolig serieroman om självhjälp och oönskade livsråd),
Sniglar och snö av Agneta Pleijel (Störande och rörande berättelse om livet och /den komplicerade/ kärleken),
Stacken av Annika Norlin (Otrolig roman om en grupp människor som lever utanför samhället och blir allt mer som en sekt),
Stolthet och fördom av Jane Austen, i översättning av Gun-Britt Sundström (Odödlig klassiker och kärleksberättelse som fortsätter att beröra, engagera och roa),
Systrarna av Jonas Hassen Khemiri (Min favoritbok från förra årets läsning),
Tusen och en natt, i översättning av Anna Wahlenberg (Samling berättelser som verkligen överraskade mig positivt när jag läste dem för många år sedan – en bok som är så mycket mer än Ali Baba och de 40 rövarna),
Vi är inte här för att ha roligt av Nina Lykke, i översättning av Marianne Mattsson (En av förra årets största överraskningar för min del: trodde absolut inte att en bok om en kulturman, anklagad för sexuella trakasserier, skulle vara såhär bra).
Och inte glömma barnböckerna. Vi läser massor, massor, massor för vår 3,5-åring och det är alltid välkommet med påfyllning i hyllorna, även om vi i och för sig oftast lånar på bibblan. Här kommer en lång lista vi läst genom åren och som kan funka bra barn för barn upp till ca 6 år.
Bra småbarnsböcker (ca 0-2 år)
Bebbe kan allt av Mervi Lindman
Dela med dig Sickan av Sofia Rådström
Totte och Emma kan av Gunilla Wolde
Mysiga böcker om att gå på förskolan
Addi går på utflykt av Ellen Karlsson och Laura de Francesco
Alla tre inne på förskolan Ärtan av Maria Nilsson Thore
Alma slutar med napp av Ellen Karlsson och Laura de Francesco
Fordon!
Bojan och polisbilen av Johan Anderblad och Filippa Widlund
Klassiker och välkända karaktärer som fungerar än
Kalas, Alfons Åberg! av Gunilla Bergström
Mamma Mu gungar av Jujja & Tomas Wieslander och Sven Nordqvist
Pelle Svanslös på bondgården av Åsa & Michael Rönn
Solägget av Elsa Beskow
Lärorika böcker: språk och siffror
Knorr, Koko och siffran 1 av Maria Nilsson Thore
Småspråkarna av Maria Strutz, Andrea Wallenberg och Oskar Jonsson
Ytterligare några barnboksfavoriter
Boken som VERKLIGEN inte ville bli läst av David Sundin och Caroline Linhult
Bara rumpor på camping av Annika Leone och Bettina Johansson
Kattbossen av Marta Altés, i översättning av Karin Nilsson
Februari är här och som fortsättning på mitt tidigare inlägg 2025 slutar jag låna e-böcker kan jag direkt dementera att det skulle bli 0 bibliotekslånade e-böcker i år. Jag hann nämligen låna en sista innan övergången till nya Biblio skedde 15/1! Just nu läser jag alltså Sniglar och snö, av Agneta Pleijel, som är februaris bokcirkelbok. Sedan är det slut för ett tag framöver!
Läget är alltså att företaget WeDoBooks (tidigare Axiell), som tillhandahåller e-lånesystem åt en förkrossande majoritet av Sveriges bibliotek, har valt att lansera ett nytt system och app (Biblio), som säkert är bättre ur många aspekter, men som tyvärr också innebär den svårsmälta försämringen att det inte längre går att läsa e-böcker på vanliga läsplattor. De har tolkat en del av EU:s tillgänglighetsdirektiv, som i grunden naturligtvis är till för att säkerställa att exempelvis e-böcker är tillgängliga för alla, som att de behöver låsa in sina böcker i sin egen app och webbplats. Tilltaget gör förmodligen att den som behöver text-till-tal-funktion får det lättare, men samtidigt blir e-böcker naturligtvis otillgängliga för oss som vill läsa på en skärm anpassad för e-böcker. You win some, you lose some, antar jag. Tilltaget innebär också, för den delen, att det inte går att söka efter e-böcker i bibliotekens kataloger. Smidigt..?
Några bibliotek har valt ett annat e-lånesystem: Libby, som än så länge inte har gått ut med någon information om att de skrotar utlåning till läsplattor. Libby är till och med så smidigt att det går att surfa in på det direkt i min Kobo-läsplatta (en funktion jag i och för sig inte har kunnat testa eftersom jag inte har något bibliotekskort som funkar som inloggning till Libby). En kort stund trodde jag att jag hade lyckats skaffa ett bibliotekskort på ett bibliotek som erbjuder Libby, men det verkar krävas ett personligt besök på bibliotek för att få den där pin-koden som behövs för att logga in.
Är du också sugen på ett Libby-bibliotekskort och har vägarna förbi något av följande bibliotek är det ett tips att skaffa lånekort hos någon av dem: Alingsås, Mellansjö (Gullspång, Hjo, Karlsborg, Mariestad, Skövde, Tibro, Tidaholm, Töreboda), Västra Skaraborg (Essunga, Grästorp, Götene, Lidköping, Skara, Vara), Göteborg, Härryda, Härnösand, Järfälla, Katrineholm, Lerum, Solna. Man måste inte vara skriven där man har lånekort, eller någonting i den stilen. Min sambo samlar rent av på bibliotekskort. Själv får jag väl se till att ta en bensträckare i Härnösand på nästa resa söderöver.
Till dess: man kan såklart köpa sina e-böcker! I en del fall kostar de just inte mer än pocketböcker, så det är klart att man borde öppna plånboken oftare. Det är bara det att biblioteket har fungerar så smidigt, så länge (har lånat e-böcker i 14 års tid!) att jag blir irriterad över de här försämringarna.
Vad händer annars i februari då? Inte mycket, enligt min kalender. Efter en januari med ganska mycket krasslighet hit och dit (dottern, mig själv…) kanske man kan hoppas på en månad med lite mer ork, lite mer dans, lite mer kul. Och Mello! Och så kanske det här blir den stora månaden för påfyllning av (e-)böcker – traditionsenligt är det ju bokrea i februari. Jag har inte spanat in vad som finns på årets rea och gissar att utbudet på e-böcker är lågt/obefintligt. Återkommer!
Vill du läsa något nyutkommet kan jag tipsa om att Jerker Virdborg är aktuell med nytt i februari, för då kommer Bro, bro. Vad jag förstår handlar den om en ung man som får för sig att blockera en gångbro. Här anar man paralleller till absurda Mamma i soffa, som absolut inte är det bästa jag läst av Virdborg, men ändå; Skriva kan han, Virdborg! Även om jag personligen gillar de lite mindre absurda berättelserna.
Det har blivit dags att utse årets bästa bok 2022! Det här är en typ av inlägg jag brukar posta såhär års och då jag utser en ”årets bästa bok” bland de böcker som gavs ut för tre år sedan. Det ges ut enorma mängder böcker hela tiden och är omöjligt att hänga med. Jag tycker gott att man kan lyfta fram lite äldre titlar när man har en bokblogg – en boks livslängd är orättvist kort och det finns många böcker som förtjänar att upptäckas av fler. Själv läser jag oftast lite äldre böcker och under ett år hinner jag sällan läsa mer än en handfull titlar som getts ut samma år. Nu, såhär tre år senare, har jag läst 17 titlar med utgivningsår 2022. Även det är naturligtvis en liten bas att utgå från, men av det jag har läst finns det många ljuvliga läsupplevelser att välja mellan. Du har väl inte missat Ovanjorden av Mikael Berglund och Detaljerna av Ia Genberg? Det är två fantastiska böcker, men de snubblade ändå på målsnöret när jag funderade över vilken bok som skulle hamna i topp. I slutändan fastnade jag nämligen för Andromeda av Therese Bohman.
Jag beskrev den såhär, när det begav sig:
Andromeda, av Therese Bohman, är en underbar roman om kärleken till litteraturen och om två själsfränder, en ung praktikant och en äldre chef, som träffas i ett förlagshus under förändring. Finns det plats för stor litteratur? Och för deras relation?
Den kändes som en riktig fullträff när jag la den ifrån mig 2022 och jag har inte glömt den än. Bohman lyfter ofta kultur, konst, litteratur i sina romaner. Bara det är något jag älskar. I den allmänna debatten förminskas kultur i regel till något onödigt och våra folkvalda politiker tycks tävla i att spara in på just kultur. Överallt ges utrymme till kändisar och influencers, men kulturen..? Åh, vad man älskar när någon faktiskt tar kultur på allvar. I Andromeda börjar en ung, nytutexad kvinna på ett förlag och snart kretsar allt kring litteratur. Det är berusande och fantastiskt, men verkligheten kommer snart ikapp. I verkligheten är det viktigast vad som säljer, inte vad som är stor litteratur. Hon har en själsfrände i en äldre man som blir något av en mentor. Eller kan en ung tjej och en kulturgubbe någonsin träffas utan att det finns något sjaskigt i det hela? Man har läst otaliga romaner om unga tjejer som utnyttjas av män i maktpositioner. I Andromeda gör författaren någonting nytt och intressant av det hela. Jag älskade den här boken!
En av den här bloggens mest välbesökta sidor är ett inlägg från 2021, där jag skriver om det som då var min sprillans nya läsplatta. Det var då jag skaffat mig den Kobo Libra H2O som jag fortfarande läser mina e-böcker på. Den är verkligen toppen att ha med sig på resan – tar ingen större plats och rymmer hundratals (tusentals?) böcker. Den är också praktisk att läsa på om man delar sovrum med någon – man kan läsa utan att behöva tända någon läslampa som eventuellt stör den andre. För mig är det också nice att kunna skaffa nya böcker på nolltid och utan att ens lämna hemmet. Jag brukar exempelvis läsa mina bokcirkelböcker på plattan: jag går på bokcirkel, får nästa bokcirkelbok presenterad för mig och laddar ned den och börjar läsa direkt. Smidigt, som sagt!
Jag har läst och lånat e-böcker i 14 års tid, men nu är det slut med detta. Från och med den 15:e januari är e-böcker nämligen ett minne blott på biblioteken i min region. Eller såhär: den som vill låna e-böcker och e-ljudböcker på biblioteket måste framöver ta del av dem i en ny Biblio-app. Epub-filerna, som går att läsa på läsplatta, kommer inte att erbjudas framöver. Mitt bibliotek skriver i en nyhet ”Det mesta kommer att fungera på liknande sätt och flera saker blir bättre”, angående övergången till det nya e-lånesystemet. Det finns säkert mycket som går att göra bättre med Biblio-appen, en app som knappast känns fräsch och modern i sin nuvarande version, men för mig är det oväsentligt vilka små förbättringar man kommer att lansera när det helt grundläggande, formatet, blir en sådan försämring. Jag kommer inte ens att kunna läsa e-böcker framöver!
I år blir det alltså inga e-bokslån för min del. Jag fattar naturligtvis att de flesta läser på mobilen och att läsplattan är en nischad produkt som väldigt få använder sig av. Det känns ändå lite svårt att köpa de här förändringarna. Hade det funnits någon begriplig förklaring – upphovsrätt, ekonomi, vad som helst – hade man väl accepterat förändringar, men det här framstår som ren slöhet.
Tillägg 2025-01-11: Biblios förklaring till utfasningen av epub-formatet är att de har gjort tolkningen att epub inte lever upp till EU:s nya tillgänglighetsdirektiv. Här känner man en viss ironi, när böcker som man tidigare har kunnat låna och läsa med valfri text-storlek o.s.v. numera görs otillgängliga genom inlåsning i Biblio-appen…
Företaget bakom e-lånesystemet (WeDoBooks, tidigare Axiell) har en monopolliknande position och kan göra vad de vill utan att biblioteken, vad jag förstår, kan påverka. Skattepengar går i det här fallet till ett nytt e-lånesystem som ingen har bett om(?!) och som kommer att medföra försämringar. Får man gissa att någon tjänar pengar på manövern? Man kan nästan hoppas på det, för annars framstår det som helt onödigt att byta system.
Tillägg 2025-01-11: mina läsare Monika och blåmesen har uppmärksammat mig på att det finns två leverantörer av e-lånesystem i Sverige: E-lib (med appen Libby, som bygger på Overdrive) och WeDoBooks (tidigare Axiell, som alltså har Biblio-appen). Än så länge är det bara WeDoBooks/Biblio som tar bort epub-formatet. Monopol är väl att ta i, naturligtvis, men det är inte mycket konkurrens i den här branschen och från folk inom bibliokteksvärlden har jag åtminstone fått intrycket av att man har väldigt lite inflytande på hur e-lånesystemet ska fungera.
Som läsplatteägare är man redan missgynnad genom att appar som Storytel, Bookbeat och Nextory inte går att använda på dem1. Nu stänger även biblioteken, genom sin e-lånesystemleverantör, dörren för oss och gör det svårare att använda sin läsplatta. Så himla… onödigt? Vill inte de stora e-boksaktörerna att det ska vara bekvämt och trevligt att läsa e-böcker? Det känns inte så, eftersom de satsar 100% på mobilläsning. Borde det inte gynna hela branschen om det även fanns stöd för läsplattor?
Ett fåtal läsplattor har operativsystemet Android och stödjer Google Play-appar. ↩︎
Nu är 2025 här och trots att vi redan har varit lediga en dryg vecka är det faktiskt mycket ledighet kvar. Jag hade semesterdagar att ta ut för att undvika att de brinner inne och det var ju såklart ett angenämt problem, om man uttrycker sig så. Hittills har vi hunnit med att träffa nära och kära, både norröver och i mina mer sydliga hemtrakter. Det har firats jul och nyår, lekts i snön och på lekland och så har jag äntligen kommit igång och börjat tränat igen efter ett längre, ofrivilligt uppehåll.
Jag har hostat bedrövligt i omgångar sedan november och har inte vågat träna som vanligt eftersom jag inte har vågat riskera att ligga sjuk över helgerna. Det var nog rätt beslut. Det fanns en tid då jag kunde slarva, kanske jobba, träna eller göra något annat ansträngande, när jag var lite småsjuk. Den tiden är förbi…
Under ledigheten har det uppstått ett och annat tillfälle då jag för ovanlighetens skull har kunnat sitta ned och läsa, medan dottern har hållit sig sysselsatt med släktingar, julklappar och annat spännande. Just nu läser jag bland annat Shuggie Bain av Douglas Stuart och det går lite trögt. Det var jag som valde den till nästa bokcirkelträff, som är om någon vecka. Eftersom vi har paus från bokcirkeln i december har vi haft extra lång tid på oss att läsa och det var också anledningen till att jag passade på att välja just Shuggie Bain – en bok jag har varit nyfiken på länge, men som jag inte har kommit mig för att läsa eftersom den har känts lite för lång. Och ja, den känns verkligen för lång. Borde ha valt något annat… Hoppas att mina bokcirkelkompisar inte är alltför less.
Shuggie Bain lär hålla mig sysselsatt ett tag till och sedan tänker jag läsa Jag tar inte farväl av Han Kang. Bland månadens kommande titlar är det två jag är lite extra nyfiken på och säkert kommer att läsa så småningom:
Invasiv art av Annika Paldanius. Jag gillade Paldanius tidigare roman, Jag vet allt det här, och blev glad när jag såg att hon äntligen är aktuell med en ny. Hennes tidigare roman handlar om unga kvinnor på läkarprogrammet och när jag läste den, för typ nio år sedan(!!), skrev jag bland annat ”ärligt talat så har jag en bestämd känsla av att boken kommer att bita sig kvar och stanna i minnet länge framöver.”, vilket definitivt stämmer eftersom känslan från den lever kvar i mig än. Förväntningarna på Invasiv art är med andra ord höga. Den lär handla om två tvillingssystrar som väljer att gå olika vägar i livet.
Vithet av Jon Fosse. Jag läste inte mindre än två Fosse förra året och tyckte att de var väldigt speciella och berörande båda två, inte minst Trilogin, som hamnade på min årsbästalista när jag summerade årets bästa läsning. Vithet beskrivs som ”en lysande berättelse om gränsen mellan liv och död”.
Såhär års brukar jag ofta summera året som varit på olika sätt. Hur har bloggen haft det under 2024 egentligen? Ja, den har puttrat på! Jag räknar till 62 inlägg, vilket är väldigt många fler än vad jag hade trott, för det känns sannerligen inte som att jag bloggar med någon direkt regelbundenhet nu för tiden. Läsarna tittar fortfarande in och en handfull gånger per år har besöksantalet rent av skjutit i höjden – tyvärr inte av någon roligare anledning än intrångsförsök, antar jag. De mest välbesökta sidorna (vid sidan av startsidan) har varit nedanstående:
Här får man såklart inse att det googlas en hel del för att leta material till skolarbeten, men kanske inte bara. Till stor det känns det ärligt talat som en riktigt fin lista över läsvärda och bra böcker och jag hoppas att många har hittat hit av eget intresse.
Gör man en slags summering över årets bloggande måste man kanske också kommentera det här med bloggens död. Är bloggen död? Ja, det är klart att influencer-bloggar är på utdöende – influencers håller hus i andra kanaler – men för egen del skulle jag säga att bloggar känns mer intressanta än på länge. Den som bloggar äger sin egen kanal och sitt eget flöde och den som följer en blogg kan själv välja när den vill ta del av innehållet. Det känns oerhört mycket trevligare än att behöva vara utlämnad till någon algoritm som styr vad som kommer upp i ett flöde. Facebook använder jag för att kunna följa evenemang och se vad som säljs på Marketplace. Instagram följer jag för att få lite uppdateringar från vänner och bekanta – uppdateringar som kommer i ett kronologiskt flöde man hela tiden kastas ut från och aktivt måste klicka sig tillbaka till. Hela tiden lusar Instagram ned med en massa grejer jag aldrig har bett om att få se och inte har lust att titta på. Sedan har vi de andra kanalerna: Youtube, TikTok m.fl. m.fl. De använder jag inte ens. Nej, jag gillar bloggar och i år märks det nog för den som eventuellt följer mig – mina Instragram-uppdateringar har verkligen kommit sporadiskt. Jag tycker helt enkelt inte att det är speciellt värt besväret att hålla till där längre. Jag får se om det känns annorlunda 2025, men jag tror faktiskt inte det.
AI då? Vem bryr sig om bloggar när man kan fråga ChatGPT vad som helst? Ärligt talat: jag jobbar en hel del med AI och maskininlärning, men jag känner mig verkligen inte såld på att använda ChatGPT privat. Det här kanske säger mer om mina dåliga promptar än något annat, men än så länge har jag verkligen förvånats över hur dåligt det funkat jämfört med att t.ex. söka information själv i en sökmotor. I somras frågade jag om tips på besöksmål längs Norrlandskusten och fick en lista på självklarheter, uppblandat med påhitt. Här om veckan bad jag ChatGPT summera innehållet i böckerna på min årsbästalista och tyckte inte direkt att jag fick någon inspiration eller hjälp. Alltså, mitt blogginlägg är väl inte fantastiskt, men det innehåller åtminstone inte rena fel. Det här är liksom ChatGPT:s uppfattning om vad Jonas Hassen KhemirisSystrarna handlar om:
Denna roman utforskar relationen mellan två systrar som återförenas efter flera år av separation. Genom deras återförening blottläggs familjehemligheter och olösta konflikter, vilket tvingar dem att konfrontera sitt förflutna och omvärdera sina livsval.
Ja, jag vet inte. Visst är maskininlärning och AI kraftfulla verktyg som kan vara till god hjälp i vissa situationer, men för mig känns det just nu avlägset att AI skulle kunna ersätta texter skrivna av en människa när det gäller skönlitteratur. Och bloggar, för all del.
Jag brukar summera varje års läsning i lite figurer och siffror. Det här året är inget undantag. 🙂 I år har jag läst och lyssnat på 42 böcker, vilket jag gissar är något av ett bottenrekord? Ändå kan jag inte påstå att det känns som att jag har läst mindre än vanligt. Jag förstår inte riktigt själv hur det går ihop, men det spelar inte så stor roll.
Ungefär 3–4 böcker per månad har det alltså blivit, men i juni blev det bara en enda utläst bok. Paradoxalt nog läser jag oftast mindre när jag är ledig, jämfört med när jag jobbar. Så kan livet vara med en treåring – är man hemma med henne hela dagarna är det fullt ös tills 22 och man hinner inte tänka en tanke i taget – hjärnan behöver sin vila.
Som vanligt har jag främst läst böcker på ca 250 sidor. En och annan novell och kortroman har slunkit med, liksom någon enstaka tegelsten.
Författarna är såklart en blandning av gamla favoriter och nya upptäcker, men i vanlig ordning är en majoritet kvinnor och de kommer främst från Sverige, USA eller från någon av våra närmsta grannländer. Sett till ursprungsländer blev det verkligen ingen jorden runt-resa i år, men det blev i alla fall en bok från en japansk författare.
Utgivningsåren är lite varierande, men det allra mesta är utgivet de senaste 5 åren. Några klassiker har det blivit – den äldsta kom ut första gången på 1890-talet. Böcker utgivna 1970–2000 har jag tydligen duckat helt, däremot. Inte så konstigt kanske? Det är något av en mellanperiod, där böcker varken känns särskilt aktuella eller har hunnit få klassikerstatus.
Jag är en flitig biblioteksbesökare. Jag och dottern är där säkert 1 gång i veckan. Vi är så glada över att vårt närmsta bibliotek har meröppet och att vi därför kan slinka in lite när som helst när vi har vägarna förbi (vilket vi ofta har). Hur många barnböcker jag har lånat i år vågar jag knappt tänka på (just idag har jag tydligen 25 lånade titlar), men till mig själv har det i alla fall blivit 18 bibliotekslån.
Visst kan det vara kul att räkna antal böcker hit och dit, men det viktigaste är såklart att man läser någonting givande och bra. Jag ser att jag har delat ut ett sällsynt bottenbetyg i år, men det allra mesta har varit bra eller betydligt bättre än så. Gott!
Ja, det var nog det hela för den här gången. Får se hur många böcker jag tar mig igenom 2025. Jag känner mig faktiskt sugen på att läsa något från en afrikansk författare. Det är inte supermycket som kommer i svensk översättning från den kontinenten, men det är klart att det måste finnas många spännande författarskap att upptäcka. Några tips?
Året närmar sig sitt slut och vad passar då bättre för en bokbloggare än att sätta ihop en topplista över årets bästa böcker? Jag vet egentligen inte hur man gör sådana här listor. Kan man ställa romaner mot faktaböcker, poesi mot reportage? Nej, det kan man väl egentligen inte. Här har jag dessutom utelämnat de böcker jag läser mest: barnböckerna, för de läser vi i sådana mängder att det inte finns någon möjlighet att hinna blogga om dem. Men, med det sagt: här kommer faktiskt de tio bästa böckerna jag har läst i år (inte nödvändigtvis böcker med utgivningsår 2024).
1. Systrarna av Jonas Hassen Khemiri
Systrarna är en riktig tegelstensroman av min favoritförfattare Jonas Hassen Khemiri, en författare med böcker på ca 80 sidor i sin bibliografi. Funkade det även med 700+ sidor? Ja, verkligen. Jag älskade att boken räckte länge, att jag fick följa bokens huvudpersoner – Jonas och de tre Mikkolasystrarna – under lång tid. ”En underbar roman om om livet, systerskap och om att växa upp med en förälder från Tunisien”, som jag beskrev det när jag bloggade om boken i mars.
2. Sanningsberget av Therese Bohman
Sanningsberget, av Therese Bohman, läste jag ut så sent som nu i december, men jag känner mig övertygad om att boken kommer att leva kvar länge. Det är en otroligt fin bok, som, med några korta nedslag i huvudpersonens liv, berättar en berörande historia om livet, konsten och om den livslånga sorgen efter en spårlöst försvunnen bror.
3. Pythian pratar av Liv Strömquist
Få författare kan skriva så roligt och vasst om samtiden, som Liv Strömquist. I Pythian pratar är det självhjälp, livsråd och den ständiga strävan efter att maximera & optimera livet, som granskas. Ett sjukt roligt och tankeväckande seriealbum!
4. Stacken av Annika Norlin
I Stacken, av romandebuterande Annika Norlin, får läsaren följa en grupp människor som valt att stå utanför samhället. Det är en fascinerande bok, med ett spännande persongalleri, där man får följa gruppens utveckling. Det blir mer och mer som en sekt. En av de böcker som verkligen sticker ut från mängden i årets läsning och som fastnat i minnet!
5. Daisy Darker av Alice Feeney
Daisy Darker, av Alice Feeney, är en klassisk ”det slutna rummet”-berättelse – en familj sitter isolerade, avskärmade från omvärlden på grund av tidvattnet, när den ena efter den andra plötsligt tas av daga av en okänd förövare. Är man beredd på greppet är den en sällsynt underhållande och spännande roman. Jag hade mycket svårt att lägga Daisy Darker ifrån mig.
6. Skyddsrummet Luxgatan av Jerker Virdborg
Skyddsrummet Luxgatan, av Jerker Virdborg, är en av mina favoritnovellsamlingar, alla kategorier. Det är en oerhört drabbande samling berättelser om ett Sverige i krig och konflikt. Boken utkom för nio år sedan, men känns aktuell på ett skrämmande sätt.
7. Straff av Ann-Helén Leastadius
Samisk kultur må ha en plats i årets julkalender (som jag för övrigt älskar!), men det är en kultur som Sverige aktivt har försökt utplåna, bl.a. genom nomadskolor. Om detta skriver Ann-Helén Laestadius i Straff, en mycket berörande bok som påminner om ett förtryck som faktiskt inte ligger särskilt långt tillbaka i vår historia.
8. Vi är inte här för att ha roligt av Nina Lykke
Vi är inte här för att ha roligt, av Nina Lykke, är en av mina mer otippade favoriter från året. Jag hade inte riktigt väntat mig att en roman om en kulturman, som (kanske?) har utsatt en kvinna för sexuella trakasserier, skulle vara rolig och tänkvärd, men det var den!
9. Trilogin av Jon Fosse
Trilogin, av nobelpristagaren Jon Fosse, väckte många tankar och känslor hos mig. Det är en tunn liten bok, som dessutom rymmer tre sammanlänkade berättelser, men vilket innehåll! Jag väljer att läsa den som en mäktig bok om kärlek.
10. Nu levande: tredje Monikabok av Sara Lövestam
Sara Lövestams Monikaböcker, med den avslutande delen Nu levande, har varit ljudboksfavoriter under året. Böckerna följer Monika och hennes resa, från att kastas mellan hopp och förtvivlan, som den gör som är ofrivilligt barnlös och som genomgår behandling efter behandling, till att våga utforska fler delar av livet.
Har du någon favoritbok från året? 🙂
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
