Kategorier
-

Årets bästa bok… 2017

För många år sedan insåg jag det ointressanta i att utse “årets bästa bok” och faktiskt syfta på de böcker som kommit ut under året. Jag läser böcker från blandade år, så därför har jag istället valt att plocka fram mina favoriter från årets läsning, vilket såklart kan vara en bok utgiven för 100 år sedan likväl som en nyare titel. Men det sagt så är det ju fortfarande lite kul att vaska fram bra böcker från enskilda år. Jag har därför lite av en tradition att utse favoriter för tre år sedan. 🙂 På tre år hinner jag läsa ikapp och få ihop fler böcker från just det utgivningsåret. Nu har turen alltså kommit till 2017, ett utgivningsår från vilken jag har läst 46 böcker.

En kul grej med att blicka bakåt är att en del böcker tenderar att växa medan andra med tiden inte visar sig vara fullt så minnesvärda som jag kanske först trodde. Efter att ha vänt och vridit på 2017 års böcker så fastnade jag i alla fall till slut för Musan av Jessie Burton, mest för att den var en sådan härlig bladvändare och för att jag älskade att läsa om skapandets kraft. Boken handlar också om kärlek och om inbördeskrigets Spanien. En bok med flera lager, med andra ord, men främst en bok som helt enkelt är fängslande och svår att lägga ifrån sig. Ibland älskar jag att läsa böcker där mycket utspelar sig mellan raderna och där språket är något speciellt, men ibland vill jag verkligen bara läsa de här bladvändarna. Så, ja, det fick bli Musan!

Några andra riktigt läsvärda böcker från 2017 är i mitt tycke En enastående karriär, Jag har inte råd, Den rödhåriga kvinnan, Det förlorade barnet, Paris passion, Livet går så fort. Och så långsamt, Nötskal, Just nu är jag här, Ett jävla solsken, Allas älskare, ingens älskling, Tretton dagar med John C, Julklappsboken, Törst, Vi mot er, Naturbarn, Naturlig skönhet, Ditt liv och mitt, Frågor jag fått om förintelsen, Det var vi, Hemmet, Ett nytt Atlantis.

Har du någon favorit från 2017?

Kategorier
-

Bok på film 2020: filmatiseringar att hålla koll på

Bra böcker blir ofta tolkade som film (eller som serie), med blandat resultat. I år har vi i vanlig ordning en hel del att se fram emot av den varan. Här är några filmatiseringar att hålla koll på.

Pelle Svanslös-böckerna har fått ett nytt liv på senare år tack vare att det har gjorts nya, moderniserade berättelser. Redan nu i januari (17/1) är det premiär för en ny filmversion, något för de minsta. Jag kommer knappast att gå och se, men om jag hade haft barn i lämplig ålder hade jag absolut släpat med dem till bion. Pelle Svanslös är supermycket nostalgi för mig och jag älskar att berättelserna om honom utspelar sig i Uppsala, som ligger i mina hemtrakter, kan man väl säga.

Doktor Dolittle är en karaktär i 100 år gamla barnböcker, skrivna av Hugh Lofting. I år kommer en film som kretsar kring läkaren och veterinären dr Dolittle. Jag kommer förmodligen inte att gå och kolla, mest för att den här filmen beskrivs som en familjefilm och det brukar inte båda gott (sorry!). I teorin låter det ju dock supermysigt med en excentrisk man som omger sig av en väldig massa djur. Premiären är redan nu i januari (24/1) och filmen heter kort och gott Dolittle i Sverige.

Det blir många barn- och familjefilmer i den här listan, inser jag, men det verkar vara ett sådant år. I år kommer ytterligare en film baserad på Martin Widmarks böcker om LasseMajas detektivbyrå. Den 7:e februari kommer LasseMajas detektivbyrå – Tågrånarens hemlighet. Återigen: ingenting jag kommer att gå och se, men säkert en mysig film för familjen.

På Alla hjärtans dag, 14:e februari, är det, lämpligt nog, premiär för den senaste filmatiseringen av Jane Austens klassiska kärlekskomedi Emma.

Jag tror att jag skrev om den här filmen redan förra året, men ibland tar filmproduktioner oväntat lång tid. Under 2020 lär det i alla fall bli premiär för den senaste filmversionen av Jack Londons klassiker Skriet från vildmarken (Call of the wild). Det här är alltså en spelfilmsversion med Harrison Ford i rollen som John Thornton. Sverigepremiären planeras till den 21:a februari.

H.G. Wells klassiska skräckis The Invisible Man har filmatiserats förut, men i februari är det premiär för en ny version. Jag har faktiskt inte läst boken och jag kommer nog inte se filmen heller. Skräck är inte min genre (eftersom jag är mörkrädd). Premiär den 28/2.

I år väntas en ny Bondfilm. Nu kanske man inte direkt tänker på böcker när man tänker på James Bond, men någonstans i begynnelsen så kommer ju faktiskt huvudpersonen från Ian Flemings romaner. Den 3:e april är det premiär för No Time to Die.

Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett är en klassiker som många har läst. Nu kommer den i en ny filmversion. Svenskt premiärdatum är lite oklart, men förmodligen bli det i april någon gång, för då går den upp på bio i många andra länder. Med kändisar som Colin Firth m.fl. tror jag absolut att den kommer att gå på bio även i Sverige.

Har du läst bestsellern Kvinnan i fönstret (The Woman in the Window) av A. J. Finn? Jag är förmodligen den enda personen i världen som inte har läst Finns hyllade deckare. I år kommer den i alla fall i filmversion med Amy Adams (en av mina favoriter!) i huvudrollen. Det verkar inte vara helt klart med svenskt premiärdatum, men världspremiären är i alla fall i maj.

Filmatiseringarna av Agatha Christies klassiska deckare fortsätter! Kanske har du sett Mordet på Orientexpressen, som kom för några år sedan? Jag tyckte att den var riktigt snyggt gjord och därför är jag såklart sugen på att se årets Christie-deckare: Döden på Nilen. Premiärdatumet är den 9/10.

Roald Dahls Häxorna blir film (igen). Kul! Hans böcker är så fantasifulla, roliga och samtidigt tänkvärda. Kalle och Chokladfabriken är ju helt otrolig, både som bok och film, så det känns helt klart spännande med nyfilmatisering av Häxorna. Det är inget premiärdatum satt i Sverige än, men den kommer att gå upp på bio i oktober på många andra håll, så den kommer säkert även till Sverige i höst.

Normala människor av Sally Rooney blev en av förra årets mesta snackisar. Jag har inte läst (ännu), men det är hur som helst en väldigt hyllad relationsroman. Under 2020 blir den till TV-serie. Var och när den kan ses i Sverige vet jag inte, men tids nog kommer den säkert att nå hit.

Jag tyckte inte att Celeste Ngs Små eldar överallt var riktigt så bra som jag kanske hade hoppats (med tanke på alla hyllningar!). Den kändes lite övertydlig och sökt, men visst hade den också mycket tänkvärt. Det är en bok som vrider och vänder på moderskap från alla möjliga håll. Nu blir den till miniserie med Reese Witherspoon och Kerry Washington som producenter. Även här vet jag inte när den kan tänkas komma till Sverige.

Liane Moriartys Big little lies (Stora små lögner) blev ju minst sagt en succé när den filmatiserades och gick som tv-serie. Nu gör man, föga förvånande, ett försök med en annan av Moriartys romaner: Nio främlingar. Även denna gång är t.ex. Nicole Kidman inblandad. Svenskt premiärdatum har jag ingen koll på just nu.

Snabba cash har redan filmatiserats men det räckte tydligen inte. Nu blir den även till TV-serie på Netflix, en spinoff, om jag förstår det rätt. Och varför inte? Jag förstår absolut att man vill mjölka lite mer ur Jens Lapidus kittlande berättelse som bland annat rör sig bland knarkhandlare i Stockholm. Efter succén med Störst av allt finns det förmodligen mer sug efter berättelser om folk om rör sig bland den absoluta gräddan i samhället, precis som JW i Snabba cash. Serien kommer att spelas in under 2020, så jag vet inte om den också hinner lanseras hos Netflix under året, eller om den börjar läggas ut först 2021.

Apropå Netflix. Efter succén med filmatiseringen av Störst av allt har Netflix fortsatt att satsa på ännu mer svenskt. Nästa svenska bok att förvandlas till serie är Fredrik Backmans sorgliga feelgood-berättelse Folk med ångest (ja, det är en mörk bok fylld av humor, så jag vet inget bättre sätt att beskriva den). Det kan bli hur pajigt sm helst, eller hur bra som helst, känner jag. Backman har fyllt boken med en brokig blandning människor och det kan nog lätt bli lite överspelat och konstigt på film, men vi får väl se! Felix Herngren regisserar och även den här gången sker alltså inspelningen nu under 2020, så jag vet inte när den börjar visas.

Har jag missat något? Tipsa mig! 🙂

Kategorier
-

Januari, men jag städar inte bort julen än

Ännu är det lite kvar av julen; För mig är det självklart att julen fortsätter till Tjugondag Knut. Som jag skrev för en månad sedan är julen verkligen en av mina favorithögtider, så jag hör inte till de som plockar bort allt pynt på juldagen och köper hem tulpaner och semlor. Jag vill njuta av allt mysigt julpynt så länge som möjligt och jag värmer mig gärna med glögg även nu i början av januari.

Själva julhelgen och dagarna därefter har jag annars spenderat i ett snöfritt Öregrund, hos mina föräldrar, och jag har träffat många av mina släktingar, vilket alltid är mysigt. I övrigt har jag främst ägnat mig åt löpning, vila och att äta en väldig massa godis och annat gott. Jag har även läst en del, främst noveller från mina adventskalendrar som inte riktigt hanns med i december, och tidningar som samlats på hög. I januari kommer novelläsningen att fortsätta och i övrigt är mitt mål att läsa ut det sista i Hanne-Vibeke Holsts Som pesten, som jag har haft igång sedan i september tror jag (?!), men den är alltså cirka 850 sidor lång, så det är kanske inte så konstigt att den tar sin tid. Den är riktigt fängslande faktiskt.

Som pesten av Hanne-Vibeke Holst
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst

Något annat litterärt som jag hoppas på att hinna med under månaden är OrdcaféBokcafé Pilgatan med Susanna Alakoski, som kommer dit och pratar om sin roman Bomullsängeln, en imponerande början på ett bokprojekt med ambitionen att berätta om kvinnoliv i 1900-talets Sverige och Finland. Det gäller dock att jag är på hugget och skaffar biljetter i tid. I höstas planerade jag att gå på Ordcafé med Anna-Karin Palm, som skrivit den hyllade Selma Lagerlöf-biografin Jag vill sätta världen i rörelse, men jag hann inte få biljetter.

Annars kommer nog januari att rusa iväg i ett himla tempo, som vanligt. Det är mycket jag skulle vilja göra och hinna med, men vi får se vad som blir av. Julgransplundring. Födelsedagsfirande. Bio (nu börjar ju högsäsongen för alla filmer som är aktuella för Oscar…). Med mera. Nu är jag i alla fall tillbaka i Umeå igen och arbetet har dragit igång, även om det i vanlig ordning inte har kommit igång för fullt. När man inte är ekonom är det alltid förbryllande hur det fungerar, men vid varje årsskifte stängs alla projekt och om det är fleråriga projekt startar de så småningom upp igen med uppstartsmöten och nya nummer att rapportera sin tid på. Däremellan kan man såklart jobba med något (och det gör man också), men i någon mening kan man inte det eftersom att projekten inte har startat och man inte vet hur mycket tid man är tilldelad i varje projekt (eller vad man förväntas åstadkomma för något i dem). Trots mina tio år i branschen kommer jag aldrig att vänja mig vid verkligheten i att jobba på en uppdragsfinansierad myndighet. Jag går naturligtvis till jobbet varje dag med ambitionen att jobba hårt och göra rätt för mig så mycket som möjligt, men i perioder ägnar jag ändå mest energi åt att fundera över de där projektnumren jag har tilldelats (eller inte tilldelats) och på vilka arbetstiden ska rapporteras, nedbrutet till minsta kvart och utan marginaler för arbetsuppgifter som faller utanför direkt projektarbete. Vissa år bryter man nästan ihop i januari för att man inte förstår vad man ska jobba med och sedan bryter man ihop igen i november och december, när alla projekt ska slutföras på en och samma gång under den begränsade tid som finns kvar sedan början av året mest har ägnats åt långsamma projektuppstarter (man får naturligtvis inte skjuta över något jobb från december till januari, för då är ju projekten avslutade…).

Ja, ja, det här är ingen jobblogg, tack och lov. Och vad gäller jobbet så antar jag att det är logiskt för de ekonomer och chefer som har hittat på systemet och själv får jag väl bara åka med och försöka att fokusera på det som är viktigt på riktigt. Jag är ju inte anställd för att föda ett ekonomiskt system med tidrapporter utan för att utföra ett arbete; Det är förvånansvärt lätt att glömma ibland, när januari är här.

Men, för att återgå till litteraturen, finns det något spännande i januaris utgivning? Japp! Här är några som jag har blivit lite extra nyfiken på:

  • För några år sedan bokcirklade vi fantasyromanen Lögnernas träd av Francis Hardinge. Jag är ingen stor fantasyläsare, men när Hardinge nu är aktuell med De dödas skuggor blir jag verkligt lässugen, inte minst för att framsidan är otroligt härlig.
  • Agnes-Cecilia: en sällsam historia av Maria Gripe kommer i nyutgåva. Det här är en riktig favoritbok för mig. Jag vill läsa om! Hoppas att den fortfarande känns så magisk och kittlande som den gjorde när jag var barn.
  • De senaste åren har allt fler fått upp ögonen för det förtryck som Sveriges ursprungsbefolkning har utsatts för under århundraden. Genom filmer som Sameblod och litteratur som Ædnan har samernas situation blivit levandegjord. I januari kommer ytterligare en bok som handlar om tvångsförflyttningarna: Herrarna satte dit oss av Elin Anna Labba är en samling berättelser, foton, brev och jojktexter som berättar om just detta.
  • Augustprisnominerade Nina Wähä är aktuell med en ny bok. Jag har förvisso inte läst hennes förra, Testamente, men den har ju minst sagt mottagits väl, så jag känner mig ändå förväntansfull mot den nya romanen, Titta inte bakåt, som bland annat handlar om en resa genom studentupprorens Europa.
  • Har ni tänkt på hur många böcker som ges ut hela tiden, så många författare, böcker, läsare det finns där ute? Det har uppenbarligen Per Wästberg, som har skrivit en hel liten bok om litteratur och liv. Den heter kort och gott Läsebok och väckte verkligen min läslust.
Läsebok av Pär Westberg

Vad läser du i januari?

Kategorier
-

Det bästa jag läste 2019: årets favoritböcker

Åh, vad det är svårt att gå tillbaka och välja årets favoritböcker. Böcker kan vara bra på så många olika sätt och det är verkligen inte självklart att två bra läsupplevelser går att jämföra med varandra. Här är i alla fall mitt försök att vaska fram favoriter från 2019. I år presenterar jag mina favoriter i form av en 10-i-topp.

10: Pälsen, Syndens lön & Kyssen av Hjalmar Söderberg

Tre finfina noveller av Sveriges kanske mest precisa och stilsäkra författare. Jag älskar novellformatet och den här samlingen är verkligen en pärla. Pälsen är en klassiker som många läser i skolan och det kan jag förstå; På några få sidor lyckas Söderberg verkligen skriva något intressant om klass. Syndens lön och Kyssen är också mycket läsvärda.

Pälsen, Syndens lön & Kyssen av Hjalmar Söderberg

9: Väggen av Marlen Haushofer

Väggen är en bok som berörde alla (?) i bokcirkeln. Det är verkligen en bra bokcirkelbok och en fantastisk bok i största allmänhet. På täta rader, utan paus för kapitelindelning, berättar en kvinna om sin tillvaro i en alpstuga, där hon befinner sig tillsammans med sin hund, katt och ko. De är instängda bakom en osynlig vägg och är verkligen beroende av varandra. I sin enkelhet är Väggen en bok som väcker många tankar om livet och vad vi väljer att göra med våra liv.

Väggen av Marlen Haushofer
Väggen av Marlen Haushofer

8: Nötskal av Ian McEwan

Nötskal är minnesvärd bara genom sin berättarröst: ett foster som inuti sin mamma får höra hur modern och hennes älskare planerar att mörda fadern. Det är en skruvad, rolig och annorlunda Hamlet-tolkning där i princip ingen karaktär (utom möjligen fostret) känns det minsta sympatisk. Människor alltså! Här är människorna verkligen osmakliga och giriga.

Nötskal av Ian McEwan
Nötskal av Ian McEwan

7: Din stund på jorden av Vilhelm Moberg

Det finns ett visst tema bland mina favoritböcker, tror jag. Livet. Vilhelm Mobergs klassiker Din stund på jorden, där en man ser tillbaka på sitt liv och funderar på allt som blev som det blev, är kanske den bästa på temat. En verkligt berörande och tänkvärd berättelse.

Din stund på jorden av Vilhelm Moberg

6: Spådomen av Agneta Pleijel

Vilka memoarer! Man skulle kunna tro att memoarer bara är intressanta för de närmast sörjande (i värsta fall bara för författaren själv), men Pleijels berättelse om sin barndom är helt bländande. Varje mening sitter perfekt. Det här är verkligen en fantastiskt fin bok om att vara flicka och att bli en kvinna. Det är också en bok som verkligen har lärt mig mycket om hur den hel familj kan slitas itu av en skilsmässa.

Spådomen av Agneta Pleijel
Spådomen av Agneta Pleijel

5: Vi kom över havet av Julie Otsuka

Vi kom över havet är ingen lång berättelse, men oj, vad den berör. Det är ett poetiskt och smärtsamt verk om de så kallade postorderbrudar som lurades till USA under 20-talet och som sedan “försvann” efter attacken mot Pearl Harbor. Ett otroligt vittnesmål och en verkligt kraftfull berättelse om utsatthet, fattigdom och rasism.

Vi kom över havet av Julie Otsuka
Vi kom över havet av Julie Otsuka

4: Musan av Jessie Burton

Jag kunde knappt lägga ifrån mig Musan. Den var så fängslande! Här vävs två kvinnors livsöden ihop. Kärlek, vänskap, konst. Det ryms mycket i den här bladvändaren.

Musan av Jessie Burton
Musan av Jessie Burton

3: I kroppen min av Kristian Gidlund

Kristian Gidlund berörde hela Sverige när han drabbades av cancer och valde att vara helt öppen och ärlig med sin resa mot livets slut. Hans bok är en oerhört stark och smärtsam skildring av att befinna sig i livets slutskede. Det är sorgligt och hemskt, inte minst för att den handlar så mycket om livet. Livet som blev alldeles för kort. Det gör ont att tänka på att Gidlund inte hann skriva så mycket mer än såhär. Språket och berättandet är verkligen fantastiskt.

I kroppen min av Kristian Gidlund

2: Maken av Gun-Britt Sundström

Tvåsamhet kan vara helt oumbärligt och ändå helt omöjligt. Gun-Britt Sundströms moderna klassiker, Maken, kan säkert upplevas som tjatig. Det är verkligen ingen kort berättelse, men själv sögs jag in. Här ältas Martinas och Gustavs av-och-på-förhållande och det bjuds på generöst med igenkänning, ärligt talat. En oerhört insiktsfull och fin bok om att försöka leva ihop.

Maken av Gun-Britt Sundström
Maken av Gun-Britt Sundström

1: Slutet av Mats Strandberg

I dessa tider, när världen är på väg att rasa mot en klimatkatastrof, känns Mats Strandbergs dystopiska Slutet obehagligt aktuell. I Strandbergs tappning är det inte bara en katastrof som väntar utan det är verkligen över för jorden. Den kommer nämligen att krossas av en komet. Bokens tonåriga huvudpersoner har inte ens hunnit bli vuxna och nu är de på väg att dö. Det finns något otroligt intressant i den vinkeln. Slutet är en ungdomsroman och har ett direkt tilltal och en enkelhet som gör att man sugs rakt in i berättelsen. En otroligt tänkvärd och intressant bok och, som alltid när det gäller Strandberg, är huvudpersonerna nyansrika och otroligt fint skildrade.

Slutet av Mats Strandberg
Slutet av Mats Strandberg

Har du några favoriter från 2019 års läsning?

Kategorier
-

2019: Min läsning i siffror

Så har det blivit dags för mitt årliga inlägg med min läsning i siffror! Jag kan i och för sig kasta in en brasklapp och säga att det här inlägget är förinställt, så den innehåller siffror som är några dagar gamla. Med tanke på att jag planerat att plöja noveller under julledigheten så lär siffrorna ha ändrat lite på sig i verkligheten. Nåja. Under 2019 har jag läst 73 böcker, varav de flesta faktiskt är pappersböcker (jag hade nog gissat på en övervikt för ljudböcker, men det är nog min novelläsning som har dragit upp pappersboken 🙂 ). I december har jag läst en hel del noveller, tack vare min fina novellkalender <3, vilket har dragit upp läsningen. Annars har faktiskt sommaren varit en tid för läsning. Det trodde jag inte! Sommaren brukar ju bjuda på så mycket andra upptåg.

Antal lästa böcker 2019, olika format.

Min sambo frågade mig tidigare i år hur många böcker jag lånar per år. Jag svarade lite svävande att jag nog lånar omkring 3 böcker per år, vilket han inte direkt tyckte lät rimligt. Det hade han rätt i, för när jag kom på tanken att räkna efter så visade det sig bli 13 låneböcker, men allra mest har jag läst och lyssnat strömmat och detta trots att jag endast har haft en ljudboksapp ungefär halva året.

Antal lästa böcker 2019 från olika ställen (radio är alltså Radioföljetongen i Sveriges radio).

Omkring 60% av böckerna är skrivna på svenska och resten är i svensk översättning och kommer från lite olika ursprungsländer. I år har jag läst en hel del böcker från Norge. Visst känns det som att böcker från de nordiska länderna verkligen har fått ett uppsving de senaste åren?

Antal lästa böcker 2019 från olika ursprungsländer.

En stor andel av årets böcker är från de senaste 10 årens utgivning och ganska många är faktiskt från 2019. Men såklart har jag också läst några äldre böcker och klassiker.

Lästa böcker 2019: Utgivningsår

Jag är ju mycket förtjust i noveller, men jag läser också romaner av varierande längd och jag har nästan alltid någon riktig tegelsten igång (de hinner man ju dock inte läsa så många av!).

Lästa böcker 2019: Sidantal.

Slutligen, har jag läst något bra då? Ja, det är klart! Jag är som vanligt jättedålig på att avsluta mitt i en bok, även om den är kass. Är det en bokcirkelbok tycker jag också att det är roligare att läsa ut boken, oavsett vad, för det ger bättre diskussioner. Så, visst har jag läst en del kassa böcker också, men merparten har varit riktigt bra och en hel del har rent av varit fantastiska. Årets bästa läsning kommer i ett separat inlägg. 🙂