Kategorier
Dickens, Monica

Follyfoot

Nu har jag läst om Follyfoot, som jag rotade upp ur biblioteksarkivet för ett tag sedan i ett anfall av nostalgi. Jag blev faktiskt inte särskilt besviken, utan tycker att det är en mysig och trovärdig hästbok, trots att den har närmare 40 år på nacken.

Follyfoot är en av böckerna i en bokserie som jag tyckte väldigt mycket om när jag var i den åldern då jag läste hästböcker. Vad jag fastnade för på den tiden var att hästarna i den här boken inte är överdrivna sagohästar, utan ganska vanliga hästar, ofta sådana med en hel del skavanker. Den känns liksom trovärdig. Det tycker jag fortfarande.

Boken handlar om ett stall, Follyfoot, där några eldsjälar tar hand om gamla och sjuka hästar, som behöver omvårdnad och vila. En del hästar räddar de från vanvård, andra hästar lämnar ägarna in för att de inte kan ta hand om dem för stunden.

Det är en mysig och smårolig bok, som också blev TV-serie på 70-talet. Den har jag inte sett, men när jag läser boken kan jag föreställa mig att den nog skulle vinna på att vara TV-serie istället för bok. Det känns nämligen som att den inte riktigt har en röd tråd, utan innehåller lite väl många korta episoder, som står lite för sig själva. Det hade varit roligare om författaren hade trängt lite djupare i karaktärerna istället.

Kategorier
Sewell, Anna

Black Beauty

Black Beauty gavs ut första gången 1877, då Anna Sewell ville berätta om hur orättvist och fel många oskyldiga djur ofta blir behandlade.

Det är hästen Black Beauty själv som berättar hela boken. Han är en svart och mycket fin rashäst, som tillhör godsägare Gordon, och han lever i ett rikt och gott hem, där han trivs mycket bra. På gården finns också hästarna Ginger och Merrylegs, som han tycker mycket om. Gordon är en riktig djurvän och tar väl hand om sina djur, men när hans fru blir sjuk tvingas familjen att flytta och hästarna säljs.

Beauty och Ginger hamnar hos en annan rik och förnäm familj, där han inte alls trivs lika bra som hos Gordon. Vid den här tiden var det modernt att ha en så kallad stuptygel på hästarna när de kördes. Stuptygeln tvingar upp hästens huvud så att de inte kan dra på ett riktigt sätt. Black Beauty har alltid sluppit stuptyglar hos Gordon, men tvingas nu använda sådana eftersom hans ägare vill att hans hästar ska köras med stuptygel. Bortsett från att de tvingas ha stuptyglar blir hästarna dock väl behandlade, men en dag är olyckan framme och Beauty går omkull, förstör sina knän och blir såld.

Så hamnar han i ett nytt hem där han stannar ett tag, men han blir åter såld och så fortsätter det på samma sätt. Ibland trivs han bra, men han hamnar i allt sämre och sämre hem tills han en dag har hamnat på det värsta stället en häst kunde hamna på under den här tiden: ett droskbolag.

Det är en ganska sorglig bok om hur djur kunde behandlas under den här tiden. Jag rekommenderar den varmt till alla, även de som inte rider eller är hästintresserade.