Kategorier
Jackson, Stina

Silvervägen

Silvervägen av Stina Jackson är en spännande deckare om en man som letar efter sin försvunna dotter och om en ung tjej som flyttar till bygden och skulle behöva ett tryggt hem. Betyg: 4 preppers av 5.

Silvervägen av Stina Jackson är en av de senaste årens mest omtalade deckare och priserna och utmärkelserna har duggat tätt; Den har bland annat belönats med Svenska Deckarakademiens pris för årets bästa svenska kriminalroman. Det är verkligen bra gjort för en debutant! Det kändes helt klart att det var hög tid att läsa denna spänningsroman som så många lovordat de senaste åren.

Boken handlar om Lelle, som har förlorat sin tonårsdotter tre år tidigare. Hon skulle ta bussen, men kom aldrig med. Ingen vet var hon tog vägen. Det finns fortfarande ett stort engagemang för sökandet efter flickan, drivet av Lelles exfru, som håller igång intresset på sociala medier och genom att uppmärksamma fallet med t-shirts och fackeltåg. Lelle engagerar sig på annat sätt: genom att vara ute och köra längs Silvervägen på nätterna. Han har svårt att gå vidare och det blir inte lättare när ytterligare en flicka försvinner från bygden, en flicka med stora utseendemässiga likheter med hans egen dotter.

Parallellt med Lelles sökande får läsaren följa Meja, en flicka i Lelles dotters ålder. Hon har växt upp under stökiga förhållanden och flyttat från plats till plats tillsammans med sin psykiskt sjuka mamma. Nu har flyttlasset gått till Glimmersträsk, ett (fiktivt) litet samhälle längs Silvervägen. Mamman har hittat en ny karl via nätet och hoppas på lugn och trygghet. Ingenting blir dock speciellt annorlunda, mammans problem är djupare än så, och när Meja träffar Carl-Johan flyttar hon tacksamt in hos honom och hans familj. Familjen bor mycket avsides och är väldigt udda. Det finns en stor misstänksamhet mot myndigheter i familjen, särskilt från pappan sida. Mobiler är bannlysta och hela familjen är engagerade i att ordna självförsörjning och säkerställa att de har lagrade förnödenheter när krisen kommer. För Meja blir den märkliga familjen trots allt ett sammanhang där hon känner ett större lugn än hemma hos modern, men hon blir samtidigt väldigt isolerad.

I boken vävs allas berättelser ihop på ett elegant sätt. Det är ärligt talat ganska förutsägbart, men jag har ingenting emot det. Jag ser faktiskt hellre att det går att gissa hur det ska sluta än att det ska balla ur och upplösningen bli helt osannolik. Det här är i och för sig en roman med en hel del ganska skruvade delar, men det känns ändå okej. Jag tyckte faktiskt att den här boken var riktigt bra. Det var fint att få följa Meja och hennes trassliga liv och det var berörande att läsa om Lelle och hans sökande efter sin försvunna dotter. En läsvärd deckare.

Silvervägen av Stina Jackson

Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.

Silvervägen är en stämningsfull och berörande psykologisk spänningsroman. Med den lilla orten som fond, där alla känner alla, utvecklar sig ett drama om att aldrig ge upp, om att orka vara stark när det är som mörkast.

Förlagets beskrivning

Uppläsare: Marie Richardson.
Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2018 (den här ljudboken, Bonnier Audio).
Antal sidor: 295 (ca 10 h lyssning).
ISBN: 9789100176006, 9789176518922.
Andra som läst: Feministbiblioteket, Karins universum, Kulturbloggen.

Stina Jackson

Stina Jackson (född 1983) är en svensk författare, numera bosatt i USA. Hon gjorde stor succé med sin debutroman Silvervägen, som kom 2018, och har därefter utkommit med ytterligare en deckare, Ödesmark. Stina Jackson finns på Instagram.

Kategorier
-

Nomineringarna klara till Årets bok (är det nu jag måste rösta på Den svavelgula himlen?)

Här om veckan tillkännagavs det vilka böcker som är nominerade till det folkliga priset Årets bok, som delas ut av Bonniers bokklubbar. Det är alltså redaktörerna hos Bonniers bokklubbar som utser de nominerade böckerna och sedan är det upp till läsarna att gå in och rösta på sina favoriter (vilket man gör på www.bonniersbokklubbar.se/arets-bok-2018-rostsida).  Det är en frisk blandning i årets lista över nomineringar. Där ryms allt från deckare och feelgood till kritikerrosade romaner och biografier:

  • Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò
  • Mischling, Affinity Konar
  • Den svavelgula himlen, Kjell Westö
  • Skrik tyst så inte grannarna hör, Karin Alfredsson
  • Koka Björn, Mikel Niemi
  • Nej och åter Nej, Nina Lykke
  • Mitt hjärtas oro, Malou von Sivers
  • Annabelle, Lina Bengtsdotter
  • Husdjuret, Camilla Grebe
  • 1793, Niklas Natt och Dag
  • Kvinnan i fönstret, A J Finn
  • Den lilla bokhandeln runt hörnet, Jenny Colgan

Den enda boken jag har läst är Den svavelgula himlen av Kjell Westö, så jag får väl rösta på den! 😉 Nä, skämt åsido. Jag älskar verkligen de mer folkliga priserna och tycker t.ex. att Augustprisutdelningen är en av årets höjdpunkter (jag tycker att Augustpriset brukar gå till långt mer lättillgängliga böcker än exempelvis Nobelpriset…). Men det finns ett uppenbart problem med priser som går till den som skrapar ihop flest röster från läsare. Många bokintresserade personer har förmodligen inte läst någon av böckerna på listan och några har väl kanske på sin höjd läst ett par-tre titlar. Till slut kokar det närmast ner till att handla om att vinnaren blir den bok som hängt sig kvar längst på topplistorna. I någon mening skulle man kunna kolla på försäljningssiffror istället för läsarröster.

Förra året gissade jag att bestsellern Störst av allt av Malin Persson Giolito skulle kamma hem det, men där hade jag i och för sig fel. Vinnaren blev istället Glöm mig av Alex Schulman. Jag vill inte påstå att det var en oförtjänt vinst, för jag vet att många verkligen har berörts av boken och den fick också fina recensioner, men lite får man väl misstänka att han blev hjälpt av att ha många följare? Schulman är ju sedan åratal ena halvan av duon Alex & Sigge, som driver det som alltjämt är en av Sveriges största podcasts. Genom åren har han också bloggat och skaffat sig följare i en mängd kanaler. Låt mig gissa att den nigerianske författaren Ayòbámi Adébáyò har färre följare än t.ex. Schulman (här i Sverige åtminstone). Som ett exempel.

Glöm mig av Alex Schulman
Glöm mig av Alex Schulman

Nåja. Jag vill inte kritisera Årets bok, såklart! Det är kul och peppigt med prisutdelningar och jag tycker att det är superhärligt när böcker får uppmärksamhet i olika kanaler, så självklart tycker jag att Årets bok är ett kul initiativ. Men det är tyvärr inte ett pris som kommer att ge mig några intressanta boktips, om jag säger så. Eller ja. Jag vill såklart läsa Ayòbámi Adébáyò, men det ville jag redan innan nomineringarna tillkännagavs… 😉

Har du läst någon av de nominerade böckerna? Vem röstar du på?

Kategorier
-

Böcker alla snackar om: Ett litet liv, Störst av allt

Om man, liksom jag, följer skapligt många bokbloggar och bokkonton på Instagram, Twitter och Facebook och dessutom lyssnar på en hel del bokpoddar så händer det då och då att man får en överdos av vissa böcker. Det är helt enkelt lite för många som läser och skriver/pratar om samma bok.

Sommarens största snackis måste nog vara Ett litet liv av den amerikanske författaren Hanya Yanagihara. Boken beskrivs som en stor berättelse om fyra vänner och deras liv i New York och om hur gruppen hålls samman av den framgångsrike advokaten Jude, som har ett traumatiskt förflutet. På instagram finns den omnämnd i cirka 500 bilder, t.ex. av ciccisbokblogg, som finns i inläggstoppen med den här tjusiga bilden:

Redo för att läsa de sista hundra sidorna!! ? #ettlitetliv #hanyayanagihara

Ett inlägg delat av Ciccis Bokblogg (@ciccisbokblogg)

Ett litet liv kom egentligen ut för närmare ett år sedan , men det är först nu som intresset tycks ha exploderat. Det kanske krävdes lite extra tid innan hypen skulle bli ett faktum – boken är nämligen på dryga 700 sidor, så det tar säkert sin lilla tid att läsa ut den. En annan faktor som säkert har bidragit till att boken har blivit en sådan snackis just nu är att boken är en av de nominerade titlarna till Bonniers bokklubbars litteraturpris Årets bok. Bonniers bokklubbar har varit skickliga på att marknadsföra priset och de nominerade böckerna i olika sociala medier och hos en mängd bloggare och det verkar som att Ett litet liv har utkristalliserat sig till alla ambassadörers älskling, för det är onekligen den som syns mest.

Självklart är jag nyfiken på den här boken! Men det är såklart också en viss risk att läsa en bok som har höjts till skyarna av så många – böcker kan sällan leva upp till högt ställda förväntningar. Ge mig lite argument för och mot att läsa den här boken! Jag skulle vilja skaffa mig lite sansade förväntningar innan jag ger mig i kast med den. 🙂

En annan snackis, även om det har ebbat ut lite, är Störst av allt av Malin Persson Giolito. Även den här boken är något år gammal och även den är faktiskt nominerad till priset Årets bok. Jag förstår mycket väl att intresset för denna deckare är fortsatt högt. Allt talar för dess fördel: det är en deckare (och vem älskar inte deckare?), den har fått priser, däribland Svenska Deckarakademiens pris för bästa svenska kriminalroman, den har nominerats till ännu fler priser, däribland Augustpriset, Malin Persson Giolito har hörts i Sommar i P1 och hennes bok har dessutom rekommenderats i TV av pappa Leif GW Persson, som ju så många ser upp till. Den här boken har jag faktiskt läst! Med andra ord kan jag själv ge lite argument för och emot att läsa den.

Jag tycker absolut att Störst av allt är en läsvärd bok, men jag tror att många deckarentusiaster kommer att tycka att den är långsam och seg. Till skillnad från mycket annat i genren är inte det här en hetsig, actionfylld berättelse om poliser som jagar brottslingar, utan en “rättegångsroman”, där läsaren får följa tonåringen Maja under en rättegång, där hon står anklagad för delaktighet i en skolskjutning. Den spänning som det bjuds på handlar om att sakta men säkert redovisa Majas inblandning. Å andra sidan hör inte jag till deckarentusiasterna och kanske just därför gillade jag det här! Rättegångar känns alldeles för byråkratiskt och stelt för att funka på film, men här får man faktiskt en liten känsla för hur det kan kännas för den som står anklagad för ett grovt brott att vara där.

Störst av allt av Malin Persson Giolito
Störst av allt av Malin Persson Giolito